Uppe på berget

Uppe på berget/Yamina Kagerland

Norrköpings stadsbibliotek

Utgivare / Publisher : Norrköpings Stadsbibliotek, 2012

Redaktör / Editor: Ola Gustafsson

Design: Ahmet Kurt

Omslag: YK med en blyespenna

ISBN för EPUB: 978-91-980414-4-6

ISBN för PDF: 978-91-980414-5-3

Copyright 2012 Yamina Kagerland by Norrköpings Stadsbibliotek

Om boken och författaren

Han sitter på en stubbe på ett kalhygge. Han kan inte se något träd i norr, inte heller något i öster, söder eller i väster. Nej, han kan inte se några träd någonstans. Och det värsta är att han inte kan se sin älskade schäfer. Han ropar hennes namn. När hans förtvivlade skrik ekar över kalhygget börjar marken röra på sig.

En pojke och hans hund ger sig ut på fjället för att leta efter en bortsprungen valp. Det blir en lång tur fylld med oväntade möten och spännande händelser. Vi möter den gamle mannen som målar levande tavlor, en korp som är lika klok som vänskaplig och inte minst Den Vita Vargen.

Yamina Kagerland är född 2002 och bor i Norrköping. Uppe på berget är hennes debut som författare. I den förenar hon sina stora intressen djur, natur och att skriva.

****

På kalhygget

Han sitter på en stubbe på ett kalhygge. Han kan inte se något träd i norr, inte heller något i öster, söder eller i väster. Nej, han kan inte se några träd någonstans. Och det värsta är att han inte kan se sin älskade schäfer. Han ropar hennes namn. När hans förtvivlade skrik ekar över kalhygget börjar marken röra på sig. Han springer. Gång på gång ropar han efter sin hund. Han känner något blött i ansiktet. Det blir sprickor i den hårda jorden…

... och han vaknade i sin sovsäck som hade snott sig. Det blöta i hans ansikte var hans schäfer som slickade honom när hon hört hans rop i sömnen. Vilken tur att det bara var en dröm, tänkte han lättat.

Pojken hade gett sig ut i fjällen för att leta efter sin schäfers lilla valp. Den hade rymt genom dörren i deras fjällstuga. Dörren hade stått på glänt och när schäfern tittade ut hann hon precis se en svanstipp som försvann mellan granarna. Och hon visste hur besviken pojken skulle bli om hon gav sig av utan honom, så hon hade skällt och ylat efter valpen. Men valpen sprang in i skogen utan att ana alla faror för en liten nyfiken valp. Pojken hade hört sin schäfers yl och hade då packat sin ryggsäck. Sedan hade han tyst skjutit upp dörren och smugit sig ut. Han slog igen den bakom sig när hunden hoppat ut. Sedan hade de vandrat och vandrat i flera dagar mot ett högt berg för att leta där. Och nu satt han i sin sovsäck med sin hund bredvid sig. Hon satt och väntade på mat med viftande svans.

Vi ska ända upp dit, sade pojken och följde berget med blicken till toppen. Det var däråt valpen skuttade, det har du visat mig, fortsatte han och klappade om sin schäfer. Men först måste vi ha oss lite mat!