Jane Austen

Stolthet och frdom

DEL 2

versttning Carl Axel Ringenson

TRETTIOFJRDE KAPITLET.
Nr de hade gtt, fretog sig Elisabet, som om hon mnade skrpa sin frbittring mot mr Darcy s mycket som mjligt, att genomlsa alla de brev, som Jane skrivit till henne, sedan hon kom till Kent. Hon beklagade sig icke egentligen dri, ej heller pminde hon om hndelser under flydda dagar eller gav ngon antydan om nuvarande lidanden. Men i dem alla och nstan p varje rad sprade man en brist p den glttighet, som frr alltid knnetecknade hennes stil, och som, i det den gav uttryck t harmonien i en sjl, som var i jmvikt och vnligt stmd mot alla mnniskor, nstan aldrig hade undanskymts av dysterhetens moln. Elisabet lade nu mrke till varje mening, som vittnade om oro i sinnet, och detta med en uppmrksamhet, som hon knappast gnat drt vid frsta genomlsningen. Mr Darcys skamliga skryt ver den ofrrtt, han kunnat tillfoga hennes syster, gav henne en djupare inblick i hennes lidanden. Hon fann ngon trst i att tnka, att hans besk p Rosings skulle sluta om tv dagar och en nnu strre i den tanken, att hon om mindre n fjorton dagar skulle vara vid Janes sida igen och kunna

bidraga till att uppmuntra henne genom allt, vad systerlig tillgivenhet frmdde gra. Hon kunde icke tnka p Darcys avresa frn Kent utan att p samma gng erinra sig, att hans kusin skulle flja med honom, men verste Fitzwilliam hade tydligt visat, att han ej hade ngra avsikter alls, och hur angenm han n var, mnade hon icke bli olycklig fr hans skull. Under det hon gjorde detta klart fr sig, for hon pltsligt upp vid en ringning p drrklockan och hon blev en smula oroad av den tanken, att det kunde vara verste Fitzwilliam sjlv, som en gng frut hade kommit p besk sent p aftonen och kanske nu kom srskilt fr att frga om hennes befinnande. Men blott ett gonblick fick denna tanke rum hos henne, och hon blev p ett helt annat stt bragt ur fattningen, d hon till sin ytterliga frvning sg mr Darcy stiga in i rummet. P ett brdskande stt brjade han genast frga efter hennes tillstnd och sade, att hans besk berodde p hans nskan att f veta, att hon var bttre. Hon svarade honom med kall hvlighet. Han blev sittande ngra gonblick, sedan steg han upp och gick fram och tillbaka i rummet. Elisabet var hpen, men sade icke ett ord. Efter ngra minuters

tystnad kom han fram till henne mycket upprrd och sade: Jag har kmpat frgves. Det hjlper inte. Mina knslor lta sig inte kvvas. Ni mste lta mig sga er, hur varmt jag beundrar och lskar er. Elisabets frvning var outsglig. Hon stirrade rodnande, tvivlade, om hon hrde rtt, och var tyst. Han sg dri en tillrckligt stor uppmuntran, och yppandet av allt vad han knde och lnge hade knt fr henne, fljde genast. Han talade vl, men knslor andra n hjrtats mste uttryckas, och han var ej mindre vltalig, d han talade om sin stolthet, n d han gav luft t sin djupa bjelse. Hennes ringare levnadsstllning, den msalliance han skulle ing, de familjehinder, som klokheten alltid uppstller mot bjelsen, om allt detta talade han med en vrme som tycktes vara att tillskriva den krnkning, han trodde sig tillfoga sin frnma slkt, men som antagligen var fga gnad att befordra framgngen av hans frieri. Trots sin djupt rotade antipati kunde hon icke vara oknslig fr en sdan mans hyllning, och ehuru hon ej ett gonblick vacklade i sitt beslut, var hon i brjan ledsen ver den smrta, hon skulle frorsaka honom, men hennes harm vcktes av det

sprk, han sedan anvnde, och allt hennes medlidande frsvann. Hon frskte dock att vara lugn och svara honom utan verilning. Till slut framhll han fr henne styrkan av den bjelse, som han trots alla sina bemdanden ej frmtt undertrycka, och han uttryckte den frhoppning, att den nu skulle bli belnad drigenom, att hon gav honom sitt jaord. D han sade detta, kunde hon ltt se, att han icke hyste ngot tvivel om ett gynnsamt svar. Han talade om farhgor och ngslan, men hans ansikte uttryckte den strsta trygghet. Denna omstndighet kunde icke annat n ka hennes frbittring, och nr han slutade, frgades hennes kinder, och hon sade: I sdana fall som detta tror jag att det r brukligt att uttrycka sin tacksamhet fr de knslor, som lagts i dagen, huru litet besvarade de n m vara. Det r naturligt, att man br hysa erknsla, och om jag kunde knnatacksamhet, skulle jag nu tacka er. Men jag kan det icke jag har aldrig nskat att bli avhllen av er, och ni har skerligen mot er vilja ltit denna knsla f insteg hos er. Det gr mig ont att ha vllat en person smrta. Jag har emellertid gjort det utan min vetskap, och jag hoppas, att den skall bli av kort varaktighet. De

knslor, som, efter vad ni sger, lnge ha hindrat er frn att uttala er bjelse, kunna nog utan svrighet vervinna denna smrta, sedan ni givit mig denna frklaring. Mr Darcy, som stod lutad mot spiselkransen med blicken fst p hennes ansikte, tycktes hra hennes ord med ej mindre harm n frvning. Han blev blek av vrede och hans upprrda sinnestillstnd avspeglade sig i varje drag. Han kmpade fr att synas behrskad, och han ville icke ppna munnen, frrn han trodde sig hava ntt detta ml. Denna paus var frfrlig fr Elisabet. Slutligen sade han med konstlat lugn: Detta r sledes det enda svar, jag har den ran att vnta av er! Kanske jag kunde bedja att f veta, varfr jag p detta stt fr ett avslag, framfrt utan ens ett frsk till hvlighet. Men det r av ringa betydelse. Jag kunde lika vl frga, svarade hon, varfr ni med s tydlig avsikt att frolmpa och skymfa mig vill sga mig, att ni hller av mig mot er vilja, i strid mot ert frstnd och till och med mot er karaktr? Var inte detta en urskt fr min ohvlighet, om jag nu verkligen var ohvlig? Men jag har haft andra anledningar till harm. Ni vet, att

jag haft det. Hade inte jag sjlv hyst antipati mot er, hade mina knslor varit likgiltiga eller hade de till och med varit sympatiska, tror ni, att ngon hnsyn i vrlden skulle ha frestat mig att antaga ett anbud av en man, som har varit ett verktyg att skvla, kanske fr alltid, en hgt lskad systers lycka? D hon uttalade dessa ord, skiftade mr Darcy frg; men hans rrelse var av kort varaktighet, och han lyssnade utan att frska att avbryta henne, medan hon fortsatte: Jag har alla skl i vrlden att ha ofrdelaktiga tankar om er. Ni kan inte anfra ngot motiv, som kan urskta den orttvisa och odla roll, ni spelade i denna sak. Ni trs inte, ni kan inte frneka, att ni har varit det huvudsakliga, fr att icke sga det enda verktyget fr att skilja dessa tv frn varandra, fr att utstta den ene fr mnniskors klander fr nyckfullhet och ostadighet och den andra fr deras hn till fljd av svikna frhoppningar och gra dem bda till offer fr den bittraste smrta. Hon gjorde ett uppehll och sg med icke ringa frbittring, att han hrde p henne med en min, som visade, att han icke knde det ringaste

samvetskval. Han sg till och med p henne med ett leende, som uttryckte konstlad misstro. Kan ni neka till att ni gjort det? upprepade hon. Med ltsat lugn svarade han d: Jag vill inte frneka, att jag gjort allt, som stod i min makt, fr att skilja min vn frn er syster, eller att jag glder mig ver min framgng. Jag har varit mera godhjrtad mot honom n mot mig sjlv. Elisabet frsmdde att visa sig uppfatta denna fina reflexion, men dess mening undgick henne icke, ej heller var den gnad att sl an p henne. Men det r icke endast p denna sak, fortsatte hon, som min motvilja mot er beror. Lngt innan detta hade intrffat, var mitt omdme om er frdigt. Er karaktr hade blivit klar fr mig genom den skildring drav, som jag fr mnga mnader sedan fick av mr Wickham. Vad har ni att sga om denna sak? Kan ni till ert frsvar anfra ngon inbillad handling av vnskap? Eller kan ni lura andra genom ngon vrngd framstllning? Ni hyser ett livligt intresse fr den dr herrns angelgenheter, sade Darcy i en mindre lugn ton och med blossande kinder.

 Vem som knner de olyckor som, trffat honom, kan lta bli att hysa intresse fr honom? Hans olyckor! upprepade Darcy fraktfullt, ja, hans olyckor ha i sanning varit stora! Och ni har varit skulden drtill, utropade Elisabet med kraft. Ni har bragt honom till hans nuvarande tillstnd av fattigdom relativ fattigdom. Ni har undanhllit honom de frdelar, som, enligt vad ni mste veta, voro honom tillmnade. Ni har bervat de bsta ren i hans liv det oberoende, som med rtta tillkom honom och som han s vl frtjnat. Ni har gjort allt detta, och dock kan ni tala om hans olyckor med frakt och lje. Och detta, utropade Darcy, i det han med raska steg gick tvrs ver rummet, r sledes er sikt om mig! Detta r den aktning, ni hyser fr mig! Jag tackar er fr den fullstndiga frklaring av saken, ni givit mig. Mina fel ro enligt er sikt i sanning mycket stora! Men kanhnda, tillade han, i det han stannade och vnde sig till henne, kanhnda ni kunde ha versett med dessa frsyndelser, om inte er stolthet blivit krnkt genom min rliga beknnelse av de betnkligheter, som lnge hindrat mig frn att fatta ett bestmt

beslut. Dessa bittra anklagelser kunde jag ha sluppit hra, om jag hade varit klok nog att frtiga mina strider och hos er vckt den angenma frestllningen, att jag behrskades av en avgjord, oemotstndlig bjelse, att jag leddes av frnuft, av eftertanke, av allting. Men all slags frstllning r mig frhatlig. Inte att jag blyges fr de knslor, jag lade i dagen. De voro naturliga och rttmtiga. Kunde ni vnta, att jag skulle vara glad ver er slkts lga samhllsstllning, att jag skulle frjda mig ver frhoppningen att f anhriga, vilkas levnadsvillkor st s avgjort under mina egna? Elisabet knde sin frbittring kas i varje gonblick; dock gjorde hon de yttersta anstrngningar att bibehlla sitt lugn, d hon sade: Ni misstar er, mr Darcy, om ni antar, att det stt, varp ni framfrde ert frieri, frskaffade mig ngon annan tillfredsstllelse n den, att det besparade mig det deltagande, jag kunde ha knt fr er vid ett avbjande svar, om ni hade uppfrt er p ett mera gentlemanlikt stt. Hon sg, hur han ryckte till drvid, men han sade ingenting, och hon fortsatte: Ni kunde inte ha erbjudit mig er hand p ngot sdant stt, att det hade frestat mig att antaga

ert anbud. terigen var hans frvning gonskenlig, och han sg p henne med ett uttryck p en gng av misstro och frdmjukelse. Hon fortfor: Frn frsta brjan, jag kan nstan sga frn frsta gonblicket av min bekantskap med er gav ert stt mig ett livligt intryck av er frmtenhet, er inbilskhet och ert sjlviska frakt fr andras knslor och lade grunden till det ogillande, som genom sedan intrffade tilldragelser utvecklats till en outrotlig motvilja, och jag hade icke knt er en mnad, frrn jag knde, att ni var den sista man i vrlden, som jag ngonsin kunde frms att gifta mig med. Ni har talat alldeles tillrckligt, min frken. Jag frstr fullkomligt era knslor, och jag mste nu endast blygas fr mina egna. Frlt mig, att jag upptagit s mycket av er tid och tillt mig att hjrtligen tillnska er god hlsa och lycka. Med dessa ord lmnade han hastigt rummet och Elisabet hrde honom i nsta gonblick ppna frstugudrren och bege sig av. Hon befann sig nu i ett pinsamt upprrt tillstnd. Hon visste icke, hur hon skulle kunna hlla sig uppe, rafterna sveko henne alldeles, och

hon satte sig ned och grt en halvtimmes tid. Hennes hpenhet, d hon begrundade vad som hnt, kades varje gng hon i tankarna genomgick det. Att hon skulle mottaga ett giftermlsanbud av mr Darcy! Att han skulle ha varit kr i henne s mnga mnader och s kr, att han ville gifta sig med henne trots alla de invndningar, som hade kommit honom att hindra sin vns gifterml med hennes syster och som i hans egen sak mste synas ha samma vikt detta var hart nr otroligt! Det var visserligen smickrande fr henne att, utan att veta det, ha vckt en s stark knsla hos honom, men hans stolthet, hans avskyvrda stolthet hans skamlsa frklaring, vad han hade gjort med avseende p Jane, den ofrltliga sjlvskerhet, varmed han erknt detta, fastn han icke kunde frsvara det, det knslolsa stt, varp han talat om mr Wickham, vars grymma behandling han icke skt frneka allt detta besegrade snart det medlidande, som tanken p hans djupa bjelse ett gonblick hade vckt hos henne. Hon fortsatte dessa dystra betraktelser, till dess ljudet av lady Catherines vagn kom henne att tnka p, hur fga skickad hon var att mta Charlottes prvande blick, och hon skyndade till sitt rum.

TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Elisabet vaknade morgonen drp till samma tankar och grubblerier, som ntligen hade slutit hennes gon. Hon kunde nnu icke hmta sig frn sin frvning ver vad som hnt. Det var omjligt fr henne att tnka p ngot annat, och ur stnd att sysselstta sig med ngot, beslt hon snart efter frukosten att taga sig motion i fria luften. Hon styrde kosan direkt till sin lsklingspromenad, d hon hejdade sig vid tanken p att mr Darcy ibland valde denna vg, och i stllet fr att g in i parken, tog hon av p den smala vgen, som frde henne lngre bort frn stora inkrsvgen. Den begrnsades p ena sidan av staketet kring parken, och hon gick snart frbi en av de grindar, som ledde in till denna. Sedan hon gtt tv eller tre gnger fram och tillbaka p denna del av vgen, frestade den hrliga morgonen henne att stanna vid en av grindarna och se in i parken. De fem veckor, hon nu tillbragt i Kent, hade stadkommit en stor olikhet i landskapets utseende, och fr varje dag utvecklade sig grnskan p de ny utspruckna trden allt mer. Hon skulle just fortstta sin promenad, d hon fick

se en skymt av en herre i den grna gng, som kantade parken; han gick i samma riktning som hon, och emedan hon fruktade, att det var Darcy, vnde hon genast om. Men den ifrgavarande personen var nu tillrckligt nra fr att se henne, och han trdde hastigt fram och uttalade hennes namn. Hon hade vnt sig bort, men d hon hrde sitt namn nmnas, ehuru med en stmma, som visade, att det var mr Darcy, gick hon ter fram till grinden. Han hade i detta gonblick ocks ntt den och hllande fram ett brev, som hon instinktmssigt tog, sade han med en blick av hgdraget lugn: jag har promenerat en stund i grna gngen i hopp att mta er. Vill ni gra mig den ran att lsa detta brev? Och med en ltt bugning gick han ter in i parken och var snart ur sikte. Utan att vnta sig ngot nje, men med den strsta nyfikenhet, ppnade Elisabet brevet, och med alltjmt stigande frvning mrkte hon, att kuvertet innehll tv med mycket sammantrngd stil fullskrivna postpappersark. Under det hon gick vgen framt, brjade hon lsa brevet. Det var daterat Rosings klockan tta p morgonen och lydde som fljer: Lt er ej oroas, frken, d ni mottager detta

brev, av den farhgan, att det innehller ett upprepande av de knslor eller ett frnyande av de anbud, som hrom kvllen voro s motbjudande fr er. Jag skriver utan ngon avsikt att vlla er smrta eller frdmjuka mig genom att drja vid knslor, som med hnsyn till bdas lycka ej fr snart kunna glmmas, och den anstrngning, som skrivandet och genomlsandet av detta brev mste kosta, hade kunnat undvikas, om inte min karaktr hade fordrat, att det blev skrivet och lst. Ni mste drfr frlta, att jag tar mig den friheten att ta er uppmrksamhet i ansprk. Jag vet, att era knslor ogrna vilja medgiva mig det, men jag vdjar till er rttvisa. Ni lade mig i gr till last tv frbrytelser av mycket olika art och alldeles icke lika svra. Den frsta var att jag, utan att taga hnsyn till ngonderas knslor, hade avlgsnat mr Bingley frn er syster, den andra, att jag trots tskilliga rttmtiga krav, i strid mot hederns och mnsklighetens fordringar, hade skvlat mr Wickhams lycka och krossat hans utsikter i livet. Att med vett och vilja och blott fr ro skull ha frskjutit min ungdomsvn, min fars erknde gunstling, en ung man, som knappast hade ngot

annat att lita sig till n vrt beskydd och som blivit uppfostrad i frvntan p dess frverkligande, skulle vara en nedrighet, med vilken tskiljandet av tv unga personer, vilkas bjelse fr varandra varat endast ngra f veckor, icke tlde ngon jmfrelse. Men jag hoppas att i framtiden f g fri frn det strnga klander, som i gr kvll i s rikt mtt riktades mot mig med anledning av dessa tv omstndigheter, nr fljande redogrelse fr mina handlingar och deras motiv blivit lst. Om jag vid frklaringen drav, som jag r skyldig mig sjlv, ndgas uttrycka knslor som mhnda ro srande fr er, s kan jag endast sga, att detta smrtar mig. Det r en tvingande ndvndighet och att vidare urskta mig skulle vara ofrnuftigt. Jag hade icke varit lnge i Hertfordshire, frrn jag liksom andra mrkte att Bingley fredrog er ldre syster framfr alla andra unga flickor i trakten. Men det var frst p balen p Netherfield som jag brjade frukta, att hans knsla fr henne var en allvarlig bjelse. Jag hade ofta sett honom frlskad frut. P denna bal, d jag hade den ran att dansa med er, fick jag frst genom en tillfllig vink av sir William Lucas veta, att Bingleys uppmrksamhet mot er syster hade givit anledning

till att man allmnt vntade en frbindelse dem emellan. Han talade drom som ngonting skert endast med det frbehll, att tiden drfr nnu icke var bestmd. Frn detta gonblick gav jag uppmrksamt akt p min vns uppfrande, och jag mrkte d, att hans svaghet fr miss Bennet var strre n ngot i den vgen, jag ngonsin sett hos honom. Jag iakttog ocks er syster. Hennes stt var ppet, glttigt och tilldragande som vanligt, men utan tecken till ngot srskilt tycke fr honom, och jag fick efter min prvning denna afton den vertygelsen, att, ehuru hon med nje mottog hans hyllning, hon icke drog honom till sig drigenom att hon besvarade hans knslor. Om ni icke har misstagit er hrutinnan, s mste jag ha svvat i villfarelse. Den grundligare knnedom, ni har om er syster, mste gra det senare antagligt. Om s r, om jag av ett sdant misstag ltit frleda mig till att vlla henne lidande, s har er harm icke varit grundls. Men jag tvekar icke att pst, att lugnet i er systers ansiktsuttryck var sdant, att det kunde ha vertygat den mest skarpsynte iakttagare om att, hur vnligt hennes stt n var, det icke var troligt, att hon ltt kunde bli verkligt frlskad. Visserligen ville jag grna tro, att hon var likgiltig, men jag vgar sga, att mina efterforskningar och beslut

icke i allmnhet bestmmas av mina frhoppningar eller mina farhgor. Jag trodde icke, att hon var likgiltig, drfr att jag nskade det; jag trodde det av opartisk vertygelse, lika visst som jag nskade det av frnuftiga skl. Mina invndningar mot giftermlet voro icke endast de, fr vilkas bekmpande, enligt vad jag i gr afton erknde, det fr mig har fordrats min ondligt starka lidelse; bristen p frnma frbindelser kunde icke vara s knnbar fr min vn som fr mig. Men det fanns andra orsaker till min motvilja mot partiet orsaker, som, ehuru de nnu frefinnas och detta i lika hg grad i bda fallen, jag sjlv frskt glmma, emedan de fr mig icke hade avgrande betydelse. Jag mste i korthet angiva dessa orsaker. Er familjs sociala stllning, ehuru ej tillfredsstllande, var ingenting i jmfrelse med den totala brist p levnadsvett, som s ofta, nstan stndigt visades av er mor, era tre yngre systrar och ibland till och med av er far. Frlt mig, det gr mig ont att sra er. Men i ert bekymmer fr bristerna hos era nrmaste anhriga och ert missnje ver det klander som riktas mot dem, lt det fr er vara en trst att tnka, att ni och er ldre syster uppfrt er s, att ni kunnat undg varje skugga av ett liknande klander, att ni allmnt lovordats hrfr och att detta

r hedrande fr bdas er sinnesart och ert frstnd. Jag vill endast tillgga, att, efter det som intrffat den aftonen, var mitt omdme om alla de ifrgavarande personerna frdigt, och jag var strkt i den avsikt, som jag redan frut kunde ha nrt, att bevara min vn fr vad jag ansg vara en hgst olycklig frbindelse. Han avreste frn Netherfield till London fljande dag, som ni skert erinrar er, i avsikt att snart komma tillbaka. Den roll, jag hrvid spelade, skall jag nu frklara. Hans systrars oro hade vckts i lika hg grad som min egen; vi upptckte snart samstmmigheten i vra knslor, och lika vertygade som vi alla voro, att ingen tid var att frlora, d det gllde att omstmma deras bror, beslto vi inom kort att bege oss till honom i London. Fljaktligen reste vi dit, och dr tog jag genast itu med att fr min vn utpeka, vilka olyckliga fljder ett sdant val skert skulle f. Jag beskrev och framhll dem allvarligt. Men huru mycket n dessa mina frestllningar kunde bringa min vn att vackla i sitt beslut eller uppskjuta dess sttande i verket, tror jag ej, att de till slut skulle ha frebyggt giftermlet, om de icke hade understtts av den frskran, som jag icke tvekade att uttala,

att jag funnit er syster likgiltig fr honom. Han hade hittills trott, att hon besvarade hans bjelse med uppriktig om ocks icke lika varm knsla. Men Bingley har av naturen mycket litet sjlvfrtroende och litar mera p mitt omdme n p sitt eget. Att vertyga honom om att han misstagit sig var drfr icke ngon svr sak. Att vertala honom att icke tervnda till Hertfordshire, nr han blivit vertygad hrom, var mindre n ett gonblicks verk. Jag kan icke frebr mig fr att jag gjort detta. Det r bara en del av mitt handlingsstt i hela saken, som jag icke kan tnka p med tillfredsstllelse, det r, att jag nedlt mig till hemlighetsmakeri s till vida, att jag ej fr honom omtalade, att er syster var i staden. Jag visste det sjlv, liksom det var bekant fr miss Bingley, men hennes bror r till och med nnu okunnig drom. Det r kanske troligt, att de kunde ha trffats utan ngra ledsamma fljder, men jag tyckte, att hans knsla fr henne icke hade svalnat tillrckligt, fr att detta kunde ske utan ngon fara. Kanske var detta hemlighllande mig ovrdigt; nu har det emellertid skett, och det har skett i den bsta avsikt. I denna sak har jag ingenting mer att sga, ingen urskt mer att anfra. Om jag har srat er systers knslor, s var det utan min vetskap, och

ehuru de motiv, som frestavade mitt handlingsstt, helt naturligt kunna synas er otillrckliga, har jag icke nnu lrt mig att finna dem frkastliga. Med hnsyn till den andra, allvarligare anklagelsen, att jag frolmpat mr Wickham, kan jag endast tillbakavisa den genom att fr er framlgga hela hans frhllande till min familj. Jag r okunnig om de srskilda anklagelser, han riktat mot mig, men jag kan beropa mer n ett absolut tillfrlitligt vittne i frga om sanningen av vad jag nu gr att bertta. Mr Wickham r son till en mycket aktningsvrd man, som under mnga r frvaltade alla Pemberleygodsen och vars utmrkta fullgrande av sina ligganden helt naturligt gjorde min far bengen att visa honom vlvilja, och denna vlvilja slsade han p George Wickham, som var hans gudson. Min far underhll honom i skolan och sedan i Cambridge en ytterst vrdefull hjlp, d hans far, som alltid var fattig till fljd av sin hustrus slseri, icke skulle ha varit i stnd att ge honom en finare uppfostran. Min far var icke allenast frtjust i denne unge mans sllskap, emedan han alltid hade ett srdeles vinnande stt,

han hade ocks en synnerligen god tanke om honom, och d han hoppades, att han skulle gna sig t kyrkans tjnst, hade han fr avsikt att skaffa honom en bestllning i densamma. Vad mig sjlv betrffar, s r det mnga r sedan jag brjade f helt andra tankar om honom. De dliga anlag, den brist p grundsatser, som han med stor omsorg hemlighll fr sin bsta vn, kunde icke undg att uppmrksammas av en ung man, som var nstan jmnrig med honom och som hade tillflle att se honom i obevakade gonblick, vilket min far icke kunde ha. Hr kommer jag ter att vlla er smrta i vilken grad kan ni endast sjlv sga. Men vilka n de knslor m vara, som mr Wickham ingivit er, s skall en misstanke om deras natur icke hindra mig frn att yppa hans verkliga karaktr den ger mig till och med en ny anledning drtill. Min frtrfflige far dog fr ungefr fem r sedan, och hans tillgivenhet fr mr Wickham var till det sista s orubbad, att han i sitt testamente srskilt lade mig att p bsta stt gynna hans befordran p den bana, han valt; om han lt prstviga sig, nskade han, att han skulle f ett inbringande, familjen tillhrigt pastorat, s snart det blev ledigt. Han testamenterade ocks ett tusen

pund till honom. Hans egen far verlevde icke lnge min, och ett halvt r efter dessa tilldragelser skrev mr Wickham till mig och underrttade mig, att, som han nu bestmt slagit ur hgen att bli prst, hoppades han, att jag icke skulle finna det obilligt, om han vntade sig ett understd i reda pengar till ersttning fr den tjnst, som han nu icke kunde prkna. Han tillade, att han funderade p att studera juridik, och att jag mste frst, att rntan p ett tusen pund skulle bli ett alldeles otillrckligt rsunderhll under dessa studier. Jag snarare nskade n trodde, att han var uppriktig, men i alla hndelser var jag fullt villig att g in p hans frslag. Jag visste, att mr Wickham icke mnade bli prst, och saken var drfr snart ordnad, han avstod frn varje understd p den prsterliga banan, om han mjligen ngonsin komme i en sdan stllning, att han kunde mottaga ett sdant, och i ersttning mottog han tre tusen pund. All frbindelse mellan oss tycktes nu vara slut. Jag tyckte allt fr illa om honom fr att inbjuda honom till Pemberley eller mottaga honom hos mig i staden. Jag tror, att han huvudsakligen uppehll sig dr, men hans juridiska studier voro endast en tom frevndning, och d han nu var fri frn allt tvng, frde han ett lttjefullt och utsvvande liv. Under

vid pass tre r hrde jag nstan ingenting om honom, men d innehavaren av det t honom bestmda pastoratet avled, skrev han ter till mig med anhllan att bli kallad till denna syssla. Han frskrade mig, att hans ekonomiska stllning var synnerligen dlig, vilket frefll mig alldeles naturligt. Han hade funnit de juridiska studierna hgst ofruktbara, och han var nu fast besluten att lta prstviga sig, om jag ville kalla honom till det ifrgavarande pastoratet; han litade p att jag utan allt tvivel skulle gra detta, d han var frvissad om att jag ej hade ngon annan att srja fr och att jag icke kunde ha glmt min vrdade faders avsikter. Ni kan knappast klandra mig, drfr att jag vgrade att g in p denna hans begran eller drfr att jag motsatte mig varje upprepande drav. Hans frbittring var lika stor som hans ekonomiska stllning var elndig, och hans smdelser mot mig infr andra voro otvivelaktigt lika vldsamma som de frebrelser, han riktade mot mig sjlv. Efter denna tid var det alldeles slut med bekantskapen mellan oss. Jag vet ej, hur han drog sig fram. Men i somras gjorde han sig ter pmind hos mig p ett ytterst obehagligt stt. Jag mste nu omtala en hndelse, som jag helst

ville glmma sjlv och som ingenting mindre n de nuvarande tvingande omstndigheterna skulle kunna frm mig att yppa fr ngon mnsklig varelse. D jag sagt s mycket, hyser jag ej ngot tvivel om er tystltenhet. Min syster, som r mer n tio r yngre n jag, stlldes under frmynderskap av min mors systerson, verste Fitzwilliam, och mig. Fr omkring ett r sedan togs hon ur skolan, och ett hem anordnades t henne i London; i fjol sommar gjorde hon tillsammans med den dam, som frestod hemmet, ett besk i Ramsgate, och dit kom ocks mr Wickham, tvivelsutan avsiktligt, ty det visade sig, att han redan frut var bekant med miss Younge, med avseende p vars karaktr vi p ett hgst beklagligt stt misstagit oss; med hennes vlvilliga bistnd lyckades han f ett sdant insteg hos Georgiana, vars hngivna hjrta bevarade ett starkt intryck av hans vnlighet mot henne i barndomen, att hon lt intala sig, att hon var frlskad i honom, och samtyckte till att lta sig enleveras. Hon var d bara femton r gammal, vilket ju kan anfras till hennes urskt, och sedan jag framhllit hennes ofrsiktighet, r jag glad att kunna tillgga, att hon sjlv erknde den fr mig. Jag trffade dem ovntat ett par dagar fre den tillmnade rymningen, och Georgiana, som ej

kunde uthrda tanken p att bedrva och krnka en bror, till vilken hon nstan sg upp som till en far, beknde d hela saken fr mig. Ni kan tnka, vad jag knde och hur jag handlade. Hnsyn fr min systers goda rykte och hennes knslor hindrade mig frn att gra saken allmnt bekant, men jag skrev till mr Wickham, som omedelbart lmnade orten, och miss Younge blev naturligtvis genast avlgsnad frn sin plats. Mr Wickhams huvudml var utan all frga att komma t min systers frmgenhet, som r trettio tusen pund, men jag kan inte lta bli att tro, att hoppet att kunna hmnas p mig var en stark bevekelsegrund till hans handlingsstt. Hans hmnd skulle i sanning ha varit fullstndig. Detta, min frken, r en sanningsenlig redogrelse fr alla de tilldragelser, i vilka vi bda varit inblandade, och om ni icke avgjort frkastar den som falsk, hoppas jag, att ni hdanefter icke anklagar mig fr grymhet mot mr Wickham. Jag vet icke, p vad stt och genom vilka osanningar han frt er bakom ljuset, men hans framgng r kanske icke s mycket att undra p, d ni frut var alldeles okunnig om hela saken. Det stod ju ej i er makt att avslja honom, och ni var skerligen icke

bjd fr att misstnka honom. Ni kan mjligen undra ver att jag icke talade om allt detta fr er i gr kvll, men jag var d icke s herre ver mig sjlv, att jag visste, vad som kunde eller borde yppas. Med avseende p sanningen av allt, som jag hr berttat, kan jag srskilt beropa verste Fitzwilliams vittnesbrd; till fljd av vr nra slktskap och frtroliga vnskap och nnu mera i sin egenskap av en av exekutorerna av min fars testamente har han naturligtvis varit frtrogen med varje detalj i dessa historier. Om er motvilja mot mig gr mina frskringar vrdelsa, s kan ni ej av samma orsak vara frhindrad att lita p min kusin, och fr att det m bli mjligt fr er att rdfrga honom, skall jag frska att finna ett tillflle att verlmna detta brev till er under frmiddagens lopp. Jag vill endast tillgga: Gud vlsigne er! Fitzwilliam Darcy.

TRETTIOSJTTE KAPITLET.
Om Elisabet, d mr Darcy rckte henne brevet, icke vntade, att det innehll ett frnyande av hans frieri, s kunde hon icke p ngot stt ana dess innehll. Men sdant som detta nu var, r det ltt att frst, med vilken iver hon genomlste det, och vilka stridiga knslor det vckte hos henne. Dessa knslor kunde hon knappast klargra fr sig. Med hpnad sg hon frst, att han trodde, att han i alla hndelser kunde urskulda sig, och hon var fullt vertygad om att han icke kunde avgiva ngon frklaring, som icke en rttmtig knsla av blygsel borde frtiga. Med en stark frutfattad mening mot allt, som han kunde sga, brjade hon lsa hans redogrelse fr vad som tilldragit sig p Netherfield. Hon lste med en iver, som knappast tillt henne att uppfatta, vad hon lste, och i sin otlighet att f veta, vad nsta mening kunde innehlla, var hon ur stnd att ge akt p betydelsen av den, som hon hade framfr sina gon. Hon kom genast p det klara med att hans vertygelse om hennes systers oknslighet var en falsk inbillning, och hans framlggande av de verkliga, de mest vgande invndningarna mot partiet gjorde henne

allt fr frbittrad, fr att hon skulle ha ngon lust att gra honom rttvisa. Han uttryckte icke p ett fr henne tillfredsstllande stt sin ledsnad ver vad han gjort, hans stil var icke ngerfull, utan vermodig. Den var alltigenom prglad av stolthet och frmtenhet. Men nr hon sedan kom till hans berttelse om mr Wickham nr hon med ngot klarare uppfattning lste en skildring, som, om den var sann, mste tvinga henne att uppgiva varje god tanke, hon frut haft om dennes vrde, och som hade en s betnklig likhet med den historia, han sjlv berttat om sig, d voro hennes knslor nnu mera pinsamma och svra att bestmma. Hon intogs av frvning, fruktan, ja, till och med av skrck. Hon ville alldeles icke stta tro drtill och utropade upprepade gnger: Detta mste vara falskt! Det kan inte vara sant! Det mste vara den grvsta osanning! Och nr hon hade genomgtt hela brevet, fastn hon knappt visste ngot om innehllet i den sista eller de tv sista sidorna, stoppade hon hastigt in det och frskrade, att hon icke skulle bry sig om det, aldrig mer kasta en blick i det. I detta upprrda sinnestillstnd, med tankar, som

irrade n hit, n dit, gick hon vidare, men det hjlpte icke; om en halv minut vecklade hon upp brevet igen, och, i det hon sansade sig s gott hon kunde, brjade hon ter den frdmjukande lsningen av allt, som angick Wickham, varvid hon behrskade sig s mycket, att hon underskte betydelsen av varje mening. Redogrelsen om det frhllande, vari han stod till familjen p Pemberley var just vad han sjlv berttat drom, och vad som sades om den avlidne mr Darcys godhet mot honom, ehuru hon aldrig vetat, huru stor den varit, verensstmde ven med hans egna ord. S lngt bekrftade de bda berttelserna varandra, men d hon kom till testamentet, var skillnaden betydlig. Vad Wickham sagt om pastoratet stod nnu livligt fr hennes minne, och d hon pminde sig sjlva ordalagen, var det omjligt att icke inse, att endera parten gjort sig skyldig till stor osannfrdighet, och under ngra f gonblick intalade hon sig, att saken frhll sig s, som hon nskade. Men d hon med strsta uppmrksamhet lste om och om igen skildringen av de nrmare omstndigheterna, huru Wickham avsagt sig alla ansprk p pastoratet och till ersttning hrfr mottagit en s ansenlig summa som tre tusen pund, mste hon ter knna sig

tveksam. Hon stoppade in brevet, vervgde varje detalj med vad hon trodde vara fullkomlig opartiskhet, prvade sannolikheten av varje uppgift men med ringa framgng. P bda sidor var det endast pstenden. Hon lste brevet nnu en gng, men varje rad dri visade allt tydligare, att saken, som hon trott omjligen kunna p ngot upptnkligt stt framstllas s, att mr Darcys handlingsstt dri icke framstod som, minst sagt, skamligt, kunde f en vndning, som fritog honom frn all skuld. Det oordentliga och utsvvande liv, som han ej tvekade att lgga mr Wickham till last, gjorde p henne ett ytterst pinsamt intryck och detta s mycket mera, som hon icke kunde framlgga ngot bevis p att beskyllningen var orttvis. Hon hade aldrig hrt talas om honom, frrn han gick in vid lantvrnsregementet, vartill han lt vertala sig av en ung man, som tillflligtvis trffat honom i London och dr terknutit en flyktig bekantskap med honom. Om hans fregende levnadsstt hade ingenting blivit knt i Hertfordshire utom vad han sjlv omtalade. ven om hon haft mjlighet att gra sig underrttad om hans verkliga karaktr, s hade hon aldrig knt ngon lust att skaffa sig

upplysningar drom. Hans ansiktsuttryck, rst och stt att vara hade genast givit ett intryck av att han var en fullkomligt ofrvitlig man. Hon skte erinra sig ngot exempel p godhet, ngot framstende drag av redbarhet eller vlvilja, som kunde frsvara honom mot mr Darcys anfall eller tminstone uppvga tillflliga frvillelser, ett namn, som hon ville frska ge t vad mr Darcy hade beskrivit som mnga rs liv i lttja och last. Men intet sdant minne hugnade henne. Hon kunde genast se honom framfr sig med hans behagliga utseende och umgngesstt, men hon kunde icke erinra sig ngot fr honom frdelaktigare n grannarnas allmnna uppskattning av honom, och de sympatier, han vann i officersmssen genom sina umgngesgvor. Sedan hon drjt ett gonblick vid denna punkt, fortsatte hon att lsa. Men tyvrr, den historia, som fljde om hans planer p miss Darcy, bekrftades i viss mn av vad som frefallit mellan verste Fitzwilliam och henne sjlv ej lngre sen n morgonen frut, och till sist hnvisades hon med avseende p sanningen av varje detalj till verste Fitzwilliam sjlv, som frut fr henne omtalat, hur frtrogen han var med alla sin kusins angelgenheter, och vars rttrdighet hon ej hade skl att stta i frga. Ett gonblick hade hon nstan

beslutit sig fr att vnda sig till honom, men hon tvekade p grund av det genanta i situationen, och till slut uppgav hon alldeles tanken hrp, vertygad som hon var, att mr Darcy aldrig skulle ha vgat framkomma med ett sdant frslag, om han icke varit fullt frvissad om att hans kusin skulle bekrfta hans ord. Hon mindes mycket vl allt, varom hennes och Wickhams samtal rrt sig under den frsta aftonen de trffades i familjen Philips. Mnga av hans uttryck stodo nnu livligt fr hennes minne. Nu var hon hpen ver det opassande i sdana meddelanden till en frmling, och hon undrade ver att hon icke frr kommit att tnka drp. Hon insg det ogrannlaga i att framhlla sig sjlv, som han hade gjort, och motsgelsen mellan hans ord och hans uppfrande. Hon kom ihg, att han skrytit ver att han icke var rdd fr att trffa mr Darcy mr Darcy kunde grna lmna trakten, men han skulle nog hlla sig kvar dr; likvl hade han undvikit att infinna sig p balen p Netherfield redan fljande vecka. Hon mindes ocks, att, frrn familjen p Netherfield lmnade orten, hade han endast berttat sin historia fr henne sjlv, men att efter dess avflyttning den hade varit i allas mun,

att han d ofrbehllsamt och utan ngra betnkligheter hade svrtat mr Darcys karaktr, ehuru han frskrat henne, att hans vrdnad fr fadern alltid skulle hindra honom frn att kompromettera sonen. I vilken olika dager framtrdde icke nu alla hans handlingar! Hans uppmrksamhet mot miss King syntes henne nu vara frestavad endast av avskyvrt egennyttiga avsikter, och hennes obetydliga frmgenhet bevisade icke lngre, att han var ansprksls i sina fordringar, utan att han ivrigt skte komma t, vad helst som erbjd sig. Det frefll henne nu, som om hans uppfrande mot henne sjlv endast kunde tillskrivas frkastliga motiv: antingen hade han ftt oriktiga uppgifter om hennes frmgenhet, eller ocks hade han smickrat sin ffnga genom att uppmuntra den frkrlek, som hon, ofrsiktigt nog, hade visat honom. Hennes frsk att urskulda honom blevo allt svagare och svagare. Vad som vidare talade till mr Darcys frmn var, att hon mste medgiva, att mr Bingley fr lnge sedan, nr han tillfrgades av Jane, frskrat, att hans vn var utan all skuld i saken; hur hgmodigt och frnsttande hans stt n var, hade hon aldrig under hela deras bekantskap

 en bekantskap, som p sista tiden frt dem mycket tillsammans och p visst stt gjort henne frtrogen med hans karaktr sett ngonting, som frrdde, att han var principls eller orttrdig, ngonting, som antydde, att han till sina grundsatser var irreligis eller omoralisk; av sina vnner var han hgaktad och vrderad, till och med Wickham hade talat bermmande om honom i hans egenskap av broder, och hon hade ofta hrt honom tala med s stor hjrtlighet om sin syster, att det visade, att han var tillgnglig fr mmare knslor; hade hans handlingar varit sdana, som Wickham framstllt dem, kunde en s grov krnkning av alla rttfrdighetens bud knappast ha blivit obekant fr vrlden; slutligen var vnskap mellan en person, som var i stnd drtill, och en s lskvrd man som mr Bingley alldeles obegriplig. Hon blygdes rent av fr sig sjlv. Hon kunde varken tnka p Darcy eller Wickham utan att knna, att hon varit blind, partisk, frdomsfull, ofrnuftig. S skamligt jag har handlat! utropade hon. Jag som har yvts ver mitt goda omdme, jag, som har varit stolt ver mina sjlsgvor, som ofta har ringaktat min systers okonstlade uppriktighet och

tillfredsstllt min ffnga med ondig och klandervrd misstrogenhet! Huru frdmjukande r icke denna upptckt! Och dock, huru rttvis r icke frdmjukelsen! Men ffnga, icke krlek, har varit min drskap. Frtjust ver den enes hyllning och srad av den andres likgiltighet, har jag ltit mig behrskas av frdom och okunnighet och drivit frnuftet p flykten i frga om dem bgge. nda hittills har jag saknat sjlvknnedom. Frn henne sjlv gingo hennes tankar till Jane, frn Jane till Bingley, och hon erinrade sig d, att mr Darcys frklaring i den punkten hade synts henne mycket otillfredsstllande. Helt olika var hennes intryck vid ett nytt genomlsande drav. Hur kunde hon underlta att stta tro till hans frskringar i ett fall, d hon hade mst tro dem i ett annat? Han frklarade, att han icke haft en aning om hennes systers bjelse, och hon kunde ej undg att erinra sig, vilken Charlottes mening om saken alltid hade varit. Ej heller kunde hon neka till riktigheten av hans beskrivning p Jane. Hon medgav, att Jane fga lade i dagen sina knslor, om ocks de voro varma, och att det i hennes min och vsen fanns ett uttryck av lugnt vlbehag, som icke ofta str tillsammans med stor knslighet.

Nr hon kom till den del av brevet, vari s frdmjukande men dock s vlfrtjnta frebrelser riktades mot hennes familj, knde hon en stark blygsel. Det rttvisa i beskyllningen framstod fr henne p ett alltfr vertygande stt, fr att hon skulle ska tillbakavisa den, och de detaljer frn balen p Netherfield, p vilka han srskilt syftade och som hade bekrftat den ofrdelaktiga tanke han frut hyste, hade icke kunnat gra ett starkare intryck p honom n p henne. Hon var icke oknslig fr hans smickrande uttalanden om henne och hennes syster. Det lugnade henne, men det kunde icke trsta henne, d hon tnkte p det frakt, som familjens vriga medlemmar dragit sig, och d hon insg, att Jane i sjlva verket haft sina nrmaste anhriga att tacka fr sin besvikelse, och betnkte, hur mycket bdas anseende mste lida av deras mindre passande beteende, knde hon sig mera nedtryckt n ngonsin. Sedan hon gtt fram och tillbaka p vgen under tv timmars tid, varunder hon gav fritt lopp t allehanda tankar hon tnkte terigen ver vad som hnt, berknade mjligheterna och skte s

gott hon kunde finna sig i en s pltslig och s betydelsefull frndring frmdde trttheten och tanken p hennes lnga frnvaro henne slutligen att tervnda hem. Hon intrdde med en nskan att visa sig lika glttig som vanligt och besluten att ej hnge sig t sdana grubblerier, som kunde gra henne olmplig att deltaga i samtalet. Hon fick genast veta, att de tv herrarna frn Rosings hade gjort visit under hennes frnvaro, mr Darcy endast p ett par minuter fr att sga farvl, men verste Fitzwilliam hade stannat tminstone en timme i hopp att hon skulle komma tillbaka, och han hade nstan varit besluten att g ut och ska reda p henne. Elisabet kunde endast ltsas, att hon var ledsen ver att ej ha trffat honom, i sjl och hjrta var hon glad drver. verste Fitzwilliam var ej lngre ett freml fr hennes tankar, hon kunde endast tnka p sitt brev.

TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
De tv herrarna lmnade Rosings fljande morgon, och mr Collins, som vntat vid grindstugan fr att gra sin avskedsreverens fr dem, kunde fra med sig hem den angenma underrttelsen, att de sgo ut att vara vid god hlsa och vid s pass gott mod, som man kunde vnta efter den vemodsfulla scen, de s nyss varit med om p Rosings. Sedan skyndade han till Rosings fr att trsta lady Catherine och hennes dotter, och vid sin terkomst medfrde han till sin stora gldje en hlsning frn hennes nd, att hon knde sig s nedstmd, att hon livligt nskade att f se dem alla p middag hos sig. Elisabet kunde icke trffa lady Catherine utan att erinra sig, att, om hon hade velat, kunde hon nu ha blivit frestlld fr henne ssom hennes systersons blivande maka, ej heller kunde hon utan ett leende tnka p huru stor hennes nds harm skulle ha blivit. Vad skulle hon ha sagt? Hur skulle hon ha betett sig? med sdana frgor roade hon sig. Det frsta samtalsmnet var de bda gsternas avfrd frn Rosings. Jag frskrar er, att jag r

ondligt ledsen drver, sade lady Catherine. Jag tror, att ingen knner skilsmssan frn vnner s djupt som jag. Men jag r srskilt fstad vid dessa unga mn, och jag vet, att de ro s fstade vid mig! Jag vet, att det gjorde dem mycket ont att behva resa. Men s r det alltid med dem. Den kre versten hll modet ganska bra uppe till sista gonblicket, men Darcy tycktes ta saken djupast, djupare, tror jag, n i fjol. Hans krlek till Rosings vxer synbarligen. Mr Collins inpassade hr en komplimang och en anspelning, som mottogos med ett vnligt leende av modern och dottern. Lady Catherine mrkte efter middagen, att miss Bennet tycktes vara nedstmd. Hon yttrade som sin sikt, att hon antog att orsaken hrtill var, att hon icke ville resa hem s snart, och tillade: Om detta r fallet, mste ni skriva till er mor och be henne att f stanna litet lngre. Mrs Collins kommer att bli mycket glad ver att f behlla er, det r jag sker om. Jag r ers nd mycket tacksam fr den vnliga uppmaningen, svarade Elisabet, men det str inte i min makt att flja den. Jag mste vara i staden om lrdag.

 N, i s fall kommer ni att ha varit hr bara sex veckor. Jag trodde, att ni skulle stanna hr tv mnader. Jag sade det till mrs Collins, innan ni kom. Det kan vl inte finnas ngon anledning fr er att resa s snart. Mrs Bennet skulle skert kunna undvara er nnu fjorton dagar. Men min far kan det inte. Han skrev till mig frra veckan fr att pskynda min hemkomst. , naturligtvis kan er far undvara er, om er mor kan det. En far bryr sig aldrig s mycket om sina dttrar. Och om ni vill stanna mnaden ut, s kan jag ta en av er med mig s lngt som till London, ty jag mnar resa dit p en vecka i brjan av juni, och som Dawson inte har ngot emot att sitta p kuskbocken, fr en av er mycket bra rum i vagnen, och om vdret rkar bli kyligt, skulle jag inte ha ngot emot att ta er bda med, eftersom ingen av er r srdeles stor. Det r mycket vnligt av er, men jag tror, att vi mste st fast vid vr ursprungliga plan. Lady Catherine tycktes finna sig dri. Mrs Collins, sade hon, ni mste skicka en betjnt med dem. Ni vet, att jag alltid sger rent ut, vad jag tnker, och jag kan inte med lugn tnka p att tv unga damer skola resa ensamma med posten. Det

r i hgsta grad opassande. Ni mste laga s att ngon fljer med dem. Jag tycker frfrligt illa om sdana dr saker. Unga damer bra alltid ha ordentligt skydd och tfljas av betjning i enlighet med sin stllning i livet. Nr min brorsdotter Georgiana reste till Ramsgate frra sommaren, hll jag srskilt p att tv betjnter fljde henne. Miss Darcy, dotter av mr Darcy till Pemberley och lady Anne, kunde inte anstndigtvis upptrda p annat stt. Jag r ytterst noggrann med alla dylika saker. Ni mste skicka John med de unga damerna, mrs Collins. Jag r glad, att jag kom p den tanken att nmna det, ty det skulle verkligen vara en skam fr er att lta dem resa ensamma. Min morbror kommer att skicka en betjnt och hmta oss. Jas, er morbror? Han har allts en betjnt, eller hur? Det glder mig att ni har ngon, som tnker p sdana dr saker. Var skall ni byta hstar? Naturligtvis i Bromley. Om ni hlsar frn mig p vrdshuset Bell, s kommer ni att bli bra betjnad. Lady Catherine hade mnga andra frgor att gra med avseende p deras resa, och som hon icke besvarade dem alla sjlv, mste Elisabet vara uppmrksam, vilket hon ansg vara en lycka fr

sig, ty s upptagen som hon nu var av sina tankar, kunde hon ha glmt, var hon befann sig. Hon mste spara sina grubblerier till stunder, d hon var ensam. Nr helst hon var det, hngav hon sig drt och icke en dag frgick, utan att hon tog en enslig promenad, varunder hon kunde verlmna sig t oangenma minnen, som dock fr henne hade ett egendomligt behag. Hon var p god vg att kunna mr Darcys brev utantill. Hon studerade varje mening dri, och hennes knslor gentemot brevskrivaren vxlade betydligt frn den ena stunden till den andra. Nr hon kom ihg tonen i hans skrivelse, var hon nnu full av frbittring, men nr hon betnkte, hur orttvist hon hade dmt honom och utfarit mot honom, vndes hennes vrede mot henne sjlv, och hans svikna frhoppningar blevo freml fr hennes medlidande. Hans bjelse frtjnade tacksamhet, hela hans karaktr aktning, men hon kunde icke gilla honom, och icke ett gonblick kunde hon ngra den korg, hon givit honom, eller knna den ringaste lust att terse honom. Hennes eget uppfrande mot honom under den frsta tiden var fr henne en klla till stndig frtret och nger, och hennes familjs olycksaliga brister ett freml

fr nnu strre bekymmer. Fr dem fanns ingen hjlp. Hennes far, som njde sig med att skratta t dem, skulle aldrig bemda sig att lgga band p sina yngsta dttrars ohejdade tanklshet, och hennes mor, vars eget stt att vara var s lngt ifrn oklanderligt, hade ingen knsla fr det opassande i deras beteende. Elisabet hade ofta i frening med Jane frskt att f bukt med Catherines och Lydias hllningslshet, men d de hade medhll av sin mor, vilken utsikt fanns det vl att de skulle bttra sig? Catherine, som var viljesvag och retlig och helt och hllet stod under inflytande av Lydia, hade alltid blivit frnrmad ver deras rd. Lydia, sjlvrdig och sorgls, ville knappast hra p dem. De voro bda okunniga, lata och ffnga. S lnge det fanns en officer i Meryton, brukade de flirta med honom, och d det endast var en kort promenad frn Longbourn till Meryton, lpte de stndigt och jmt dit. ngslan fr Janes skull var fr Elisabet nnu ett stort bekymmer, och mr Darcys frklaring, varigenom hon terftt hela sin frra goda tanke om Bingley, lt henne nnu bittrare knna, vad Jane frlorat. Hans bjelse hade bevisligen varit uppriktig och hans uppfrande tadelfritt, svida

man icke i ngon mn kunde klandra hans blinda frtroende till sin vn. Hur smrtsam var icke d den tanken, att Jane gtt miste om en stllning s nskvrd i alla avseenden, s rik p frdelar, utlovande s mycken lycka, och detta p grund av hennes egna familjemedlemmars drskap och taktlshet! Nr till dessa betraktelser lades den visshet, hon ftt om Wickhams karaktr, kan man ltt frst, att hon, som annars sllan knde sig nedstmd till sinnet, nu var s bedrvad, att det var nstan omjligt fr henne att visa sig ens ngorlunda glad. Under den sista veckan voro de lika ofta inbjudna till Rosings som under den frsta tiden. Den sista aftonen tillbragtes dr, och lady Catherine gjorde sig ter i detalj underrttad om deras resa, gav dem anvisningar om det bsta sttet att packa och framhll s entrget ndvndigheten att lgga in klnningar p det enda rtta sttet, att Maria efter hemkomsten fann sig frpliktad att gra om hela frmiddagens arbete och packa om sin koffert. Vid skilsmssan nskade dem lady Catherine med stor nedltenhet en lycklig resa och inbjd dem att komma tillbaka till Hunsford nsta r, och

miss de Bourgh anstrngde sig s pass, att hon neg och rckte handen t dem bda.

TRETTIOTTONDE KAPITLET
P lrdags morgon kommo mr Collins och Elisabet till frukosten ngra minuter fre de andra, och han passade p tillfllet och sade henne de artigheter vid skilsmssan, som han ansg vara oundgngligen ndvndiga. Jag vet inte, miss Elisabet, sade han, om min hustru nnu har uttryckt sin tacksamhet fr er vnlighet att komma till oss, men jag r alldeles viss om att ni inte kommer att lmna vrt hem utan att mottaga hennes tack drfr. Jag frskrar er att vi hgt skattat frmnen av ert sllskap. Vi veta, hur litet frestande det r fr ngon att beska vr ansprkslsa boning. Vrt enkla levnadsstt, vra sm rum, vra f tjnare och det obetydliga umgnge, vi ha, mste gra att Hunsford frefaller en ung flicka som ni ytterst ledsamt, men jag hoppas, att ni tror, att vi ro tacksamma fr er ansprkslshet och att vi ha gjort allt som str i vr makt fr att frebygga, att ni haft trkigt under er vistelse hr. Elisabet uttryckte sin livliga tacksamhet och frskrade, att hon trivts utmrkt. Hon hade haft mycket roligt under de sex veckor, hon tillbragt

hos dem, och njet att vara tillsammans med Charlotte och all den vnliga uppmrksamhet, varfr hon varit freml, gjorde att tacksamheten mste vara p hennes sida. Mr Collins var belten och svarade hgtidligt, men smleende: Det glder mig ondligt att hra, att ni inte har tillbragt er tid hr p ett oangenmt stt. Vi ha verkligen gjort vrt bsta, och d vi till all lycka haft tillflle att infra er i en mycket frnm familjekrets och till fljd av vr frbindelse med Rosings ofta kunnat stadkomma omvxling i vrt enkla hemliv, tror jag att vi kunna smickra oss med att er vistelse i Hunsford inte varit allt igenom ledsam. Vrt frhllande till lady Catherine och hennes familj r verkligen en s utomordentlig frmn och en sdan vlsignelse, att f kunna skryta ver ngot dylikt. Ni ser, p vilken fot vi st till dem. Ni ser, hur vi stndigt och jmt ro bjudna dit. Jag mste i sanning erknna, att s stora olgenheterna n ro med den hr ansprkslsa prstgrden, skulle jag inte finna ngon av dess gster vrd medlidande, s lnge de liksom vi f njuta av det frtroliga umgnget p Rosings. Han kunde inte finna ord nog hgtravande fr att uttrycka den stmning, vari han befann sig, han

mste g fram och tillbaka i rummet, under det att Elisabet frskte att frena artighet och sanning i ngra korta satser. Ni kan verkligen, min kra frnka, fortsatte mr Collins, ta med er ett mycket gynnsamt vitsord om oss till Hertfordshire. Jag smickrar mig tminstone med att ni skall bli stnd hrtill. Ni har dagligen varit vittne till lady Catherines stora uppmrksamhet mot min hustru, och p det hela taget tror jag, att det inte ser ut, som om er vn knner sig besviken. Men om den saken r det s gott att inte yttra sig. Lt mig endast frskra er, kra miss Elisabet, att jag av hela mitt hjrta kan nska er samma ktenskapliga lycka. Min kra Charlotte och jag ro fullkomligt ense. Det r en hgst anmrkningsvrd likhet i karaktr och tnkestt mellan oss bda. Det ser ut, som om vi varit mnade t varandra. Elisabet kunde tryggt sga, att dr detta var fallet, dr fanns mycken lycka, och lika uppriktigt kunde hon tillgga, att hon var fullt vertygad om den trevnad, hans hemliv sknkte honom, och att hon gladde sig drver. Hon var emellertid rtt belten, nr lovsngen drver avbrts genom intrdet av den kvinna, som han hade att tacka

drfr. Stackars Charlotte, det var vemodigt att lmna henne t ett sdant sllskap! Men hon hade valt det med ppna gon, och ehuru hon tydligen var ledsen ver att hennes gster skulle resa, tycktes hon icke tigga om medlidande. Hennes hem och hennes hushll, hennes frsamling och hennes hnsgrd och allt som hngde tillsammans drmed hade icke nnu frlorat sitt behag. Slutligen krde vagnen fram, koffertarna blevo fastsurrade, paketen instuvade och avfrdens stund var kommen. Efter ett hjrtligt avsked mellan vninnorna fljdes Elisabet till vagnen av mr Collins, och d de gingo nedfr trdgrdsgngen, bad han henne framfra de varmaste hlsningar till hela sin familj vensom hans tack fr all den vnlighet, han ftt rna p Longbourn under vinterns lopp, och hans obekanta vrdnad till mrs och mr Gardiner. Han hjlpte henne drp upp i vagnen, Maria fljde efter, och drren skulle just stngas, d han pltsligt helt bestrt pminde dem om att de glmt att snda ngra hlsningar till damerna p Rosings. Men, tillade han, ni vill naturligtvis lta mig frambra er vrdnadsfulla hlsning till dem jmte ert tack fr deras vnlighet mot er under den tid ni

varit hr. Elisabet hade ingenting dremot, drren fick stngas, och vagnen rullade i vg. Kra hjrtandes, utropade Maria efter ngra f minuters tystnad, jag tycker, att det r bara ett par dagar sedan vi kommo hit, och dock hur mycket har inte hnt sedan dess! Det har verkligen hnt mycket, sade Elisabet med en suck. Vi ha tit middag nio gnger p Rosings och druckit te dr tv gnger! S mycket jag har att bertta! Elisabet tillade tyst: Och s mycket jag har att frtiga! Deras resa frsiggick, utan att mnga ord yttrades och utan ngra obehag, och fyra timmar sedan de lmnat Hunsford anlnde de till familjen Gardiners hem, dr de skulle stanna ngra dagar. Jane sg frisk ut, och Elisabet hade icke mycket tillflle att studera hennes sinnesstmning under de olika njen, som hennes vnliga moster hade berett dem. Men Jane skulle resa hem tillsammans med henne, och p Longbourn skulle det nog bli tid att gra iakttagelser.

Det var emellertid icke utan anstrngning hon kunde vnta ens till hemkomsten, innan hon anfrtrodde sin syster mr Darcys frieri. Medvetandet att det stod i hennes makt att fr Jane yppa ngot som i s hg grad skulle vcka hennes frvning och p samma gng hos henne sjlv smickra den rest av ffnga, som hon nnu icke kunnat bortresonera, innebar en sdan frestelse att sga ut, vad hon hade p hjrtat, att ingenting kunde ha vervunnit den utom det tillstnd av obeslutsamhet, vari hon fortfarande befann sig med avseende p hur lngt hon skulle g i sina meddelanden. Hon fruktade dessutom, att om hon en gng kom in p mnet, skulle hon lta frleda sig att sga ngot om Bingley, som endast skulle vlla hennes syster ytterligare smrta.

TRETTIONIONDE KAPITLET.
Det var i den andra veckan i maj de tre unga damerna tillsammans lmnade Gracechurch Street fr att resa till staden X. i Hertfordshire, och d de kommo i nrheten av det vrdshus, dr mr Bennets vagn enligt verenskommelse skulle mta dem, varseblevo de snart bde Lydia och Kitty, som tittade ut frn en matsal i vre vningen ett tecken till kuskens punktlighet. De tv flickorna hade varit ver en timme p platsen och hade roat sig med att beska en mitt emot boende modehandlerska, se p en skiltvakt och laga i ordning en gurksallad. Sedan de vlkomnat sina systrar, visade de triumferande p ett bord, p vilket sdana kalla rtter stodo framdukade, som skafferiet i ett vrdshus brukar prestera, och utropade: r inte det hr trevligt? r det inte en angenm verraskning? Och vi mna bjuda er p alltsammans, tillade Lydia, men ni mste lna oss pengarna, ty vi ha just gjort av med vra i boden dr ute. Drp visade hon sina uppkp sgande: Se, den hr hatten har jag kpt. Jag tycker inte just, att den r vacker,

men jag tyckte, att jag s grna kunde kpa den. Jag skall sprtta snder den, s snart jag kommer hem, och se till om jag kan fiffa upp den litet. Nr hennes systrar uttryckte sitt misshag med den och frklarade, att den var ful, tillade hon utan att lta sig ngot bekomma: , det fanns tv eller tre mycket fulare i boden, och d jag har kpt litet kulrt satng att garnera den med, tror jag att den kommer att bli ganska drglig. Fr resten betyder det inte mycket, vad man har p sig i sommar, sedan shireregementet lmnat Meryton, och det ger sig av om fjorton dagar. Verkligen! utropade Elisabet hgst belten. De komma att ligga i lger i nrheten av Brighton, och jag nskar s att pappa lter oss alla resa dit och stanna dr ver sommaren. Det skulle vara en frtjusande plan, och jag tror skert, att det knappast skulle kosta ngonting alls. Mamma skulle s innerligen grna vilja vara med drom. Tnk bara, vilken ledsam sommar vi eljest f! Ja, tnkte Elisabet, det skulle verkligen vara frtjusande och passa oss frtrffligt. Gud bevare oss! Brighton och ett helt lger fullt av soldater, d vi redan blivit bortkollrade av ett stackars milisregemente och de mnatliga balerna i

Meryton! Nu har jag en nyhet att frtlja er, sade Lydia, d de satte sig till bords. Vad tror ni det r? Det r en stor nyhet, en gldjande nyhet om en viss person, som vi alla hlla av. Jane och Elisabet sgo p varandra, och man sade t kyparen, att han icke behvde stanna inne. Lydia skrattade och sade: Som vanligt r ni s ytterst grannlaga och hller p yttre former. Ni tycker, att kyparen inte skall f hra p, liksom han brydde sig om det! Jag r sker, att han ofta fr hra vrre saker, n jag nu gr att tala om. Men det r en ful karl! Jag r glad, att han givit sig av. Jag har aldrig i mitt liv sett en s lng haka. N, nu skall jag vl komma fram med min nyhet. Den rr vr vn Wickham. Det r ingen fara fr att han skall gifta sig med Mary King. Det r ngonting fr er! Hon har rest till sin farbror i Liverpool fr att stanna dr. Wickham r rddad! Och Mary King r rddad, tillade Elisabet, rddad frn en oklok frbindelse, vartill hennes frmgenhet utgjorde lockbetet. Det r mycket dumt av henne att ge sig av, om hon tycker om honom.

 Men jag hoppas, att det inte r ngon stark bjelse p ngondera sidan, sade Jane. Skert inte p hans. Jag kan svara fr att han aldrig brydde sig ett dugg om henne vem kunde fr resten bry sig om en sn dr otck liten frknig varelse? Elisabet var frfrad vid den tanken, att, fastn hon sjlv var ur stnd att fra ett s simpelt sprk, simpelheten i knslan var ungefr densamma, som hon hyst i sitt eget brst och som hon givit ett vackert namn. S snart alla hade tit och de ldre betalat, bestllde man fram vagnen, och med ngot besvr bereddes plats t hela sllskapet med alla deras kappsckar, arbetsvskor och paket och det ovlkomna tillgget av Kittys och Lydias nyss gjorda inkp. S trevligt vi nu ro instuvade! ropade Lydia. Jag, r glad, att jag kpte min hatt, om inte annat fr njet att f en hattask till. Se s, lt oss nu ha det trevligt och bekvmt och prata och skratta under hela vgen hem. Och frst och frmst lt oss hra, vad som hnt er, sedan ni reste. Har ni trffat ngra trevliga herrar? Har ni flirtat ngot? Jag hade stora frhoppningar, att en av er skulle ha ftt en

man, innan ni kom hem. Jag frskrar, att Jane snart blir en gammal m. Hon r ju nstan tjugutre r! Gud, vad jag skulle skmmas, om jag inte bleve gift fre tjugutre rs lder! Ni kan inte tnka er, hur angelgen moster Philips r, att ni skall f mn. Hon sger, att Lizzy borde ha tagit mr Collins, men jag tycker inte alls, att det vore livat. Gud, vad jag grna skulle vilja bli gift fre ngon av er! D skulle jag bli frklde t er p alla baler. Kors, vad vi hade roligt hos verste Forsters hrom dagen! Kitty och jag skulle vara dr hela dagen, och mrs Forsters lovade oss att f ta en liten svng p kvllen (i frbigende sagt, mrs Forster och jag ro s goda vnner), och drfr bad hon de tv flickorna Harrington att komma, men Harriet var dlig, s Pen mste komma ensam, och vad tror ni vi gjorde? Vi kldde ut Chamberlaine i fruntimmersklder med flit, fr att han skulle bli tagen fr ett fruntimmer tnk bara s livat! Inte en sjl visste om det, utom verste och mrs Forster och Kitty och jag och moster, ty vi voro tvungna att lna en av hennes klnningar, och du kan inte frestlla dig, hur bra han sg ut! Nr Denny och Wickham och Pratt och tv eller tre av herrarna kommo in, knde de inte alls igen honom. Gud, vad jag skrattade! Och det gjorde mrs Forster med.

Jag trodde jag skulle d. Och det kom herrarna att misstnka ngot, och d kommo de snart underfund med vad som var frde. Med sdana historier om deras frlustelser och upptg frskte Lydia, understdd av Kittys anspelningar och tillgg, att roa sina medresande hela vgen till Longbourn. Elisabet hrde p s litet som mjligt, men hon kunde icke undg att titt och ofta hra Wickhams namn nmnas. I hemmet mottogos de p det vnligaste stt. Mrs Bennet gladde sig ver att se, att Jane alltjmt var lika vacker, och mer n en gng under middagen sade mr Bennet av egen drift: Jag r glad, att du kommit tillbaka, Lizzy. Det var ett stort sllskap vid middagen, ty nstan hela familjen Lucas kom fr att trffa Maria och f hra nyheter, och de mnen, som intresserade dem, voro av olika slag: Lady Lucas frgade tvrs ver bordet Maria, hur det stod till med hennes ldsta dotter och dennas fjderf. Mrs Bennet var upptagen p tv hll, d hon ena sidan skaffade sig upplysningar om ssongens moder av Jane, som satt ett stycke nedanfr henne, och den andra meddelade dem alla t de yngre misserna Lucas. Och Lydia, som talade hgre n ngon

annan, upprknade frmiddagens mngahanda njen fr vem helst som ville hra p henne. O Mary, sade hon, jag nskar, att du hade fljt med oss, ty vi hade s roligt! Under vgen drogo Kitty och jag ned alla gardinerna och ltsades, att det inte var ngon i vagnen, och jag skulle ha fortsatt s hela vgen, om inte Kitty blivit illamende, och nr vi kommo till vrdshuset, tycker jag verkligen, att vi uppfrde oss riktigt hederligt, ty vi bjdo de andra p den allra smakligaste kalla lunch i vrlden, och om du hade kommit med, s skulle vi ha bjudit dig med. Och sen, nr vi gvo oss av, var det s livat! Jag trodde, att vi aldrig skulle komma in i vagnen. Jag hll nstan p att d av skratt. Och sen hade vi s muntert under hela hemfrden! Vi pratade och skrattade s hgt, att man kunde ha hrt oss p tio mils avstnd: Hrp svarade Mary mycket allvarsamt! Det vare lngt ifrn mig, kra syster, att underskatta sdana njen! De skulle utan tvivel vara tilltalande fr de flesta kvinnor. Men jag tillstr, att de inte skulle ha ngot behag frmig jag skulle bra mycket hellre vilja ha en bok. Men Lydia hrde icke ett ord av detta svar. Hon

lyssnade sllan till ngon mer n en halv minut och brydde sig aldrig om att hra p Mary. P eftermiddagen var Lydia mycket angelgen, att de andra flickorna skulle flja med till Meryton och se hur det stod till med litet var, men Elisabet satte sig stndaktigt emot denna plan. Det skulle icke f sgas, att misserna Bennet icke kunde hlla sig hemma en halv dag, frrn de voro p jakt efter officerarna. Det fanns ocks ett annat skl till hennes motstnd. Hon var rdd fr att terse Wickham och var besluten att undvika det s lnge som mjligt. Hon knde sig verkligen outsgligt glad ver att regementet snart skulle frlggas p annan plats. Om fjorton dagar skulle det bryta upp, och s snart detta skett, hoppades hon, att hon icke skulle f ngot mera obehag fr hans skull. Hon hade icke varit mnga timmar hemma, frrn hon fann, att planen att tillbringa sommaren i Brighton, som Lydia antytt p vrdshuset, ofta diskuterades av hennes frldrar. Elisabet mrkte genast, att hennes far icke hade den ringaste lust att ge vika, men hans svar voro p samma gng s obestmda och tvetydiga, att hennes mor, ehuru hon ofta blev modflld, dock nnu icke frtvivlade om att lyckas till slut.

FYRTIONDE KAPITLET.
Elisabet kunde icke lngre betvinga sin otliga nskan att meddela Jane vad som hnt, och slutligen, sedan hon beslutat att frtiga alla detaljer, som angingo hennes syster, och berett henne p en stor verraskning, berttade hon morgonen drp fr henne det huvudsakliga av den scen, som gt rum mellan henne och mr Darcy. Miss Bennets frvning minskades snart tack vare den starka systerliga tillgivenhet, som kom henne att finna varje beundran av Elisabet helt naturlig, och inom kort lmnade hennes hpenhet rum fr andra knslor. Hon var ledsen ver att mr Darcy framfrt sitt frieri p ett sdant stt, som var s fga gnat att befordra framgngen drav, men hon var nnu mera bedrvad ver den smrta, som hennes systers avslag vllat honom. Det var ortt av honom, sade hon, att knna sig s sker om att lyckas, och han borde inte ha visat det, men tnk, hur mycket strre hans missrkning drfr skall vara. Det gr mig verkligen hjrtligt ont om honom, svarade Elisabet, men han har andra

knslor, som troligtvis snart komma att undantrnga hans tycke fr mig. Du klandrar mig vl inte drfr att jag avslog hans anbud? Klandrar dig! Visst inte. Men du klandrar mig drfr att jag talat s vl om Wickham? Nej, jag vet inte, att det var ortt av dig att sga om honom, vad du sade. Men du kommer att veta det, nr jag berttat dig, vad som hnde redan dagen drp. Hon talade d om brevet och upprepade hela dess innehll, svitt som det angick George Wickham. Vilket slag detta var fr stackars Jane, som grna skulle ha velat leva sitt liv utan att tro, att det i hela mnniskoslktet fanns s mycken ondska, som hr var samlad hos en individ. Ej heller kunde Darcys rttfrdigande av sig sjlv, huru mycket det n gladde henne, trsta henne fr en sdan upptckt. Hon skte med strsta allvar visa sannolikheten av ett misstag och fritaga den ene frn skuld utan att kompromettera den andre. Det gr inte, sade Elisabet, du kan aldrig bevisa bdas oskuld. Gr ditt val, men du mste nja dig med att taga endast den enes parti.

Omdmet om dem har ju varit ganska vxlande p sista tiden, men endast en av dem kan vara en god man, och jag fr min del r bjd att tro, att det r mr Darcy, men du fr tro vad du vill. Det drjde en god stund, innan Jane kunde frambringa ett leende. Jag vet inte, om jag ngonsin knt mig s smrtsamt berrd, sade hon. Wickham s dlig! Det r hart nr otroligt. Och stackars mr Darcy! Kra Lizzy, tnk bara, vad han mste ha lidit! Vilka svikna frhoppningar! Och s medvetandet om din dliga tanke om honom! Och att ha ngot sdant att bertta om sin syster! Det r verkligen allt fr pinsamt. Jag r sker om att du mste knna det s. Nej, det blir alldeles slut med min sorg och mitt medlidande, d jag ser, hur full du r av bda. Jag vet, att du kommer att gra honom s fullstndig rttvisa, att jag fr varje gonblick blir mera ointresserad och likgiltig. Din frikostighet gr mig sparsam, och om du jmrar dig mycket lngre ver honom, s kommer mitt hjrta att bli ltt som en fjder. Stackars Wickham! Det r ett sdant uttryck av godhet i hans ansikte, en sdan ppenhet och vnlighet i hans vsen!

 Dessa tv unga mns uppfostran mtte ha blivit mycket illa sktt. En av dem har ftt all godhet, den andre hela utseendet drav. Jag har aldrig tyckt, att mr Darcy till den grad saknade utseendet av godhet, som du tyckte. Och dock trodde jag mig vara ovanligt frstndig, d jag utan ngot skl fattade en s avgjord motvilja fr honom. Det r en sdan sporre fr ens intelligens och ger s goda tillfllen att visa sin kvickhet att hysa en sdan motvilja. Man kan stndigt och jmt fara ut i frebrelser utan att sga ngot rttvist, men man kan inte stndigt skratta t en man utan att d och d hitta p ngot kvickt. Lizzy, jag r viss om att du inte kunde se p saken, som du nu gr, nr du frst lste brevet. Nej, det kunde jag verkligen inte. Jag var mycket illa till mods, ja, jag kan sga olycklig. Och inte hade jag ngon att tala vid om vad jag knde, ingen Jane att trsta mig och sga, att jag inte hade varit s svag, s ffng och s draktig, som jag visste jag varit. O, vad jag saknade dig! S olyckligt, att du begagnade s starka uttryck, d du talade om Wickham med mr Darcy, ty nu ser det verkligen ut, som om de ro alldeles ofrtjnta.

 Ja visst. Men mitt bittra sprk r en ganska naturlig fljd av de frdomar, jag hyst. Det r en sak, med avseende varp jag vill hra ditt rd. Jag vill, att du sger mig, om jag br eller icke br lta vra bekanta veta, hurudan Wickhams karaktr r. Miss Bennet gjorde ett litet uppehll och svarade sedan: Vi ha skert icke ngon anledning att framstlla honom i en s ofrdelaktig dager. Vad tycker du? Att vi inte bra fretaga oss ngot sdant. Mr Darcy har inte bemyndigat mig att bekantgra hans meddelande. Tvrtom var det hans nskan, att jag s mycket som mjligt skulle behlla fr mig sjlv varje detalj, som avsg hans syster, och om jag frsker att ppna gonen p folk med avseende p hans frhllande i vrigt, vem kommer vl att stta tro till mig? Den allmnna frdomen mot mr Darcy r s stark, att det skulle gra de goda Merytonborna alldeles utom sig, om jag frskte framstlla honom i ett frdelaktigare ljus. Det vergr min frmga. Wickham kommer snart att bege sig av, och drfr blir det icke av ngon vikt fr ngon hr att veta, vad han i sjlva verket gr fr. I sinom tid kommer det alltid att bli bekant, och d kunna vi skratta t deras dumhet, d de inte frsttt det

frut. Fr nrvarande mnar jag inte sga ngot drom. Du har alldeles rtt. Om dessa felsteg bleve allmnt bekanta, s kunde det bringa honom i olycka fr all framtid. Han r nu ledsen ver vad han gjort och angelgen att terf sitt goda namn och rykte. Vi f inte gra honom frtvivlad. Oron i Elisabets sinne lttades genom detta samtal. Hon hade avbrdat sig tv hemligheter, som hon gtt och burit p under fjorton dagar, och hon var sker p att finna en villig lyssnarinna i Jane, nr helst hon kunde nska att tala med henne igen om bda. Men det fanns nnu ngot outtalat, som klokheten frbjd henne att yppa. Hon vgade icke fr sin syster omtala innehllet i den andra hlften av mr Darcys brev eller lta henne veta, hur uppriktigt hon varit avhllen av hans vn. Detta var en sak, som icke kunde anfrtros t ngon, och hon var medveten om att ingenting mindre n en fullstndig frstelse mellan de ifrgavarande personerna kunde giva henne rttighet att lyfta p sljan av denna sista hemlighet. Och sedan, sade hon, om denna mycket osannolika tilldragelse ngonsin skulle intrffa, skall jag endast bli i stnd att omtala vad som Bingley sjlv kan omtala p ett

mycket behagligare stt. Jag kan inte f frihet att uttala mig, frrn den frlorat allt vrde. Nu, d Elisabet kommit till ro i hemmet, hade hon gott tillflle att iakttaga sin systers verkliga sinnestillstnd. Jane var icke lycklig. Hon var alltjmt djupt fstad vid Bingley. D hon aldrig frr ens hade inbillat sig, att hon var frlskad, hade hennes knsla den frsta krlekens hela vrme och, ssom en fljd av hennes lder och karaktr, strre stadga, n det frsta tycket i allmnhet kan skryta av. Hon fredrog honom s avgjort framfr varje annan man, och hans minne var s dyrbart fr henne, att det krvdes hela hennes goda frstnd och all hennes hnsyn fr hennes anhrigas knslor fr att hindra, att hon helt hngav sig t sin saknad, som kunde ha inverkat skadligt p hennes egen hlsa och deras lugn. N, Lizzy, sade mrs Bennet en dag, vilken r nu din tanke om Janes ledsamma affr? Fr min del r jag besluten att aldrig tala drom med ngon. Jag sade det hrom dagen till min syster, mrs Philips. Men det ser inte ut, som om Jane trffat honom en enda gng i London. Nvl, han r en hgst ovrdig ung man, och jag tror nu inte, att det r den minsta utsikt, att hon skall f honom. Man

hr inte av att han mnar komma tillbaka till Netherfield i sommar; jag har frgat alla, som kunna antagas veta ngot om den saken. Jag tror inte, att han ngonsin kommer att sl sig ner p Netherfield igen. N, han fr gra som han behagar. Ingen nskar, att han skall komma tillbaka. Men jag mste sga, att han behandlade min dotter ytterst illa, och om jag varit i hennes stlle, skulle jag inte ha funnit mig dri. Men det r en trst fr mig, att Jane skert kommer att d av krossat hjrta, och d kommer han att ngra, vad han gjort. Som Elisabet icke kunde hmta ngon trst av en dylik frhoppning, svarade hon icke. N, Lizzy, fortsatte modern efter ett gonblick, mr och mrs Collins ha det ju mycket bra, eller hur? N, jag bara hoppas, att det kommer att vara. Hurudant bord ha de? Charlotte r nog en utmrkt husmor. Om hon r hlften s sparsam som sin mor, s rcker det till. Jag frmodar, att det inte r ngot verfld i deras hem. Nej, inte alls. Mycket god hushllning, lita p det. Ja, ja. De akta sig nog att leva ver sina till-

gngar. De komma aldrig i penningknipa. N, jag nskar dem all lycka. Jag tnker, att de ofta tala om att f Longbourn, nr din far dr. De betrakta det nog alldeles som sin egendom, s snart detta intrffar. Det var ett mne, som de aldrig kunde g in p i min nrvaro. Nej, det skulle ha varit mycket egendomligt, om de gjort det, men jag tvivlar inte p att de ofta tala drom sinsemellan. N, om de kunna knna sig vl till freds med en egendom, som inte lagligen r deras egen, s mycket bttre. Jag skulle blygas fr att inneha en sdan, som testamenterats till mig som fideikommiss.

FYRTIOFRSTA KAPITLET.
Den frsta veckan efter deras terkomst hade snart gtt till nda, och man befann sig i brjan av den andra. Detta var den sista veckan, regementet uppehll sig i Meryton, och alla traktens unga damer voro betydligt modfllda. Nedslagenheten var s gott som allmn. Endast de tv ldre misserna Bennet voro nnu i stnd att ta, dricka och sova och gna sig t sina vanliga sysselsttningar. De fingo ofta frebrelse fr sin knslolshet av Kitty och Lydia, vilkas sorg var grnsls, och som icke kunde frst, att en sdan hrdhjrtenhet kunde finnas hos ngon av familjens medlemmar. Gud i himmelen, vad ska vl bli av oss? Vad ska vi ta oss till? brukade de ofta utropa i sin bittra smrta. Hur kan du skratta s, Lizzy? Deras mma mor delade all deras sorg; hon mindes, vad hon sjlv hade utsttt vid ett liknande tillflle fr tjugufem r sedan. Jag minns, sade hon, att jag grt tv dagar rad, d verste Millers regemente begav sig av. Jag trodde, att mitt hjrta skulle brista.

 Jag r sker p att mitt skall brista, sade Lydia. Om man bara kunde f fara till Brighton, anmrkte mrs Bennet. O, ja! om man bara kunde f fara till Brighton! Men pappa r s omjlig. Litet havsbad skulle krya upp mig fr lnga tider. Och moster Philips r viss om att det skulle gra mig mycket gott, tillade Kitty. Sdan var den jmmer, som stndigt och jmt hrdes i Longbourn House. Elisabet frskte att taga den frn den komiska sidan, men alla glada knslor hos henne lmnade rum fr blygsel. Hon knde terigen det rttmtiga i mr Darcys klander, och hon hade aldrig varit s bengen att frlta honom, att han trtt hindrande i vgen fr sin vns planer. Men inom kort skingrades Lydias dystra tankar, ty hon mottog en inbjudning frn mrs Forster, hustru till regementets verste, att flja med henne till Brighton. Denna ovrderliga vn var en ung dam, som helt nyligen intrtt i det kta stndet. Det ltta och glada lynne, som utmrkte bde henne

och Lydia, hade dragit dem till varandra, och efter tre mnaders bekantskap hade de blivit mycket intima vnner. Lydias hnfrelse i anledning av denna inbjudning, hennes dyrkan av mrs Forster, mrs Bennets frtjusning och Kittys grmelse kunna knappt beskrivas. Fullstndigt oberrd av sin systers knslor, flg Lydia omkring i huset i full extas, fordrande att bli lycknskad av alla, skrattande och pratande mera hgljutt n ngonsin, under det att den olyckliga Kitty i vardagsrummet fortsatte att klaga ver sitt de i ordalag, som voro lika oresonliga som hennes ton var fnurrig. Jag kan inte begripa, varfr mrs Forster inte bjd mig lika vl som Lydia, sade hon, fastn jag inte r hennes speciella vn. Jag har precis lika stor rtt att bli bjuden som hon, och nnu mera, ty jag r tv r ldre. Frgves skte Elisabet bringa henne till frnuft, frgves skte Jane frm henne att foga sig i sitt de. Vad Elisabet sjlv betrffar, var det s lngt ifrn, att denna inbjudning hos henne vckte samma knsla som hos hennes mor och Lydia, att hon betraktade den som ett absolut hinder fr att det sunda frnuftet skulle taga ut sin rtt hos den

sistnmnda, och hon kunde icke lta bli att i hemlighet rda sin far att icke lta henne resa, s obehagliga fljder n ett sdant steg mste ha fr henne, om det blev knt. Hon framstllde fr honom, hur opassande Lydias uppfrande i allmnhet var, hur ringa frdel hon kunde skrda av vnskapen med en sdan kvinna som mrs Forster, och hur antagligt det var, att hon skulle bli nnu mera ofrsiktig hos en sdan vninna i Brighton, dr frestelserna mste vara strre n hemma. Han hrde uppmrksamt p henne och sade sedan: Lydia kommer aldrig att bli lugn, frrn hon ftt upptrda p en eller annan offentlig plats, och vi kunna aldrig vnta, att hon skall gra det med s liten kostnad eller s litet obehag fr sin familj som under nuvarande omstndigheter. Om du insge, sade Elisabet, vilka obehagliga fljder det mste medfra fr oss alla, om Lydias ofrstndiga och taktlsa uppfrande vcker allmn uppmrksamhet ja, vilka fljder detta redan haft, s r jag viss om att du skulle dma p annat stt i denna sak. Redan haft? upprepade mr Bennet. Vad fr slag, har hon skrmt bort ngra av dina tillbedjare?

Stackars lilla Lizzy! Men var inte s nedslagen. Sdana dr kinkiga ungherrar, som inte kunna frdraga att bli vittne till litet narraktighet, ro inte vrda ngra saknadens knslor. Se s, lt mig se listan p de mkliga figurer, som ltit sig skrmmas bort av Lydias galenskaper. Du misstar dig verkligen. Jag har inte ngra sdana ofrrtter att harmas ver. Det r inte ver ngra srskilda ledsamheter jag nu beklagar mig. Men vrt goda namn, vrt anseende bland mnniskor mste lida avbrck genom den grnslsa flyktighet, den skerhet i upptrdandet och det frakt fr alla hmmande band, som utmrka Lydias karaktr. Frlt mig, men jag mste tala rent ut. Om du, kra pappa, inte vill gra dig det besvret att lgga band p hennes versvallande livslust och lra henne, att de intressen, hon nu har, inte kunna bli hennes livsml, s kommer hon snart att bli ofrbtterlig. Hennes karaktr lter d ej frndra sig, och hon kommer vid sexton rs lder att bli den mest utstuderade kokett, som ngonsin dragit lje ver sig sjlv och sin familj en kokett av det vrsta och simplaste slag utan ngot annat behag n sin ungdom och ett ngorlunda vackert utseende, och

som till fljd av sin okunnighet och sin sjls tomhet blir fullstndigt ur stnd att avvrja ngot av det allmnna frakt, som hennes ohejdade begr att bli beundrad kommer att vcka. Fr denna fara r Kitty ocks utsatt. Hon kommer att flja Lydias exempel i allt. Ffng, okunnig, lat och fullkomligt otyglad! Kra pappa, kan du tro, att det r mjligt, att de inte komma att bli klandrade och fraktade verallt, dr man lr knna dem, och att inte deras systrar ofta komma att f del av deras skam? Mr Bennet sg, att hon var djupt gripen; han fattade mt hennes hand och svarade: Var inte s orolig, min sta vn. Var helst man lr knna dig och Jane, mste ni bli hgaktade och vrderade, och ni kommer inte att visa er mindre till er frdel, drfr att ni har tv, lt mig sga tre, fjolliga systrar. Vi f ingen ro p Longbourn, om inte Lydia fr resa till Brighton. Lt henne d resa. verste Forster r en frstndig man, som kommer att hindra, att hon verkligen rkar illa ut, och lyckligtvis r hon allt fr fattig, fr att ngon skulle utse henne till sitt byte. I Brighton kommer hon till och med som en vanlig kokett flicka att bli freml fr mindre upp-

mrksamhet n hr. Officerarna skola nog finna flickor, som ro mera vrda deras hyllning. Lt oss drfr hoppas, att hennes vistelse dr kommer att lra henne, hur obetydlig hon r. I alla hndelser kan hon inte bli synnerligen mycket smre, utan att vi f anledning att insprra henne fr terstoden av hennes liv. Elisabet var tvungen att nja sig med detta svar, men hon stod fast vid sin mening och lmnade sin far ledsen och besviken. Det lg dock icke i hennes natur att ka sina bekymmer genom att ruva ver dem. Hon visste med sig, att hon gjort sin plikt, och hon hade ingen fallenhet fr att g och grma sig ver oundvikliga ledsamheter eller frstora dem genom ngslan. Hade Lydia och hennes mor vetat om innehllet av Elisabets samtal med sin far, skulle bdas ordflde knappt kunnat ha givit uttryck t deras harm. Lydia inbillade sig, att ett besk i Brighton innefattade alla mjligheter till jordisk lycka. Hon sg med sin livliga fantasis ga gatorna i denna glada badort fulla av officerare. Hon sg sig sjlv som freml fr uppmrksamhet av tiotal och tjogtal av sdana, som nnu voro obekanta fr henne. Hon sg lgrets alla hrligheter dess tlt

uppslagna i sttliga, raka gator, dr det svrmade av unga, glada mn i blndande, scharlakansrda uniformer; och fr att gra bilden fullstndig, sg hon sig sjlv sittande utanfr ett tlt behagligt flirtande med tminstone sex officerare p en gng. Om hon hade vetat, att hennes syster skte slita henne frn sdana utsikter och sdana verkligheter som dessa, vilka skulle d hennes knslor ha varit? De kunde ha frsttts endast av hennes mor, som skulle ha knt nstan detsamma som hon. Att Lydia skulle resa till Brighton var hennes enda trst, vemodigt frvissad som hon var, att hennes man aldrig mnade resa dit sjlv. Men de voro alldeles okunniga om vad som hade frsiggtt, och deras hnryckning var med f avbrott lika stor nda till dagen fr Lydias avresa. Elisabet skulle nu trffa mr Wickham fr sista gngen. D hon ofta varit tillsammans med honom efter sin terkomst, hade hennes oro till stor del lagt sig; den oro, som stod i sammanhang med hennes fregende tycke fr honom, hade alldeles frsvunnit. Hon hade till och med just i det behagliga stt, som frst intagit henne, upptckt en viss tillgjordhet och ngot, som vckte avsmak och leda. Hans nuvarande uppfrande mot henne sjlv

gav henne dessutom en ny anledning till misshag, ty den bengenhet, han snart visade att frnya den hyllning, han gnat henne under den frsta tiden av deras bekantskap, kunde, efter vad som sedan intrffat, endast reta henne. Hon frlorade allt intresse fr honom, d hon sg sig utsedd till freml fr en s lumpen och ffnglig kurtis, och allt under det hon skte frigra sig frn alla sjlvfrebrelser, kunde hon icke undg att knna sdana frorsakade av hans tro, att, huru lnge och av vad orsak n han frsummat att gna henne sin uppmrksamhet, skulle hennes ffnga bli tillfredsstlld och hans hyllning rna ett gynnsamt mottagande, s snart han frnyade den. Den sista dagen av regementets vistelse i Meryton var han jmte ngra andra av officerarna bjuden p middag till Longbourn, och s fga var Elisabet bjd fr att skiljas frn honom i vnlighet, att, d han gjorde en frga, hur hon tillbragt sin tid i Hunsford, hon omtalade, att verste Fitzwilliam och mr Darcy hade vistats tre veckor p Rosings, och frgade honom, om han var bekant med den frre. Han sg ut att bli frvnad, missnjd, orolig, men efter ett gonblick tervann han sin

sjlvbehrskning och svarade med ett leende, att han trffat honom ofta frr, och sedan han anmrkt, att han var en mycket belevad man, frgade han henne, hur hon tyckt om honom. Hennes svar var mycket bermmande. Med en likgiltig min tillade han efter ett gonblick: Hur lnge sade ni att han uppehll sig p Rosings? Nstan tre veckor. Och ni trffade honom ofta? Ja, nstan varje dag. Hans stt r mycket olika hans kusins. Ja, mycket olika. Men jag tycker, att mr Darcy vinner vid nrmare bekantskap. Verkligen? utropade Wickham med en blick, som icke undgick henne. Och fr jag frga? Men han hejdade sig och tillade i en gladare ton: r det hans umgngesstt, som vinner? Har han vrdigats bli ngot hvligare n vanligt? Ty jag vgar inte hoppas, fortsatte han med lgre och allvarligare rst, att han i grund och botten blivit bttre. Nej, sade Elisabet, i grund och botten tror jag att han r densamme, som han varit. Medan hon talade, sg Wickham ut, som om han

knappast visste, om han var glad ver hennes ord eller tvivlade p deras mening. Det var ett visst ngot i hennes ansiktsuttryck, som kom honom att lyssna med orolig och ngslig uppmrksamhet, d hon tillade: Nr jag sade, att han vann vid nrmare bekantskap, menade jag inte, att hans vsen eller stt hllo p att frbttras, utan att, d man lr knna honom nrmare, man fr en bttre uppfattning av hans karaktr. Wickhams ngslan syntes nu i hans oroliga blick ock en uppstigande rodnad; under ngra minuter var han tyst, tills han ryckte upp sig ur sin frlgenhet, vnde sig till henne och sade med sin mildaste stmma: D ni s vl vet mina knslor gentemot mr Darcy, frstr ni ltt, hur uppriktigt det glder mig, att han r nog frstndig att tminstone antaga skenet av rttrdighet. Hans stolthet i detta hnseende kan bli av nytta, om inte fr honom sjlv, dock fr mnga andra, ty det mste avskrcka honom frn ett s gement nedrigt beteende som det, jag ftt lida av. Jag bara fruktar, att det slags frsiktighet, som ni, efter vad jag frstr, hnsyftar p, endast visas av honom vid

hans besk hos sin faster, om vars goda tanke han r mycket angelgen. Hans rdsla fr henne har alltid inverkat p honom, nr de varit tillsammans, och mycket mste hrvid tillskrivas hans nskan att f till stnd partiet med miss de Bourgh, vilket, efter vad jag vet, ligger honom mycket om hjrtat. Elisabet kunde icke hrvid terhlla ett leende, men hon svarade endast med en svag bjning p huvudet. Hon mrkte, att han ville fra henne in p det gamla mnet om de ofrrtter, han lidit, och hon hade alls ingen lust att lta honom f sin vilja fram. terstoden av aftonen frgick hans sida under skenbar vanlig glttighet, men utan ngot vidare frsk att visa Elisabet srskild uppmrksamhet, och slutligen skildes de t under msesidiga hvlighetsbetygelser, mjligen mse sidor med en nskan att aldrig trffas igen. Nr sllskapet brt upp, tervnde Lydia med mrs Forster till Meryton, varifrn de skulle antrda frden tidigt fljande morgon. Skilsmssan mellan henne och hennes familj var snarare bullersam n rrande. Kitty var den enda, som gt trar, men hon grt av frargelse och avund. Mrs Bennet var mycket ordrik i sina tillnskningar av god lycka t sin dotter och synnerligen ivrig i sina uppmaningar

till henne att icke lta tillfllet g sig ur hnderna att roa sig s mycket som mjligt ett rd, som det var hgst antagligt att hon skulle flja. Som Lydia, d hon sade farvl, p ett hgljutt stt gav luft t sin gldje, hrdes icke de mera stillsamma avskedsord, som yttrades av hennes systrar.

FYRTIOANDRA KAPITLET.
Om Elisabet hade ltit sitt omdme bestmmas av sin egen familj, skulle hon ha ftt en fga behaglig frestllning om vad ktenskaplig lycka och huslig trevnad vill sga. Hennes far, som blivit fngslad av ungdom och sknhet och det glttiga vsen, som vanligen fljer med ungdom och sknhet, hade gift sig med en kvinna, vars svaga intelligens och smsinthet redan tidigt under deras ktenskap gjorde slut p all verklig tillgivenhet fr henne. Aktning och frtroende hade frsvunnit fr alltid, och alla hans frhoppningar om huslig lycka hade svikits. Men mr Bennets karaktr var icke sdan, att han skte trst fr den missrkning, hans egen ofrsiktighet berett honom, i ngot av de njen, som allt fr ofta giva olyckliga mn en ersttning fr deras drskap. Han lskade landet och lsning, och dessa intressen hade sknkt honom hans frnmsta njen. Sin hustru hade han fga mera att tacka fr, n att hennes okunnighet och draktighet hade roat honom. Detta r icke den slags lycka, som en man i allmnhet nskar ha sin hustru att tacka fr, men d andra mjligheter till trevnad fattas, tar en verklig filosof fasta p sdana

som erbjuda sig. Elisabet hade emellertid aldrig varit blind fr det opassande i hennes fars uppfrande som kta man. Hon hade alltid sett det med smrta, men d hon hyste aktning fr hans sjlsgvor och var tacksam fr den tillgivenhet, han visade henne sjlv, frskte hon glmma, vad hon icke kunde verse med, och frvisa frn sina tankar hans stndiga brott mot ktenskapliga plikter och anstndighetens fordringar, som, d de utsatte hans hustru fr sina egna barns frakt, voro i s hg grad klandervrda. Men hon hade aldrig s starkt som nu knt de missfrhllanden, som mste uppst fr barnen i ett s omaka ktenskap, ej heller hade hon ngonsin s till fullo insett, vilka olyckliga fljder en s missriktad anvndning av intelligens mste ha; en intelligens, som om den anvnts rtt, tminstone kunde ha skyddat hans dttrars goda namn och rykte, ven om den varit ur stnd att frdla hans hustrus sjl. Sedan Elisabet hade glatt sig ver Wickhams avfrd, gav henne frlusten av regementet ej vidare anledning till tillfredsstllelse. Bjudningarna i trakten voro mindre omvxlande n frut, och hemma hade hon en mor och en syster, vilkas

stndiga jmmerlt ver hur trkigt allting var riktigt frdystrade deras hemliv. Ehuru Kitty med tiden ter kunde sansa sig, sedan de, som strt hennes lugn, kommit bort, s var det troligt, att hennes yngre syster, vars anlag voro av nnu farligare art, skulle frhrdas i sin drskap och sjlvskerhet genom den dubbla fara, som en vistelse vid en badort och ett fltlger medfrde. Hon fann drfr p det hela taget, att en hndelse, som hon motsett med otlig lngtan, icke, d den intrffade, sknkte henne all den tillfredsstllelse, som hon lovat sig. Det var drfr ndvndigt att tnka p ngon annan tid, d en verklig lycka kunde vinnas, att ha ngon annan punkt, vid vilken hennes nskningar och frhoppningar kunde fsta sig, och genom att i frvg gldja sig t ett nje ska trst mot det nrvarande och bereda sig p en ny missrkning. Hennes tur till de nordengelska sjarna var nu fremlet fr hennes gladaste tankar; den var hennes bsta trst under alla de ledsamma stunder, som hennes mors och Kittys missnje gjorde oundvikliga, och om hon kunde ha ftt Jane med, skulle planen till alla delar ha varit fullkomlig. Men det r en lycka, tnkte hon, att jag har

ngonting att nska. Om allt vore fullstndigt ordnat, s skulle jag skert bli besviken. Men nu, d min systers frnvaro fr mig blir en stndig klla till saknad, kan jag med allt skl hoppas, att alla mina frhoppningar att f roligt skola g i fullbordan. En plan, som i alla detaljer lovar en nje, kan aldrig bli framgngsrik, och missrkning i det hela kan endast avvrjas drigenom, att man har ngon srskild liten svrighet att kmpa med. Nr Lydia reste, lovade hon att skriva mycket ofta och mycket vidlyftigt till sin mor och Kitty, men man fick alltid vnta mycket lnge p hennes brev, och de voro alltid mycket korta. Breven till hennes mor innehllo fga annat n att de just kommit tillbaka frn biblioteket, dit de och de officerarna hade fljt dem, och dr hon sett s hrliga saker, att de gjort henne vild av frtjusning; att hon hade en ny klnning eller ett nytt parasoll, som hon skulle ha beskrivit mera i detalj, men hon var tvungen att sluta i strsta hast, emedan mrs Forster ropade p henne och de skulle g till lgret; av hennes brevvxling med hennes syster kunde nnu mindre inhmtas, ty hennes brev till Kitty, ehuru ngot lngre, voro alldeles fr fulla av understrukna ord fr att kunna gras allmnt

bekanta. Sedan Lydia varit borta fjorton dagar eller tre veckor, brjade hlsa, gott lynne och glttighet ter f insteg p Longbourn. Allting fick ett gladare utseende. De familjer, som varit i London under vintern, kommo tillbaka igen, sommartoaletter kommo i bruk, och sommarbjudningarnas rad tog sin brjan. Mrs Bennet hade tervunnit sitt vanliga grtmilda lugn, och Kitty var s till vida terstlld, att hon utan trar kunde beska Meryton, ett frhllande, som lovade s gott, ett det kom Elisabet att hoppas, att hon vid jultiden skulle vara s pass frstndig, att hon icke nmnde en officers namn mer n en gng om dagen, s framt icke genom ngon grym och illasinnad anordning av lantfrsvarsdepartementet ett nytt regemente inkvarterades i Meryton. Den tid, som var utsatt fr antrdandet av deras resa till norra England, nrmade sig nu hastigt, och det terstod endast fjorton dagar, d frn mrs Gardiner kom ett brev, som p en gng uppskt begynnelsen drav och avkortade dess lngd. Mr Gardiner skulle bli hindrad av affrer att antrda frden frrn fjorton dagar senare i juli och mste vara tillbaka i London igen inom en mnad, och

som detta icke gav dem tillrcklig tid att resa s lngt och se s mycket, som de mnat, eller tminstone se det i lugn och ro, som de hade hoppats, s voro de tvungna att avst frn resan till sjdistriktet och i stllet vlja en kortare tur, och enligt den nu uppgjorda planen skulle de ej resa lngre norrut n till Derbyshire. I detta grevskap fanns tillrckligt mycket att se fr att upptaga strsta delen av de tre veckor, de hade till sitt frfogande; fr mrs Gardiner hade denna trakt en srskilt stark dragningskraft. Den stad, dr hon frr i tiden tillbragt ngra r av sitt liv och dr de nu skulle vistas ngra dagar, intresserade henne troligtvis lika mycket som de ryktbara sevrdheterna Matlock, Chatsworth, Dovedale och Peak Cavern. Elisabet knde sig ytterst besviken; hon hade innerligt hoppats att f se sjdistriktet och trodde nnu, att man kunde ha ftt tid drtill. Men det var hennes skyldighet att vara njd, och hennes lynne var sdant, att hon ltt kunde finna sig, och snart var allt bra igen. Mnga tankar voro fr henne frbundna med namnet Derbyshire. Det var omjligt fr henne att se detta ord utan att tnka p Pemberley och dess

gare. Men helt visst, sade hon, kan jag ostraffat resa i hans grevskap och taga med mig ngra petrifikat drifrn, utan att han fr se mig. Det blev nu en dubbelt s lng tid av vntan. Fyra veckor skulle frg, innan hennes morbror och moster anlnde. Men de gingo verkligen till nda, och slutligen uppenbarade sig mr och mrs Gardiner med sina fyra barn p Longbourn. Barnen, tv flickor p sex och tta r och tv yngre gossar, skulle lmnas under sin kusin Janes srskilda uppsikt; hon var allas deras gunstling, och hennes jmna lynne och vnliga stt gjorde henne srskilt lmpad att skta om dem p alla stt, undervisa dem, leka med dem och gna dem krleksfull vrd. Mr och mrs Gardiner stannade endast ver en natt p Longbourn och antrdde fljande morgon frden med Elisabet fr att ska omvxling och frstrelse. Om en sak gde de full visshet, nmligen att de voro fullstndigt passande fr varandra som reskamrater; de hade alla god hlsa och kunde utan svrighet underkasta sig mjliga obehag under resan; de hade glatt humr, som frhjer varje njutning, samt inbrdes tillgivenhet och frstelse, som gjorde, att de kunde finna

trevnad i varandras sllskap, om missrkningar vntade dem p frden. Det r icke vr avsikt att hr lmna en beskrivning p Derbyshire eller p ngon av de mrkliga platser, som de passerade p sin resa dit; Oxford, Blenheim, Warwick, Kenilworth, Birmingham etc. ro redan tillrckligt bekanta. Endast en liten del av Derbyshire r freml fr vrt intresse. Sedan vra resenrer sett de strsta mrkvrdigheterna i trakten, styrde de kosan till den lilla staden Lambton, dr mrs Gardiner frr i tiden haft sin bostad och dr, efter vad hon nyligen hrt, det nnu fanns kvar ngra bekanta till henne; fem mil frn Lambton var Pemberley belget, ssom Elisabets moster omtalade fr henne. Det lg icke alldeles invid deras vg, men icke mera n ett par mil drifrn. D de kvllen frut talade om sin resplan, uttryckte mrs Gardiner sin nskan att terse detta stlle. Mr Gardiner frklarade, att han ocks var hgad drfr, och man tillsporde Elisabet, om hon gick in p denna plan. Kra du, skulle du inte grna vilja se ett stlle, som du hrt s mycket talas om? frgade hennes moster, ett stlle, som pminner dig om s mnga av dina bekanta. Du vet, att Wickham

tillbragte hela sin ungdom dr. Elisabet var mycket ledsen. Hon knde, att hon icke hade ngot att gra p Pemberley, och hon mste lta frst, att hon icke hade ngon lust att se det. Hon mste tillst, att hon var trtt p storsttliga hus; sedan hon beskt s mnga sdana, fann hon inte vidare ngot nje i att se fina mattor eller sidengardiner. Mrs Gardiner frebrdde henne hennes dumhet. Om det bara vore ett vackert, prktigt mblerat hus, skulle jag inte bry mig om det sjlv, men anlggningarna dromkring ro hrliga. Parken r en av de vackraste i trakten. Elisabet sade ingenting mera, men inom sig kunde hon icke g in p saken. Mjligheten att trffa mr Darcy, medan de besgo stllet, kom gonblickligen fr henne. Det skulle vara frskrckligt! Hon rodnade vid blotta tanken hrp och trodde, att hon gjorde bst i att tala ppet med sin moster hellre n att lpa en sdan risk. Men hon hyste betnkligheter hrvidlag, och slutligen fick hon klart fr sig, att detta skulle bli den sista utvgen, om hennes enskilda efterforskningar angende familjens frnvaro ledde till ett ofrdelaktigt resultat.

Nr de om kvllen drogo sig tillbaka, frgade hon drfr stderskan, om inte Pemberley var ett mycket vackert stlle, vad dess gare hette, och med icke ringa oro om familjen vistades dr under sommaren. Ett hgst vlkommet nekande svar fljde p den sista frgan, och d hennes oro nu var slut, kunde hon ge fritt lopp t sin nyfikenhet att f se platsen. Nr man morgonen drp ter gick in p detta mne och hon terigen tillfrgades, kunde hon utan betnkande och med en rtt likgiltig min svara, att hon verkligen icke hade ngot emot denna plan. Till Pemberley skulle de drfr resa.

FYRTIOTREDJE KAPITLET.
Under kturen spanade Elisabet med en viss oro efter den frsta skymten av Pemberleyparken, och nr de slutligen krde in genom grinden, befann hon sig i hgsta grad av spnning. Parken var mycket stor och innefattade en mycket omvxlande terrng. De kommo frst in i en av dess lgst belgna delar och kte en stund genom en vacker skog av betydande utstrckning. Elisabet var allt fr upptagen av sina tankar fr att kunna samtala med sina reskamrater, men hon sg och beundrade varje anmrkningsvrd plats och utsiktspunkt. En halv mil kte de smningom uppt och befunno sig slutligen p toppen av en ansenlig hjd, dr skogen upphrde och dr man genast fick syn p Pemberley House, som lg p motsatta sidan av en dal, mot vilken vgen snkte sig i branta slingringar. Det var en stor, vacker stenbyggnad, som hade ett frmnligt lge p en sluttning med en bakgrund av hga, skogkldda kullar, och framfr densamma flt en strm, vars yta vidgade sig p ett naturligt stt, utan att ngot gjorts drt med konst. Elisabet var frtjust. Hon hade aldrig sett ett stlle, fr vilket naturen gjort s

mycket eller dr den naturliga sknheten s litet motverkats av tvivelaktig smak. De intogos alla av livlig beundran, och i detta gonblick knde hon, att det skulle vara ngot vrt att bli husfru p Pemberley. De kte ner fr kullen, ver bryggan och fram till drren, och medan de p nra hll togo huset i betraktande, terkommo alla hennes farhgor att trffa dess gare. Hon fruktade, att stderskan kunde ha misstagit sig. Sedan de anhllit om att f bese stllet, bad man dem stiga in i hallen, och under det att de vntade p husfrestndarinnan, hade Elisabet god tid att undra ver att hon verkligen befann sig dr hon var. Husfrestndarinnan infann sig; det var en ldre kvinna med aktningsvrt utseende, mycket mindre prydlig och mera hvlig, n Elisabet hade frestllt sig. De fljde henne in i matsalen. Det var ett stort, prktigt mblerat rum med vackra proportioner. Den skogkldda hjden, frn vilken de hade kommit ned, syntes nnu brantare p avstnd och tog sig mycket bra ut. Terrngen var utnyttjad p bsta stt, och hon sg med frtjusning p hela skdespelet, strmmen, trden, som stodo spridda p dess strnder, och den buktande dalen, s lngt

hon kunde sknja den. D de kommo in i andra rum, sgos fremlen under andra synvinklar, men frn alla fnster hade man den vackraste utsikt. Rummen voro hga och vackra och mblerna vrdiga sin frmgne gare, men Elisabet sg med beundran av hans smak, att de varken voro prliga eller ondigt eleganta; dr var mindre prakt och mera verklig finess n p Rosings. Och p denna plats, tnkte hon, kunde jag ha blivit husfru! I dessa rum kunde jag nu ha knt mig fullkomligt hemma! I stllet fr att bese dem som en frmling kunde jag ha glatt mig ver dem som mina egna och i dem vlkomnat min morbror och moster som gster. Men hon besinnade sig och tnkte vidare: Nej, detta kunde aldrig ske, morbror och moster skulle ha varit frlorade fr mig; jag skulle aldrig ha ftt inbjuda dem. Det var en lycka, att hon besinnade sig, det rddade henne frn ngot, som liknade nger. Hon hade god lust att frga husfrestndarinnan, om hennes husbonde verkligen var borta, men modet svek henne. Slutligen framstlldes dock frgan av hennes morbror, och hon vnde sig bort med oro, d mrs Reynolds svarade, att han var borta, tillggande: men vi vnta honom hem i

morgon med ett stort sllskap av vnner och bekanta. Huru glad var icke Elisabet ver att deras resa icke p grund av ngon omstndighet blivit uppskjuten en dag. Hennes moster ropade nu, att hon skulle komma och se p ett portrtt. Hon gick fram och sg mr Wickhams portrtt, som jmte ngra andra miniatyrer hngde ver spiselkransen. Mrs Gardiner frgade henne leende, hur hon tyckte om det. Husfrestndarinnan kom fram och omtalade fr dem, att det var ett portrtt av en ung herre, son till hennes avlidne husbondes frvaltare, vilken av honom uppfostrats p hans bekostnad. Han har nu blivit officer, tillade hon, men jag r rdd fr att han frt ett vilt liv. Mrs Gardiner sg leende p sin systerdotter, men Elisabet kunde icke besvara detta. Och det hr, sade mrs Reynolds, pekande p ett annat av miniatyrportrtten, r min husbonde, och det r mycket likt honom. Det ritades p samma gng som det andra, fr omkring tta r sedan. Jag har hrt mycket talas om er husbondes vackra utseende, sade mrs Gardiner, i det hon betraktade portrttet; det r verkligen ett vackert

ansikte. Men Lizzy, du kan tala om fr oss, om det r likt eller inte. Mrs Reynolds aktning fr Elisabet tycktes vxa vid denna antydning, att hon knde hans husbonde. Knner den hr unga damen mr Darcy? Elisabet rodnade och sade: En liten smula. Och tycker ni inte, att han r en mycket vacker ung herre? Jo, mycket vacker. Jag har verkligen aldrig sett ngon, som ser s bra ut som han; men i galleriet i vre vningen fr ni se ett vackrare, strre portrtt av honom n det hr. Det hr rummet var min avlidne husbondes lsklingsrum, och de hr miniatyrportrtten ha samma plats som de hade under hans tid. Han tyckte mycket om dem. Detta gav Elisabet en frklaring, varfr mr Wickhams portrtt befann sig bland dem. Mrs Reynolds riktade sedan deras uppmrksamhet p ett portrtt av miss Darcy, som ritats, d hon endast var tta r gammal. r miss Darcy lika vacker som sin bror? sade mr Gardiner. Ja, hon r den vackraste unga flicka, man

kan f se, och s talangfull! Hon spelar och sjunger hela dagen i nda. I nsta rum str ett instrument, som nyss kommit hit fr hennes rkning, en gva av min husbonde; hon kommer hit i morgon tillsammans med honom. Mr Gardiner, som hade ett ledigt och angenmt stt, uppmuntrade hennes meddelsamhet med sina frgor och anmrkningar; vare sig av stolthet eller tillgivenhet fr sitt husbondefolk fann mrs Reynolds gonskenligen stort nje i att tala om herrn i huset och hans syster. Vistas er husbonde mycket p Pemberley under rets lopp? Inte s mycket, som jag kunde nska, men jag kan sga, att han tillbringar halva sin tid hr, och miss Darcy vistas alltid hr under sommarmnaderna. Utom d hon reser till Ramsgate, tnkte Elisabet. Om er husbonde gifte sig, skulle han vl uppehlla sig hr mera. Ja, men jag vet inte, nr det kommer att ske; jag vet inte, vem som r god nog fr honom. Mr och mrs Gardiner logo. Elisabet kunde icke

lta bli att sga: Det r verkligen mycket hedrande fr honom, att ni tnker s. Jag sger bara sanningen och vad var och en, som knner honom, vill sga, svarade mrs Reynolds. Elisabet tyckte, att detta var att g nstan lngt, och hon lyssnade med vxande frvning, d husfrestndarinnan tillade: Jag har aldrig i mitt liv hrt ett ont ord av honom, och jag har knt honom, sedan han var fyra r gammal. Detta var hgst mrkvrdiga lovord, som stodo i skarp motsats mot hennes egna tankar om honom. Hon hade varit livligt vertygad om att han icke var en godhjrtad man. Hon lyssnade med strsta intresse, lngtade att f hra mera och var tacksam mot sin morbror, d han sade: Det r verkligen mycket f mnniskor, om vilka man kan sga s mycket. Ni r verkligen lycklig, som har en sdan husbonde. Ja, det vet jag att jag r. Om jag skulle ska i hela vrlden, kunde jag inte finna en bttre. Men jag har alltid mrkt, att de, som ro snlla som barn, ocks bli snlla, nr de vxa upp, och han var alltid den vnligaste, den mest delsinnade gosse i vrlden. Elisabet nstan stirrade p henne. Kan detta vara

mr Darcy? tnkte hon. Hans far var en utmrkt man, sade mrs Gardiner. Ja, det var han verkligen, och hans son kommer att bli alldeles som han lika snll mot de fattiga. Elisabet lyssnade, undrade, tvivlade och lngtade att f hra mera. Intet annat n vad mrs Reynolds sade kunde intressera henne. Det var frgves hon omtalade, vad tavlorna frestllde, vilka dimensioner rummen hade och huru mycket mblerna kostade. Mr Gardiner, som var hgligen road av den partiskhet fr familjen, vilken han tillskrev de lovord, hon slsade p sin husbonde, ledde snart ter in samtalet p detta mne, och hon framhll kraftigt mr Darcys mnga frtjnster, under det att de tillsammans gingo uppfr den stora trappan. Han r den bste godsherre och den bste husbonde, som ngonsin levat, sade hon; han r icke lik nutidens tygellsa unga mn, som bara tnka p sig sjlva. Det r inte en av hans underhavande eller tjnare, som inte vill ge honom ett gott vitsord. Det finns folk, som sger, att han r stolt, men jag har sannerligen aldrig mrkt ngot

sdant. Jag tnker, att detta helt och hllet beror p att han inte far fram som andra unga mn. I vilket frdelaktigt ljus framstller hon inte honom, tnkte Elisabet. Denna vackra skildring av honom, viskade hennes moster, d de gingo vidare, str inte riktigt bra tillsammans med hans handlingsstt mot vr stackars vn. Kanske vi ha frts bakom ljuset. Det r inte mycket troligt; vr sagesman r alltfr trovrdig. D de kommit upp i den rymliga frstugan i vre vningen, infrdes de i ett mycket vackert vardagsrum, som nyligen mblerats med strre elegans och i ljusare frger n rummen p nedre botten, och de fingo veta, att detta hade skett enkom fr att gldja miss Darcy, som fattat smak fr detta rum, d hon sista gngen var p Pemberley. Han r verkligen en snll bror, sade Elisabet, d de gingo fram till ett av fnstren. Mrs Reynolds frutsg miss Darcys frtjusning, d hon intrdde i rummet. Och sdant r alltid hans stt, tillade hon. Vad helst som kan bereda hans

syster ett nje, det blir genast gjort. Det finns ingenting, som han inte skulle gra fr hennes skull. Tavelgalleriet och ett par av de frnmsta sovrummen voro nu allt, som terstod att visa. I det frra funnos mnga goda tavlor, men Elisabet frstod sig icke alls p konst, och frn sdana mlningar, som varit att se dr nere, hade hon grna vnt sin uppmrksamhet till ngra pastellteckningar av miss Darcy, vilkas mnen voro mera intressanta och ven mera lttfattliga. I galleriet funnos mnga familjeportrtt, men de voro fga gnade att tilldraga sig en frmlings uppmrksamhet. Elisabet gick omkring och skte efter det enda ansikte, som kunde vara bekant fr henne. Slutligen stannade hon framfr det och sg ett portrtt av mr Darcy, som var frappant likt med ett sdant leende ver dragen, som hon pminde sig ibland ha sett, d han sg p henne. Hon stod flera minuter kvar framfr tavlan, frsjunken i allvarligt betraktande, och tervnde till den nnu en gng, innan de lmnade galleriet. Mrs Reynolds omtalade fr dem, att portrttet hade mlats under faderns livstid. Elisabet knde sig verkligen i detta gonblick

vnligare stmd mot originalet, n hon ngonsin gjort under den tid de varit bekanta. De lovord, som mrs Reynolds slsade p honom, voro icke betydelselsa. Vilket berm r vrdefullare n det, som ges av en intelligent tjnare? Hon tnkte p huru mnga mnniskors lycka berodde av honom som broder, egendomsherre och husbonde, huru mycken gldje eller sorg det stod i hans makt att bereda, huru mycket gott eller ont kunde gras av honom. Varje omdme, som uttalats av husfrestndarinnan, vittnade frdelaktigt om hans karaktr, och d hon stod framfr den duk, p vilken han var avbildad och frn vilken han fste sina gon p henne, tnkte hon p hans blick med en djupare knsla av tacksamhet, n den ngonsin frut vckt hos henne, och hon mindes, huru varm den var. Nr de hade sett alla de delar av huset, som brukade visas fr beskande, gingo de ter ner i nedre vningen, och, sedan de tagit farvl av mrs Reynolds, verlmnades de t trdgrdsmstaren, som mtte dem vid drren till vestibulen. D de gingo ver grsmattan ned mot strmmen, vnde sig Elisabet om fr att nnu en gng se p byggningen; hennes morbror och moster stannade

ocks, och under det att den senare framstllde gissningar om husets lder, kom dess gare sjlv pltsligen fram frn den vg, som bakom densamma frde till stallen. De voro p ungefr tjugu fots avstnd frn varandra, och s pltsligt var hans upptrdande, att det var omjligt att undvika att se honom. Hans och Elisabets gon mttes genast, och bdas kinder vergtos av den djupaste rodnad. Han riktigt spratt till och tycktes under ett gonblick st orrlig av hpnad, men snart hmtade han sig, gick fram till sllskapet och tilltalade Elisabet i ordalag som om de icke vittnade om fullstndigt lugn, tminstone voro fullkomligt hvliga. Hon hade instinktmssigt vnt sig bort, men hejdade sig d han nrmade sig och lyssnade till hans artigheter med en frlgenhet som hon omjligt kunde betvinga. Om den frsta anblicken av honom eller hans likhet med det portrtt som de nyss sett, ej varit nog fr att vertyga de tv andra, att de nu sgo mr Darcy infr sig, s mste trdgrdsmstarens hpenhet, d han varseblev sin husbonde, med ens ha gjort det klart fr dem. De stodo p ett litet avstnd, medan han talade med deras systerdotter, som frvnad och frvirrad,

knappt vgade lyfta sina gon och se honom i ansiktet och som icke visste, vad hon svarade p hans artiga frgor om hennes familj. Hpen som hon var ver den frndring, hans stt undergtt sedan de sist skildes, kade varje mening, han yttrade, hennes frvirring. Tanken p det opassande i att hon befann sig dr, framtrdde hos henne med frnyad styrka, och de f minuter de samtalade voro bland de mest pinsamma i hennes liv. Han tycktes icke heller vara mycket mera obesvrad. Nr han talade, hade hans ton icke ngot av sitt vanliga lugn, och han upprepade sina frgor om tiden fr hennes avresa frn Longbourn och om hennes vistelse i Derbyshire s ofta och p ett s brdskande stt, att det tydligen visade, att han ej rtt visste till sig. Slutligen tycktes han icke vidare veta, vad han skulle sga, och sedan han sttt ngra gonblick utan att yttra ett ord, gjorde han slag i saken och tog farvl. De andra gingo d fram till Elisabet och uttryckte sin beundran ver hans utseende, men hon hrde icke ett ord, och helt upptagen av sina egna knslor, fljde hon dem under tystnad. Hon var vervldigad av blygsel och frtret. Att hon

kommit dit var det olyckligaste, det mest ofrnuftiga tilltag i vrlden! Hur besynnerligt mste det icke frefalla honom! I vilken ful dager mste hon icke framst fr en s hgdragen man! Det kunde se ut, som om hon med avsikt hade stllt sig i hans vg igen! Ack, varfr hade hon kommit hit? Och varfr kom han p detta stt en dag innan han var vntad? Om de bara hade varit ute tio minuter frr, skulle de ej ha upptckts av honom, ty det var tydligt, att han just nyss hade anlnt, att han ett gonblick frut hade stigit ner frn sin vagn eller sin hst. Hon blygdes ter och terigen ver det vanvettiga i detta mte. Och hans stt mot henne, som var s frappant frndrat, vad kunde det betyda? Det var frvnande, att han ens talade till henne, men att han gjorde det med s stor artighet, att han gjorde sig underrttad om hennes familj! Aldrig i sitt liv hade hon sett honom s litet hgtidlig i sitt stt, aldrig hade han tilltalat henne med s stor vnlighet som vid detta ovntade mte. Vilken kontrast det bildade mot de ord, han riktade till henne sista gngen i Rosings park, d han lade sitt brev i hennes hand! Hon visste icke, vad hon skulle tnka eller hur hon skulle gra sig reda fr sina tankar.

De hade nu kommit in p en vacker gng vid sidan av strmmen, och fr varje steg tedde sig fr dem tckare konturer av landskapet eller en vackrare utsikt ver skogen, till vilken de nu nrmade sig, men det drjde en stund innan Elisabet mrkte ngot drav, och ehuru hon svarade mekaniskt p upprepade tilltal av sin morbror och moster och tycktes rikta sina blickar mot sdana freml, som de utpekade, urskilde hon icke ngot av vad de hade framfr sig. Alla hennes tankar riktades ensamt mot den punkt i Pemberley House, vilken den n mnde vara, dr mr Darcy d befann sig. Hon undrade, vad i denna stund frsiggick i hans sjl, p vad stt han tnkte p henne och om hon, trots allt, nnu var kr fr honom. Kanske han hade varit artig endast emedan han knde sig vl till mods. Dock hade det varit ett visst ngot i hans rst, som icke tydde p vlbefinnande. Huruvida han hade knt mera obehag eller gldje, d han trffade henne, det kunde hon icke sga, men skert var, att han icke hade sett henne med bibehllet lugn. Slutligen vcktes hon dock ur sina tankar av sina fljeslagares anmrkningar ver hennes tankspriddhet, och hon knde, att hon mste bli sig

sjlv lik igen. De gingo in i skogen, sade farvl till strmmen fr en stund och kommo upp till hgre belgna delar av omrdet, varifrn genom glntor i skogen fr gat erbjdo sig flera vackra utsikter ver dalen, de mitt emot liggande hjderna, av vilka mnga voro kldda med skog och d och d en skymt av strmmen. Mr Gardiner uttryckte en nskan att f g runt hela parken, men fruktade, att det kunde vara lngre n en vanlig promenad. Med ett triumferande leende omtalade trdgrdsmstaren fr dem, att den var tio mil i omkrets. Detta avgjorde saken, och de fortsatte den vanliga rundturen, som efter en stund frde dem ned genom tt skog till kanten av strmmen vid en av dess smalaste delar. De gingo ver den p en enkel bro, som harmonierade med landskapets karaktr i det hela. Det var en plats, som var mindre utsmyckad n ngon av dem, de hittills sett, och dalen, som hr trngdes samman till en klyfta, lmnade rum endast fr strmmen och en trng gngstig, som slingrade sig genom smskogen p dess kant. Elisabet ville grna gra en liten upptcktsfrd lngs densamma, men nr de gtt ver bron och mrkte, hur lngt avlgsna de voro

frn huvudbyggnaden, kunde mrs Gardiner, som icke var ngon duktig fotgngerska, icke g lngre och tnkte endast p att tervnda till vagnen s fort som mjligt. Hennes systerdotter mste drfr ge med sig, och de togo den nrmaste vgen till huvudbyggnaden p motsatta sidan av strmmen, men de kommo endast lngsamt framt, ty mr Gardiner, som var mycket road av att fiska, fastn han sllan fick hnge sig t detta nje, var s upptagen av att iakttaga de laxringar som d och d syntes i vattnet och av att sprka med trdgrdsmstaren om dessa, att han blev mycket frdrjd. Under det de gingo framt p detta lngsamma stt, blevo de terigen frvnade Elisabet lika mycket som frsta gngen ver synen av mr Darcy som nrmade sig och endast befann sig ett kort stycke frn dem. D denna sida av strmmen var mindre trdbevuxen n den andra, kunde de se honom, innan de mttes. Huru hpen Elisabet n var, var hon tminstone mera beredd p sammantrffandet n frra gngen och hon beslt att visa sig lugn och tala lugnt, om han verkligen mnade mta dem, under ngra gonblick tnkte hon verkligen, att han troligtvis skulle taga av p en annan gng. Denna tanke varade, s lnge en krkning av vgen dolde honom fr deras blickar.

D han passerat denna krkning, befann han sig omedelbart framfr dem. I ett gonkast sg hon, att den artighet, han nyss visat, icke p ngot stt frminskats, och fr att betala med samma mynt brjade hon, d de mttes, att uttrycka sin beundran ver platsens sknhet, men hon hade knappt hunnit uttala orden frtjusande, hnryckande, frrn ngra oangenma hgkomster trngde sig p henne, och hon inbillade sig, att lovord ver Pemberley frn hennes sida kunde p ett ledsamt stt missfrsts. Hon rodnade och sade ingenting mera. Mrs Gardiner stod ngra steg bakom dem, och d Elisabet tystnade, frgade han henne, om hon ville gra honom den ran att presentera honom fr sina vnner. Detta var ett drag av artighet, p vilket hon alldeles icke var beredd, och hon kunde knappast tillbakahlla ett leende, d hon mrkte, att han nu skte bli bekant med just ngra av de mnniskor, mot vilka hans stolthet uppreste sig, d han framfrde sitt frieri till henne. S frvnad han kommer att bli, tnkte hon, nr han fr veta, vilka de ro! Han tror nog nu, att de ro fint folk. Presentationen frsiggick emellertid omedelbart, och d hon omtalade deras slktskap med henne,

kastade hon en frstulen blick p honom fr att se, vilket intryck detta gjorde p honom, och det var icke utan att hon vntade, att han skulle bege sig av s fort han kunde frn ett s opassande sllskap. Att han var verraskad ver slktskapsfrhllandet, det var tydligt. Han bar det emellertid med sinnesstyrka, och lngt ifrn att avlgsna sig, vnde han om med dem och inledde ett samtal med mr Gardiner. Elisabet kunde icke annat n vara glad, kunde icke lta bli att knna sig stolt. Det var en stor trst fr henne, att han fick veta, att hon hade ngra slktingar, fr vilka hon icke behvde blygas. Hon lyssnade med strsta uppmrksamhet till allt vad som yttrades mellan dem och honom och frjdades ver varje uttryck, varje uttalande av hennes morbror, som vittnade om hans intelligens, hans smak eller hans levnadsvett. Samtalet kom snart in p fiske, och hon hrde, huru mr Darcy p det artigaste stt inbjd honom att fiska dr, s ofta han ville, medan han vistades i trakten, varjmte han erbjd sig att frse honom med fiskredskap och utpekade fr honom de delar av strmmen, dr fisken brukade ta bst. Mrs Gardiner, som gick arm i arm med Elisabet, gav henne en blick full av frundran. Elisabet sade

ingenting, men hon knde sig mycket belten; artigheten var tydligen riktad till henne sjlv. Hennes frvning var emellertid ytterligt stor och hon upprepade ideligen fr sig sjlv: Varfr r han s frndrad? Hur kan det komma sig? Det kan inte vara fr min skull som han blivit s mycket mildare i sitt stt. De frebrelser, jag riktade till honom p Hunsford, kunde inte stadkomma en sdan frndring. Det r omjligt, att han nnu lskar mig. Sedan de gtt en stund p detta stt, de tv damerna frmst och de bda herrarna efter dem, gingo de ned fr den branta flodstranden fr att taga en egendomlig vattenvxt i nrmare betraktande. D de sedan skulle tertaga sina platser, intrffade en liten frndring. Den berodde drp att mrs Gardiner, som var trtt till fljd av morgonens anstrngningar, fann stdet av Elisabets arm otillrckligt fr sig och drfr fredrog att stdja sig p sin man. Mr Darcy intog hennes plats vid hennes systerdotters sida, och de fortsatte promenaden tillsammans. Efter en kort stunds tystnad tog Elisabet frst till ordet. Hon nskade, att han skulle veta, att hon varit sker om hans frnvaro, innan hon kom till platsen, och

fljaktligen brjade hon med att anmrka, att hans ankomst varit fullkomligt ovntad ty er husfrestndarinna, tillade hon, underrttade oss om att ni med all skerhet inte skulle komma hit frrn i morgon, och innan vi lmnade Bakewell fingo vi verkligen veta, att ni inte vntades hem s snart. Han erknde sanningen av allt detta och sade, att han mst trffa sin inspektor och att detta varit orsaken till att han kommit ngra timmar fre det vriga sllskapet, med vilket han rest. De intrffa i morgon bittida, fortsatte han, och ibland dem ro ngra personer, som rkna sig till era bekanta mr Bingley och hans systrar. Elisabet svarade endast med en ltt bugning. Hon gick genast i tankarna tillbaka till sista gngen, d mr Bingleys namn nmndes mellan dem, och om hon fick dma av uttrycket i hans ansikte, voro hans tankar upptagna av detsamma. Det r ocks en annan person i sllskapet, fortsatte han efter ett gonblicks tystnad, som srskilt nskar bli bekant med er. Tillter ni mig eller r detta fr mycket begrt att jag presenterar min syster fr er under ert uppehll i Lambton? Hennes frvning ver en sdan anhllan var

verkligen fr stor, fr att hon skulle kunna veta, p vad stt hon skulle g in drp. Hon knde genast, att vilken nskan miss Darcy n kunde hysa att bli bekant med henne, s mste den vara ett verk av hennes bror, och s till vida var den gldjande. Det var angenmt att veta, att hans frbittring icke hade kommit honom att hysa verkligen ofrdelaktiga tankar om henne. De gingo nu vidare under tystnad, bda frsnkta i djupa tankar. Elisabet kunde omjligen knna sig vl till mods, men hon var smickrad och frnjd. Hans nskan att presentera sin syster fr henne var en utomordentlig uppmrksamhet. De lmnade snart de andra bakom sig, och d de hade kommit fram till vagnen, voro mr och mrs Gardiner en ttondels mil efter dem. Han bad henne d stiga in, men hon frklarade att hon icke var trtt, och de stodo tillsammans p grsplanen. Vid ett sdant tillflle kunde mycket ha sagts, och tystnaden var mycket genant. Hon ville tala, men hennes tunga tycktes vara bunden. Slutligen erinrade hon sig, att hon befann sig p resa, och de talade lnge och vl om Matlock och Dovedale. Dock skredo tiden och mrs Gardiner lngsamt framt, och det var nstan frbi med

hennes tlamod och hennes tankar, innan denna tte--tte var slut. D mr och mrs Gardiner kommo fram, uppmanades de alla ivrigt att stiga in och intaga frfriskningar, men de avbjde detta, och s skildes man t under msesidiga artighetsbetygelser. Mr Darcy hjlpte upp damerna i vagnen, och nr denna satte sig i gng, sg Elisabet, hur han lngsamt styrde kosan mot byggnaden. Nu brjade hennes morbrors och mosters anmrkningar, och bda frklarade, att han var ondligt mycket bttre n de vntat sig. Han r ju ytterst fin i sitt stt, artig och ansprksls, sade mr Gardiner. Visserligen r det ngot frnmt hos honom, svarade hennes moster, men det inskrnker sig till hans min och klr honom inte illa. Jag kan nu sga med husfrestndarinnan, att, om ocks vissa personer kunna kalla honom stolt, s har jag inte mrkt ngot drav. Jag har aldrig varit mera verraskad n ver hans stt mot oss. Det var mer n artigt, det var verkligen uppmrksamt, och han behvde inte alls visa oss en sdan uppmrksamhet. Hans bekantskap med Elisabet var ju mycket ytlig.

 Det r sant, Lizzy, sade mrs Gardiner, att han inte ser s bra ut som Wickham, eller snarare han har inte samma behagliga ansiktsuttryck som Wickham, ty hans drag ro ju mycket vackra. Men hur kunde du sga mig, att han var s obehaglig? Elisabet ursktade sig s gott hon kunde och sade, att hon tyckte bttre om honom, nr de trffades i Kent, n frut och att hon aldrig sett honom s trevlig som denna morgon. Men kanske han r en smula nyckfull av sig, svarade hennes morbror. Hga herrar ro ofta det, och drfr skall jag inte taga honom p ordet vad fisket betrffar, d han kanske en annan dag kommer p andra tankar och kr bort mig frn sitt omrde. Elisabet knde att hon helt och hllet misstagit sig p hans karaktr, men hon sade ingenting. Efter vad jag sett av honom, fortsatte mrs Gardiner, skulle jag verkligen aldrig ha trott, att han kunde ha handlat s grymt, som han gjort mot stackars Wickham. Han har inte ngon elak blick, tvrtom r det ett vnligt drag kring hans mun, nr han talar. Och det r ett uttryck av vrdighet i hans ansikte, som inte inger ngon ofrdelaktig tanke om hans hjrta. Det snlla fruntimret, som visade

oss huset, gav honom verkligen ett utomordentligt vitsord. Jag kunde knappt lta bli att skratta hgt ibland. Men jag frmodar, att han r en frikostig husbonde, och detta inbegriper i en tjnares gon alla dygder. Elisabet knde sig hr uppfordrad att sga ngot till frsvar fr hans uppfrande mot Wickham och lt dem s frsiktigt som mjligt frst, att, enligt vad hon hrt av hans slktingar i Kent, hans handlingar kunde tydas p ett helt annat stt och att hans karaktr p intet stt var s dlig, ej heller Wickhams s utmrkt, som man hade ansett i Hertfordshire. Till bekrftelse hrp berttade hon i detalj de penningtransaktioner, som de haft med varandra. Hon nmnde hrvid icke sin sagesman, men hon frskrade, att det var en person som man kunde lita p. Mrs Gardiner var verraskad och intresserad, men som de nu nrmade sig skdeplatsen fr hennes tidigare njen, hngav hon sig helt och hllet t minnenas tjusning, och hon var alltfr upptagen av att fr sin man utpeka alla intressanta punkter i omgivningarna fr att kunna tnka p ngot annat. Fastn hon var trtt av frmiddagens promenad, hade de knappast tit middag, frrn

hon begav sig ut igen fr att uppska sina gamla bekanta, och aftonen tillbragtes under angenm samvaro med vnner, som hon icke sett p mnga r. Dagens tilldragelser voro alltfr fulla av intresse fr att Elisabet skulle kunna gna dessa nya bekanta ngon synnerlig uppmrksamhet, och hon kunde icke gra annat n med undran tnka p mr Darcys artighet och framfr allt p hans nskan, att hon skulle bli bekant med hans syster.

FYRTIOFJRDE KAPITLET.
Elisabet hade ftt klart fr sig, att mr Darcy skulle komma p besk med sin syster dagen efter hennes ankomst till Pemberley och var drfr besluten att icke avlgsna sig frn vrdshuset, dr de bodde, under hela denna frmiddag. Men hon bedrog sig i detta antagande, ty redan frmiddagen efter deras egen ankomst till Lambton infunno sig de beskande. Elisabet och hennes slktingar hade gjort en promenad kring staden med sina nya vnner och hade just tervnt till vrdshuset fr att klda sig till middagen, som de skulle intaga hos dessa, d ljudet av en vagn lockade dem till fnstret och de fingo syn p en herre och en dam, som i en schs kommo kande uppfr gatan. Elisabet, som genast knde igen livret, gissade, vad det betydde, och vckte icke ringa frvning hos sina slktingar genom att meddela dem, vilken heder vntade henne. Hennes morbror och moster voro alldeles bestrta, och hennes frlgenhet d hon talade, i frening med mnga omstndigheter, som de erinrade sig frn dagen frut, gjorde, att de fingo en ny syn p saken. Ingenting hade frut vckt en sdan tanke hos dem, men de frstodo nu,

att det icke gavs ngon annan frklaringsgrund till en sdan uppmrksamhet frn detta hll n en svaghet hos vederbrande fr deras systerdotter. Medan dessa nya tankar fddes hos dem, tilltog Elisabets frvirring fr varje gonblick. Hon var hpen ver sitt eget upprrda tillstnd; bland andra orsaker till oro fruktade hon, att brodern p grund av sitt intresse fr henne hade framhllit henne i en alltfr frdelaktig dager fr sin syster, och mer n vanligt angelgen som hon var att behaga, misstnkte hon, att hon alls icke skulle bli i stnd drtill. Hon drog sig tillbaka frn fnstret, rdd fr att bli sedd, och d hon gick fram och tillbaka i rummet och skte lugna sig, sg hon sin morbrors och mosters frgande och frvnade blickar, som gjorde allting vrre. Miss Darcy och hennes bror kommo in, och den fruktansvrda presentationen gde rum. Till sin frvning mrkte Elisabet, att hennes nya bekanta var tminstone lika frlgen som hon sjlv. Sedan hon kom till Lambton, hade hon hrt, att miss Darcy var ytterligt stolt, men ngra f minuters iakttagelse vertygade henne om att hon endast var ytterligt blyg. Hon fann det svrt att avlocka henne

annat n enstaviga ord. Miss Darcy var lng och mera storvxt n Elisabet, och ehuru hon var fga mer n sexton r, var hon kroppsligen fullt utvecklad, och hennes utseende var kvinnligt och behagligt. Hon sg mindre bra ut n sin bror, men det var ett frstndigt och vlvilligt uttryck i hennes ansikte, och hennes vsende var synnerligen ansprkslst och vnligt. Elisabet, som hade vntat att i henne finna en lika skarp och obesvrad iakttagare som mr Darcy ngonsin varit, knde stor lttnad, d hon mrkte, att hon var honom s olik. De hade icke varit lnge tillsammans, frrn Darcy omtalade fr henne, att Bingley ocks mnade komma och gra henne sin uppvaktning, och hon hade knappt tid att uttrycka sin gldje hrver och bereda sig p detta besk, frrn Bingleys raska steg hrdes i trappan, och i nsta gonblick intrdde han i rummet. Hela Elisabets ovilja mot honom hade fr lnge sedan frsvunnit, men om hon nnu hade knt ngon sdan, s kunde den knappast ha hllit stnd mot den oskrymtade hjrtlighet, varmed han uttryckte sin gldje ver att terse henne. Han frgade vnligt, ehuru i mera allmnna ordalag efter hennes familj och talade

med samma otvungenhet och godlynthet som alltid. Fr mr och mrs Gardiner var han knappast en mindre intressant personlighet n fr henne sjlv. De hade lnge nskat att f se honom. Hela det sllskap, som befann sig dr, vckte i sanning deras livliga intresse. De misstankar, som nyss vaknat hos dem med avseende p mr Darcy och deras systerdotter, gjorde, att de med stor nyfikenhet, fastn frsiktigt, iakttogo dem bda, och deras iakttagelser gjorde dem fullt vertygade om att tminstone en av dem visste, vad det var att vara frlskad. De voro litet tveksamma med avseedde p den unga flickans knslor, men det var tydligt nog fr dem, att den unge mannen var full av den livligaste beundran. Elisabet sin sida hade mycket, som upptog hennes tankar. Hon ville frskra sig om sinnesstmningen hos var och en av sina gster; hon ville tillkmpa sig fattning och ska behaga alla, och i det senare bemdandet, vari hon mest fruktade att misslyckas, kunde hon vara skrast om framgng, ty de, som hon frskte vara till njes, voro p frhand intagna till hennes frmn. Bingley var redo, Georgiana var angelgen och

Darcy besluten att finna behag i henne. D hon sg Bingley, kom hon helt naturligt att tnka p sin syster, och hur livligt nskade hon icke att f veta om ngra av hans tankar gingo i samma riktning. Ibland inbillade hon sig, att han talade mindre n vid fregende tillfllen, och ett par gnger hngav hon sig t den angenma frestllningen, att han, d han sg p henne, skte spra en likhet mellan henne och hennes syster. Men ehuru detta endast var en inbillning, kunde hon icke misstaga sig med avseende p hans frhllande till miss Darcy, som hade framstllts som en rival till Jane. Icke en blick ngondera sidan frrdde ngot srskilt intresse. Mellan dem frekom ingenting, som kunde rttfrdiga hans systers frhoppningar. Med avseende hrp var hon snart p det klara, och innan de skildes t, fllde han ett par yttranden, som hon vgade tolka som ett bevis p att han hade Jane i krt minne, och en nskan att sga ngot mera, som kanske kunde rra sig om henne, om han blott hade vgat. I ett gonblick, d de andra voro inbegripna i samtal, yttrade han till henne med en ton av verklig saknad, att det var mycket lnge sedan han haft det njet att trffa henne, och innan hon hann svara,

tillade han: Det r mer n tta mnader sedan. Vi ha inte trffats sedan den tjugusjtte november, d vi alla voro p bal p Netherfield. Elisabet hrde med gldje, att hans minne var s troget, och efter en stund, d hon icke var upptagen av ngon av de andra, passade han p och frgade henne, om alla hennes systrar voro p Longbourn. Det lg icke mycket i denna frga lika litet som i den fregende anmrkningen, men de tfljdes av en blick och ett tonfall, som voro betydelsefulla. Hon kunde icke ofta fsta sina blickar p mr Darcy sjlv, men s ofta hon uppfngade en skymt av honom, sg hon hos honom ett uttryck av allmn tillfredsstllelse, och i allt vad han sade frnam hon en ton s avlgsen frn hgdragenhet eller missaktning fr hennes sllskap, att det vertygade henne om att den frbttring, som hon dagen frut iakttagit hos honom, hur tillfllig den n kunde visa sig vara, tminstone hade varat ett dygn. Nr hon sg, huru han p detta stt skte bli bekant med och frdelaktigt bedmd av personer, med vilka han fr ngra f mnader sedan skulle ha ansett det fr en skam att ha ngon berring nr hon sg honom s artig icke allenast mot henne sjlv utan just mot de slktingar, om vilka

han helt ppet hade yttrat sig med sdan missaktning, och nr hon erinrade sig det sista stormiga upptrdet mellan dem i Hunsfords prstgrd, var skillnaden s stor och gjorde ett s starkt intryck p henne, att hon knappast kunde underlta att visa sin frvning. Aldrig, icke ens d han var tillsammans med sina kra vnner p Netherfield eller med sina dla slktingar p Rosings, hade hon sett honom s angelgen att behaga, s fri frn dryghet eller envis frbehllsamhet som nu, d framgngen av hans bemdanden icke kunde medfra ngra viktiga fljder och d till och med bekantskapen med dem, mot vilka han visade sig uppmrksam, skulle draga honom lje och klander frn damernas sida bde p Netherfield och Rosings. De beskande stannade hos dem ver en halvtimme, och nr de stego upp fr att begiva sig av, bad mr Darcy sin syster frena sig med honom i att uttrycka deras nskan att f se mr och mrs Gardiner och miss Bennet p middag p Pemberley, innan de lmnade trakten. Miss Darcy fljde villigt hans uppmaning, ehuru med en blyghet, som visade, att hon hade fga vana vid att bjuda frmmande. Mrs Gardiner sg p sin

systerdotter, ivrig att f veta, huru hon, som inbjudningen mest gllde, knde sig sinnad med avseende p dess antagande, men Elisabet hade vnt bort huvudet. D hon emellertid antog, att denna undvikande hllning snarare vittnade om en gonblicklig frlgenhet n om ngon motvilja mot frslaget, och d hon sg, att hennes man, som var frtjust i sllskapsliv, var fullkomligt villig att antaga det, vgade hon g i god fr att Elisabet skulle komma med, och middagen utsattes till dagen efter den nsta. Bingley uttryckte sin stora gldje ver att f terse Elisabet, d han nnu hade mycket att sga henne och mnga frgor att gra om alla deras vnner i Hertfordshire. Elisabet, som tolkade allt detta som en nskan hos honom att f hra henne tala om sin syster, knde sig glad, och p grund hrav liksom av tskilliga andra orsaker ansg hon sig, d de beskande lmnade dem, kunna se tillbaka p den frflutna halvtimmen med en viss tillfredsstllelse, ehuru hon, medan den pgick, haft fga nje drav. Ivrig som hon var att f bli ensam och rdd fr frgor eller anspelningar av sin morbror och moster, stannade hon hos dem endast s lnge, att hon fick hra deras frdelaktiga tankar

om Bingley, och skyndade sedan bort fr att klda sig till middagen. Men hon hade icke ngot skl att frukta mr eller mrs Gardiners nyfikenhet, det var icke deras nskan att avtvinga henne ngon beknnelse. Det var tydligt fr dem, att hon knde mr Darcy mycket bttre, n de frut frestllt sig, det var ocks tydligt, att han var mycket frlskad i henne. De sgo mycket, som intresserade dem, men ingenting som kunde berttiga dem att gra ngra frgor. De voro nu mycket angelgna att ha en god tanke om mr Darcy, och svitt de p grund av sin bekantskap med honom kunde dma, funno de ingenting att klandra hos honom. De kunde icke annat n knna sig angenmt berrda av hans artighet, och om de hade slutit sig till hans karaktr endast p grund av sina egna knslor och hans husfrestndarinnas vrdesttning av honom, utan att taga hnsyn till ngon annans omdme, s skulle den krets i Hertfordshire, som knde honom, icke hri ha knt igen mr Darcy. Det var emellertid nu av intresse fr dem att stta tro till husfrestndarinnan, och snart fingo de klart fr sig, att ett vittnesbrd av en tjnarinna, som hade

knt honom, sedan han var fyra r gammal, och vars hela vsen ingav frtroende, icke borde utan vidare frkastas. Icke heller hade i vad deras vnner i Lambton berttat om honom frekommit ngot, som kunde vsentligen frringa betydelsen av hennes omdme. De hade ingenting annat n stolthet att anklaga honom fr. Stolt var han troligtvis, och om s icke var fallet, skulle han skerligen bli beskylld drfr av invnarna i en liten landsortsstad, dr han och hans familj icke hade ngot umgnge. Man erknde emellertid, att han var en frikostig man, som gjorde mycket gott bland de fattiga. Med all aktning fr Wickham funno vra resande snart, att han icke var synnerligen vl anskriven dr, ty ehuru man endast hade en ofullstndig kunskap om hans affrer med sonen till hans gynnare, var det dock allmnt bekant, att han, d han begav sig frn Derbyshire, lmnade efter sig en mngd skulder, vilka mr Darcy sedan infriade. Vad Elisabet betrffar, voro hennes tankar denna afton mera p Pemberley n kvllen frut, och ehuru aftonen tycktes henne ganska lng, var den dock icke lng nog att avgra hennes knslor

gentemot en person p detta herreste, och hon lg vaken under frsk att komma p det klara drmed. Fr visso hatade hon honom icke. Nej, hennes hat hade fr lnge sedan frsvunnit, och hon hade nstan lika lnge blygts ver att hon mot honom hyst en knsla, som kunde f detta namn. Den aktning som hos henne framkallats av vertygelsen om hans vrdefulla egenskaper, hade, ehuru hon i brjan endast motvilligt gav rum drt, upphrt att fr henne knnas motbjudande, och den utvecklades nu till en mera vnskaplig knsla, tack vare det fr honom s frdelaktiga vitsord, som hon dagen frut ftt hra och som framstllt hans karaktr i s vackert ljus. Men framfr allt var det en knsla, som mer n aktning och vrdnad hos henne vckte en vnlig sinnesstmning mot honom och som hon icke kunde lmna utan avseende. Det var tacksamhet tacksamhet icke blott fr att han en gng hade lskat henne, utan fr att han nnu lskade henne tillrckligt fr att kunna frlta henne det sjlvsvldiga och bittra stt, varp hon avvisat hans anbud, och alla de orttvisa anklagelser, som tfljde hennes avbjande svar. Hon hade varit vertygad om att han skulle undvika henne som sin vrsta fiende, och nu tycktes han vid detta tillflliga sammantrffande

vara hgst angelgen om att fortstta bekanskapen med henne, och utan att lgga sina knslor i dagen p ngot ogrannlaga stt eller upptrda p ngot egendomligt vis, skte han gra ett gott intryck p hennes vnner och var angelgen om att gra henne bekant med hans syster. En sdan frndring hos en s stolt man uppvckte hos henne icke blott frvning utan tacksamhet, ty den mste ha sin grund i krlek, gldande krlek, och det intryck, denna gjorde p henne, var p intet stt oangenmt, om ocks hon hade svrt att klargra det fr sig. Hon hgaktade, hon vrderade honom, hon var tacksam mot honom, hon hyste ett verkligt intresse fr hans vlgng, och hon undrade endast, huruvida hon nskade, att denna vlgng skulle bero p henne sjlv och huruvida det skulle frmja bdas lycka, att hon anvnde den makt, som hon knde p sig att hon nnu gde, att framkalla frnyandet av hans anbud. P aftonen hade det uppgjorts mellan mostern och systerdottern, att miss Darcys utomordentliga artighet att beska dem samma dag som hon anlnde till Pemberley hon hade nmligen kommit dit frst till lunchen skulle besvaras, ehuru den icke kunde fullt tergldas, genom ngot

hvlighetsbevis deras sida. Man ansg drfr, att det skulle vara mycket passande att uppvakta henne p Pemberley fljande frmiddag. Detta blev ocks beslutat. Elisabet var glad hrver, fastn hon, d hon frgade sig sjlv om sklet hrtill, hade mycket litet att svara. Mr Gardiner lmnade dem strax efter frukosten. Planen med fiskturen hade terupptagits dagen frut, och en bestmd verenskommelse hade trffats, att han skulle sluta sig till ngra av herrarna p Pemberley vid tolvtiden.

FYRTIOFEMTE KAPITLET.
vertygad som Elisabet nu var, att miss Bingleys motvilja mot henne hade sin grund i svartsjuka, kunde hon icke undg att knna, hur fga vlkommet hennes upptrdande p Pemberley mste bli fr henne, och hon undrade, med hur mycken hvlighet denna dams sida deras bekantskap nu skulle frnyas. D de kommo fram, infrdes de genom hallen i salongen, som till fljd av sitt lge mot norr var ett mycket behagligt sommarrum. Dess fnster, som vette utt parken, erbjdo en frtjusande utsikt ver de hga, skogkldda hjderna bakom huset, och de vackra ekar och kastanjetrd, som stodo spridda ver den mellanliggande grsmattan. I detta rum mottogos de av miss Darcy, som satt dr tillsammans med mrs Hurst och miss Bingley och mrs Annesley, den dam, hos vilken hon bodde i London. Georgianas mottagande av dem var mycket hvligt, men prglat av en frlgenhet, som, fastn den hade sin grund i blyghet och rdsla fr att gra ngot galet, ltteligen kunde ingiva dem, som knde sig st under henne, den frestllningen, att hon var hgdragen och

otillgnglig. Mrs Gardiner och Elisabet gjorde henne dock rttvisa och hyste medlidande med henne. Mrs Hurst och miss Bingley bevrdigade dem endast med en ltt bugning, och d de satte sig, fljde ngra gonblicks tystnad, genant som sdana stunder alltid ro. Tystnaden brts frst av mrs Annesley, en fin dam med behagligt utseende, vars frsk att stta ett samtal i gng visade, att hon var mera verkligt vluppfostrad n ngon av de andra, och konversationen fortgick mellan henne och mrs Gardiner med tillfllig hjlp av Elisabet. Miss Darcy sg ut, som om hon nskade ga tillrckligt mod fr att deltaga dri, och d och d vgade hon inskjuta en kort sats, nr hon lpte minsta fara att bli hrd. Elisabet mrkte snart, att miss Bingley oavltligt fljde henne med gonen och att hon sjlv icke kunde sga ett ord, framfr allt till miss Darcy, utan att draga sig hennes uppmrksamhet. Denna iakttagelse skulle icke ha hindrat henne frn att tala med den senare, om de icke hade suttit p ett obekvmt avstnd frn varandra, men hon hade ingenting emot att slippa sga mycket. Hon var frsjunken i sina egna tankar. Hon vntade varje

gonblick, att ngra av herrarna skulle intrda i rummet. Hon bde nskade och fruktade, att herrn i huset skulle vara bland dem, och hon kunde knappt avgra, om hon mest nskade eller fruktade det. Sedan hon p detta stt suttit en kvarts timme utan att hra miss Bingleys rst, riktade denna pltsligt till henne en likgiltig frga, hur det stod till med hennes familj. Hon svarade lika kort och likgiltigt, och den andra sade ingenting mera. Nsta omvxling, som deras besk medfrde, stadkoms genom intrdet av ngra betjnter med kallt ktt, kakor och rstidens finaste frukter, men detta skedde ej, frrn mrs Annesley med mnga menande blickar och leenden hade pmint miss Darcy om hennes skyldighet. Nu fick hela sllskapet sysselsttning, ty fastn icke alla kunde tala, kunde alla ta, och de hrliga pyramiderna av druvor, nektariner och persikor samlade dem snart kring bordet. Medan Elisabet var upptagen p detta stt, fick hon ett gott tillflle att avgra, huruvida hon mest fruktade eller nskade mr Darcys ankomst, till fljd av de knslor, som voro frhrskande hos henne vid hans intrde i rummet, och ehuru hon ett gonblick frut hade trott, att hennes nskan var

starkare, brjade hon nu knna sig ledsen ver att han kom. Han hade varit en stund tillsammans med mr Gardiner, som med ett par andra herrar varit sysselsatt med fiske nere vid strmmen, och han hade lmnat honom frst d han fick veta, att familjens damer mnade gra Georgiana en visit denna morgon. S snart han intrdde, fattade Elisabet det frstndiga beslutet att vara fullkomligt ogenerad ett beslut, som var ndvndigt att fatta men kanske icke s ltt att utfra, emedan hon sg, att hela sllskapets misstankar voro riktade mot dem och att det knappast var ett ga, som icke iakttog hans beteende, d han frst kom in i rummet. Ingens ansikte hade en sdan prgel av uppmrksamt granskande nyfikenhet som miss Bingleys trots det leende som spred sig ver hennes ansikte, s ofta hon talade till ngot av fremlen drfr; svartsjukan hade icke nnu gjort henne frtvivlad, och hon hade alldeles icke slutat att lgga an p mr Darcy. Efter broderns intrde bemdade sig miss Darcy mycket mera om att deltaga i samtalet, och Elisabet mrkte, att han var angelgen om att hon och hans syster skulle bli bekanta, och att han s

mycket som mjligt skte befordra varje frsk till nrmande dem emellan. Miss Bingley mrkte likaledes allt detta, och ofrsiktigt givande luft t sin frbittring, sade hon vid frsta tillflle, som erbjd sig, med hnfull artighet: Hr nu, miss Eliza, har inte shire lantvrnsregementet frflyttats frn Meryton? Det mste vara en stor frlust fr er familj. Hon vgade icke nmna Wickhams namn i Darcys nrvaro, men Elisabet frstod genast, att hon fretrdesvis tnkte p honom, och de mngahanda hgkomster, som voro frbundna med honom, gjorde, att hon fr ett gonblick knde sig bragt ur fattningen, men hon gjorde en kraftig anstrngning fr att tillbakavisa det elaka angreppet och besvarade genast frgan i en ganska obesvrad ton. Medan hon talade, kom hon ofrivilligt att kasta en blick p Darcy, som rodnade och sg allvarligt p henne, samt p hans syster, som var alldeles frbryllad och icke kunde lyfta upp sina gon. Hade miss Bingley vetat, vilken smrta hon vllade sin lskade vn, skulle hon skerligen ha avhllit sig frn att gra en sdan anspelning, men hon hade endast velat bringa Elisabet ur fattningen genom att rikta sllskapets

tankar p en man, fr vilken hon trodde att hon hade ett visst tycke. Hon hade hoppats, att Elisabet drvid skulle lgga i dagen knslor, som mjligen kunde inverka skadligt p Darcys omdme om henne och mhnda pminna honom om alla de drskaper och narraktigheter, som utmrkte det frhllande, vari tskilliga medlemmar av hennes familj stodo till nmnda kr. Hon hade aldrig hrt ett ljud om miss Darcys tillmnade enlevering, som brodern icke omtalat fr ngon levande varelse utom fr Elisabet. Han var srskilt angelgen att hemlighlla den fr Bingleys nrmaste anhriga, vilket Elisabet sedan lnge tillskrev hans nskan, att dessa snart skulle bli ocks hans systers anhriga. Han hade skerligen uppgjort en sdan plan. Elisabets sansade stt lugnade honom emellertid snart, och d miss Bingley, frargad och besviken, ej vgade vidare anspela p Wickham, s hmtade sig ocks Georgiana till slut, men icke tillrckligt fr att kunna sga ngot mera. Hennes bror, vars ga hon fruktade att mta, erinrade sig knappt den roll, hon spelat i saken, och just den omstndighet, varmed man skt vnda hans tankar frn Elisabet tycktes ha den verkan att han tnkte p henne nnu

mera och med strre vnlighet. Deras besk varade icke lnge efter den ovannmnda episoden, och medan mr Darcy fljde dem ut till vagnen gav miss Bingley luft t sina knslor i kritik ver Elisabets person, upptrdande och kldsel. Men Georgiana ville icke instmma med henne. Hennes brors lovord voro tillrckliga fr att gra henne gynnsamt stmd mot henne, han kunde icke misstaga sig i sitt omdme, och han hade talat om henne i s bermmande ordalag, att Georgiana omjligt kunde finna henne annat n st och lskvrd. Nr Darcy kom tillbaka till salongen kunde miss Bingley inte lta bli att upprepa fr honom en del av vad hon sagt till hans syster. S ful Eliza Bennet r i dag, mr Darcy, utropade hon, jag har aldrig i mitt liv sett ngon som frndrats s som hon sedan i vintras. Hon har blivit s brun och grov! Louisa och jag kommo verens om att vi inte skulle ha knt igen henne. S fga n mr Darcy tyckte om ett dylikt omdme, njde han sig med att helt lugnt svara, att han icke kunde mrka ngon annan frndring hos henne n att hon var ganska solbrnd en ganska naturlig fljd av att hon var ute och reste under

sommaren. Fr min del, genmlde hon, mste jag tillst, att jag aldrig kunnat se ngon sknhet hos henne. Hennes ansikte r fr magert, hennes hy har ingen glans, och hennes drag ro inte alls vackra. Hennes nsa saknar karaktr, dess linjer ro inte p ngot stt markerade. Hennes tnder ro passabla, men inte alls mrkvrdiga, och vad betrffar hennes gon, som ftt namn att vara s vackra, har jag aldrig kunnat finna ngot ovanligt hos dem. De ha en skarp, ondskefull blick, som jag inte alls tycker om, och hela hennes utseende frrder en simpel sjlvbeltenhet, som r alldeles odrglig. D miss Bingley var vertygad om att Darcy beundrade Elisabet, var detta icke det bsta sttet att stlla sig in hos honom, men uppretade mnniskor ro icke alltid frstndiga, och d hon mrkte, att han slutligen sg en smula frargad ut, hade hon vunnit den framgng, hon syftade. Han iakttog dock en envis tystnad, men d hon var fast besluten att f honom att tala, fortsatte hon: Jag kommer ihg, nr vi frst lrde knna henne i Hertfordshire, hur frvnade vi alla voro att hra, att hon allmnt ansgs fr en sknhet, och jag minns srskilt, hur ni en kvll, sedan hon och

hennes familj tit middag p Netherfield, sade: Hon en sknhet! Jag skulle lika grna vilja kalla hennes mor ett kvickhuvud! Men sedan tycktes hon gra ett bttre intryck p er, och jag tror, att ni en gng fann att hon sg ganska bra ut. Ja, sade Darcy, som nu icke lngre kunde behrska sig, men det var nr jag frst lrde knna henne, ty jag har nu i mnga mnader ansett henne fr en av de vackraste kvinnor jag knner. Sedan gick han sin vg, och miss Bingley hade den tillfredsstllelsen att ha tvungit honom att sga ngot, som icke gjorde ngon annan n henne sjlv ledsen. Mrs Gardiner och Elisabet talade under terfrden om allt, som tilldragit sig under deras visit utom om det, som srskilt hade intresserat dem bda. De samsprkade om alla de personers utseende och uppfrande, som de trffat, med undantag av den, som mest upptagit deras uppmrksamhet. De talade om hans syster, hans vnner, hans hus, hans frukt om allting utom om honom sjlv; dock lngtade Elisabet att f veta, vad mrs Gardiner tnkte om honom, och mrs Gardiner skulle ha varit mycket glad, om Elisabet frst givit sig in p mnet.

FYRTIOSJTTE KAPITLET.
Elisabet hade knt sig ganska besviken, d hon icke fann ngot brev frn Jane vid deras ankomst till Lambton, och denna missrkning hade upprepats var och en av de dagar, de tillbragt dr, men p den tredje morgonen tog hennes bekymmer slut, och hennes syster blev fritagen frn all skuld, d frn henne ankommo p en gng tv brev, av vilka det ena genom sin stmpling visade, att det frst blivit skickat till ett annat stlle. Elisabet var icke frvnad hrver, d Jane hade skrivit adressen betnkligt illa. De hllo just p att gra sig i ordning fr att g ut, d breven anlnde, och hennes morbror och moster lmnade henne, fr att hon i lugn och ro skulle f gldja sig t dem, och begvo sig ut ensamma. Hon mste frst lsa det, som varit p villovgar och som skrivits fr fem dagar sedan. Brjan drav innehll en redogrelse fr sm lantliga bjudningar och frlustelser, men den senare hlften, som var daterad en dag senare och skriven under en synbart upprrd stmning, innehll viktigare underrttelser. Den lydde s: Sedan jag skrev ovanstende, kraste Lizzy,

har ngot hgst ovntat och betnkligt intrffat; jag r rdd fr att oroa dig, men lugna dig, vi m alla bra. Vad jag har att bertta rr stackars Lydia. Ett expressbud kom i gr natt klockan 12, just d vi alla gtt till sngs, frn verste Forster fr att underrtta oss, att hon rymt till Skottland med en av hans officerare, fr att nu komma fram med sanningen, med Wickham! Frestll dig vr frvning! Fr Kitty kommer det emellertid icke s alldeles ovntat. Jag r mycket, mycket ledsen. Vilket oklokt parti p bda sidor! Men jag vill hoppas det bsta, och att hans karaktr blivit missfrstdd. Jag kan vl tro, att han r tankls och ogrannlaga, men detta steg (lt oss vara glada drver) vittnar inte om ett dligt hjrta hos honom. Hans val r tminstone oegennyttigt, ty han mste veta, att min far inte kan ge henne ngonting. Vr stackars mor r djupt sorgsen. Pappa br det bttre. S tacksam jag r, att vi aldrig talat om fr dem, vad som sagts till hans nackdel! Vi mste sjlva glmma bort det. De begvo sig av i lrdags natt vid tolvtiden, gissar man, men de saknades icke frrn i gr morse klockan tta. Expressbudet avskickades genast. Kra Lizzy, de mste ha passerat p tio mils avstnd frn vrt hem. verste Forster lter oss hoppas att snart f se

honom hr. Lydia lmnade efter sig ngra rader till hans hustru med underrttelse om deras avsikt. Jag mste sluta, ty jag kan inte vara lnge borta frn min stackars mor. Jag r rdd fr att du inte kan tyda mina ord, men jag vet knappast, vad jag har skrivit. Utan att ge sig tid att tnka ver saken och utan att kunna gra sig reda fr sina knslor, grep Elisabet, sedan hon slutat detta brev, gonblickligen det andra, slet hftigt upp det och lste det; det var skrivet en dag efter den senare delen av det frsta. Vid denna tid, kra syster, har du mottagit mitt hoprafsade brev; jag hoppas, att detta blir mera begripligt, men ehuru jag inte har ont om tid, r jag s virrig, att jag inte kan svara fr att mina ord bli sammanhngande. Kraste Lizzy, jag vet knappt vad jag skall skriva, men jag har ledsamma nyheter att meddela dig, och detta kan inte uppskjutas. S oklokt ett gifterml mellan mr Wickham och vr stackars Lydia r, ro vi nu angelgna att bli frvissade om att det redan r en verklighet, ty vi ha endast alltfr mycket skl att frukta, att de icke ha begivit sig till Skottland. verste Forster, som lmnat Brighton dagen frut, anlnde hit i gr inte

mnga timmar efter expressbudet. Ehuru Lydias korta brev till mrs F. underrttade dem om att de mnade sig till Gretna Green, hade Denny ltit undfalla sig ngra ord, som uttryckte hans tro, att Wickham alls icke hade fr avsikt att begiva sig dit eller ver huvud att gifta sig med Lydia. Detta upprepades fr verste Forster, som genast anade ord och avreste frn Brighton fr att flja dem i spren. Han lyckades med ltthet hri s lngt som till Clapham, men icke lngre, ty d de ndde denna plats, togo de en hyrvagn och skickade tillbaka den vagn, som frt dem dit frn Epsom. Allt vad man vet om vad som sedan tilldrog sig r, att man sett dem fortstta sin frd i riktning mot London. Jag vet inte, vad jag skall tro. Sedan verste Forster gjort alla mjliga efterspaningar p denna sidan om London, fortsatte han resan till Hertfordshire och frnyade dem vid alla tullgrindar, dr vgpengar upptogos, och i alla vrdshus i Barnet och Hatfield, men utan framgng man hade icke sett ngra sdana personer passera frbi. Fylld av det vnligaste deltagande, kom han till Longbourn och yppade fr oss sina farhgor p ett stt, som var hgst hedrande fr hans hjrta. Jag r uppriktigt bedrvad fr hans och mrs Forsters skull, men ingen kan skjuta ngon

skuld p dem. Vi ro djupt bekymrade, kra Lizzy. Pappa och mamma tro det vrsta, men jag kan inte ha en s dlig tanke om Wickham. Mnga omstndigheter kunna gra det mera nskvrt fr dem att gifta sig i hemlighet i London n att fullflja sin frsta plan, och ven om hankunde hysa sdana avsikter mot en ung flicka av s god familj som Lydia, vilket icke r sannolikt, kan jag drfr tro, att hon sjunkit s djupt? Omjligt! Med sorg finner jag emellertid, att verste Forster inte r bjd fr att tro, att de gift sig; han skakade p huvudet, d jag uttryckte mina frhoppningar, och sade, att han fruktade, att Wickham icke var en man att lita p. Min stackars mor r riktigt sjuk och hller sig inne p sitt rum. Om hon kunde taga mod till sig, s skulle det bli bttre, men detta r icke att vnta. Vad pappa betrffar, har jag aldrig i mitt liv sett honom s upprrd. Stackars Kitty r bedrvad ver att hon hemlighllit deras bjelse fr varandra, men som det var ett frtroende frn Lydias sida, s kan man ju inte undra drver. Jag r verkligen glad, kra Lizzy, att du blivit frskonad frn dessa pinsamma scener, men nu, d det frsta vldsamma intrycket av slaget r ver, mste jag tillst, att jag lngtar efter din terkomst. Jag r dock inte s sjlvisk att jag vill pskynda

den, om det faller sig olgligt fr dig. Jag fattar ter pennan fr att gra vad jag nyss sade att jag icke ville gra, men omstndigheterna ro sdana, att jag icke kan underlta att allvarligt bedja er alla att komma hit s fort som mjligt. Jag knner min kra morbror och moster s vl, att jag inte alls r rdd fr att bedja drom, fastn jag har nnu en bn att framstlla till den frre. Pappa reser omedelbart till London med verste Forster fr att frska taga reda p Lydia. Jag vet verkligen inte, vad han mnar gra, men i sin bittra sorg kommer han skert inte att vidtaga de bsta och skraste tgrder, och verste Forster mste vara tillbaka i Brighton igen i morgon afton. Under s kritiska omstndigheter skulle morbrors rd och bistnd vara mycket vrdefulla; han skall nog genast frst mina knslor, och jag litar p hans godhet. O, var, var r morbror? utropade Elisabet, strtande upp frn sin plats, d hon slutat lsningen av brevet, och ivrig att flja honom utan att frlora en minut av den s dyrbara tiden, men d hon kom fram till drren, ppnades den av en betjnt, och mr Darcy blev synlig. Hennes bleka ansikte och upprrda tillstnd kom honom att rygga tillbaka, och innan han kunde hmta sig tillrckligt fr att

tala, utropade hon, i vars sinne varje annan tanke undantrngdes av Lydias belgenhet: Jag ber er frlta mig, men jag mste lmna er. Jag mste trffa mr Gardiner p gonblicket fr en angelgenhet, som inte kan uppskjutas; jag har inte ett gonblick att frlora. Store Gud, vad str p? utropade han med mera medknsla n artighet; sedan sansade han sig och fortsatte: Jag vill inte uppehlla er en minut, men lt mig eller betjnten g efter mr och mrs Gardiner. Ni mr inte rtt vl, ni kan inte gra det sjlv. Elisabet tvekade, men hennes knn darrade, och hon knde hur litet skulle vinnas drigenom att hon frskte upphinna dem. Hon ropade drfr tillbaka betjnten och tillsade honom med en stmma, som p grund av hennes upprrda tillstnd var nstan omjlig att uppfatta, att gonblickligen g och hmta sin husbonde och matmor. Sedan han lmnat rummet, satte hon sig ned, ur stnd att hlla sig uppe och s elndig att skda, att det var omjligt fr Darcy att lmna henne eller lta bli att sga i en ton full av mhet och medlidande: Lt mig ropa p er jungfru. r det ingenting ni kunde dricka, som kunde liva upp er

en smula? Ett glas vin? Skall jag skaffa er ett sdant? Ni r mycket sjuk. Nej tack, svarade hon och frskte hmta sig. Det r ingen fara med mig, jag r alldeles frisk; jag r bara upprrd ver en frfrlig nyhet, som jag nyss ftt frn Longbourn. Hon brast i trar, d hon anspelade drp, och under ngra minuter kunde hon icke sga ett ord. Darcy, som befann sig i stark spnning kunde endast f fram ngra otydliga ord om sitt deltagande och iakttaga henne under medlidsam tystnad. Slutligen talade hon igen. Jag har just haft ett brev frn Jane med en frfrlig nyhet. Den kan inte dljas fr ngon. Min yngsta syster har lmnat alla sina vnner har rymt har kastat sig i mr Wickhams armar. De ha tillsammans begivit sig frn Brighton. Ni knner Wickham alltfr vl fr att tvivla p terstoden. Hon har inga pengar, inga frbindelser, ingenting, som kan fresta honom att hon r frlorad fr alltid! Darcy lyssnade med stum frvning. Nr jag betnker, tillade hon med en nnu mera upprrd stmma, att jag hade kunnat frhindra det! Jag, som visste, hurudan han var. Om jag bara hade omtalat en del av vad jag ftt veta fr min familj!

Om man lrt knna hans karaktr, kunde detta inte ha skett. Men det r alldeles alldeles fr sent nu. Det gr mig verkligen ondligt ont, utropade Darcy, det gr mig ont och upprr mig. Men r det skert, fullkomligt skert? Ja! De lmnade Brighton tillsammans i sndags afton, och man har fljt deras spr nstan till London, men inte lngre; de ha skert inte rest till Skottland. Och vad har gjorts, vad har fretagits fr att terfinna henne? Min far har rest till London, och Jane har skrivit och anhllit att min morbror genast skall skynda till hans hjlp, och vi skola, som jag hoppas, resa om en halvtimme. Men ingenting kan gras t saken jag vet mycket vl, att ingenting kan gras. Hur skall man kunna inverka p en sdan man? Hur skall man ens kunna f reda p dem? Jag har inte det ringaste hopp. Det r p allt stt frfrligt! Darcy skakade p huvudet och instmde under tystnad i vad hon sade. Nr mina gon ppnades fr hans verkliga karaktr o, om jag hade vetat vad jag borde, vad

jag vgade gra! Men jag visste inte jag var rdd fr att gra fr mycket. Olycksaliga, olycksaliga misstag! Darcy svarade ingenting. Han tycktes knappast hra henne och gick fram och tillbaka i rummet i djupa tankar, med rynkad panna och dyster uppsyn. Elisabet mrkte snart och frstod genast, hur saken stod. Hennes inflytande var i sjunkande, det mste sjunka vid ett sdant bevis p familjens svaghet, ett sdant vittnesbrd om den strsta vanra. Hon kunde varken undra eller dma, men tron p hans sjlvbehrskning sknkte ingen trst t hennes hjrta, ingen lindring i hennes sorg. Den var tvrtom fullt gnad att lta henne frst sina egna nskningar, och aldrig hade hon s uppriktigt knt, att hon kunde ha lskat honom som nu, d det var slut med allt hopp. Men tanken p henne sjlv, ehuru den ville trnga sig p henne, kunde icke helt upptaga henne. Lydia, den frdmjukelse, det lidande, hon vllade dem alla, undantrngde snart hos henne varje personligt bekymmer; hon betckte ansiktet med sin nsduk och hngav sig helt och hllet t sin sorg, och efter flera minuters tystnad vcktes hon till medvetande om situationen av mr Darcys

stmma. P ett stt, som vittnade om medknsla, men p samma gng lt tvunget, sade denne: Jag r rdd fr att ni lnge nskat, att jag skulle avlgsna mig, och jag har ingenting annat att anfra som urskt fr att jag stannar n mitt verkliga, fastn gagnlsa deltagande. Gud give, att min sida ngot kunde gras eller sgas, som kunde sknka er trst i en sdan smrta! Men jag vill inte plga er med fruktlsa nskningar, med vilka jag kan synas gra mig frtjnt av er tacksamhet. Jag r rdd fr att denna olycksaliga affr skall hindra min syster frn att f det njet att se er p Pemberley i dag. Ja. Var s snll och framfr vr urskt till miss Darcy. Sg, att angelgna groml gra, att vi genast mste bege oss hem. Dlj den sorgliga sanningen s lnge som mjligt jag vet, att det inte kan bli lnge. Han frskrade henne ofrbehllsamt om sin tystltenhet, uttryckte nyo sitt djupa deltagande i i hennes smrta, nskade en lyckligare utgng av saken, n man fr nrvarande kunde hoppas, och avlgsnade sig med en lng, allvarlig avskedsblick, sedan han bett henne framfra hans hlsningar till sina slktingar.

D han lmnat rummet, knde Elisabet, hur fga troligt det var, att deras sammantrffanden ngonsin mer skulle f den karaktr av hjrtlighet, som utmrkt dem hr i Derbyshire, och hon kastade en blick tillbaka ver hela deras bekantskap, som var s full av motsgelser och vxlingar, och suckade ver frvndheten i sina knslor; nu skulle hon grna ha sett, att denna bekantskap fortsattes, frut dremot skulle det ha glatt henne, om den avslutats. Om tacksamhet och hgaktning utgra en god grund fr tillgivenhet, s torde frndringen i Elisabets knslor varken vara osannolik eller klandervrd. Men om ett tycke, som hrflyter ur en sdan klla r ofrnuftigt eller onaturligt i jmfrelse med ett sdant, som s ofta sges uppst vid frsta anblicken av sitt freml, till och med innan tv ord hunnit vxlas, s kan ingenting sgas till hennes frsvar, utom att hon s att sga gjort ett frsk med det senare tillvgagendet i sitt frhllande till Wickham, och att hennes misslyckande drvid mhnda kunde ge henne rtt att fsta sig vid Darcy p det frra, mindre intressanta sttet. Vare drmed hur som helst, sg hon med saknad, att han avlgsnade sig, och detta

frsta exempel p vad Lydias vanra mste medfra, vckte hos henne ny ngest, d hon tnkte p den bedrvliga hndelsen Alltsedan hon lste Janes andra brev, hade hon icke ett gonblick hoppats, att det var Wickhams avsikt att gifta sig med Lydia. Ingen annan n Jane, trodde hon, kunde smickra sig med en sdan frhoppning. Frvning var nu vad hon minst av allt knde. Under det att intrycket av det frsta brevet fyllde hennes sjl, var hon idel frvning ver att Wickham mnade gifta sig med en flicka, som han omjligen kunde taga fr pengarnas skull, och hur Lydia ngonsin kunde ha intagit honom hade synts henne obegripligt. Men nu frefll det henne alltfr naturligt. Fr en sdan frbindelse som denna voro nog hennes behag tillrckliga, och ehuru hon icke trodde, att Lydia med vett och vilja gick in p en rymning utan tanke p gifterml, hade hon icke svrt fr att tro, att varken hennes dygd eller hennes frstnd skulle bevara henne fr att bli ett lttvunnet byte. Medan regementet var i Hertfordshire, hade hon aldrig mrkt, att Lydia hade ngon svaghet fr Wickham, men hon var vertygad om att Lydia endast hade behvt uppmuntran fr att fsta sig vid

vem som helst. n hade en officer, n en annan, varit hennes gunstling, allt eftersom de p grund av sina bevis p uppmrksamhet stego i hennes aktning. Hennes tycken hade stndigt varit vxlande, men aldrig utan ett freml. Hur bittert knde icke nu Elisabet de beklagliga fljderna av frsummelse och missriktad svaghet gent emot en sdan flicka! Hon lngtade nu otligt att f komma hem, att f hra, f se, f vara p platsen fr att dela med Jane de omsorger, som nu helt och hllet mste falla p hennes lott i en familj, som var i ett sdant upplsningstillstnd, d fadern var borta och modern ur stnd att fretaga sig ngot, i behov av stndig omvrdnad; och ehuru hon var nstan vertygad om att ingenting kunde gras fr Lydia, fann hon sin morbrors ingripande vara av den yttersta vikt, och tills han intrdde i rummet, befann hon sig i ett tillstnd av strsta ngslan. Mr och mrs Gardiner hade skyndat tillbaka i stor oro, d de p grund av betjntens redogrelse antogo, att deras systerdotter pltsligen insjuknat; hon lugnade dem emellertid genast i detta avseende och meddelade dem ivrigt anledningen till att hon bett dem komma tillbaka, lste hgt upp de tv breven

och drjde med darrande stmma vid postskriptum i det senare, fastn Lydia aldrig varit mr och mrs Gardiners favorit. De blevo naturligtvis djupt bedrvade. Icke endast Lydia, utan hela familjen berrdes av saken, och efter de frsta utropen av hpenhet och frskrckelse lovade mr Gardiner villigt att lmna all den hjlp, som stod i hans makt. Ehuru Elisabet var fullt beredd hrp, tackade hon honom med trar av erknsla, och som alla hade samma ml i sikte, ordnades snart allt med avsende p deras resa. De skulle begiva sig av s fort som mjligt. Men hur ska vi gra med besket p Pemberley? utropade mrs Gardiner. John talade om fr oss, att mr Darcy var hr, d du skickade efter oss; var det s? Ja, och jag sade honom, att det inte skulle bli mjligt fr oss att st vid vrt lfte. Den saken r klar. Vad r klart? upprepade mrs Gardiner fr sig sjlv, d hon skyndade in i sitt rum fr att gra sig i ordning. St de p en sdan fot med varandra, att hon kan yppa hela sanningen fr honom. O, om jag visste, hur saken str! Men nskningar voro fruktlsa eller kunde i bsta fall endast tjna till att frstr henne under

den fljande timmens brdska och oreda. Hade Elisabet haft tid att vara sysslols, skulle hon haft klart fr sig, att all sysselsttning var omjlig fr en s olycklig varelse som hon, men hon hade sin del av bestyr lika vl som hennes moster; bland annat mste biljetter skrivas till alla deras bekanta i Lambton med urskter fr deras pltsliga avresa. Efter en timme var likvl allt klart, och d mr Gardiner under tiden betalat rkningen p vrdshuset, terstod ingenting annat n att bege sig i vg, och inom kortare tid, n Elisabet kunde ha trott, befann hon sig efter alla morgonens ledsamheter sittande i vagnen och p vg till Longbourn.

FYRTIOSJUNDE KAPITLET.
Jag har tnkt ver saken igen, Elisabet, sade hennes morbror, d de kte frn staden, och vid nrmare eftersinnande r jag vida mera bjd, n jag frst var, att dma drom som din ldsta syster. Jag finner det hgst osannolikt, att en ung man skulle hysa sdana avsikter mot en flicka, som ingalunda r utan beskydd eller vnner och som faktiskt uppehll sig i hans verstes familj, att jag r mycket bengen att hoppas det bsta. Kunde han vnta, att hennes vnner inte skulle taga sina mtt och steg? Kunde han vnta att bli upptagen igen i regementet efter en sdan skymf mot verste Forster? Hans frestelse str inte i ngot frhllande till den risk, han lper! r detta verkligen din tanke? utropade Elisabet, som lyste upp fr ett gonblick. Sannerligen, sade mrs Gardiner, brjar jag inte bli av samma tanke som min man. Det r verkligen ett allt fr stort brott mot anstndighet, heder och egna intressen, fr att han skulle kunna gra sig skyldig drtill. Jag kan inte hysa en s dlig tanke om Wickham. Kan du sjlv, Lizzy, s helt ge honom frlorad, att du tror honom vara i

stnd drtill? Jag kan mhnda inte tro honom vara i stnd till att frsumma sina egna intressen, men allt annat tror jag att han kan vrdslsa. Tnk nd, om det vore s, som ni antar! Men jag vgar inte hoppas det. Varfr skulle de inte fortstta sin frd till Skottland, om det vore fallet? Fr det frsta, svarade mr Gardiner, finns det inte ngot skert bevis p att de inte ha rest till Skottland. Ja, men deras ombyte av vagn gr det i hg grad sannolikt. Och fr vrigt kunde man inte upptcka ngot spr av dem p vgen till Barnet. Nvl, antag d, att de ro i London. Det r mjligt, att de ro dr fr att hlla sig gmda, och inte i ngot mera klandervrt syfte. Det r inte troligt, att ngon av dem har verfld p pengar, och de ha kanske kommit att tnka p att de kunde gifta sig p ett billigare, ehuru mindre snabbt stt i London n i Skottland. Men varfr all denna hemlighetsfullhet? Varfr denna fruktan fr upptckt? Varfr mste deras gifterml hllas hemligt? Nej, detta r inte troligt. Hans nrmaste vn, som ni ser av Janes redogrelse, var vertygad om att han aldrig

mnade gifta sig med henne. Wickham kommer aldrig att gifta sig med en flicka utan pengar. Han har inte rd drtill. Och vilka tilldragande egenskaper har vl Lydia utom ungdom, hlsa och gott lynne, som kunde frm honom att fr hennes skull avst frn varje utsikt att ing ett frdelaktigt gifte? Vad betrffar den hmmande inverkan, som fruktan fr vanra p den militra banan kan ha i frga om en skandals rymning med henne, r jag inte i stnd att dma drom, ty jag vet ingenting om de fljder, ett sdant steg kan ha. Men vad angr din andra invndning, r jag rdd fr att den knappast kommer att hlla streck. Lydia har inga brder, som kunna taga sig saken an, och min fars likgiltighet och det ringa intresse, han alltid synts gna vad som frsiggick i hans familj, torde kunna ingiva Wickham den tron, att han skulle gra s litet t saken och tnka s litet drp, som ngon fader kunde gra under dylika frhllanden. Men kan du tro, att Lydia r s glmsk av allt utom sin krlek till honom, att hon samtycker till att leva tillsammans med honom p annat stt n som hans maka? Sorgligt nog, svarade Elisabet med trar i gonen, ser det ut, som om en systers knsla av

anstndighetens och dygdens fordringar i ett fall sdant som detta kan dragas i tvivelsml. Men jag vet sannerligen inte, vad jag skall sga. Kanhnda gr jag henne inte rttvisa. Men hon r mycket ung och har aldrig ftt lra att tnka p allvarliga mnen; under de sista sex mnaderna, ja under hela det sista ret har hon inte hngivit sig t annat n njen och ffnglighet. Hon har ftt anvnda sin tid p det mest lttjefulla och ytliga stt, och sedan shireregementet blev inkvarterat i Meryton, har hon inte tnkt p annat n krlek, flirt och officerare. Genom att stndigt tnka p och tala om sdant har hon gjort allt, som stod i hennes makt, fr att giva strre vad skall jag kalla det fr? mottaglighet t sina knslor, som av naturen ro livliga nog. Och vi veta alla, att Wickham har alla personliga behag, som kunna fngsla en kvinna. Men du ser, sade mrs Gardiner, att Jane inte har s dliga tankar om Wickham, att hon tror honom i stnd till ett sdant tilltag. Vem tror vl Jane ngonsin om ont? Och vem skulle hon tro vara i stnd till ett sdant tilltag, frrn detta vore fullt bevisat, hurudant n hans uppfrande frut m ha varit? Men Jane vet lika vl som jag, hurudan man Wickham verkligen r.

Vi veta bda, att han varit utsvvande p alla stt, att han varken har redbarhet eller heder, att han r lika falsk och bedrglig, som han r instllsam. Och vet du verkligen allt detta? utropade mrs Gardiner, som var hgst nyfiken att f veta, p vad stt hon kommit underfund drmed. Det gr jag verkligen, svarade Elisabet rodnande. Jag berttade hrom dagen fr dig om hans skamliga beteende mot mr Darcy, och du sjlv hrde, nr vi sist voro p Longbourn, p vad stt han talade om den man, som hade visat honom s mycket verseende och hjlpsamhet. Och det r andra omstndigheter, som jag inte har lov som det inte lnar mdan att bertta, men hans lgner om hela familjen p Pemberley ro tallsa. Till fljd av vad han sagt om miss Darcy var jag fullt beredd att trffa en stolt, sluten, obehaglig flicka. Dock visste han, att motsatsen var frhllandet. Han mste veta, att hon var s lskvrd och ansprksls, som vi funnit henne vara. Men vet inte Lydia ngot om detta? Kan hon vara okunnig om vad du och Jane tyckas ha s klart fr er? Ja, det r det vrsta av allt. Jag var sjlv okunnig om verkliga frhllandet, tills jag kom till

Kent och rtt mycket sammantrffade med mr Darcy och hans kusin, verste Fitzwilliam. Och nr jag kom tillbaka hem, skulle regementet lmna Meryton om en vecka eller fjorton dagar. Under sdana omstndigheter ansg varken Jane, fr vilken jag omtalade hela saken, eller jag, att det var ndvndigt att gra den allmnt knd, ty vad skulle det vl tjna till, att den goda tanke, som hela grannskapet hade om honom, p s stt rubbades? Och till och med nr det blev bestmt, att Lydia skulle resa med mrs Forster, fll det mig inte in, att det var ndvndigt att ppna hennes gon med avseende p hans karaktr. Jag kunde aldrig tnka mig, att hon kunde svva i ngon fara p grund av bristande knnedom om honom. Du kan utan svrighet frestlla dig, att den tanken var lngt avlgsen frn mig, att detta skulle bli fljden. Jag frmodar sledes, att du inte hade ngot skl att antaga, att de voro kra i varandra vid avresan till Brighton? Inte det ringaste. Jag kan inte erinra mig ngot symtom till bjelse p ngondera sidan, och om ngonting dylikt hade kunnat mrkas, s vet du nog, att vr familj inte r en sdan, som skulle ha lmnat det utan avseende. D han frst brjade

tjnstgra vid regementet, beundrade hon honom betydligt, men det gjorde vi allesammans. Varenda flicka i Meryton och dess grannskap var alldeles betagen i honom under de tv frsta mnaderna, men han visade aldrig henne ngon srskild uppmrksamhet, och efter en kortare tid av vild beundran svalnade hennes tycke fr honom, och andra officerare i regementet, som uppvaktade henne mera ivrigt, blevo d hennes gunstlingar. * Man kan ltt frestlla sig, att, huru litet nytt n kunde lggas till deras farhgor, frhoppningar och gissningar med avseende p detta intressanta mne genom att oupphrligen tala drom, kunde ingenting avhlla dem drifrn under hela resan. Elisabet kunde aldrig f det ur sina tankar. Pinad som hon var av ngest och sjlvfrebrelser, kunde hon icke finna ett gonblicks lugn eller glmska av vad som skett. De reste s raskt som mjligt och kommo fram till Longbourn vid middagstiden fljande dag. Det var en trst fr Elisabet att tnka, att Jane icke kunde ha knt sig orolig p grund av lng vntan.

Barnen Gardiner, som lockades ut av anblicken av en vagn, stodo p trappan utanfr huset, d vagnen krde in p stallplanen, och d den kom fram till porten upplystes deras ansikten av glad frvning, som gav sig luft i ystra krumsprng, en mycket angenm vlkomsthlsning. Elisabet hoppade ur vagnen, och sedan hon givit vart och ett av barnen en hastig kyss, skyndade hon in i vestibulen, dr hon genast mttes av Jane, som kom springande ned frn sin mors rum. Elisabet omfamnade henne krleksfullt, under det att trar fyllde bdas gon, och frgade gonblickligen, om man hrt ngot om flyktingarna. Inte nnu, svarade Jane. Men nu, d min kra morbror har kommit, hoppas jag, att allting skall bli bra. r pappa i London? Ja, han reste dit i tisdags, som jag skrev till dig. Har ni ofta haft underrttelse frn honom? Bara en gng. Han skrev ngra rader till mig i onsdags fr att omtala, att han vlbehllen kommit fram, och fr att ge mig sina frhllningsorder,

varom jag srskilt bett honom. Han tillade bara, att han icke skulle skriva igen, frrn han hade ngot av vikt att omtala. Och hur str det till med mamma? Och med er allesammans? Mamma mr ngot s nr bra, fastn hon r frfrligt uppskakad. Hon r uppe p sitt rum, som hon inte nnu lmnar, och hon kommer att bli mycket glad att f trffa er alla. Mary och Kitty ro gudskelov friska. Men hur r det med dig? utropade Elisabet. Du ser blek ut. S mycket du har genomgtt! Hennes syster frskrade henne emellertid, att hon mdde alldeles bra; deras samtal, som pgtt, under det att mr och mrs Gardiner voro upptagna av sina barn, avbrts nu genom hela sllskapets intrde. Jane skyndade fram till sin morbror och moster och vlkomnade och tackade dem bda, leende genom trar. Nr de alla samlats i salongen, upprepades de frgor, Elisabet redan gjort, naturligtvis av de andra, och de funno snart, att Jane icke hade ngot att bertta. Hon hade dock icke nnu uppgivit de sangviniska frhoppningar om en god utgng, som hennes goda hjrta ingav henne, hon hoppades

nnu, att allt skulle sluta vl, och varje morgon vntade hon ett brev antingen frn Lydia eller hennes fader med frklaring ver vad som skett och kanhnda med underrttelse om giftermlet. Mrs Bennet, till vars rum de alla begvo sig, mottog dem just s, som man kunde vnta sig, med trar och jmmer, hftiga utfall mot Wickhams skurkaktiga beteende och klagan ver sina egna lidanden och det ovrdiga stt, varp man behandlat henne. Hon tadlade alla utom den person, vars okloka efterltenhet bar strsta skulden fr hennes dotters felsteg. Om jag hade kunnat f min vilja fram att resa till Brighton med hela familjen, skulle detta inte ha hnt, men stackars Lydia hade ingen, som tog vrd om henne. Varfr slppte Forsters henne ngonsin ur sikte? Jag r sker om att det var ngon stor frsumlighet p deras sida, ty hon r inte en flicka, som skulle ha fretagit sig ngot sdant, om man haft ett vaksamt ga p henne. Jag tyckte alltid, att de voro hgst olmpliga att taga vrd om henne, men jag blev verrstad, som jag alltid blir. Mitt stackars kra barn! Och nu har mr Bennet givit sig av, och jag r sker om att han kommer att slss med Wickham, var han n trffar honom, och d

kommer han att bli ddad, och vad skall det sedan bli av oss alla? Makarna Collins komma att dyka upp, innan han hunnit kallna i sin grav, och om du inte r snll och hjlper oss, min bror, s vet jag inte, vad vi skola taga oss till. Alla protesterade mot s rysliga tankar, och sedan mr Gardiner frskrat henne om sin tillgivenhet fr henne och hela hennes familj, omtalade han fr henne, att han mnade begiva sig till London redan dagen drp fr att p allt stt bist mr Bennet i hans frsk att taga reda p Lydia. Hnge dig icke t ondig oro, tillade han; fastn det r rtt att vara beredd p det vrsta, finns det ingen anledning att anse det som skert. Det r inte fullt en vecka sedan de lmnade Brighton. Om ngra dagar kunna vi f hra av dem, och tills vi f veta, att de inte ro gifta och inte ha fr avsikt att gifta sig, lt oss inte anse saken alldeles frlorad. S snart jag kommer till staden, skall jag g till min svger och bedja honom komma hem med mig till Gracechurch Street, och d kunna vi tillsammans rdgra om vad som skall gras. Min kra bror, svarade mrs Bennet, det r just vad jag mest av allt nskar. Och nr du

kommer till staden, tag reda p dem, var de n ro, och om de inte redan ro gifta, laga, att de gifta sig. Och vad betrffar bruddrkt, lt dem inte vnta p den, utan sg Lydia, att hon skall f s mycket pengar hon vill fr att kpa en sdan efter giftermlet. Och framfr allt hindra mr Bennet frn att duellera. Tala om fr honom, i vilket frfrligt tillstnd jag befinner mig, att jag r ifrn mina sinnen av frskrckelse, att jag darrar och sklver i hela min kropp och har sdan kramp i sidan, sdan huvudvrk och sdan hjrtklappning, att jag inte kan f ngon vila varken dag eller natt. Och sg t min kra Lydia, att hon inte gr ngra anstalter fr sina klder, frrn hon trffat mig, ty hon vet inte, vilka bodar ro bst. O, vad du r snll, bror! Jag vet, att du kommer att planera allt p bsta stt. Men ehuru mr Gardiner terigen frskrade henne om sin allvarliga avsikt att gra sitt bsta, kunde han icke underlta att tillrda henne att ej hysa verdrivna vare sig frhoppningar eller farhgor, och sedan han talat med henne p detta stt, tills middagen stod p bordet, lmnade man henne och lt henne ge fritt lopp t sina knslor infr hushllerskan, som passade upp p henne i dttrarnas frnvaro.

Ehuru hennes bror och svgerska voro vertygade om att det icke fanns ngon verklig orsak till att hon p detta stt avsndrade sig frn sin familj, frskte de icke att avstyra det, d de visste, att hon icke var frsiktig nog att lgga band p sin tunga i tjnarnas nrvaro, d dessa passade upp vid bordet, och de funno det vara bst, att endast en av tjnstepersonalen, den som de mest kunde lita p, fick del av alla hennes farhgor och all hennes oro i frga om saken. I matsalen slto sig snart Mary och Kitty till dem; dessa hade varit allt fr ivrigt sysselsatta p sina rum fr att kunna visa sig frr. Den frra kom frn sina bcker, den senare frn sin toalett. Bda sgo emellertid tmligen lugna ut, och ingen frndring syntes till hos ngondera, utom att Kittys rst lt ngot retligare n vanligt p grund av frlusten av hennes lsklingssyster och den frargelse, denna affr hade frorsakat henne sjlv. Vad Mary, angr, hade hon nog sjlvbehrskning fr att med en min av allvarlig eftertanke viska till Elisabet, s snart de satt sig till bords: Detta r en hgst olycksalig affr, som troligen kommer att lta tala mycket om sig. Men vi mste strva mot elakhetens strm och gjuta i

varandras sargade brst den systerliga trstens balsam. D hon icke hos Elisabet sg ngon lust att svara, tillade hon: Huru olycklig n denna tilldragelse m vara fr Lydia, kunna vi drav hmta en nyttig lrdom: att dygdens frlust hos en kvinna r oersttlig att ett enda felsteg strtar henne i bottenlst elnde att hennes rykte r inte mindre brckligt n det r dyrbart och att hon inte kan vara fr mycket p sin vakt i sitt frhllande till ovrdiga individer av det motsatta knet. Elisabet lyfte hpen upp gonen, men var allt fr beklmd fr att svara. Mary fortsatte emellertid att trsta sig med dylika lrdomar, hmtade frn den olycka, som hotade dem. P eftermiddagen lyckades de tv ldre systrarna f vara ensamma med varandra en halvtimme, och Elisabet begagnade genast tillfllet att gra tskilliga frgor, som Jane var lika ivrig att besvara. Sedan de bda gemensamt beklagat sig ver de frfrliga fljderna av tilldragelsen, vilka Elisabet ansg vara nstan skra och Jane icke kunde pst vara alldeles omjliga, fortfor den frra: Men bertta mig allt om saken, som jag

inte redan har hrt. Lt mig hra vidare detaljer. Vad sade verste Forster? Hyste de inte ngra farhgor, innan rymningen gde rum? De mste vl stndigt och jmt ha sett dem tillsammans? verste Forster medgav verkligen, att han ofta misstnkt ett krleksfrhllande dem emellan, srskilt Lydias sida, men ingenting, som kunde ingiva honom oro. Det gr mig s ont om honom! Han var s utomordentligt uppmrksam och vnlig. Han kom till oss fr att frskra oss om sitt deltagande, innan han hade ngon aning om att de inte hade rest till Skottland; s snart man brjade frukta detta, pskyndade det hans resa. Och var Denny vertygad om att Wickham inte skulle gifta sig? Visste han av att de mnade bege sig av? Hade verste Forster trffat Denny sjlv? Ja, men nr Denny tillfrgades av honom, frnekade han, att han visste ngot om deras plan, och ville inte sga sin verkliga mening om saken. Han upprepade inte sin vertygelse om att de inte mnade gifta sig, och detta gr, att jag r bjd fr att hoppas, att man kunnat missfrst honom frut. Och jag frmodar, att ingen av er hyste det ringaste tvivel om att de verkligen voro gifta, tills

verste Forster sjlv kom? Hur var det mjligt, att en sdan tanke kunde uppst i vra hjrnor? Jag knde mig litet orolig, litet ngslig fr min systers lycka ssom hans maka, d jag visste att hans uppfrande inte alltid varit klanderfritt. Mina frldrar visste ingenting hrom, de frstodo bara, hur oklokt ett sdant parti mste vara. Kitty erknde d med en ganska naturlig stolthet ver att hon visste mer n andra, att Lydia i sitt sista brev berett henne p ett sdant steg. Det ser ut, som om hon flera veckor vetat, att de voro kra i varandra. Men inte frrn de reste till Brighton? Nej, jag tror inte det. Och tycktes verste Forster sjlv ha dliga tankar om Wickham? Knner han till hans verkliga karaktr? Jag mste erknna, att han inte talade s vl om Wickham, som han gjorde frr. Han trodde, att han var tankls och oordentlig. Och efter denna ledsamma affr sger man, att han var betydligt skuldsatt, d han lmnade Meryton, men jag hoppas, att detta inte r sant. O, Jane, om vi hade varit mindre hemlig-

hetsfulla, om vi hade talat om, vad vi visste om honom, d kunde detta inte ha intrffat. Det skulle kanske ha varit bttre, svarade hennes syster. Men att yppa en persons frut begngna fel utan att veta, hurudana hans tnkestt fr nrvarande ro, syntes oss ofrsvarligt. Vi handlade i bsta avsikt. Kunde verste Forster meddela innehllet av Lydias brev till hans hustru? Han hade det med sig fr att visa oss det. Jane tog fram det ur sin plnbok och gav det t Elisabet. Det lydde slunda: Min kra Harriet! Du kommer att skratta, nr du fr veta, vart jag tagit vgen, och jag kan inte lta bli att skratta sjlv t din frvning i morgon bittida, d jag saknas. Jag reser till Gretna Green, och om du inte kan gissa med vem, s tycker jag att du r riktigt enfaldig, ty det r bara en man i vrlden jag lskar, och han r en ngel. Jag skulle aldrig kunna bli lycklig utan honom, s att du fr inte tro, att det r ngot ont i att jag reser. Du behver inte underrtta dem p Longbourn om min frd, om du inte vill, ty

det kommer att gra verraskningen s mycket strre, nr jag skriver till dem och undertecknar mitt brev med Lydia Wickham. Det kommer att bli ett gott skmt! Jag kan knappast skriva fr skratt. Var snll och framfr mina urskter till Pratt fr att jag inte hller mitt lfte och dansar med honom i kvll. Sg honom, att jag hoppas, att han ursktar mig, nr han fr veta allt, och sg honom, att jag med strsta nje skall dansa med honom nsta gng vi trffas p en bal. Jag skall skicka efter mina klder, d jag kommer till Longbourn, men jag ber dig sga t Sally att laga en stor lucka i min muslinsklnning, innan den packas in. Farvl! Mnga hlsningar till verste Forster. Jag hoppas, att ni vill dricka en skl fr vr lyckliga resa. Din tillgivna Lydia Bennet. O, tanklsa Lydia! utropade Elisabet, nr hon hade slutat brevet. Tnk att skriva ett sdant brev vid ett sdant tillflle! Men det visar tminstone, att hon tog mlet fr sin resa p allvar. Vad han n senare kunde vertala henne till, s var det icke en skamlig plan hennes sida. Min stackars far, hur han mtte ha knt det!

 Jag har aldrig sett ngon s uppskakad. Han kunde inte sga ett ord p fulla tio minuter. Mamma insjuknade genast, och hela familjen blev alldeles bragt ur fattningen. O, Jane! utropade Elisabet. Fanns det en tjnare i huset, som inte knde till hela historien fre dagens slut? Jag vet inte, jag hoppas det. Men att vara p sin vakt vid ett sdant tillflle r mycket svrt. Mamma fick hysteriska anfall, och fastn jag frskte ge henne all den hjlp, som stod i min makt, fruktar jag, att jag inte gjorde s mycket jag kunde ha gjort! Men rdslan fr vad som mjligen kunde hnda nstan gjorde mig frn mina sinnen. De omsorger, du gnat henne, ha varit fr mycket fr dig. Du ser inte frisk ut. O, att jag hade varit vid din sida! Du har haft att bra all ngslan och alla bekymmer ensam! Mary och Kitty ha varit mycket snlla och skulle skert ha velat dela bekymren, men jag tyckte inte, att det var rdligt fr ngon av dem. Kitty r spd och klen, och Mary studerar s mycket, att man inte fr inkrkta p hennes vilotimmar. Moster Philips kom till Longbourn i tisdags efter pappas avresa och var s snll och

stannade hos mig till i torsdags. Hon var till stor nytta och trst fr oss alla. Och lady Lucas har varit mycket vnlig, hon kom gende hit i onsdags morse fr att uttrycka sitt deltagande och erbjd sina eller ngon av sina dttrars tjnster, om de kunde vara oss till ngot gagn. Det hade varit bst, om hon stannat hemma, utropade Elisabet. Kanske hon menade vl, men vid en olycka sdan som denna kan man inte se fr litet av sina grannar. Hjlp r omjlig, beklagande outhrdligt. Lt dem visa sin skadegldje p avstnd och vara beltna. Drp frgade hon om de mtt och steg, hennes far mnade taga i staden fr att terfinna sin dotter. Jag tror, svarade Jane, att han mnade resa till Epsom, dr de sist bytte hstar, och frska, om han dr kunde f hra ngot om dem. Hans frmsta ml mste vara att ska reda p numret p den hyrvagn, i vilken de foro frn Clapham. Den hade kommit dit med resande frn London, och d han trodde, att man lagt mrke till den omstndigheten, att en herre och en dam flyttat ver frn en vagn till en annan, mnade han gra efterforskningar i Clapham. Om han mjligen kunde upptcka, i vilket hus kusken frut avlmnat sina resande,

beslt han att frga sig fr dr och hoppades, att det inte skulle bli omjligt att f reda p vagnens station och nummer. Jag vet inte om ngra andra planer, som han uppgjort, men han hade s brttom att bege sig av och var s bragt ur jmvikt, att jag hade svrt fr att f veta ens s mycket som detta av honom.

FYRTIOTTONDE KAPITLET.
Hela sllskapet hoppades, att brev frn mr Bennet skulle komma nsta morgon, men posten kom utan att medfra en enda rad frn honom. Hans nrmaste visste, att han vid alla vanliga tillfllen var en hgst frsumlig och trg brevskrivare, men vid ett sdant tillflle som detta hoppades de, att han skulle visa sig mera fortfrdig. De mste draga den slutsatsen, att han icke hade ngra angenma underrttelser att meddela, men till och med om detta skulle de grna velat bli frvissade. Mr Gardiner hade endast vntat p brev, innan han begav sig av. Nr han hade rest, voro de tminstone skra om att regelbundet f underrttelse om vad som frsiggick, och han lovade vid avresan att ska frm mr Bennet att tervnda till Longbourn s snart som mjligt, vilket var en stor trst fr hans svgerska, som hri sg den enda garantien fr att hennes man icke skulle bli ddad i en duell. Mrs Gardiner med barnen skulle stanna nnu ngra dagar i Hertfordshire, emedan hon trodde, att hon med sin nrvaro kunde vara sina systerdttrar till hjlp. Hon bistod dem i att skta om mrs

Bennet och var en stor trst fr dem under deras lediga stunder. Deras andra moster beskte dem ocks ofta och alltid, som hon sade, i avsikt att muntra upp dem, ehuru, d hon aldrig kom utan att omtala ngot nytt exempel p Wickhams oordentliga och verddiga liv, hon sllan tervnde utan att lmna dem mera nedslagna, n de voro d hon kom. Hela Meryton tycktes nu vara angelget att svrta den man, som tre mnader frut hade varit nstan en ljusets ngel. Man frklarade, att han stod i skuld hos varenda handlande p platsen, och hans krleksventyr, som alla hedrades med namnet frfrelse, hade blivit utstrckta till varenda handlandes familj. Alla betygade, att han var den mest frdrvade unge man i vrlden, och alla brjade upptcka, att de alltid hade misstrott hans skenbart hederliga utseende. Ehuru Elisabet icke trodde hlften av vad som sades, trodde hon tillrckligt mycket fr att bli nnu skrare frvissad om hennes systers djupa fall, och till och med Jane, som trodde nnu mindre drav, frlorade nstan allt hopp, i synnerhet som den tid nu hade kommit, d, om de tv lskande hade rest till Skottland varom hon aldrig frut hade helt frtvivlat man

efter all sannolikhet mste ha ftt ngra underrttelser frn dem. Mr Gardiner lmnade Longbourn p sndagen, p tisdagen fick hans hustru ett brev frn honom med underrttelse, att han omedelbart efter sin ankomst hade trffat sin svger och vertalat honom att komma till Gracechurch Street; att mr Bennet fre hans ankomst hade varit i Epsom och Clapham, men utan att f ngra tillfredsstllande upplysningar; att han nu var besluten att gra efterforskningar p alla de frnmsta hotellen i staden, d mr Bennet trodde, att det var mjligt, att de hade tagit in p ngot av dessa, innan de skaffade sig en bostad. Mr Gardiner sjlv vntade sig icke ngot resultat av denna tgrd, men d hans svger var mycket angelgen drom, mnade han bist honom i utfrandet av hans avsikt. Han tillade, att mr Bennet ej visade den ringaste lust att lmna London och lovade att skriva snart. Det fanns ocks ett postskriptum av fljande lydelse: Jag har skrivit till verste Forster och bett honom att, om mjligt, genom ngon av Wickhams nrmaste vnner i regementet taga reda p, om han har ngra slktingar eller bekanta, som mhnda veta, i vilken del av staden han gmt sig. Det vore

av yttersta vikt, om det funnes ngon, som man kunde vnda sig till med hopp att f en sdan ledtrd. Fr nrvarande ha vi ingenting, som kan ge oss ngot uppslag. Jag r viss om att verste Forster kommer att gra allt som str i hans makt, fr att tillmtesg oss i detta avseende. Men, nr jag tnker nrmare p saken, kanske Lizzy bttre n ngon annan kunde tala om fr oss, vilka slktingar han har i livet. Elisabet hade ingen svrighet att frst, varifrn denna hnsyn fr hennes auktoritet kom, men det stod icke i hennes makt att giva ngra upplysningar av s tillfredsstllande art, som denna komplimang frtjnade. Hon hade aldrig hrt talas om att han haft ngra slktingar utom sina frldrar, som bda hade varit dda mnga r. Det var emellertid mjligt, att ngra av hans regementskamrater kunde giva flera upplysningar, och ehuru hon icke var synnerligen sangvinisk i sina frvntningar, var det dock en sak att tnka p att hnvnda sig till dem. Varje dag p Longbourn var nu en dag av ngest, och den mest ngestfulla delen drav var den stund, d posten vntades. Varje morgon motsg man med stor otlighet ankomsten av brev.

Alla, vare sig goda eller dliga underrttelser, skulle ju meddelas genom brev, och varje dag vntade man f hra ngra viktiga nyheter. Men innan de hrde ngot mera frn mr Gardiner, hade ett brev till deras fader kommit frn ett annat hll, frn mr Collins. D Jane hade ftt order att ppna alla brev, som kommo till honom under hans frnvaro, lste hon det fljaktligen, och Elisabet, som visste, huru egendomliga hans brev alltid voro, sg ver hennes axel och lste det likaledes. Det lydde s: Kre herr Bennet! P grund av vr slktskap och min stllning i livet knner jag mig uppfordrad att fr er uttrycka mitt deltagande i den tunga prvning, varav ni drabbats och varom vi i gr fingo underrttelse genom ett brev frn Hertfordshire. Var vertygad, kre herr Bennet, att min hustru och jag uppriktigt deltaga med er och hela er aktningsvrda familj i er smrta, som mste vara av den bittraste art, d den hrleder sig frn en orsak, som tiden aldrig kan utplna. min sida skall det icke fattas framhllande av grunder, som kunna mildra en s svr olycka eller sknka er trst under omstndigheter, som mste

vara alldeles srskilt smrtsamma fr en faders hjrta. Er dotters dd skulle ha varit en vlsignelse i jmfrelse med detta. Och det r s mycket mera beklagligt, som det r skl att antaga, enligt vad Charlotte lter mig veta, att detta er dotters lttsinniga uppfrande har sin grund i en klandervrd svaghet hos frldrarna, fastn jag p samma gng till trst fr er och mrs Bennet r bjd fr att tro, att hennes egen sinnesart av naturen r ond, eljest kunde hon ju icke vid s unga r gra sig skyldig till ett s oerhrt felsteg. Huru hrmed n m vara, s r ni djupt beklagansvrd, och denna min mening delas icke allenast av min hustru, utan ocks av lady Catherine och hennes dotter, fr vilka jag berttat saken. De befara, liksom jag, att detta felsteg av er dotter kommer att ha ett skadligt inflytande p alla de vrigas den, ty vem, som lady Catherine sjlv helt nedltande sger, vill trda i frbindelse med en sdan familj? Och tanken hrp kommer mig att med kad tillfredsstllelse erinra mig en viss tilldragelse frleden november, ty, om det hade gtt p annat stt, s hade jag mst bli invecklad i all er sorg och vanra. Lt mig drfr rda er att ska trsta er s mycket som mjligt, att frskjuta ert ovrdiga barn fr alltid och lta henne skrda frukterna av sin

avskyvrda frseelse. Vrdsammast etc. Frn mr Gardiner kom icke ngot nytt brev, frrn han ftt svar frn verste Forster, och d hade han ingenting gldjande att bertta. Man visste icke, att Wickham hade en enda slkting, med vilken han stod i frbindelse, och det var skert, att ingen av hans nrmaste var i livet. Han hade frut haft talrika bekanta, men sedan han blivit lantvrnsofficer, sg det icke ut, som om han stod p srskilt vnskaplig fot med ngon av dem. Det fanns drfr icke ngon, om vilken man med sannolikhet kunde antaga, att han var i stnd att meddela ngra upplysningar om honom. Och hans bedrvliga ekonomiska stllning gjorde honom synnerligen angelgen om att hlla sig undan, vartill kom, att han fruktade att bli upptckt av Lydias nrmaste, ty det hade just blivit bekant, att han lmnat efter sig spelskulder, som uppgingo till ett betydande belopp. verste Forster trodde, att det behvdes mer n tusen pund fr att klara upp hans skulder i Brighton. Han var skyldig en hel mngd ute i staden, men hans spelskulder voro nnu mer fruktansvrda. Mr Gardiner skte icke hemlighlla dessa detaljer fr familjen p Long-

bourn. Jane hrde dem med fasa. En spelare! utropade hon. Det var alldeles ovntat. Jag hade icke ngon aning drom. Mr Gardiner tillade i sitt brev, att de kunde vnta att f se sin far hemma fljande dag, som var lrdag. Han hade tappat modet p grund av misslyckandet av alla deras bemdanden och hade givit vika fr sin svgers entrgna bner, att han skulle tervnda till sin familj och lmna t honom att fretaga vad som p grund av omstndigheterna kunde visa sig vara rdligt fr vinnande av deras ml. Nr mrs Bennet fick veta detta, uttryckte hon icke s stor gldje, som hennes dttrar vntade, d de tnkte p huru stor hennes ngest fr hans liv frut hade varit. Vad fr slag, kommer han hem, och utan stackars Lydia? utropade hon. Skert kommer han inte att lmna London, frrn han ftt reda p dem. Vem ska slss med Wickham och frm honom att gifta sig med henne, om han beger sig av? Som mrs Gardiner brjade lngta hem, beslts det, att hon och hennes barn skulle resa till London p samma gng som mr Bennet kom drifrn. Den vagn, med vilken de tillryggalade det frsta skjutshllet p sin frd, frde drfr tillbaka

husbonden till Longbourn. Mrs Gardiner var vid sin avresa lika villrdig, vad hon skulle tnka om Elisabet och hennes vn i Derbyshire, som hon varit alltsedan sitt besk dr. Hennes systerdotter hade aldrig av sig sjlv nmnt hans namn, och den svaga frhoppning, som mrs Gardiner hyst, att ett brev frn honom skulle intrffa, hade svikits. Elisabet hade icke sedan sin terkomst ftt ngot sdant, som kunde vara avsnt frn Pemberley. Det olyckliga tillstnd, vari familjen fr nrvarande befann sig, gjorde varje annan urskt fr hennes nedstmdhet ondig; ingen slutsats kunde drfr med fog dragas drav, ehuru Elisabet, som nu ganska vl frstod sina egna knslor, mycket vl insg, att, om hon icke hade vetat ngonting om Darcy, s kunde hon med ngot strre jmnmod ha burit fruktan fr Lydias vanra. Hon trodde, att det kunde ha besparat henne en smnls natt av tv. Nr mr Bennet kom hem, sg han lika lugn och filosofisk ut som vanligt. Han sade lika litet, som han i allmnhet brukade sga, nmnde ingenting om det rende, som franlett hans resa, och det drjde rtt lnge, innan hans dttrar fingo mod att

tala drom. Icke frrn p eftermiddagen, d han kom fr att dricka te tillsammans med dem, vgade Elisabet fra mnet p tal, och d hon i korthet uttryckte sin sorg ver vad han mste ha lidit, svarade han: Sg ingenting om den saken. Vem skulle vl lida om icke jag? Jag r sjlv skulden drtill, och det mste jag knna. Du fr inte vara fr strng mot dig sjlv, svarade Elisabet. Du m vl varna mig fr ett sdant fel. Mnniskonaturen r s bengen att falla fr en sdan frestelse. Nej, Lizzy, lt mig en gng i livet knna, hur klandervrd jag varit. Jag r inte rdd fr att vervldigas av detta intryck. Det kommer nog snart att g ver. Tror du, att de ro i London? Ja, var kunna de annars vara s vl dolda? Och Lydia brukade nska att f resa till London, tillade Kitty. Hon r vl belten d, sade hennes far strvt, och hennes vistelse dr kommer troligtvis att bli rtt lngvarig. Efter en stunds tystnad fortsatte han:

 Lizzy, jag r inte ledsen p dig, drfr att du ftt rtt i vad du frestllde mig i maj, vilket, i betraktande av vad som nu intrffat, visar en viss sjlsstorhet hos dig. De avbrtos av Jane, som kom och hmtade sin mors te. Det hr r ju stiligt, ropade han, det gr en riktigt gott och ger en sdan elegant form t olyckan! En annan dag skall jag gra detsamma, jag skall sitta i biblioteket i nattmssa och nattrock och gra s mycket besvr som mjligt eller jag kanske kan uppskjuta det, tills Kitty rymmer sin kos. Jag tnker inte rymma, pappa, sade Kitty retligt. Om jag ngonsin skulle resa till Brighton, skulle jag uppfra mig bttre n Lydia. Du resa till Brighton! Nej, Kitty, jag har ntligen lrt mig att vara frsiktig och du kommer att f knna verkningarna drav. Ingen officer skall ngonsin komma ver min trskel igen, inte ens passera genom byn. Baler komma att bli absolut frbjudna och all dans, s framt du inte vill ta dig en svng med en av dina systrar. Och du fr inte g utom drren, frrn du kan bevisa, att du tillbragt tminstone tio minuter varje dag p ett frstndigt

stt. Kitty som tog alla dessa hotelser p allvar, brjade grta. N, sade han, bliv inte s ledsen. Om du r en snll flicka under de kommande tio ren, skall jag vid slutet av dem ta dig med till en trupprevy.

FYRTIONIONDE KAPITLET.
Tv dagar efter mr Bennets terkomst, d Jane och Elisabet promenerade tillsammans i den lilla parken bakom huset, sgo de hushllerskan styra kosan mot dem, och i den tanken, att hon kom fr att hmta upp dem till deras mor, gingo de henne till mtes, men i stllet fr att, som de vntade, kalla p dem, sade hon till Jane d de nrmade sig henne: Jag ber om urskt, frken, fr att jag avbryter er, men jag hoppades att ni kunde ha ftt ngra goda underrttelser frn London, varfr jag tog mig friheten att komma och frga er drom. Vad menar ni, Hill? Vi ha inte hrt ngot frn London. Snlla frken, utropade mrs Hill ytterst frvnad, vet ni inte att det har kommit ett expressbud till mr Bennet frn mr Gardiner? Det har varit hr nu i en halvtimme, och mr Bennet har ftt ett brev. Flickorna sprungo genast in, alltfr ivriga fr att ge sig tid att tala. De skyndade genom vestibulen in i frukostrummet och drifrn in i biblioteket. P

intetdera stllet funno de sin far, och de stodo just i begrepp att g och uppska honom uppe hos deras mor, nr de mtte taffeltckaren, som sade: Om ni sker min husbonde, s r han p vg till lilla skogen. Efter denna upplysning togo de genast ter vgen genom vestibulen och sprungo ver grsplanen efter sin far, som frsnkt i tankar styrde kosan mot en liten skog p ena sidan av stallplanen. Jane, som icke var s ltt p foten eller s van vid att springa som Elisabet, blev snart efter, under det att hennes syster flsande hann upp honom och utropade ivrigt: O pappa, pappa, vilka nyheter har du ftt? Har du hrt ngot frn morbror? Ja, jag har ftt ett expressbrev frn honom. N, vilka nyheter innehller det, goda eller dliga? Vad fr gott kan man vl vnta? sade han och tog upp brevet ur fickan. Men kanske du skulle vilja lsa det. Elisabet tog det otligt ur hans hand. Jane kom nu fram.

 Ls det hgt, sade deras fader, ty jag vet knappast sjlv, vad det handlar om. Gracechurch Street, mndagen den 2 aug. Min kre svger! ntligen r jag i stnd att skicka dig ngra underrttelser om Lydia och det sdana, som, efter vad jag hoppas, du p det hela taget skall finna vara tillfredsstllande. Kort efter det att du lmnade oss i lrdags, var jag nog lycklig att upptcka, i vilken del av London de uppehllo sig. Detaljerna frbigr jag, tills vi trffas. Det r tillrckligt att veta, att de ro upptckta. Jag har trffat dem bda Sledes r det s, som jag alltid hoppats, utropade Jane, de ro gifta! Elisabet lste vidare: Jag har trffat dem bda. De ro icke gifta, och jag kan icke finna, att de ha fr avsikt att bli det, men om du r villig att fullgra de frbindelser, som jag vgat utlova dina vgnar, hoppas jag, att det icke drjer lnge, tills de bli gifta. Allt som begres av dig, r att i laga ordning tillfrskra din dotter hennes andel av de fem tusen pund, som ro

avsedda att tillfalla dina barn efter din egen och min systers dd, och dessutom att frbinda dig att under din livstid t henne ansl ett hundra pund om ret. D jag tog saken i betraktande, tvekade jag icke att, s lngt jag trodde mig ga rtt drtill, dina vgnar g in p dessa villkor. Jag skall skicka dig detta brev med expressbud, s att jag ofrdrjligen kan f ditt svar. Du kan av dessa detaljer ltt frst, att mr Wickhams ekonomiska stllning icke r s frtvivlad, som man allmnt antagit den vara. Man har ftt oriktiga uppgifter med avseende hrp och till min gldje kan jag meddela, att, till och med sedan alla hans skulder blivit betalda, kommer det att bli litet pengar ver att ansl t Lydia som tillgg till hennes egen frmgenhet. Om, som jag antager, du snder mig fullmakt att handla dina vgnar i hela denna affr, skall jag omedelbart ge Haggerston frhllningsorder angende tillfrskrandet av en ordentlig livrnta t Lydia. Du kommer inte att f den ringaste anledning att tervnda till staden, stanna du drfr lugnt p Longbourn och lita p min noggrannhet och omsorg. Skicka ditt svar s snart som mjligt och skriv fr all del riktigt tydligt. Vi ha tyckt, att det r bst, att brllopet str hemma hos oss, och jag hoppas du gr in hrp. Lydia

kommer till oss i dag. Jag skriver igen, s snart ngot mera blir bestmt. Din tillgivne svger Edv. Gardiner. r det mjligt? utropade Elisabet, nr hon hade slutat. Kan det vara mjligt, att han kommer att gifta sig med henne? Wickham r sledes inte s ovrdig som vi ansett honom, sade hennes syster. Kra pappa, jag lycknskar dig. Och har du svarat p brevet? frgade Elisabet. Nej, men det mste ske med det frsta. Hon bad honom d mycket entrget att skriva genast utan att frlora mera tid. O, lskade pappa, utropade hon, g tillbaka och skriv strax. Betnk, hur viktigt varje gonblick r i ett fall sdant som detta. Lt mig skriva i ditt stlle, sade Jane, om du sjlv finner det besvrligt. Jag knner mig mycket ohgad drfr, svarade han, men det mste ske. Med dessa ord vnde han om med dem och gick tillbaka hem.

 Och fr jag frga, sade Elisabet, men jag frmodar, att du mste g in p villkoren. G in drp! Jag skms bara fr att han begr s litet. Och de mste gifta sig! Ja, ja, de mste gifta sig. Ingenting annat r att gra. Men det r tv saker, som jag grna vill veta: den frsta, hur mycket pengar din morbror har utbetalat fr att f saken till stnd, den andra, hur jag ngonsin skall kunna erstta honom. Morbror och pengar! utropade Jane, vad menar du? Jag menar, att ingen man, som r vid sina sinnens fulla bruk, skulle vilja gifta sig med Lydia med en s fga frestande utsikt som att f hundra pund om ret, medan jag lever, och femtio efter min dd. Detta r mycket sant, sade Elisabet, fastn jag inte har kommit p den tanken frr. Hans skulder betalda och nd ngot ver! O, hrfr mste han ha morbror att tacka! dle, gode man, jag r rdd fr att han tagit fr hrt p sin frmgenhet. En liten summa kunde inte vara tillrcklig fr detta. Nej, sade hennes fader, Wickham r draktig,

om han tar henne med ett re mindre n tio tusen pund. Jag skulle ogrna vilja ha en s dlig tanke om honom just vid begynnelsen av vrt slktskapsfrhllande. Tio tusen pund! Det frbjude Gud! Hur skola vi kunna betala ens hlften av denna summa? Mr Bennet svarade icke, och alla tre, frsnkta i djupa tankar, fortforo att vara tysta, tills de kommo hem. Fadern gick d in i biblioteket fr att skriva brevet, och flickorna begvo sig till frukostrummet. Och de skola verkligen bli gifta! utropade Elisabet s snart de blevo ensamma. S underligt detta r! Och hrfr skola vi vara tacksamma! Vi ro tvungna att gldja oss ver att de gifta sig, s liten n deras utsikt r att bli lyckliga och s dlig hans karaktr n r. O, Lydia! Jag trstar mig, svarade Jane, med den tanken, att han skerligen inte skulle gifta sig med Lydia, om han inte hyste en verklig bjelse fr henne. Ehuru vr snlle morbror har gjort ngonting fr att ordna hans affrer, kan jag inte tro, att han offrat tio tusen pund eller ngot dylikt. Han har egna barn och kanske fr flera. Hur skulle han vl kunna undvara hlften av denna summa?

 Om vi ngonsin kunna f veta, hur stora Wickhams skulder ha varit, sade Elisabet och hur mycket han fr sin del anslagit t vr syster, s skola vi precis kunna rkna ut, vad mr Gardiner gjort fr dem, eftersom Wickham inte har ett re enskild frmgenhet. Morbrors och mosters vnlighet kan aldrig tergldas. Att de tagit henne hem till sig och sknkt henne sitt personliga skydd och std r en sdan uppoffring fr hennes skull, att vi inte p ratal kunna visa tillrcklig erknsla drfr. I detta nu r hon verkligen hos dem! Om en sdan godhet inte nu gr henne ngerfull, s kommer hon aldrig att frtjna att bli lycklig. Vilket mte fr henne, nr hon frst trffar moster! Vi mste frska glmma allt som frsiggtt mse sidor, sade Jane. Jag hoppas och tror, att de komma att bli lyckliga. Jag vill tro, att hans samtycke till att gifta sig med henne r ett bevis p att hon kommit p bttre tankar. Deras msesidiga tillgivenhet kommer att gra dem stadgade, och jag hoppas, att de skola sl sig ner i lugn och ro och framleva sina dagar p ett s frstndigt stt, att deras felsteg med tiden blir glmt. Deras uppfrande har varit sdant, svarade Elisabet, att varken du eller jag eller ngon annan

ngonsin kan glmma det. Det tjnar ingenting till att tala drom. Flickorna kommo nu att tnka p att deras mor frmodligen var fullstndigt okunnig om vad som hade hnt. De gingo drfr in i biblioteket och frgade sin far, om han inte nskade, att de skulle omtala det fr henne. Han hll p och skrev, och utan att lyfta p huvudet, svarade han helt lugnt: Gr som ni behagar. F vi ta med oss morbrors brev och lsa upp det fr henne? Ta vad ni vill och ge er av! Elisabet tog brevet frn hans skrivbord, och de gingo tillsammans upp till modern. Mary och Kitty voro bda hos mrs Bennet, ett meddelande skulle drfr bli tillrckligt fr alla. Efter att med f ord ha berett dem p goda nyheter lste Jane upp brevet. Mrs Bennet kunde knappast behrska sig. S snart hon ftt hra, att mr Gardiner hoppades, att Lydia snart skulle bli gift, gav hon fritt lopp t sin gldje, och varje ny mening gjorde den nnu mer versvallande. Hon var nu lika verspnd i sin frtjusning som hon frut varit nervs av oro och grmelse. Att veta, att hennes dotter skulle bli gift, var fr henne nog. Hon oroades icke av ngon

fruktan fr hennes lycka, ej heller frdmjukades hon av ngot minne av hennes felsteg. Min kra, kra Lydia! utropade hon. Det hr r verkligen frtjusande! Hon kommer att bli gift! Jag skall terse henne! Min goda, snlla bror! Jag visste, hur det skulle g! Jag visste, att han skulle stlla allt till rtta! Vad jag lngtar att f se henne! Och att f se den kre Wickham ocks! Men klderna, brllopsdrkten! Jag skall genast skriva till min syster om den. Kra Lizzy, spring ner till pappa och frga honom, hur mycket han vill ge henne. Nej, stanna kvar, jag skall g sjlv. Kitty, ring p Hill. Jag skall kl mig p ett gonblick. Min kra, kra Lydia! S glada vi skola bli bda tv, nr vi trffas! Hennes ldsta dotter frskte att ngot mildra vldsamheten av dessa utbrott genom att leda hennes tankar till den tacksamhetsskuld, vari de alla skulle komma att st till mr Gardiner. Ty vi mste till stor del, tillade hon, tillskriva hans godhet denna lyckliga utgng. Vi ro vertygade om att han frbundit sig att bist mr Wickham med pengar. Nja, utropade hennes mor, det r alldeles som det br vara. Vem skulle gra det om icke hennes

egen morbror? Du frstr, om han inte hade egna barn, mste jag och mina barn ha rvt alla hans pengar, och det r frsta gngen vi ngonsin ha ftt ngot av honom, med undantag av ngra f presenter. O, jag r s lycklig! Inom kort skall jag f en dotter gift. Mrs Wickham, s bra det lter! Och i juni fyllde hon bara sexton r! Kra Jane, jag r s yr i huvudet, att jag rakt inte kan skriva. Jag skall diktera, s fr du skriva. Vi skola klarera penningfrgan med pappa lngre fram, men sakerna mste bestllas genast. Hon upprknade sedan i detalj allt som skulle anskaffas, kalik, muslin och kammarduk, och skulle snart ha dikterat ngra mycket omfattande bestllningar om icke Jane, fastn med en viss svrighet, hade vertalat henne att vnta, tills de kunde rdfrga mr Bennet. Hon anmrkte, att en dags uppskov skulle vara av ringa betydelse och hennes mor var alltfr lycklig fr att vara alldeles s envis som vanligt. Hon fick ocks andra planer i sitt huvud. Jag skall resa intill Meryton, sade hon, s snart jag blir kldd och bertta den gldjande underrttelsen fr min syster, mrs Philips. Och nr jag kommer tillbaka skall jag hlsa p lady Lucas

och mrs Long. Kitty, spring ner och sg till om vagnen. Jag tror att det skulle gra mig mycket gott att f litet frisk luft. Flickor, kan jag gra ngonting fr er i Meryton? Se hr kommer Hill! Min kra Hill, har ni hrt den goda nyheten? Miss Lydia skall gifta sig, och ni skall f en bl punsch fr att gra er glada p hennes brllopsdag. Mrs Hill brjade genast uttrycka sin gldje. Elisabet mottog hennes lycknskningar s vl som de andra, och utledsen p denna drskap tog hon sin tillflykt till sitt eget rum, dr hon ostrd kunde f hnge sig t sina tankar. Den stackars Lydias lge mste i bsta fall vara ganska dligt, men man mste vara tacksam fr att det icke var vrre. Elisabet knde det s, och d hon tnkte p vad de fruktat fr endast tv timmar sedan, insg hon frdelarna av vad de redan hade vunnit, fastn, d hon riktade blicken mot framtiden, hon medgav, att man varken kunde hoppas p verklig lycka eller en gynnsam ekonomisk stllning fr hennes rkning.

FEMTIONDE KAPITLET.
Mr Bennet hade fre detta skede i sitt liv ofta nskat, att han, i stllet fr att gra av med hela sin inkomst, hade fr varje r lagt av en viss summa, varigenom han bttre skulle kunna srja fr sina barn och sin hustru, ifall hon verlevde honom. Nu nskade han detta mera n ngonsin. Om han gjort sin plikt i detta hnseende, hade Lydia icke behvt st i tacksamhetsskuld till sin morbror fr den heder och det anseende, som nu kunde kpas t henne, och tillfredsstllelsen ver att ha frmtt en av de smsta unga mn i Storbritannien att gifta sig med henne skulle d ha funnits p det hll, dr den rtteligen borde finnas. Han var allvarligt bekymrad ver att en sak, som fr alla parter var s fga frdelaktig, befrmjades endast p hans svgers bekostnad, och han var fast besluten att, om mjligt, taga reda p storleken av dennes pekunira understd och avbrda sig sin skuld, s snart han kunde. Under frsta tiden efter sitt gifterml hade mr Bennet ansett sparsamhet vara alldeles ondig, ty naturligtvis skulle de f en son. Denna son skulle medverka vid upphvandet av egendomens

egenskap av fideikommiss, s snart han blev myndig, och p detta stt skulle nkan och de yngre barnen bli frsrjda. Fem dttrar kommo efter varandra till vrlden, men ndock skulle sonen komma, och mrs Bennet hade under mnga r efter Lydias fdelse varit sker p att detta skulle bli fallet. Slutligen hade man uppgivit hoppet drom, men d var det fr sent att brja spara. Mrs Bennet hade inga anlag fr sparsamhet, och det var endast hennes mans obengenhet fr att bero av andra som hade hindrat dem frn att leva ver sina tillgngar. Femtusen pund anslogos genom ktenskapskontrakt t mrs Bennet och barnen. Men i vilken proportion de skulle frdelas mellan de sistnmnda berodde p frldrarnas vilja. Detta var en sak, som tminstone med avseende p Lydia nu skulle avgras, och mr Bennet kunde icke tveka att antaga det frslag, som gjorts honom. I varmt tacksamma, ehuru mycket kort avfattade ordalag uttryckte han sin erknsla fr sin svgers vnlighet och sitt fulla instmmande i allt som gjorts, liksom sin villighet att uppfylla de frbindelser, som man ltit honom iklda sig. Han hade aldrig frut frestllt sig, att, om Wickham kunde frms att

gifta sig med hans dotter, detta skulle frsigg med s litet obehag fr honom sjlv, som det skett genom nu vidtagna tgrder. Hans utgifter skulle knappast kas med tio pund om ret genom de hundra pund, som han skulle betala till dem, ty Lydias kosthll och fickpengar samt de stndiga penninggvor, som lmnades henne av hennes mor, hade tillsammans utgjort en summa, som fga understeg detta belopp. Att saken skulle frsigg med s ringa anstrngning hans sida var ocks en vlkommen verraskning, ty vad han nu nskade var att ha s litet besvr som mjligt i affren. Nr hans frsta anfall av raseri gtt ver, terfll han naturligtvis i hela sin frra likgiltighet. Hans brev var snart expedierat, ty, fastn han var senfrdig, d det gllde att gripa sig an med ett groml, var han snabb i att utfra detsamma. Han bad att f ytterligare upplysningar om hur mycket han var skyldig sin svger, men han var alltfr ond p Lydia fr att skicka henne ngon hlsning. Den goda nyheten spred sig snabbt genom huset och med motsvarande hastighet i trakten. I den senare mottogs den med passande filosofiskt lugn. Det hade skerligen varit ett mera intressant

samtalsmne, om miss Lydia Bennet blivit prostituerad eller i lyckligaste fall avsprrad frn vrlden och skickad till ngon avlgsen lantgrd. Men hennes gifterml var ocks ett tacksamt mne fr skvallret, och de vnliga nskningar med avseende p hennes vlgng, som frut uttalats av alla skadeglada gamla tanter i Meryton, frlorade endast fga av sin giftighet p grund av de frndrade omstndigheterna, d med en sdan man hennes olycka ansgs fr alldeles sker. Mrs Bennet hade icke lmnat sitt rum p fjorton dagar, men p denna lyckliga dag intog hon ter sin plats vid vre ndan av bordet, och hennes livade sinnesstmning verkade beklmmande. Ingen knsla av blygsel dmpade hennes jublande gldje. En dotters gifterml, vilket hade varit mlet fr hennes nskningar, alltsedan Jane var sexton r, var nu nra att g i fullbordan, och hennes tankar och ord rrde sig helt och hllet om sdana saker, som flja med sttliga brllop, ssom fina muslinstyger, nya ekipager och tjnstfolk. Hon genomskte med iver i tankarna hela trakten fr att finna en passande bostad fr sin dotter, och utan att veta eller medtaga i berkningen, huru stora de nygiftas inkomster skulle bli, frkastade hon

mnga platser ssom bristande i storlek och betydenhet. Haye Park skulle g an, sade hon, om Gooldings ville lmna det eller det stora huset vid Stoke, om salongen vore strre, men Ashworth r fr lngt borta! Jag skulle inte kunna frdraga att ha henne p tio mils avstnd frn mig, och vad Bervis Lodge betrffar, r vindsvningen frfrlig! Hennes man tillt henne att prata p oavbrutet, medan tjnarna voro kvar. Men d dessa hade avlgsnat sig, sade han till henne: Min kra hustru, innan du hyr ngot av alla de dr stllena fr din mg och dotter, lt oss komma verens om en sak. Till ett hus i denna trakt skola de aldrig f tilltrde. Jag mnar inte uppmuntra ngonderas otillstndiga beteende genom att mottaga dem p Longbourn. En lng ordvxling fljde p denna frklaring, men mr Bennet var bestmd. Denna dispyt ledde snart till en ny, och mrs Bennet fann till sin hpnad och fasa, att mr Bennet icke ville best ett re till inkp av klder t sin dotter. Han bedyrade, att hon icke skulle f mottaga ett enda bevis p hans faderskrlek vid detta tillflle. Mrs Bennet kunde knappast frst detta. Att han kunde bli s

oresonlig i sin vldsamma vrede, att han vgrade sin dotter en frmn, utan vilken hennes gifterml knappt skulle synas giltigt, vergick allt vad hon trodde vara mjligt. Hon knde djupare den vanra, som bristen p nya klder skulle medfra vid hennes dotters brllopsfest, n blygseln ver hennes rymning och liv tillsammans med Wickham under fjorton dagar, innan giftermlet gde rum. Elisabet var nu innerligt ledsen ver att hon av omstndigheternas tvng ltit frm sig att fr mr Darcy omtala sina farhgor med avseende p sin syster, ty eftersom hennes gifterml inom kort skulle bilda en lmplig avslutning p hennes rymningshistoria, kunde de hoppas att hemlighlla dess obehagliga brjan fr alla, som icke befunno sig i deras omedelbara nrhet. Hon hyste ingen fruktan fr att den skulle spridas vidare genom honom. Det fanns f mnniskor, p vilkas tystltenhet hon mera obetingat skulle ha litat, men p samma gng fanns det ingen, vars knnedom om en systers felsteg s djupt skulle ha frdmjukat henne detta dock icke av fruktan fr ngon olgenhet, som kunde flja fr henne personligen, ty mellan dem bda tyckte hon att ett overstigligt svalg var befstat.

Om ocks Lydias gifterml hade ingtts p de mest hedrande villkor, s var det icke antagligt, att mr Darcy skulle vilja trda i frbindelse med en familj, i vilken till alla andra obehag nu skulle komma ett slktskapsfrhllande av nrmaste slag med den man, som han med s stor rtt fraktade. Hon kunde icke undra p att han skulle rygga tillbaka fr en sdan frbindelse. Den nskan att vinna hennes bevgenhet, som hon skert tyckt sig mrka hos honom i Derbyshire, kunne rimligtvis icke uthrda ett slag sdant som detta. Hon var frdmjukad, hon var bedrvad; hon ngrade, fastn hon knappast visste vad. Hon blev ngsligt angelgen om hans hgaktning, d hon icke lngre kunde hoppas att komma i tnjutande drav. Hon lngtade att f hra ngot om honom, d utsikterna voro ytterst sm att f ngra underrttelser frn honom. Hon var vertygad om att hon kunde ha blivit lycklig med honom, men det var icke lngre troligt, att de skulle trffas vidare. Vilken triumf fr honom, tnkte hon ofta, om han finge veta, att det anbud, som hon stolt hade frkastat endast fr fyra mnader sedan, nu skulle ha antagits med gldje och tacksamhet! Hon tvivlade icke p att han var s delmodig som den

delmodigaste av sitt kn, men eftersom han ndock var mnniska, mste en knsla av triumf finnas hos honom. Hon brjade nu frst, att han var just den man, som med hnsyn till sinnelag och begvning bst skulle passa henne. Hans frstnd och lynne, ehuru olika hennes egna, skulle ha motsvarat alla hennes nskningar. Det var en frening, som skulle ha blivit till bdas frdel: genom hennes otvungna och livliga stt kunde hans sinne ha frmildrats och hans stt att vara ha vunnit, och av hans goda omdme, bildning och vrldsknnedom kunde hon ha dragit en nnu betydelsefullare frdel. Men intet sdant lyckligt ktenskap kunde nu visa en beundrande vrld, vad ktenskaplig lycka verkligen ville sga. En frening av helt annat slag, som uteslt mjligheten av den andra, skulle snart ings i deras familj. Hon kunde icke frestlla sig huru Wickham och Lydia skulle kunna underhllas, s att deras ekonomiska stllning blev ngorlunda drglig, men hon kunde ltt gissa, huru fga av varaktig lycka kunde tillfalla ett par, som frdes tillsammans endast drfr att deras lidelser voro starkare n deras dygd.

* Mr Gardiner skrev snart igen till sin svger. P mr Bennets tacksgelser svarade han i korthet med frskringar om sin livliga nskan att befordra alla hans barns lycka och vlgng, och han slutade med en ivrig anhllan, att han skulle slippa hra talas om saken mera. Huvudndamlet med hans brev var att underrtta dem om att mr Wickham beslutat lmna lantvrnet. Det var min bestmda nskan, tillade han, att han skulle gra det, s snart det blivit beslutat, att han skulle gifta sig. Och jag frmodar, att du delar min sikt, att en frflyttning frn denna kr r hgst nskvrd bde fr hans egen och din dotters skull. Det r mr Wickhams avsikt att ska intrde i den stende armn, och bland hans frra vnner r det nnu ngra, som ha bde vilja och frmga att bist honom. Han har ftt lfte om en fnrikstjnst i general s regemente, som nu r frlagt i norra England. Det r frdelaktigt, att han blir stationerad s lngt frn denna del av landet. Han inger ganska goda frhoppningar, och jag hoppas, att de bda skola bli frsiktigare i en annan omgivning,

dr det r av vikt fr dessa att upprtthlla sitt goda namn och rykte. Jag har skrivit till verste Forster fr att underrtta honom om de mtt och steg, vi vidtagit, och fr att bedja honom tillfredsstlla mr Wickhams mnga fordringsgare i och omkring Brighton med lfte om snar betalning, fr vilken jag ansvarar. Och vill du gra dig det besvret att framfra liknande frskringar till hans fordringsgare i Meryton, p vilka jag skall vidfoga en frteckning i enlighet med de upplysningar, han meddelat mig? Han har uppgivit alla sina skulder; jag hoppas, att han inte har lurat oss. Allt skall bli klarerat p en vecka, och sedan skola de bege sig till hans regemente, s framt de inte frst bli inbjudna till Longbourn, och min hustru har ltit mig frst, att Lydia livligt nskar att trffa er alla, innan hon lmnar trakten. Hon mr bra och snder dig och sin mor sina vrdnadsfulla hlsningar. Din tillgivne svger E. Gardiner. Mr Bennet och hans dttrar insgo alla frdelarna av Wickhams frflyttning frn shire lika klart som mr Gardiner. Men mrs Bennet var

icke s belten drmed. Att Lydia skulle bostta sig i norden var fr henne en svr missrkning, d hon just hade vntat sig mycket nje, mycket att vara stolt ver i hennes sllskap, ty hon hade alldeles icke uppgivit sin plan, att de skulle sl sig ner i Hertfordshire; dessutom var det stor synd, att Lydia skulle avlgsnas frn ett regemente, dr hon var bekant med alla och dr hon hade s mnga favoriter. Hon r s frtjust i mrs Forster, sade hon, det kommer att bli alldeles frfrligt att skicka bort henne! Och det r tskilliga av de unga mnnen ocks, som hon tycker mycket om. Officerarna i general s regemente ro kanske inte lika hyggliga. Lydias anhllan att ter bli mottagen i sin familj, innan hon begav sig till sin nya bostad, mttes frst av en bestmd vgran frn hennes fars sida. Men Jane och Elisabet, som bda av hnsyn till sin systers knslor och hennes anseende nskade, att hennes frldrar skulle gna tillbrlig uppmrksamhet t hennes gifterml, bestormade honom s ivrigt, men p samma gng s frstndigt och s innerligt, med bner, att han skulle mottaga henne och hennes man p

Longbourn, s snart de blevo gifta, att han frmddes att tnka s, som de tnkte, och handla s, som de nskade. Och deras mor hade den tillfredsstllelsen att f veta, att hon kunde f visa sin gifta dotter fr grannarna, innan hon frvisades till norden. Nr mr Bennet svarade sin svger, meddelade han drfr sin tilltelse fr dem att komma, och det bestmdes, att, s snart vigseln hade frsiggtt, skulle de bege sig till Longbourn. Elisabet var emellertid frvnad ver att Wickham gick in p en sdan plan, och om hon endast ltit sitt eget tycke rda, skulle ett mte med honom ha varit det sista fremlet fr hennes nskningar.

<

FEMTIOFRSTA KAPITLET.
Lydias brllopsdag kom, och Janes och Elisabets medknsla fr henne var troligen djupare n vad hon knde fr sig sjlv. Vagnen skickades fr att hmta de nygifta vid , och de skulle intrffa vid middagstiden. Deras ankomst motsgs med fruktan av de ldre systrarna, i synnerhet av Jane, som tillskrev Lydia de knslor, hon sjlv skulle ha erfarit, om hon varit den brottsliga, och hon var djupt olycklig vid tanken p vad hennes syster mste utst. De kommo. Familjen var samlad i frukostrummet fr att mottaga dem. Ett leende spred sig ver mrs Bennets ansikte, d vagnen kom fram till porten, hennes man sg djupt allvarlig ut, hennes dttrars miner prglades av oro och ngslan. Lydias rst hrdes i vestibulen, drren ppnades, och hon kom springande in i rummet. Hennes mor steg fram, omfamnade henne och vlkomnade henne med frtjusning; hon rckte med ett vnligt leende handen t Wickham, som fljde efter sin maka, och hon lycknskade dem bda med en glttighet, som visade, att hon icke hyste det ringaste tvivel om deras lycka.

Det mottagande de fingo av mr Bennet, till vilken de sedan vnde sig, var icke fullt s hjrtligt. Hans ansiktsuttryck blev snarare nnu strngare, och han lt knappast ett ord g ver sina lppar. Den otvungna skerhet, varmed det unga paret upptrdde, var tillrckligt fr att reta honom. Elisabet erfor en knsla av motvilja, och till och med Jane var upprrd. Lydia var alltjmt samma Lydia otmd, oblyg, vild, bullersam och ofrskrckt. Hon vnde sig frn den ena systern till den andra, anhllande om deras lycknskningar, och nr slutligen alla satte sig ned, sg hon sig ivrigt omkring i rummet, lade mrke till vissa sm frndringar i detsamma och anmrkte skrattande, att det var lnge sedan hon sist var dr. Wickham var alls icke mera nedslagen n hon, men hans stt var alltid s behagligt, att, om hans karaktr och hans gifterml hade varit sdana, som de borde vara, skulle hans leenden och det otvungna stt, varp han gjorde upp slktskap med dem, ha frtjust dem alla. Elisabet hade icke frut trott honom vara i stnd till en sdan skerhet i upptrdandet, men hon satte sig ned med det fasta beslutet att i framtiden icke uppdraga ngra grnser fr ofrsyntheten hos en ofrsynt man. Hon

rodnade, och Jane rodnade, men kinderna hos de tv, som voro orsaken till deras frvirring, visade icke ngon bengenhet att skifta frg. Dr var icke ngon brist p samtalsmnen. Bruden och hennes mor kunde ingendera tala fort nog, och Wickham, som rkade sitta bredvid Elisabet, brjade frga om sina bekantskaper i trakten p ett s gladlynt och obesvrat stt, att hon knde sig alldeles ur stnd att prestera ngot liknande i sina svar. Bde han och Lydia tycktes ha de gladaste minnen i vrlden. De erinrade sig icke ngot av det framfarna med smrta, och Lydia ledde frivilligt samtalet in p mnen, p vilka hennes systrar ej fr allt i vrlden skulle ha velat anspela. Tnk bara, utropade hon, att det r tre mnader sedan jag gav mig i vg! Jag frskrar, att jag tycker, att det bara r fjorton dagar sedan, och nd har det hnt tillrckligt mycket under den tiden. Gud i himmelen! Nr jag gav mig i vg, hade jag sannerligen inte en tanke p att bli gift, frrn jag kom tillbaka igen, fastn jag tyckte, att det skulle vara mycket livat, om jag blev det. Hennes far lyfte upp gonen, Jane var bedrvad, Elisabet snde Lydia en uttrycksfull

blick, men hon, som aldrig hrde eller sg ngonting, som hon icke ville mrka, fortsatte muntert: Hr nu, mamma, vet folket hromkring, att jag gift mig i dag? Jag var rdd fr att de kanske inte visste det; p vgen kte vi om William Goulding i hans schs, och som jag var besluten, att han skulle f veta om det, fllde jag ner vagnsfnstret t hans sida, tog av mig handsken och lt handen vila p fnsterramen, s att han kunde se ringen, och sedan nickade jag och skrattade hejdlst. Elisabet kunde icke st ut lngre. Hon steg upp, skyndade ut ur rummet och kom ej tillbaka, frrn hon hrde de andra passera genom hallen till matsalen. Hon slt sig d till dem tillrckligt snart fr att se Lydia, angelgen som hon var att visa sin vrdighet, g fram till sin mors hgra sida, och hra henne sga till sin ldsta syster: Hr du, Jane, jag intar nu din plats, och du mste hlla dig bakom mig, ty jag r en gift kvinna. Det var icke antagligt, att tiden skulle giva Lydia den frsynthet, frn vilken hon varit s fullstndigt fri, att brja med. Hennes otvungenhet och gladlynthet vxte. Hon lngtade efter att f trffa mrs Philips, familjen Lucas och alla deras vriga

grannar och att f hra sig kallas mrs Wickham av var och en av dem, och under tiden gick hon efter middagen och visade sin ring fr mrs Hill och de tv husjungfrurna och skrt fr dem ver att vara gift. N, mamma, sade hon, sedan de alla tervnt till frukostrummet, hur tycker du om min man? r han inte frtjusande? Jag r sker p att alla mina systrar mste avundas mig. Jag bara hoppas, att de m f hlften av min goda tur. De mste alla resa till Brighton. Det r rtta platsen fr att f kta mn. S synd det r, mamma, att vi inte reste dit allesammans. Det r mycket sant, och om jag ftt min vilja fram, skulle vi ha gjort det. Men, kra Lydia, jag tycker inte alls om, att ni beger er s lngt bort. r det alldeles ndvndigt? Ja, det skall Gud veta, men det betyder ingenting, och jag r mycket belten drmed. Du och pappa och systrarna mste komma och hlsa p oss. Vi skola bo i Newcastle hela vintern, och skert kommer det att bli ngra baler dr, och jag skall nog laga, att de alla f bra kavaljerer. Jag skulle inte vilja ngot hellre, sade hennes mor.

 Och s, nr du reser, kan du lmna ett par av systrarna kvar, och jag lovar, att jag skall skaffa dem mn innan vinterns slut. Jag tackar dig fr min andel i din ynnest, sade Elisabet, men jag tycker inte srskilt om ditt stt att skaffa kta mn. Gsterna skulle icke stanna hos dem mer n tio dagar. Mr Wickham hade ftt sin officersfullmakt, innan han lmnade London, och han skulle brja sin tjnst vid regementet om fjorton dagar. Ingen mer n mrs Bennet var ledsen ver att deras vistelse dr skulle bli s kort, och hon begagnade tiden s vl som mjligt genom att gra visiter i trakten med sin dotter och genom att stlla till med talrika bjudningar i hemmet. Dessa bjudningar voro vlkomna fr alla: att undvika en familjekrets var till och med mera nskvrt fr sdana, som voro tnkande, n fr sdana, som icke voro det. Wickhams krlek till Lydia var just vad Elisabet hade vntat sig icke att jmfra med Lydias till honom. Hon hade knappast behvt gra den iakttagelse, hon nu gjorde, fr att p grund av sjlva sakfrhllandet bli vertygad, att hennes starka krlek, snarare n hans, varit anledningen

till deras rymning, och hon skulle ha undrat, varfr han, utan att vara vldsamt betagen i henne, ver huvud ville rymma med henne, om hon icke hade varit frvissad om att hans flykt ndvndiggjorts av hans frtvivlade ekonomiska stllning, och om detta var fallet, var han icke en sdan ung man, som frkastade tillfllet att f en fljeslagerska p frden. Lydia var vermttan frtjust i honom. I varje gonblick var han hennes lskade Wickham; ingen kunde jmfras med honom. Han gjorde allting bst i hela vrlden, och hon var viss p att han den frsta september skulle skjuta flera fglar n ngon i landet. En morgon kort efter deras ankomst, d hon satt tillsammans med sina tv ldre systrar, sade hon till Elisabet: Lizzy, jag tror, att jag aldrig berttat fr dig om mitt brllop. Du var inte nrvarande d jag talade om allt fr mamma och de andra. r du inte nyfiken att f veta, hur allt gick av stapeln? Nej, det r jag verkligen inte, svarade Elisabet, jag tycker, att inte nog litet kan sgas om denna sak. S dr ja! Du r s underlig! Men jag mste

bertta hur det frsiggick. Du vet, att vi blevo vigda i St. Clements kyrka, drfr att Wickham bodde inom den frsamlingen. Och det bestmdes, att vi alla skulle vara p platsen klockan 11. Morbror och moster och jag skulle ka dit tillsammans, och de andra skulle mta oss i kyrkan. Nvl, mndags morgon kom, och jag var s gruvligt orolig! Jag var s rdd, frstr du, att ngonting skulle hnda, som kunde gra, att saken blev uppskjuten, fr d skulle jag ha blivit alldeles frryckt. Och hela tiden, d jag kldde mig, hll moster p och talade och orerade, just som om hon lste upp en predikan. Men jag hrde inte ett ord av tio, fr jag tnkte, som du kan frst, p min kra Wickham. Jag lngtade att f veta, om han skulle vara kldd i sin bla rock vid vigseln. Nvl, s to vi frukost klockan 10, som vanligt. Jag trodde, att den aldrig skulle taga slut, fr du skall veta, att morbror och moster voro frfrligt obehagliga mot mig hela tiden jag var hos dem. Tro mig, jag fick inte en enda gng stta foten utom drren, fastn jag var hos dem hela fjorton dagar. Inte en bjudning, inte en frlustelse eller ngonting! Det var visserligen ganska dtt i London, men Lilla teatern var nd ppen. N, just som vagnen kom fram till porten, fick morbror

bud att komma i affrer till den dr fasliga mannen, mr Stone. Och du vet, nr de tv komma tillsammans, tar det aldrig ngot slut. Jag var s uppskrmd, att jag inte visste, vad jag skulle ta mig till, fr morbror skulle tjnstgra som brudens far vid vigseln, och om vi verskredo tiden, kunde vi inte bli gifta p hela dagen. Men lyckligtvis kom han tillbaka om tio minuter, och sedan begvo vi oss av. Emellertid kom jag sedan ihg, att, om morbror verkligen hade blivit frhindrad att komma, s hade vigseln nd inte behvt uppskjutas, fr mr Darcy kunde lika vl ha tjnstgjort. Mr Darcy! upprepade Elisabet ytterligt hpen. Ja, han skulle komma dit med Wickham, frstr du. Men Gud i himmelen, jag glmde ju alldeles! Jag skulle ju inte ha sagt ett ord om det. Jag lovade det s skert! Vad ska Wickham sga? Det skulle ju vara en sdan hemlighet! Om det skulle vara en hemlighet, sade Jane, s sg inte ett ord mer om saken. Du kan lita p att jag inte kommer att ska f reda p mera. Ja visst, sade Elisabet ehuru hon brann av nyfikenhet, vi ska inte gra ngra frgor mer.

 Tack, sade Lydia, fr om ni gjorde det, skulle jag bestmt tala om allt fr er, och d skulle Wickham bli s ond. D Elisabet fick en sdan uppmuntran att frga, mste hon omjliggra det genom att springa sin vg. Men att svva i okunnighet om en sdan sak var omjligt, eller det var tminstone omjligt att icke gra ett frsk att komma p det klara drmed. Mr Darcy hade varit nrvarande vid hennes systers vigsel. Det var ju riktigt sensationellt, han hade dr befunnit sig bland mnniskor, bland vilka han synbarligen hade minst att gra och till vilka han knde den minsta frestelse att komma. Gissningar om meningen drmed, hastiga och vilda, foro genom hennes hjrna, men hon var icke tillfredsstlld med ngon. De, som behagade henne mest, ssom stllande hans handlingsstt i det bsta ljus, syntes mest osannolika. Hon kunde icke frdraga en sdan ovisshet, utan tog fatt i ett pappersark och skrev ett kort brev till sin moster fr att bedja om en frklaring p vad Lydia ltit undfalla sig, om detta var frenligt med den tystltenhet, som utlovats. Du kan ltt frst, tillade hon, huru stor min

nyfikenhet mste vara att f veta, hur det kommer sig, att en person, som ej har ngra frbindelser med ngon av oss och som jmfrelsevis r frmmande fr vr familj, befann sig i er krets vid ett sdant tillflle. Var snll och skriv genast och lt mig veta det s framt det av mycket tvingande skl mste frbli en hemlighet, vilket Lydia tycks finna vara ndvndigt, d mste jag frska nja mig med att frbli i okunnighet. Inte fr att jag kommer att gra det i alla fall, tillade hon fr sig sjlv, d hon slutade sitt brev, och, kra moster, om du inte r s vnlig och talar om det fr mig, skall jag sannerligen bli tvungen att tillgripa list och knep fr att f reda drp. Janes fina grannlagenhet tillt henne icke att enskilt tala med Elisabet om vad Lydia ltit undfalla sig, och Elisabet var glad drver, tills det blev klart, om hennes frfrgningar skulle f ngot resultat, ville hon helst vara utan ngon frtrogen.

FEMTIOANDRA KAPITLET.
Elisabet hade den gldjen att mottaga ett svar p sitt brev, s snart det var mjligt. Hon hade knappt kommit i besittning drav, frrn hon skyndade in i den lilla skogsdungen, dr det var minst antagligt att hon skulle bli strd, och satte sig p en av bnkarna och beredde sig p ett glatt budskap, ty brevets lngd vertygade henne om att det icke innehll ett avslag. Gracechurch Street, 6 sept. Min kra Lizzy! Jag har just mottagit ditt brev och skall anvnda hela denna frmiddag p besvarandet drav, d jag frutser, att en liten skrivelse inte kan innehlla allt, vad jag har att omtala fr dig. Jag mste beknna, att jag r verraskad ver din anhllan, jag hade icke vntat mig en sdan frn dig. Tro emellertid inte, att jag r ledsen p dig, ty jag vill bara lta dig veta, att jag inte hade frestllt mig, att sdana frfrgningar voro ndvndiga p din sida. Om du inte frstr mig, frlt min ohvlighet. Min man r lika verraskad som jag, och ingenting annat n vertygelsen om att du r

en i saken intresserad part skulle ha frmtt honom att handla s, som han har gjort. Men om du verkligen r okunnig om saken, mste jag uttrycka mig tydligare. Samma dag som jag kom hem frn Longbourn, fick min man ett hgst ovntat besk. Mr Darcy kom till honom och hade ett flera timmars samtal mellan fyra gon med honom. Det var redan slut, d jag kom, s att min nyfikenhet var inte s frfrligt spnd, som din tycks ha varit. Han kom fr att tala om fr mr Gardiner, att han ftt reda p, var din syster och mr Wickham uppehllo sig, och att han trffat dem bda och talat med dem, Wickham upprepade gnger, Lydia en gng. Efter vad jag frstr, lmnade han Derbyshire endast en dag senare n vi, och kom till London fast besluten att leta reda p dem. Motivet hrfr var, enligt vad han sade, hans vertygelse, att det var hans skuld, att Wickhams uselhet inte blivit s knd, att det varit omjligt fr ngon hederlig ung flicka att frlska sig i honom eller hysa frtroende till honom. Helt delmodigt skt han skulden till hela saken p sin missriktade stolthet, och han erknde, att han frut ansett det vara under sin vrdighet att gra sina privata handlingar knda fr mnniskor.

Hans karaktr fick tala fr sig sjlv. Han ansg det drfr fr sin plikt att trda fram och frska rda bot fr ett ont, som han sjlv frorsakat. Om han hade ngot annat motiv, r jag viss p att det icke skulle vara ngot fr honom vanhedrande. Han hade varit ngra dagar i staden, innan han lyckades upptcka dem, men han hade en ledtrd fr sina efterspaningar, vilket var mer n vad vi hade, och medvetandet hrom var nnu ett skl till hans beslut att begiva sig till London efter oss. Enligt vad han berttade, finns det en dam, en viss mrs Younge, som fr ngon tid sedan var husfrestndarinna t miss Darcy, men som blev skild frn sin plats p grund av ngot skl till missnje med henne, fastn han inte sade, vilket detta var. Hon hyrde d ett stort hus vid Edward Street och har sedan dess frtjnat sitt uppehlle med att hyra ut rum. Denna mrs Younge var, som han visste, nra bekant med Wickham, och, s snart han kom till staden, begav han sig till henne fr att f upplysningar om denne. Men det drjde tv eller tre dagar, innan han kunde f ur henne, vad han nskade. Jag antar, att hon inte ville frrda sin hemlighet utan att bli mutad drtill, ty hon visste verkligen, var hennes vn fanns.

Wickham hade i sjlva verket kommit till henne genast efter deras ankomst till London, och om hon varit i stnd att mottaga dem i sitt hus, s skulle de ha tagit in hos henne. Slutligen lyckades dock vr snlle vn att skaffa sig den nskade adressen. De bodde vid Street. Han trffade Wickham och yrkade sedan p att f trffa Lydia. Han erknde, att hans frsta avsikt med avseende p henne hade varit att vertala henne att lmna sin nuvarande vanhedrande stllning och tervnda till sina anhriga, s snart dessa kunde frms att mottaga henne, varvid han erbjd henne sitt bistnd, s lngt det kunde rcka. Men han fann Lydia fast besluten att stanna, dr hon var. Hon brydde sig icke om ngon av sina anhriga, hon ville icke ha ngon hjlp av honom, hon ville icke hra talas om att lmna Wickham, hon var sker om att de ngon gng skulle bli gifta, och det betydde icke mycket, nr detta skedde. D hennes knslor voro sdana, tyckte han, att det endast terstod att skerstlla och pskynda ett gifterml, vilket, som han i sitt frsta samtal med Wickham med ltthet inhmtade, aldrig varit hans avsikt. Han erknde, att han varit tvungen att lmna sitt regemente p grund av vissa hgst tryckande hedersskulder, och han drog icke i betnkande att tillskriva Lydias drskap ensamt

alla de ledsamma fljderna av hennes flykt. Han mnade omedelbart lmna sin post vid regementet, och vad hans kommande utsikter angick, hade han icke saken synnerligt klar fr sig. Han mste bege sig till ngon plats, men han visste icke vart, och han visste, att han icke skulle f ngot att leva av. Mr Darcy frgade honom, varfr han icke hade gift sig med din syster genast. Ehuru mr Bennet icke ansgs vara srdeles rik, skulle han dock ha varit i stnd att gra ngot fr honom, och hans stllning mste ha blivit frmnligare genom giftermlet. Men till svar p denna frga erfor han, att Wickham nnu nrde hoppet att knyta en frdelaktigare ktenskapsfrbindelse p annat hll. Under sdana omstndigheter var det dock icke antagligt, att han skulle st emot frestelsen, om man erbjd honom omedelbar pekunir hjlp. De trffades flera gnger, ty det var mnga frgor som man skulle avhandla. Wickham ville naturligtvis ha mera n han kunde f, men frmddes slutligen att taga reson. Sedan allting blivit klart mellan dem, var mr Darcys nsta steg att underrtta din morbror drom, och han avlade sitt frsta besk i vr bostad aftonen fre min hemkomst. Men han

kunde icke trffa mr Gardiner, och vid nrmare frfrgan fick mr Darcy hra, att din far nnu var hos honom, men skulle lmna staden morgonen drp. Han ansg icke, att din far var en person, med vilken han lika lmpligt kunde rdfra sig som med din morbror, och drfr uppskt han villigt sammantrffandet med den senare, tills den frre hade avrest. Han sade icke sitt namn, och till fljande dag visste man endast, att en herre gjort ett besk i affren. P lrdagen kom han tillbaka. Din far hade d rest, din morbror var hemma, och som jag redan nmnt, hade de ett lngt samtal. De trffades ter p sndagen, och d fick ocks jag se honom. Saken blev icke avgjord frrn p mndagen; s snart den var klar, skickades ett ilbud till Longbourn. Men vr gst var mycket envis. Jag frmodar, Lizzy, att, nr allt kommer omkring, envishet r hans verkliga karaktrsfel. Han har vid olika tillfllen blivit beskylld fr mnga fel, men detta r det verkliga. Ingenting fick gras, som han icke gjorde sjlv, fastn jag r sker p att min man beredvilligt skulle ha ordnat hela saken (jag sger inte detta fr att f tack, sg drfr ingenting drom).

De diskuterade saken bde lnge och vl, vilket var mer n ngondera parten i frga frtjnade. Men slutligen mste din morbror giva vika, och i stllet fr att verkligen f gagna sin systerdotter mste han finna sig i en problematisk utsikt att f heder av vad som fretogs, vilket just icke fll honom p lppen, och jag tror verkligen, att ditt brev i morse sknkte honom stort nje, drfr att det anhll om en frklaring, som skulle frntaga mr Darcy hans lnta fjdrar och giva den verkliga frtjnsten sin ln. Men, Lizzy, detta fr icke komma lngre n till dig eller p sin hjd till Jane. Jag frmodar, att du ganska vl vet, vad som gjorts fr de unga tu. Hans skulder, som, enligt vad jag tror, belpa sig till betydligt mer n tusen pund, skola betalas, dessutom skola tusen pund ansls t henne, och hans officersfullmakt skall inkpas. Sklet varfr alla dessa utgifter skola bestridas av mr Darcy ensam, r vad jag redan nmnt. Det berodde p honom, p hans tystltenhet och brist p ndig eftertanke, att Wickhams karaktr har blivit s missfrstdd och att han fljaktligen blivit mottagen och uppskattad s, som han blivit. Kanske ligger det ngon sanning hri, men jag tvivlar p huruvida hans tystltenhet eller ngons

tystltenhet kan bra skulden fr vad som skett. Men trots alla dessa vackra ord, min kra Lizzy, kan du vara fullkomligt viss p att din morbror aldrig skulle ha givit vika, om vi icke hade varit vertygade om att mr Darcy hade ett annat intresse i denna sak. Nr allt detta var beslutat, tervnde han till sina vnner, som nnu voro kvar p Pemberley, men det verenskoms, att han skulle komma till London nnu en gng, d brllopet firades, och alla penningeaffrerna skulle d komma till slutligt avgrande. Nu tror jag att jag omtalat allt fr dig. Det r en redogrelse, som troligen kommer att frvna dig mycket, jag hoppas tminstone, att den icke kommer att vcka ditt missnje. Lydia kom till oss, och Wickham var stndigt vlkommen i vrt hus. Han var alldeles densamme, som han var, d jag lrde knna honom i Hertfordshire, men jag skulle icke tala om fr dig, hur fga tillfredsstlld jag var med hennes uppfrande under denna tid, hon vistades hos oss, om jag icke av Janes brev i onsdags hade sett, att hennes uppfrande, sedan hon kommit hem, r alldeles i stil drmed, och vad jag nu berttar dig kan drfr icke bereda dig ngot

nytt bekymmer. Jag talade upprepade gnger mycket allvarligt med henne och frestllde henne, huru klandervrt hennes handlingsstt varit och vilken olycka hon bragt ver sin familj. Om hon hrde, vad jag sade, s var det tur, ty jag r viss om att hon icke lyssnade drp. Ibland var jag mycket frargad, men d tnkte jag p mina kra systerdttrar Jane och Elisabet, och fr deras skull hade jag frdrag med henne. Mr Darcy kom tillbaka p bestmd tid, och, som Lydia omtalat fr dig, var han nrvarande vid vigseln. Han t middag hos oss dagen drp, och det var meningen, att han skulle tervnda p onsdagen eller torsdagen. Blir du mycket ledsen p mig, kra Lizzy, om jag begagnar detta tillflle att sga dig (ngot som jag aldrig frut varit djrv nog att sga) hur mycket jag tycker om honom? Hans stt mot oss var i alla hnseenden lika angenmt som d vi voro i Derbyshire. Jag finner stort behag i hans frstnd och hans sikter, han saknar ingenting utom en smula mera livlighet, och om han gifter sig frstndigt, s kan nog hans hustru framlocka sdan hos honom. Jag tyckte, att han var mycket fiffig, ty knappt en enda gng nmnde han ditt namn. Men fiffighet tycks vara p modet nu.

Frlt mig, om jag varit alltfr djrv, eller straffa mig tminstone icke s hrt, att du ej tar emot mig p P. Jag kan aldrig bli riktigt belten, frrn jag ftt fara runt kring hela parken. En liten lg faeton, frspnd med ett par sm ntta ponnies, skulle vara ngonting fr mig. Men nu mste jag sluta. Barnen ha vntat p mig nu i en halvtimme. Din tillgivna vn M. Gardiner. Innehllet av detta brev vckte hos Elisabet en storm av knslor, bland vilka det var svrt att urskilja om gldje eller smrta var frhrskande. De dunkla och obestmda aningar, som framkallats av ovissheten om vad mr Darcy kunde ha gjort fr att befordra hennes systers gifterml, aningar, som hon fruktat att lta f insteg hos sig, d de vittnade om en godhet allt fr stor fr att vara sannolik, men fr vilkas riktighet hon p samma gng varit rdd, visade sig i hgsta grad vara med verkligheten verensstmmande. Han hade med avsikt kommit efter dem till London och underkastat sig allt det besvr och all den frdmjukelse, som medfljde en sdan dr efterspaning; hrvid hade

han mst rikta entrgna bner till en kvinna, som han naturligtvis avskydde och fraktade, och han var tvungen att trffa ofta trffa, resonera med, ska vertala och slutligen muta den man, som han alltid helst ville undvika och vars blotta namn det var honom en pina att uttala. Han hade gjort allt detta fr en flicka, fr vilken han icke kunde ha ngon hgaktning. Hennes hjrta viskade till henne, att han gjort det fr hennes skull. Men detta var en frhoppning, som snart undantrngdes av andra tankar, och hon knde snart, att till och med hennes ffnga var otillrcklig, d det gllde att helt lita p att hans bjelse fr henne, fr en kvinna, som redan sagt nej t honom vid hans frieri, kunde vervinna en knsla s naturlig som avsky fr slktskap med Wickham. Svger med Wickham! Varje gnista ev stolthet mste bva tillbaka fr en sdan frbindelse. Han hade visserligen gjort mycket hon blygdes fr att tnka p huru mycket. Men han hade givit ett skl fr sitt ingripande, vilket dock icke frtjnade ngon hgre grad av tilltro. Det var ju ganska sannolikt, att han knde med sig, att han haft ortt, han var frikostig och hade mjlighet att visa det, ehuru hon icke ville antaga att hans knsla fr henne varit den frnmsta drivkraften fr hans

handlingsstt, kunde hon mhnda tro, att en terstod av bjelse fr henne varit medverkande vid hans tgranden i en sak, i vilken hennes sinnesfrid vsentligen stod p spel. Det var pinsamt, utomordentligt pinsamt, att veta, att de till honom stodo i en tacksamhetsskuld, som de aldrig kunde avbrda sig. De hade honom att tacka fr att Lydia tervunnit sitt goda namn och rykte, de hade honom att tacka fr allt! O, hur innerligt bedrvad var hon icke ver varje ovnlig knsla mot honom, hon ngonsin ltit f insteg hos sig, varje bittert yttrande, hon ltit sig undfalla mot honom. Fr egen del var hon frdmjukad, men hon var stolt ver honom. Stolt ver att han i en sak, som stllde krav p heder och medknsla, hade kunnat vervinna sig sjlv. Hon lste gng p gng sin mosters lovord ver honom. De voro knappt tillrckliga, men de behagade henne. Hon erfor till och med en viss tillfredsstllelse, ehuru blandad med saknad, d hon fann, huru fast vertygade bde hennes moster och hennes morbror varit om att ett band av tillgivenhet och frtroende fanns mellan mr Darcy och henne sjlv. Hon verraskades, dr hon satt frsjunken i sina tankar av att ngon nrmade sig, och innan hon

hann sl in p en annan gng, upphanns hon av Wickham. Jag r rdd fr att jag avbryter din ensliga promenad, kra svgerska, sade han, d han kom fram till henne. Det gr du verkligen, svarade hon leende, men det r inte drfr sagt, att avbrottet r ovlkommet. Det skulle verkligen gra mig ont, om det vore det. Vi ha alltid varit goda vnner, och nu ro vi nd bttre. Det r sant. Komma de andra ocks ut? Jag vet inte. Mrs Bennet och Lydia skola fara till Meryton. Och s, kra svgerska, har jag hrt av din morbror och moster, att du verkligen har sett Pemberley. Hon svarade jakande. Jag nstan avundas dig detta nje, jag tror nstan, att det skulle bli fr mycket fr mig att resa dit, eljest kunde jag gra det p vgen till Newcastle. Och du trffade vl den gamla husfrestndarinnan? Stackars Reynolds, hon tyckte alltid mycket om mig. Men hon nmnde naturligtvis inte mitt namn fr dig?

 Jo, det gjorde hon. Och vad sade hon? Att du blivit officer och, som hon fruktade, inte artat dig vl. P ett s lngt avstnd som detta, frstr du, bli saker ofta misstydda. Ja visst, svarade han, bitande sig i lppen. Elisabet hoppades, att hon hade bragt honom till tystnad, men efter en liten stund sade han: Jag blev verraskad ver att se Darcy i staden frra mnaden. Jag undrar, vad kan han gra dr? Han kanske trffar anstalter fr sitt gifterml med miss de Bourgh, sade Elisabet. Det mste vara ngot alldeles srskilt, som frmr honom att resa in dit vid denna tid p ret. Utan tvivel. Trffade du honom, medan ni voro i Lambton? Jag tyckte jag hrde av Gardiners att du gjorde det. Ja, han presenterade oss fr sin syster. Tycker du om henne? Ja, mycket. Jag har verkligen hrt, att hon frbttrats betydligt under de sista tv ren. D jag sg henne sist, ingav hon inte stora frhoppningar. Det glder

mig mycket, att du tyckte om henne. Jag hoppas, att hon kommer att arta sig vl. Det tror jag visst att hon kommer att gra, hon har nu kommit ver den mest kritiska ldern. Passerade ni byn Kympton? Jag kommer inte ihg att vi gjorde det. Jag nmner det, emedan det r det pastorat som jag skulle ha ftt. En frtjusande plats! Utmrkt trevlig prstgrd! Det skulle ha passat mig p alla stt. Hur skulle du ha tyckt om att hlla predikningar? Utomordentligt bra. Jag skulle ha ansett det som en del av min plikt, och anstrngningen drmed skulle snart ha blivit hgst obetydlig. Man br inte grma sig, men sannerligen skulle det inte ha varit ngot fr mig! Lugnet, tillbakadragenheten i ett sdant liv skulle ha motsvarat alla mina frestllningar om lycka! Men det skulle inte s g. Hrde du ngonsin Darcy tala om denna sak, nr du var i Kent? Jag har hrt av en sagesman som jag ansg vara plitlig att pastoratet endast villkorligt verlts t dig, och att saken berodde p nuvarande

patronus vilja. Ja, det lg ngot av sanning dri. Du kommer ihg, att jag frn brjan sade dig det. Jag hrde verkligen ocks, att det var en tid d prsterlig verksamhet inte fll dig s p lppen som den nu tycks gra att du i sjlva verket frklarade, att du var besluten att aldrig lta prstviga dig, och att en verenskommelse trffats i enlighet drmed. Hrde du det ja, det var inte alldeles grundlst. Du kommer nog ihg vad jag sade dig om den saken, nr vi frst talade drom. De hade hunnit fram nstan till porten, ty hon gick fort fr att bli honom kvitt, och d hon fr sin systers skull icke ville reta honom, svarade hon endast vnligt leende: Se s, mr Wickham, vi ro ju svger och svgerska. Lt oss inte grla om vad som varit. I framtiden hoppas jag att vi alltid ska bli ense. Hon strckte fram handen, han kysste den hviskt och vnskapligt, fastn han knappt visste vilken min han skulle gra, och de gingo in i byggningen.

FEMTIOTREDJE KAPITLET.
Mr Wickham hade ftt s nog av detta samtal, att han aldrig mera besvrade sig eller retade sin kra svgerska Elisabet med att bringa detta mne bane, och hon mrkte med gldje, att hon sagt nog, fr att han skulle frhlla sig lugn. Dagen fr hans och Lydias avresa kom snart, och mrs Bennet mste finna sig i en skilsmssa, som, d hennes man p inga villkor gick in p hennes plan, att de alla skulle resa till Newcastle, troligtvis skulle rcka tminstone ett r. Ack, min kra Lydia, utropade hon, nr ska vi vl trffas igen? Gu vet, nr det blir. Kanske inte p tv eller tre r. Skriv mycket ofta till mig, min lskling! S ofta jag kan. Men du vet, att gifta fruntimmer aldrig ha mycken tid till brevskrivning. Systrarna f skriva till mig. De f ingenting annat att gra. Mr Wickhams farvl var mycket vnligare n hans hustrus. Han log, sg bra ut och sade mnga vackra saker.

 Han r sannerligen en riktigt fin pojke, sade mr Bennet, s snart de begivit sig av. Han smilar och myser och stller sig in hos oss alla. Jag r utomordentligt stolt ver honom. Jag trotsar sjlva sir William Lucas att kunna framvisa en mera vrdefull mg. Skilsmssan frn dottern gjorde mrs Bennet mycket nedstmd under flera dagar. Jag tnker ofta, sade hon, att det inte finns ngot s ledsamt som att skiljas frn sina vnner. Man knner sig s vergiven utan dem. Det blir fljden, frstr du, sade Elisabet, av att gifta bort en dotter. Du mste knna dig desto mera glad ver att dina fyra andra dttrar ro ogifta. Nej, saken frhller sig inte s. Lydia lmnar mig inte, drfr att hon r gift, utan bara drfr att hennes mans regemente rkar vara frlagt s lngt borta. Om det varit nrmare, skulle hon inte ha rest s snart. Men den stmning av modlshet, i vilken denna hndelse frsatt henne, skingrades snart, och hennes sinne blev ter mera hoppfullt p grund av en nyhet, som d brjade sprida sig. Husfrestndarinnan p Netherfield hade ftt befallning att

stlla huset i ordning fr sin husbonde, som om ett par dagar skulle komma dit fr att jaga under ngra veckor. Mrs Bennet var i ett tillstnd av nervs oro. Hon sg p Jane, n leende, n skakande p huvudet. N, n, sledes kommer mr Bingley, syster, sade hon (ty mrs Philips var den som frst omtalade nyheten). N, s mycket bttre. Inte fr att jag fster mig mycket drvid. Du vet, att han inte betyder ngonting fr oss, och jag vill sannerligen aldrig terse honom. Men i alla fall r han mycket vlkommen till Netherfield, om han finner nje dri. Och vem vet vad som kan hnda? Men det angr inte oss. Du vet, syster, att vi fr lnge sedan kommit verens att inte nmna ett ord om saken. r det verkligen alldeles skert, att han kommer? Det kan du lita p, svarade mrs Philips, ty mrs Nichols var i Meryton i gr p eftermiddagen, jag sg henne g frbi och gick sjlv ut fr att f veta, om det var sant, och hon sade mig att det verkligen frhll sig s. Han kommer senast om torsdag, troligen redan om onsdag. Hon var p vg till slaktaren, sade hon, fr att bestlla litet ktt till om onsdag, och hon har tre par ankor, som just ro

lmpliga att slaktas. Jane hade icke kunnat hra nyheten om hans ankomst utan att skifta frg. Det var nu mnga mnader sedan hon nmnde hans namn fr Elisabet, men s snart de tv blevo ensamma sade hon: Jag mrkte, att du sg p mig, d moster talade om nyheten fr oss, och jag vet, att jag sg ngslig ut, men tro inte, att det var av ngon dum orsak. Jag blev bara frlgen fr gonblicket, drfr att jag knde att manskulle se p mig. Jag frskrar dig, att nyheten bereder mig varken gldje eller smrta. Jag r glad ver en sak, och det r, att han kommer ensam, ty d f vi trffa honom s mycket mindre. Inte att jag r rdd fr min egen del, men jag fruktar andra mnniskors anmrkningar. Elisabet visste icke, vad hon skulle tnka om saken. Om hon icke hade trffat honom i Derbyshire, kunde hon ha trott det vara mjligt, att han kom dit utan ngon annan avsikt n den han ltit frst, men hon trodde nnu, att han var frtjust i Jane, och hon tvekade, huruvida det var mera antagligt, att han kom dit med sin vns tilltelse eller var djrv nog att komma utan

densamma. Dock r det hrt, tnkte hon ibland, att den stackars mannen inte kan komma till ett stlle, som han p lagligt stt har hyrt, utan att ge anledning till alla dessa funderingar! Jag mnar lmna honom i fred. Trots vad hennes syster frklarade och i sjlva verket trodde att hon knde, kunde Elisabet, medan man vntade p mr Bingleys ankomst, ltt mrka, att den gjort ett djupt intryck p henne. Hennes lynne var oroligare, mera ojmnt, n hon p lnge iakttagit. Det mne som s ivrigt diskuterats mellan frldrarna fr ett r sedan, upptogs nu p nytt. S snart mr Bingley kommer, min gubbe, sade mrs Bennet, skall du naturligtvis uppvakta honom. Visst inte. Du tvang mig att beska honom i fjol, och du lovade, att, om jag gjorde visit hos honom, skulle han gifta sig med en av mina dttrar. Men det blev ingenting av, och jag vill inte bra mig t som en narr igen. Hans hustru frestllde honom, hur absolut ndvndig en sdan uppmrksamhet skulle vara

frn alla kringboende herrars sida, d mr Bingley tervnde till Netherfield. Det r en etikettfrga, som jag inte bryr mig om, sade han. Om han nskar umgnge med oss, s lt honom ska det. Han vet var vi bo. Jag vill inte offra min tid p att springa efter mina grannar var gng de resa bort och komma tillbaka igen. N, s mycket vet jag, att det r avskyvrt oartigt, om du inte uppvaktar honom. Men i alla fall r jag fast besluten, att det inte skall hindra mig frn att bjuda honom till middag hos oss. Vi mste se mrs Long och Gouldings snart. Det kommer att bli tretton personer med oss sjlva, s att det just blir rum vid bordet fr honom. Trstad av detta beslut, var hon bttre i stnd att frdraga sin mans ohvlighet, fastn det var hgligen frdmjukande fr henne att veta, att till fljd drav alla hennes grannar kanske skulle se mr Bingley hos sig innan degjorde det. D dagen fr hans ankomst nrmade sig, sade Jane till sin syster: Jag brjar bli ledsen ver att han alls kommer. Det skulle inte betyda ngot, jag skulle kunna se honom med fullstndig sinnesro, men jag kan inte frdraga att stndigt och jmt hra saken

talas om p detta stt. Mamma menar vl, men hon vet inte ingen kan veta det hur mycket jag lider av vad hon sger. Jag skall bli glad, nr hans vistelse p Netherfield r slut! Jag nskar, att jag kunde sga ngot fr att trsta dig, svarade Elisabet, men jag r rakt inte i stnd drtill. Du mste knna det, och den vanliga tillfredsstllelsen, som erfares av att intala en lidande tlamod, r mig frnekad, drfr att du alltid har s mycket drav. Mr Bingley kom. Med tjnstefolkets hjlp lyckades mrs Bennet frst f kunskap hrom, s att perioden av ngslan och nervositet hennes sida blev s lng som mjligt. Hon rknade dagarna, som mste frflyta, innan deras inbjudning kunde avsndas hon kunde icke hoppas att f se honom frr. Men tredje dagen efter hans ankomst till Hertfordshire sg hon honom frn fnstret i sitt toalettrum komma ridande ver stallplanen fram till byggningen. Hon ropade, ivrigt till sina dttrar att komma och gldja sig med henne. Jane satt beslutsamt kvar p sin plats vid bordet, men Elisabet gick, fr att gra sin mor till viljes, fram till fnstret, sg ut och varseblev mr Darcy tillsammans med mr Bingley,

varp hon tertog sin plats bredvid sin syster. Det kommer en herre med honom, mamma, sade Kitty, vem kan det vara? Ngon bekant, frmodar jag, kra du. Jag ser rakt inte vem det r. Nej, men se, svarade Kitty, det ser ut att vara den dr herrn, som brukade vara i hans sllskap frut mr, vad heter han nu igen? Den dr lnga, sturska herrn. Store Gud! Mr Darcy! Ja, s ser det ut, det r visst och sant. N, vilken vn som helst till mr Bingley r alltid vlkommen hr, men eljest mste jag sga, att jag hatar blotta synen av honom. Jane sg med verraskning och deltagande p Elisabet. Hon visste endast fga om deras mte i Derbyshire och kunde drfr frst, hur genant det mste vara fr hennes syster att trffa honom s gott som frsta gngen, sedan hon mottagit hans brev med frklaringar. Bda systrarna knde sig ganska illa till mods. Bda hade medknsla med varandra, och deras mor pratade p om sin motvilja mot mr Darcy och sitt beslut att vara hvlig mot honom, endast drfr att han var mr Bingleys vn, utan att ngon av dem hrde p henne. Men Elisabet hade anledning till oro, som icke kunde

anas av Jane, fr vilken hon nnu icke haft mod att visa mrs Gardiners brev eller omtala frndringen i sina egna knslor gentemot honom. Fr Jane kunde han endast vara en man, vars frieri hon avslagit och vars frtjnster hon underskattat. Men fr henne, som gde nrmare knnedom om frhllandet, var han den person, till vilken hela familjen stod i tacksamhetsskuld fr den strsta av vlgrningar, och som hon sjlv betraktade med ett intresse, som, om icke alldeles lika mt, tminstone var lika frstndigt och lika rttmtigt som det, som Jane hyste fr Bingley. Hennes frvning ver att han kom att han kom till Netherfield, till Longbourn och frivilligt uppskte henne igen, var nstan lika stor, som den hon knt, d hon frst bevittnade hans frndrade stt i Derbyshire. Frgen, som hade flytt frn hennes ansikte, tervnde under en halv minut med kad gld, och ett glatt smleende gav glans t hennes gon, d hon under detta gonblick trodde, att hans hngivenhet och hans nskningar nnu voro ofrndrade. Men hon ville icke fullt lita drp. Lt mig frst se, hur han beter sig, sade hon fr sig sjlv, det kommer att bli tids nog fr att vga hoppas.

Hon satt ivrigt sysslande med sitt arbete och frskte att vara lugn utan att vga lyfta upp gonen, tills hon med ngslig nyfikenhet riktade dem mot sin syster, d betjnten nrmade sig drren. Jane sg litet blekare ut n vanligt, men lugnare n Elisabet hade vntat. D herrarna intrdde, rodnade hon, dock mottog hon dem ganska obesvrat och p ett fullt passande stt, som var lika fritt frn ngon yttring av missnje som frn ngot ondigt fjsk. Elisabet sade s litet till bda som hvligheten medgav, och satte sig ter ned vid sitt arbete med en iver, som hon icke ofta gnade drt. Hon hade endast vgat kasta en blick p Darcy. Han sg allvarlig ut som vanligt och, som hon tyckte, mera som han brukat se ut i Hertfordshire n som han visat sig p Pemberley. Men han kunde kanske icke i hennes mors nrvaro vara sdan som han varit under samvaron med hennes morbror och moster. Det var en pinsam men icke osannolik gissning. Bingley hade hon ocks betraktat ett gonblick, och p denna korta tid mrkte hon, att han sg bde glad och frlgen ut. Han mottogs av mrs Bennet med en artighet s stor, att den kom bda hennes dttrar att blygas, i synnerhet nr de jmfrde den

med den kalla och ceremonisa hvlighet, varmed hon hlsade och tilltalade hans vn. I synnerhet Elisabet, som visste, att hennes mor hade den senare att tacka fr sin lsklingsdotters rddning frn obotlig vanra, blev ytterst srad och bedrvad ver en s opassande tskillnad. Sedan Darcy frgat henne, hur mr och mrs Gardiner mdde en frga, som hon icke utan frlgenhet kunde besvara sade han knappast ngonting mer. Han satt icke bredvid henne, kanske var detta orsaken till hans tystnad, men det hade icke varit s i Derbyshire. Dr hade han talat med hennes vnner, d han icke kunde tala med henne sjlv. Men nu frgingo flera minuter utan att hon hrde ett ljud frn honom, och nr hon, ur stnd att behrska sin nyfikenhet, d och d kastade en blick p honom, mrkte hon, att han lika ofta sg p Jane som p henne sjlv, och att han mngen gng endast stirrade p golvet. Hans utseende gav tydligen till knna strre tankfullhet och mindre bemdande att behaga n d de sist trffades. Hon knde sig besviken och var ond p sig sjlv, drfr att hon knde sig s. Kunde jag vl vnta, att det skulle bli annorlunda? sade hon till sig sjlv. Och nd,

varfr kom han hit? Hon knde icke ngon bengenhet att samtala med ngon annan n med honom och hade knappast mod att tilltala honom. Hon frgade efter hans syster, men kunde icke sga ngot mera. Det r lnge sedan ni reste hrifrn, mr Bingley, sade mrs Bennet. Han medgav grna detta. Jag brjade bli rdd fr att ni aldrig skulle komma tillbaka. Folk sade verkligen, att ni p allvar mnade lmna orten i slutet av september, men jag hoppas i alla fall, att det inte r sant. En hel mngd frndringar ha frsiggtt i trakten, sedan ni lmnade oss. Miss Lucas r gift och har ftt ett hem. En av mina dttrar likas. Jag frmodar, att ni hrt talas drom, visst mste ni ha sett det i tidningarna. Det stod i Times och Kuriren, fastn annonsen icke var sdan som den skulle vara. Dr stod bara: ktenskap nyligen ingnget mellan George Wickham Esq. och miss Lydia Bennet, utan ett ord om hennes far eller platsen, dr hon bodde, eller ngonting annat. Det var ocks min svger Gardiners formulering, och jag undrar, hur han kunde skta saken s illa. Sg ni

annonsen? Bingley svarade, att han gjort det, och framfrde sina lycknskningar. Elisabet vgade icke se upp. Hon kunde drfr icke sga vilken min mr Darcy gjorde. Det r verkligen frtjusande att ha en dotter vl gift, fortsatte hennes mor, men p samma gng, mr Bingley, r det svrt att skiljas frn henne. Hon och hennes man ha rest till Newcastle, en plats som ligger i nordligaste delen av landet, efter vad det tycks, och dr komma de att stanna, jag vet inte hur lnge. Hans regemente r frlagt dr, ty jag frmodar att ni hrt talas om att han lmnat lantvrnet och gtt in vid den stende armn. Gud vare lov, han har ngra vnner, fastn kanhnda inte s mnga som han frtjnar. Elisabet, som visste, att detta var riktat mot mr Darcy, blygdes till den grad, att hon knappt kunde sitta kvar. Det tvang henne emellertid att gra vld p sig och tala, vilket ingenting med sdan effekt hade gjort frut, och hon frgade Bingley, om han mnade stanna ngon lngre tid p landet. Ngra veckor, trodde han. Nr ni skjutit alla era egna fglar, mr Bingley, sade hennes mor, ber jag er komma hit och skjuta

s mnga ni behagar p mr Bennets egendom. Jag r sker om att han kommer att bli ofantligt glad ver att kunna st er till tjnst och att han kommer att spara alla de bsta kullarna fr er rkning. Elisabet knde sig nnu olyckligare ver en s ondig och fjskig uppmrksamhet. Om samma angenma utsikter, som hade frjdat dem fr ett r sedan, nu skulle erbjuda sig, s var hon sker om att allt hastigt skulle taga samma harmliga slut. I detta gonblick knde hon, att r av lycka icke kunde giva Jane eller henne upprttelse fr stunder av s pinsam frlgenhet. Mitt hjrtas hgsta nskan, sade hon fr sig sjlv, r att aldrig mera trffa ngon av dem. Deras sllskap kan inte sknka ngot nje, som gottgr ett sdant elnde som det hr. Mtte jag aldrig f terse ngon av dem! Hennes knsla av olycka mildrades dock strax drp, d hon iakttog, huru hennes systers sknhet terupptnde hennes frre beundrares mma lga. Nr han frst kom in, hade han endast sagt ngra f ord till henne, men fr varje stund som frflt, tycktes han gna henne allt mera av sin uppmrksamhet. Han fann henne lika vacker som hon varit fregende r lika snll och lika

okonstlad, ehuru icke alldeles lika sprksam. Jane var angelgen, att ingen skillnad alls skulle mrkas hos henne, och hon var verkligen vertygad om att hon talade lika mycket som frut. Men hon var s upptagen av sina tankar, att hon icke alltid var medveten om nr hon var tyst. Nr herrarna reste sig fr att g, kom mrs Bennet ihg sin tillmnade artighet och inbjd dem att ta middag p Longbourn om ngra f dagar. Ni r verkligen skyldig oss ett besk, mr Bingley, tillade hon, ty nr ni reste till staden i vintras, lovade ni att intaga en familjemiddag hos oss, s snart ni tervnt. Jag har inte glmt detta, som ni ser, och jag frskrar er, att jag knde mig hgst besviken, d ni inte kom tillbaka och hll ert lfte. Bingley sg litet generad ut ver denna anmrkning och yttrade ngot om sin ledsnad ver att ha blivit hindrad av affren. Drp avlgsnade de sig. Mrs Bennet hade varit mycket hgad att bedja dem stanna till middag samma dag, men fastn hon alltid hll ett mycket gott bord, trodde hon, att rtternas antal var allt fr litet fr en man, som hon s ivrigt lade an p, och att det icke kunde

tillfredsstlla aptiten och stoltheten hos en, som hade tio tusen om ret.

FEMTIOFJRDE KAPITLET.
S snart de hade rest, gick Elisabet ut fr att stilla sin oro eller med andra ord fr att oavbrutet med tankarna drja vid de mnen, som mste skrpa dem nnu mer. Mr Darcys beteende frvnade och frargade henne. Om han kom bara fr att sitta tyst, allvarsam och likgiltig, sade hon, varfr kom han d alls? Hon kunde icke klargra det p ngot stt, som tillfredsstllde henne. Han kunde nnu vara vnlig och lskvrd mot morbror och moster, nr han var i staden, och varfr var han det icke mot mig? Om han r rdd fr mig, varfr kom han hit? Om han inte lngre bryr sig om mig, varfr r han s tyst? Vilken retsam man! Jag vill aldrig mera tnka p honom. Ofrivilligt stod hon en stund fast vid sitt beslut till fljd drav att hon mtte sin syster, vilken nrmade sig med en glttig min, som visade, att hon var mera belten med gsterna n Elisabet. Nu, sade Jane, d detta frsta mte r ver, knner jag mig fullstndigt lugn. Jag knner min egen styrka, och jag skall aldrig mera bli frvirrad

vid hans ankomst. Det glder mig, att han kommer hit till middagen om tisdag; man skall d offentligen f se, att vi bda sidor trffas endast som ett par fr varandra likgiltiga bekanta. Ja, verkligen mycket likgiltiga, sade Elisabet leende. Akta dig bara, Jane! Kra Lizzy, du kan vl inte tro mig vara s svag, att jag nu lper ngon fara? Jag tror, att du lper mycket stor fara att gra honom lika frlskad i dig som ngonsin. * De tersgo icke de bda herrarna frrn p tisdagen, och mrs Bennet gav under tiden fritt lopp t alla de glada frhoppningar, som Bingleys goda lynne och artiga stt under en halvtimmes besk hade terupplivat. P tisdagen var ett stort sllskap samlat p Longbourn, och de tv herrarna, som voro ivrigt efterlngtade, kommo i mycket god tid, punktliga, som det gnar och anstr sportsmn. Nr de gingo in i matsalen, hll Elisabet skarp utkik fr att se, om Bingley skulle intaga platsen bredvid hennes

syster, som vid alla deras fregende bjudningar hade valts av honom. Hennes frsiktiga mor, som var upptagen av samma tankar, uraktlt att uppmana honom att stta sig bredvid henne sjlv. D han intrdde i rummet, tycktes han tveka, men Jane rkade se sig om och le; hans beslut var fattat han satte sig bredvid henne. Elisabet sg med segerglad min p hans vn. Denne uthrdade hennes blick med stolt likgiltighet, och hon skulle ha trott, att Bingley ftt hans hgtidliga tillstnd att bli lycklig, om hon icke hade sett, att han ocks vnde sina blickar mot mr Darcy, p en gng leende och med ett oroligt uttryck. Hans stt mot hennes syster under middagen visade en beundran fr henne, som, fastn mindre ppet framtrdande n frut, vertygade Elisabet om att, ifall han lmnades t sig sjlv, Janes och hans egen lycka snart skulle bli betryggad. Ehuru hon icke vgade lita p utgngen, fann hon dock nje i att iakttaga hans beteende. Det upplivade henne s mycket, som det ver huvud var mjligt, ty hon var icke vid ngot glatt lynne. Mr Darcy satt nstan s lngt skild frn henne, som sig gra lt. Han satt p ena sidan av hennes mor. Hon visste,

huru liten gldje en sdan placering skulle sknka ngondera av dem och huru fga den skulle lta dem framtrda till sin frdel. Hon satt icke tillrckligt nra fr att hra ngot av deras samtal, men hon kunde se, huru sllan de talade med varandra och huru stelt och kallt deras stt mot varandra var, nr de ngon gng gjorde det. Moderns oartighet gjorde knslan av vad de hade honom att tacka fr nnu mera pinsam fr Elisabet, och stundtals skulle hon givit vad som helst fr att f rtt att omtala fr honom, att hela familjen vl knde till och uppskattade hans godhet. Hon hoppades, att eftermiddagen skulle bereda dem ngot tillflle att komma tillsammans och att hela besket icke skulle frg, utan att de voro i stnd att sga mera till varandra n de hgtidliga hlsningsorden vid hans ankomst. ngslig och illa till mods som hon var, var den stund, som frgick i salongen, innan herrarna kommo upp, till den grad ledsam och trkig, att hon nstan blev ohvlig. Hon motsg gonblicket fr deras intrde ssom det, varp alla hennes utsikter till trevnad under aftonen berodde. Om han inte kommer till mig d, sade hon, avstr jag fr alltid frn honom.

Herrarna kommo upp, och hon tyckte, att det sg ut, som om han skulle motsvara hennes frhoppningar, men tyvrr hade damerna samlat sig kring bordet, vid vilket Elisabet serverade kaffe, i en s tt skara, att det i hennes nrhet icke fanns rum nog fr placerande av en enda stol. Och d herrarna nrmade sig, flyttade sig en av flickorna nnu nrmare henne och viskade: Herrarna f inte komma och skilja oss t, det r mitt fasta beslut. Vi vill inte sllskapa med ngon av dem, eller hur? ]Darcy hade gtt till en annan del av rummet. Hon fljde honom med gonen, avundades alla, med vilka han talade, hade knappt tlamod att servera ngon kaffe och blev sedan rasande p sig sjlv, drfr att hon var s dum! En man, som en gng ftt nej! Hur kunde jag ngonsin vara s draktig, att jag vntade ett frnyande av hans anbud? Finns det ngon man, som inte skulle uppresa sig mot en sdan svaghet, som ett andra frieri till samma kvinna? Det finns inte en ovrdighet, som r s motbjudande fr en mans knslor. Hon blev emellertid litet upplivad, d han sjlv kom tillbaka med sin kaffekopp, och, begagnande

tillfllet, sade hon: r er syster nnu kvar p Pemberley? Ja, hon skall stanna dr till jul. Och alldeles ensam? Ha alla hennes vnner lmnat henne? Mrs Annesley r hos henne. De andra ha nu varit tre veckor i Scarborough. Hon kunde inte hitta p ngot mera att sga, men om han nskade samtala med henne, kunde han kanske ha bttre lycka. Han stod emellertid kvar ngra minuter bredvid henne under tystnad; slutligen, d de unga damerna viskade till Elisabet igen, gick han sin vg. Nr kaffebordet var avdukat och spelborden framsatta, reste sig alla damerna, och Elisabet hoppades d, att mr Darcy snart skulle nrma sig henne, men alla hennes frhoppningar gckades, d hon sg honom bli ett offer fr hennes mors ivriga spaningar efter whistspelare, och inom kort satt han, liksom vriga spelande, vid ett bord. Hon frlorade nu allt hopp att knna ngon trevnad. De tv blevo hela aftonen sittande vid olika bord, och hon hade ingenting annat att gldja sig ver, n att han s ofta vnde blicken t det hll, dr hon satt, att han spelade lika illa som hon sjlv.

Mrs Bennets plan hade varit att f behlla de tv Netherfieldherrarna till supn, men olyckligtvis bestllde de fram vagnen frr n ngon av de andra, och hon hade icke tillflle att hlla dem kvar. N, flickor, sade hon, s snart de blivit ensamma, vad sger ni om dagen? Jag frskrar er, att jag tycker, att allt gick ovanligt bra. Maten var s vl tillagad som tnkas kunde. Steken var alldeles lagom stekt, och alla sade, att de aldrig hade sett ett s fett lrstycke. Soppan var femti gnger bttre n den, som vi fingo hos Lucas frra veckan, till och med mr Darcy erknde, att rapphnsen voro utmrkt vl stekta, och jag frmodar, att han tminstone har tv eller tre franska kockar! Och, min kra Jane, jag har aldrig sett dig se bttre ut. Mrs Long sade s ocks, ty jag frgade henne, om du inte tog dig bra ut. Och vad tror du hon sade dessutom? Ah! Mrs Bennet, till slut f vi nog nd se henne som fru p Netherfield! Det sade hon verkligen. Jag tycker, att mrs Long r en riktigt rar mnniska, och hennes dttrar ro mycket hyggliga, fastn inte alls vackra, jag tycker ofantligt mycket om dem. Mrs Bennet var kort sagt i mycket hg stm-

ning. Hon hade sett nog av Bingleys frhllande till Jane fr att vara vertygad om att hon till slut skulle f honom, och hennes frvntningar om framgng fr hennes familj voro, d hon var i glatt humr, s utan rim och reson, att hon knde sig helt besviken ver att icke se honom komma tillbaka dagen drp fr att framstlla sitt frieri. Det har varit en mycket trevlig dag, sade Jane till Elisabet. Sllskapet syntes vara vl valt, och alla passade bra fr varandra. Jag hoppas, att vi ofta komma att trffas igen. Elisabet log. Lizzy, du fr inte gra s. Du fr inte misstnka mig. Det srar mig. Jag frskrar dig, att jag nu har lrt mig njuta av samvaron med honom ssom en angenm och frstndig ung man, utan att jag hyser ngon nskan utver detta. Att dma av hans stt mot mig nu r jag fullt vertygad om att han aldrig haft en tanke p att hos mig vcka en bjelse. Saken r bara den, att han r begvad med ett angenmare umgngesstt och strre frmga att behaga n ngon annan man. Du r mycket grym, sade hennes syster, du vill inte lta mig le, och du frleder mig drtill varje gonblick.

 Hur svrt r det inte i vissa fall att bli trodd! Och hur omjligt i andra fall! Men varfr vill du vertyga mig om att jag knner mera fr honom n jag tillstr? Det r en frga, som jag knappt kan besvara. Vi vilja alla grna ge lrdomar, om vi ocks endast kunna meddela sdant, som inte r vrt att lra knna. Frlt mig, och om du framhrdar i din likgiltighet, gr inte mig till din frtrogna.

FEMTIOFEMTE KAPITLET.
Ngra dagar efter denna bjudning kom mr Bingley ter p besk, denna gng ensam. Hans vn hade lmnat honom p morgonen samma dag och rest till London, men han skulle komma tillbaka om tio dagar. Han stannade ver en timme och var vid srdeles gott lynne. Mrs Bennet bjd honom att bli kvar ver middagen, men med mnga tacksgelser frklarade han, att han var upptagen p annat hll. Nsta gng ni tittar in hos oss, sade hon, hoppas jag att vi f bttre tur. Han sade, att det skulle bli honom ett synnerligen stort nje att komma nr som helst, och om hon tillt det, skulle han vid frsta lmpliga tillflle uppvakta dem. Kan ni komma i morgon? Ja, han var alls inte upptagen den fljande dagen, och hennes inbjudning antogs med gldje. Han kom och det i s god tid, att ingen av damerna nnu hade kltt sig fr middagen. Mrs Bennet sprang in i sina dttrars rum i penjoar och endast halvkammad, ropande: Kra Jane,

skynda dig och spring ned! Han har kommit, mr Bingley har kommit, det har han verkligen. Skynda dig, skynda dig! Se s, Sara, g genast in till miss Bennet och hjlp henne p med klnningen! Bry dig inte om miss Lizzys kamning! Vi komma ner s fort vi kan, sade Jane, men jag tror att, Kitty r lngre kommen n ngon av oss, ty hon gick upp fr en halvtimme sedan. t skogen med Kitty? Vad har hon att gra med saken? Se s, raska p, raska p! Var r ditt skrp, kra barn? Men nr modern hade gtt, kunde inte Jane frm sig att g ner utan en av sina systrar. Under aftonens lopp visade sig mrs Bennet alltjmt lika angelgen att f de unga tu ensamma fr sig. Sedan man druckit te, drog sig mr Bennet, ssom hans vana var, tillbaka till biblioteket, och Mary gick upp till sitt piano. Sedan tv hinder av fem slunda blivit undanrjda, satt mrs Bennet en bra stund och sg p Elisabet och Kitty och gjorde tecken t dem utan att lyckas gra ngot intryck p dem. Elisabet ville inte ge akt p henne, och nr Kitty slutligen gjorde det, sade hon mycket oskyldigt: Vad r det frga om, mamma? Varfr vinkar du t mig? Vad ska jag gra?

 Ingenting, kra barn, ingenting. Jag vinkade inte t dig. Drp satt hon stilla nnu fem minuter, men ur stnd att lta ett s dyrbart tillflle g sig ur hnderna, steg hon pltsligt upp och sade till henne: Kom med mig, kra barn, jag har ngot att sga dig, och s gick hon ut med henne ur rummet. Jane gav i samma gonblick Elisabet en blick, som vittnade om hennes ledsnad ver moderns uppgjorda plan och hennes innerliga bn, att hon inte skulle g in drp. Om ngra minuter ppnade mrs Bennet drren p glnt och ropade: Kom, kra Lizzy, jag vill tala med dig. Elisabet var tvungen att g. Vi kan lika vl lmna dem fr sig sjlva, frstr du, sade hennes mor, s snart hon kommit ut i hallen. Kitty och jag g upp och stta oss i mitt toalettrum. Elisabet gjorde icke ngot frsk att resonera med sin mor, utan stannade lugnt kvar i hallen, tills hon och Kitty voro utom synhll, drp tervnde hon till salongen. Mrs Bennet hade ingen framgng med sina

planer den dagen. Bingley var alldeles intagande, men upptrdde p intet stt som hennes dotters frklarade tillbedjare. Hans otvungna och glttiga stt gjorde honom till en hgst angenm deltagare i deras aftonsllskap, och han hade frdrag med moderns mindre vlbetnkta fjsk och hrde alla hennes dumma anmrkningar med ett verseende och en bibehllen fattning, som var srdeles tilltalande fr dottern. Man behvde knappast bedja honom att stanna ver supn, och innan han avlgsnade sig, trffades en verenskommelse mellan honom och mrs Bennet, att han morgonen drp skulle komma och jaga tillsammans med hennes man. Efter avskedet sade icke Jane ngot mer om sin likgiltighet. Icke ett ord om Bingley utbyttes mellan systrarna, men Elisabet gick och lade sig i den lyckliga tron, att saken snart mste bli klar, s framt icke mr Darcy kom tillbaka inom den bestmda tiden. Men inom sig knde hon sig tmligen sker p att allt detta mste ha skett med dennes bifall. Bingley kom punktligt p den bestmda tiden, och han och mr Bennet tillbragte frmiddagen tillsammans, ssom det var verenskommet. Den

senare var mycket trevligare, n hans fljeslagare hade vntat sig. Hos Bingley fanns icke ngon inbilskhet eller drskap, som kunde vcka hans lje eller hans avsmak, och han sin sida var mycket mera meddelsam och mindre excentrisk, n den andre ngonsin sett honom. Bingley kom naturligtvis tillbaka med honom till middagen, och p aftonen var mrs Bennet ter mycket uppfinningsrik fr att avlgsna alla frn honom och hennes dotter. Elisabet, som hade ett brev att skriva, gick fr detta ndaml, strax sedan man druckit te, in i frukostrummet, ty som alla de andra skulle stta sig vid spelborden, kunde det icke komma i frga, att hon skulle motverka sin mors planer. Men d hon efter avslutandet av sitt brev tervnde till salongen, sg hon till sin ondliga frvning, att hon hade anledning att frukta, att hennes mor hade varit allt fr finurlig fr henne. D hon ppnade drren, varseblev hon sin syster och Bingley stende tillsammans vid eldstaden, synbarligen inbegripna i ett allvarligt samtal, och om icke detta hade vckt ngon misstanke, s skulle bdas ansiktsuttryck, d de hastigt vnde sig om och skildes t, ha frrtt, hur saken stod.

Situationen var genant nog fr dem, men nnu mera fr henne, efter vad hon tyckte. Ingen av dem yttrade ett ord, och Elisabet stod just i begrepp att g ut igen, d Bingley, som, liksom hennes syster, hade satt sig, pltsligen steg upp, viskade ett par ord till henne och skyndade ut ur rummet. Jane kunde icke frtiga ngot fr Elisabet, d ett frtroende kunde gldja henne, hon omfamnade henne gonblickligen och tillstod under den livligaste rrelse, att hon var den lyckligaste varelse i vrlden. Detta r fr mycket, tillade hon, alldeles fr mycket, jag frtjnar det icke. Ack, varfr ro inte alla lika lyckliga som jag? Elisabet lycknskade henne med en uppriktighet, en vrme, en frtjusning, som ord endast svagt kunde uttrycka. Varje vnligt ord frn henne var en ny klla till gldje fr Jane. Men hon kunde icke frm sig att stanna kvar hos sin syster eller sga ens hlften av vad som nnu terstod att sga. Jag mste genast g till mamma, utropade hon, jag vill fr ingen del ta hennes krleksfulla omsorg p skmt eller lta henne f hra det av ngon annan n mig sjlv. Bingley har redan gtt

till pappa. O, Lizzy, tnk, att vad jag har att bertta kommer att sknka alla mina kra s mycken gldje! Hur skall jag bra s mycken lycka? Hon skyndade drp till sin mor, som avsiktligt hade avlgsnat sig frn de spelande och satt uppe p sitt rum tillsammans med Kitty. Elisabet, som nu var ensam, log ver den snabbhet och ltthet, varmed den sak nu slutligen avgjorts, som under mnga mnader vllat dem s mycken oro och s mnga ledsamheter. Och detta, sade hon, r slutet p all ngslig frsiktighet p hans vns sida! P alla hans systers rnker och all hennes falskhet! Det lyckligaste, frstndigaste och mest tillfredsstllande slut! Om ngra minuter intrdde Bingley, vars underhandling med hennes far hade varit kort och p saken gende. Var r er syster? sade han hastigt, d han ppnade drren. Hos mamma dr uppe. Hon kommer ner om ett gonblick, frmodar jag. Drp stngde han drren och kom fram till henne fr att mottaga hennes systerliga lycknskningar och bevis p tillgivenhet. Elisabet

uttryckte rligt och hjrtligt sin gldje ver utsikten att bli hans svgerska. De skakade hand med stor hjrtlighet och, tills hennes syster kom ner, fick hon lyssna till allt vad han hade att sga om sin egen lycka och Janes fullkomligheter, och fastn han var en frlskad man, trodde Elisabet verkligen, att alla hans frhoppningar om lycka i sanning voro grundade, emedan de vilade p Janes goda frstnd och alla frtrffliga egenskaper och en genomgende likhet i knslor och smak mellan dem bda. Det blev en ovanligt frjdefull afton fr dem alla. Janes innerliga gldje utbredde ett s ljuvt skimmer ver hennes ansikte, att hon var vackrare n ngonsin. Kitty myste och log och hoppades, att hennes tur snart skulle komma. Mrs Bennet kunde icke giva sitt samtycke eller uttala sitt gillande i ordalag varma nog fr att ge luft t hennes knslor, fastn hon under en halvtimmes tid icke talade med Bingley om ngonting annat, och nr mr Bennet slt sig till dem vid supn, visade hans rst och hans stt tydligt, hur glad han var. Icke ett ord, som anspelade drp gick dock ver hans lppar, frrn deras gst tagit avsked fr natten, men s snart han avlgsnat sig, vnde han

sig till sin dotter och sade: Jane, jag lycknskar dig. Du kommer att bli en mycket lycklig hustru. Jane kom genast fram till honom, kysste honom och tackade honom fr hans godhet. Du r en snll flicka, svarade han, och det glder mig att veta, att du gr ett s gott parti. Jag tvivlar inte p att ni passa mycket bra fr varandra. Era lynnen ro p intet stt olika. Ni ro bda s fogliga, att aldrig ngot beslut kommer att bli fattat, s lttrogna, att varje tjnare kommer att bedraga er, och s frikostiga, att ni alltid komma att leva ver edra tillgngar. Jag hoppas, att det inte gr s. Ofrsiktighet eller tanklshet i frga om pengar skulle vara ofrltlig hos mig. Leva ver deras tillgngar! Min kre man, utropade hans hustru, vad r det du sger? Han har ju fyra eller fem tusen om ret och antagligen mera. Sedan vnde hon sig till sin dotter och sade: O, min kra, kra Jane, jag r s lycklig, jag kommer skert inte att f en blund i mina gon p hela natten. Jag visste, hur det skulle g. Jag sade alltid, att det mste g s till slut. Du var vl i alla

dagar inte s vacker fr ingenting! Jag kommer ihg, s snart jag fick se honom, nr han frsta gngen kom till Hertfordshire i fjol, tnkte jag, att det var hgst troligt, att ni tv skulle bli ett par. O! Han r den vackraste unge man, man kan se! Wickham och Lydia voro alldeles glmda. Jane var utan medtvlan hennes lsklingsbarn. Fr gonblicket brydde hon sig icke om ngon annan. Janes yngre systrar brjade snart stlla sig vl med henne fr att vinna vissa frmner, som hon i framtiden kunde frfoga ver. Mary anhll om att f begagna biblioteket p Netherfield, och Kitty bad mycket ivrigt om tillstllandet av ngra baler dr varje vinter. Bingley var naturligtvis frn denna tid en daglig gst p Longbourn; han kom ofta fre frukosten och stannade alltid till efter supn, utom nr ngon barbarisk granne, som icke nog kunde avskys, snt honom en middagsbjudning, som han trodde sig tvungen att antaga. Elisabet hade nu mycket litet tid till samtal med sin syster, ty s lnge fstmannen var nrvarande, gnade Jane icke uppmrksamhet t ngon annan, men hon fann sig vara av stor nytta fr dem bda under de skilsmssans stunder, som ibland mste

frekomma. Under Janes frnvaro vnde sig Bingley alltid till Elisabet fr att f det njet att tala om den lskade, och nr Bingley var borta, uppskte Jane stndigt samma trsteklla. Han har gjort mig s glad, sade hon en afton, genom att tala om fr mig, att han var fullstndigt okunnig om min vistelse i London i vras. Jag hade inte trott, att det var mjligt. Jag anade det, svarade Elisabet. Men hur kunde han frklara det? Hans systrar mste ha varit skulden drtill. De sgo skerligen inte hans tycke fr mig med blida gon, och det undrar jag inte p, d han kunde ha trffat ett i mnga hnseenden s mycket frdelaktigare val. Men nr de, som jag hoppas, f se, att deras bror r lycklig med mig, s f de vl lra sig att vara njda, och vi skola komma p god fot med varandra igen, fastn vi aldrig kunna bli vad vi en gng varit fr varandra. Detta r det hrdaste ord, sade Elisabet, jag ngonsin hrt dig yttra. Snlla syster! Det skulle verkligen frarga mig att terigen f se hur du ltit narra dig av miss Bingleys ltsade tillgivenhet! Kan du tnka dig, Lizzy, att, nr han reste till London i november, hll han verkligen av mig, och

ingenting annat n vertygelsen om att jag var likgiltig fr honom skulle hindrat honom frn att komma hit igen. Han gjorde verkligen ett litet misstag, men det hedrar hans ansprkslshet. Detta franledde naturligtvis ett lovtal av Jane ver hans misstro till sig sjlv och det ringa vrde, han satte p sina egna goda egenskaper. Elisabet fann med gldje, att han icke hade omtalat sin vns inblandning i saken, ty fastn Jane hade det dlaste och mest frltande hjrta i vrlden, visste hon, att det var en omstndighet, som mste nedstta Bingley i hennes tankar. Jag r skerligen den lyckligaste varelse, som ngonsin levat! utropade Jane. O, Lizzy, varfr har jag p detta stt blivit utvald och lyckliggjord framfr alla de mina! Om jag bara kunde f se dig lika lycklig! Om det barafunnes en annan sdan man fr dig! Om du ocks skulle ge mig fyrtio sdana mn, s kunde jag aldrig bli lika lycklig som du. Jag kan aldrig f njuta samma lycka som du, frrn jag fr ditt sinnelag, din godhet. Nej, nej, lt mig skta mig sjlv; kanske, om jag har riktigt god tur, kan jag i sinom tid ptrffa en annan mr Collins.

Det kunde icke lnge bli en hemlighet, hur sakerna stodo i familjen p Longbourn. Mrs Bennet hade rttighet att anfrtro den t mrs Philips, och hon vgade, utan att ha ftt tilltelse drtill, yppa den fr alla sina grannar i Meryton. Familjen Bennet frklarades ofrdrjligen vara den lyckligaste i vrlden, fastn endast ngra f veckor frut, d Lydia rymt, den allmnt utpekades ssom frutbestmd fr olycka.

FEMTIOSJTTE KAPITLET.
En frmiddag, omkring en vecka sedan Bingleys frlovning med Jane ingtts, d han och familjens kvinnliga medlemmar sutto tillsammans i matsalen, vcktes pltsligen deras uppmrksamhet av ljudet av en vagn, och de fingo se ett fyrspnt ekipage komma krande uppfr grdsplanen. Den drogs av skjutshstar, och varken vagnen eller frridarens livr var bekant fr dem. Som det emellertid var skert, att ngon kom, frmdde Bingley gonblickligen Jane att undvika det tvng, som detta olgliga besk medfrde, och taga en promenad med honom i den lilla parken. De tvegvo sig av, och de tre terstendes gissningar fortforo, ehuru utan resultat, tills drren ppnades och deras gst intrdde. Det var lady Catherine de Bourgh. Saken var gnad att vcka allas frvning, men deras verraskning blev strre n vad de vntat sig, och mrs Bennets och Kittys sida, fastn den intrdande var fullkomligt oknd fr dem, var den till och med mindre n Elisabets. Lady Catherine intrdde i rummet med en mer n vanligt ondig min, besvarade Elisabets

hlsning endast med en obetydlig bjning p huvudet och satte sig ned utan att sga ett ord. Elisabet hade vid hennes intrde nmnt hennes namn fr sin mor, ehuru hon icke anhllit om att bli presenterad. Mrs Bennet, som var alldeles frbluffad, men p samma gng smickrad ver att f besk av en s frnm dam, mottog henne ytterst artigt. Sedan lady Catherine suttit tyst ett gonblick, sade hon mycket stelt till Elisabet: Jag hoppas ni mr vl, miss Bennet. Den hr damen, frmodar jag, r er mor? Elisabet svarade mycket kort, att hon var det. Och det hr, frmodar jag, r en av era systrar? Ja, mylady, sade mrs Bennet, frtjust att f tala vid en sdan person som lady Catherine. Hon r min nst yngsta dotter, min yngsta har nyss gift sig, och min ldsta r ngonstdes ute i parken och promenerar med en ung man, som jag tror snart kommer att bli en medlem av familjen. Ni har en mycket liten park hr, tertog lady Catherine efter en stunds tystnad. Jag frmodar att den r ingenting i jmfrelse

med parken vid Rosings, ers nd, men jag frskrar er, att den r mycket strre n sir William Lucas park. Det hr mste vara ett hgst otrevligt vardagsrum p sommaraftnarna; fnstren ligga ju rakt t vster. Mrs Bennet frskrade henne, att de aldrig sutto dr efter middagen, och tillade: Fr jag ta mig friheten och frga ers nd, om mr och mrs Collins mdde bra, nr ni lmnade dem? Ja, mycket bra. Jag trffade dem i frrgr kvll. Mrs Bennet frgade mycket artigt lady Catherine, om hon ville intaga ngra frfriskningar, men hon avbjde mycket bestmt och icke synnerligen hvligt hennes anbud; sedan reste hon sig och sade till Elisabet: Miss Bennet, jag tyckte, att det var ett litet stycke vacker vildpark p ena sidan av er grdsplan. Jag skulle grna vilja gra en liten tur i den, om ni vill vara s snll och gra mig sllskap. G med, kra du, utropade hennes mor, och visa hennes nd de srskilda promenaderna. Jag

tror, att hon skall tycka mycket om eremitaget. Elisabet lydde, sprang in i sitt rum efter sitt parasoll och fljde den dla gsten nedfr trappan. Nr de gingo genom hallen, ppnade lady Catherine drrarna till matsalen och salongen, frklarade, efter att ha tagit en kort verblick, att det sg ut att vara ganska propra rum, och gick s vidare. Hennes vagn stod kvar vid porten, och Elisabet sg, att hennes kammarjungfru satt i den. De fortsatte under tystnad lngs den grusade gng, som frde till skogsdungen; Elisabet var besluten att icke gra ngon anstrngning att inleda samtal med en kvinna, som nu var mer ofrsynt och obehaglig n ngonsin. Hur kunde jag ngonsin tro att hon var lik sin systerson? sade hon fr sig sjlv, i det hon kastade en blick p hennes ansikte. S snart de kommo in i skogsdungen, brjade lady Catherine slunda: Ni kan inte svva i ovisshet, miss Bennet, angende sklet till min hitresa. Ert eget hjrta, ert eget samvete mste sga er, varfr jag kommer. Elisabet sg p henne med ofrstlld frvning.

 Ni misstar er verkligen. Jag har inte alls kunnat frklara, varfr ni hedrar oss med ett besk. Miss Bennet, svarade lady Catherine i vredgad ton, ni borde veta, att jag inte r att skmta med. Men hur litet uppriktig ni n behagar vara, skall ni inte finna mig vara det. Min karaktr har alltid varit knd fr sin uppriktighet och rttframhet, och i en sak sdan som denna skall jag visserligen inte svika mina grundsatser. Ett rykte av en hgst oroande natur ndde mig fr tv dagar sedan. Jag fick veta, att inte allenast er syster stod i begrepp att ing ett hgst frdelaktigt gifterml, men att ni, miss Elisabet Bennet, enligt all sannolikhet snart drefter skulle bli frenad med min systerson min egen systerson mr Darcy. Fastn jag vet, att detta mste vara en skandals osanning fastn jag inte skulle vilja skymfa honom ens genom att antaga mjligheten drav, beslt jag genast att bege mig till denna plats fr att lta er f veta mina tankar. Om ni trodde, att det omjligen kunde vara sant, sade Elisabet, rodnande av frvning och frakt, s undrar jag, varfr ni gjorde er det besvret att resa s lngt. Vilken avsikt kunde vl ers nd ha drmed?

 Att genast yrka p att f ett sdant rykte kategoriskt vederlagt. Att ni kommer till Longbourn fr att beska mig och min familj, sade Elisabet lugnt, kommer snarare att bli en bekrftelse av ett sdant rykte, om det verkligen r i omlopp. Om! Vill ni d pst, att ni r okunnig drom? Har ni inte sjlv med full avsikt utspritt det? Vet ni inte, att ett sdant rykte r ute bland folk? Det har jag aldrig hrt. Och kan ni ocks frklara, att det inte finns ngon grund drfr? Jag gr inte ansprk p att vara lika rttfram som ers nd. Ni kan framstlla frgor, som jag inte vill besvara. Det hr r olidligt! Miss Bennet, jag yrkar p att f ett tillfredsstllande svar. Har han, har min systerson gjort er ett giftermlsanbud? Ers nd har frklarat, att det r omjligt. Det borde vara det, det mste vara det, s lnge han har sitt frstnd i behll. Men era konstgrepp och lockelser kunna i ett gonblick av frblindelse ha kommit honom att frgta, vad han

r skyldig sig sjlv och hela sin familj. Ni har nog fngat honom i era garn. Om jag har gjort det, skall jag bli den sista, som erknner det. Miss Bennet, vet ni vem jag r? Jag r inte van vid ett sdant sprk som detta. Jag r nstan den nrmaste slkting, han har i vrlden, och jag har rtt att f knnedom om hans intimaste angelgenheter. Men ni har inte rtt att f knnedom om mina, och ett sdant beteende som ert kommer aldrig att frm mig att yppa dem fr er. Frst mig rtt. Detta gifterml, som ni r nog frmten att efterstrva, kan aldrig bli av. Nej, aldrig. Mr Darcy r frlovad med min dotter. N, vad har ni nu att sga? Bara s mycket: om han r det, kan ni inte ha ngot skl att antaga, att han vill gra mig ett anbud. Lady Catherine tvekade ett gonblick, sedan svarade hon: Deras frlovning r av ett egendomligt slag. Frn barndomen ha de varit mnade t varandra. Det var hans, likavl som hennes mors innerligaste

nskan. D de lgo i vaggan, planerade vi frbindelsen; och nu, i det gonblick d bda systrarnas nskningar skulle g i uppfyllelse genom deras gifterml, nu skall det frhindras av en flicka av lg brd, helt obetydlig och utan ngra frbindelser med familjen. Fster ni inte ngot avseende vid hans vnners nskningar, vid hans hemliga frlovning med miss de Bourgh? Har ni frlorat varje knsla av anstndighet och grannlagenhet? Har ni inte hrt mig sga, att han frn sin tidigaste barndom var bestmd t sin kusin? Ja, och jag hade hrt det frut. Men vad betyder det fr mig? Om det inte finns ngot annat hinder fr mitt gifterml med er systerson, skall jag skerligen inte lta mig avhllas drifrn av min vetskap om att hans mor och moster nskade, att han skulle gifta sig med miss de Bourgh. Ni har bda gjort s mycket ni kunnat vid planerandet av giftermlet; genomfrandet drav berodde p andra. Om mr Darcy varken av sitt hedersord eller av bjelse r bunden vid sin kusin, varfr fr han inte d gra ett annat val? Och om hans val faller p mig, varfr fr inte jag antaga hans anbud? Drfr att heder, anstndighet, klokhet ja,

ert eget intresse frbjuder det. Ja, miss Bennet, ert intresse, ty vnta inte att ni blir vl upptagen av hans familj eller hans vnner, om ni med vett och vilja handlar emot allas nskningar. Ni kommer att bli klandrad, ringaktad och frsmdd av alla hans nrmaste. Er frbindelse kommer att bli en skam, ert namn kommer aldrig att nmnas av ngon av oss. Det dr r hgst olyckliga frhllanden, svarade Elisabet, men mr Darcys hustru mste ndvndigt i sitt frhllande till honom finna en s utomordentlig klla till lycka, att hon p det hela taget inte skall ha ngon orsak att klaga. Halsstarriga, hrdnackade flicka! Jag blygs fr er! r detta er tacksamhet fr min uppmrksamhet mot er i vras? Knner ni er inte st i ngon frbindelse till mig hrfr? Lt oss stta oss. Ni mste frst, miss Bennet, att jag kommit hit med den fasta fresatsen att genomfra min avsikt, och jag vill inte lta mig avrdas drifrn. Jag har inte varit van att ge efter fr ngons nycker. Jag har inte varit van att tla missrkningar. Det kommer att gra ers nds stllning n mera beklagansvrd, men det kommer inte att ha ngon inverkan p mig.

 Jag vill inte bli avbruten! Hr p mig under tystnad. Min dotter och min systerson ro skapade fr varandra. De hrstamma p mdernesidan frn samma dla slkt, och p fdernesidan frn aktningsvrda, hederliga, gamla, fastn oadliga familjer. Deras frmgenhet r bda sidor storartad. De ro bestmda fr varandra enligt den enstmmiga meningen hos alla medlemmarna av deras respektive familjer; vad kan d skilja dem t? Ansprken hos en ung flicka, en uppkomling utan familj, frbindelser eller frmgenhet. Kan ngot sdant tlas? Men det fr inte, skall inte ske! Om ni frstode ert eget bsta, skulle ni inte vilja lmna den krets, som ni tillhr genom er uppfostran. Om jag gifte mig med er systerson, skulle jag icke anse mig lmna denna krets. Han r en gentleman, jag r en gentlemans dotter; s lngt ro vi jmlikar. Det r sant. Ni r en gentlemans dotter, men vem r er mor? Vilka ro era morbrder och mostrar? Tro inte, att jag r okunnig om deras levnadsstllning. Vilka n mina slktskapsfrhllanden m vara, svarade Elisabet, om er systerson inte har ngot emot dem, s betyda de vl ingenting fr er.

 Sg mig s gott frst som sist, r ni frlovad med honom? Ehuru Elisabet icke skulle ha besvarat denna frga endast fr att gra lady Catherine till viljes, kunde hon efter en stunds eftertnkande icke lta bli att sga: Nej, det r jag inte. Lady Catherine tycktes vara belten. Och vill ni lova mig att aldrig ing en sdan frbindelse? Nej, jag vill inte avge ett sdant lfte. Miss Bennet, jag r hpen och upprrd. Jag vntade att i er finna en frstndigare flicka. Men var inte nog draktig att tro, att jag ngonsin mnar ge vika. Jag skall inte avlgsna mig, frrn ni givit mig den frskran, jag fordrar. Och jag skall sannerligen aldrig giva er den. Jag lter inte skrmma mig till ngot s ofrnuftigt. Ers nd vill, att mr Darcy skall gifta sig med er dotter, men om jag ger er det nskade lftet, skall vl detta gra det alls mera troligt, att deras gifterml kommer till stnd? Antag, att han r fstad vid mig, skulle vl min vgran att antaga hans anbud, gra honom villig att sknka sin hand t sin kusin? Tillt mig sga, lady

Catherine, att de argument, varmed ni sktt er underliga anhllan, ro lika svaga som er anhllan var obetnksam. Ni har i hg grad misstagit er med avseende p min karaktr, om ni tror, att jag lter mig pverkas av sdana vertalningsfrsk som dessa. Jag kan inte sga, huruvida er systerson gillar er inblandning i hans affrer, men ni har verkligen icke ngon rttighet att inblanda er i mina. Jag mste drfr bedja er att inte vidare besvra mig i denna sak. Se s, var inte s rask i vndningarna, om jag fr be. Till alla invndningar, som jag har framhllit, har jag att lgga nnu en. Jag r inte okunnig om detaljerna i er yngsta systers skandalsa rymning. Jag vet alltsammans, att den unge mannens ktenskap med er syster var en affr, som jmkades ihop p er fars och er morbrors bekostnad. Och skall en sdan flicka bli min systersons svgerska? Skall hennes man, som r son till hans avlidne fars frvaltare, bli hans svger? I Herrans namn, vad tnker ni p? Skola Pemberleys skuggor p detta stt vanhelgas? Nu kan ni inte ha ngot vidare att sga, svarade Elisabet harmset. Ni har skymfat mig p alla mjliga stt. Jag mste be er att f g in.

Och hon reste sig, medan hon talade. Lady Catherine reste sig ocks. Hon var hgst uppretad. Ni har sledes ingen knsla fr min systersons heder och anseende! Knslolsa, sjlviska flicka! Tycker ni inte, att en frbindelse med er mste vanra honom i allas gon? Lady Catherine, jag har ingenting mer att sga, ni knner min mening. Ni r sledes besluten att bli hans hustru? Jag har inte sagt ngot sdant. Jag r endast besluten att handla p ett stt, som enligt min sikt kommer att sknka mig lycka, utan att drvid taga hnsyn till er eller till ngon annan person, som r s frmmande fr mig. Nvl, ni vgrar sledes att gra mig till viljes. Ni vgrar att fullgra pliktens, hederns och tacksamhetens bud. Ni r besluten att nedstta hans anseende hos alla hans vnner och gra honom till ett freml fr hela vrldens frakt. Varken plikt eller heder eller tacksamhet har ngra krav p mig i detta fall. Ingen grundsats, beroende p ngondera av dessa, skulle bli krnkt genom mitt gifterml med mr Darcy. Och vad betrffar hans familjs frbittring eller vrldens

ogillande, om den frra verkligen framkallades genom hans gifterml med mig, skulle det icke vlla mig ett gonblicks bekymmer, och vrlden i allmnhet skulle ha allt fr gott omdme fr att deltaga i fraktet fr honom. Och detta r er verkliga mening! Detta r ert sista ord! Nvl d, jag vet nu, hur jag skall handla. Inbilla er inte, miss Bennet, att er relystna drm ngonsin skall g i uppfyllelse. Jag kom fr att prva er. Jag hoppades att finna er resonlig, men lita p det, jag skall vinna mitt ml. P detta stt fortsatta lady Catherine att tala, tills de stodo vid vagnsdrren, d hon hastigt vnde sig om och tillade: Jag tar inte avsked av er, miss Bennet. Jag snder inga hlsningar till er mor. Ni frtjnar inte ngon sdan uppmrksamhet. Jag r mycket allvarsamt frtretad. Elisabet svarade ingenting, och utan att frska att vertala lady Catherine att ter stiga in, gick hon helt lugnt in sjlv. Hon hrde hur vagnen rullade bort, d hon gick uppfr trappan. Hennes mor mtte henne, full av oro, vid drren till sitt toalettrum och frgade, varfr lady Catherine inte ville stiga in igen och vila sig.

 Hon behagade inte gra det, svarade hennes dotter, hon ville fara. Hon r en dam med ett mycket distingerat utseende, och hennes visit var en stor artighet! Ty jag frmodar, att hon kom bara fr att tala om fr oss, att familjen Collins mr bra. Jag tnker, att hon befinner sig p resa till ngon plats, och att, d hon passerade genom Meryton, hon tyckte, att hon grna kunde gra oss ett besk. Jag frmodar att hon inte hade ngonting srskilt att sga dig, Lizzy. Elisabet var tvungen att hr tillta sig en liten osanning, ty det var omjligt fr henne att yppa mnet fr deras samtal.

FEMTIOSJUNDE KAPITLET.
Elisabet kunde icke ltt frigra sig frn den upprrda stmning, vari detta mrkvrdiga besk frsatte henne, ej heller kunde hon under mnga timmar lta bli att oupphrligt tnka drp. Det sg ut, som om lady Catherine verkligen hade gjort sig det besvret att fretaga denna resa endast och allenast fr att bryta hennes antagna frbindelse med mr Darcy. Det var utan tvivel en klokt uttnkt plan, men Elisabet kunde omjligen tnka sig, att den omstndigheten, att han var Bingleys vn och hon Janes syster, var nog fr att framkalla tanken hrp vid en tidpunkt, d ett gifterml vckte allas livliga intresse fr nnu ett. Det hade icke undgtt hennes uppmrksamhet, att hennes systers gifterml mste fra dem oftare tillsammans. Och grannarna p Lucas Lodge (ty hon antog, att genom deras frbindelse med familjen Collins ryktet hade ntt lady Catherine) hade drfr fastslagit det som nstan skert och omedelbart frestende, som hon hade motsett som ngot, som mjligen kunde intrffa i en mer eller mindre avlgsen framtid. D hon i minnet genomgick lady Catherines ord,

kunde hon emellertid icke undg att knna en viss oro med avseende p de mjliga fljderna av att hon fortfor med sitt ingripande. Av vad hon hade sagt om sitt beslut att hindra deras gifterml frstod Elisabet, att hon mste ha i sinnet att gra sin systerson frestllningar, och hon vgade icke tnka sig, hur han skulle upptaga en dylik framstllning av de olyckor, som skulle flja p en frbindelse med henne. Hon visste icke, hur pass tillgiven han var sin moster eller hur pass beroende han var av hennes omdme, men naturligtvis mste hon antaga, att han satte mycket hgre vrde p henne n honkunde gra; och det var skert, att genom upprknandet av de olyckliga fljderna av ett ktenskap med en person, vars familjefrhllanden voro s olika hans egna, skulle hans moster vidrra hans svagaste punkt. Med hans begrepp om vrdighet skulle han sannolikt knna, att de argument, som frefallit Elisabet svaga och ljliga, innehllo mycket sunt frnuft och vederhftigt tal. Om han frut varit vacklande med avseende p vad han skulle gra, ngot som ofta hade synts sannolikt, s kunde rd och bner av en s nra slkting gra slut p varje tvivel och med ens

bestmma honom fr att bli s lycklig, som ett oflckat namn kunde gra honom. I s fall skulle han icke mer komma tillbaka. Lady Catherine kunde trffa honom p genomresan i London, och hans lfte till Bingley att komma tillbaka till Netherfield mste d brytas. Om drfr, tillade hon, han inom ngra f dagar ursktar sig hos sin vn, drfr att han icke hller sitt lfte, s vet jag, hur jag skall frst saken. Jag skall d uppge varje frhoppning om hans trofasthet. Om han tnjer sig med att endast sakna mig, d han kunde ha vunnit mitt hjrta och min hand, s skall jag snart upphra att sakna honom. * Frvningen hos familjens vriga medlemmar var mycket stor, d de hrde, vem deras gst hade varit, men de lto sig helt fogligt nja med samma antagande, som hade stillat mrs Bennets nyfikenhet, och slunda besparades Elisabet mnga retsamma frgor om saken. Morgonen drp, d hon kom ner, mtte hon sin far, som kom ut frn biblioteket med ett brev i

handen. Lizzy, sade han, jag skte dig just, kom in i mitt rum. Hon fljde honom dit, och hennes nyfikenhet att f veta, vad han hade att sga henne, kades av det antagandet, att det p ngot stt stode i sammanhang med det brev, han hll i handen. Den tanken slog henne pltsligen, att det mjligtvis kunde vara frn lady Catherine, och hon frutsg med fasa, alla frklaringar, som skulle flja drp. Hon fljde sin far till eldstaden, och bda satte sig ned. Drp sade han: Jag har i dag p morgonen ftt ett brev, som ytterligt frvnat mig. Som det huvudsakligen angr dig, br du f veta dess innehll. Jag visste inte frut, att jag hade tv dttrar, som st i begrepp att ing gifte. Lt mig lycknska dig till en mycket frnmlig ervring. Blodet rusade upp i Elisabets ansikte, vertygad som hon gonblickligen blev, att det var ett brev frn systersonen, och icke frn mostern, och hon var oviss, om hon skulle bli glad ver att han ver huvud frklarade sig, eller frargad ver att brevet icke snarare var skrivet till henne sjlv. Emellertid fortsatte hennes far:

 Du ser skyldig ut. Unga flickor ha stor skarpsinnighet i dylika saker, men jag vgar pst, att inte ens din skarpsinnighet kan utlista namnet p din beundrare. Det hr brevet r frn mr Collins. Frn mr Collins? Vad kan han ha att sga? Ngonting, som gr rakt p sak, naturligtvis. Han brjar med lycknskningar med anledning av min ldsta dotters frestende gifterml, som han tycks ha ftt reda p av ngon av de snlla, skvalleraktiga medlemmarna av familjen Lucas. Jag skall inte hlla dig i spnning genom att lsa upp, vad han sger om denna sak. Det som avser dig sjlv lyder p fljande stt: Sedan jag slunda till er framfrt mrs Collins, och mina egna uppriktiga lycknskningar med anledning av denna lyckliga tilldragelse, lt mig nu tillgga en kort hnsyftning p en annan sdan, som ocks blivit oss berttad av samma sagesman. Det antogs, att er dotter Elisabet icke lngre kommer att bra namnet Bennet, sedan hennes ldsta syster avlagt det, och den, som kommer att dela hennes den, kan med skl betraktas som en av detta lands mest lysande personer. Kan du mjligen gissa, Lizzy, vem som menas hrmed? Denne unge man r i hgsta

mtto vlsignad med allt vad en ddligs hjrta mest kan nska storartad frmgenhet, del brd och vidstrckta frbindelser. Dock, trots alla dessa lockelser, lt mig varna min frnka Elisabet och er sjlv fr de faror, ni kan lpa genom ett frhastat antagande av denne herres anbud, vilka ni naturligtvis blir bengen att genast draga frdel av. Har du, Lizzy, ngon id om, vem denne herre r? Mitt motiv fr att varna er r fljande: Vi ha skl att antaga, att hans moster, lady Catherine de Bourgh, inte ser partiet med vnliga gon. Mr Darcy, ser du, r mannen! Nu, Lizzy, tror jag att jag har frvnat dig. Kunde han eller familjen Lucas ha hittat p ngon man inom kretsen av vra bekanta, vars namn p ett mera slende stt skulle ha vederlagt vad de berttat? Mr Darcy, som aldrig ser p en kvinna annat n fr att upptcka en brist och som frmodligen aldrig i sitt liv sett p dig! Det r verkligen beundransvrt! Elisabet frskte att instmma i sin fars skmt, men kunde endast framtvinga ett hgst motstrvigt leende. Aldrig hade han anvnt sin kvickhet p ett stt, som var s fga angenmt fr henne.

 Roar det dig inte? Jo. Var snll och ls vidare. D jag i gr kvll omtalat sannolikheten av detta gifterml fr hennes nd, uttryckte hon genast med sin vanliga nedltenhet, vad hon knde med anledning hrav; det framgick tydligen av hennes ord, att hon p grund av vissa klandervrda egenskaper hos min frnkas familj aldrig skulle giva sitt bifall till vad hon kallade ett s vanrande parti. Jag trodde, att det var min plikt att s fort som mjligt underrtta min frnka hrom, s att hon och hennes dle beundrare m besinna sig och inte frhastat ing ett ktenskap, vartill de ej ftt vederbrligt tillstnd. Mr Collins tillgger dessutom: Det glder mig verkligen, att min frnka Lydias ledsamma historia har blivit s bra nedtystad, och jag r endast ledsen ver att hennes och mr Wickhams sammanlevnad fre giftermlet blev s allmnt knd. Jag fr emellertid inte frsumma de plikter, som mitt kall lgger mig, och avhlla mig frn att uttrycka min hpnad ver att jag hrt, att ni mottagit det unga paret i ert hus, s snart de voro gifta. Det var en uppmuntran av lasten, och hade jag varit kyrkoherde i Longbourn, skulle jag p det skarpaste ha satt mig dremot. Ni

br visserligen som kristen frlta dem, men aldrig lta dem komma fr era gon eller tillta, att deras namn nmnas, s att ni hr det. Det r hans begrepp om kristlig frltelse! Resten av hans brev handlar bara om hans kra Charlottes tillstnd och hans frhoppningar om en liten arvinge. Men Lizzy, det ser ut, som om det hr inte roar dig. Jag hoppas, att du inte blir mamsellaktig och ltsar att bli frnrmad ver ett grundlst rykte. Vad leva vi fr, om inte fr att ge vra medmnniskor anledning till lje och i vr tur skratta t dem? ! utropade Elisabet, det roar mig ofantligt. Men det r s underligt! Ja, det r just det, som gr det s roligt. Om de hade med sitt val fallit p ngon annan man, skulle det inte ha varit ngot att fsta sig vid, men hans fullstndiga likgiltighet och din tydligt framtrdande motvilja gra saken s frtjusande orimlig. S mycket jag n avskyr brevskrivning, skulle jag fr ingen del vilja avst frn korrespondensen med mr Collins. Ja, nr jag lser ett av hans brev, kan jag inte lta bli att ge honom fretrdet till och med framfr Wickham, hur mycket jag n vrderar min mgs ofrskmdhet och hyckleri. Och hr nu, Lizzy, vad sade lady

Catherine om det dr ryktet? Kom hon hit fr att vgra sitt samtycke? P denna frga svarade hans dotter endast med ett leende, och som den hade framstllts utan den minsta misstanke, blev hon icke ledsen, d han upprepade den. Elisabet hade aldrig haft svrare fr att lta sina knslor synas vara, vad de i verkligheten icke voro. Hon mste skratta, d hon hellre skulle ha velat grta. Hennes far hade grymt srat henne med vad han sagt om mr Darcys likgiltighet, och hon kunde icke annat n undra ver en sdan brist p skarpsynthet och frukta, att hon kanske inbillat sig fr mycket, i stllet fr att han sett fr litet.

FEMTIOTTONDE KAPITLET.
Elisabet hade nstan hoppats, att mr Bingley skulle mottaga ett brev med urskter frn mr Darcy, men s var icke fallet, och f dagar efter lady Catherines besk kom han med sin vn till Longbourn. De bda herrarna anlnde tidigt, och innan mrs Bennet hann tala om fr Darcy, att de hade haft besk av hans moster, vilket Elisabet varje gonblick fruktade, freslog Bingley, som ville vara ensam med Jane, att de allesammans skulle g ut. Man gick in hrp. Mrs Bennet brukade icke promenera, Mary hade icke tid, men de andra fem begvo sig ut tillsammans. Bingley och Jane lto emellertid snart de andra lmna dem bakom sig. De saktade farten, under det att Elisabet, Kitty och Darcy fingo underhlla varandra. Ingendera sade mycket: Kitty var fr rdd fr Darcy fr att vga tala; Elisabet fattade hemligen inom sig ett frtvivlat beslut, och kanske han gjorde detsamma. De styrde kosan t Lucas Lodge till, emedan Kitty ville beska Maria, och som Elisabet icke fann ngon anledning till att de alla skulle deltaga i besket, fortsatte hon helt djrvt promenaden med

Darcy ensam, sedan Kitty hade lmnat dem. Nu var gonblicket inne fr utfrandet av hennes beslut, och medan hon knde sig riktigt modig, sade hon: Mr Darcy, jag r en mycket sjlvisk varelse, och fr att jag m f ltta mitt hjrta, fst er inte vid hur mycket jag mjligen srar era egna knslor. Jag kan inte lngre lta bli att tacka er fr er exempellsa vnlighet mot min stackars syster. Alltsedan jag fick veta det, har jag varit ytterst angelgen att fr er f uttrycka, hur innerligt tacksam jag r. Om saken vore bekant fr de andra medlemmarna av min familj, skulle jag inte endast ha att uttrycka min egen tacksamhet. Det gr mig ont, utomordentligt ont, svarade Darcy i en ton av frvning och rrelse, att ni ngonsin ftt veta en sak, som kanske, framstlld i en falsk dager, har vllat er oro. Jag trodde inte, att mrs Gardiner var s fga plitlig. Ni fr inte klandra min moster. Lydia frrdde frst i sin tanklshet fr mig, att ni haft med saken att skaffa, och naturligtvis fick jag ingen ro, frrn jag fick reda p alla detaljerna. Lt mig ter och ter tacka er i hela min familjs namn fr detta delmodiga medlidande, som frmdde er

att gra er s mycket besvr och underkasta er s mnga frdmjukelser fr att upptcka flyktingarna. Om ni vill tacka mig, svarade han, lt det vara endast fr er egen rkning. Jag skall inte frska neka till att min nskan att bereda er lycka gav kad styrka t de motiv, som ledde mig. Men er familj har inte mig att tacka fr ngot. S mycket jag n hgaktar den, tror jag, att jag endast tnkte p er. Elisabet var alltfr frlgen fr att kunna sga ett ord. Efter ett kort uppehll tillade hennes fljeslagare: Ni r alltfr del fr att skmta med mig. Om era knslor nnu ro desamma, som de voro i april, sg mig det genast. Min bjelse och mina nskningar ro ofrndrade, men ett ord frn er skall fr alltid bringa mig till tystnad i denna sak. Elisabet, som insg det mer n vanligt genanta och pinsamma i hans situation, tvang sig nu att tala, och fastn hon endast med svrighet kunde uttrycka sig lt hon honom genast frst, att hennes knslor undergtt en s vsentlig frndring sedan den tid, varp han hnsyftade, att hon nu med gldje och tacksamhet lyssnade till hans

frskringar. Den gldje, som detta svar framkallade hos honom, var sdan, att han troligen aldrig frr knt ngon liknande, och han gav drt s varma och innerliga uttryck, som en vldsamt frlskad man kan antagas gra. Om Elisabet hade kunnat mta hans blick, hade hon kunnat se, huru vl det uttryck av hjrtlig frnjelse, som spred sig ver hans ansikte, kldde honom, men fastn hon icke kunde se upp, kunde hon lyssna, och han talade till henne om knslor, som, d de visade, hur kr hon var honom, gjorde hans hngivenhet fr varje gonblick mera dyrbar fr henne. De gingo vidare utan att veta t vilket hll. De hade fr mycket att tnka p, att knna och sga varandra fr att kunna gna sin uppmrksamhet t ngot annat. Hon fick snart veta, att de fr sin vunna lycka hade att tacka hans mosters bemdanden. Hon hade verkligen uppskt honom p terfrden i London och fr honom redogjort fr sin resa till Longbourn, motivet hrfr och innehllet av hennes samtal med Elisabet, varvid hon eftertryckligen framhll varje uttryck av den senare, som i lady Catherines tycke srskilt bevisade hennes ondska och oblyghet. Hon gjorde detta i den tron, att en sdan redogrelse mste

ltta hennes bemdanden att frm sin systerson att avlgga det lfte, som hon hade vgrat att giva. Men tyvrr hade verkan drav blivit rakt motsatt. Den ingav mig s mycket hopp, sade han, som jag knappast frut vgat hysa. Jag knde din karaktr tillrckligt fr att vara viss om att, ifall du var avgjort, oterkalleligen besluten att avbja mitt anbud, skulle du ppet och rligt ha erknt det fr lady Catherine. Elisabet rodnade och log d hon svarade: Ja, du knner tillrckligt av min uppriktighet fr att tro mig vara i stnd till detta. Sedan jag p ett s avskyvrt stt skymfat dig mitt upp i synen, kunde jag inte hysa ngon betnklighet att skymfa dig infr dina slktingar. Vad sade du om mig som jag inte frtjnade? Ty fastn dina beskyllningar voro grundlsa och vilade p oriktiga frutsttningar, hade mitt beteende mot dig vid den tiden frtjnat den skarpaste tillrttavisning. Det var oursktligt. Jag kan inte utan avsky tnka drp. Vi skola inte grla om vem som var mest klandervrd den aftonen, sade Elisabet, ingenderas uppfrande, om man nrmare granskar det, torde befinnas oklanderligt. Men jag hoppas, att vi bda

sedan dess ha gjort framsteg i hvlighet. Jag kan inte s ltt komma till rtta med mig sjlv. Minnet av vad jag d sade, av mitt beteende, mitt stt och mina uttryck under hela upptrdet r nu, har under mnga mnader varit outsgligt pinsamt fr mig. Jag skall aldrig glmma dina frebrende ord, som voro s vlfrtjnta: Om ni hade uppfrt er p ett mera gentlemannalikt stt. Detta var dina ord. Du vet inte, du kan knappt frst hur de ha plgat mig fastn jag tillstr, att det drjde rtt lnge innan jag blev nog frstndig att inse hur rttvisa de voro. Jag var verkligen lngt ifrn att vnta, att de skulle gra ett s starkt intryck. Jag hade inte den avlgsnaste tanke p att de kunde uppfattas p detta stt. Det kan jag visst tro. Du trodde d, att jag var blottad p varje anstndig knsla, det r jag sker p. Jag skall aldrig glmma uttrycket i ditt ansikte, d du sade, att jag inte kunde ha framstllt min anhllan p ngot stt, som kunde frm dig att sga ja drtill. , upprepa inte vad jag d sade. De dr minnena ro alltfr pinsamma. Jag frskrar dig, att jag lnge innerligen blygts fr mina ord.

Darcy omnmnde sitt brev. Kom det, sade han, dig snart att hysa bttre tankar om mig? Satte du vid lsningen drav ngon tro till dess innehll? Hon frklarade, vilken verkan det haft p henne och huru s smningom alla hennes frdomar blivit undanrjda. Jag visste, sade han, att vad jag skrev mste vlla dig smrta, men det var ndvndigt. Jag hoppas, att du har frstrt brevet. Det r en del, i synnerhet brjan drav, som gr mig ngslig, d jag tnker, att du har mjlighet att lsa om den. Jag minns ngra uttryck dri, som med rtta hos dig skulle kunna vcka hat till mig. Det dr brevet skall visst bli uppbrnt, om du tror att detta r av vikt fr bevarandet av min krlek, men fastn vi bda ha skl att tro, att mina sikter inte ro fullstndigt ofrnderliga, s hoppas jag, att de inte vxla alldeles s ltt, som det finns anledning att antaga. D jag skrev det dr brevet, svarade Darcy, trodde jag, att jag var fullkomligt lugn och behrskad, men sedan har jag blivit vertygad om att jag skrev det i en ohyggligt bitter stmning. Brevets brjan vittnade mhnda om bitterhet, men detta gller inte om slutet. Avskedsorden

ro ju helt krleksfulla. Men tnk inte lngre p brevet. Knslorna hos den person, som mottog det, ro nu s vitt skilda frn vad de d voro, att alla obehagliga omstndigheter, som st i sammanhang drmed, mste frgtas. Du mste tillgna dig ngot av min filosofiska uppfattning Tnk p det frflutna endast d minnet drav sknker dig nje. Jag kan inte tilltro dig ngon sdan filosofisk uppfattning. Dina blickar tillbaka p det frflutna mste vara s fullstndigt fria frn sjlvfrebrelser, att den tillfredsstllelse, som uppkommer drav, inte r en fljd av ngra filosofiska betraktelser, utan, vad bttre r, av ovetenhet om all skuld. Men med mig frhller det sig inte s. Pinsamma hgkomster trnga sig p mig, och dessa kan jag inte, br jag inte visa ifrn mig. Jag har hela mitt liv varit en sjlvisk varelse i handling, fastn inte till mina grundsatser. Som barn fick jag lra mig vad som var rtt, men jag fick inte lra mig att lgga band p mitt lynne. Jag fick inhmta goda grundsatser, men tillts att flja dem i hgmod och inbilskhet. Till min olycka var jag ende sonen (under mnga r enda barnet) och blev bortskmd av mina frldrar, som, ehuru sjlva

godhjrtade (i synnerhet min far, som var sjlva vlviljan och lskvrdheten) tillto mig, uppmuntrade mig, nstan lrde mig att vara sjlvisk och befallande att inte bry mig om ngon som stod utanfr min familjekrets, att hysa en lg tanke om alla andra mnniskor, att tminstonevilja hysa lga tankar om deras frstnd och deras vrde jmfrt med mitt eget. Sdan var jag frn tta till tjugutta rs lder, och sdan kunde jag nnu vara, hade inte du varit, kra, lskade Elisabet! Vad har jag inte dig att tacka fr! Du lrde mig en lxa, svr i brjan, men hgst vlsignelserik. Genom dig blev jag riktigt frdmjukad. Jag kom till dig utan det ringaste tvivel om att mitt anbud skulle bli antaget. Du visade mig, hur otillrckliga alla mina ansprk voro att vinna en kvinnas hjrta, som r vrd att efterstrvas. Var du d vertygad om att du skulle lyckas dri? Ja, det var jag verkligen. Vad tnker du om min ffnga? Jag trodde att du vntade, att du nskade, att jag skulle gra dig min kur. Mitt stt mtte ha varit vilseledande, men det var inte med avsikt, det frskrar jag dig. Jag

mnade aldrig bedraga dig, men mitt lynne kan ofta fra mig p villovgar. Vad du mste ha hatat mig efter den aftonen! Hata dig! Jag var kanske ond i brjan, men min vrede brjade snart taga en rtt riktning. Jag r nstan rdd fr att frga, vad du tnkte om mig, d vi trffades p Pemberley. Klandrade du mig drfr att jag kom dit? Nej, jag knde verkligen inte ngot annat n frvning. Din frvning kunde inte vara strre n min, d jag blev freml fr din uppmrksamhet. Mitt samvete sade mig, att jag inte frtjnade ngon utomordentlig artighet, och jag tillstr, att jag inte vntade att rna mera drav, n vad mig med rtta tillkom. Min avsikt d, svarade Darcy, var att genom all den hvlighet, som stod i min makt, visa, att jag inte var s gemen, att jag harmades ver det frflutna, och jag hoppades f din frltelse och minska din dliga tanke om mig genom att lta dig se, att dina frebrelser fallit i god jord. Jag kan knappast sga, hur snart andra nskningar vunno insteg hos mig, men jag tror det var ungefr en halvtimme sedan jag ftt se dig.

Han talade drp om fr henne, hur frtjust Georgiana varit ver att f gra hennes bekantskap och hur besviken hon knde sig, d den s pltsligt avbrts. Helt naturligt kom d orsaken till detta avbrott p tal, och hon fick snart veta att hans beslut att resa efter Elisabet frn Derbyshire och ska efter hennes syster hade fattats innan han lmnade vrdshuset, och att hans allvar och tankfullhet dr endast haft sin grund i de strider, som ett sdant beslut mste medfra. Hon uttryckte ter sin tacksamhet, men mnet var fr dem bda alltfr pinsamt, fr att de lngre skulle kunna drja drvid. Sedan de i sakta mak vandrat flera mil, alltfr ivrigt upptagna av varandra fr att mrka det, funno de slutligen, d de sgo p sina klockor, att det var tid att g hem. Vart kunde vl mr Bingley och Jane ha tagit vgen? undrade de, och detta frde samtalet in p deras angelgenheter. Darcy var frtjust ver deras frlovning, hans vn hade frst underrttat honom drom. Jag mste frga, om du var frvnad, sade Elisabet.

 Inte alls. Nr jag reste frstod jag, att det snart skulle intrffa. Det vill sga, du hade givit din tilltelse drtill. Jag gissade det. Och ehuru han protesterade mot detta uttryck, fann hon att det nog gde sin riktighet. Aftonen innan jag reste till London, sade han, tillstod jag fr honom ngot, som jag borde ha erknt lngt fre detta. Jag omtalade fr honom allt, som intrffat och som var gnat att gra min fregende inblandning i hans affrer till en ofrnuftig och ofrsynt handling. Hans frvning var stor. Han hade inte haft den ringaste aning drom. Jag omtalade dessutom fr honom, att jag trodde, att jag misstagit mig i mitt antagande, att din syster var likgiltig fr honom och som jag ltt kunde mrka, att hans krlek till henne var ofrminskad, hyste jag inte ngot tvivel om att deras frening skulle bli lycklig. Elisabet kunde icke lta bli att le t det obesvrade stt, varp han tog sin vn under sin ledning. Talade du p grund av din egen iakttagelse, sade hon, d du lt honom veta, att min syster lskade honom, eller endast p grund av de

upplysningar, jag gav dig i vras? P grund av egen iakttagelse. Jag hade noga iakttagit henne under de tv besk jag kort frut gjort hr, och jag var vertygad om hennes bjelse. Och jag frmodar, att din vertygelse omedelbart sknkte honom visshet. Ja, det gjorde den. Bingley r p det mest naturliga stt ansprksls. Hans misstro till sig sjlv hade hindrat honom att lita p sitt eget omdme i en s vansklig sak, men hans frlitande p mitt omdme gjorde allting ltt. Jag mste erknna en sak, som under ngon tid, och det med rtta, frargade honom. Jag kunde inte hemlighlla fr honom, att din syster i vintras uppehllit sig tre mnader i London att jag vetat av det och med avsikt hllit honom i okunnighet drom. Han blev ond. Men jag r vertygad om att hans vrede inte varade lngre, n han hyste ngot tvivel om din systers knslor. Han har nu av hjrtat frltit mig. Elisabet ville grna anmrka, att Bingley hade varit en hgst lskvrd vn, som s ltt ltit sig leda, att han var ovrderlig, men hon hejdade sig. Hon erinrade sig, att Darcy nnu mste lra sig att frst sig p skmt och att det var nstan fr tidigt att brja drmed nu. I frvg gldjande sig t

Bingleys lycka, som naturligtvis endast skulle komma att st efter hans egen, fortsatte han samtalet, tills de kommo hem. De skildes t i hallen.

FEMTIONIONDE KAPITLET.
Min kra Lizzy, vart tog du vgen? var en frga som Jane riktade till Elisabet s snart hon kom in i rummet, och den upprepades av alla de andra, d de satte sig till bords. Det enda hon kunde svara, var, att hon och mr Darcy hade strvat omkring s lngt, att hon icke visste, var de befunno sig. Hon rodnade nr hon talade, men varken detta eller ngot annat vckte ngon misstanke om verkliga frhllandet. Aftonen frflt i stillhet utan att utmrkas av ngot ovanligt. De tv lskande, vilkas frlovning redan var bekant, skrattade och pratade med varandra, de tv andra tego. Darcy hade icke ett sdant lynne, att han gav luft t sin lycka genom versvallande munterhet, och Elisabet, orolig och frvirrad som hon var, snarare visste att hon var lycklig n hon knde sig vara det, ty utom den gonblickliga frlgenheten sg hon andra obehag framfr sig. Hon frstod p frhand, hur hennes familj skulle upptaga saken nr hennes frlovning blev bekant. Hon hade klart fr sig, att ingen tyckte om honom utom Jane, och hon till och med fruktade, att de andra mot honom hyste en

motvilja, som all hans rikedom och hela hans ansedda stllning icke kunde avlgsna. P kvllen ppnade hon sitt hjrta fr Jane. Ehuru det alls icke lg i hennes systers natur att misstnka ngot, var hon i detta fall fullstndigt misstrogen. Du skmtar, Lizzy. Det r omjligt! Frlovad med mr Darcy! Nej, nej, mig skall du inte lura. Jag vet, att det r omjligt. Det hr r verkligen en ledsam brjan. Du var den enda jag litade p, och jag r sker p att ingen annan kommer att tro mig, om inte du gr det. Och nd r det mitt fulla allvar. Jag talar rena sanningen. Han lskar mig alltjmt, och vi ro frlovade. Jane sg tvivlande p henne. O Lizzy, det r omjligt. Jag vet, hur illa du tycker om honom. Du vet ingenting om saken. Allt det dr mste glmmas. Kanske har jag inte alltid tyckt s bra om honom som jag nu gr. Men i sdana fall som det hr r ett gott minne ofrltligt. Det hr r sista gngen jag ngonsin sjlv skall komma ihg det. Jane var fortfarande idel frvning. Elisabet

frskrade henne ter, och med nnu strre allvar, att det var sant. Store Gud! Kan det verkligen frhlla sig s? Jag mste vl nd tro dig, utropade Jane. Kra, kra Lizzy, jag ville jag lycknskar dig verkligen men r du sker frlt min frga r du alldeles sker om att du kan bli lycklig med honom? Det r alldeles otvivelaktigt. Det r redan verenskommet mellan oss, att vi skola bli det lyckligaste par i vrlden. Men r du glad, Jane? Tycker du om att f en sdan svger? Ja, mycket. Ingenting kunde sknka mig och Bingley strre gldje. Men vi betraktade det, vi talade drom som omjligt. Och lskar du honom verkligen tillrckligt mt? O Lizzy, gr vad som helst annat n gifta dig utan krlek. r du alldeles viss om att dina knslor ro sdana som de bra vara? O ja! Du kommer bara att tycka, att jag knner mera n jag borde gra, nr jag talar om fr dig allt. Vad menar du? Jo, jag mste erknna att jag tycker bttre om

honom n om Bingley. Jag r rdd fr att du kommer att bli ond. Kraste syster, jag ber dig, var nu allvarsam. Jag vill tala helt allvarligt. Lt mig ofrdrjligen f veta allt, som jag br f veta. Vill du sga mig, hur lnge du har lskat honom? Det har kommit s smningom att jag knappt vet nr det brjade. Men jag tror att jag mste datera det frn den gngen, d jag frst fick se hans vackra anlggningar vid Pemberley. nnu en bn, att hon skulle vara allvarsam, hade emellertid nskad verkan, och hon tillfredsstllde snart Jane genom sina hgtidliga frskringar om sin krlek. Nr Jane ftt visshet hrom, hade hon ingenting mera att nska. Nu r jag riktigt glad, sade hon, ty du kommer att bli lika lycklig som jag sjlv. Jag har alltid satt honom hgt. Hade det endast varit fr hans krlek till dig, mste jag alltid ha hgaktat honom, men nu, d han r Bingleys vn och blir din man, kan det endast vara Bingley och du sjlv som ro mig krare n han. Men, Lizzy, du har varit mycket hemlighetsfull, mycket frbehllsam gentemot mig. S litet du talade om fr mig av vad som frsiggick p Pemberley och i Lambton. Fr

allt vad jag vet drom har jag en annan att tacka, inte dig. Elisabet omtalade fr henne sklen till hennes tystltenhet. Hon hade icke velat nmna Bingleys namn, och det ovissa tillstnd, vari hennes egna knslor befunno sig, gjorde, att hon likaledes ville undvika att tala om hans vn. Men nu ville hon icke lngre dlja fr henne, vilken del han haft i Lydias ktenskap. Hon lt henne veta allt, och halva natten frgick under samsprk. * Kors i alla dar! utropade mrs Bennet, d hon stod vid ett fnster morgonen drp, kommer inte den dr obehagliga mr Darcy hit igen med vr kra Bingley! Vad kan han mena med att alltid vara s efterhngsen och komma hit? Jag trodde bara, att han ville g p jakt eller ngot sdant och inte stra oss med sitt sllskap. Vad ska vi ta oss till med honom? Lizzy, du mste g ut och promenera med honom igen, s att han inte gr i vgen fr Bingley. Elisabet kunde inte lta bli att skratta t ett s lmpligt frslag, men hon var verkligen frargad ver att hennes mor gav honom ett sdant epitet.

S snart de kommit in, sg Bingley p henne s uttrycksfullt och tryckte hennes hand med sdan vrme, att det icke fanns ngot tvivel om att han var invigd i saken, och strax drp sade han hgt: Mr Bennet, har ni inte ngra flera vgar hromkring, p vilka Lizzy kan g vilse i dag igen? Jag rder mr Darcy och Lizzy och Kitty, sade mrs Bennet, att g till Oakham Mount p frmiddagen. Det r en lng, vacker promenad, och mr Darcy har aldrig sett utsikten drifrn. Det gr nog an fr de andra, svarade mr Bingley, men jag r sker p att det blir fr mycket fr Kitty. Eller hur, Kitty? Kitty erknde, att hon hellre ville stanna hemma. Darcy frklarade, att han var mycket nyfiken att f se utsikten frn berget och Elisabet samtyckte under tystnad. D hon gick upp p sitt rum fr att gra sig i ordning, fljde mrs Bennet henne och sade: Jag r riktigt ledsen, Lizzy, att du mste bli ensam med den dr odrgliga karlen. Men jag hoppas, att du inte har ngot dremot; det r bara fr Janes skull, frstr du, och du behver ju inte tala med honom, bara d och d. Gr dig drfr inte fr mycket besvr.

Under promenaden beslts det, att de skulle anhlla om mr Bennets samtycke under aftonens lopp. Elisabet frbehll sig att ska vinna sin mors bifall. Hon kunde icke bestmt frutse, hur hennes mor skulle upptaga det; stundom tvivlade hon, huruvida hela hans rikedom och hans frnmhet skulle vervinna hennes motvilja mot mannen. Men vare sig hennes mor var avogt sinnad mot partiet eller vldsamt frtjust drver, var det skert, att hennes stt skulle vara fga lmpat att gra heder t hennes frstnd, och hon kunde lika litet finna sig i att mr Darcy skulle f hra de frsta utbrotten av hennes frtjusning som hennes frsta hftiga uttryck av ogillande. * P aftonen, strax sedan mr Bennet dragit sig tillbaka till biblioteket, sg Elisabet, att mr Darcy ocks reste sig och fljde efter honom, och hennes spnning vid denna syn var oerhrd. Hon fruktade icke sin faders motstnd, men han skulle skert bli mycket ledsen, och att hon, hans lsklingsbarn, skulle vlla honom smrta genom sitt val, att hon skulle uppfylla honom med farhgor och saknad,

d han gifte bort henne, var en pinsam tanke, och hon satt djupt nedstmd, tills mr Darcy visade sig igen, och d hon sg p honom, upplivades hon ngot litet av hans leende. Om ngra minuter nrmade han sig det bord, vid vilket hon satt med Kitty, och under det han ltsades beundra hennes handarbete, viskade han till henne: G till din far, han vill tala vid dig i biblioteket. Hon skyndade gonblickligen dit. Hennes far gick fram och tillbaka i rummet och sg allvarsam och bekymrad ut. Lizzy, sade han, vad tnker du p? r du frn dina sinnen, eftersom du antager den dr mannens anbud? Har du inte alltid hatat honom? Hur allvarligt nskade hon icke d, att hennes frra sikter hade varit frnuftigare, hennes uttryck mera sansade. Det skulle ha besparat henne frklaringar och frskringar, som det var ytterst genant att uttala, men de voro nu ndvndiga, och hon frskrade honom helt frlgen, att hon var fstad vid mr Darcy. Eller, med andra ord, att du r besluten att f honom till man. Han r utan tvivel rik, och du kan f finare klder och finare ekipager n Jane. Men kommer sdant att gra dig lycklig?

 Har du ngon annan invndning att gra, sade Elisabet, n att du tror, att jag r likgiltig fr honom? Visst inte. Vi veta alla, att han r en stolt, obehaglig man, men detta skulle inte betyda ngot, om du verkligen hlle av honom. Jag gr det, jag hller av honom, svarade hon med trar i gonen, jag lskar honom. Han har verkligen inte ngon klandervrd stolthet. Han r riktigt lskvrd. Du vet inte, hurudan han i sjlva verket r; gr mig drfr inte ledsen genom att tala om honom i sdana ordalag. Lizzy, sade hennes far, jag har givit honom mitt samtycke. Han r i sanning en sdan man, som jag aldrig skulle vga neka ngot, som han nedlt sig att be mig om. Jag ger nu mitt samtycke ocks t dig, om du r besluten att taga honom till din man. Men lt mig rda dig att tnka bttre p saken. Jag knner ditt lynne, Lizzy. Jag vet, att du aldrig kunde bli vare sig lycklig eller vrd hgaktning, s framt du inte verkligen vrderade din man s framt du inte sge upp till honom som en verlgsen varelse. Din livliga sjl skulle utstta dig fr den strsta fara i ett oharmoniskt ktenskap. Du kunde knappast undg vanrykte och

olycka. Mitt barn, lt mig inte f den sorgen att se dig ur stnd att hgakta din fljeslagare genom livet. Du vet inte, vad du str i begrepp att fretaga. Fastn Elisabet blev allt mera upprrd, gav hon ett lugnt och allvarligt svar, och slutligen, sedan hon upprepade gnger frskrat, att mr Darcy verkligen var fremlet fr hennes krlek, sedan hon frklarat den gradvis skeende frndring, som hennes uppskattning av honom hade undergtt, sedan hon framhllit sin absoluta visshet om att hans bjelse icke var ett hugskott fr en dag, utan hade besttt provet av mnga mnaders spnnande ovisshet, sedan hon med kraft upprknat alla hans goda egenskaper, lyckades hon vervinna sin faders misstro och frsona honom med hennes val. Se s, min kra flicka, sade han, nr hon slutade att tala, nu har jag ingenting mer att sga. Om s r frhllandet, s frtjnar han att vinna dig. Jag kunde inte ha sknkt din hand, min Lizzy, t ngon vrdigare. Fr att gra det frdelaktiga intrycket fullstndigt, berttade hon drp fr honom, vad mr Darcy frivilligt hade gjort fr Lydia. Han hrde p henne med frvning. Det hr r verkligen en afton full av under!

Jas, Darcy gjorde alltsammans, gjorde upp partiet, gav pengarna, betalade mannens skulder och skaffade honom hans officersfullmakt! S mycket bttre. Det kommer att bespara mig en massa besvr och utgifter. Om det varit din morbrors verk, s mste jag och skulle jag ha betalat honom, men sdana dr vldsamt frlskade unga mn vilja alltid ha sin vilja fram. Jag skall erbjuda mr Darcy ersttning i morgon, han kommer att i hgtravande ordalag bedyra, hur hgt han lskar dig, och s blir saken klar. Han erinrade sig drp hennes frvirring ngra dagar frut, d han lste mr Collins brev, och sedan han skrattat t henne en stund, lt han henne slutligen g och sade, d hon lmnade rummet: Om ngra unga mn komma fr att fria till Mary och Kitty, s skicka in dem, ty jag r alldeles ledig. Elisabets sinne var nu lttat frn en mycket tung brda, och efter en halvtimmes stilla eftertanke i sitt eget rum kunde hon med tmligen stort lugn sluta sig till de andra. Allting var fr nytt, fr att hon skulle kunna vara riktigt glad, men aftonen frflt i stillhet, hon hade icke lngre ngot allvarsamt att frukta, och i sinom tid skulle en otvungen och angenm stmning intrda.

Nr hennes mor p kvllen gick upp p sitt toalettrum, fljde hon henne och meddelade henne den stora nyheten. Verkan drav var hgst mrkvrdig, ty d mrs Bennet fick hra den, satt hon frst alldeles stilla och kunde icke f fram ett ord. Och under flera minuter kunde hon icke frst vad hon hrde, ehuru hon i allmnhet icke var sen att stta tro till vad som var frdelaktigt fr hennes dttrar eller som kom i gestalten av en friare till ngon av dem. Slutligen brjade hon hmta sig, rra sig hit och dit i sin stol, stiga upp, stta sig igen, frvna sig och ge luft t sina knslor med sdana ord som: Gud i himmelen! Kors bevare mig! Tnk bara! Kra hjrtandes! Mr Darcy! Vem skulle ha trott det? r det verkligen sant? O, min lskade Lizzy! S rik och s frnm du kommer att bli! Sdana nlpengar, sdana juveler, sdana ekipager du kommer att f! Vad Jane fr r ingenting, ingenting alls mot det! Jag r s glad, s lycklig! En s frtjusande man! S vacker, s hgvxt! O, kraste Lizzy, frlt mig, att jag tyckt s illa om honom frut! Jag hoppas, att han kommer att tillge mig det. O kra, kra Lizzy! Ett hus i London! Allt, som r hrligt! Tre dttrar gifta! Tio tusen om ret!

Store Gud, vad skall det bli av oss? Jag blir alldeles frryckt! Detta var nog fr att bevisa, att intet tvivel fanns om hennes samtycke, och Elisabet, som var glad ver att endast hon sjlv fick hra alla dessa utgjutelser, avlgsnade sig snart. Men innan hon varit tre minuter i sitt rum, kom hennes mor efter henne. Kraste barn, utropade hon, jag kan inte tnka p ngot annat! Tio tusen om ret och frmodligen nnu mera! Det r s gott som en lord! Och srskild tilltelse av biskopen skall du ha! Du mste och skall bli vigd med srskilt tillstnd! Men, sta du, tala om fr mig, vilken mr Darcys lsklingsrtt r, s att jag kan bjuda honom p den i morgon. Detta var ett ledsamt frebud fr hennes mors stt att skicka sig gentemot hennes fstman, och Elisabet fann, att, ehuru hon var viss om att ga hans varma krlek och sker om sina frldrars samtycke, var det nnu ngot, som hon kunde nska. Men den fljande dagen frflt p ett mycket angenmare stt, n hon vntat sig, ty till all lycka hade mrs Bennet en sdan vrdnad fr sin blivande mg, att hon icke vgade tilltala honom,

s framt det icke var fr att visa honom ngon uppmrksamhet eller tillknnagiva sitt vrdsamma instmmande i hans sikt. Elisabet hade den tillfredsstllelsen att se sin far bemda sig att bli nrmare bekant med hennes fstman, och mr Bennet frskrade henne snart, att han fr varje timme steg i hans aktning. Jag beundrar alla mina mgar, sade han. Wickham r kanske min gunstling, men jag tror, att jag kommer att tycka om din man fullkomligt lika mycket som Janes.

SEXTIONDE KAPITLET.
D Elisabet snart tervann sitt glttiga och skmtsamma lynne, bad hon mr Darcy bertta, hur han ngonsin blivit kr i henne. Hur det tog sin brjan? sade hon. Jag kan frst, att din frtjusning fortsatte, nr den en gng brjat, men vad var det, som frst tnde din mma lga? Jag kan inte bestmt ange stunden eller platsen drfr eller den blick eller de ord, som hade denna verkan. Det r alltfr lnge sedan. Jag var mitt i det, innan jag visste, att jag brjat. Du hade redan frn brjan visat dig likgiltig fr mitt vackra utseende, och vad mitt stt betrffar, s grnsade mitt beteende mot dig minst sagt till ohvlighet, och jag talade aldrig till dig utan att snarare vilja bereda dig obehag n motsatsen. Var nu uppriktig, beundrade du mig fr min nsvishet? Jag gjorde det fr din livfullhet. Du kan lika grna kalla den nsvishet. Den grnsade drtill. Saken r den, att du var trtt p hvlighet, p hnsynsfullhet, p fjskig uppmrksamhet. Du knde avsmak fr sdana

kvinnor, som stndigt talade, tnkte och blickade endast fr att vinna ditt bifall. Jag piggade upp dig och intresserade dig, drfr att jag var s olika dem. Hade du inte varit verkligt lskvrd, skulle du ha hatat mig drfr, men trots dina bemdanden att frstlla dig voro dina knslor alltid dla och rttrdiga, och i ditt hjrta fraktade du djupt de personer, som s ihrdigt fjskade fr dig. Se s nu har jag besparat dig besvret att redogra drfr, och, nr allt kommer omkring, brjar jag tro, att det r alldeles riktigt. Du vet sannerligen inte ngot verkligt gott om mig men ingen tnker p sdant, nr han blir frlskad. Var inte den mhet, du visade Jane under hennes sjukdom p Netherfield, ngot gott? Den kra Jane! Vem kunde ha gjort mindre fr henne? Men fr all del gr det till en dygd. Mina goda egenskaper st under ditt beskydd, och du fr verdriva dem s mycket som mjligt, och till gengld tillkommer det mig att ska tillfllen att reta dig och grla med dig, s ofta det kan ske, jag skall genast brja genom att frga dig, vad det var som gjorde dig s obengen att slutligen gra slag i saken? Vad gjorde dig s skygg fr mig vid ditt frsta besk och sedan, nr du kom hit p

middag? Varfr sg du ut, nr du beskte oss, som om du inte brydde dig om mig? Drfr att du var allvarsam och tyst och inte uppmuntrade mig p ngot stt. Men jag var s generad. Det var jag ocks. Du kunde ha talat mera med mig, nr du var hr p middag. En man, som hade mindre djupa knslor, kunde ha gjort det. Vilken otur, att du har ett frstndigt svar att ge och att jag r s pass frstndig, att jag gillar det! Men jag undrar, hur lnge du skulle ha gtt, om du blivit lmnad t dig sjlv! Jag undrar, nr du skulle ha talat, om jag inte hade bett dig drom! Mitt beslut att tacka dig fr din vnlighet mot Lydia gjorde verkligen stor verkan fr stor, tror jag nstan, ty hur gr det med moralen, om vr lycka har sin grund i ett lftesbrott? Fy, jag skulle inte ha talat om den dr saken. Sdant gr aldrig an! Du behver inte vara ledsen. Moralen kommer inte att lida drav. Lady Catherines ofrltliga bemdanden att skilja oss t hade den

verkan, att de hvde alla mina tvivel. Jag har inte din ivriga nskan att uttrycka din erknsla att tacka fr min lycka. Jag var inte hgad att vnta, tills du tog frsta steget. Det besked, jag fick av min moster, ingav mig hopp, och jag var besluten att omedelbart skaffa mig visshet. Lady Catherine har varit oss till ovrderlig nytta, och det br gra henne glad, ty hon vill grna vara till nytta. Men tala om fr mig, varfr kom du till Netherfield? Var det bara fr att rida till Longbourn och bli frlgen? Eller hade du ngra allvarligare avsikter? Min verkliga avsikt var att trffa dig och, ifall det var mjligt, dma, om jag ngonsin kunde hoppas att vcka din krlek. Den avsikt, som jag ppet fr mig sjlv tillstod att jag hade, var att se, om din syster nnu var fstad vid Bingley, och, ifall hon var det, ge honom den vink drom, som jag sedan givit. Kommer du ngonsin att f mod att meddela lady Catherine, vad hon har att vnta? Det r troligt, att jag behver tid snarare n mod drtill, Elisabet. Men det mste ju ske, och om du vill ge mig ett ark papper, skall jag gra det genast.

 Om inte jag ocks hade ett brev att skriva, kunde jag sitta bredvid dig och beundra jmnheten av din stil, som en annan ung dam en gng gjorde. Men jag har ocks en moster, som jag inte lngre fr frsumma. Till fljd av sin obengenhet att erknna, huru mycket hennes frtrolighet med mr Darcy blivit verskattad, hade Elisabet nnu icke besvarat mrs Gardiners lnga brev, men nu, d hon hade den nyhet att meddela, som hon visste skulle bli hgst vlkommen, skmdes hon nstan, d hon mrkte, att hennes morbror och moster redan gtt miste om tre dagars lycka, och skrev genast som fljer: Jag hade velat tacka dig lngt frut, kra moster, som jag borde ha gjort, fr ditt lnga, vnliga, gldjande och innehllsrika brev, men, sanningen att sga, var jag alltfr frtretad fr att kunna skriva. Du antog, att saken kommit mycket lngre, n den verkligen gjort. Men nu fr du antaga s mycket du behagar; giv fritt lopp t din fantasi, lt den ohejdad ila vart helst den vill, och s framt du inte tror, att jag redan r gift, kan du inte misstaga dig synnerligen mycket. Du mste

skriva igen mycket snart och ge honom bra mycket mera berm n i ditt sista brev. Jag tackar er ter och terigen fr att ni inte reste till sjarna. Hur kunde jag vara s enfaldig, att jag nskade det! Din id med ponnies r frtjusande. Vi skola ka runt parken varje dag. Jag r den lyckligaste varelse i vrlden. Andra mnniskor ha kanske sagt det frut, men ingen med s mycken rtt. Jag r till och med lyckligare n Jane, hon bara ler, jag skrattar. Mr Darcy snder dig sina hlsningar, innehllande s mycken hjrtevrme, som han kan undvara i sin krlek till mig. Ni mste alla komma till Pemberley i jul. Din egen Lizzy. Mr Darcys brev till lady Catherine var i en annan stil, och helt olika bda dessa skrivelser var vad mr Bennet skrev till mr Collins till svar p hans sista brev. Herr pastor! Jag mste nnu en gng besvra er med anhllan om lycknskningar. Elisabet skall snart bli mr Darcys hustru. Trsta lady Catherine s gott ni kan. Men om jag vore i ert stlle, skulle jag hlla med

systersonen, han har mera att giva. Er frbundne etc. De lycknskningar, miss Bingley snde sin bror i anledning av hans frestende gifterml, voro lika hjrtliga som hycklande. Hon skrev till och med till Jane av samma anledning och uttryckte sin frtjusning och upprepade alla sina fregende bedyranden om tillgivenhet. Jane lt icke bedraga sig, men brevet gjorde dock ett visst intryck p henne, och fastn hon icke litade p henne, kunde hon icke lta bli att skriva till henne ett mycket vnligare svar, n hon visste att hon frtjnade. Den gldje, som miss Darcy uttryckte, d hon fick samma meddelande, var lika uppriktig som hennes brors, d han snde henne det. Fyra brevsidor voro icke tillrckliga fr att ge luft t hennes frtjusning och hennes innerliga nskan att bli lskad av sin svgerska. Innan ngot svar hann komma frn mr Collins eller ngra lycknskningar till Elisabet frn hans hustru, fick familjen p Longbourn hra, att mr och mrs Collins sjlva hade kommit till Lucas Lodge. Sklet till denna pltsliga resa blev snart klart. Lady Catherine hade blivit s ursinnig ver

innehllet i sin systersons brev, att Charlotte, som verkligen var glad ver partiet, var angelgen att f resa bort, tills stormen hade gtt ver. Det var ett verkligt nje fr Elisabet att under nuvarande omstndigheter f mottaga sin vninna, ehuru hon under loppet av deras samvaro ibland mste tycka, att njet var ganska dyrkpt, d hon sg mr Darcy utsatt fr hennes mans fjskiga och instllsamma artighet. Han bar den emellertid med beundransvrt lugn. Han kunde till och med, utan att hans jmvikt rubbades, lyssna till sir William Lucas, d denne lycknskade honom till att ha vunnit traktens sknaste juvel och uttryckte sina frhoppningar, att de ofta skulle trffas p hovbaler. Om han ryckte p axlarna, s var det frst nr sir William var utom synhll. Mrs Philips simpelhet frestade p hans tlamod p ett annat och kanske nnu mera knnbart stt, och ehuru hon, likavl som hennes syster, hyste allt fr stor respekt fr honom fr att vga tala till honom med den frtrolighet, som Bingleys godlynthet uppmuntrade, s kunde hon dock ej annat n vara simpel, nr hon verkligen talade. Fastn hennes respekt fr honom gjorde henne lugnare, kunde den naturligen dock icke gra

henne finare i sitt stt. Elisabet gjorde allt vad hon kunde fr att skydda honom fr bdaderas nrgngna uppmrksamhet och var alltid angelgen att behlla sin fstman fr sin egen rkning och fr de medlemmar av sin familj, med vilka han kunde samtala utan att bli frdmjukad. Fastn de oangenma knslor, som hrrrde frn allt detta, bervade frlovningstiden mycket av dess behag, ingav den allt ljusare frhoppningar fr framtiden, och hon motsg med frtjusning den tid, d de skulle f lmna en umgngeskrets, som var s fga tillfredsstllande fr dem bda, och f njuta av all trevnad och all frfining, som familjelivet p Pemberley komme att erbjuda dem.

SEXTIOFRSTA KAPITLET.
En gldjedag fr mrs Bennets moderliga knslor var det, d hon gifte bort sina tv kraste dttrar. Man kan tnka sig, med vilken frtjusning och stolthet hon sedan beskte mrs Bingley och talade om mrs Darcy. Jag nskar, att jag fr hennes familjs skull kunde sga, att uppfyllandet av hennes kraste nskan, d s mnga av hennes barn bleve frsrjda, medfrde en s lycklig verkan, att det gjorde henne till en frstndig, lskvrd, insiktsfull kvinna fr terstoden av hennes liv, ehuru det kanske var lyckligt fr hennes man, att hon nnu d och d var nervs och ofrnderligen lika fjollig, ty han skulle kanske inte ha kunnat njuta huslig lycka i s ovanlig form. Mr Bennet saknade ondligt sin andra dotter, hans krlek till henne drog honom oftare hemifrn, n ngot annat kunde gra det. Det var hans strsta nje att resa till Pemberley, i synnerhet nr han var minst vntad. Mr Bingley och Jane stannade endast ett r p Netherfield. Ett s nra grannskap till hennes mor och slktingar i Meryton var icke nskvrt ens fr hans fogliga lynne eller hennes mma hjrta.

Hans systrars livligaste nskan uppfylldes d; han kpte en egendom i det till Derbyshire grnsande grevskapet, och frutom alla vriga anledningar till lycka hade Jane och Elisabet ocks den, att de bodde endast p trettio mils avstnd frn varandra. Kitty tillbragte strre delen av sin tid hos sina tv systrar, vilket fr henne var en vsentlig frmn. Hon frbttrades betydligt i en umgngeskrets, som var s verlgsen den, hon hittills lrt knna. Hennes lynne var ej s obndigt som Lydias, och d hon avlgsnats frn inflytandet av Lydias exempel, blev hon genom lmplig behandling och den uppmrksamhet, som gnades henne, mindre retlig, mindre okunnig och mindre andefattig. Man srjde naturligtvis noga fr att hon hlls ifrn det skadliga sllskapandet med Lydia, och ehuru mrs Wickham ofta inbjd henne att komma och tillbringa ngon tid hos henne med lfte om baler och kavaljerer, ville hennes far aldrig ge henne tilltelse drtill. Mary var den enda dottern, som stannade hemma, och hon drogs ndvndigtvis frn sina litterra intressen drigenom att mrs Bennet var alldeles ur stnd att sitta ensam. Mary var tvungen att mera trda i berring med mnniskor, men hon

kunde nnu ondgra sig ver varenda frmiddagsvisit; som hon inte lngre knde sig frdmjukad genom jmfrelsen mellan hennes systrars och hennes eget utseende, misstnkte hennes far, att hon utan alltfr stor motvilja fann sig i den skedda frndringen. Vad Wickham och Lydia betrffar, undergingo deras karaktrer icke ngon frndring till fljd av hennes systrars gifterml. Han bar med filosofiskt lugn den vissheten, att Elisabet nu mste komma underfund med all otacksamhet och falskhet hos honom, som hittills varit obekant fr henne, och trots allt hade han nnu icke fullstndigt slppt hoppet, att Darcy kunde frms att bereda honom en ekonomiskt frdelaktig stllning. Det lycknskningsbrev, som Elisabet mottog frn Lydia med anledning av sitt gifterml, gjorde det klart fr henne, att en sdan frhoppning hystes tminstone av hans hustru, om ocks icke av honom sjlv. Brevet lydde slunda: Min kra Lizzy! Jag nskar dig lycka. Om du lskar mr Darcy hlften s mycket, som jag lskar min kra Wickham, s mste du vara mycket lycklig. Det r

hgst gldjande att veta, att du r s rik, och om du inte har ngot annat att gra, hoppas jag, att du tnker p oss. Jag r sker om att Wickham skulle bli mycket frtjust ver en syssla vid hovet, och jag tror inte, att vi ha alldeles tillrckligt med pengar att leva p utan att f ngon hjlp. Vilken plats som helst med omkring tre eller fyra hundra punds inkomst om ret skulle vara bra, men tala nd inte med mr Darcy om saken, ifall du helst ser, att du slipper. Din Lydia. Som det frhll sig s, att Elisabet mycket grna sg, att hon slapp, frskte hon i sitt svar att stta p fr alla dylika bner och frhoppningar. Emellertid snde hon dem ofta sdan hjlp, som det stod i hennes makt att lmna genom tillmpande av vad som kunde kallas sparsamhet i hennes privata utgifter. Det hade alltid varit klart fr henne, att inkomsterna fr tv personer, som voro s slsaktiga och s litet tnkte p framtiden, mste vara helt otillrckliga fr deras utkomst, och nr helst de bytte om vistelseort, var Jane eller hon sjlv sker p att f en anhllan om ett litet penningeunderstd i och fr betalandet av deras

rkningar. Deras levnadsstt var, till och med sedan fredens terstllande sknkt dem ett hem, ytterst oregelbundet. De flyttade stndigt frn ort till ort p jakt efter en billig bostad och gvo alltid ut mera pengar n de borde. Hans tillgivenhet fr henne frvandlades snart till likgiltighet, hennes varade litet lngre, och trots hennes ungdom och simpla stt behll hon alla de ansprk p att tnjuta anseende, som hennes gifterml hade givit henne. Ehuru Darcy aldrig kunde mottaga honom p Pemberley, hjlpte han honom fr Elisabets skull vidare p hans bana. Lydia kom d och d dit som gst, nr hennes man rest till London eller Bath fr att roa sig, och hos familjen Bingley uppehllo de sig ofta s lnge, att till och med den godlynte Bingley trttnade p dem och gick s lngt, att han talade om att ge dem en vink att bege sig av. Miss Bingley var hgst frnrmad ver Darcys gifterml, men som hon tyckte det vara rdligt att f behlla rttigheten att gra besk p Pemberley, gmde hon sin harm inom sig, visade sig mera intagen i Georgiana n ngonsin och nstan lika uppmrksam mot Darcy som frut; om hon frr brustit i artighet mot Elisabet, s betalade hon nu denna skuld.

Pemberley var nu Georgianas hem, och frhllandet mellan svgerskorna blev just s vnskapsfullt, som Darcy hade hoppats. De kunde hlla av varandra till och med s mycket som det var deras avsikt att gra. Georgiana hade den hgsta tanke i vrlden om Elisabet, ehuru hon i brjan med en till oro grnsande frvning lyssnade till hennes livliga, glttiga stt att tala med hennes bror. Hon fick nu se, huru han, som alltid ingivit henne en respekt, som nstan verkade frlamande p hennes tillgivenhet, blev freml fr muntert skmt. Hon gjorde nu erfarenhetsrn, om vilka hon frut ej haft en aning. Tack vare Elisabets lrdomar brjade hon frst, att en hustru gentemot sin man kan taga sig friheter, som en bror icke alltid vill tla av en syster, som r mer n tio r yngre n han sjlv. Lady Catherine var ytterst frbittrad ver sin systersons gifterml, och som hon gav fritt lopp t hela sin karaktrs hnsynslsa uppriktighet, begagnade hon i sitt svar p det brev, som underrttade henne drom, s ovettiga uttryck, i synnerhet om Elisabet, att all frbindelse emellan henne och de nygifta fr ngon tid avbrts. Men slutligen lyckades Elisabet vertala sin man att

verse med frolmpningen och ska f en frsoning till stnd, och efter ngot motstnd hans mosters sida, gav hennes harm vika antingen fr hennes tillgivenhet fr honom eller hennes nyfikenhet att f se, huru hans hustru uppfrde sig. Hon nedlt sig till att beska dem p Pemberley, trots den besmittelse, som vederfarits dess parker icke endast genom nrvaron av en sdan husmoder utan ocks genom besken av hennes morbror och moster frn London. Med mr och mrs Gardiner stodo Darcy och Elisabet alltid p den frtroligaste fot. Bda tv hllo verkligen av dem, och de knde bda den varmaste tacksamhet mot de personer, som, genom att fra Elisabet till Derbyshire, i vsentlig mn bidragit till deras frening.

Slut