Öster om ån

75

1

När Charlie Holm vaknade vid tretiden på eftermiddagen visste han först inte var han var någonstans, det luktade skumt i lägenheten och det luktade minst lika illa om honom själv. Det låg som en grå dimma överallt och hela stället såg ut som en knarkarkvart. Inte så långt från sanningen heller tänkte han. De hade festat på ordentligt igår och varit ett helt gäng som hakat på hem till Zigge som hade ett rivningskontrakt på en lägenhet på Rackarberget. Det var bland de sunkigaste lägenheter han sett, målarfärgen hängde i stora flagor på väggarna och de utnötta plastmattorna hade tappat den mesta av sin ursprungliga färg. I tv-rummet stod en gammal brunblommig soffa i plysch, troligtvis från 80-talet, han inbillade sig i alla fall att de såg ut så då, och en smutsgul spetsgardin hängde på trekvart i fönstret. Askkoppar och fimpar överallt och tomma ölburkar och flaskor. Allt hade väl ändå varit som de flesta efterfester ända tills Zigge plockat fram lite starkare grejor, som han kallade det. Charlie hade varit tveksam först, hade aldrig provat förut men grupptrycket blev starkt och han föll för det. Fan, tänkte han, vad onödigt. Tänk om han var fast i skiten nu. Han kommer ihåg ruset och att han gillade det och han hade ju också hört att inte alla åkte dit, vissa kunde ta ibland och njuta av det för att sedan helt låta bli. Han kanske var en sån, som klarade att hålla det på en lagom nivå. Han gick ut i köket och försökte hitta ett rent glas att dricka vatten ur, det slutade med att han sköljde ur det som såg minst skitigt ut. På diskbänken stod tomma pizzakartonger och ölburkar och hela diskhon var fylld av disk. När han öppnade kylskåpet höll han på att kräkas av lukten, det låg alla möjliga halvfulla förpackningar där inne och de flesta var gröna och luddiga och luktade surt. Han öppnade vädringsfönstret för att stå ut med lukten men konstaterade att det inte hjälpte så mycket.

Zigge låg och sov i rummet intill köket, bredvid honom låg den där tjejen som följt med dem från krogen igår. Hon hade somnat med kläderna på och sminket hade dragits ut över halva ansiktet, han såg att det låg spyor i sängen. Tur att ingen hade kvävts tänkte han, det hände ju då och då när folk somnade i det tillståndet som de alla varit igår. Ingen annan verkade ha sovit över eller åtminstone inte så länge som han själv, han gick på muggen och bestämde sig sen för att dra. Han behövde hem och duscha innan han skulle börja sitt pass på restaurangen vid halv fem, han fick skynda på lite. Chefen skulle inte bli glad om han kom sent igen, han hade fått en varning i förra veckan och fått höra att det fanns andra som ville ha hans jobb om inte han ville ha det. Han var övertygad om att det inte var alltför många som stod i kö för hans jobb men hade ändå inte råd att chansa. Han behövde ha sin inkomst, hyrde en liten tvåa i andra hand i Luthagen och han var rädd om sitt kontrakt, Uppsala var känt för att vara extremt svårt att hitta en bostad i om man inte hade råd att köpa förstås. Det hade han verkligen inte.

Charlie parkerade sin rostiga, gröna militärcykel på baksidan av restaurangen samtidigt som han vinkade åt Alex som stod vid soptunnorna och tog ett bloss.

-Tjena Charlie! I tid idag – eller så gott som i alla fall, flinade han.

-Tja, jag vaknade skitsent och var tvungen att duscha innan jag åkte hit, men visst fan är jag i tid, sa han samtidigt som han halade upp telefonen ur fickan för att kolla vad klockan var.

-Du får väl se vad chefen tycker, han är på ett jävla humör idag. Så passa dig.

Alex slängde med sitt halvlånga hår och garvade.

Typiskt tänkte Charlie, men klockan var precis halv fem och om han smet in i omklädningsrummet direkt och sen ut i köket så märkte nog inte Peyman något. Han satt för det mesta på kontoret vid den här tiden och kollade schemat och försökte ringa in folk om någon var sjuk. Hans huvud hade börjat dunka oroväckande på vägen och han var rädd att han skulle spy, han bet ihop och bytte snabbt om och smet sedan ut i köket. Kocken Micke stod vid det stora stekbordet och förberedde inför kvällen och själv blev han satt på att fixa med potatisen som vanligt, skönt tänkte han, då slipper jag prata med någon på ett tag. Han kikade försiktigt mot kontoret och skymtade Peyman bakom den halvöppna bruna dörren, han satt i telefon. Han såg upprörd ut och snarare skrek än pratade i telefonen, troligtvis några affärer som inte gått som de skulle tänkte Charlie. Skönt att han avreagerade sig på någon annan tänkte han och tog tag i den stora rostfria baljan.

2

Hon släpade de vita pappkassarna upp för den vita trätrappan och in på glasverandan, Jonna Lundblad hade som vanligt bestämt sig för att inte gå mer än en gång från bilen in i huset och trots att det var tungt och otympligt så kände hon sig väldigt nöjd när hon lyckades. Hon hade varit i sin favoritbutik som låg i en liten gränd i centrala stan och shoppat loss ordentligt. Butiken hade enligt henne den bästa blandningen av modernt och lite shabby chic och hon gillade verkligen att handla där. När hon nu hade anledning så fick hon passa på ansåg hon. Hennes alldeles egna gamla hus låg mitt i Fålhagen, en av Uppsalas äldre stadsdelar med stora gamla hus och prunkande trädgårdar. Många av dem hade tinnar och torn och en del av dem hade gjorts om till flera boenden, både generationsboenden och bostadsrätter. Hon hade köpt sitt hus för knappt ett år sedan i samband med skilsmässan från sin exman Stefan.

Tack vare att hon hade ärvt pengar när hennes mormor gått bort för några år sedan hade hon haft råd och hon kunde inte tänka sig ett bättre sätt att investera pengarna. Hennes mormor Astrid hade älskat gamla hus och sin egen välskötta och exceptionellt vackra trädgård, så Jonna kände att hennes mormor hade gillat stället och därför kändes det bra när hon väl bestämt sig, trots att det varit väldigt dyrt.

Hon hade behövt renovera nästan allt invändigt men utvändigt hade huset varit i toppskick, nymålat med vit träpanel, nylagt tak och källaren var dränerad. Hennes egen lägenhet låg en trappa upp, en trea med spröjsade fönster i nordväst. Bredvid hennes lägenhet höll hon nu på att inreda en liten tvåa som hennes brorsdotter skulle hyra från september i samband med att hon skulle plugga i Uppsala. Hon ville att det skulle vara hemtrevligt när Sandra anlände i nästa vecka och därför hade hon nu spenderat i mesta laget på kuddar, gardiner och diverse ljuslyktor och lampor. Båda lägenheterna hade nyslipade gamla trägolv och hon hade målat alla snickerier i vitt samt olika ljusa kulörer på väggarna. Hon var inte så förtjust i de senaste årens trend att ha vitt överallt utan tyckte att ljusa nyanser gjorde ett varmare intryck och hon var väldigt nöjd med sitt val. Det var viktigt att Sandra skulle trivas, hennes storebrors yngsta dotter hade haft lite stökigt de senaste åren men nu äntligen bestämt sig för att satsa på en universitetsutbildning.

Jonnas egen dotter Hanna bodde mest hos Stefan för tillfället då hon tyckte att det varit jobbigt och rörigt att bo där det ständigt renoverades. Hon gick sista året i gymnasiet och skötte sig själv i det mesta, de hade uppmuntrat självständigheten och när de bestämde sig för att separera så ville de inte styra henne var hon skulle bo utan hon fick bo där hon tyckte det passade henne bäst. De hördes på telefon nästan varje dag och försökte äta både luncher och middagar ihop minst ett par gånger i veckan. Jonna skämdes nästan över att hon tyckte att det var ganska skönt att inte ha ansvaret över någon för tillfället, för även om Hanna var myndig så hade hon känt ett större ansvar för att hålla koll på saker om de bott under samma tak. Hon hade verkligen behövt få fokusera på sig själv och vad hon själv ville under en period. Vara egoistisk helt enkelt, eller självförverkligande kanske man kunde kalla det också, det lät ju lite snällare.

Telefonen vibrerade ett par gånger där den låg på köksbänken och hon blev påmind av sin väninna Isabella att de skulle ses om en timme. Hon svarade att hon skulle byta om på en gång och de bestämde sig för att ses på den populära tapasrestaurangen på Dragarbrunns Torg. Det var ett typiskt efter-jobbet-ställe och många i hennes egen ålder gick dit för att snacka och ta ett glas vin eller en öl. Senare på kvällarna fylldes restaurangen av yngre trendiga människor och de hade en DJ som spelade, vid den tiden hade Jonna i regel gått hem men hon gillade konceptet. I dag kunde de säkert sitta ute, värmen hade kommit tillbaka och det var fantastiskt att få en förlängning av sommaren i början av september.

När hon anlände till restaurangen hade Isabella redan tagit ett bord, hon såg som vanligt fantastisk ut i en beige-rosa singoallablus och vita tighta jeans, till det hade hon såklart skyhöga beiga sandaletter som gjorde henne en decimeter längre än Jonna. De kramades och Jonna var glad att hon ändå hade tagit sina höga kilklackar och svarta klänning så hon matchade Isabellas snygga uppenbarelse någorlunda ändå.

-Ååh vad kul att träffas igen Jonna, sa Isabella och gav henne ännu en varm kram. Jag fattar inte att vi har stått ut utan varandra i flera veckor. Det får vi ta igen ikväll. Du har väl inte bråttom hem?

-Nej då, sa Jonna. Jag har vigt hela kvällen åt dig, blinkade hon åt Isabella samtidigt som hon satte sig i den loungeinspirerade fåtöljen som nästan alla uteserveringar hade någon version av nu.

De hade varit kompisar sen i lågstadiet när Isabella började i samma klass som Jonna. Hon hade i början framstått som en blyg och försynt tjej men när Jonna lärde känna henne så insåg hon att det fanns en något galen men helt fantastisk personlighet under den väna fasaden. Hon bjöd på sig själv och gjorde bort både sig själv och andra titt som tätt. Det uppskattades inte lika mycket av Isabellas man Jonas som blev utsatt för hennes upptåg i hans mening lite för ofta, men Jonna var övertygad om att det var detta som delvis var kryddan i deras förhållande. Det blev liksom aldrig tråkigt ihop med Isabella.

-Hur har du haft det i sommar då, undrade Isabella. Har du och Stefan pratat något mer sedan den där hemska middagen ni hade?

-Nej, vi har hållit oss till sms-konversation, det känns tryggare att hålla lite avstånd efter det som hände. Tror att han känner likadant och att han inser att han gick över gränsen.

Jonna blev irriterad bara hon började tänka på Stefan kände hon, deras skilsmässa hade inte varit okomplicerad, vilket de ju så gott som aldrig är, men hon tyckte ändå att de hade kunnat sköta det snyggare.

En ung blond servitris i svart midjeförkläde kom fram till deras bord och tog deras beställning, de beställde in varsitt glas bubbel till att börja med och fick en meny där de skulle fylla i vilka tapas de önskade.

-Ibland känns det som att han hittar på saker bara för att ha något att bråka om, fortsatte hon, som om det inte räckte med det som varit hittills.

-Ja man kan tro att han söker konflikter. Han vill inte släppa kontrollen tror jag. Det har väl alltid varit hans problem, sa Isabella och räckte över drinklistan till Jonna.

Det hade varit en av deras stora konflikter i deras äktenskap. Allt var frid och fröjd så länge hon tyckte som honom men i de fall hon inte gjorde det och orkade ta strid för sin åsikt möttes hon av hårda argument och utfrysning av olika slag. Han använde ofta ekonomin som slagverk då hon inte tjänade lika mycket som honom och han ansåg att han alltid betalade mer, att hon sedan alltid lämnade och hämtade på dagis och skötte alla inköp samt städning och matlagning det räknades inte i hans värld. Den ständiga kvinnofällan och hon var arg på sig själv att hon låtit det hända. Hon som alltid varit självständig och stått för sina åsikter, hon förstod fortfarande inte hur hon kunde ge upp sig själv på det sättet som hon hade gjort i sitt äktenskap.

På något sätt förstod hon också att han hade tappat respekten för henne, vem kan ha respekt för någon som inte står upp för sig själv. Men det var så fruktansvärt jobbigt att behöva strida för sina åsikter hela tiden när man blev nedmejad med mer eller mindre relevanta argument. Hans argument tog aldrig slut kändes det som och det slutade alltid med att hon fick krypa och be om ursäkt. Ibland när hon tänkte på det så hatade hon honom verkligen men hon hatade sitt eget beteende ännu mer. De borde nog aldrig ha blivit ett par från början men det är ju lätt att säga i efterhand.

Jonna försökte att inte fastna i tankarna som gärna ville gå i destruktiva banor när hon började prata om sitt misslyckade äktenskap.

-Nej nu pratar vi om något roligare, sa hon istället, hur har du och Jonas haft det i sommar?

3

Hon vaknade med en suck av att gräsklipparen drogs i gång ute på gräsmattan, att Bengt skulle envisas med att klippa gräs klockan åtta på morgonen, tänkte Jonna. Bengt var hennes första inneboende och han hyrde en lägenhet på bottenvåningen i huset, han var nybliven pensionär och änkling och förutom de tidiga vanorna kände hon sig lyckligt lottad som fått honom som hyresgäst. Han var en riktigt händig person och dessutom extremt rastlös så det satt aldrig fast när man bad honom om hjälp. Hon gav honom reducerad hyra ibland eftersom han hjälpte henne med så mycket men det kändes inte som att pengar var ett problem för honom. Han hade valt att sälja sitt hus när hans hustru gick bort i cancer något år tidigare och av en slump hade han fått nys om att hon skulle hyra ut en lägenhet i sitt hus. Han tyckte inte om att bo helt ensam som han sa, så detta passade honom perfekt. Sällskap fast på lite avstånd och samtidigt hade de ömsesidig koll på varandra. Han hade ryckt in när hon blev sängliggandes i hög feber i vintras och inte tog sig ur sängen och varit och handlat åt henne och fixat mat och pysslat om henne.

-Bengt! Vill du ha kaffe?

Jonna hade öppnat fönstret och ropat så högt hon kunde för att överrösta gräsklipparen.

-Ja, finns det färdigt?

-Såklart, kom upp så sätter vi oss på balkongen.

De satte sig på den inglasade balkongen med utsikt över grannens trädgård. Bladen på träden började få lite höstfärger och det var friskt och klart i luften. Hon hade dukat med mormors gamla spetsduk och de ljusgula kopparna med guldkant. Även det sköra finporslinet behövde få se ljuset ibland resonerade hon, vad var det för idé att ha fint porslin om man aldrig använde det. Bengt uppskattade en riktig kaffekopp som han sa, med öra och fat. Hon förstod honom, hellre ta någon påtår än att sitta med en stor mugg kaffe som blev kallt. Han tog för sig av hennes sirapslimpa som hon inhandlat på bageriet igår och hon njöt av att sitta där med honom och bara njuta av morgonen.

-När kommer flickan då, sa han samtidigt som han bredde ytterligare en limpskiva tjockt med smör och la en ostskiva på.

-Hon kommer nästa vecka, jag är nästan klar med lägenheten nu, sa Jonna. Sängen blir levererad i veckan och dom skulle bära upp den så det är inget problem och rörmokaren kommer och fixar kökskranen på tisdag, så hon kommer att kunna sköta sig själv från första dagen om hon vill.

-Roligt att det blir en till permanentboende i huset, det är roligt med lite liv och rörelse. Jag hade inte varit lika positiv om det varit en grabb som skulle flytta in, dom brukar inte kunna hålla sig lugna särskilt länge, men en tös det blir bara trevligt tror jag.

Jonna höll i hemlighet en tumme bakom ryggen, hon visste att Sandra varit allt annat än lugn under sin uppväxt men hon hoppades att hon mognat något de sista två åren sedan hon gått ut gymnasiet. Hon hade i alla fall lovat Jocke att hon skulle ta henne under sina vingar och hålla både ett och två ögon på henne och rapportera om hon upptäckte något konstigt eller om hon inte skötte sig. Så här i efterhand kände hon att hon hade tagit på sig ett stort ansvar men när Jocke hade frågat hade det känts så självklart. Hon tyckte också väldigt mycket om Sandra men då hennes bror bodde i Skåne hade de inte haft möjlighet att ses så ofta som de ville.

4

Sandra Carlsson hade börjat packa så smått och var ganska irriterad på sin far som ville komma med förmaningar hela tiden och lägga sig i hur hon skulle sköta saker. Hon behövde verkligen komma hemifrån nu, det var på tiden, men det var först nu som hon själv verkligen kände ett behov. Det hade börjat smyga sig på efter förra sommaren, den jobbiga sommaren när allt gick åt helvete. Komma bort från Skåne och skaffa sig nya kompisar och ett eget liv. Hon var så less på alla gamla vänner och bekanta som tyckte och tänkte saker om henne hela tiden och lade sig i hennes liv. Vissa menade så klart väl insåg hon men enda sättet för henne att komma igång med sitt liv på riktigt innefattade en flytt, det kom hon till insikt om under förra hösten.

Hon såg sig omkring i det lilla rummet, det var fortfarande en blandning av omogen tonåring och ung vuxen, planscher på väggarna och gosedjur på hyllan ovanför sängen blandat med inköpt kurslitteratur och hennes nyinköpta snygga kappa som hängde på klädställningen vid fönstret. Hon kände ett behov av att ändra sin stil, eller passa på att göra det nu när hon ändå skulle byta umgänge. Då skulle hon slippa förklara sig för alla och få massa kommentarer om att hon såg snobbig ut. I Uppsala visste ju ingen hur hon sett ut de senaste åren, den rebelliska looken fick nu ge vika för en mer mogen stil, hon kände sig redo helt enkelt och hon skulle också skaffa sig ett extrajobb. Hon hade jobbat extra en del i restaurangbranschen och hon trodde att hon skulle kunna få ett jobb som servitris eller bartender. Hennes erfarenhet var blandad då hon rest runt en del och även jobbat utomlands på olika restauranger och barer. Hon kände sig trygg i att hon klarade av det och tänkte att det kommer att märkas bara hon får en chans att visa det.

Det plingade till i mobilen. Ett sms från Lukas, igen… Hennes expojkvän hade svårt att ta in att hon skulle flytta så långt bort och han gjorde fortfarande minst tre försök om dagen att få henne att ändra sig. Hon tyckte det var anmärkningsvärt att han inte gett upp. Hon hade varit väldigt tydlig mot honom när hon gjorde slut att det inte bara berodde på att hon kommit in på universitetet utan att hon även tyckte att de växt ifrån varandra. Ett break även från honom kändes nödvändigt, även om han varit en stöttepelare för henne till och från under det senaste året så kände han också till allt det jobbiga och hon ville inte ha någon så nära sig just nu, ville inte ha någon som visste allt om henne och drog upp det gamla och tråkiga titt som tätt. Hon kollade sig i spegeln och konstaterade att hon borde gå till frissan och färga bort de sista ljusa slingorna som fortfarande fanns kvar i hennes annars så mörka hår. Hennes asiatiska påbrå från hennes mamma hade varit en av orsakerna till att hon mått dåligt under tonåren men nu hade hon kommit vidare, hon kände sig stolt över sitt utseende och tänkte att henne kom man minsann ihåg i alla fall. Hon blev inte en i mängden och det kunde faktiskt ha sina fördelar att sticka ut ibland. Dock inte de gånger hon gjort dumma saker, då var det endast en nackdel, för då var det endast henne de kom ihåg. Som den gången hon och Amanda smet förbi vakterna på krogen när de endast var 16, lyckades handla i baren och bli fulla och utslängda. Det tog henne lång tid innan hon lyckades komma in på den krogen igen, trots att hon hade haft åldern inne sedan länge, hon log lite vid minnet även om det sved lite också.

Stämplad som bråkig och jobbig ända sedan mellanstadiet, jobbigt att leva upp till den etiketten så länge. Men det hade hon försökt, för om man redan hade blivit stämplad så var det ju lika bra att bete sig så hade hon resonerat. Hennes föräldrar hade inte haft det så lätt förstod hon, fast det var ju inte deras fel. Det mesta kunde nog bara skyllas på henne själv tyckte hon, självförtroendet var i botten och självföraktet lurade i bakhuvudet. Om de hade vetat att hon försökt göra slut på allting hade de nog inte släppt iväg henne. Lukas hade hittat henne i sista stund och ringt ambulansen och eftersom hon var myndig så hade hon själv valt att inte berätta något för familjen. Hon orkade bara inte med att vara sig själv ibland och just den kvällen hade något fått henne över kanten. Hon hade druckit massa dåligt rödvin och stoppat i sig de tabletter hon hittat och samlat på sig under en längre period, insåg att tanken nog funnits där sedan länge utan att hon vågat tänka den helt ut. Efter det hade hon gått i terapi en period, hennes föräldrar var överlyckliga att hon tog steg i rätt riktning som de uttryckte det men de hade ju ingen aning om vad som fått henne dit…

Det skulle bli toppen att bo med sin faster, tänkte hon. Jonna hade alltid varit så lätt att prata med och hon visste inte allt som hänt de senaste åren även om Jocke säkert berättat en del för sin syster. Hon kände sig trygg med Jonna, hon undrade hur hon mådde nu efter skilsmässan och allt. Kanske kunde de älta sina problem tillsammans och stötta varandra.

5

Hon flåsade ordentligt men ökade ändå tempot de sista femhundra meterna, konditionen var inte på topp men Jonna var ändå nöjd att hon avverkat sina tre kilometer på morgonen. I regel hade hon svårt för att motionera direkt på morgonen men Isabella hävdade att det bara hade med vana att göra och om hon började så skulle det kännas lättare om ett tag. Jonna kände sig mycket skeptisk då hon alltid haft svårt för att anstränga sig direkt när hon vaknat, kvällsträning hade alltid passat henne bättre och hon trodde mer att det var något genetiskt än något man lärde sig. Hon hade ändå beslutat sig för att ge det en chans så hon åtminstone hade på fötterna när Isabella kom med sina utläggningar om hur fantastiskt det var att morgonträna. Hon svängde in på uppfarten och gruset knastrade under skosulorna, flera av grannarna hade asfalterat sina uppfarter men det skulle hon aldrig få för sig att göra. En gammal villaträdgård skulle ha grusgångar, inte några fula svarta asfaltsuppfarter. Må hända att det blev lite ogräs men det var väl inte hela världen, bara man tog bort det värsta emellanåt så var det bara lite charmigt hade hon bestämt sig för.

Hon satte sig en stund på trappan och pustade medan hon knöt upp skorna. Hon såg sin egen nya skylt som satt på staketet och blev glad, Bed & Breakfast stod det på en vit träskylt med svarta bokstäver. Tänk att hon hade fått ändan ur och äntligen ordnat med tillstånd för att få driva pensionat. Förutom de två extra lägenheterna som hon hyrde ut hade hon två rum på bottenvåningen som stod tomma, mellan rummen fanns en liten köksdel och en utgång till den stora glasverandan. Där skulle hon servera frukost när hon hade några gäster. Uppsala expanderade och trots att nya hotell hade poppat upp som svampar så var det ändå brist på hotellrum emellanåt. Hon hoppades att hon skulle lyckas få några återkommande gäster som hellre bodde lite lugnare än på ett stort hotellkomplex, men det fick framtiden utvisa. Hon hade ordnat med en snygg hemsida och hennes priser var överkomliga. Det fanns däremot inte eget badrum till rummen utan det fanns ett som de som hyrde skulle få dela på. Vissa skulle såklart tycka att det var omständligt att gå ut i hallen för att gå på toaletten men då det bara rörde sig om två rum och hon kanske inte alltid skulle ha båda uthyrda samtidigt kändes det som att det borde funka.

Det hade verkligen varit en chansning när hon sade upp sig från banken för att satsa på sitt lilla pensionat men då hon även hade två lägenheter som hon hade uthyrda på månadsbasis så hade hon räknat med att det skulle gå runt även om hon inte hade rummen uthyrda så mycket. Hon brukade också rycka in i Isabellas blomsterhandel då och då, den låg bara ett kvarter från hennes hus och när det körde ihop sig för Isabella så ställde hon alltid upp om hon hade möjlighet. Isabella hade en deltidsanställd, Anita som var i 60-årsåldern och sedan jobbade hon mycket själv men om Anita blev sjuk så kunde det ibland vara svårt för henne att få det att gå ihop.

Nej, nu fick hon lägga på ett kål. Sandra och Jocke skulle komma idag och hon hade fortfarande lite fix som inte var klart. Sandra hade velat ta tåget upp men Jocke hade insisterat på att köra henne. Det var ju ganska praktiskt med tanke på att hon hade ganska mycket prylar som skulle med så Sandra hade gett med sig efter lite övertalning. Jocke skulle också stanna en natt innan han begav sig söderut igen. Jonna tyckte det skulle bli jättemysigt att få umgås med sin bror ett dygn, hon skulle laga en lyxig middag ikväll för de tre tänkte hon så att hon behövde hinna till bolaget också och köpa ett par flaskor rött. Men först en dusch och lite frukost.

Hon åkte till Saluhallen direkt efter frukost, parkeringsplatsen på S:t Eriks Torg var nästan