Project Gutenberg's Barnen ifran Frostmofjaellet, by Laura Fitinghoff

Copyright laws are changing all over the world. Be sure to check the
copyright laws for your country before downloading or redistributing
this or any other Project Gutenberg eBook.

This header should be the first thing seen when viewing this Project
Gutenberg file. Please do not remove it. Do not change or edit the
header without written permission.

Please read the "legal small print," and other information about the
eBook and Project Gutenberg at the bottom of this file. Included is
important information about your specific rights and restrictions in
how the file may be used. You can also find out about how to make a
donation to Project Gutenberg, and how to get involved.

**Welcome To The World of Free Plain Vanilla Electronic Texts**

**eBooks Readable By Both Humans and By Computers, Since 1971**

*****These eBooks Were Prepared By Thousands of Volunteers!*****

Title: Barnen ifran Frostmofjaellet

Author: Laura Fitinghoff

Release Date: February, 2006 [EBook #9828]

[Yes, we are more than one year ahead of schedule]
[This file was first posted on October 22, 2003]

Edition: 10

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNEN IFRAN FROSTMOFJAELLET ***

"Barnen ifr�n Frostmofj�llet" is a Swedish childrens novel, first

published in 1907. The author Laura Fitinghoff was born in 1848 and
died in 1908. The first printed edition is illustrated with six
paintings by Vicken von Post, who died in 1950. The paintings are
thus still covered by copyright, but the text is in the public domain.

This e-text was produced for Project Gutenberg from Project Runeberg's
digital facsimile edition, which is based on the first printed edition
of 1907, available at http://runeberg.org/frostmo/

This is a plain text file using the ISO 8859-1 (Latin-1) character set
(�,� = E,e-acute; �,� = A,a-ring; �,� = A,a-umlaut; �,� = O,o-umlaut).

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.

We need more volunteers like you. Learn more at http://runeberg.org/
 _________________________________________________________________

Laura Fitinghoff

Barnen ifr�n
Frostmofj�llet

En barnber�ttelse
f�r sm� och stora

A.-B. Ljus' F�rlag

Stockholm

Centraltryckeriet, Stockholm, 1907.

Professor John Berg,

den sj�lsstore, outtr�ttlige m�nniskov�nnen,
till�gnas denna bok af
f�rfattarinnan.

_________________________________________________________________

Inneh�ll / Table of Contents

F�retal
N�d�r och barkbr�d
Kap. 1. Sju sm� v�rnl�sa
Kap. 2. Med vargsp�r i sikte
Kap. 3. Glas�gonkarlen
Kap. 4. Under morgonrusket, inne och ute
Kap. 5. Alle man till verket
Kap. 6. Glas�gonkarlen �ter ensam
Kap. 7. Skingrade
Kap. 8. Hvart har M�rta-Greta tagit v�gen
Kap. 9. "Millmaste Tana"
Kap. 10. En s� fin liten stinta
Kap. 11. Sm�stintorna, b�gge
Kap. 12. Arbetsf�rtj�nster och penningfr�gor
Kap. 13. I den d�das st�lle
Kap. 14. Per-Erik och Anna-Lisa
Kap. 15. Det sp�kar p� isen
Kap. 16. I R�fvarekula
Kap. 17. "Kasken"
Kap. 18. Br�llopsg�rden
Kap. 19. P� flykt
Kap. 20. Eld
Kap. 21. I egen, gr�n stuga
Kap. 22. Husbond och matmor
Kap. 23. Undanjagade
Kap. 24. Ett of�rmodadt �terseende
Kap. 25. Lappk�ta och renskjuts
Kap. 25. �ter p� egen hand
Kap. 26. "Bruden"
Kap. 27. Illa ute, i val och kval
Kap. 28. M�nke och Gullspira
Kap. 29. N�r M�nke vardt ensam
Kap. 30. Ute i b�rskog
Kap. 31. I strid med Bj�nntasse
Kap. 32. Uppe i f�bodarna
Kap. 33. Gr�l, och allt v�l
Kap. 34. �ter p� predikstol
Kap. 35. Annat att t�nka p�
Kap. 36. �ter ett s�ndebud fr�n mor
Kap. 37. Indianer
Kap. 38. Maglena
Kap. 39. Alla sju fr�n lillgr�stugan

_________________________________________________________________

F�RETAL.

Vid en diskussion om "V�ra barns n�jesl�sning", som jag f�r en del �r

se'n �fvervar, f�llde en k�nd talare, en s.k. "frifr�sare" yttranden i
fr�gan, som gingo ut p� att n�mnda art af litteratur nu n�rmast tyckes
vara afsedd f�r endast den bildade klassens barn. De �ro hj�ltarna,
hj�ltinnorna i barnb�ckerna, n�r dessa senare �ro af den r�tta arten.
N�r dessa hj�ltar och hj�ltinnor sj�lfva, eller genom �delmodiga
"upph�jda" anh�riga komma i kontakt med allmogens barn och barnen ur
de djupa leden blir detta till en r�rande handling. Hj�ltar och
hj�ltinnor f� n�ra nog helgonglorian �fver sig n�r de i v�lg�renhets-
eller f�rb�ttringssyfte "�gna" sig �t dessa t�liga beskedliga sm� v�p,
eller elaka illmariga lymlar till underklassbarn med hvilkas innerstas
tankar och mening de, trots allt, st� fr�mmande och of�rst�ende utan
aning om att dessa f�rem�l f�r barmh�rtighet och �del nedl�tenhet �ro
deras j�mlikar i medf�dd beg�fning, och i fantasiens mottaglighet f�r
intryck af olika art. M� n�jesl�sningen best� af b�cker, d�r barnen
fr�n alla klasser k�nna igen hvarandra, och k�nna igen sig sj�lfva, i
deras egen omgifning. Det blir det b�sta och verksammaste medlet att
en dag f� folk af skild bildningsgrad att f�rst� och r�tt bed�ma
hvarandra.

Ock en sak till. Vi m�ste f� till st�nd en s�dan prisbillighet p�

n�jesl�sningslitteraturen, att b�cker fr�n goda k�nda pennor, hvilka
nu i dyrbar utstyrsel n� blott de f�rm�gna hemmen, i f�renklade,
billiga upplagor komma ut �fver hela landet och l�ra barnen fr�n de
m�nga s� olika landskapen att f� syn p� och intresse f�r hvarderas
s�rm�rken i natur, spr�k, folklif. S�dana b�cker skulle m�jligen komma
att uttr�nga den osunda kolport�rlitteratur och jolmiga
s�ndagsskollektyr, som nu frestande bjudes eller p�tvingas barnen i
alla de tusentals hem, d�r man ej har r�d att ink�pa praktupplagan "af
tv�-, trekronorsb�cker som n�jesl�sning f�r barnen". Ja ungef�r s� d�r
klubbade han p�, talaren. Hans ord och tankar rotf�ste sig hos mig.
Redan d� besl�t jag att mitt n�sta arbete skulle bli en "N�jesbok" i
ofvann�mnda riktning f�r barn, med typer just fr�n arbetsklassen.

Det �r barn fr�n f�rfluten tid. De allmogebarn, som jag d� k�nde och
lefde midt ibland, d�r uppe i �dalen, som jag har tagit mig f�r att
skildra i det jag l�tit sju stycken f�r�ldral�sa sm� p� egen hand ge
sig ut fr�n hembygden d�r, under h�rda n�d�r barkbr�d och sv�lt och
fattighus �r hvad som v�ntar dem.

"Mor", hvaraf minnet f�ljer de af hennes l�ror och exempel

genomtr�ngda barnen har jag tecknat efter typen af de allmogekvinnor,
hvilka d� �tminstone icke voro n�gra m�rkliga undantagsm�nniskor �fven
i de fattigaste hemmen.
Modern, som d� fick ers�tta skolan, eller, n�r den var ambulerande,
l�nga tider af �ret fick ensam s�rja f�r barnens undervisning, s�g
minsann ej mellan fingrarna med dem hvarken n�r det g�llde "ordets"
inh�mtande i den nu s� f�rk�ttrade utanl�sningen, eller dess
till�mpande i ett arbetsgladt tuktadt sedligt lif inom stuguknutarna,
d�r f�r�ldrarna d� �nnu �gde myndigheten.

Det sj�ngs mycket b�de i storg�rdar och sm�stugor den tiden. P� det
enstr�ngade instrumentet, "spelstocken" tog man med str�ken "ut" ur
"nummerboken" den st�mma i koralen, som f�ll sig b�st f�r r�sten och
som skulle ljuda samman i den fyrst�mmiga kyrkos�ngen p� s�ndagen.
Fiolen lj�d vid fester och glada tillst�llningar, ofta till sprittande
l�tar af bondspelm�nnens egen komposition. Andliga s�nger, folkl�tar
och visor tonade ut fr�n stork�k, f�bodvallar och dr�ngstugor under en
smittande frisk arbetsgl�dje. Det l�g poesi �fver arbetet, barnen
lockades d�raf. Det var ej med tyngd i lynnet och surmulenhet de
f�ljde far och mor i arbete. De voro hemmastadda i stall och ladug�rd
hos getter och f�r samt l�rde sig att f�rst� naturv�rldens h�ga,
intr�ngande spr�k under vistelse i skog och mark, p� getstig och i
f�bodar.

"Ante", "M�nke", "Per Erik", hvilka traska de �ndl�sa v�garna fram,

�ro omedvetna om de etiska begrepp, den skarpa sanna blick f�r natur
och folkets sinnesriktning, de d�runder tillv�lla sig. Maglena, "som
ser d�r ingenting finnes att se", och "h�r d�r ingenting kan h�ras"
och hvilken, ett naturens �lsklingsbarn som hon �r, kan sjunga och
dansa midt under n�d och faror -- hon skall ge af sitt hj�rtas, sin
fantasis rika skatter till dem som under lifvets h�gsta �fverfl�d lida
brist p� s�dan helig g�fva.

Ante skall en g�ng med kraft och �fvertygelse och med ordets makt
k�mpa emot det stora onda, som f�rt�r folket och hemmen. Han har
redan, innan han med sm�syskonen tr�dde in i en g�rd, kunnat se och
bed�ma om nykterhet, ordning och arbetsgl�dje h�llo den vid makt,
eller om superiets f�rbannelse tryckt f�r�delsens st�mpel �fver folk
och kreatur och allt d�r b�de utom och inom. Antes blick har varit
sk�rpt genom den �ngest han erfarit att syskonen, M�nke, Per Erik,
Anna-Lisa, Maglena, att dessa sm� stackare, som han p� eget bev�g
dragit med sig ut fr�n hembygden skola besmittas af det onda, som
m�ter deras �gon, och han afskyr och fruktar detta onda, med en stark
andes hela styrka. Mer och mer v�xer upp inom honom en till sist
obetvinglig �nskan om att med ord, genom kunskapens makt f� ge sig i
strid mot detta onda. Han vill en g�ng l�ra folket att "f�rst� Guds
r�st, och att hitta v�gen till himmelen". Barnen, och folket i
g�rdarna f� delvis tala Norrlands allmogespr�k, detta f�r att
bibeh�lla lokalf�rgen och l�ta fj�llbarnen kvarst� p� det plan i
allmogev�rlden dit de h�ra, men fr�n hvilket de m�jligen i l�sarens
tanke skulle l�sryckas om de, med den intelligens och beg�fning de
dela med en del af de bildade klassernas barn, �fven skulle kunna
f�rfoga �fver dessas uttrycksmedel. Det �r kanske ej o�fvet att
svenska barn l�ra att s�tta sig in uti de olika landsm�len, och b�r
detta ej bli dem sv�rare �n att komma tillr�tta med de utl�ndska och
m�nga fr�mmande ord, hvilka vimla i �fven v�ra barnb�cker, men hvilket
missf�rh�llande jag icke utan sv�righet sett till att undvika.

Den snart uppv�xta generation, som en g�ng lefde sig in i en barnbok

"En liten v�rld bland fj�llen" skola i slutet af detta arbete
�terfinna sina v�nner fr�n den tiden, b�de "Rofvorna" och "Anna Dea".

Meningen �r att i en annan fortl�pande del ge en forts�ttning af

Frostmobarnens tillvaro och olika utveckling i de hem de vunnit.

Jag �lskar de d�r naiva, allvarsamma och dock ljust leende sm�
�fvergifna trulsungarna. Deras �de finnes redan delvis i fantasien och
delvis efter verkligheten fullbordadt i mitt inre.

Innerligt �nskar jag, att sm�stugornas barn och barnen i storg�rdarna,

trulsungarna i fj�llbyar och �debyggd samt de goda, v�l uppdragna
hj�ltarna och hj�ltinnorna �fven skola l�ra sig att f�rst� och �lska
de sju sm� �fvergifna barnen ifr�n Frostmofj�llet.

Furuliden Stocksund 20 april 1907.

F�rfattarinnan.

_________________________________________________________________

N�D�R OCH BARKBR�D.

Det var n�d�r uppe i Norrland. "N�d�r" betyder, att man �r s� godt som
utan mat p� de st�llen, d�r barnskaran �r stor och jordbiten, som man
skall lefva af, liten.

Det g�r icke s� mycket att den �r liten, n�r sommaren kommer tidigt,
och kornet, som man d�r uppe bakar det hvita vackra br�det af, mognar
redan i juli, s� att man kan f� fara till kvarnen och mala mj�l af
det.

Inte heller g�r det s� mycket, om jordbiten �r liten n�r sommaren �r

l�ng och lagom torr, s� att potatisen p� landet v�xer duktigt, och man
p� h�sten i september kan f� ta opp b�de tjugu och trettio stora,
granna potatisar fr�n den h�la, d�r man i juni satte ner en enda, men
en med m�nga "�gon", ty fr�n hvart aldrig s� litet �ga, eller litet
rundt h�l p� en potatis, v�xer det ut rotstj�lkar, n�r den s�ttes ner
i varm, torr sandjord.

Ja, n�r det blir "god�r" uppe i Norrland med mycket regn f�re
midsommar, v�rme och stark dagg om n�tterna, d� sl�r bj�rken ut och
st�r doftande fin och fager, d� den ett par dagar f�rut st�tt med kala
brungl�nsande grenar. �kerb�rsblommor sticka upp vid dikesrenarna,
djupr�da i f�rgen som sm� rosenbarn. I den v�derleken bli de snart
till sk�na, saftiga �kerb�r.

De gr� stenh�llarna bli �fverdragna med mattor af hvit- och

violettf�rgade "natt och dag"-blomster, som leka tittut med
sk�rblommande kattf�tter. Barnen binda sig kransar af dem, bygga sig
lekstugor i sandgroparna, d�r de h�ga, granna r�mj�lksblomstren st� i
t�ta st�nd, rosenr�da, stolta i h�llningen, och nyponbuskar med
doftande rosor i blom titta ner p� dem �fver den sluttande
jordskorpan.

Det �r gl�dje och skratt och stoj hvart man v�nder sig. Hvita, s�ta
rofvor som man f�r �ta af, och �rter i fyllda skidor v�xa ute p�
�kern. Nog af br�d, sm�r, ost och annat godt och rart, finnes �fven
inne i sm�stugor och fattigmanshem.
Men under n�d�ren h�rs icke mycken gl�dje af. Sn�n ligger kvar till
framemot midsommar. Rofvorna, hvilka sent s�ttas ner som fr�n i
jorden, hinna knappt knyta sig till en liten potatis' storlek, f�rr�n
frosten kommer och g�r det s� h�rdt och tr�ngt omkring dem, att de ej
kunna v�xa. �rtskidorna h�nga vissna som sm� svartnade trasor ute p�
�rt�kern, -- inte en enda �rta blir det i dem. Likadant med kornaxen,
som bruka h�lla sig s� stolta p� sina vajande h�ga st�nglar, de h�nga
som brutna, fast vid det gr�na, korta str�et.

S� kan man v�l f�rst�, att under n�d�r kommer intet korn och inga
�rter till kvarnen och om, p� n�gon h�gt liggande g�rd, frosten farit
mera varsamt fram, s� �r s�den �nd� s� kraftl�s och besynnerlig att
mj�let blir gr�svart, och pannkakorna, som man lagar till af det, bli
som en l�s lerv�lling.

Det �r icke mycken f�da i s�dan mat. Barnen bli snart magra. Deras,
under de goda �ren rosenr�da kinder f� en gr�aktig f�rg, och �gonen
�ga ej mer den klara glansen.

N�r barnen i hopar f�lja f�r�ldrarna �t f�r att ner�t frostfria bygder
bettla om f�da, se de ut som sm� gubbar och gummor. Det sk�r en i
hj�rtat att se dem.

_________________________________________________________________

F�RSTA KAPITLET
SJU SM� V�RNL�SA.

Under det f�rf�rliga n�d�ret i slutet af 1860-talet kom en s�dan skara

vandrande fr�n Frostmofj�llet h�gt oppe i Norrland. Skaran bestod af
en liten flock p� sju barn, hvilka ensamma vandrade fram genom
utarmade, vinter�dsliga bygder. Ingen far eller mor f�ljde dem �t. Sju
stycken utm�rglade sm�, och den, som liksom f�rde dem an, var bara p�
trettonde �ret. Han hette Ante, egentligen Anders.

Barnen kommo fr�n Frostmofj�llet, d�r frosten ocks� farit h�rdast fram
vid g�rdarna.

Deras far hade under n�d�rstiden tagit sig till att supa. Svag och
fumlig, som han blifvit af det och af barkbr�d och sv�ltf�da, hade han
stupat ned under en j�ttetall, som han var med om att f�lla i skogen.
En dag bars han hem d�d.

Hustruns bekymmer m�ngdubblades. Hon orkade ej b�ra dem l�ngre, utan

hon rent af t�rdes bort af sorg, mest sv�lt. F�r man kan f�rst� att de
matbitar, som hon kunde f� ihop, unnade hon hellre barnen �n sig
sj�lf.

N�r hon nu skulle till att d�, �ngslades hon mest �fver att barnen,
som hon arbetat och lidit f�r, skulle in i fattighuset, eller, �n
v�rre, "bjudas ut p� auktion" till den som ville ta dem f�r den minsta
penningsumma, som kommunen ville best�.

"Bry er int om te s�rje �fver de, mor", sade Ante, som satt vid s�ngen
och f�rs�kte tvinga i modern vattenv�llingen, som han nyss kokt i
spisen.
"Dom ta er, om ni vill eller int", fl�mtade den sjuka. "Ett s�n't
n�d�r, n�r alla m�tt f�rtj�na f�r att lefva. Och ingen som blir god
mot er och bryr sig om er."

"Vi g� h�rifr�n mor. Vi s�tt sm�stinterna p� k�lken, och s� g� vi

g�rdmellan nere i landet som annat, vuxet vandringsfolk. Skoll�rarns
Kalle s�g, att far hans s�g, att folke ner i bygden ha f�tt b�' korn
och p�rer (potatis), och ni ska si mor, att de r�ck nog �t oss �."

"Ja, s�vidt Guds v�lsignelse ger br�det, s� blir ni aldrig utan. Du

har gjort mig s� l�tt och ljus i sinnet med hvad du sagt, lill Ante.
Men Gullspira --."

"Hon f� f�lja oss hon �. Ligg int' och �ngslas mor!"

-- "Int �ngslas jag. -- De ha blifvi s� l�ttsamt inom mej. - Jag ser

allt lysa s� himlande ljust �fver dej, och �fver barna d�r i
s�nghalmen, och det sjung s� grant opp�fver mej. -- Ante s� -- grant!"

Med det f�ll Antes mor tillbaka p� trasorna hon hade under hufvudet.
Ante lade igen �gonlocken p� henne och satte psalmbok under hakan, s�
att den inte skulle falla ner. Mor hade gjort s� med far, n�r han var
slut.

Mor var inte v�l i grafven f�rr �n socknem�nnen kommo samman f�r att
skaffa barnen in p� fattighuset, eller auktionera bort dem.

Men den dagen de kommo till den fallf�rdiga stugan, d�r de v�ntade att
finna barnen, var den tom.

Br�dskjulet d�rinvid, d�r de visste att geten brukade finnas, var tomt
det med. I stugan var det skuradt och oppsnyggadt, som om gammalt
ordentligt folk �mnade l�mna den i andras h�nder.

Barnen, hvilka de kommo f�r att taga, hade tydligen gifvit sig i v�g
redan f�reg�ende dag. Men m�nnen kommo �fverens om, att man nog inte
skulle beh�fva v�nta l�nge f�rr�n man hade dem h�r igen och det med
fattigskjuts fr�n n�gon af de n�rmaste socknarna. F�r �frigt kunde nog
ingen heller veta, hvilken v�g de tagit. Telefon och telegraf funnos
icke d�r uppe i �debygden, och man kunde ingenting g�ra �t saken. Alla
h�star, som funnos i byn, voro med i skogsk�rslor, hade de ocks�
funnits hemma s� hvem hade tid att ge sig ut p� jakt efter
barnungarna. "De v�nde v�l tillbaka n�r hungern tog dem. Det var skada
p� geten, den kunde en ha f�tt s�lja �t dom. Men, som sagdt, dom �r
v�l snart h�r, b�' ungar och get."

Barnen vandrade s�lunda iv�g utan att oroas af f�rf�ljare. Men d�r
blef dock, under dagens lopp, en gr�t och en j�mmer p� sm�stintorna,
Brita-Cajsa och Anna-M�rta.

De gr�to icke f�r att de fr�so s� att n�sa och h�nder voro
r�gklintsbl� p� dem, och t�rna s� frusna, att de inte kunde st� p�
f�tterna. Nej, de j�mrade sig och gr�to i hunger. Den h�rdaste
br�dkant, den minsta potatis skulle de ha slukat med beg�rlighet. Men
v�gen �fver storskogen var mer �n tv� mil l�ng, och de hade icke varit
innanf�r en stugud�rr p� hela dagen. De h�llo sig f�rst undan alla
f�rs�k d�rtill, af r�dsla f�r, att man skulle ta kvar dem och f�ra dem
till fattighuset --, sen af n�dtv�ng, d� det icke fans en �n s�
el�ndig liten stuga att komma in uti s� l�ng skogen var.

"Kom Gullspira", lockade Ante till sist. "Jag lider int h�ra den
ol�ten p� barna. Du f� dra 'na ett tag igen Anna-Lisa."

"Ja men de � rent synd, s� m�nga g�nger som vi i dag ha sliti i hennes
spenar efter mj�lk", inv�nde Anna- Lisa, som var p� elfte �ret.

"Men k�re, tig d� barn. Ni ska f� en mj�lkskv�tt igen. Gullspira,

granna, fina lill-piga, kom nu s� f� jag mj�lka dej. Barna sv�lt
ihj�l."

Gullspira, den, trots ytterlig magerhet, st�tliga gulbruna geten,

kafvade sig fram ifr�n tallriset vid v�gen, d�r hon tagit sig ett godt
m�l. Hon st�llde sig stilla invid Anna-Lisa, som hukade sig ned och
drog n�gra mj�lkstrilar ner i den lilla tr�vril (sk�l) hon h�ll med
v�nstra handen.

"Ge mej � -- Ge mej �", gn�llde Per-Erik och M�nke, (Magnus).

"�h ni skulle v�l sk�mmas, stora karlarna. Du Per-Erik �r p� sj�tte

�ret -- och du M�nke p� sjunde."

"N�ej du, p� sj�tte �r jag, de sa' mor, � t� henne fick jag mj�lk
ibland �."

"Men du bli p� sjunde till Kyndelsm�ss, och de �r bara en vecka dit.

Vi, som � manfolk, ska v�l int ge oss �fver s� d�r p� rappe. -- G�
f�re och h�ll Gullspira i raggen s� frys ni d� int om h�nderna. "

Det var Ante som talade och kommenderade och sm�pojkarna visste sig
ingen annan r�d �n att lyda, helst Gullspira, "som hade folkvett", det
trodde de fullt och fast, h�rt kommenderingen hon med och kl�mde sig
intill dem med sin ludna, varma p�ls.

"Ta hit Ujyla, t� f� vi v�me �tt vi �", skreko sm�stintorna p� k�lken.

"Ni m�tt vara sn�ll nu. Giss p� om mor h�rde sm�stintena sina grine
f�r j�mnan. Ha ni int just f�tt mj�lk, som va b� s�t och varm."

"Men de va som ingenting", kved Brita-Kajsa. "Va' tinnenin" upprepade

M�rta-Greta snyftande, med t�rar i stora, sorgsna �gon.

"De va tv� skedfyllor till er hvar. Och nu kom vi nog snart fram till
n�n' storg�rd s� ni f� mat. S�tt opp dej p� k�lken du � Maglena, s� f�
ni v�rma hvarann. -- S� ja, de va granne sm�stinter, som int grine
l�nger. Mor, hon skulle vara storgla, om hon s�g er."

Ante str�k sm�systrarna om de bl�frusna kinderna, stoppade in deras

stela, r�da h�nder i schaltrasorna de hade bundna i kryss om lifvet,
och snodde den gamla n�tta f�rskinnsf�llen fast om deras f�tter.

"Skjut p� k�lken nu du Anna-Lisa, s� vi kom ut ur skogen h�r.

Skoll�rarns Kalle sa', att n�r en fick si spillrerna af lappk�tan, d�r
Lapp-Israel d�dde, s� va en inte l�ngt fr�n bygden."

"Ja, men han sa �t mej, att vargen str�k h�r i fj�llen. Jag var tokig,
som for iv�g med dej, det sa Kalle �."
Anna-Lisa gick fram�tb�jd och sk�t p� k�lken. Hennes t�rar droppade p�
sm�systrarnas halsduksomlindade hufvuden. Hon snyftade, s� att det l�t
som om hon hickat.

"Jag v�rdar mej int om te svara, n�r du tala s� bort i tok", skrek
Ante med h�g r�st f�r att g�ra sig h�rd. Han gick ju l�ngt framf�r och
drog, med k�lkrepet �fver axeln.

"Tro du kanske, att Kalle hade tagit sej an dej, gett dej mat och
kl�der. Har dom int stugan full med barn sj�lf, kanske?

"Men d�r slapp en d� sv�lte och fryse ihj�l."

"Just som om dom hade velat ha dej d�r! P� fattighuse hade du varit i
denna dag, i lag med spetelsk-Babba (Barbara) och tok-Lasse." --

"Dom sv�lt int, och frys int ihj�l dom heller."

"�h tvi, en s�'n stinta --! Du fick �ta dej fullm�tt af vattenv�lling
denna moron, getost och br�d af hva Sven P�ls gett oss, har du f�tt
s�v�l som vi. Men om du int ha skrofvet fullt hele da'en, s� ger du
dej till att grina och villa tillbaka, och de till te fattighuse."

"Ja hvart tror du vi kom nu d�! Du t�nk v�l ta oss fram till kungen.
-- Hui, -- hui, -- hui", snyftade Anna- Lisa.

"Ja, som de � med de, s� kunde jag nog g�ra de �, -- � be'n ta dej. Du
kunde d� g�ra s� pass som te geta getterna �t en! Det vore v�l n�nting
te stort de, emot te sitte framf�r spisen i fattighuse och glo."

"Hur m�nge getter kan han ha tro, kungen", pep Maglena ut ur

schal�ppningen.

Hon tyckte att med det d�r talet om kungen b�rjade det l�tta opp lite
i tillvaron. Sanningen att s�ga s� hade hon hela tiden likat
Anna-Lisas tal, fast hon tyckte det var ledt att dom b�gge tv� skulle
ge sej p� Ante, som, det visste hon granneligen, inte �tit ett Guds
l�n f�rr �n de alla hade f�tt nog p� morgonen, innan de g�fvo sig af.

"�h int vet jag", sade Ante, "huru m�nga getter kungen har.
Lill'stugufolk, som vi, kan ha en get, en torpare fem, sex, en
storbonde tjugu och mer."

"Herre gulla, d� ha v�l kungen hundra. -- Int r� jag me s� m�nge."

Anna-Lisa sl�ppte k�lkstabbarna, sn�t sig i fingrarna och torkade

t�rarna ur �gonen med samma hand, som hon �nd� dragit vanten af.

�fven Ante stannade, s� att k�lkrepet h�ngde slakt. Han tog af den
stora mal�tna skinnm�ssa, som varit fars, och torkade svetten ur den
vackra pannan. Hans bl� �gon lyste f�rtrytsamt, d� han s�g tillbaka p�
systern.

"Kanske kungen ha hundra getter, och kanske han har tusen -- ja lika
m�nga som en lapp kan ha renar. Men du tror v�l int att kungen ha vett
te r�kna ut hur m�nga getter en tocken liten en som du �r god f�r att
geta? Tro han att du kan geta hundra, s� kan du de, f�r d� har han
s�rskildt slag af l�ttgetade getter, kanske fr�n Jerusalem; eller har
han n�gra m�rkv�rdiga gethundar, som kan h�lla ihop dom."

"T�nk s� fin och grann du ska bli Anna-Lisa. Kanske du f� g� i

lastiker (res�rk�ngor) och med silkeskl�de p� hufvet och en kjol med
sm�roser p�, s� du ser ut som t�rnblombacken p� sommarn. T�nk att du
ska bli s� grann!"

Maglena drog schalen fr�n n�san och bj�d till att v�nda sig och kunna
ta Anna-Lisa i betraktande. En liten rar unge var hon, Maglena, med
det guldbruna h�ret gl�nsande och burrigt och de stora djupbl� �gonen
s� goda i blicken. Det var som om hon trott att Anna-Lisa, som gick
bakefter och sk�t k�lken, nu var kl�dd i lastiker och nyponblomsdr�kt,
med silkesduk, bara f�r att hon t�nkte sig henne s�.

Anna Lisa tog sig dock inte vidare v�l ut i denna stund med svartgr�
yllehalsduk snurrad fast om hufvudet och bunden i en knut i nacken,
med mors gamla rutiga tr�ja, p� hvilken midjan n�dde ned �t kn�na p�
henne, och s� desslikes mors trasiga, snedg�ngna k�ngor. Genom
trasorna i dem stack starrgr�set fram, som man stoppat i till v�rme
och fyllning.

Det var nog ett drygt g�ra, att en kall vinterdag g� genom milsl�ng
skog i en s�dan bekl�dnad, och det var kanske inte att undra p� att
Anna-Lisas annars icke o�fna ansikte med de bl� �gonen och det ljusa
h�ret, hade ett m�rkt, bistert uttryck.

Hon och brodern stretade �ter iv�g med k�lken. Anna-Lisa muttrande och
puttrande, Maglena helt upprymd -- s�g f�r sig en kungageterskas
h�rliga tillvaro.

"Per Erik, M�nke, stanna", ropade hon till de b�da br�derna. I trasiga
lappskor och fars s� allt f�r bedr�fligt illa passande kl�der tassade
de iv�g p� �mse sidor om Gullspira med deras h�nder i hennes ragg.

Pojkarna stannade b�da och inv�ntade skjutsen. De voro utleda och

uttr�ttade p� den �ndl�sa vandringen. "Manfolk" och p� sj�tte, sjunde
�ret s� mycket som helst, s� gnagde hungern �nd� i sm� magar, bet
k�lden i naglar och t�r, och tyngde kl�dpaltorna mer �n de v�rmde. Men
nog f�r det att de voro s� pass kariga att de kunde h�lla inne med
j�mmer och klagan, fast t�rarna runno utf�r bl�frusna kinder, och sm�
skuldror of�rm�rkt ryckte till af n�gon kort kv�fd snyftning.

"Hva �r de nu d�" -- sade de, manligt �fverl�gset, d�r de b�rjade g�

bredvid k�lken. "Ska vi hj�lpe er te dra? Du t�r nog tr�ttne opp du
Ante."

M�nke sk�t topplufvan, som tillh�rt farfar hos Sven P�lsons och n�dde
honom ner om �ronen, tillbaka �fver hufvudskulten och gned of�rm�rkt
bort m�jliga m�rken efter s� allt f�r omanliga t�rar.

Ante spottade i n�fvarna, tog tag s� att k�lkrepet skar knifsdjup

r�nna i vadmalstr�jan just �fver skuldran, d�r den gammal och sliten,
som den var, inte t�lde vid v�rst mycket mer i slitningsv�g.

Han sp�nde i och drog, som om uppf�rsbacken de nu n�dde varit en

glidande utf�rsbacke, iddes icke svara p� M�nkes ynkliga f�rslag. Det
syntes �nda ut p� den kullriga ryggen, s� bedr�fligt han tyckte det
vara.

"Int kan ni dra oss allihop, det vet en v�l att s�nt �r bara skryt",
sade Maglena, som kommit i prattagen och inte fr�s s� mycket, sedan
sm�systrarna kl�mde sig in emot henne och blifvit stilla, d� de
somnat. "Men ni ska f� h�ra p� roligt."

"Vet de, att Anna-Lisa hon ska bli geterska �t kungen. M�nghundrade
getter har han, st�rre �n Gullspira.'"

"Ingen get �r som Gulispira, var s� god, du --" sade M�nke och s�g
hotande p� Maglena.

"Jas�, -- har du sett getter fr�n Jerusalem kanske? Dom ha horn, som
si ut precis som m�nen n�r han �r ny och bl�nkande, s� de lyser om
dom. Och s� kommer dom i tusen hundrade, och man sir dom springa �fver
myrmarken och �ta myrb�r. "

"Ja han som hade s�na h�r. Jag skulle kunna ha i mig tusen kanner",
gn�lde Per-Erik.

"Ja, dom �t myrb�r" -- Maglenas r�st fick ett dr�mmande, l�ngtande

tonfall. -- "Dom �t myrb�r, f�r hela myran st�r full af s�nna --, och
fil (gr�dde) ur stora hoar, kungen fr�gar inte efter de."

"Ja, om en �nd� hade en k�rnfilbytta h�r", -- kved Magnus.

"� tunnbr�d s� mycke vi kunne dra p� k�lken", tilllade Per-Erik, med

en ogillande blick p� den tarfliga last den nu bar.

"Tunnbr�d, f�rst�s, �t kungens getter". -- Maglena fortfor med sin

beskrifning, utan att i minsta m�n st�ta sig p� syskonens brist p�
intresse f�r sj�lfva �mnet och st�ndiga �terkommande till matfr�gan.

"Ja, dom �t tunnbr�d ur sm�krubberna."

"Dom va ju ute p� myran nyss. -- Getterna st� v�l int inne den tiden
p� sommarn", anm�rkte Ante, som f�r att kunna h�ra p� Maglenas, hur
tokigt det var, beh�ndiga spr�k, skjutit m�ssan snedt opp ifr�n
�ronen, s� att den h�ll p� att vippa bort fr�n hufvudet.

"Dom m�tt v�l in te kv�llen, f�r myggen och �te (insekter) och f�r
bj�rntasse (bj�rn), dom �r nog inte fri han hos kungen heller."

"Hvem skulle villa vara ute och gete hela natten ocks� f�r den delen."
Anna-Lisa blandade sig n�digt i samtalet. "G� ute och gete, d� en ska
sitta inne och �ta fl�sk, som dom steker hos kungen, s� flotte rinn
och det luktar s� att -- ja s� att --"

Anna-Lisa fann icke ord att uttrycka hur h�rlig den lukten skulle
vara, af stekt fl�sk.

"Och p�rer hela grytfyllor", tillfogade Magnus ifrigt.

"Som ha sprucki i skale, och som man f�r �ta i kannevis", sade
Per-Erik.

"Ja, se'n getterna ha f�tt. -- Ni ska f� h�ra. Dom kom �fver myran och
ha �ti sej s� m�tt, att dom �r lika rund, som suggan dom slaktade hos
Sven P�ls i h�st."

"D� orka dom int fl�je s� faligt heller, s� en kan r� med att h�lla
efter dom" sade Anna-Lisa gillande."

"N��j, dom g� s� d�r som suggan gick, just som s� hofverande. S� klif
dom opp p� fj�lle. De lys som fr�n kanken (tuppen) p� kyrkan, i
kungens st�res (f�bodar). Och s� kommer getterna d�r, f�rst�r ni, och
de blir precis ljust utaf alla dom tusen hundra horna, som �r som
m�nen i nyt�ndning."

"� hva dom ska mj�lke, s�na getter", sade M�nke med tr�nad i r�sten.
"En kunde v�l f� s�avis."

"� g�ra ostar s� en kunde spricka, s� m�tt skulle en bli", tyckte

Per-Erik.

"Ja, men si kungen skulle bli sm�ckm�tt f�rst, f�rst�r ni, och alle
hans dr�ngar och piger" ifrade Maglena.

"F�rresten vet ni barna, s� kan kungen f� de, som �r finare �nd� �n

fl�sk och p�rer och getost. Han kan f� f�rsk-laxen om han vill", sade
Ante �fverl�gset.

"Int p� vintern heller; d� laxen kryp efter �botten ut till

storvattne, �r han nog int go te ta", anm�rkte Anna-Lisa.

"P� vintern �t han hvad fint �r �nd�", afgjorde Ante utan att l�ta sig
f�rbluffa. "D� �t han den finaste mat och �r som p� husf�rh�rskalas
hvarenda dag."

"S� han f�r �ta k�ttbullar � lutfisk � sviskonsoppa?" sporde Maglena.

Hennes �gon tindrade af medk�nsla i en s�dan tillvaro.

"Ja, � risgrynsv�lling s� mycke han orka."

"� kaffe f�rst�s", inf�ll Anna-Lisa. "� aldrig att han drick en t�r
utan te doppa de mesta han r� med af de ocks�. A hvad de kaffe ska
vara starkt � salt!"

"Ja, han som vore kung �nd�, s� en finge allt tocke d�r", skrek Magnus
ut ur hj�rtats djup.

"Och s� har han en storen, storen stuga, d�r de �r finare �n i

pr�stg�r'n, rent �f som ett gullhus, � s� vet han d� hvar han ska
ligge, -- de �r d� int i ett s�n't gammrat (skr�p) till stuga, som
v�ran var", puttrade Anna-Lisa.

"Som v�ran", -- "�r hon int god nog! Om s� v�l vore att vi �gde na'.
Me den lill'kryddg�r'n och store, granne h�ggen. Vore s� v�l, att vi
kunde komma dit igen, Gullspira och allihop, s� tyck ja vi skulle ha
de lika bra som kungen." Ante, som talade, s�g med allvarsam blick p�
syskonen. "Si ni, de �r en sak, att mor fans d�r -- och d�dde d�r, och
aldrig f�r vi igen s�'n stuga."

_________________________________________________________________
 ANDRA KAPITLET.
MED VARGSP�R I SIKTE.

Det liknade sig till att b�rja kv�llas, och �nnu voro barnen kvar i
skogen. Ante blef mer och mer ben�gen att stanna och h�ra p� deras
pladder, om det ocks� innebar s� mycket af knot och j�mmer, att det
h�gg som spikar i hans sinne. Men han var sj�lf s� tr�tt, s� hungrig,
och d�rtill s� grufligen tungsint.

Det var �nd� han, Ante, som dels lockat, dels tvingat syskonen att ge
sig ut ifr�n k�nd bygd s� helt sk�tel�st.

Men han hade icke kunnat lida den tanken, att sm�stintorna, som mor
varit s� r�dd om, skulle komma till oskyldt folk. Han var r�dd att
kommunalen skulle bjuda ut dem p� auktion, s� att hvad stackare som
helst, i detta n�dens �r, skulle kunna ta dem, bara han fick en slant
fr�n kommunen.

Om sm�stintorna och pojkarna ocks� skulle f� mat p� de st�llen de s�

komme till, s� var det inte sagdt f�r det, att de skulle f� h�ra ett
godt ord eller bli l�rda till s�nt, som mor h�llit s� noga p�. Hon
hade str�ngt h�llit p�, att de skulle s�ga sanning, vara �rliga och
sk�ta om ordentligt, hvad de blefvo satta till. Hon hade l�rt dem att
inte gn�lla i on�dan, utan att de skulle veta och f�rst�, att de, n�r
de blefvo ensamma utan far och mor, hade en �nd�, som tog sig an dem,
den gode, m�ktige Fadern i himmelen.

Ante hade d�rf�r tyckt, att det var s� r�tt och riktigt att han, n�r
de nu blifvit s� ensamma, h�ll syskonen samman. Mat, och hvad de
beh�fde, trodde han de skulle f�, n�r de drogo iv�g ut till folk och
bygder, som inte lidit s� stort men af frosten, och som d�rf�r v�l
alltid hade n�got till �fvers f�r dem.

Men redan nu, f�rsta dagen, k�nde han huru sv�rt han st�llt det f�r
dem alla. V�rst att han ocks� blef tr�tt sj�lf, d� han f�r sin del
sparat p� b�de vattv�lling, getmj�lk och de br�dstycken de efter
moderns d�d f�tt af beskedligt folk, s� tr�tt att benen nu veko sig
undan honom, och sm�systrarna p� k�lken tycktes honom tunga som
timmerklampar.

Han s�g af alla m�rken, att mera sn� skulle komma. K�lden hade "slagit
sig", det k�nde han, s� varm han �nd� h�llit sig som dragare, och det
f�rstod han, d� sn�n inte l�ngre knarrade och skrek under f�tter och
k�lkmedar, som den gjort f�rut p� dagen �nda fr�n det de alla, tidigt
p� morgonen i norrskens-ljus och blekt m�nsken, dragit ut fr�n den
lilla gr�a stugan. Med afd�ende spiseleld glimrande genom den lilla
f�nsterrutan hade den liksom sorgsen sett efter de aft�gande barnen.

Sn� skulle komma och riktigt yrv�der, det f�rstod Ante af att
ekorrarna fl�go som pilskott mellan granarna. De togo kottar mellan
tassarna, fl�ngde af dem de skarpa fj�llen och samlade ihop den
doftande, mjuka massan, som fanns innanf�r dem. En svindlande br�dska
hade de, s� det knappt var m�jligt att med �gonen f�lja deras
r�relser. Tj�dern, som i stadigt v�der r�r sig lugnt och v�rdigt
utvecklade �fven han br�dska. Det var inte s� godt om r�nnar med b�r i
furuskogen, och att lefva endast p� tall och barr var dock f�r
enformigt, tyckte han. En riktig sn�yra kunde ju komma att h�lla en
inne p� boets omkrets l�nge nog.
Hararna, i hvit vinterdr�kt rutade sn�n med lustiga sp�r tre och tre,
i knippen som ett broderadt m�nster.

R�fvarnas sp�r gingo fram i rak linje med runda sm� h�l. Och s� --!

Ante, som orolig s�g sig omkring efter alla m�rken i skogen �fven d�r
den var flack, h�rjad af skogseld eller uthuggen, Ante s�g med ens
stora, grofva, litet afl�ngrundade sp�r i rad, sp�r hvilka gingo i
bredd med hvarandra, sp�r af flere -- af m�nga f�tter, vargens f�tter
--!

Han grep p� nytt k�lkrepet, snodde det fast om k�ldstelnade fingrar

och sk�t m�ssan ner �fver en af fruktan och �ngest kallsvettig panna.

S� v�nde han sig tv�rt emot barnen d�r bakom honom.

"Ni gorme (sladdra) s� farligt. Vi ska sjunga nu i st�lle, s� g�r de

fort te komma ur skogen. Ta opp, du Maglena>.

Maglena villfor utan tvekan broderns uppmaning. Hon tog med ljudelig
r�st upp s�ngen om Kanan:

"Hvad har min Jesus gjort f�r mig.

Jo han steg ned till Kanan.
Himmelska Kanan.
Kom l�t oss g� till Kanan";

Alla barnen sj�ngo, medan Maglena med sin klingande ljufva r�st ledde
s�ngen.

De gingo fram genom den nu mot den tidiga m�rkningen dystra skogen,
�fver hvilken himmelen hv�lfde sig sn�tjock och blygr�.

Men nu var det som om de ej t�nkt p� eller f�rst�tt annat �n att

sjunga.

Sm�stintorna, som sutto omarmade af Maglena, vaknade, hungriga,

stelnade, huttrande af k�ld och s�mnyra. De kommo sig ej f�r med att
gallskrika, hvilket nog i denna stund l�g starkt f�r dem. N�r de h�rde
syskonen sjunga st�mde de in med, som de alltid haft f�r vana att g�ra
det hemma i lill gr� stugan hos mor.

"Himmelska Kanan, kom, l�t oss g� till Kanan."

S�ngen tonade ut s� vackert ibland gran och fur. Det var som om en
liten �nglah�r dragit fram. Skogen lyssnade, h�ll andan. Inte ett ljud
af gl�fsande r�f af hemskt tutande uf eller uggla. Endast barnens s�ng
h�rdes.

Ante sj�ng med, starkt och h�gt. Han h�ll sina �gon anropande lyftade
upp emot den tr�stl�st dystra himmeln. Han sj�ng i tro p� hj�lp,
fast�n hans starka r�st ju egentligen b�st f�rm�dde att n� och v�cka
vargen, barnad�daren, af hvilken han nyss varsnat de m�nga sp�ren, i
bredd med hvarandra.

Nog hade Ante vetat af f�rut att vargen denna h�rd�rsvinter b�rjat
smyga ute i marken, och nog hade han en del ov�derskv�llar, n�r k�lden
stod skarp s� det d�nade och br�ckte i stugknuten, h�rt hans svultna
j�mmerulande (tjut) inne i skogarna.

Men s� h�r l�ngt ner �t bygden trodde han, att man skulle g� fri fr�n
den. Ante tyckte det han med barnen g�tt s� l�ngt fr�n hemtrakten att
alla f�rh�llanden skulle ha f�r�ndrat sig. Och att nu �nd� varsna
s�dana sp�r! En tr�st var, att han ensam f�rstod, hvad de kunde
betyda.

Nu var Kanan-s�ngen slut. Han tog sj�lf upp en ny s�ng, och syskonen
st�mde in:

"Jag vet ett land af idel ljus, hvars ..."

Ante hann ej l�ngre -- -- --

"Barn --! Det ryk, och gnisterna flyg ur skorsten till en g�rd! Herre
gulla, vi �r ute i bygden, och jag h�r hundarna sk�lla."

Han tog med ens i och b�rjade springa, som om han dragit tomma k�lken.
Anna-Lisa slet halsduken fr�n ansiktet s� h�ftigt att pannan stretade
upp med h�ret, och hon fick kines�gon. Hon lyfte f�tterna l�tt, som om
hon redan f�tt p� dem sina kungliga lastiker.

Men Maglena, hon kr�p in i schalen med hela ansiktet. Hon var blyg och
r�dd f�r fr�mmande folk - helst s�'na ute i bygden. En kunde ju aldrig
veta, om dom var som riktigt folk skulle vara, s� att dom s�g ut som
folket uppe i Frostmofj�llet. Kanske de h�r hade ett �ga bak i
hufvudet och ett i pannan; och kanske dom gick p� h�nderna och �t med
f�tterna.

Hu hvad det var huskigt --! Hvad kunde de tala f�r m�l tro --!
Frostmom�let var nog s�rskildt fint, s� inte skulle en tro att s�'nt
utsocknes folk kunde tala det.

S� l�ngt som de nu f�rdats denna dagen, s� kunde en ju f�rst� att allt

skulle vara olikt och som oppnerv�ndt.

Gullispira hon tyckte som Maglena, att det var huskigt att komma till
fr�mmande folk d�r hundar redan h�rdes tjuta och sk�lla, s� hon drog
sig bakefter k�lken med nosen s� godt som mellan k�lkstabben och
Anna-Lisa, som hon myndigt kl�mde �t sidan.

Per-Erik och M�nke, voro morska karlar alltigenom fr�n den stund de
h�rde skallet fr�n en byhund.

De spottade, misst�nksamma p� hvem af dem, som kunde slunga spotten

l�ngst ut framf�r sig och de satte h�nderna ner�t mors gammeltr�jor,
som de hade p� som ytterplagg, och inbillade sig fullt och fast att de
stucko ner dem i fickor. De pratade och undrade om det var n�gon i
s�llskapet, som m�jligtvis varit harig och r�dd af sig en s�dan dag,
vid en s�dan farligen l�ngskjuts. F�r sin del s� hade de d� b�rgat sig
storstyft. En �r inte manfolk f�r inte!

Till den grad upprymda voro de, att de nedl�to sig att leka med
sm�stintorna. De gjorde sina ohyggligaste, v�rsta grimaser mot dem och
pepo dem i halsen f�r att f� dem att skratta.
Och i den gl�djest�mningen kom nu barnskaran ut ur skogen, in mot en
by. Den stora landsv�gen, som de f�ljt genom skogen, var t�tt
uppstickad eller m�rkt med sm� granar p� �mse sidor om den. Det var
f�r att man skulle veta att k�ra r�tt i v�gen med sn�plogen n�r det
blef s� mycket sn� att man inte annars kunde veta hvart v�gen tagit
v�gen.

Till n�rmaste g�rd, en liten gr� stuga, snarlik deras egen den de i
morse l�mnat, f�rde bara en i djupa sn�n upptrampad stig. Det var just
inte mycket l�tt att komma fram d�r med k�lken. Gr�hund d�rifr�n
sk�llde ocks�, som om han ville �ta upp dem allihop. Nog hade det
kanske varit b�ttre f�r dem att dra iv�g till n�gon af storg�rdarna,
hvilka r�dm�lade med hvita knutar lyste fram i sn�n. Men det s�g s�
tryggt och hemlikt ut med den lill'gr�stugan uppe under berget, att de
utan vidare gingo dit.

Gr�hundens skall f�rstodo de v�l. Han sade han, som alla gr�hundar,
och s�dana funnos mest vid hvar stuga, att det kom folk till g�rden.

Nog h�rde barnen ocks� p� skallet, att gr�hunden inte aktade dem
stort.

"Vov, vov", bara patrask, ska jag mota bort dem tro!"

Gr�hunden teg ett �gonblick. Han stod kvar p� lill'trappan, som

f�rest�llde bro utanf�r stugan. S� s�nkte han hufvudet och morrade
bet�nksamt.

"Bara sm�tt folk i alla fall, valpar, s� att s�gandes -- s�'na torde
inte kunna skada folk eller g�rd --."

Han h�jde hufvudet, gl�fste meningsl�st fast plikttroget, s�som en

samvetsgrann gr�hund alltid g�r det. Men s� fick han v�der af geten,
fick �gonen p� Gullspira, som skymtade fram med hufvudet mellan
k�lkstabbarna och Anna-Lisa.

"Jas�, det var en annan sak! Inte vanligt folk. Inte med �rlig
hundvakt. De ha en get till hund! Of�rsynt!"

Gr�hunden gaf sig till att sk�lla, morra och illgl�fsa, som om han
sett tjufvar i en kyrka.

Barnen saktade stegen. Ingen af dem �ppnade munnen.

"De �r bara f�r vi �r s� uselt kl�dd", mumlade Anna-Lisa till sist.

"Komme vi som Sven P�ls barna p� husf�rh�re, i marknadsk�pta kl�der
och pliggskor, s� skulle nog hunn d�r f�gna oss med svansen och sk�lla
som om han bj�de oss stiga in och h�lla te goa."

"Men stinta", inv�nde Ante, "nu kom vi inte till husf�rh�rskalas, utan
f�r te be folk om mat och husrum, och de si gr�hunn, och vet v�l att
dom ha sm�tt om de i en s�'n lill'stuga och d�rf�r �r han sint."

"Sussu -- sussu --" lockade Ante och f�rs�kte st�lla sig in med den
ilsket sk�llande, nu r�tt ut p� dem rusande hunden.

Maglena kullrade sig ut fr�n k�lken.

Hon slet schalen ifr�n hufvudet, sprang fram emot hunden och b�lde sig
ned emot den med utbredda armar.

"Sussu --, sussu --. Int �r du sint p� oss. Du si v�l att vi � sm� och
ensammen!"

Det var som om hunden f�rst�tt henne. Han tystnade, sneglade f�rl�get
�t sidan, g�spade, som hundar g�ra d� de k�nna sig skamsna. Pl�tsligt
satte han upp �ronen som om han varsnat n�got hotande fr�n bergssidan.
Och s� b�rjade han sk�lla och gl�fsa, med hufvudet �t det h�llet,
torrt, tillgjordt, utan mening i skallet, sk�llde s� tills barnen
hunnit in i stugan.

_________________________________________________________________

TREDJE KAPITLET.
GLAS�GONKARLEN.

Elden brann p� spiselh�llen i stugan, n�r barnen l�ng- samt,

sammanpackade, krypande intill hvarandra, kommo in d�r.

M�nke fattades �nd�. Han p�stod att han v�l inte kunde l�mna geten
ensam. Egentligen var det s�, att han tyckte sk�l vara det Ante tog
emot f�rsta t�rnen inne hos fr�mmande folk. En var ju os�ker p� hvad
som kunde m�ta en p� alldeles ok�ndt st�lle. Maglenas f�rest�llning
hade s� sm�tt meddelat sig �t honom med, s� han stannade lugnt ute n�r
de andra knogade iv�g in.

"H� igen d�rren!" dundrade en grof r�st.

Hade Ante i denna stund bara gjort en half v�ndning ut�t igen, s�
skulle hela skaran besinningsl�st ha st�rtat med ut, ifr�n tak �fver
hufvudet, v�rme, hopp om f�da, s� f�rskr�ckta blefvo de.

D�r borta ifr�n spish�llet kom den rytande r�sten fr�n en, hvilken
alldeles som Magdela r�knat ut det, s�kert hade ett �ga i nacken. Ja,
det s�g mest ut som om b�gge �gonen funnits d�r. F�r svarta, stora
glas�gon lyste midt i bakhufvudet. Eldr�dt h�r hade han, och han
syntes icke beh�fva v�nda sig eller ens r�ra sig f�r att se p� dem,
som kommo in.

Barnen stodo �nd� mol tysta lik en f�rskr�md skara af f�rvillade sm�
lamm. Alla stirrade p� de svarta, bl�nkande �gonen i den r�dh�riga
nacken, eller p� mannens, till armb�gen bara, h�riga armar, som lyftes
och s�nktes med n�got gl�nsande hvasst han h�ll i de grofva, hopknutna
h�nderna.

"De �r hundturken vi kommi till", hviskade Maglena, med t�nderna

klapprande af r�dsla.

"D� �t han opp oss! Jag g� ut och sir efter hva M�nke g�r �t
Gullspira, jag", sade Per-Erik. Han kl�mde tyst opp d�rren med foten
och gled ut med hastigare fart �n han kommit in.

Anna-Lisa h�ll p� att f�lja med honom. Men hon s�g kall gr�t p� en
tallrik p� spisb�nken, och den synen h�ll henne liksom fast inne.

Maglena och sm�stintorna klamrade sig intill Ante s� han n�stan lyftes
fr�n golfvet. Han hviskade �t dem att vara tysta -- hade v�l vett om
hvad som brukades n�r man f�rst kom in till folk -- det, att stanna
vid d�rren och tiga tills man blir tilltalad.

Men M�rta Greta, minsta lillstintan, mors gullhj�rta, som hon s� nyss
hade varit, hon kunde inte tiga. Hon var r�dd, och hon var hungrig,
och hon k�nde sig el�ndig p� alla vis.

"Moooj" -- tog hon i -- "Etta Eta ill d� te mooj!"

Och nu brusto alla f�rd�mningar. Hon skrek som om man stuckit en knif
i henne. Den mest lockande signal f�r Brita Cajsa, starkare i r�sten
�nd� �n den mindre systern.

Maglenas l�ppar b�rjade sk�lfva bet�nkligt. Hon, som b�ttre �n de

andra hade f�rst�tt till hvilket folk de skulle komma, hon som hade
f�rutsett detta rysliga, hemska med folk, som hade �gonen i nacken.
Maglena blef ju vild af skr�msel vid att se dessa �gon stilla,
bl�nkande, svarta, stirra och stirra. Hon visste f�rut att den
bakhufvud�gda mannen var hundturken, som inte kunde hitta p�
n�jsammare �n att ta sm� barn att slakta och salta in f�r andra
hundturkar att spisa sig m�tta p�.

S� Maglena stod ej l�ngre ut hon heller, utan gaf till en sk�lfvande

gr�t, som hade bra stor likhet med sm�stintornas gallskrik.

Anna-Lisa, -- ja underligt att tala om det, -- hon var ju �nd� stora

flickan, p� elfte �ret. Om det nu kunde vara f�r att dagens m�dor
varit f�r tunga, eller det att hon alltj�mt hade den tallriken med
kall gr�bl�nkande vattgr�t f�r sig utan hopp att n� den. Hur som
helst. En bedr�flig sanning �r, att �fven hon st�mde in i den icke s�
s�rdeles harmoniska k�ren, som hon f�r omv�xlings skull piggade upp
med g�lla, pipande snyftningar.

Ante blef blek, han blef r�d. Ot�ckt hvad en stor gallskrikande
j�mmerl�t kan vara smittsam. En skulle v�l aldrig h�rt tals om att en
karl p� trettonde �ret skulle kunna ge sig att --, ge sig att --! Nej
inte om han ocks� g�tt en hel vinterdag utan mat, sl�pat p� sm�syskon
i en tung k�lke, �ngslat sig f�r hvad han bragt dem in uti. Inte om
han s� g�tt pinad af all fasans �ngest f�r annalkande glupska vargar,
och d�rtill nu, p� sistone k�nde skammen af att komma med hela skaran
f�r att be om mat f�r dem alla och sig sj�lf, samt -- om husrum -- Men
�nd�!

Han vart sindt Ante, p� t�rarna, som ville fram, och p� leda
snyftningar, som togo till att skaka honom. Han kn�t n�fvarna h�rdt,
och grinade med sammanbitna t�nder f�r att h�lla inne med hvad en
karl, som hade s� m�nga sm� att h�lla sig uppe inf�r, och att ta styr
p�, m�ste h�lla inne med.

"Barna, barna, d� -- �r ni tokig --! Vi �r hos fr�mmande folk. Dom k�r

ut oss, om ni h�ll p� s� h�r."

Var det likt det, att "barna" skulle tiga vid en s�dan darrande,
halfsnyftande tills�gelse. S�g Ante ut s� d�r, och l�t han s� underlig
och gr�tf�rdig, s� var d� riktig fara � f�rde.

Oj, oj, hvad det blef f�r en hvinande ol�t i skriket.

"Hva � de folke ifr�n, som kom med s� ledt s�tt att h�lsa? Goddag och
Guds fred brukar en annars s�ge."

Glas�gonkarlen v�nde sig l�ngsamt. Nu blefvo barnen med ens mol tysta
af h�pnad. Kan man t�nka, han hade �gon �fven midt emot nacken, i
ansiktet, som vanligt folk, och han s�g p� dem med en tungsam, men
inte alls ondskefull uppsyn.

"Hvem har haft s� lite vett att dom sl�ppt ut bara sm�folk nu, i
h�rd�rstider, och d� vargen stryk kring knutarna?"

Ante steg fram s� l�ngt han f�rm�dde med det tunga sl�pet af de sm�,
om benen.

"De �r ingen, som sl�ppt oss. Vi ha g�tt sj�lf, f�r lill'stugan v�ran
�r tom p� b� far � -- mor --"

Antes r�st tog till att darra p� ett orov�ckande s�tt.

"Men ni har v�l kommun och fattigv�rd. Det blir f�r den h�r socken te
forsla en s�'n h�r hop tillbaks dit."

"Det �r h�rd�r. Alla d�rhemma ha de sm�tt. Ingen vill ta sm�stinterna

f�r annat �n te f� p�ngar f�r dom -- och mor var s� r�dd om dom."

Ante teg �ter -- sv�ljde och sv�ljde --, bet ihop t�nderna.

"P� de vise!"

Glas�gonkarlen spottade och hvisslade.

"Men ni ha v�l fattighuse, i fridens dagar?"

Han v�nde sig helt p� stolen -- barnen b�rjade �ter darra f�r den
grofva, d�nande r�sten.

"Dom �r s� osams d�r f�rj�mnan, hjonen; int f� barna d�r l�ra hvad mor
ville dom skulle veta. De �r ingen, som h�ll efter dom te minnas hvad
mor skulle ha l�rt dom. Och s� �r tok-Lasse d�r, han talar skammun
(oanst�ndigt), och spet�lsk-Babba bor d�r �."

"P� de vise -- och h�r �r jag ensam i stugan. Dom ha g�tt --, allihop
ha dom g�tt! P� de vise! Och nu kanske ni t�nkte f� er n�ge till lifs
h�r --"

Det gick en sk�lfvande suck genom barnskaran, som fr�n ett enda br�st.

"P� det vise. Ja h�r har jag ju kall gr�t, och str�mming, ja den kan
ni f� te l�gga p� halstre d�r och steka. Och dricka kan ni f� till
gr�tdoppa, f�r si jag fick en h�mtare med fr�n n�mdemans n�r jag kom
d�rifr�n i dag. Inte utan att det finns en slick sirap kvar i burken
att blanda i dricka ocks�. -- S�nt sm�tt folk har kanske ingenting
emot sirap?"

Ett l�ttnadens ljusa leende fl�g som solglimt �fver f�rut bekymrade
sm� blekansikten.
"En kaffeskv�tt ocks�. -- �h ja, s�nt g�r f�r sig. Kaffe, fast utan
gr�dde eller mj�lk, f�r si mj�lk, sir ni barn, det har man inte n�r
man sitter i backstuga och skr�ddar ladder (vadmalsbottiner) till hela
socknen, d� lefver man p� annan dryckjom."

Glas�gonkarlen steg upp med ett st�nkande l�te. Han st�dde sig h�rdt
mot den grofva kn�lp�k han hade bredvid sig. Det syntes att han var
illa tagen af gikt och hade sv�rt f�r att r�ra sig. Dessutom varsnades
l�tt, att han var utan kvinnlig hj�lp i stugan. I eldskenet syntes det
huru sopor voro hopade d�r �fverallt i vr�arna. Str�mmingsben och
potatisskal l�go kvar p� bordet, och i den en g�ng hvitm�lade s�ngen,
vid ena v�ggen, stack halmen ut ur det trasiga varet. F�rskinnsf�llen
var utan h�rt�cke och det gulrutiga �rng�ttsvaret p� l�ngkudden hade
v�l inte varit i tv�tt p� m�ngen god dag. Glas�gonkarlen letade under
mycket st�nkande fram, ur ett gammalt bl�tt h�rnsk�p med r�da rosor p�
d�rrarna, salt str�mming och br�dbitar. Han tog �fven ut en
kaffekvarn, i hvilken han ur en n�fverask h�llde ned br�ndt kaffe.

"Om jag skulle kunna f� mala jag", sade Anna-Lisa f�rsagd. Hon stod
redan n�gra steg n�rmare gr�ttallriken.

"S� g�r jag ut efter mer te l�gge p� elden", tillfogade Ante. Utan att
v�nta p� svar var han ute.

"K�re l�t mej f� l�gge str�mmingen p� halstre -- de bruka jag g�ra

hemma", ifrade Maglena.

"Ta hit en tvaga t� ka ja tope t� dolfve" pep Brita Cajsa, som sn�lt
s�g p� huru str�mmingen b�rjade fr�sa och spr�tta p� halstret.

"Etta Eta tope dovle �", ifrade allra minsta tv��ringen och r�ckte
fram handen efter n�got att sopa med.

Glasogonkarlen br�t ut i ett grymtande skratt --.

En hade v�l aldrig sett slik liten en piga.

Ante kom tillbaka in med f�nget opp till n�san fylldt af l�ngved
utifr�n backen, d�r han sett att det fanns n�r han kom till g�rden.

Per-Erik och M�nke f�ljde honom i h�larna. De kl�mde igen d�rren f�r
Gullspira, som i ett �gonblick glimtade fram i d�rr�ppningen, och n�r
hon blef l�mnad utanf�r uppgaf ett hj�rtsk�rande br�kande.

Ante sl�ppte veden i golfvet. Han stod med nedslagna �gon, hade ju
rent, f�r allt nytt som tagit honom, gl�mt att en get �fven f�ljde med
i s�llskapet.

Inte utan att glas�gonkarlen nu vardt sint.

Hvad var det f�r fasoner! Hade en n�nsin h�rt att man p� vintertid
drog getter med n�r man gaf sig ut p� --. Han h�ll p� att s�ga
"tiggeri". Men det var n�got i Antes fasta, allvarsamma �gon, som h�ll
honom tillbaka.

"Geten d�r ha v�l int beh�ft k�nna ondt af att auktioneras bort
heller?"
"Gullspira �r van te vara me barna, och sen hon fick killingar har hon
mj�lka s� bra. Sm�stinterna hade f�r l�nge sen g�tt �t om inte hon
hade vari. Jag lofte mor d� hon d�dde, att Gullspira skulle f� f�lja
oss. Mor visste de en kan ha mycke godt �f en get, n�r en ingen mat
har �t sm�en, -- s� jag tog Gullspira med oss."

"Hon skulle int tr�je (trifvas) hos andra �n oss heller", f�rs�krade
Maglena stolt.

"Ja, och f�r den delen har d� jag tagi foder me �t Gullspira, s� en
beh�fver d� inte �ngslas f�r de", sade M�nke drygt och klef fram. Han
hade st�tt och tittat p� Glas�gonkarlen, hvilken f�r honom, som genast
fick se framsidan af hufvudet blef en vanlig m�nniska med �gon d�r de
skulle sitta �gon, hvilka till p� k�pet f�r den som, liksom M�nke
tittat p� dem i smyg voro bara goda, inte lika r�sten, som var str�f
och skr�msam.

"P� de vise -- att h�r finns �nnu mer med sm�folk. H�r en, och d�r en
till; -- tv�, tre, fyra, fem, f�rut. Finns kanske lika m�nga kvar d�r
ute, som �r lika morsk som de h�r b�gge sista? Foder ha de burit �t
geten! Kluck, kluck --"

Det l�t som om mannen skrattade.

"Hvar t�nk lill'dr�ngen h�r hysa geten i natt, om de nu �r bara en, --

eller har han kanske tagit foder med f�r hele tjoge getter. -- Ja s�g
ifr�n med ens, om ni har fler."

"N��j, vi ha int mer �n en", f�rs�krade M�nke med en stor allvarsam

blick upp emot de plirande �gonen.

"Bruka ni ha na' i s�ngen eller i spisen -- hva?"

"�mse hur hon ligg, Gullspira. N�r de va riktigt kallt p� halmen i

stugan d� vi pojkar l�g p� golfve, s� tog vi dit Gullspira till oss.
Det vardt liksom varmt �f na!"

"Ja och s� slapp hon fryse sj�lf ute i lidre. De var de du mest
�ngslades f�r, du", f�ll Maglena in.

"P� de vise -- att hon ska ha b�ddadt �t sej, geten."

"N��j, int att hon bryr sej mycke om de, f�r hon l�gg sej �nd� om de �
�r ob�ddadt", f�rs�krade M�nke. "Hon �r aldrig noga p�et Gullspira".

"Kluck, kluck". Glas�gonkarlens axlar skakade.

"Om du skulle be na stiga in och h�lla till godo med hvad en har att
bju p�."

M�nke gick storbel�ten till d�rren.

"Var s� go och stig in Gullspira, och h�ll te goo."

In steg Gullspira med h�gt buret hufvud. Hon s�g sig om bland barnen.
Varsnade Anna-Lisa, som vispade om sirap i drickesvrilen, trippade
fram till henne och gaf henne en liten puff med hornen.
"Herre gulla barn. Hon vill bli mj�lkad. De �r den ti'n nu -- s� som
en �nd� dragi na hela dan."

Det blef ett �mkande, smekande sort bland barnen.

"Fina Gullspira, granndocka, lill'p�rla."

De f�llo p� kn� rundtom henne p� golfvet, strykande och smekande henne

s� som de v�l aldrig smekt mor eller hvarandra.

"Hon t�nk v�l att vi �r hungrig f�rst�s, lill'pigan." Maglena drog

getens smala nos emot sin tunna kind.

"P� de vise, att hon brukar t�nka p� s�n't ocks�", kluckade karlen,
som �fven gaf Gullspira en smekning l�ngs ryggen.

"Ja och nu kom hon d� riktigt med gr�dde till kaffe, som vi ska f�. De
�r f�rdigt nu", sm�myste Anna-Lisa, f�r hvilken dr�mmen om kallgr�ten
mer och mer syntes bli verklighet.

Hon lyfte den trebenta kaffekokaren fr�n det flammande b�let p� spisen
lade, som sed var ett par duktiga saltkorn i den och spolade lite
kallt vatten �fver den f�r att p�skynda afklarningen.

Ante och Maglena hade r�jt af bordet. Gr�ttallriken och gamla

gr�trester, f�rvarade i kallkontoret ute p� f�rstugukvisten sattes
fram med sirapsdrickat till. Str�mming, som doftade nystekt och som
var salt s� det spr�tte om den fanns �fven och br�d till, rent af s�
mycket de ville �ta.

Det var med stor andakt, som barnen med kn�ppta h�nder l�ste
bordsb�nen inf�r en s�dan anr�ttning.

Glas�gonkarlen han sn�t sig och han haltade rundt i rummet, alltj�mt
mumlande: "P� de vise. S� d�r m�nga skulle de ha varit h�r �, men alla
ha g�tt."

"Ska inte getmadammen vara me vid borde", sporde han, n�r han st�tte
p� Gullspira, som liksom tankfull stod invid elden och idisslade.

"Joo, om hon f�r lof s�. Hon �t skal och ben och allt som bli �fver.
Var s� go, Gullspira!"

M�nke makade ner allt hvad de kunde undvara, i sitt lilla barmskinn af
gammalt l�der, och l�t geten �ta, samtidigt med att han �t sj�lf.

R�tt som det var rullade sm�stintorna ner i golfvet, insomnade.

Glas�gonkarlen hade g�tt ut ur stugan. Anna-Lisa h�llde upp kaffe i

n�gra omaka, men riktigt granna koppar, som hon letat r�tt p� i
sk�pet.

Det var n�got till godt att f� i sig det goda varma kaffet efter den
kalla, men ju �nd� s� rara maten.

Karlen kom in med f�nget fullt af halm. "De h�r tror jag skall f�rsl�
f�r b� folk och f�."
Han bredde ut halmen p� golfvet, p� l�mpligt afst�nd fr�n spisen med
eldgnistorna.

Gullspira visade sin erk�nsla genom att genast g� fram och nappa i sig
n�gra af de tomma axen, och sedan stolt och behagfullt klifva in i
halmen och l�gga sig till ro f�r natten.

Ante satt kvar vid bordet och tackade, med s�nkt hufvud, Gud f�r
maten. S� steg han upp, tog sm�stintorna en efter annan, h�ljde af dem
halsdukspaltor och schaltrasor och lade dem s� i halmb�dden, med deras
hufvuden emot getens varma ragg.

"P� de vise -- kluck, kluck." Glas�gonkarlen stod och stirrade p� de

sm� d�r p� halmen. S�ta, rara barn voro de, med ljuslockigt h�r, fina
sm� ansikten, fast�n s� bleka, s� tunna, med frostbitna sm� n�sor.

Han drog f�llen fr�n sin egen s�ng och ville h�lja �fver dem. Men Ante
h�ll honom tillbaka.

"K�re g�r int de, -- ta int �f er sj�lf. Vi har f�rskinnsf�llen ute p�

k�lken och kl�derna, som vi ta �f oss. "

"Jag har en skinnf�ll in i lillkammarn �. Ta f�llen ni."

Glas�gonkarlen gick in i, hvad som v�l var lillkammarn, genom en d�rr

bakom spisen. Han kom ut igen med en riktigt snygg f�ll �fver armen. I
ena handen h�ll han en halfstopsbutelj och i den andra ett sprucket
dricksglas.

"Nu ska en s� rejel liten karl, som har sliti s� ondt hela dagen, ha
sig, hvad godt �r. Si h�r, en ordentlig sup, det g�r godt i skrofve."

Han fyllde glaset till mer �n h�lften. "Jag pl�r alltid sj�lf supa ur
buteljen och �r god f�r att i ett drag ha i mej hela fj�rndelen. Men
n�ge m�tt p� s� vis, om hur mycke en ska ta i sig kan ju inte den ha,
som int �r fullt van. Halfva dricksglase t�nk jag ska svara emot en
god, redig f�rdsup. Sm�dr�ngarnas tur kom se'n den. M�tro dom �r nog
s� karig att dom vet te f�rst� sej p� hva godt och nyttigt �r i
vintertid dom �." Han s�g v�lvilligt p� de sm� "karlarna".

"S� kopp (sk�l) d�, p� dej, i f�rstone!"

"Sm�dr�ngarna", M�nke och Per-Erik blefvo med ens s� h�ga i halsen. De

torkade sig om munnen med afvigsidan af handen, som de sett
storkarlarna, ja far deras ocks� g�ra, n�r de skulle till att supa.
Till och med de �ldres d�rvid and�ktiga, bel�tna uppsyn f�rs�kte de
att efterlikna, d�r de stodo beredda att efter Ante f� smaka p�
br�nnvinet.

Men Ante stod framf�r glas�gonkarlen blossande r�d, som om han varit
anklagad f�r ett brott.

"K�re, k�re er far, l�t mej slippe tocke!"

"Hurru nu d�. �r den kvicke, rejele pojken en tocken mesfj�rdig, att

han int tar till godo n�r han blir bjuden p� en sup. Han syns d� komme
fr�n Lappfj�lle riktigt nu d�, han. Och jag, som tyckte de ni va
kommen t� svensk-folke, som pl�r ha b�ttre vett �n te neka f�r en sup
n�r de bjuds. Si h�r, begas (tjura), int nu, utan ta den h�r skv�tten.
Jag just som tr�r efter s�llskap �t min sup."

Han satte glaset n�stan befallande till Antes mun. Men gossen bet ihop
t�nderna och steg tillbaka.

"Ni m�tt l�te mej slippe far, f�r jag har loft mor s� innande s�kert
att int bli n�n supare."

"H�, h�, h��", vr�lskrattade glas�gonkarlen, "supare", f�r de du tar

en sup. De �r k�rringprat, du �r r�dd f�r mor din �n. Tocken mes!

Ante blef hvit i ansiktet. "K�ringprat" det mor sagt, mor, som ensam
f�tt draga f�rsorg om barnen, sedan far de sista �ren kommit i d�ligt
s�llskap, som lockat honom att dricka tills hans krafter voro slut och
han l�nga tider lade sig hemma, hj�lpl�s och el�ndig, utan att bry sig
om hvarken henne eller barnen.

T�rarna kommo honom i �gonen.

"De var den f�rste supen jag skulle akta mej f�r, sa' mor, och den h�r
skulle bli den f�rste. Kom ih�g, att jag har alla de h�r sm�ena att
svara f�r �."

Glas�gonkarlen blef med ens s� underligt spak. Han s�nkte buteljen,

som han just h�ll upp emot det �ppna gapet f�r att dricka ur. S�
st�llde han sej att stirra in i den aftynande elden.

Efter en stund satte han korken i flaskan och slog ner den med knutna
n�fven, sedan han mycket bet�nksamt h�llt tillbaka det af Ante ratade
inneh�llet i glaset. Men han darrade som om han lidit d�dsv�nda, och
svettp�rlor rullade ner fr�n hans panna.

"P� det vise, att det �r 'f�rsta supen' man skall vara r�dd f�r", sade
han l�ngsamt, liksom h�gtidligt. "Ja, s� skall ja bli den som �r r�dd
f�r den 'sista supen' ocks�, d� jag inte var det f�r den f�rsta. Det
sa' Ladd-Pelle och jag med!"

Han haltade st�nkande in i lillkammarn med br�nnvinsflaskan i handen.

S� kom han ut igen och st�llde sig l�nge att se p� barnskaran i
halmb�dden. De sofvo djupt, i samma st�llning som de kastat sig ner,
bleka sm� stackare, men s� barnalyckligt, tryggt slumrande, att det
syntes honom som om han f�tt Guds �nglar till huset, som h�llo vakt om
dem.

Gullspira l�g midt i gruppen, idisslande, med halfslutna �gon och

knusande �fverl�gsen h�llning.

_________________________________________________________________

FJ�RDE KAPITLET.
UNDER MORGONRUSKET INNE OCH UTE.

Tidigast af alla vaknade sm�stintorna p� morgonen. Utom glas�gonkarlen

f�rst�s, Ladd-Pelle, som han annars kallades, d� han, n�r han var
nykter, tillverkade rent m�rkv�rdigt fina laddar.

Han hade varit uppe l�nge nog, s� f�rundrad �fver att s� dags vara
redig och klar i hufvudet att han gick och sm�kluckade f�r sig sj�lf
som i f�rn�jelse.

Gr�tvattnet stod och kokade i grytan och till och med det, s� hade han
sk�ljt ett par n�fvar p�rer, s� barnen skulle f� smaka d�raf till
saltstr�mmingen.

Ladd-Pelle hade inte p� m�nga �r k�nt sig s� besynnerligt l�tt i

tankarna. Han rent undrade �fver att han kom att g� hem f�rra kv�llen,
han, som annars brukade stanna �fver i krogk�ket p� g�stgifvareg�rden
och kunde g� i suptagen m�nga dagar. Ja underligt var det. Nu satt han
ju redan i fullt arbete, hade v�l best�llning p� s� m�nga par laddar,
s� han kunde h�lla p� natt och dag, och folk ville �nd� ha mer af
honom.

"Ita Tasta" -- h�rdes M�rta-Gretas r�st fr�n halmb�dden. "Opp! si ny

dotta."

"Ita Tasta", annars Brita-Cajsa, var genast klarvaken. Hon kr�p p�

alla fyra �fver de �nd� stadigt sofvande �ldre syskonen, till
M�rta-Greta, som i ensamheten kraflat sig �fver dem, �fven hon, och
vidare rullat sig fram till spisen. D�r hade hon f�tt fatt i ett
vedtr�, som hon lindat i halsdukar och f�rkl�destrasor och nu h�ll upp
emot systern med en min af stolt lycka. "Putta na --!"

Brita-Cajsa trutade ut sin lilla mun s� mycket hon f�rm�dde f�r att f�
den att n� in genom de tjocka h�ljena till sj�lfva vedtr�det, som
riktigt nog fick en smackande kyss.

"Ha hon f�tt n�'n m�lk", fr�gade Brita-Cajsa ifrigt.

"Tinnenin." M�rta-Greta skakade bekymrad sitt hufvud. "Tinnenin allt."

-- (Ingenting alls).

"V�nt, ja ka ge'na ja', tom moj ga lillbjo."

Hon lade vedtr�det t�tt till sitt br�st, s�g ner p� det med stor �mhet
i blicken, vaggade sakta med kroppen och hviskade: "Sung nu M�ta-Geta,
s� somna hon."

"Va ta mi Jetu ot t� mi. Millmaste tana, o �t �tt d� ti Tana.

Millmaste tana."

M�rta-Greta var fast �fvertygad om att hon sj�ng fullt korrekt s�ngen:
"Hvad har min Jesus gjort f�r mig." "Millmaste tana", det betydde
Himmelska Kanan. Den som inte kunde begripa det' hade v�l inte vanligt
m�nniskof�rst�nd.

Syskonen voro mycket stolta �fver, att lilla M�rta-Greta, som inte var
tv� �r, kunde "s�ga allt hvad hon ville", riktigt "tala rent".

"Dotta ha pumm." Uttydt: dockan vill ha mj�lk. Att en s�dan f�da eller
dryck best�tts dockan n�r Brita-Cajsa h�ll henne till br�stet, tycktes
icke ing� i M�rta-Gretas f�rest�llning. "Pumm" skulle dockan ha, hon,
som Etta-Eta sj�lf m�ste ju k�nna en v�ldsam hunger och t�rst.

"Anna-Ita opp! Etta-Eta illa ha pumm � tatta � �lle."

Anna-Lisa, som s�mnyr satte sig opp i halmen, f�rstod genast att
M�rta-Greta ville ha mj�lk och kaffe och v�lling. Hon s�g upp
f�rl�gen. D� man var ute hos fr�mmande folk, som de nu alla voro, s�
fick en be sej fram s� vackert och inte kommendera sej till hvad det
s� vara m�nde.

Ante var �fven kvickt p� f�tter. Hans f�rsta tanke g�lde Gullspira,
som inte fanns i stugan. Det var ju hon som hade mj�lk �t
sm�stintorna.

Han h�lsade godmorgon p� v�rden, som satt vid spisen och drog den
beckade tr�den genom det styfva vadmalet, samt s�g ut som han setat i
stugan alldeles ensam. Ante fick med djup tillfredsst�llelse �gonen p�
matanordningarna i spisen.

Men s� gick han ut riktigt i f�rskr�ckelse f�r geten. En kunde aldrig

veta hvad det blifvit af henne, d� hon kommit ut ensam p� s� fr�mmande
ort.

Ante hade s� n�r icke f�tt upp d�rren f�r den f�rf�rliga v�stanstorm,
som sopade fram och r�t som tusen vilddjur, in mellan bergen. Sn� bar
stormen med sig -- sn�, s� man icke kunde h�lla �gonen �ppna och se
hvad man hade framf�r sig, knappt se handen.

Gr�hund hade krupit in p� f�rstugukvisten, men med �gon och �ron

sp�nda �nd�. En bra hund fick vara p� sin vakt just s�dana
styggv�dersdagar d� b�d' varg och r�f, och uf och uggla kunde s�ka sig
fram till folkboningar.

I dag hade nog gr�hunden �fven en annan orsak att vara misst�nksam.

Den d�r geten, som gick och hofverade sig som hund, hade n�stan retat
vattuskr�ck p� gr�hunden, n�r hon gaf sig till att g� in i stugan och
bli d�r �fver natten. En hund med hedersk�nsla kunde ju inte vara inne
i s�'nt s�llskap och h�ra ledt br�kande. Nu hade gr�hunden legat och
tjurat och ondgjort sig hela natten. Ett s�'nt d�r missfoster med
horn, utan svans, och med �gonstenar som stodo p� l�ngden i st�llet
f�r runda i hufvudet, hon skulle f� ligga inne hon, d� en s� fin
gammal gr�hund, som skyddat g�rden natt och dag och som dragit
husbonden ur tusen faror, d� han var drucken och inte kunde reda sig,
fick ligga ute. I ett s�'nt v�der till, d� ingen borde kunna k�ra ut
ens en hund.

Att det d�r missfostret bara t�cktes g� in i huset! Och att sedan se
henne, n�r hon kom skuttande ut p� morgonen, s� s�ker och trotsig, som
om hon bott d�r inne f�r alltid. Gr�hunden blef s� skamsen s� han kr�p
under bron, f�r inte kunde han ge sig till att st�lla sej och sk�lla
p� n�gon som kom ut ur stugan. Den hund fanns v�l ej skapad som skulle
ha burit sig s� bakv�ndt och ohyfsadt �t.

Men nog f�r det, att man kunde ha �gon och �ron med sig och se hvad
det skulle bli af den, som obekant och utan hundg�fvor att nosa sig
till allting, gaf sig utom g�rden i ett s�dant v�der.

Gr�hunden sk�llde, kort och d�mpadt skadegladt, n�stan som om han

skrattat f�r sig sj�lf.

Han v�nde bort hufvudet, ruskade p� sig och morrade, lite lagom
hotande, d� Ante kom ut och b�rjade ropa och regera. G�ng p� g�ng
lockade pojken p� ett s� tokigt ljudande namn, som "Gullspira". Om det
varit Pilona eller Sn�lla eller Fr�gvis, men "Gullspira"! Ante klef
ner fr�n trappan, vadande i sn� till midjan. Han skuggade, bl�ndad,
�gonen med armen, som han h�ll upp framf�r sig.

"Gullspira -- kille, kille, geten. -- Hvar �r du --?"

Ante t�nkte p� vargsp�ren han sett under g�rdagen. Visste v�l hur
h�gad han var p� getk�tt, vargen.

Inte ett sp�r var att se i sn�n af geten. Stormen r�t, s� att Ante
riktigt k�nde huru hans egen r�st drunknade i d�net. Det var d�rf�r
han inte h�rde huru Gullspira br�kte, till svar p� hans ropande.

Ty hon hade l�nge sedan h�rt honom. Men hon t�nkte som s�, att hon
ville mallra i sej frukosten, som hon hittat �t sig i ett gammalt
uthusruckel, f�rst innan hon gaf sig till k�nna.

N�gon g�ng m�tte d�r ha funnits kreatur i rucklet. Vidjebindslen

h�ngde ner i tv� st�rre b�s, och en liten r�cka p� hvad som varit fyra
sm� getb�s urskiljdes i en vr�. Kolsvart och f�rf�rligt smutsigt var
det h�r inne, och Gullspira skulle v�l aldrig annat �n i yttersta n�d
kunnat f�rm� sig att g� in. Men hon fann n�gra borttorkade l�fk�rfvar
i en afbalkning. Till och med det s� hittade hon n�gra h�str�n och
s�dor, s�dant fint affal af blommor och blad, som lossar ur det till
h� torkade, slagna gr�set och som kreaturen s� g�rna f�rt�ra.

Ja, s� fick d� Ante kafva omkring d�r ute i sn�n s� l�nge, t�nkte
Gullspira, och ropa och locka. Inte gick han �t f�r det. Men i alla
fall br�dskade hon p� med att �ta, s� att munnen gick som en
hackelsemaskin. Hon hade nog litet sjukt medvetande; men t�nkte ocks�
p� att hon beh�fde samla p� sig mj�lk till de sm� barnkillingarna d�r
inne i stugan.

Ante klef i sn� till armarna. Han var nu n�stan framme vid landsv�gen.
�ngslig, utom sig, blef han, d� han ej fann geten. Hvad skulle han ta
sig till om han inte fick mj�lk �t sm�stintorna. Och s� tungt och
sorgsamt det skulle k�nnas att t�nka p� det vargen slitit s�nder fina,
granna Gullspira.

"M�-�-�" -- tyckte Ante sig h�ra. "M�-�-�-�-�!"

Han v�nde sig h�ftigt om, fick Gullspira n�stan i famnen, som hon kom
hoppande och dykande i drifvan.

"Gullspira, du f� int skr�mme mej s� h�r", sade han med en bet�nklig

sk�lfning i r�sten. "Du m�tt v�l f�rst� att de �r du och jag som st�
f�r alle sm�'en d�r inne och vi m�tt h�lla ihop."

_________________________________________________________________

FEMTE KAPITLET.
ALLE MAN TILL VERKET.

Det var oro och misst�mning inne i stugan, men som v�nde sig till
riktig fr�jd n�r Ante och Gullspira kommo �ter dit in. Anna-Lisa fick
mer �n en stopfylla med varm skummande mj�lk af geten, det r�ckte b�de
till gr�tdoppa och till kaffe, och att blanda i vatt'v�llingspadet, s�
man tyckte att det blef rent kalasmat.

Men s� det s�g ut i fr�mmandestugan! Gamla trasiga laddar, som Pelle

hade till lagning, sl�ngda kring golfvet. Halmen utstr�dd. Hade icke
den v�lsignade elden brunnit p� h�rden, och lyst opp stugan, s� skulle
v�l m�rkret st�tt p� d�r inne hela dagen, d� innsidan af f�nstret var
gr�svart af smuts, och yrsn�n nu dessutom klumpade sig fast utanf�r.

Ante och Anna-Lisa togo itu med att rusta opp d�r en smula.

Maglena letade r�tt p� m�ssingkammen i lillkunten. Det blef i dag

hennes uppgift att kamma sm�syskonen, hvilka uppg�fvo tjut p� tjut
under hennes nitiska bem�dande att f� lockigt h�r att falla sl�tt och
stripigt att ligga fint.

Sedan var det kylda, s�riga t�r och skafda sm� h�lar, som skulle
ansas. N�fverrifvan (ask af n�fver) togs fram ur kunten, den var fylld
med hemkokt s�pa, en v�lkommen g�fva af en granne d�r hemma.

Det var bara roligt att f� slaska och tv�tta f�tterna i s�pa och varmt
vatten och att sen stryka p� dem svingalla, som i flaska ocks� fanns i
kunten.

Huru mycket Anna-Lisa f�rmanade till varsamhet, s� slaskade barnen s�

v�ldsamt, att hon ans�g b�st att bl�ta hela golfvet och f�rst som sist
skura af det.

Ante, Maglena och hon fingo i hvarsin tvaga. De str�dde sand �fver det
med varmt vatten spolade golfvet, satte de bara f�tterna p� viskorna
och gnedo s� att flisorna stucko upp ur det murkna, n�tta tr�et.

Golfvet hade v�l inte varit skurat p� �ratal, eller sedan "de
allihopa" gingo ifr�n stugan och l�mnade halta stackars suparen
allena.

Sm�stintorna sutto uppe i gubbens b�dd och gjorde dockor af vedtr�d

och stickor. Sm�pojkarna diskade vrilar och tr�skedar och skrapade
gr�tgrytan under ett �ronbed�fvande oljud.

Ladd-Pelle blef alldeles f�rskr�ckt n�r han fick se hvilken m�ngd

trasiga laddar, som barnen, under vildslut sl�ngande, hopade samman �t
honom under spisen. Han k�nde sig �nd� bra f�rn�jd n�r han t�nkte p�
huru v�lkommen han skulle bli d� han kom ut i g�rdarna med dem,
f�rdiga. Det var annars k�nd sak att Ladd-Pelle hellre s�p �n
arbetade.

Lite emellan h�tte han i dag �t lillkammarh�llet till, d�r

br�nuvinsflaskan fanns, i s�llskap med en hel kutting starkvaror. "St�
d�r du och blinka och vinka, och ligg d�r du, stinn i kr�fvan. 'Sista
supen' ska ni f� beh�lla sj�lf! Jag skulle ha legat h�r i dag jag
rejelt som ett svin om jag tagit den #'ista supen', skulle bli.
M�rkeligt att barna h�r skulle v�nda in hit. Alla tiggare, som g�tt
fram h�r de sista �ren, s� har dom nog sett att h�r var ett s� styggt
h�l, att ingen kunde ha s�mre, och dom ha bara g�tt f�rbi. Men barnen,
kluck, kluck. Dom hade inte b�ttre vett �n te g� in till en s�'n
fyllkanalje. Om jag nu bara l�tit bli att ta hem br�nnvin i g�r, s�
hade jag haft pengar s� jag kunnat k�pa kakor hos bagarn te
sm��nglarna h�r."

Han reste sig m�dosamt, satte kaffekokaren �fver elden, bl�ngde ut�t
rummet, sm�mysande.

"Ska vi inte ha oss en f�rmiddagst�r tro? Herre gulla" mumlade han f�r
sig sj�lf, "stintan har rent af vett t� sej sj�lf te tv�tte af
f�nsterglaset."

Barnen logo emot honom, varma och r�da, s� som de f�ktat. Sm�stintorna
i s�ngen sj�ngo sina sm� till s�mns med mjukt, ljufligt ljudande,
'Millmaste tana'.

M�nke och Per-Erik slogo och gnisslade med knif och j�rnskrapa i
grytan, skrattade och skr�lade:

"N�cken han spelar p� b�ljan bl�."

Inte nog med det. De drogo till med en visa som Ante inte likade, d�
den liksom angick honom sj�lf.

"Ante han var en hurtiger dr�ng,

flitiger som en myra,
rask var han som den raskaste karl,
stark var han v�l som fyra."

Det var liksom att g�ra spektakel af honom med den d�r visan, s� han
blef sint, och sade att de kunde gasta p� en finare l�t. De kunde
ocks� l�ta bli att skrapa h�l i botten p� fr�mmande gryta.

"Nog h�ll j�rngrytan", medlade Pelle. "Det l�t s� f�gnesamt te h�ra

barna sjunge. Dom ha aldrig gjort det h�r hos mej f�rr. B� k�ringen
och barna tr�tte d� f�rj�mnan innan dom for af till Amerika, dit jag
d� int ville f�lja dom."

"Ja nu �r de ett s�'nt ov�der i dag att ni t�r f� stanna h�r, f�r ute
hinn ni inte till landsv�gen f�rr �n ni �r begrafven, s�n sn� som de
�r! Men jag har inte mycke att bjuda p�, annat �n s�tigt (sk�mdt) mj�l
till gr�t, och str�mming, och s� kaffe."

"Ja skulle de int duga de", sade Ante, som r�tade upp sig. Han hade
g�tt fram�tb�jd och skrapat golfvet med n�fver f�r att efter
skurningen f� det hvitt och torrt.

"Vi tycker att de �r beh�ndigt te f� stanna h�r i stugan, vi", tillade

Maglena. "N�r vi f� aldrig s� lite afr�jdt h�r, s� blir de liksom
hemma i stugan hos oss, fast d�r hade vi blommer i f�nstre."

"Ja men annars heller", fortfor Maglena. Hon riktigt hoppade till.
"Jag, som tog lillkaktusen me mej i knuten."

Hon sprang till kunten, som h�ngde p� spiskroken, gr�fde bland allt
grej de hopat samman d�r, och fick tag i en stor strut, ombunden med
en halsdukstrasa.

"Si ni! Ni m� tro han lef den fina, granna lillkaktusen. Jorden fins
kvar p�'n �. K�re f� jag en n�fverrifva te s�tte'n i."
Pelle antydde �t henne hvar en s�dan fanns.

S� satte Maglena ner den tilltufsade plantan, som d� inte precis

gjorde sk�l f�r ben�mningen "fin och vacker".

Hon hviskade ifrigt en stund med de �ldre syskonen och gick sedan
blyg, men med h�gtidlig uppsyn, fram till v�rden.

Maglena fr�gade med b�fvande st�mma om han ville h�lla till godo med
hennes lill'grannkaktus. Hon hade f�tt den hos skoll�rarns och det
skulle bli s� granna blommor p� den, ellanste r�da, och st�rre �n en
kaffekopp. Men den skulle st� s� solen kunde lysa p� den genom
f�nstret, -- och vatten skulle den ha hvar dag.

Ladd-Pelle hade nog inte mycket f�rst�nd om blommor. Den h�r tyckte
han s�g ut mest som en b�fversvans med hvassa sm� n�lar p�. Men nog
hade han s� mycket vett att han f�rstod att stintan gaf bort hvad hon
h�ll h�gt i v�rde, s� han tog �t luggen, d� han inte hade m�ssan att
ta af och bj�d henne sedan handen f�r att tacka.

"H�ll till godo", sade Maglena, s� kungligt nedl�tande som om hon

sk�nkt bort en hel blomstertr�dg�rd.

"Jag vet aldrig hur vi ska b�ra oss �t, d� jag �r rent af utan br�d",
funderade Pelle och sk�t glas�gonen �t nacken till. "Si jag brukar
inte h�lla s� noga p� hvad mat jag f�r i mej sj�lf h�r om dagarna, det
�r nog tokigt, men �r s� �nd�."

"Har ni bara mj�l, s� nog kan vi baka", sade Anna-Lisa �fverl�gsen i

r�sten. "Vi f� v�l elda opp bakugnen."

"Det var en sak de att jag har mj�l, men s� s�tigt s� jag tror int
n�'n kan f� br�d af de."

"De var v�l v�rre f�r oss te f� br�d f�rra vintern, och i vinter �,
n�r vi fick blanda bark och halm i degen", ifrade Anna-Lisa. "Ante",
�tertog hon, "g� efter ved du och elda opp ugnen. Jag s�g ett baktr�g
i kontore h�r nyss, de ska jag b�ra hit. Och du Maglena, ta grytan t�
pojkana och s�tt 'na �fver elden, s� ska jag �sa dit vatten till
degspad. Vi f� baka ljusugnsbr�d, som int beh�f st� och j�sa, och s�
g�ra degen riktigt klinth�rd, d� mj�le �r s�tigt.

"Som v�l �r s� ha vi d� krita h�r s� vi kan hvitlimma spisen efter oss

n�r vi ha bakat."

"Men", fortfor Anna-Lisa med bekymrad r�st, "de �r farligt ledt, att
vi int ha en mattrasa te l�gga �fver nyskurade golfve."

"P� de vise, att h�r ska bli som hos fint folk. Ja, s� g� in i
lill'kammarn och ta ut trasmatterna, som ligg' d�r. Ta f�llt�cke
ocks�, s� kan vi stoppa fast det om halmen, d�r i vr�n. H�r blir rakt
som jul i stugan. Ja, b�ttre, f�r den delen. Jularna har jag int haft
mycken reda p�, som jag lefvat i superi. Kom hit ni sm�pojkar ska ni
f� l�ra er g�ra laddar."

M�nke och Per-Erik fingo becktr�d, vadmalsbitar och syl. Makal�st

st�tligt att dra tr�den h�gt i v�dret, f� kl�mma sylen genom det h�rda
tyget och l�dret, och att i samma nu k�nna sig som fullgod laddmakare.
Elden flammade snart i den stora bakugnen. Anna-Lisa och Maglena
f�ktade med att kn�da deg och kafla ut tunna kakor p� bordet. De hade
degen h�rd som en sten, f�r att den inte skulle bl�tna opp under
gr�ddningen.

Ante stod f�r ugnen. Han tog br�dkakorna, som systrarna bakade ut, i
det de rullade dem med kafveln och sedan naggade dem med naggen af
hopf�stade h�nsfj�d- rar, hvilka gjorde t�tt, t�tt med h�l i kakorna.
Sedan sk�t han in kakorna i den flammande ugnen och gr�ddade dem en i
s�nder, framme vid luckan d�r h�rden var finsopad. Han fick passa p�
v�l att sno och v�nda kakorna med tr�spaden s� att de icke skulle
br�nnas af den flammande elden.

Sm�stintorna voro f�rst�s ocks� med i bakningsbr�dskan. De hade sitt

eget bakbord, p� en inte allt f�r ren tr�stol. Dockorna sofvo med
vedtr�dshufvuden p� den smutsiga �rngottskudden, hvilken skulle komma
med p� byk innan kv�llen.

Annars var det rammel och rumor i stugan, ett lif och en flit.

Middagen skulle ju ocks� lagas.

Pelle kom upp med f�rslag om att gr�dda �rtpannkaka i den varma ugnen.
Fl�skflott i en kruka hade han att h�lla p� den, s� det blef fin
middag med det f�rska br�det till, gr�tt visserligen med bl�nkande
"degrand", och segt, s� man kunde ha slitit t�nderna ur sig p� det,
men �nd� orimligt v�lsmakande, som br�det g�rna blir, n�r barn f� baka
det sj�lfva.

Gullspira fick g� ut och plocka i sig mat d�r hon f�rut funnit p� den.
Kvarlefvor fick hon sedan inne. S� hon gaf mj�lk i �fverfl�d. Annat
hade Pelle varit van vid. Br�nnvinet hade h�r i stugan oftast f�tt
ers�tta b�de mat och dryck.

_________________________________________________________________

SJ�TTE KAPITLET.
GLAS�GONKARLEN �TER ENSAM.

Barnen hade dr�jt kvar hos Ladd-Pelle hela tv� dagar. De skrattade �t
sig sj�lfva n�r de talade om f�r honom hur han i f�rstone skr�mt dem.
Han som var bara god och rolig.

Ov�dret hade l�ttat opp. Man s�g karlar k�ra sn�plogen nere p�
landsv�gen. Pelle och Ante voro ute och f�rs�kte trampa opp en stig
dit ned.

Morgonen d�rp�, i dagningen skulle barnen ge sig af och de gingo alla

till b�dden i god tid. N�r de hade somnat, hvilket intr�ffade s� fort
de lagt sig i halmen, gick Pelle ut. Han haltade ner �t bygden. Folk,
som s�go honom sade: "Nu g�r Ladd-Pelle till krogen igen. Han har v�l
legat hemma, full under ov�dersdagarna".

Men Ladd-Pelle gick inte till krogen!

Han k�pte gryn i handelsboden f�r de f�rdiga laddar han hade med sig
dit. Socker k�pte han och en bit fl�sk, och s� sm� hvetebullar,
fjorton stycken. Han t�nkte p� barnen, och att de skulle ha tv� hvar
till kaffe, innan de gingo ifr�n honom n�sta morgon.

N�r han, spik nykter, kom hem, satte han sig att sy med f�rtviflans
fart. Det drog l�ngt om p� natten, innan han gick till s�ngs.

Men d� stodo d�r tre par nya laddar invid halmb�dden p� golfvet.

Sm�stintorna hade varit s� godt som utan skor p� f�tterna, hvilka sett
ut som k�ttstycken, svullna och r�da, n�r Ante p� kv�llen tog af dem
de omlindade trasorna. Och Anna-Lisa hade haft skafs�r p� h�larna, s�
att blodet runnit om dem och hon gr�tit n�r hon skulle lossa
k�ngtrasorna fr�n f�tterna.

Det var kallt och inte fritt f�r att inte en eftersl�ng af ov�dret l�g
kvar i luften, n�r barnen p� morgonen skulle begifva sig af.

Pelle hade nu hyllat om dem p� alla s�tt. Men han tyckte det var s�
ledt att se dem draga ut ur stugan. Det var som om b�de v�rme och ljus
skulle g� ifr�n honom med barnskaran.

Geten, det pr�ktiga djuret, som mj�lkade s� bra, om han d� �tminstone

kunde f� beh�lla henne! Det skulle g� l�ttare att sl�ppa br�nnvinet,
t�nkte Pelle om en hade s�t mj�lk att s� d�r ta till n�r som helst,
n�r t�rsten kom efter saltstr�mmingsfrukost och middag. Dessutom, inte
kunde barnstackarna dra en besv�rlig get med hela v�gen, tyckte han,
s� han fr�gade dem om de skulle ha lust att sl�ppa geten och l�mna den
till honom. Han skulle nog skaffa pengar f�r den; nu, n�r han b�rjat
arbeta skulle det inte bli sv�rt. Men var det likt till det, att de
ville sl�ppa Gullspira. Hon, som gaf dem v�rme, mat, som de voro
go'v�nner med, och som var gammal och trygg att ha med.

Far fick nog inte misstycka. Men inte f�r m�nga pengar, inte f�r n�got
pris kunde de sl�ppa Gullspira.

"P� de vise, att ni �r som go' v�nner me na ocks�, och liksom kan
h�lla er till, na. -- S� f�r jag s�ka till att hj�lpa mig utan", sade
Ladd-Pelle saktmodigt.

"Vi ha haft de s� bra h�r, och ni ska ha s� m�nga tack f�r oss alle."
Ante r�ckte fram handen och s�g s� godt och allvarsamt opp till
Ladd-Pelle, att denne tyckte det han inte skulle st� ut med att bli
utan dem alla.

"Och k�re, gl�m int att lillkaktusen ska ha solsken p� sej, och vatten
hvar dag. N�r vi komma igen ska jag ha en annan stor, grann blomma �t
er, far", sade Maglena. �fven hon tog i hand och tackade.

Anna-Lisa f�rst�s tackade, hon som inte fyllest kunde visa eller s�ga
huru rent bel�ten hon var �fver nyladdarna.

Sm�stintorna lyftes upp. M�rta-Greta str�ckte upp armarna, spetsade

munnen till en trut -- "Putta faj, -- �la dann tol te Etta Eta".

"Hon vill pussa er, s�g hon, f�r ni ha gettna granna skor."

"P� de vise! Herre gulla, att jag stackars suput inte ska vara v�rd
att komma n�r en s�'n Guds �ngel --."
Ladd-Pelle v�nde tv�rt ifr�n barnen, gick ensam in i tomma, men nu s�
snygga stugan. Han satte sig invid spisen och snyftade som om all
gl�dje i lifvet flytt honom.

Gr�hunden, som bel�ten sett det misshagliga s�llskapet draga iv�g och
ute p� lill'trappan hviftat muntert afsked med svansen, gn�llde nu
j�mmerligt och deltagande, n�r han inne i stugan fann husbonden i s�
tungsamt sinnelag.

_________________________________________________________________

SJUNDE KAPITLET.
SKINGRADE.

Det v�ckte nog icke s� stor uppm�rksamhet hos folket i den stora
fj�llbyn, n�r de s�go skaran af barn draga d�rigenom. Det var en s�
alltf�r vanlig syn i dessa tider att se uthungrade, hela hush�ll ge
sig iv�g f�r att bedja om lifsuppeh�lle.

Frostmofj�llsbarnen drogo enligt Ladd-Pelles r�d direkt ner �t

�lfkanten till. De voro �ngsliga och f�rsagda att b�rja med, gingo i
saknadens tal om Glas�gonkarlen.

Men det var s� grant med den myckna sn�n, och s� fritt och lustigt att
komma ut, s� de k�nde sig slutligen riktigt n�jda och muntra p�
morgonkvisten. Det klarnade opp i luften och drifvorna stodo i h�ga
vallar l�ngs v�gkanten. S� lustiga voro de ocks�, de tunga drifvorna.
De hade h�ngt sig som tjocka hvita f�llar �fver taken, f�llar, som
h�ngde ner �nda emot f�nstren. Enbuskar och sm�granar hade h�ga roliga
toppm�ssor p� sig, och l�ngs de gamla g�rdsg�rdarna veko sig
sn�drifvorna �fver dem, som tjocka, hvittulliga kl�desplagg.

S� det var s� mycket roligt att se denna dag. R�da tv�v�ningshus och
sm� gr� stugor brydde de sig inte s� mycket om. I alla dessa var allt
bra likt som hemma i deras socken. Kvinnfolk, som klefvo i sn�n �fver
kn�na f�r att komma ut till ladug�rdarna, hvilka l�go nersjunkna i de
hvita drifvorna, barn, som sopade och skottade trappsteg och stigar,
samt karlar, som sysslade med k�rredskap och beredde sig till
timmerdrifning p� skogen.

Framemot middagen gingo barnen in i en r�d storg�rd i slutet af den

stora byn. Mat fingo de d�r, br�d och kokt str�mming. En vril
k�rnmj�lk sattes �fven fram �t dem p� spisb�nken.

Men de gingo tysta och modstulna d�rifr�n. Matmora, som gifvit dem
Guds l�net, hade sett s� bister ut, sl�ngt maten till dem och mumlat,
men s� att de alla h�rt det, ett en blef rent upp�ten af tiggare fr�n
fj�llen.

Husbonden, som kommit in, hade sett dem �ta, d�r de stodo i rad vid
spisb�nken, och han hade sagt att tocke d�r s�llskap passade b�st i
fattighuset, och att om han inte hade h�starna upptagna af
skogsk�rning, s� gjorde han klokt uti att ge dem bakskjuts dit.

Barnen d�r hade sett s� buttra och sura ut, som om de bott i ett
fattighus i st�llet f�r i en s� stor g�rd, d�r de voro s� rika att de
hade sex kopparkittlar p� hyllan �fver d�rren, och granna sk�p och
silfverskedar i en hel rad �fverst oppe i sk�phyllan.

"Fast d�r va fint s� tyckte jag att de va grannare hos Pelle", sade
M�nke. "Si de va en rejel karl de."

"Grannare var de inte", inv�nde Anna-Lisa. "Var de likt de, s� farligt

som d�r s�g ut n�r vi kom, golfve lortigt och spisen svart, han ha v�l
int varit hvitlimmad p� �ravis, och f�nsterglase s� en int kunde si
igenom de, och lakan och �rngottsvar bedr�flige innan vi fick tv�tta
dom. Nej grannare var de inte. De �r int grannare nu, n�r golfve �r
hvitt, med matter p�, och spisen �r fin, och f�nsterglase klart, -- om
jag vet --!"

Anna-Lisa s�g virrig och villr�dig framf�r sig.

"Ja, int vet jag heller", funderade Ante. "Br�de vi fick hos dom va t�
b�ttre mj�l, och ljust och grant var d�r, mat fick vi d�r, och �nd� �r
jag just som sint p� dom."

"Mor, som sa att vi fick int vara sint, Ante. Nej int �r jag sint",
sade Maglena, "men n�r jag t�nk p� dom s� blir jag mest r�dd f�r
folket vi ska komma till, ut i bygden. Jag �r r�dd f�r s�na, som �g
storg�rdar. Dom ska ju �nd� ha de s� bra, me p�ngar te k�pa f�r, s�
n�d�re g�r dom ingenting, --

"�nd� har en de b�ttre hos Pelle."

Syskonen gingo i grupp framme hos Ante. De hade s� mycket att prata
och fundera om.

"Och d�r fanns �nd� ingen mor i g�rn hos Pelle", anm�rkte M�nke.

"Nej, f�r d� hade han kunna haft de beh�ndigt �nd�, � snyggt inom
knutarna", afgjorde Anna-Lisa.

"D�rsom moran varit som v�ran mora innan hon d�dde", tillade Maglena
med en dr�mmande blick upp�t. "Dom hade int n� roligt sj�lf heller."

"Vi f� raska p�, s� vi komma ut�fver �n innan de bli m�rkt", sade Ante
och blickade upp omkring sig. "De b�rjar p� te sn� (pinbl�sa) fr�n
nordost � de �r aldrig n�'n beh�ndig vind."

"Huru har sm�stintorna de nu d�?" Ante stannade k�lken, b�jde sig ner
emot sm�stintorna och stoppade fast f�llen om M�rta-Greta, som satt
lite hankigt framf�r Brita-Cajsa.

"M�ta-Deta t�g att hon vill ha vinga och flyda tom tatan d�r, tom j�mt
fal bleme ott", sade Brita-Cajsa.

"Etta Eta illa ha t� toa inna --, flyda opp te millmaste tana --, moj
i millmaste tana."

M�rta-Gretas stora djupbl� �gon tittade allvarliga ut ur

schal�ppningen.

"Ja h�r p� hvad hon s�g. Hon vill flyga till himmelska Kanan. -- Mor
�r i himmelska Kanan" bekr�ftade Maglena, hon sk�t schalen tillbaka
f�r att f� kyssa den lilla systern, som var s� hj�rtek�r f�r dem alla.
"Se h�r ska du f� min bulle. Jag sparde en just f�r den skull."

Maglena stoppade bullen ifr�ga, hel, som den var, in i M�rta-Gretas

mun.

"Gulla heller Maglena s� tokigt du b�r dej �t. -- Ska du rent kv�fva
lilla v�ran", sade Ante, han drog tillbaka bullen ur munnen p� den
halfkv�fda lillan och plockade in bit f�r bit af den i hennes
beg�rligt �ppna gap.

"Si h�r f� dom en mj�lksv�tt till att v�rma sej me. Hon �r duktig te
mj�lke nu Gullspira."

Anna-Lisa kom fram med en bra nog stor tr�vril fylld med varm,
skummande mj�lk.

"Uj-Yla! Tappa Uj-Yla", lj�d M�rta-Gretas smekande r�st ut ur schalen.

"Uj-Yla" gick fram och st�tte med sin smala nos in i schal�ppningen.

Nu bar det iv�g igen med friska krafter. Den iskalla storg�rden och de
harmsna k�nslor den v�ckt, var borta, ur tankarna. V�gen var redan
t�mmeligen bra uppk�rd. En renhjord hade dessutom tydligen nyss g�tt
fram d�r och trampat opp den. De tusentals sp�ren hade en l�ng r�cka
af v�gen gjort den bred och �ppen. Ett trasigt ostkar af fl�tade
r�tter, s�dant som lapparna anv�nda n�r de g�ra ost af renmj�lk, l�g
midt p� v�gen.

Maglena tog upp det, och satte det p� en kvist fr�n en af sm�granarna,
som prickade ut v�gen.

"Kom, och l�t de ligga", murrade Anna-Lisa.

"De l�g int n� bra, och lillgranen d�r ba mej g�ra'n fin", skrattade
Maglena, "men nu h�ll jag p� te bli tr�tt."

Det h�rdes p� r�sten att Maglena inte var s� munter som hon l�tsade
vara.

"St�ll dej bakp� medarna en stund, s� f�r du hvila", sade Ante.

"Anna-Lisa och jag r�r nog me er alla tre en bra bit. Jag �r r�dd f�r
sn�skya d�r, i nordv�st �fver storfj�lle. -- Men det skall v�l inte
dra s� l�ngt om f�rr�n vi f� g� upp fr�n �n h�r och n� byn, han talade
om, Pelle."

De gingo fort fram �fver den sl�ta v�g, som p� �lfven gick fram �fver
isen. Sm�stintorna hade somnat, �tminstone voro de alldeles tysta.
Tysta voro de, som drogo ocks�. Det l�g liksom n�got hotande �ngsligt
i luften.

En vindst�t kom farande med ett l�ngt klagande tjut. "Hu, en kan tro
de vargarna �r efter oss, s� styggt l�t de i v�dret", sade Anna-Lisa
och drog den tunna duken b�ttre om hufvudet.

"Du har v�l l�ttare f�r att g� nu �nd�, n�r du f�tt s� bra p�
f�tterna", fr�gade Ante med en blick ner p� de visserligen betydligt
lunsiga, men nya, rara laddarna.
"De var en sak de. Jag kan hoppa i dom, och dom sitt fast �nd�."
Anna-Lisa gjorde verkligen n�gra inte vidare n�tta skutt fram �t
v�gen.

Det var som om hon med det retat en sky af sn�flingor, som legat p�
lur i barnens v�g. Ty i ett huj kom hvass, piskande sn� svepande om
dem. Den tr�ngde med ilsket hvin inom halsdukar och schaltrasor. Den
kastade sig massvis �fver v�gen, som snart blef oj�mn och gick som i
v�gkammar. Hade inte sm�granarna st�tt och stakat ut den, s� hade
barnen snart blifvit villade bort, p� den f�rf�rligt vida, nu obanade
�lfsl�tten.

Det blef s� tungt att dra k�lken genom den hopade sn�n. Ante ropade
�fver till Maglena att hon fick klifva ner fr�n medarna nu.

Maglena lydde och kom strax d�rp� klafsande fram till syskonen,
hvilka, med geten mellan dem, bildade en t�t grupp.

S� l�tt det i en hast blef p� k�lken!

"Det var farligt hvad du var tung. Nu �r det l�tt som ingenting", sade
Anna-Lisa och slet repet �t sig. Hon hade liksom f�tt annat hum�r
sedan hon fick b�ttre p� f�tterna och slapp det svidande skoskafvet.

"Jag tyck en �r int god f�r te komma fram i sn�n h�r, jag", puttrade
M�nke, som just var midt inne i en drifva.

"Men jag g�r efter drifbottnarna jag", fl�mtade Per-Erik, "det bli
lite fram och tillbaks, men jag orka rakt int med te klifva igenom f�r
j�mnan."

"Tror du det �r mycket l�ngt kvar te bys", fr�gade Maglena hviskande,

och sm�g sin hand fast i Antes ena hand.

"Jag tror nog int de", svarade Ante, som med uppsp�rrade �gon f�rs�kte
tr�nga igenom de vildt hvirflande, piskande sn�flingorna.

"Vi m�tt stanna och stoppa om sm�stintena f�rst, s� dom f� de varmare,

s� ska vi g� p� fortare se'n."

Ante v�nde sig �t k�lken. Han tyckte i sn�skimret att det s�g s�
underligt tomt ut d�r. I ett par steg var han invid den. Han gaf till
ett skrik, ett hest, underligt utrop. Ett s�nt skrik hade v�l syskonen
aldrig h�rt ifr�n Ante, som alltid h�ll sig s� tyst och allvarsam.

"Hva i fridens dagar �r de �t dej, gosse", ropade Anna-Lisa till.

"M�rta-Greta --! Ni m�tt v�l si -- Brita-Cajsa, h�rer du!" Ante

skakade lif i Brita-Cajsa, som sof stadigt.

"Hvar �r M�rta-Greta?"

"Int vet ja, hon ha ju teta h�r f� j�mnan."

"Kan ni g� v�gen fram ensammen nu, s� g�r jag tillbaks efter

M�rta-Greta", sade Ante beslutsamt. "G� bara s� pass fort att ni h�ll
v�rmen i er, och h�ll er mellan granprickarna."
"Ja ni m�tt g�ra som jag s�j", upprepade Ante myndigt, men med ett
djupt bedr�fvadt utseende, nu till, d� syskonen uppg�fvo ett tjut af
skr�msel, sorg och fasa att bli l�mnade ensamma, utan Antes tryggande
skydd.

"Du Anna-Lisa m� v�l kunna tiga, och ni ocks�, som �r manfolk. Jag
m�tt g� v�gen tillbaka och si efter M�rta-Greta. Hon kullra nog �f
k�lken straxt, n�r Maglena hade g�tt �f medarna. Kunde du inte ha f�tt
st� d�r, s� hade du sett de. Jag skulle latas jag f�rst�s, och int dra
s� m�nga.

"Ja, k�re dej ampes (�ngslas) int �fver de nu, int", snyftade Maglena.
"G� och s�k lill M�rta-Greta v�ran. Vi ska g� fram som storfolk
vi. Fl�skbiten ha vi te �ta �f och br�d ocks�."

"Ta dej an barna, Anna-Lisa."

"Si efter lillostkransen p� grana; d� jag satt dit en, s� va vi med

allihop, och d� beh�f du int g� l�ngre �n dit", ropade Maglena efter
Ante, som halfspringande, nu med vind och piskande sn� i ryggen p�
sig, gaf sig iv�g ut�t det igenyrda sn�f�ltet.

_________________________________________________________________

�TTONDE KAPITLET.
HVART HAR M�RTA-GRETA TAGIT V�GEN?

Anna-Lisa tystade och lugnade Brita-Cajsa med jollrande prat, och med
en ny varm mj�lkskv�tt. Den lilla, nu yngsta, blef stadigt faststoppad
p� k�lken. Maglena gick h�refter f�r s�kerhets skull bakom och sk�t
p�. Hon h�ll de sn�bl�ndade �gonen uppsp�rrade f�r att se till det
inte �fven den h�r lilla skulle trilla af och bli borta f�r dem. Utan
all Antes uppmaning d�rtill pulsade de l�ngsamt, och tungt genom
drifvorna, tr�tta, r�dda, hungriga. De gingo i tungsam sorg efter
lill' M�rta-Greta, som med sitt lustiga spr�k, sina roliga p�hitt,
varit dem till s� stor fr�jd. De gl�mde alldeles bort huru tr�ttsam
hon ocks� varit, n�r hon ju skrikit om n�tterna och beh�ft ansas,
kl�das och matas, b�ras och pysslas om p� alla s�tt.

"Jag t�nkte jag, att hon var ett fegbarn" (best�md att d� tidigt),
sade Anna-Lisa med gr�t i st�mman.

"Ja de fl�g f�r mej �, d� hon sa att hon ville till moj i 'millmaste
tana', som hon sa", tillade Maglena med en gammal m�nniskas sorgna,
bekymrade uppsyn.

"Ja bara int vargen ha tagi na", anm�rkte M�nke gammelmansf�rnumstig i

r�sten, "han �r farlig i vinter, vargen. Oppe i Frostviken har han
vari �nda framme vi g�rdarna."

"K�re dej, tig", fnyste Maglena. "Ska en g� h�r och t�nka de vargen
rifvi lill M�rta-Greta. Om int Ante finn na, sa har hon flugi opp
sj�lf till millmaste tana, och mor har varit h�r efter 'na, fast vi
int s�g de i sn�rase h�r."

"En kan nog int vara s� s�ker p� de heller", inv�nde Per-Erik

bet�nksamt och spottade framf�r sig. "Bostr�men opp i L�ngvattne l�r
ha skr�mt bj�rn ur ide, s� nu far han och spring svulten
f�rst�s. Bj�rntasse ha nog rifvi na."

"Javisst", h�rmade Maglena Per-Erik med gn�llande r�st. "Och �nda fr�n
L�ngvattne och hit, d�r jorden mest �r slut, har bj�rn sprungi f�r te
�ta opp lill M�rta-Greta v�ran. Storgalten hos Sven P�ls har v�l kommi
ut �, och f�tt v�der �f 'na, och gamm 'brusen (gumse) hos skol�rarns,
s� han kan f� stinga ihj�l 'na."

Maglena brast i gr�t. "Ni �r s� ot�ck te hitta p� de ledt �r, n�r de

�r ledt f�rut, s� att --, s� att jag bli sint. De �r v�l grannare d�
te t�nke de mor flugi hit efter lill M�rta-Greta, som hon hade s�
hj�rtans k�r. Om hon bara hade orka s� hade hon nog tagi Brita-Cajsa �
mej med sej �."

"B�rje int p� te prata som fegbarna du nu, ocks�", afbr�t Anna-Lisa

systerns harmsna utbrott. "Jag tyck att vi ska int t�nka n�n'ting f�rr
�n vi f� h�ra hur de �r, n�r Ante kom efter oss."

"Ja han l�r nog aldrig finne oss", muttrade M�nke.

Men det gjorde han �nd�, Ante. Han kom kafvande i sn�n, n�r syskonen
voro s� tr�tta, s� uppgifna att de hvarken orkade tala eller vara
"sint" p� hvarandra.

De orkade inte ens sticka handen in i barmen f�r att k�nna efter om
n�gon kakbit fanns kvar af dem de stoppat dit.

Hade bara Anna-Lisa stannat eller satt sig ner i drifvan att hvila, s�
hade hela s�llskapet f�ljt hennes exempel, sm�pojkarna helst, i deras
tunga, besv�rliga kl�der. Det var mest Gullspira, som hindrade dem att
s�tta sig ner och s� somna af f�r alltid. Bara n�gon af barnen v�nde
�t sidan i det syftet, s� sprang hon iv�g under h�gt br�kande. Och s�
m�ste de snart efter, s� r�dda som de voro att f�rlora henne.

Men de orkade inte l�nge r�tta sig efter henne heller. M�nke, som
l�nge g�tt och stapplat, stupade omkull, och fr�ste ilsket n�r
Anna-Lisa ville hj�lpa honom p� f�tter och f� honom iv�g.

S� det var d� som ett under att Ante �ndtligen kom, f�r med honom blef
det som lefvande lif i barnen igen.

�ndock kom han utan lill M�rta-Greta --!

�nda fram till ostkransen i granen hade han g�tt, men inte sett ett
sp�r af lill'stintan deras.

"Vargen ta nog vara p� de han f�r", anm�rkte M�nke med ett tveksamt
sidobl�ng p� Maglena, hvilken med en lysande blick upp�t f�rs�krade,
att d� hade hon r�tt �nd�, n�r hon sagt att mor tagit M�rta-Greta upp
till himmelska Kanan. Vargen skulle v�l alltid ha l�mnat kvar n�n
kl�dtrasa, p�stod hon ifrigt.

"�h -- han ha nog buri 'na med sej fullkl�dd", envisades M�nke.

"Hva tro du Ante?" sade Maglena, och sm�g sig sk�lfvande af

f�rskr�ckelse in till brodern.
"Jag vet int. De var bara hvita sn�n hopdrifven hela v�gen Maglena,
jag lid int te t�nka de vargen rifvi lill M�rta-Greta. Det �r s�
tungsamt -- just som jag, som r� for de."

"Du skulle hellre vara gla och k�nna de l�ttsamt, f�r si du mor har
tagi hill'stintan hel, opp till sej."

"Du f� int gr�te, Ante."

Maglena str�k brodern �fver kinden med sin isstyfva vante.

Men det tr�stade honom icke. Stora gossen! T�rarna droppade och sm�lte
samman med den piskande yrsn�n, dar han gick fram�tb�jd och drog den i
sn�modden dock nu s� alltf�r l�tta k�lken. Han k�nde knappt l�ttnad af
att f� nipv�gen i sikte, som f�rde ifr�n �lfven upp till landmark. Och
nu f�rst m�rkte Ante att sn�skyn stormat bort och att himlen emot
aftonen klarnade.

_________________________________________________________________

NIONDE KAPITLET.
"MILLMASTE TANA."

J�gm�star Kronhjort reste v�gen hem�fver, just samma v�g, som barnen
dagarna f�rut traskat fram p�. Han hade farit t�tt f�rbi deras
lill'gr�stuga oppe i Frostmofj�llet, passerat storskogen och, liksom
barnen m�st stanna �fver i f�rsta fj�llbyn f�r ov�dret.

Han t�nkte minnsann inte p� att taga in hos Glas�gonkarlen han inte,
utan han hade bott p� g�stgifvarg�rden och �tit en god frukost i
k�ndt, muntert s�llskap. Och s� hade han kommit sig r�tt sent iv�g.

Nu for han ner p� den sneda, kr�ngliga v�gen genom nipan, som barnen
nyss g�tt, f�r att n� �lfven och v�gen d�r. Han satt i sin lilla
kappsl�de, kl�dd i vargskinnsp�ls, luden m�ssa och pr�ktiga
renskinnsst�flar, som n�dde honom �fver kn�na. Den piskande yrsn�n
gjorde honom icke s� mycket, h�lst han snart skulle f� vinden p�
sidan.

J�gm�staren �mnade gina af och ta den riktning, som blott L�rkan, hans
h�st, och han sj�lf k�nde till, snedt �fver �lfven, opp emot �sen och
till den stora kyrkby, d�r han hade sitt hem.

Just som han kom midt f�r den martall, som stod ytterst p� en udde,
d�r v�gen gick fram och d�r han tagit m�rke f�r sin afv�g, skyggade
L�rkan och hoppade med begge framf�tterna varligt �fver n�got, som l�g
midt i den sn�packade v�gen. S� st�llde sig h�sten mol stilla, v�nde
hufvudet och s�g p� husbonden.

J�gm�staren sprang vigt ur kappsl�den. Han b�jde sig ner under h�sten.

Himmelens Gud hvad var detta! Ett barn, ensamt i s�dan �dslighet, en
liten stackare med bleka, af gr�t bl�nkande kinder, inh�ljdt i
fattigmans trasor.

J�gm�staren stod en stund r�dl�s med barnet i famnen. Sof det, var det
d�dt!
Nej det lefde -- det andades, b�rjade skrika: -- "Moj" -- "Ante" --
"Uj-Yla" -- "Ita-Tasta". Barnet snyftade och skrek och skakade af
k�ld.

Den unge mannen stod dum och r�dl�s. Gift var han, och hem hade han.
Men n�gon som helst vana vid eller erfarenhet af huru sm�barn skulle
ta's, �gde han icke, d� han sj�lf inga barn hade, eller n�gonsin haft.

L�rkan s�g ut som om hon skulle ha f�rst�tt saken b�ttre. Hon skrapade
med framhofvarna i sn�n, slog med hufvudet och s�g p� husbonden. Hvad
var enklare �n att ta det lilla m�nniskof�let, som hon s� n�r trampat
ihj�l med, och i ilande fart ge sig iv�g hem med det, d�r det kunde f�
v�rme och v�rd.

Som om j�gm�staren f�rst�tt h�stens tankeg�ng, grep han sig pl�tsligt

an. Han tog den lilla skrikhalsen och tr�dde henne innanf�r p�lsen.
Men med ganska stor motvilja, ty j�gm�staren var en mycket fin och
prydlig man, r�dd f�r smuts och trasor, framf�r allt r�dd f�r
skrikande, osnutna ungar. Och den h�r var en i h�gsta grad skrikande
och i h�gsta grad osnuten barnunge.

S�, nu satt hon d�r fast insnurrad innanf�r den varma p�lsen. Den
lilla ungen tystnade s� sm�ningom, under den vaggande r�relse sl�den
gjorde �fver obanad sn�, och vid den vackra klangen af dombj�llrorna,
som skramlade duktigt. Ty hur tungt det �r var, att komma genom sn�n,
s� gnodde dock L�rkan p� af alla krafter. Det g�llde att hinna hem med
ett utfruset stackars litet m�nniskobarn.

J�gm�staren, som f�rst h�llit den lilla som en liten timmerkloss r�tt
opp framf�r sig, fastgjord innanf�r ressk�rpet, blef s� underlig till
mods n�r han k�nde den lilla magra kroppen sk�lfva under sm�ningom
aftagande snyftningar.

Hvad det skulle k�nnas godt �nd� att kunna tr�sta och hj�lpa en s�dan
liten en. Han drog opp henne, in i p�lsen, i b�ttre l�ge.

Hvad kunde ett s�dant stackars litet pyre beh�fva i matv�g? Gud tr�ste
mej s� visst, t�nkte han. F�r allt hvad jag denna morgon drifvit i mej
sj�lf af mat och dryck, har jag nu inte s� mycket som den minsta
br�dkant �t en s�'n h�r liten en.

"Du f�r raska p�, pigan min", manade han p� h�sten. L�rkan fnyste och
satte opp hufvudet. Hade hon inte "raskat p�" kanske, mot vild
sn�storm, som slet i man och svans -- vadat i sn� till buken ibland!
Men bevars, nog kunde hon �ka farten �nd� mer! Ja hon kunde spr�nga
sig, springa tills hon st�p p� fl�cken ocks�, om husbonden s� ville ha
det! Husbonden, som hon tj�nat i tio �r och f�rdats med i skog och
fj�ll.

V�gen, opp genom den stora skog de nu n�dde, var banad. L�rkan satte
iv�g s� att det ekade af bj�llerkransen. Emot kv�llningen hade hon
hunnit den stora fj�llsocken, som bredde ut sig utanom den vida
dalbottnen. Uppf�r en duktig backe bar det. Dit upp f�rde en all� af
hvitstammiga bj�rkar.

De �kte igenom den, sv�ngde af till ett litet ljusr�dm�ladt hus med
balkong och veranda i gr�nt och hvitt. Eldsken lyste ut fr�n f�nstren,
och r�ken stod pilrak upp genom luften, som nu var h�g och klar, med
rosenr�d aftonrodnad och redan glimmande stj�rnor p� himmelen.

"V�lkommen hem igen, Artur", ropade en ung fru oppe ifr�n verandan.
Hon stod kvar d�r med en stor ullschal om hufvudet, som tittade ut
d�rur, fint och blekt med ljust h�r, som snodde sig framom schalen.

"Tack lill'gumma! Bed Dordi komma och ta f�rningen jag har med mej."

Dordi, den gamla piga, som en g�ng sk�tt j�gm�starfrun som barn, kom
fryntlig ner f�r trappan. Det h�nde ibland att j�gm�staren hade med
n�got s�llsynt matnyt- tigt eller annat, en bj�rnstek, en varghud,
eller mera vanligt, f�gel af olika slag. S� Dordi var beredd att lasta
p� sig. Men hon drog sig f�rskr�ckt tillbaka.

"Gulla heller, j�gm�starn! Hva ska vi med tocket? G� in frun, de �r

kallt."

Men nu h�rdes ett skr�n fr�n sl�den, ett tr�stl�st, �fvergifvet

lillbarnskrik.

Den unga frun sl�ngde schalen. Hon sprang utf�r trapporna i n�gra
steg, tog det skrikande trasbyltet i famnen och bar det upp. "Lilla
pyre -- stackars lilla pyre -- hvad ha de gjort �t dej. Tyst, tyst nu.
Vi ska snart komma in till v�rme, och f� mat i den stackars lilla
kroppen."

Fru Gerda var ej r�dd f�r skrikande, osnutna ungar. Hon var v�l van
vid sm�barn fr�n sitt barndomshem, d�r de varit en stor syskonskara.
Till djup hemlig saknad, hade hon sj�lf inget barn. Hennes �nskan att
f� ta ett fosterbarn gillades ej af mannen. Han ville ej att de skulle
"dra p� sig ansvaret f�r andras barn", och pinades vid blotta tanken
p� "elaka, olydiga, skrikande, smutsiga ungar", n�got annat slag af
barn kunde han ej t�nka sig. Och nu var det han sj�lf, som f�rt ett
litet barn till huset!

Nu, p� kv�llen, sedan han �tit och hvilat sig, satt j�gm�staren och
s�g p� huru hans hustru snabbt och skickligt, �ndrade om stora plagg
till sm�, huru hon, p� ett f�runderligt s�tt fick ihop en liten
kl�dning, ljusbl� till f�rgen, ett litet f�rkl�de, ett par sm� byxor.

Hon var s� ifrig, hans lilla hustru. Hennes ljusa h�r lockade sig
ner�t pannan, och de annars bleka kinderna voro fint r�da af ifvern
och s�mnaden. Hon s�g upp till mannen med lysande �gon.

"Artur, vi f� v�l ha henne tills vidare? Du skall se henne. Hon ligger

nedb�ddad i en stor kl�dkorg ute hos Dordi."

"Tills den som r�r om henne l�ter h�ra af sig f�r hon v�l stanna. Vi
kunna ju inte kasta ut henne p� landsv�gen. Ett under att icke n�gon
varg af dem, som strukit fram h�r i dagarna, kommit �fver henne."

"Hu, och du sk�t ju tv� s�dana bestar bara i f�rrg�r. Ack, om ingen
r�dde om henne, �nd�! Hon heter troligen Henrietta, f�r hon kallar sig
sj�lf "Etta Eta". Hon �r s� rar. Och vet du, hon kn�ppte h�nderna
strax hon hade f�tt v�lling och sm�rg�s och sade "Tatt Du", och hon
pratar s� lustigt."

"Ja nog kan man t�nka hvad en s�dan d�r halft�rsunge, eller hvad hon
kan vara, skall kunna prata."

"Hon �r mer �n ett halft �r, k�ra du, hon har ju munnen full af sm�
hvita t�nder och g�r omkring s� n�pet. S�kert har hon en bra mor."

"Hoppas det f�r barnets egen skull, om det en g�ng kommer tillbaka
till henne."

"�h, nej d� -- Artur. Vi sl�ppa henne inte!"

"Hon har nog n�gon syster eller annan god v�n, som heter Ullari, och
som brukar ge henne mj�lk, f�r n�r hon fick mj�lk strax hon kom, s�
ropade hon g�ng p� g�ng "Uj Yla".

"Ita Tasta s�ger hon ocks� ofta. Jag brukar kunna tyda barnprat och
gissar att hon menar "hvita katten", I morgon skall jag f�rs�ka f�
fatt p� en hvit katt �t henne. N�r hon kom i s�ng, sedan vi v�rmt upp
hennes sm� stackars f�rfrusna f�tter, s� kn�ppte hon h�nderna igen och
sj�ng, vet du, med riktigt ren r�st, en s� s�t melodi."

"Med ord till ocks�?" fr�gade j�gm�staren lite spefullt, ehuru han
inte kunde l�ta bli att med p�tagligt n�je lyssna till hustruns
beskrifningar.

"Ord, det f�rst�s, men jag kan inte f� ut hvad de kunna betyda.
Oupph�rligt sj�ng hon samma ord s� ljufligt, med hufvudet p� sned:
"Millmaste tana."

"�h, -- Vildmosse svanor! Det var en visa, som mor min sj�ng f�r mej
n�r jag var barn och skulle somna, en visa om vildmosse svanor. Jag
tror det var af den visan jag fick skog och vildmossarna s� k�ra att
jag blef skogsman."

"Men nog �r det underligt att det lilla fattiga pyret fr�n nordens och
n�d�rets v�rsta trakter skall komma hit till oss och sjunga den visa,
du, som �r sk�ning, somnade vid som liten. Och s� att du, som aldrig
t�nkt p� att tyda barnspr�k, nu genast f�rst�r hvad hon sjunger. Det
�r rakt som mening i det."

"Ja det �r r�tt underligt, -- det nekar jag inte till", sade
j�gm�staren, ganska smickrad af att hans barnspr�kstydning
uppskattades af hustrun.

"Om nu ingen kommer och �terfordrar henne, s� nog f�r hon stanna f�r
mig. Det blir v�rst f�r dig, som skall ta henne om hand."

"F�r mig! �h Artur, s� som jag l�ngtat efter ett litet barn!"

J�gm�staren drog sin hustru intill sig.

"Vet du, ibland har jag gjort s� med."

Han gick ut hvisslande p� "vildmosse svanor". Den visan, som han ej

sjungit sen han var liten pojke.

_________________________________________________________________

TIONDE KAPITLET.
 EN S� FIN LITEN STINTA.

En �tta dagar senare kommo barnen l�ngsamt, med sl�pande, tr�tta

vandringssteg g�ende uppf�r backbranten emot det ljusr�da huset, d�r
j�gm�starens bodde. Det var ju en afkrok fr�n den stora landsv�gen och
g�rdarna d�r invid, s� egentligen hade hvarken Ante eller Anna-Lisa
varit f�r att de skulle ta den. Kanh�nda finge de knappt en br�dbit i
ers�ttning f�r en s� tr�ttsam vandring. S� mycket n�d�rsfolk, som
vintern igenom g�tt f�re dem hvart de kommo, s� kunde en f�rst� att
folk skulle tr�ttna att ge.

Men Maglena tyckte att det ljusr�da huset uppe p� backen s�g ut som om
det varit struket med linnb�r (lingon) och fil (gr�dde), och att det
liksom skrattade och blinkade �t dem med sm� f�nster, som s�go ut som
�gon upp under taket.

Gullspira var af samma mening som Maglena. Hon v�nde tv�rt in p� v�gen
upp�t skogsh�jden, och satte n�stan i att springa, s� att barnen utan
vidare bet�nkande m�ste f�lja henne.

Som vanligt blefvo de tysta och f�rsagda n�r de kommo in mot g�rden.
Den stora gr� elghunden, som sk�llde emot dem skr�mde dem dock ej. Den
s�g mera v�rdig och st�tlig �n ondsint ut. Barnen v�nde stegen mot
k�kssidan och st�llde k�lken utanf�r. Denna g�ng �mnade de l�ta
Per-Erik stanna hos Gullspira.

R�tt som det var, och innan barnen hunnit in, fingo de se en ung fin
fru, som kom �kande p� k�lke ner�t g�rden fr�n en kort, �nd� h�gre upp
bel�gen backe. Hon hade en liten stinta framf�r sig p� k�lken. Den
lilla var kl�dd i hvit killingskinnp�ls, liten hvit stickad m�ssa, och
hade sm� laddar p� f�tterna. Hon skrattade och hoppade i fruns kn�
synbarligen f�rtjust �fver att f� �ka k�lke. Frun steg upp, lyfte
henne upp till sig och kysste henne.

"Du �lskade lilla Etta barn, nu ska' vi g� in, barnet skall �ta, och
sofva middag, och bli mors friska duktiga flicka."

"Uj Yla", "Uj Yla", "Ante", "Ila Tasta" -- Allena!"

Den lilla sprattlade vildt, f�r att slita sig ur de armar, som s� �mt
omsl�to henne.

Fru Gerda v�nde sig h�ftigt om. Hon sl�ppte barnet, som ifrigt sprang
ifr�n henne, l�t armarna sjunka och stod stilla kvar, en bild af sorg
och �fvergifvenbet.

Barnen vore som f�rstenade. De stodo moltysta, or�rliga. Men Gullspira

var genast inne i f�rh�llandena. Hon gaf till ett br�kande och sprang
fram till M�rta-Greta. Hvad fr�gade hon efter att den lilla, med
undantag af laddarna, var fin som en prinsessa. Var det inte �nd�
samma lilla m�nniskokilling, som hon brukat ge mj�lk till och v�rma
med sin p�ls. "Uj Yla"!

M�rta Greta slog armarna om getens hufvud, som b�jdes ner emot henne.

Hon str�ckte ut armarna.

"Putta! Tappa Ante! Ante ta Etta Eta."

Och Ante tog upp den lilla systern i famnen. Han str�k hennes kinder,
hennes h�nder. "Lill'stinta, -- lill'stinta v�ran! K�re dej
M�rta-Greta. S� tungsamt som vi haft de' utan dej."

M�rta-Greta h�ll armarna fast om hans hals som om hon aldrig velat
sl�ppa honom. Men s� hade hon de andra syskonen, hvilka �fven ville
vara med, lill'Brita-Cajsa, alla hade slagit krets omkring dem och
sleto den �terfunna i armar och ben f�r att f� ta henne och smeka
henne, och klappa henne, de med.

"M�rta-Greta, fina, granna lill'stintan", som de g�tt i tungsam saknad

efter. -- Samma lill'stinta fast hon nu var i fina herrskapskl�der. De
sl�ppte henne ej fr�n sig, utan n�r de kommo som bettlande, k�ksv�gen
in, hade de den lilla hvitkl�dda v�l v�rdade ungen med i flocken.

_________________________________________________________________

ELFTE KAPITLET.
SM�STINTORNA B�GGE.

N�r Forstmobarnen drogo i v�g igen fr�n j�gm�starg�rden voro de endast

fem i s�llskap. Brita-Kajsa hade f�tt stanna hos den lilla systern.
Och s� voro sm�stintorna �ter tillsammans.

Det var j�gm�staren sj�lf som s� velat ha det. Ordningsm�nniska, som

han var, gaf han akt p�, och blef ytterst h�pen och f�rundrad, n�r den
nya lilla trasvargen, som v�l i hans tanke knappt torde kunna f�rst�
att f�ra maten till munnen, kom in i hans rum f�r att tacka f�r maten,
och genast s�g att hans pappersknif l�g under bordet. "De ligg en knif
unde bode", pep hon med fin st�mma och kr�p ner efter f�rem�let i
fr�ga.

Och sannerligen, pappersknifven, som han var s� r�dd om och som han
f�rg�fves letat efter, l�g under hans skrifbord, s� godt som g�md
under renhuden d�r.

"Skulle du vilja ge mig den, du", sade han och r�ckte ut handen mot
henne.

Brita-Cajsa gick genast fram med knifven, och l�mnade den.

J�gm�staren, som visste hur sv�rt det var att f� hundar att apportera,
blef n�stan flat. Han hade trott man skulle ha sv�rare �nd� att f� ett
barn att lyda.

"Ita Tasta tomma, ny dotta, sunna, vyssa--millmaste tana, ny dotta."

M�rta-Greta, som redan var helt hemmastadd inne i j�gm�starens vackra

trefliga rum, kom tultande in och drog nu Brita-Cajsa med sig. Hon
ville visa henne ny "docka", en riktig s�dan med klara �gon i fint
porslinshufvud, och hon ville att de skulle sjunga och vyssa henne
till s�mns, som med f�rra "dockor" varit brukligt.

Sm�ttingarna b�ddade �t dockan inne i symaskinsl�dan i s�ngkammaren.

D�r inne hos fosterf�r�ldrarna hade M�rta-Greta numera sin egen
prydliga b�dd och lilla s�ng. Brita Cajsa lade �fven sin docka, ett
vedtr� inlindadt i trasor, i maskinl�dan --. S� sj�ngo sm�stintorna
ljufligt och and�ktigt sin s�ng om himmelska Kanaan f�r de b�da
s�mniga dockorna, medan de vippade l�dan mellan sig.

Gerda, fostermamman, sprang efter mannen. Han m�ste h�ra och se dem,
se, och j�mf�ra det redan r�dkindade, frimodigt blickande lilla
hittebarnet i n�tta, rara kl�der med den andra, den lilla bleknosen
med lidande blick och tunna, utslitna paltor. Gerda visste v�l hvarf�r
hon ville ge mannen denna anblick.

De b�da makarna stodo slutna intill hvarandra och h�rde p� barnens

s�ng.

"Du Artur. -- De sjunga om "himmelska Kanan". H�r p� den h�r lilla

nya, och det �r inte om "Vildmosse svanorna", tillfogade hon skyggt.
"Du tycker v�l inte att du blifvit narrad af den d�r lilla Guds
�ngelen!"

"Nej i sanning, ej. Jag skall s�ga dig att nu ville jag alldeles inte
vara utan henne. Det skulle bli allt f�r tomt och tyst i huset igen."

"Artur mins du ordspr�ket, som s�ger: Grytan, som kokar f�r en, kokar
lika l�tt f�r tv�."

"S�ger du det. Gud vet �nd� --!"

J�gm�staren s�g begrundande p� de sm� d�r p� golfvet, som fortfarande

sj�ngo och vippade med maskinl�dan emellan sig. Den ena af dem skulle
och ville han ju beh�lla. Men den andra -- den bleka lilla varelsen
med tunna kinder och de m�rka, lidande �gonen --, ja hon m�ste ut igen
p� landsv�gen. Och ingen mor eller far �gde n�gon af dem, det hade
hans hustru ber�ttat.

"Ja, s� l�t, i Guds namn, grytan koka f�r tv�", sade han till sist.

Banen sj�ngo och sj�ngo, medan fosterf�r�ldrarna, allvarliga, med

ljusa anleten gingo ut till de st�rre barnen, som sutto i k�ket och
pratade med Dordi. De ville ej ta de sm� utan de st�rres medgifvande.
Och man kan f�rst�, att i en liten g�rd d�r sj�lfva f�nstren logo och
blinkade upp under tak�sen, och d�r g�rden sj�lf var som struken med
lingon och gr�dde, d�r skulle det ju bli godt f�r sm�stintorna att f�
stanna.

_________________________________________________________________

TOLFTE KAPITLET.
ARBETSF�RTJ�NSTER OCH PENNINGFR�GOR.

N�r de �terst�ende barnen nu fortsatte v�gen voro de icke l�ngre s�

tunga i tankarna. De hade s� mycket m�rkv�rdigt att tala om. F�rst om
den granna frun, som var s� mild i �gonen. Om lakanen med spetsar, och
om r�da t�cken till sm�stintornas b�ddar talade de, och om den fina
goda mat, som sm�'en nu skulle f� f�r j�mnan.

"Och si ni, de �r s� riktigt folk dom ha' kommi till, s�'nt, som mor
skulle likat", sade Ante allvarligt. "Frun hon satt vid korgs�ngen i
g�r kv�ll och l�t sm�stintena l�sa lill'b�na deras, och s� sa hon att
dom skulle be Gud bevara syskona, som gick ute, och l�ta oss alla bli
sn�llt, godt folk. De tyckte jag om och d�rf�r fick dom bli d�r."
"Du hade nog m�tte l�ta dom stanna i storbondg�r'n �, om dom hade
velat ha' sm�stintorna d�r, fast folke d�r var b�d' sur och elak",
sade Anna-Lisa, lite f�rsm�dligt.

"Aldrig i v�rldens tider", tog Ante h�ftigt i, "var s� god du. -- D�r,
som husbond svor s� farligt. De kan komma hvad ondt som h�llst �fver
en tocken g�rd, och de skulle sm�stintena f� li' af �."

"Ja", tillade M�nke, "och dr�ngarna ute p� g�r'n, som skulle s�tta
h�starna f�r st�ttingarna, dom ropa 'tusan dj�flar' j�mt. "

"Hu de �r rent farligt", sade Maglena och ryste.

"S� h�r sa han", fortfor M�nke, liksom bel�ten att f� upprepa det
"farliga": "Ta hit yxfan, s� jag f�r sl� i spiksatan i den f�rbannade
st�ttingen."

"Tig gosse! �r du tokig som rent drar ondt �fver oss med att s�ja om
s� farliga ord. Mor, som var s� r�dd f�r svordomsord", sade Ante
f�rskr�ckt och bedr�fvad.

"Ja f�r dom kom med det som ondt �r, hit till jorden. De f�rst�s de,
att onden sj�lf kom, d� man ropar efter en", tillade Anna-Lisa. "T�nk
pigan deras svor ocks�. Hon kom in med r�mj�lk, f�r en ko hade nyss
kalfvat hos dom, och n�r hon st�p och spillde ut en skv�tt, s� sa hon,
-- 'den' -- jag vill inte s�ga s� styggt --, mj�lken."

"Ja styggt �r de, och ni beh�fver v�l int t�nka de jag hade l�mnat
sm�stintena i en s�'n g�rd, om dom ocks� f�tt hvetmj�lspankaka och
fl�sk och s�tkaffe (dopp) hvarenda dag."

"Ja sm�stintena hade kanske l�rt sej sv�ra i en s�n g�rd, dom �",
misst�nkte Per-Erik.

"Men dom hade fyra h�star d�r, och b�ssa p� v�ggen, och husbonn, hade
en slidknif, som var grannl�t riktigt, s� nog hade sm�stintena f�tt de
bra � p� sitt vis."

"Nu ska ni f� si slidknifven jag fick t�' j�gm�starn", afbr�t Ante.

Han tog fram ur barmen en knif i slida, en knif med svart gl�nsande
skaft och l�derslida, en knif, som var bl�nkande hvass i eggen och
tunn i spetsen.

"Nej, gosse!"

M�nke stannade midt p� v�gen som f�rstenad. "Han har v�l tusen kronor
han, som kan n�nnas ge bort en tocken d�r. Hvad kom de till att han
gjorde de?"

"Jag skulle hj�lpa Dordi te sp�nte sticker och hade bara min
gamm-knif. Jag vet int om, hon har sagt n�ge till j�gm�starn, men d�
jag var in ten och tacka f�r oss, sa gaf han mej knifven. Och s� sa
han, att en bra Svensk, som vet att v�l bruka sin knif, alltid kommer
att reda sej och g� fram med heder."

"De l�t grant s�nt d�r tal", sade Maglena dr�mmade.

"Frun d�r, som var s� farligt beh�ndig, hon gaf mej s� fint garn. Si
h�r ska ni f� si. --"

Maglena tog en pappersstrut innifr�n den om lifvet tillknutna schalen.

De stannade k�lken, voro nu midt i en skogsdunge, borta fr�n �gonen p�
folk. Hon satte sig p� k�lken.

"Si h�r --, r�dt garn till rosor, och gr�nt till blad, och brunt till
stj�lkar."

"Men hvar --, hvar i fridens dar skall dom sitta?" fr�gade Anna-Lisa,
lika f�rv�nad i uppsynen hon, som de andra syskonen, hvilka i yttersta
h�pnad togo Maglenas h�rlighet i betraktande. D�ribland var �fven en
virkkrok af ben, samt en omg�ng strumpstickor, f�stade i ett nystan
gr�tt garn, som �fven h�ll en gl�nsande stoppn�l.

"S� h�r sa' hon till mej, den d�r beh�ndiga frun."

"Kan du sticka", sa hon.

"Hj�lpanes, de m�tte du v�l kunna", fnyste Anna-Lisa.

"'Ja', sa jag ocks�, var s� god. -- Du kan v�l l�ta mej tala till
slut! 'Ja' sa jag."

"N�, hva sa hon d�?" fr�gade M�nke ifrigt.

"H�r ska du f� si' sa hon."

"Hva fick du si d�", ifrade Per-Erik, som for med handen �fver det
granna garnet, som om han velat smeka det."

"J�mmerligen, ni fr�ga och gorma, s� jag �t opp hva jag ska s�ga, och
int mins de'."

"Du skulle f� si n�nting", hj�lpte Ante henne p� trafven.

"Ja s� var de, men tig nu. Hon viste mej ett par vantar, si ni s� fina
vantar, att ni int sett slikt."

"Dom kosta mycke pengar kan en veta", sade M�nke bet�nksamt.

"Ja, sir du, de gjorde dom, men int f�r den, som kan s�tta ihop dom --
f�r d� kostar de bara garne."

"Garne, ja, men de kosta v�l int intv�tt de h�ller", funderade

Anna-Lisa.

"Ni �r d� s� farligt besv�rlig med te s�tta ihop ledheter, s� jag vill

n�tt och j�mt tala slut", knotade Maglena. Hon tog dock n�digt fram en
halfstickad vante, vid hvilken det hvita ullgarnet �nnu satt fast.

Den var "p�tad", s� som kvinnfolk opp i Norrland f�rr, med en liten
benkrok p�tade ihop pr�ktiga starka vantar. Och p� den halfvan var
sydt med garn r�da rosor, gr�na blad och bruna stj�lkar.

"G�r de i er nu hvar rosorna och bladerna ska sitta, tro?" Maglena l�t
den lilla vanthalfvan g� emellan syskonen. "Ja, men hvem ska g�ra de!
Int kan du f� ihop s�nt som �r s� fint och konstigt, int", sade M�nke
�fverl�gset, med f�rkrossande �fvertygelse.

"Nej det f�rst�s", bj�bbade Maglena. "Du tro v�l att du f�rr vore god
f�r te g�ra de, -- du, som stoppa strumper liksom man snor ihop
�ppningen p� en mj�lp�se, bara dra ihop h�le - hur stort de �n �r."

"Maglena akt dej, s� du int blir munt" (n�bbig), f�rmanade Ante. "De
�r aldrig n�ge beh�ndigt n�r kvinnfolke bli s�".

"Ja, s� kan han tiga, d� han ingenting vet om de han gormar om."

"De �r f�r en ingenting vet, som en fr�gar", fortfor Ante saktmodigt.

"Int vet jag h�ller hur du ska b�ra dej �t med rosorna d�r, eller hur
du ska f� tid med s�nt g�ra."

"Ja, men jag vet de. N�r du var ute i g�r och bar in ved �t dom och
skotta sn�, s� var jag inne hos frun, och hon hj�lpte mej att laga
tr�jan h�r. Och jag fick sy f�rkl� h�r �t mej."

"Jag fick sy ett �t mej �", sade Anna-Lisa stolt.

"Och n�r de var gjordt, s� visa hon mej hur jag skulle p�ta. -- S� h�r
ser ni! Men de' �r farligt konstigt f�rst�s."

Med frostr�da, stela fingrar, n�san rinnande och munnen h�gtidligt

hopknipt, f�revisade Maglena sin, i syskonens �gon, f�runderliga
f�rdighet i att p�ta.

"Och se'n sir ni, kom de m�rkligaste."

Hon tr�dde med viktig min r�dt garn genom �gat p� en tappisserin�l.

"Sen, si ni -- kom de riktigt underliga. -- Att jag kan -- sy -- s�

h�r -- grant."

Bara n�gra stygn sydde hon, men det v�ckte tillb�rlig respekt hos
syskonen.

Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig �karbrasa, ty

platsen ute i sn�n i flera graders kyla, var inte den l�mpligaste till
syskola.

"Efter de, sir ni, s� p�tar jag vantar och syr rosor p�, och -- s�lj
dom, sir ni, -- och f�r pengar -- och k�per oss en liten stuga, som si
ut som linnb�r � fil och har f�nster, som skratta opp under taket.
Sm�stintena och allihop, s� ska vi g�ra vantar. Svenska vantar --, f�r
frun hon sa de vi skulle g�ra allting just som i tanke p� att Sverges
namn skulle komma med, en f�r g�ra allt en g�r s� en inte sk�mmer ut
landet f�rst�s. Bara det blir v�r, s� ska jag b�rja p� att sticka me'n
jag g�r, f�r hon sa' att s� har kvinnfolke gjort h�r f�rr. Jag ska
sticka sm�strumper �t er p� dagarna och s� p� kv�llen, n�r vi sitt ute
i n�'n bj�rkhage, s� ska jag p�ta och sy roser, som ska bli lika
granne som t�rnblommor."

"Ja, int f�r jag t�nk te � ge mej p� te p�ta vantar", sade M�nke i det
han r�tade p� sig och stoppade in vid handlederna �fverfl�det af de
l�nga, h�ngande tr�j�rmarna.
"Nej, jag f�r min del far te Amerika och gr�f opp s� mycke guld, s�
jag kan k�pa hela Frostmo socken och k�rkan me om jag vill, och
fylla'na med myrb�r och mylost (rund f�rsk ost) och �kerb�r och fl�sk
och --"

M�nke tumlade �t sidan. Storskrikande och f�rskr�ckt tog han handen �t

kinden. En �rfil br�nde d�r. Ante, som inte hade agat barnen s� l�nge
mor lefde, och som brukade ha ett f�runderligt t�lamod med dem, blef i
ett nu flygande sint.

M�nke fick en �rfil, och Ante gaf sig vidare till att skaka om honom
som om han hade varit en potatiss�ck, som man ville ha mera rum uti.

"Gosse, att du int sk�ms! -- Ska du h�lle fr�mmande land f�r mer �n
v�rat. -- 'Fara dit efter gull' -- som farbror v�ran, som bara g�tt
bort sej d�r. � de till, att du skulle ta gulle och k�pa k�rkan bara
f�r du skulle ha den granna k�rkan, d�r dom f� predika om Gud, till
ett hebbere. -- De �r ett ledt sinne i dej M�nke, � s�n't d�r tal lid
jag int h�ra."

Barnen gingo i vanlig vandringslunk v�gen fram�t, betydligt h�pna

�fver Antes ov�ntade vredesutbrott.

M�nke tjurande och sm�tjutande.

"De �r b�ttre f�r en karl te g�ra vantar me heder �n te ta opp

s�ckfyller me gull och ha de till s�nt, som ondt �r, -- kom ih�g de du
M�nke", fortfor Ante �nnu fl�mtande af harm. Han klef in i sm�skogen
genom drifvan, och skar med den skarpa knifven af en grantopp, som
hade grenarna sittande i s� j�mn krets om stammen att den l�mpade sig
v�l till gr�ttvara (kr�kla). Han bj�d till att bli god igen.

"D� int sm�stintena sitt p� k�lken nu", sade han, "s� har jag t�nkt
forsla �mnen p�'n te arbeta �f om kv�llarna n�r vi kom in i n�n g�rd
d�r dom ha eld p� spisen, eller i n�n bryggstuga eller dr�ngkammare.

"Du t�nk g�ra gr�ttvarer och tvagar te s�lje?" fr�gade Anna-Lisa, med
en viss respekt i r�sten gentemot den myndige brodern.

"Jag ha mest t�nkt de. Tr�skedar �. Farfar d�r i Sven P�ls var nog fri
(duktig) te g�ra skedar, men jag ha ju aldrig haft n�n knif, s� jag
har kunnat g�ra efter dom."

"Men dom ska jag m�la �t dej", ropade Maglena in�t dungen, till Ante.
"S� granne sm� bl� roser, och hvitkullen (pr�stkragar). Jag ska g�ra
f�rgen som mor giorde den, t� l�f, blomster och r�tter."

"F� jag hj�lpe dej te g�ra skedar n�r jag blir stor", mumlade M�nke,
n�r han kom i n�rheten af Ante ut p� v�gen.

"Nog ska du f� de, gosse. Si h�r ska du f� gamm knifven min, s� kan
du, fast du �r liten f� b�rja p� te g�ra �mnen."

"Vi kan s�lje skedarna � Ante, och f� pengar. Men jag ska int k�pa
k�rkan, f�r d� kan int pr�sten l�sa d�r."

"N��j, och vi kan int sitta d�r och h�ra p�'n och sjunga och l�sa, s�
vi bli sn�llt folk, som mor t�nkte vi skulle bli."

_________________________________________________________________

TRETTONDE KAPITLET.
I DEN D�DAS ST�LLE.

N�r barnen n�gra dagar senare hunno s� l�ngt som ut ur v�rsta

fj�llbygden, kommo de en kv�ll fram till en g�rd d�r sjukdom och sorg
g�stade. Det var till en stor rik bondg�rd. �ldsta flickan d�r hade
nyss d�tt, bara tio �r gammal. Och nu l�g lillpojken, ende sonen, som
var sju �r, sjuk i samma onda som systern d�tt utaf. Hustrun, en
st�tlig, vacker kvinna stod vid spisen och vispade kornmj�l i det
kokande gr�tvattnet, n�r den lilla barnskaran med som vanligt blyga,
f�rsagda anleten tr�dde in.

Hon hade en str�ng husbonde till make och fick nog sk�ta sitt
ordentligt och som vanligt, fast sorgen satt i hj�rtat och oron i
sinnet f�r den lille, som nu kanske ocks� skulle tagas ifr�n henne.

Hon v�nde sig mot d�rren, n�r den l�nge blef �ppen, innan alla de fem
barnen hunnit in.

I dag knuffade de Anna-Lisa f�re sig. I en s� h�r stor, fin g�rd var
det s� grufsamt att komma in, f�r den som var uselt kl�dd och kom f�r
att beg�ra mat och husrum.

Hustrun blef vid att stirra p� Anna-Lisa.

"Kom fram till elden barn", sade hon med mild, tungsam st�mma. Hon
r�ckte ut handen och h�lsade god dag p� Anna-Lisa, som k�nde detta s�
b�de stort och h�gtidligt. Det var just inte vanligt att bli h�lsad
s�, n�r man kom som n�d�rsfolk i g�rdarna.

"Hvad kan hon heta en s�'n stinta", fr�gade hustrun och str�k tillbaka
halsduken fr�n Anna-Lisas ljusa h�r.

"Anna-Lisa", svarade den tillfr�gade och s�g med sina �rliga bl� �gon
upp i bondhustruns sorgsna.

"Nej, de �r v�l int sannt heller? 'Anna-Lisa', som v�ran Anna-Lisa,

hon som Herren tagit."

Hustrun tog sig om hufvudet med b�gge h�nderna och sj�nk ner p�
spisb�nken. Gr�tgrytan hade hon redan lyft fr�n elden.

"Jo nog �r det sant", bekr�ftade Ante och steg fram. "Hon het
Anna-Lisa hon, som mormor v�ran, som �r d�d."

Mannen kom in i f�lje med de tv� dr�ngarna. Sn�iga voro de, fast de
ute p� f�rstukvisten stampat af sig de v�rsta klumparna, som f�ljt med
ifr�n skogen, d�rifr�n de k�rt fram timmer.

Unga karlen, som han var, gick han lutad, med b�jdt hufvud.

"Hur g�r de lilldr�ngen v�r?" fr�gade han hustrun i f�rbig�ende.

"Bara som med stintan. Herren ta nog gossen �."

Mannen gick tyst fram till bordet, satte sig ner och l�ste bordsb�nen.
Han tog tr�skeden och �t ur samma gr�tfat som dr�ngarna fast hvar och
en af dem hade sin s�rskilta lilla tr�vril med mj�lk. Getost och sm�r
och br�d fanns �fven p� bordet.

"Har Gullicksmor farit iv�g", fr�gade han vidare l�gm�ldt.

"Hon for f�re middan och d� kunde hon inte mer g�ra f�r lill'Calle. Om
vi ocks� k�rde alla de femton milen ner till doktorn, s� hj�lp de
inte. Han ligg bara i slummer nu -- s� vi �r nog snart barnl�s."

Mannen �t, sked efter sked, men nog syntes det att sorgen hade ramat
honom s�v�l som hustrun, hvilken stod vid bordet till synes lugn, och
skar opp tjockbr�d (runda r�gbullar) till skogskarlarna, som alla s�go
lika betryckta ut.

"De �r int ondt efter sm�folk annars int, ser jag", sade husbonden med
bitter r�st. "D� en int f� beh�lla och f�da sina egna, s� gjorde en
b�st i att skicka iv�g andras barn ocks�."

"En gjorde stor synd d�, syns de mej", sade hustrun saktmodigt. "�r vi
snart utan barn, s� �r de h�r sm�stackrana, som jag h�r, utan
f�r�ldrar. Jag t�nk de �r n�stan v�l s� tungt de."

Det blef alldeles tyst i det stora k�ket, �fver hvilket elden flammade
s� muntert. Kittlarna �fver ing�ngsd�rren bl�nkte i en l�ng
rikemansrad. V�ggs�ngarna voro f�rsedda med r�drutiga f�rb�ngen. Den
h�ga dalkarlsklockan lyste grant, bl�, med r�da rosor. Snygga
trasmattor randade det inunder dem hvitskurade golfvet. Och innanf�r
de blanka f�nsterrutorna, med hemv�fda luftiga kappgardiner f�r,
syntes blommor, myrten, balsamin, lejongap och t�rblomma. S� det var
ett stortrefligt rum, som inte sk�mdes af de tre spinnrockarna med lin
p� hufvudet och garn p� rullarna, hvilka voro undansatta f�r kv�llen.

"G� fram och tacka (h�lsa) far, Anna-Lisa", sade hustrun och sk�t
flickan emot husbonden med ett meningsfullt, sorgset leende.

Anna-Lisa rodnade djupt n�r hon ensam gick fram. Hon s�g s� mild och
rar ut i denna stund, s� treflig, snygg och kammad, fast hennes kl�der
voro usla och slitna.

Husbonden s�g upp f�rundrad.

"Hvad i fridens dar hetter du, stinta?"

"Anna-Lisa". Hon s�g f�rsagd och �ngsligt bort till syskonen.

Husbonden tog, liksom f�rvirrad, om hufvudet med h�nderna, som hustrun

gjort nyss.

"Herre gulla, Brita Dea, hon liknar ju akurat Anna-Lisa v�ran innan
sjukdomen b�rja p� te ta na."

"De kom f�r mej �, n�r hon stog framf�r mej i j�ns, att Anna-Lisa
v�ran gick undan f�r den h�r skulle komma ist�lle."

Hustrun s�g fast och allvarligt p� mannen. Hon tog Anna-Lisa vid
handen -- lade sedan sakta, liksom smekande, sin arm om flickans hals
i det hon �ter f�rde henne fram till syskonkretsen vid spisen.

N�r karlarna, efter att ha tackat Gud f�r maten, stego opp fr�n
bordet, dukade hon fram d�r f�r barnen mj�lk och gr�t och, hvad som
icke ofta kom dem till del, sm�rg�s p� det fina, p� den tiden h�gt
skattade r�gbr�det.

Sen gick hon snabbt och tyst ifr�n dem. Barnen f�rstodo att det var
f�r att se till den sjuke gossen.

De sutto kring bordet oroliga och bet�nksamma. Talet om att Anna-Lisa

kanske skulle bli stannande, �ngslade dem.

Hustrun kom ut igen ifr�n lill'kammarn innanf�r k�- ket d�r den sjuke
l�g. Hon gick hastigt genom k�ket och tog v�gen ut.

"Han �r d� nu kanske", hviskade Anna-Lisa. "D� blir dom sint p� Herren

och vill k�ra ut oss."

"Inte", inv�nde Maglena. "Ni s�g v�l att de lyste ljust ur �gona
p�'na. Han �r v�l h�llre b�ttre, gossen, och d� blir dom glad och vill
tacka Herren, och s� ta dom dej, Anna-Lisa."

�ter sutto barnen tysta, i tungsam st�mning.

Pl�tsligt b�jde Anna-Lisa hufvudet ner emot h�nderna, som hon hade
hopkn�ppta �fver bordet. Hon gret --, gret, fast s� tyst att ingen
kunde h�ra det. Men det syntes p� axlarna, som skakade och p� den
tr�stl�sa st�llningen med hufvudet.

Syskonen mumsade p� sina pr�ktiga sm�rg�sar under �ngslig tystnad.

"K�re dej, Anna-Lisa --, k�re dej", -- sade Ante och f�rs�kte dra
hennes h�nder �t sidan. Det f�ll honom s� tungt och ovant f�r det h�r,
att Anna-Lisa, som alltid varit s� stilla och lugn, nu skulle gr�ta s�
farligt.

Anna-Lisa satte opp hufvudet, alldeles r�dgr�ten.

"Jag vill int vara utan er --, f�rst sm�stintena, som jag s�rjer s�
farligt, -- och s� er allihop."

"Ja nog blir de ledt f�r oss, �", sade Ante stillsamt. "S� bra som du
har varit mot sm�'en h�r, och oss allihop f�r den delen."

"Och hvem ska mj�lka Gullspira --, � laga �t pojkarna, � tv�tta och
h�lla er i ordning --", snyftade Anna-Lisa. Hon s�g med en moderligt
bekymrad blick �fver de b�gge minsta vid bordet. "Ni vill ju hvarken
kamma eller tv�tta er om jag int h�ll efter er."

M�nke och Per-Erik s�nkte �gonen, skuldmedvetna. S� morskt manfolk de

ville vara, s� f�ref�ll det dem farligt besv�rligt det d�r, att m�sta
vara kammade och tv�ttade. Det var inte alls n�ge beh�ndigt heller,
att om l�rdagskv�llarna f� lof att kr�nga af sig varma skjortan, som
snodde sig s� godt efter kroppen. Och s� streta f�r att f� armarna in
i en annan, som kunde vara huskigt kall, ja bl�t till och med, tyckte
pojkarna, n�r den legat i kunten och det varit yrsn�, som tr�ngt in i
den, eller ov�der. Just aldrig heller att n�gon skjorta passade precis
�t dem. Skjortan, s� v�l som andra plagg, kom alltid som en
�fverraskning f�r dem, -- stort var det ibland, s� plaggen b�de h�ngde
och sl�pade, och sm�tt och tr�ngt en annan g�ng, s� n�san kom i kl�m
n�r ombyte skulle ske.

Anna-Lisa, hon brukade gnida dem i �gonen och om hals och �ron med
s�pa och vatten och torka dem med gammelkl�der, som voro tv�ttade, men
omanglade f�rst�s, och h�rda "s� de refvo som vargklor", f�rs�krade
sm�dr�ngarna n�r de satte sig till motv�rn.

Om de nu sutto vid bordet verkligen �ngsliga att Anna- Lisa skulle bli
stannande efter dem h�r, s� hade de d� inte samma bekymmer som hon i
fr�ga om den kommande bristen p� snygghet och ordning. Det enda, som
skulle h�lla dem uppe i saknaden efter henne var just det i en hast
uppflammande hoppet om, att de, utan henne skulle g� fria fr�n vatten,
s�pa och torktrasa.

"Du skulle f� de bra h�r, Anna-Lisa", sade Ante med ett f�rs�k till
frimodighet i r�sten. "Du f�r nog riktig s�ng te ligga i, och s�'n h�r
mat f�rj�mnan."

"Och medan s� skulle ni allihop g� kring v�garna, och jag skulle t�nka
p� att ni l�g s� ni fick ohyra efter andra n�d�rsfolk i n�'n kall
stuga, kanske, och att ni aldrig fick �ta er m�tt."

"Nog ha vi f�tt de n�'n g�ng �. Mins du i den stora g�rden, d�r dom
�nd� hade s� m�nga barn, och vi fick en hel gryta �rtsoppa --, dom
kokte s�rskildt d�r f�r dom, som g� kring v�garna."

"Ja, s� skulle jag kanske st� h�r � och koka f�r s�na", fortfor
Anna-Lisa klagande. "Och t�nka att ni var hungrig och int visste en
enda dag i f�rv�g hur ni skulle f� husrum till natten."

"K�re dej, int �r de n�ge farligt, int", satte Maglena in med mjuk
tr�st i st�mman. "Vi ha v�l aldrig legat ute heller n�n natt, och r�tt
som de �r, s� �r det ljust hela natten och d� f� en ligga hos
blommerna ute p� backen. "

"Och d� s� ligg jag inne i s�ngen", sade Anna-Lisa med samma klagande
r�st.

Men hon log lite skamsen i detsamma. Och med det for en l�ttnadens
ljusning �fver syskonen.

"De �r farligt hvad de �r sv�rt te vara n�jd", sade Ante

eftert�nksamt. "Jag har g�tt om dagarna och tyckt att det skulle vara
s� bra om vi allihop fick komma till sn�llt, rejelt folk -- s�'na, som
mor skulle lika, -- och nu s�" --.

Ante tystnade, det syntes huru tungt han fann det, att m�jligen m�ste
l�mna den omt�nksamma, duktiga systern efter sig.

"Du m�tt g� med oss hvart vi g�, Anna-Lisa", mumlade Maglena med sista
sm�rg�sbiten i munnen. Hon torkade n�sa och fingrar p� det lappade,
urtv�ttade f�rkl�det och str�k med sitt hufvud emot Anna-Lisas kind.

"Si du, de �r alltid beh�ndigt te vara ute, -- om en ocks� inte har de

s� bra, s� sir en �nd� s� mycke. Sn�n hitta p� te s�tta sej s� roligt
p� allting. Och roligt �r de till se sp�rena i sn�n n�r han ligg j�mn
p� myrer och �krar. Det blir s� l�nga krus p�'n -- just som spetsar.

Haren och r�fven och hunn, och skatan och kr�kan, som har kommi nyss,
allihop krusa dom sn�n med f�tterna p� olika vis, s� den blir s� fin
som till br�llop."

"Jag sir ingenting s�n't, jag. Jag sir bara er", mumlade Anna-Lisa,
sorgsen.

"Ja du ska komma och f�lja oss igen, h�r du Anna- Lisa. Nu blir de v�r
och storforsarna kom l�s, och det sjung s� grannt ur dom. Gullspira ha
vi me oss, s� vi ha mj�lk te dricka, -- myrb�r ha vi p� myrena, och
bl�b�r och jordb�r s� mycke vi kan �ta."

"Ja ha en g�tt ute och sliti ondt p� vintern, s� nog kan en g� p�

sommarn �", sade M�nke afg�rande.

"Stinta, jag tyck du ska f�lje som f�rr jag", ans�g Per-Erik.
Yttrandet kostade honom en viss �fvervinnelse, ty den hotande faran af
tv�ttning och kamning stod alltj�mt f�r honom.

"Tyst", varnade Anna-Lisa och h�jde lyssnande upp hufvudet. "De l�t
inne i lill'kammarn, pojken lef, han vill ha n�'n till sej kanske."

Hon sm�g villr�dig, p� t� �fver golfvet och stannade vid d�rren.

"Kom hit --, jag vill int vara ensammen", h�rde hon en sp�d, svag r�st
d�rinne.

"�r de du, Anna-Lisa", sade den lilla sjuklingen borta i

utdragssoffan.

"Sjung 'Hvar jag g�r', f�r mig, -- s� ska jag somna."

Gossen v�nde sitt, nu efter en h�ftig kris till det b�ttre,

svettfuktiga ansikte �t v�ggen, sl�t �gonen och v�ntade p� s�ngen.

Anna-Lisa k�nde v�l den s�ngen, men det bar henne emot att sjunga
ensam och p� fr�mmande st�lle.

"Sjung, h�r du", ropade gossen, med sjuklingens ot�liga r�st.

Anna-Lisa gnolade sakta: "Hvar jag g�r i skogar, berg och dalar,
f�ljer mig en v�n, jag h�r hans r�st."

Medan hon sj�ng, str�k och svalkade hon gossens panna med en
linnetrasa, som hon fuktade med vatten fr�n en porslinsmugg, som stod
p� stolen bredvid hans b�dd.

Hustrun kom in, med mannen i f�lje. Det var honom hon s�kt upp och nu
f�tt med sig. Han skulle se undret, som skett med gossen, deras enda
barn.

Mannen blef s� tagen, n�r han s�g barnet, som f�rr feberr�d kastat sig
i pl�gor, nu ligga i lugn h�lsos�mn, att han ofrivilligt kn�ppte
h�nderna i tack och lof till en hj�lpsam Gud.
Anna-Lisa afbr�t s�ngen och steg upp f�r att f� komma ut.

Mannen tog tag i hennes arm.

"Du ska stanna hos oss stinta, f�r s� glad som nu har jag aldrig varit
i alla mina da'r."

Anna-Lisa drog sig sakta ifr�n honom. Sorgsen och f�rskr�ckt s�g hon
�t d�rren. Det var som om hon d�r bakom �gt all v�rldens skatter att
f�rlora.

"Du �r v�l glad att slippa n�d och bekymmer och ha hem och skydd h�r
f�r alla dina dagar nu, d� jag t�nk att du ska f� stanna h�r f�r
alltid", fr�gade den unge husbonden f�rundrad och n�stan on�jd, d� han
s�g flickans �ngsliga uppsyn.

"Jo", svarade flickan l�gm�ldt. "Men de blir mej bara s� tungt, n�r
jag t�nk p� sm�pojkarna. De �r jag, som ha tv�tta dom och kamma dom,
och mj�lkat Gullspira, s� att dom har f�tt s�t mj�lk om dagarna. Den
minste �r inte s� gammal som den h�r, och skall fara och g� kring
v�garna, medan jag har det bra."

_________________________________________________________________

FJORTONDE KAPITLET.
PER-ERIK OCH ANNA-LISA.

Anna-Lisas stora bl� �gon t�rades. Hon gick ut till syskonen.

Husbonden f�ljde henne. Han tog sm�dr�ngarna i �gonsikte,

"S�, det �r den d�r lilla som du �ngslas mest f�r? Herresten heller,
tocken liten dr�ng, som har kunnat vandra �nda fr�n Frostmofj�lle."

"Jag �r nog int liten, jag. Jag blef p� sjette �ret nu i Kyndelsmess."

Per-Erik besvarade flyktigt ungbondens blick. Han skrapade gr�tfatet

�nnu en g�ng och slickade af tr�skeden med ordning och eftertryck.

Husbonden m�ste dra p� munnen.

"Dom kan nog kanske inte sl�ppa af dej, syskonen dina?"

Per-Erik spottade f�r sej och glodde med stora �gon bort emot
spiselden.

"Jag vet int hvad jag ska s�ga. De skulle nog vara ledt f�r dom till
att int ha n�'n te �ngslas f�r och h�lla efter, nu sen sm�stinterna
vardt kvarh�llen hos j�gm�starns."

Hustrun kom till. Hon stod och h�rde p� gossens prat, s� ljus och glad
i uppsynen som hon inte varit se'n enda dotterns d�d.

"S� kan ni kanske inte undvara honom d�?" undrade husbonden med en
liten s�rskild, menande blick emot Ante.

Ante m�tte blicken allvarsam.

"De l�na int te orda om de f�rr�n n�ge s�n't kom p� tal."

"Det �r godt, klokt slag i de h�r barnen", sade mor M�rta-Dea. "Jag
tror dom f�r hvad v�lsignadt och bra �r, till huset."

"En kunde kanske l�ta den d�r morska lill'karlen stanna h�r ocks� s�
l�nge", sade husbonden tveksam. Han ref sig bet�nksam bakom �rat.

"Lill'Kalle frisknar nog till fortare, n�r han f�r kamrat", sade
Brita-Dea.

Ante blef ifrig han med. Skulle Anna-Lisa tagas ifr�n dem, s� blefve
det sv�rare �nd� att h�lla ordning p� de sm�, bland alla de fr�mmande,
ibland bra ledsamma f�rh�llanden de r�kade in uti.

Det fanns s� m�nga stygga exempel, s� mycket af orent, som skulle

tr�ffa gossens �gon, s� mycket ledt, l�ttsinnigt tal, gr�l och knot
och grufliga svordomar, som �nnu skulle n� hans �ron, n�r man s� drog
fram fr�n g�rd till g�rd.

"De vore nog farligt bra, om Per-Erik fick bli i en s�'n h�r g�rd, s�
de kunde bli en rejel karl af 'en", sade Ante. Hans djupa, m�rka �gon
s�go allvarsamt upp p� den starke, granne bonden, som stod framf�r
honom.

"N�r jag blir lite gamlare, s� ska jag ge mej i tj�nst som getare
eller lilldr�ng, d�r jag f�r l�ra mej n�'nting, och se'n ska jag komma
hit efter Per-Erik, om han bara f�r stanna till dess."

"S� f�r han v�l de. Jag lid int t�nka de lill'Kalle v�r skulle kunna
bli bortvist och g� kring v�garna som den d�r lille nu skulle komma te
g�ra. Det �r morskt slag i dej, gosse, ocks�. Och jag tror dej mest om
te kunna g�ra hvad du s�ger, s� du till slut kan komma och ta igen
lillen, d�rest du f�r ha h�lsan."

Hustrun r�ckte storn�jd ut handen mot Ante, med h�lsande, bekr�ftande

handslag.

"B�dda �t pojken i norra �fvers�ngen", sade mannen. "Han syns vara ren
och snygg, fast han kom fr�n landsv�gen."

Ja, nog visste Per-Erik, att han var "ren och snygg". Det var bara
m�ndag �nnu, och han hade sista l�rdagstvagningen, denna g�ng �tf�ljd
af tr�ng, n�skl�mmande skjorta, i alltf�r friskt minne.

Anna-Lisa f�r ligga d�r hon �', sade Brita-Dea. Hennes anlete lyste af
bel�tenhet och hon pratade med barnen, som om de varit gamla bekanta.

Pigan, som kom in med kv�llsmj�lken skummande i en stor bl�m�lad

bytta, stannade vid d�rren som f�rstenad. N�r hon gick ut f�r att
stilla korna och mj�lka dem, var d�r tyst i g�rden, tyst som n�r d�den
tagit, och st�r hotande att taga �nnu mer. Och nu -- glada, jollrande
barnr�ster, slammer af skedar och fat, som diskades. Framf�r spisen en
liten stinta med lockigt h�r, som sydde r�da rosor p� en tummvante. En
pojke, som spantade stickor och sopade spiselh�llen, sedan han lagt
mera ved p� h�rden. Mor Brita-Dea sj�lf vid spinnrocken igen.

"J�mmerligen heller, s� beh�ndigt h�r �r", sade Stina. Hon �ppnade

d�rren till ett stort sk�p, d�r tomma, rena mj�lktr�g voro inskjutna i
sl�ar �fver hvarandra. S� satte hon sil �fver tr�gen ett efter annat,
och h�llde med skopa i den varma mj�lken.

Den stora katten, som satt och glodde fr�n sk�pb�nken, fick ocks� en
skv�tt i sitt fat invid vattentunnan vid d�rren.

Stina f�rs�g sig med sm�r, br�d och kallnad gr�t fr�n sk�nksk�pet.
Se'n drog �fven hon fram spinnrocken och snurrade p� s� att hjulet
blef som ett moln, medan lingarnet, fint som silke, �kades p� rullen.

"Du f�r g� med pojkarna h�r till dr�ngstugan", sade matmodern omsider.
"Se efter att dom f�r �rngottskudde och en snygg f�rskinnsf�ll.
Stintorna och Per-Erik f�r ligga h�r i �fvers�ngen. Vill du si hur
lugnt lill'Kalle sof, f�rst?"

Matmodern och Stina gingo p� t� in i lill'kammaren. Stina s�g

obegripligt bel�ten ut, n�r hon kom ut d�rifr�n. Hon gick fram och tog
Anna-Lisa i handen.

"V�lkommen till oss, stinta, -- och du �', lill'dr�ng. Vi ska nog bli
gov�nner, det k�nne ja' p� mej."

_________________________________________________________________

FEMTONDE KAPITLET.
DET SP�KAR P� ISEN.

"Hu h�ller, det �r rent som om vi vore ensam p� hela jorden"", sade
Maglena och drog den lilla hemv�fda schal hon f�tt af mor Brita-Dea
b�ttre om sig.

"Ja, nog �r de sant, men de ska bli mindre grufsamt te komma in i

g�rdarna, n�r vi int �r s� m�nga", tillfogade Ante.

"N�r jag stanna ute hos Gullspira, d�r de int finns n�ge' lider te
binda 'na i, s� blir ni bara tv�, och de �r v�l ingenting te grufva
f�r."

"Ingenting", upprepade Maglena. "Jag kom j�mt i h�g sm�stinterna --

och M�rta-Greta, n�r hon sa 'tinnenin' i st�lle f�r 'ingenting'. Hon
satt lill'hufve' p� sne och titta opp med �gona och skulle l�tsas vara
s� bedr�fvad."

"Ja, hon var nog de � flera g�nger, d� hon fr�s, lill'stackarn, och
var hungrig och ville till mor", sade Ante eftert�nksamt.

"Mor skulle nog vara n�jd, t�nk jag, som det �r st�ldt f�r
sm�stinterna nu", tillade han.

"Nog �r hon de, m� du tro. De var v�l hon som fick komma hit till
jorden lite grand, som en �ngel och tala i folke, b� j�gm�starns och
Carl Nil'ses att ta barna."

"Ja, nog ha dom det bra nu, f�r int skulle dom tycka att de vore n�ge
beh�ndigt te g� h�r p� isen och r�nna �t alla h�ll med f�tterna, s� en
kan klyfva sej midt itu", sade M�nke bistert.
Sanningen att s�ga saknade han Per-Erik ohyggligt, om han ocks� tyckte
sig kunna undvara Anna-Lisa. Det var inte utan att i hans saknad
blandade sig ett grand medlidande med brodern, som nu ensam och
f�rsvarsl�s, blef den, som Anna-Lisa skulle ryka p� med s�pa och
vatten. M�nke hade deltagande framh�llit denna synpunkt f�r Per-Erik,
som dock med n�got af mod och f�rhoppning i r�sten f�rs�krat, att det
inte skulle bli fullt s� "huskigt" �nd�. Lill'Kalle tog ju opp sig,
f�rs�krade Per-Erik, "och m� tro s� rik bondson han �n var, s� kunde
en nog t�nka, att han skulle m�tta bli b�de kammad och tv�ttad, nu
till, n�r de f�tt en s�'n som Anna-Lisa till g�rds."

Men fast�n han t�nkte p� huru hj�lpl�st utsatt f�r s�'nt d�r han var,
Per-Erik, s� �nskade M�nke denna kv�ll att han varit tillbaka i den
ljusa, tr�jsamma (hemtrefliga) g�rden, hos honom.

Det skulle vara annat det �n att g� �fver en is, som lyste svart, och
bl�nkte som om man gett sig ut i �ppna sj�n, samt ha �fver hufvet p�
sej ett norrsken, som var ledt och �ngslande, med r�da och gula och
bl� l�gor h�gt opp p� himmelen. En kunde rent tro att det skulle bli
domens dag och att allt som fanns, b� jord och m�ne och stj�rnor
skulle brinna opp. F�r s� knastrade det och lyste och fl�g af l�gor
uppefter norra himmelen. Och �nd� satt m�nen d�r p� sitt h�ll och rent
skrattade med hela mun, utan vett, n�r han hade s� mycket farligt
omkring sig.

M�nke kunde mycket v�l ha f�tt �ka p� k�lken, som gled l�tt som ett,
intet �fver isen, och d� hade han inte beh�ft pl�gas med att r�nna och
halka �t alla h�ll. B�de Ante och Maglena hade uppmanat honom att
s�tta sig ned p� den. Men M�nke sade att han var karl till att g�.

Saken var den att ufven hade b�rjat tuta s� ot�ckt i Svartberget, som
gick som en v�gg neremot sj�n. Och s� var det ledt med det otr�jsamma
norrskenet. M�nke han tyckte att p� k�lken var han allt f�r l�ngt
borta fr�n folk, d. v. s. de tv� �ldre syskonen.

Ante och Maglena ledde Gullspira emellan sig. De st�dde henne p� samma
g�ng, ty det var v�l s� sv�rt f�r henne som f�r M�nke, att komma fram
i halkan.

"Vi f� m�st ta och dra na", sade Maglena. "Stackars lill'piga, du r�nn
ju �t alla h�ll och blir rakt slut f�r oss."

"S�tt dej p� k�lken du M�nke och h�ll i 'na. Hon kan godt st� d�r."

"Hon st�r nog �nd�. Det k�nns liksom beh�ndigare f�r mej te g�",
f�rs�krade M�nke i det samma han r�nde iv�g snedt med ena foten och
satte en duktig rofva p� isen.

Sint vardt han, ty det var v�l elfte rofvan han satt se'n han kom ut
p� isen, och r�dd vardt han.

D�r han nu sitter kvar och sm�tt gr�lande gnider den del, som f�rst
tar t�rn n�r man s�tter rofvor, s� f�r han se n�got som kom h�ret att
resa sig p� hans trinda hufvud. Han var f�rst�s inte vidare morsk i
h�gen f�rut heller. Jo, n�got kommer r�nnande emot barnen p� isen,
n�got som fl�g lika fort som �stanvinden, som bl�ste emot p� sj�n. Det
illulade och det fr�ste och det spottade. Och d�r syntes som en liten,
liten r�k, st�ende r�tt opp ifr�n det d�r, som kom r�nnande.
M�nke han kom p� f�tter igen, och det med fart.

"Herre gulla! -- Gosse! Stinta! Sir ni! -- Jag menar de �r skrymt

sj�lf, som kom och tar oss."

Ante och Maglena ryggade tillbaka af f�rskr�ckelse. De hade allt

g�rna, lika v�l som M�nke, velat ta till f�tter. Men det var ju en ren
om�jlighet att i bl�halkan kafva sig undan det sig hastigt n�rmande
vidundret.

"Hva' i fridens dagar �r de", hviskade Ante med �gonen utsp�rrade emot
det m�rka odjur, som med tv� sm� eldgl�nsande h�l�gon, eller hvad det
var, syntes �mna flyga p� dem.

Maglena knep h�rdt om Antes hand.

M�nke, lill'"karlen", gl�mde alldeles sin manliga v�rdighet. Han

gallskrek och hakade sig med b�de armar och ben fast vid Ante.

"Ja men aldrig har jag sett s� farligt i hela lifve", skrek Maglena.
"De �r ju en katta, och han kan int g�" --. Maglena tog vidundret, som
verkligen befanns vara en katt, opp i famnen, utan att akta p� huru
den fr�ste och spottade; sj�lf darrade hon af skr�msel och medlidande.

"Han har s� underliga f�tter", tillfogade hon hemsk till mods. "Kan du
Ante f�rst� hvad de �r �t dom?"

Ante tittade noga p� kisses f�tter.

"De �r -- de �r --. Nej hur ska'n kunna f�rst� de. Men de �r rent af
tomma svinkl�fvar, som dom ha stuckit in kattf�tterna i. De �r d�rf�r
han int har kunnat reda sej, utan f�ljt med �stanv�dre utf�r isen."

Maglenas t�rar fl�dade. Hon slet och ryckte f�r att f� loss
pinoredskapen, som kl�mde om kattens f�tter.

"Kisse, stackare, stackare kisse! De �r folk, som har gjort de, f�r si
hur h�rdt dom bundi me hvassa sn�ren."

Det var som om Maglena i dessa sn�ren fann bevis f�r att folk utf�rt
nidingsd�det, och att i annat fall katten sj�lf skulle ha tr�dt p� sig
fyra svinkl�fvar, som galoscher.

"Ja, ha folk gjort de, s� �r dom int folk, utan n�'nting som �r
ot�ckare �n allt styggt", sade Ante. Hans �gon l�gade i m�nljuset och
hans h�nder kn�tos som om han haft lust att kl� upp det folk, som
gjort detta.

"De var rompa (svansen) d�r, som stog r�tt opp, som jag t�nkte var
r�k", sade M�nke, hvilken nu alldeles frist�ende, p� vederb�rligt
afst�nd fr�n kattens befriade klor, tog den i �gonsikte. "Jag h�ll
mest p� te bli haj (r�dd) jag, och s� �r de bara en katta", fnyste han
f�raktfullt.

"Bara en katta", r�t Maglena full af f�rtrytelse. "Jag v�nne att den
som gjort de h�r, sutte bunden om f�ttren och r�dd, och hungrig, och
frusen."
"Ja och hade de h�r stygge norrskene oppom sig, och ufven, som tuta i
berge, och ett tjog vargar, som ule omkring sej", afbr�t M�nke f�r att
f� straffet sk�rpt.

"Ja de �, -- � s� skulle han, som har gjort de, fara fram med
�stanv�dre ensam p� natten, � int kunna stanna", �tertog Maglena.

Hon gret fortfarande, vaggade och smekte katten, d�r hon med den i
famnen satt sig ner p� k�lken.

"S� ledt folk trodde jag int de fanns i v�rlden", sade Ante dystert.

"S�'nt hade dom aldrig kunna ta sej te' me hemma i Frostmofj�lle."

"H�, var de likt de! Den, som hade gjort s�'nt hade blifvi utsk�md f�r
alla sina dagar", afgjorde Maglena h�rdt.

"Men nu m�tte du ha mat, stackare kisse. Du �r s� tunn och torr som

ett knifblad."

Om Maglenas liknelse ocks� inte var s� alldeles fullgod, s� var det

�nd� en sanning att katten s�g bedr�flig ut, ruggig, -- d� den ej f�tt
slicka och putsa sig, s� som kattor vilja h�lla sig fina, v�t, den
hade ju varit i vatten --, och mager, med bl�dande f�tter.

"Se d�r Ante, ta 'na me'n jag mj�lkar en skv�tt �t 'na."

Ante tog katten och h�ll den plikttroget fast, om ocks� icke med den
�fverstr�mmande �mhet, som Maglena visade i sin behandling af det
olyckliga pinade djuret.

Katten hade slutat opp att spotta och fr�sa, och s�rplade nu i sig
varm mj�lk ur en liten vril. Se'n b�rjade den putsa och slicka sina
�mmande, skafda tassar, samt tv�tta sig i ansiktet med innsidan af
framtassarna, som den f�rst v�tte med tungan. Efter detta kr�p den
kurrande, mildt, tacksamt jamande opp i kn�et p� Maglena. De voro med
ens s� goda v�nner, den s�kra v�nskapen mellan den r�ddade och
r�ddaren.

K�lkf�llen ordnades i b�sta skick. M�nke kommenderades dit igen, och

nu kunde han v�l sitta d�r f�rst�s, "f�r att int katta skulle springa
ifr�n dom".

Med Maglena i n�rheten, som i samma afsikt gick t�tt bakom honom och
sk�t k�lken, �terkom hans f�r en stund s� p�fallande f�rsvunna
manfolksv�rdighet.

_________________________________________________________________

SEXTONDE KAPITLET.
I R�FVARKULA.

M�nke sof, d�r han satt p� k�lken och hvilade sina tr�tta, anstr�ngda
senor och ben. Kisse sof, och hvilade d�dsskr�mda nerver och n�stan ur
led vridna lemmar. Uf och uggla tutade och skreko g�llt ko-hu-u, och
kl�-hvitt i bergen, som afspeglades i isen, s� den blef kolsvart
inemot stranden.
Men ute p� sj�n gl�nste isen r�d, gul, gr�n, alltsom
norrskensflammorna �fver himmelen speglade sig i dess gl�nsande yta.

Ante och Maglena, att inte n�mna lill'M�nke, skulle nog ha tyckt det
vara hemskt och kusligt, ensamma ute en s�dan kv�ll, om de inte k�nt
sig s� opplifvade genom det att de f�tt r�dda katten.

Som de nu gingo d�r och spr�kade och ledde Gullspira stadigt emellan
sig, s� n�dde de sista lill'granen p� sj�n. Den, liksom de andra
v�gprickande granarna hade mistat fotf�ste under t�v�dret, som varit,
och stod hankigt p� sned.

De fingo s�krare f�ste f�r f�tterna oppe i land, p� uppk�rd v�g.

Gullspira d�k blixtsnabbt in i busksn�ret f�r att skaffa sig kv�llsm�l
af tallris och videknopp.

Kisse ville ej stanna l�ngre, den var med ens f�rdig att ta till
f�tter. Maglena fick fatt i den. Hon stoppade katten in i schalen och
h�ll den fast med b�gge h�nder, medan Ante ensam fick dra k�lken med
den alltj�mt lika lugnt sofvande M�nke.

Han styrde stegen mot f�rsta stora bondg�rd han fick i sikte. Fr�n ett
annat, ett r�dm�ladt tv�v�ningshus en bit ifr�n v�gen, lyste ljus ur
alla f�nster. En kunde f�rst� att d�r var begrafning eller br�llop. S�
det var inte f�r slikt vandringsfolk, att g� fram till s�'nt st�lle.

De n�rmade sig d�rf�r det f�rstn�mnda, �fvenledes stora

tv�v�ningshuset, som var gr�tt och om�ladt, inte riktigt f�rdigt
heller, s� gammalt det �n var, ty f�r somliga f�nster sutto �nnu
br�dlappar spikade i st�llet f�r glas.

G�rdesg�rden, som omgaf in�gorna, var trasig l�nga str�ckor, och i ena
grindstolpen, som ledde in till g�rden, satt grinden och h�ngde p� ett
g�ngj�rn. De hade icke, som man brukar g�ra om h�sten, lyft in grinden
undan tyngande sn�. Skr�p och br�te och buteljsk�rfvor l�go synliga
och bl�nkte i m�nskenet.

Kisse lefde och regerade inom schalen hos Maglena, som om katten i en
hast blifvit vild. Den b�de kl�ste och fr�ste, huru lugnande Maglena
�n talade till den.

Det gn�llde i d�rren till storstugan, till h�ger i f�rstun. Nu stod

det ej till att h�lla katten. Med ett tjockt skr�n slet den sig l�s
och fl�g som ett skott ifr�n Maglena, ut p� g�rden.

En pojke af Antes storlek kom sl�ngande ut p� trappan f�ljd af en

gr�hund.

"Buss p� dom, buss p� tattarpacke, som kom", skrek han med g�ll r�st.

Gr�hunden sk�llde och morrade emot barnen med uppdragen nos och ilsket
bl�nkande t�nder.

M�nke vaknade och gaf till ett skrik. -- Gullspira flydde bakom Ante.

Men Maglena gjorde som hon brukade, n�r hon p� ett s� f�runderligt
s�tt f�rm�dde lugna och t�mja djur.
Hon satte sig ner p� marken, och bredde ut armarna mot hunden utan att
bry sig om att han nafsade �t henne och slet l�s en del af
schalfransen.

"Sussu -- sussu --! Int vill du oss n�ge ondt, vi, som �r sm� och
ensammen".

Gr�hunden tystnade, men morrade med ryggborsten h�jd. Han s�g farlig
ut, d�r han med l�msk blick och smygande steg gick omkring barnen, och
sn�lt v�drade efter geten, som krupit in emellan dem.

"Gosse", ropade Maglena med sin vackert klingande mjuka, men p� samma
g�ng best�mda r�st. "Gosse, huta �t hunn eran. Du sir v�l att vi �r
sm� och ensammen. Du �r stor du, och m�tte hj�lpa oss", tillade hon,
d� pojken bara hvisslade och inte tycktes h�ra p� hvad hon sade.

"Huta �t hunn p� rappe!" Maglenas r�st blef befallande. Gr�hunden tog

intryck af den. Han stod som skamsen.

Pojken steg ner fr�n trappan, sparkade l�s en isklump och kastade den
midt i gruppen. Den tr�ffade hunden, som gn�llande och med en hatfull
och skr�md blick p� Grels, pojken, g�rdens �ldste son, lommade iv�g ut
genom grind�ppningen.

Grels gjorde som gr�hunden, tog v�gen ut genom grinden, men sneglade
l�mskt tillbaka. Han s�g huru barnen d�r gingo till vedlidret med
getkr�ket, de hade med sig.

Jo, d�r var hon s�ker, geten!

Alla tre barnen f�ljdes �t till lidret med Gullspira, som de helt l�tt
bundo d�r invid en sp�nh�g, d�r hon kunde f� liggplats tills de, som
vanligt kunde f� in henne i en ladug�rd. Det var bara en af dem, som
annars brukade vara upptagen med Gullspira. Men i dag, h�r, var det
som om de icke v�gade vara �tskills en enda minut.

De h�llo h�rdt hvarandras h�nder, n�r de gingo stegen opp till

f�rstugan och �ppnade d�rren till det stora rum eller k�k, d�r det
lyste ut ur f�nstren.

Ja nog var rummet stort och vackert, det kunde ha sett ut precis som
stork�ket hos Carl Nilssons. H�r fanns ocks� �fvers�ng, rosig
dalkarlsklocka och bl�m�ladt sk�p. Men allt var slarfvigt,
oordentligt. Inga gardinkappor funnos f�r f�nstren eller f�rh�ngen f�r
s�ngarna. P� bordet syntes �nnu tr�vrilar och tr�skedar kvarl�mnade
efter kv�llsm�ltiden. Br�nnvinsbuteljer och �lflaskor stodo d�r, och
en massa smutsiga kort voro utbredda p� bordsh�rnet.

Tre r�dbrusiga karlar, husbonden och hans dr�ngar, spelade bondtolfva.

Svordomar och r�a utrop lj�do ut i rummet.

En storv�xt, vacker men slarfvigt kl�dd piga stod med ena foten opp p�
spisb�nken fram�tb�jd, och skrapade gr�tgrytan, som hon �t ur.

"Maka �t er, farfar", skrek hon ilsket till en gammal gubbe, som
darrande och fumligt, satt och t�ljde sp�nt- stickor.
"Ni ha int oppe h�r att g�ra l�ngre. Ni ha ju f�tt i er hvad ni ska
ha. Ge er i v�g nu bara!" sn�ste en �nnu ung bondhustru med fina, men
skarpa drag. Hon stod vid spisen och "luskade" en flicka af Maglenas
�lder.

Ante och hans syskon stego ljudl�st in genom d�rren. De k�nde en

brinnande lust att v�nda om, och om s� skulle vara, fly ut i
vildmarken igen. Men det var s� sent. De voro tr�tta och frusna och
l�ngtade s� mycket efter n�got varmt, efter lite vattgr�t eller
v�lling.

Tv� sm� pojkar af ungef�r Per-Eriks och M�nkes �lder, hvilka framme
vid bordet, skreko och slogos om sista skv�tten i en �lflaska, fingo
syn p� dem.

"Tvy!" Den ene, M�ns, spottade skickligt, s� att han n�ra nog vunnit
sitt m�l, att n� de intr�dande. "Tvy! Mor, sir ni hva f�r ett
tattarf�lje, som st�r h�r", gastade han.

Bondhustrun v�nde sig om. Barnen tyckte att hennes skarpa �gon och
hvassa n�sa liksom h�ggo sig fast i dem. De kr�po samman och gjorde
sig sm�, s� mycket de det f�rm�dde.

"Hva ska ni hit f�r, h�r �r ingen g�stgifvarg�rd. Vi ha int mer �n vi

�t opp sj�lf", skrek hon, och gick emot barnen med bordsknifven
hvarmed hon luskade dottern, i h�gsta hugg.

"Babba Kajsa -- h�r du", ropade en ih�lig r�st ifr�n ena nedre s�ngen.
"G�r int barna d�r n�ge f�r n�r. Du drar olycka �fver g�rden. Jag har
sett dom i dr�mmen i natt."

"Tig, gamm'tok!" r�t kvinnan. Men det var som om de uttalade orden
�ndock gjort ett visst intryck p� henne, ty hon v�nde sig fr�n barnen
och �tertog sitt f�r deras skull afbrutna arbete.

"Ge dom kallgr�ten, som vardt kvar n�r jag gaf h�nsena i morse. De
st�r en tetmj�lkskv�tt kvar d�r p� borde i vrilen, och br�dskrapet,
som �r d�r kan du ge dom."

"Ge dom sj�lf ni" --, sn�ste pigan. "Jag ska rusta mej f�r te g� till
br�llopsg�r'n med mj�lken jag. Alla andra mj�lkstintena �r nog redan
d�r. Men h�r i g�rden �r de aldrig n�'n ordning med n�n'ting.

Hon gick, men stannade tveksam, med d�rren �ppen. Farmor borta i
neders�ngen ropade p� henne:

"Brita, akta dej stinta --! Jag la'ut kortena f�r dej i j�ns --, de
l�g bara fattigdom och br�dl�shet, men hj�rterknekt emellan. Du kan ta
bort farligheten med att du g�r det godt �r. Ja-ja -- akta dej, du."

Brita drog �t sig d�rren med foten och gick in igen. Hon sl�ngde fram
de osmakliga matresterna till barnen, hvilka darrande, mer af skr�msel
�n af k�ld, sm�go fram till spisb�nken, dit matbitarna blifvit
framkastade.

"�h hut, du har tagi min mj�lkvril", skr�nade mindre pojken, J�ns.

Utan vidare gick han fram och ville rycka vrilen ur handen p� Maglena.
Hon h�ll den fast och s�g honom stadigt in i �gonen:

"Mor din ha sagt till om maten �t oss, � d� l�r du int ta den �f oss."

"Mor!" han r�ckte ut tungan emot modren. "Jag --", han sade n�got
mycket r�tt, -- men som betydde: "Jag struntar i mor och hvad hon
s�ger."

Maglena fick dock m�rkv�rdigt nog beh�lla vrilen. Detta var en

missr�kning f�r Erika, som just slitit sig l�s fr�n modrens grepp i
hennes hufvud f�r att f� �sk�da huru striden emellan den argsinte,
sn�le brodern och den fr�mmande tiggarungen skulle sluta.

De sm� vandringsbarnen �to kall, snaskig gr�t, sur mj�lk och

br�drester -- tysta, f�rst�mda, utan att l�tsas se eller h�ra de r�a
pinande ord, de grimaser med utstr�ckt tunga och l�ngn�sa, som
bestodos dem fr�n g�rdens trenne barn.

Grels kom �fven in, just n�r de f�rutn�mnda sm� and�ktigt tackade Gud
f�r maten. Han s�g led och ot�ck ut. Gammelgubben, som fumlade med att
f� karfva sista sp�ntstickan ur tj�rvedsroten, fick br�dt att resa
sig. Han letade efter k�ppkryckan. Men som vanligt hade n�gon af
barnen tagit den fr�n ryggst�det p� hans stol och kastat den ut�t
golfvet. De gapskrattade n�r gubben, halfkrypande, med ett ben
sl�pande, hasade sig fram p� golfvet efter den.

Ante, som ju s�g hvar kryckan l�g, gick genast fram och tog upp den.
Han r�ckte den till den gamle, som med sura, f�rvirrade �gon s�g upp
till honom.

"Hva-hva-hva-�r den go-go-go-s-s-ssen ifr�n", stam- made han med

misstro och f�rundran i st�mman.

"Go-go-go-s-s-sen", -- h�rmade g�rdsbarnen. De hoppade h�gt, slogo ut

med f�tterna, sm�llde dem samman igen och f�rs�kte att s�tta krokben
f�r farfarsgubben, n�r denne �ndtligen kom s� l�ngt, att han kunde
stega fram mot d�rren p� sina gamla f�rv�rkta ben.

"G� fr�n spisen ungar, s� jag f�r rum h�r med kaffebr�nnarn", sade
matmor till de fr�mmande barnen, utan att ge akt p� huru hennes egna
uppf�rde sig.

"Ante, hj�lp farfarn, han g�r lika illa, som mor gick p� sistone",
hviskade Maglena. "De �r s� farligt halt ute p� bron."

Ante gick l�ngsamt, som skamsen efter den gamle. Men n�r han kom ut,
d�r ingen gjorde narr af honom, tog han fast tag om gubbens ena arm
och hj�lpte honom varsamt ner f�r trappan utf�r den hala, kn�liga
stigen, som ledde till den lilla stuga d�r han bodde som
f�dor�dstagare.

B�ndernas gamla f�r�ldrar oppe i Norrland kallas "f�dor�dstagare"

eller "gammelfolk", n�r de l�mnat fr�n sig g�rd och jordbruk till
sonen och hans hustru. De gamla f� sig tillr�knadt och utm�tt hvad de
skola hafva af mj�lk, mj�l, potatis och dylikt. �ro ej barnen i den
g�rd de l�mnat grannlaga och goda, s� ha de det sv�rt de gamla.

Den lilla stugan d�r farfarsgubben nu stapplade in, var kall och
ov�rdad, d�rf�r att farmorsgumman var sjuk och l�g i v�stra
neders�ngen oppe i g�rden. Hon l�g d�r, icke f�r att f� b�ttre
tillsyn, utan emedan man ej iddes g� ner och laga den mat gubben
skulle ha, d� gumman ej orkade laga den, och slapp t�nka p� att se
till henne. Pigan, som annars skulle elda och se om den gamle, hade i
kv�ll annat att t�nka p�.

Gubben beredde sig till att, rysande af k�ld, l�gga sig p�kl�dd under
f�rskinnsf�llen i neders�ngen. Han var f�r stel och frusen f�r att
kunna orka l�gga ved p� den �nnu fr�n morgonen heta askan i spisen.

Ante gjorde det i hans st�lle. Han satte dit kaffekokaren ocks�, som
stod ute p� h�llen.

Gubben satt p� s�ngkanten och s�g p� gossen, hvilken i hans tanke

liknade en Guds �ngel, s� gr�daskiga och lappade kl�der han �n hade.

"Du-d-du f�r l-i-g-gg-a h�r i �fvers-s-s�ngen i-i-i natt", stammade

han.

"Maglena och M�nke �?" fr�gade Ante ifrigt. Han tyckte att tillvaron
hos den stackars gubben, som s�g v�nligt p� honom, i hans kalla
ov�rdade stuga, var vida att f�redraga framf�r det stora ljusa k�k d�r
man bara "tr�tte" med, och sn�ste hvarandra. L�ttare i sinnet sprang
han opp, sedan han sett till att vedklubbarna i spisen tagit eld och
att farfar blifvit afkl�dd och kommit i s�ng.

_________________________________________________________________

SJUTTONDE KAPITLET.
"KASKEN."

Grels stod ute p� trappan d� Ante kom dit�t. Han var p�fallande spak
-- ja h�rdes rent af helt f�rtrolig, n�r han gaf sig i spr�k med Ante.

"Vi t�nk g� p� koxen i br�llopsg�rden h�r bredvid. Brita ska g� dit

med mj�lken och d� f�lj vi med och koxa p� bruden."

"De bli nog beh�ndigt f�r er, de", sade Ante och ville f�rbi Grels,
in. Men denne st�llde sig i v�gen.

"Ja de bli lika beh�ndigt f�r dej och syskonen dina, som f�r oss."

"Int f� v�l dom g� p� koxen h�r, int."

"Hvem som h�lst f�r v�l g� p� koxen. Pojkarna i byn �r sint p� den h�r
bruden f�r hon, som �r s� rik och grann stinta, har tagit en utsocknes
karl, som int ha n� hemman och �r en s�'n mes, att han s�g nej till
br�nnvinet. Och d�rf�r ska dom st�lla till roligheter i natt och
skr�mma dom. Vi, sm�pojkar fr�n den h�r byn och fr�n grannbyarna �,
ska dit och vara med p� hvad som blir."

"Men inte vi d�, int. Maglena och M�nke �r tr�tt och m�tt g� och l�gga
sej."

"De �r dom, som vill g� och Brita och jag ha lofvat dom att f� f�lja.
Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt �t",
tillfogade Grels med n�got visst medlidsamt i r�sten, som tog Ante.
"Ja, vill dom, s� nog f�r dom f�r mej", sade han.

Grels gaf honom hastigt v�gen fri. Ante gaf ej akt p� den stygga
glimten i hans �gon.

Maglena och M�nke kommo emot honom ifriga. Tr�tthet och missmod voro
borta. De skulle f� g� och se p� bruden i granng�rden. Prostinnan
sj�lf hade kl�dt henne, och hon skulle vara s� fin s� drottningen
sj�lf kunde inte vara finare, -- i gullkrona, och rosor hela hufvudet
fullt, och r�dt silkessk�rp och svart silkeskjol, och lif -- och --
och!

"M�ns och J�ns-Petter �r riktigt bra mot oss nu", f�rs�krade syskonen.
"Men hu h�ller, dom ha h�lli p� � villa ha i oss "kask".

"�r ni tokig barn, har ni druckit af en s� farlig dryck." Antes �gon

sp�rrades ut af f�rskr�ckelse. Han gaf sig till att skaka och v�nda p�
M�nke, som om han t�nkt att f� ur honom ett d�dligt gift.

"Sl�pp mej, sl�pp mej!" skrek M�nke, d�mpadt f�r att de innevarande ej
skulle f� �gonen p� den nesliga behandling, som brodern l�t honom
underg�.

"Dom h�ll bara p�, men vi tog ingen kask", -- hviskade Maglena
lugnande.

"Husbonn h�llde s� mycke br�nnvin i hetkaffe, s� de blef mer br�nnvin

�n kaffe. Och dr�ngen d�r, han ville ha i oss s�n't."

"Ja, int kunde ni sm�stackare komma fr�n det", j�mrade Ante. "Och s�
ha ni inte kunnat akta er f�r f�rsta supen �nd�."

"Vi gret och ba' att f� slippa", f�rs�krade Maglena "och jag sa att
jag skulle f� spy af det."

"Men dom ville ha i er �nd� f�rst�s -- f�r att f� ha roligt �t er n�r

ni se'n i fyllan int skulle veta hva ni gjorde." Antes �gon brunno
m�rka.

"Ja, de ville dom, och dr�ngen d�r, som nu drick ur br�nnvinsflaskan,

han tog mej om hufvet och h�ll fast mej, f�r han skulle f� i mej
kasken", puttrade M�nke och glodde surt p� dr�ngen i fr�ga, som just
satte br�nnvinsflaskan till sin egen bl�svullna mun.

"Gosse --! Hur bar du dej �t f�r te slippa unnan, en?"

Ante grep M�nke h�ftigt om skuldran.

"K�re dej, du h�r v�l att de int var s� farligt", skyndade Maglena att
till�gga. F�r gamm'farmor i s�ngen ropa p�'n. S� h�r ropa hon:

"J�rker, akta dej! Jag sir ljus �fver barnas hufven -- och de st�r
bara m�rker om dej sj�lf."

"Han svor �t farmor, som �r s� sjuk, i lungsjuka, liksom mor, och som
snart kan d�. Men han sl�ppte oss �nd� -- f�rst�r du."
Ante nickade till som af l�ttnad. S� gick han sakta fram till s�ngen,
d�r den sjuka l�g och stirrade ut med ih�liga �gon. Hon hade f�tt ett
styggt hostanfall och han lade armen om hennes lif f�r att h�lla henne
oppe och lindra anfallet.

Hon f�ll tillbaka fl�mtande.

"Tro int p� folke h�r, och int p� barna. De akta int gammalt folk --.
Akta int far och mor -- och d� �r de int n� godt te v�nta af dom. Vi
ha vari s�n'a h�r i g�rden allihop se'n l�ngt bort i tiden. -- H�r ha'
funnits s� mycken elakhet och superi och svordomar, som dragit hit all
m�rkrets makter."

Hon stirrade opp framf�r sig, som hon sett i syne.

"Ni ska ha s� m�nga tack, farmor", sade Ante med l�g r�st. "Mor sa'
alltid att en' l�r sej supa d� en' b�rja me kask."

Det fl�g som ett ljusskimmer �fver den gamles d�dliknande anlete.

"�h det k�nns godt te h�ra tack. Vore s� v�l att jag kunde lefva igen
och lefva b�ttre. Om barna s�g att de gamla voro b�ttre, s� blef dom
nog b�ttre dom, �. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk -- de
f�rst�r jag."

"Mor hon var storriktig. Hon l�rde oss de r�tt var -- och hon gjorde
de sj�lf."

"Jag ser de --. V�l skall de g� er. -- Men akta er f�r folke � barna
h�r --. Dom ha' ondt i sinne till er."

"Hva' gormar ni om? - L�t k�ringen vara, hon g�r int annat �n sk�ller
och hostar da'n igenom", skr�nade Grels och ryckte Ante i armen. "Kom,
vi ska g� nu. Brita �r rustad."

Barnen, b�de de fr�mmande och de fr�n g�rden, g�fvo sig af. Grels
ryckte dem med sig n�r de ville stanna f�r att s�ga godnatt till
Gullspira.

_________________________________________________________________

ADERTONDE KAPITLET.
BR�LLOPSG�RDEN.

De kommo fram till br�llopsg�rden. D�rrarna stodo �ppna och det r�k af
v�rmen d�r innifr�n. Packande fullt med folk syntes utanf�r f�nstren;
de koxade in, f�r att f� se bruden.

Just som barnen n�dde fram, kom hon ut p� bron f�r att visa sig.
Brudpigorna, som h�llit pellet �fver brudparet i kyrkan, f�ljde henne.

Grann var hon, den unga bruden, det var visst och sant. Hon var
h�gv�xt och st�tlig och bar guldkrona. Dess sm� blad af guld pinglade
n�r hon r�rde sig eller skakade hand och "tackade" alla byns stintor.
De hade, just som sed var kommit med mj�lk till risgrynsgr�t och
ostkaka. Rosor bar hon, bruden, rosor i krans om hufvudet, och i
girland, fr�n axeln ner�t lifvet. Rosor p� den svarta sidenkjolen,
d�rtill hvit sl�ja och bredt, r�dt guldblommigt sk�rp, som n�dde ner
till kjolkanten.

God och mild s�g hon ut. Hennes �gon s�kte omkring efter de gamla och
till sm�barnen, som ej orkade eller v�gade tr�nga sig fram. Dem
kallade hon till sig, dem skakade hon hand med eller talade till.

"Nej, si tre barn, som jag int k�nner. Dom m�tte komma hit, s� jag f�r
tacka dom. Det b�r lycka med, n�r vandringsbarn h�lsa p� en s�'n dag."

Bruden gick ner f�r trappstegen och fick Ante och hans syskon med opp.
Det hvilade n�got lidande, t�rdt och dock ljust och frimodigt �fver
dem, som liksom drog henne till dem. De voro ju ocks� "utsocknes" h�r,
liksom hon skulle bli p� den trakt dit hon skulle komma, n�r hon
flyttade "ner i landet" d�r hennes unge make var s�gst�llare.

"Nu �r ni p� br�llop, s� mycket ni vet det", log hon emot barnen.

"�r ni fr�n Frostmofj�lle, s� har ni �ti barkbr�d nu ett par �r. Men i
dag ska ni �ta risgrynsgr�t och v�rtlimpa med sm�r, och k�tt, och
kaffe ska ni ha och doppa s� mycket ni orkar."

Bruden ropade p� kokmoran, som stod p� trappan till bryggstugan.

Barnen m�ste ha ett duktigt matknyte med sig, n�r de skulle till att
g�, f�rmanade hon.

Grannens barn kommo ocks� in och fingo sedvanlig traktering de med.

Men bruden tog ingen vidare notis om dem.

Fj�llbarnen fingo sig nog ett m�l, hvartill de aldrig t�nkt sig maken.
Brita, som bland andra m�nniskor, var som en helt annan flicka, snygg,
gladlynt och rent af god, tog sig helt ov�ntadt an dem. De skulle upp
och se p� dansen och lekarna, se henne dansa ocks�, f�r det kunde hon.
Hon hann knappt till d�rren med barnen, f�rr �n en st�tlig, smidig
timmerflottare kom och tog henne vid handen.

Ungdomen sprang redan i ringdans. En stinta f�ljde ringen, inuti den,

och h�ll sig till en gosse d�r.

Hon sj�ng med klar, grann st�mma:

"Ja, stampa du som g�r i ringen,

du vill gifta dej, men du f�r ingen.
Dansa med mej, det f�r du, om du vill.
men mitt unga hj�rta h�r mig ensam till."

Men i alla fall tog flickan, med den granna r�sten, genast en annan
gosse, en som d�rvid s�g mycket bel�ten ut.

De sv�ngde om inne i ringen och nu sj�ng hon:

"Kom v�nnen, kom,

kom sv�ng dej om med mej i dansen,
hopp falla la, la.
Gl�djens i dag, det �r v�r lag.
M�tte sorgen aldrig komma."

Bruden och brudgummen dansade inne i ringen. De sj�ngo den samma glada
dansl�ten men p� vemodig, s� innerligt vacker melodi. De s�go
hvarandra i �gonen, s� unga och granna och starka i h�gen.

En annan l�t togs opp. Alla sj�ngo och sprungo i ringdans.

G�cksam l�pte gossen i ringen. Han sj�ng och flickan svarade.

P� samma s�tt h�llo de i med den ena leken efter den andra.

"H�r �r v�nnen den b�sta,

som jag t�nker mig att f�sta,
uti lifvet och uti d�den den b�sta.

Du �r min ros och min lilja,

ingen skall oss kunna skilja,
f�rr�n d�den han hafver vunnit sin vilja."

Dans p� dans f�ljde alltj�mt.

Ante och Maglena stodo i d�rren. M�nke hade krupit bakom den, och
slumrade ljufligt med hufvudet s� placeradt att den f�rstkommande
kunde ge det en ofrivillig spark eller rent af trampa p� honom
ordentligt.

Nu voro danslekarna slut. Fiolerna, tv� stycken, st�mde upp.

Spelm�nnen stampade takten s� golfvet gungade.

Brudparet dansade --.

De dansade n�gra tag med hvarenda en. Bruden till sist till och med
Ante, som blyg f�r lumpdr�kten, tafatt sprang med, utan takt, som om
han varit ett tre �rs barn. En blank tolfskilling fick han af bruden,
n�r hon med en god blick �ter l�mnade honom vid d�rren.

Maglena, lill'stintan, skulle ju d� ocks� dansa med brudgummen.

Hon sl�ngde gammelschalen af sig. H�ret f�ll ner om axlarna p� henne,

lockigt, gl�nsande, s� det gjorde henne vacker, trots de lunsiga
kl�der hon bar. R�d var hon om kinderna, s� som hon blygdes och var
stolt p� samma g�ng. Men takten h�ll hon, och dansa kunde hon, s� att
de, som s�go p� m�ste skratta, s� bel�tna voro de att se p� huru
s�kert de sm� laddkl�dda f�tterna f�rde sig.

�fven hon fick en tolfskilling, och en "till lill'pojken de haft i

s�llskap", ocks�. De fingo "godta" att stoppa i knytena och mer �n en
bulle och god kaka.

De hade s� roligt, s� det lyste af dem af fr�jd d�r de stodo. Folk

voro ju s� sn�lla emot dem.

Barn, som voro med p� br�llopet, sm�go sm�ningom fram till dem och
ville g�ra sig bekanta.

Pl�tsligt v�nde sig Maglena mot Ante.

"Gosse, jag h�r Gullspira!"

"�r du tokig. Int kan hon h�ras �nda hit och i s�'n l�t som h�r �r."
Ante s�g sig virrig omkring. F�r en stund hade han gl�mt den vanliga
tillvaron, ansvaret och omsorgen om dem, som berodde af honom.

Han s�g f�rskr�md bort emot spelmansvr�n, blicken s�kte

instinktm�ssigt Grels och de andra tv� pojkarna, hvilkas, han t�nkte
p� det nu, illmariga, elaka ansikten han sett d�r just n�r han dansade
rundt med bruden. Han b�jde sig utan ett ord, ner efter M�nke.

"Nu ska vi dansa kronan af bruden", sade en liten flicka, som hade
stor likhet med bruden. Hon r�ckte med ett godt leende sin hand ut
emot Ante.

"Skynda dej! Vi ska dricka kaffe och doppa se'n", ifrade hon,
lill'Anna, som st�tt invid Ante och tittat p� honom en l�ng stund.

Ante s�g in i hennes granna �gon, som liksom drogo honom. Men s�
st�tte han tillbaka hennes hand. "Stinta, jag m�tt g�. Maglena h�r h�r
geten, och det �r aldrig n�ge bra. Hon h�r, fast hon int kan h�ra."

Med dessa, f�r lill'Anna r�tt obegripliga ord gaf sig Ante iv�g med
syskonen.

"Kom till oss igen i morgon!" ropade hon efter Ante.

"Tack, nog vill vi g�ra de."

D�rmed voro barnen borta.

_________________________________________________________________

NITTONDE KAPITLET
P� FLYKT.

Just som de, andl�sa sprungo ner �fver g�rden m�tte de ett f�lje, som
s� n�r skr�mt f�rst�ndet ur dem. M�nke skrek himmelsh�gt.

Det var en skara dr�ngar och pojkar, hvilka med af r�df�rg fl�ckvis
f�rgade skjortor utanp� kl�derna, kommo smygande upp emot
br�llopsg�rden. Skr�puksansikten af n�fver, med runda stora h�l f�r
�gonen hade de, och l�nga haksk�gg af laf fr�n n�gon gammal gran i
skogen. De sl�ngde med brinnande tj�rvedsknippen, som de buro i
h�nderna. Druckna vore de hvarenda en.

Barnen k�nde med stor f�rskr�ckelse igen r�sten p� den, som gick i
spetsen. Det var dr�ngen fr�n grann- g�rden, han, som velat tvinga
Maglena och M�nke att dricka kask.

Han k�nde �fven igen dem och gaf sig med ett styggt ulande (tjut) att
l�pa efter dem.

"Spring barn, spring! Jag ska ha ikull' en, f�r han �r full och jag �r
nykter. Spring p� rappe!"

Och bevars, hvad de sprungo, Maglena och M�nke. De fl�go fortare �n

n�r de om sommaren som getare jagade fatt bortflyende getter.

Ante stannade tv�rt, n�r dr�ngen var alldeles inp� honom. Han satte
vigt ut krokben. Med en rasande svordom f�ll stora, grofva karlen i
backen.
"Ja v�nta mej du, i morgon hitta jag igen dej, d� ska jag bulta
morskheten ur dej", vr�lade dr�ngen, som fumligt reste sig opp, men
fick fart i sig n�r han s�g det andra f�ljet l�mna honom och n�rma sig
br�llopsg�rden.

Ante h�rde vilddjurstjutet de utst�tte d�r invid f�nstren och begrep

att d�r skulle bli vildt slagsm�l.

Han hade h�rt och sett tillr�ckligt f�r att f�rst� det en del af
bypojkarna ville "kl� upp" utsocknesbrudgummen, som tagit den fagra
rika bruden fr�n deras by. De hade druckit br�nnvin f�r att morska upp
sig. I br�llopsg�rden, hvarest allt varit s� ljust och lyckligt, d�r
de efter maten sjungit psalmer och l�st b�n, och d�r de dansat till de
vackra l�tarna, skulle nog bli uppst�ndelse och allt som ledt var.

Ante sprang det mesta han f�rm�dde -- fl�g --, han som sm�syskonen,
n�r han h�rde ett j�mrande gallskrik ifr�n dem.

Oljudet kom fr�n vedlidret, d�r de hade satt in Gullspira. Geten

br�kte kv�fdt. N�got hade h�ndt henne.

Joo, n�got hade h�ndt henne --! N�got, som s� n�r hade gjort �nda p�
det kloka, pr�ktiga djurets lif, om inte Maglena, midt under
br�llopsfr�jden d�r borta hade tyckt sig h�ra Gullspira br�ka.

Gullspira, deras lill'piga, granndocka, gullp�rla, l�g nere i sp�norna

fl�mtande, bl�dande ur s�r p� halsen, s�r p� buken. Barnen kunde
tydligt se det, ty det var l�ngt lidet p� natten och m�nen lyste full
in genom gluggen till lidret.

Ante var blek som ett lik. Sm�syskonen greto. De l�go p� kn� bredvid
Gullspira.

"Ta af dej f�rkl�de, Maglena. Jag ska l�gga sn� p� s�rena och binda
fast med min ylleami."

"Gullspira �r biten", fortfor han h�rdt. "Han, som kunne l�te farfar
krypa efter kryckan han har nog kunnat st�lle ihop de �! Och n�gon har
bussat en elak hunn te g�ra de."

"Ja, dom ha h�lli fastna', f�r Gullspira har alltid v�rjt sej f�r
hundar -- och se h�r", fortfor Maglena, snyftande. "Int ett h�rstr�
efter en hunn finns p� hennes horn. Hon har int f�tt v�rja sej. -- De
�r pojkarna h�r allihop, som har varit h�r, � h�lli fast na'; de
luktar af den ot�cka tobaken, som den d�r leingen Grels g�r och tuggar
p�", fnyste Maglena.

"Farfar sa att vi skulle akta oss", sade Ante grubblande.

"Jag �r s� r�dd att dr�ngen d�r inne ska ha i oss kask i moron",
j�mrade Maglena.

"Han t�nk nog ut hvad ledt �r f�r mej �", sade Ante med en dyster,
begrundande uppsyn. "S� sint som han vardt n�r jag fick ikull en s�'n
karl."

"De �r int alls n�ge beh�ndigt te vara h�r i g�r'n", gn�llde M�nke --
"en k�nner sej just som s� otrygg."

"Vi g� h�rifr�n, och de p� rappe", hviskade Ante.

"Pojkarna �r nog inte l�ngt borta. Jag s�g hur dom sprang h�rifr�n, �
h�ll sej krokig nere i dike bakom g�rdsg�r'n. Dom vardt v�l r�dd n�r
vi kom p� dom s� snart, f�r dom trodde v�l vi skulle stanna i
br�llopsg�rn hela natten."

"Som vi kom, s� h�rde vi Gullspira l�ta s� underligt. Pojkarna skrek

'buss, buss'. Den d�r elaka gr�hunn var det, som just rusa, i tage att
illbita Gullspira", meddelade Maglena fl�mtande.

"Men dom vardt r�dd n�r jag kom", f�ll M�nke med i talet.

"�n en stund �r dom kvar i br�llopsg�rn", afbr�t Ante med en medlidsam

blick p� M�nke. "Midt i v�rsta slagsm�l, och d�r �r dr�ngen �, s� dit
kan vi int g�, och int kan vi stanna h�r heller."

"Gullspira, k�re dej -- grannpiga, stig opp nu s� pass att du kan

komma ut till k�lken", fortfor Ante.

Gullspira, som nog f�rstod barnens �ngest och delade deras farh�gor,
reste sig m�dosamt.

St�dd af Ante och Maglena stapplade hon ut. F�rskinnsf�llen breddes s�

sl�tt som m�jligt p� k�lken och Gullspira f�rstod v�l meningen. Hon
klef upp dit och sj�nk med en st�nande suck ner i den l�dliknande
k�lken. "Hvad har jag gjort f�r ondt i denna g�rden att jag skall bli
utsatt f�r s� styggt", t�nkte Gullspira.

Barnen sysslade snabbt och ljudl�st omkring geten.

"Vi g� opp �t b�rge h�r", hviskade Ante.

"Dom har hunn med sej i br�llopsg�rden. Han varskor nog om vi g� f�rbi
d�r och d� �r det slut med Gullspira och mest me oss �."

"De �r farligt bra att int k�lksp�rena kan synas", �tertog Maglena, de
�r isgata oppigenom stigen till berget."

Barnen satte sig i r�relse. Ante drog, Maglera sk�t p�, och M�nke gick
bredvid och s�g till att intet fattades geten.

"De fall mej farligt ledt f�r, att g� fr�n g�rden och inte s�ga ett
tackens ord till gammelfolke h�r", sade Ante och stannade n�r de
hunnit f�rbi uthusen.

"Men k�re dej. Vi m�tt ju skynda oss", j�mrade Maglena!

"Ja, dom ta oss och int kan jag ensam reda dom fr�n oss om dom � vill
�sa i oss kannevis med kask", puttrade M�nke.

"St� h�r �nd� en aldrig s� liten stund", sade Ante med sk�lfvande
r�st.

I en blink var han borta.

In till farfar i stugan sprang han. Den gamle satt uppr�tt i s�ngen
stirrande framf�r sig, liksom lyssnande. Han f�rstod nog af erfarenhet
hvad som tilldrog sig i br�llopsg�rden. F�rr i tiden hade han kallat
s�n't f�r 'pojklek' och tyckt att den var en mes, som inte kunde vara
med p� s�n't. Men nu s�g han det annorlunda. Han grufvade sig ocks�
f�r de fr�mmande barnen, som voro s� helt i hans barnbarns v�ld.
Skr�mda, pinade, pl�gade skulle de bli. Han k�nde v�l till huru barnen
h�r i g�rden buro sig �t emot alla, som de trodde sig kunna r� p�,
s�som gammalt, orkesl�st eller sjukt folk, fattiga, ensamma barn och
v�rnl�sa djur.

Gubben spratt till vid det att Ante stod invid honom med en kopp varmt
kaffe. "Si h�r, de �r kallt i natt och kaffe var varmt i kokarn. Jag
vill l�gga mer p� elden. Och s� f�r jag s� mycket tacka farfar."

"Du-d-d-s-s-skulle j-ju l-l-ligga h�r?"

"Jag t�rs int. Dom g�r slut p� geten h�r, och vill ha barna te dricka
kask. Och �t mej vill dom g�ra de ondt �r �."

"S-s-s� �r det." -- Gubben nickade bekr�ftande.

"Jag �r n-n-�jd �t a-att du k-om, f�r j-j-ag h-har t�nkt p-p� a-att ge
d-dej k-k-klockan h�r."

Farfar h�ktade ner silfverrofvan han hade h�ngande inne p� s�ngv�ggen.

"D-det �r s-s-snart s-s-slut me mej. I-i-ingenting si jag h�-l-ler.

T-t-ag k-k-klockan. S-s-sonbarna s-s-ska inte ha'na! T-t-a-ana! och
l�t Gud f�l-ja d-d-ej."

Ante stod med klockan i handen -- stel af h�pnad och �ngslan, som om
han blifvit hotad med vreda ord af den gamle i st�llet f�r att bekomma
s�'n g�fva.

"F-�llen h�r i �fver-s�ngen s-s-ska du ta. D-d-de �r kallt. V-i

g-g-g�r int me'n. K�-k�-k�ringen �r snart slut h-hon � --. Skynd dej,
gosse!", sade han, pl�tsligt f�rdig i talet. "Det kan snart vara gjort
i br�llopsg�rden - Skynd dej --! H�r du! --"

"Jag m�tt tacka er f�rst, farfar -- f�r ni ha vari s� mycke go' mot
oss. Int vet jag om jag kan ta klockan �f er, -- � int f�llen h�ller."

"Dus-s-ka -- ta hvaa ja ge dej -- go-go-s-s-se! De �r int f�r

tid-ti-tidigt att jag f� g�-g�-g�ra all-ri s-s� li-lite de go-go-godt
�r."

"De va-va-vardt s� l�tt ini mej nu n�- ja fi- fi- fick mej te �
g�-g�-g�ra- de. Sp-sp- sp- - - Spring! -- nu p� ra-ra-rappe. Do-do-dom
sk-sk-skjut i br�-br�-br�llopsg�rn."

"Ja s� vill jag tacka farfar --. �, h�ls dit, te mor!"

Ante lade kudden till r�tta under gubbens stela nacke, h�ljde f�llen
v�l om honom och l�mpade vedtr�na i spisen s� att de skulle brinna
l�nge.

Med klockan i fickan och f�llen p� armen stannade han innanf�r den af
honom redan �ppnade d�rren.

Han tog af den slitna hundsskinnsm�ssan och bugade sig.

"S� m�ngande tackar ska ni ha farfar!"

Men farfar syntes inte h�ra honom. Han l�g med de ovant, m�dosamt
kn�ppta h�nderna ofvanp� f�llen, och mumlade f�r sig sj�lf. Ante
f�rstod att han bad, f�r han h�rde samma ljud af "Gud Fader" -- af
Jesusnamnet, som han h�rt fr�n mors l�ppar s� m�nga g�nger och in i
hennes sista stund.

_________________________________________________________________

TJUGONDE KAPITLET.
ELD.

"De va farligt hvad du vari l�nge borta", sade Maglena, n�r Ante
springande kom fram till k�lken p� hvilken hon och M�nke kl�mt sig in
bredvid Gullspira.

"De k�ndes ledt te g� ifr�n farfar. Men jag fick de h�r af 'en." Antes
�gon lyste n�r han visade syskonen silfverrofvan, som pickade och gick
ordentligt, och n�r han kunde breda f�llen �fver geten.

Det blef en gl�dje, en undran bland barnen, ett tal om huru bra de
voro, gammelfolket d�r, och huru styggt det var med barnen i g�rden,
som gjorde dem allt ondt de kunde hitta p�.

De pratade fl�mtande. Det bar uppf�r, mot h�jden, och v�gen, som d�r
skogsk�rare farit fram med st�ttingarna var kn�lig och oj�mn.

"Vi f� skynda oss de m�sta vi orka", sade Ante. "Dom kan snart vara
efter oss."

"De har kommit en ridande karl fr�n br�llopsg�r'n", upplyste Maglena.

"M� tro, han far nog efter fj�rdingsman. -- Flere stycken af dom, som
hade blodf�rgsskjorta ha' gett sig d�rifr�n ocks�, � sprungit hvar
till sitt h�ll."

"Dr�ngen kan vara hemma han � nu, n�r som helst", sade Ante.

Han sp�nde de spikbeslagna becks�msskorna i isknottret och drog allt

hvad han orkade.

Det hade blifvit duktigt kallt under natten, efter f�reg�ende dags t�.

Skaren l�g som ett isf�lt �t alla h�ll p� �mse sidor om v�gen. De
fingo k�lken upp ifr�n den tr�ttsamma oj�mna skogsk�rarv�gen. Och nu
bar det af, �fver bl�nande skarsn�. In �fver �ngsflak och mark, d�r
sn�n �nnu l�g och t�ckte, samt �fver isblanka stenar, b�ckar och
sm�myrar.

Ante tog m�rke p� stj�rnorna, s�g till att han hade Orion �t
s�derh�llet, och morgonstj�rnan, som lyste stor och klar, r�tt framf�r
sig. De f�ljde alltid p� ett ungef�r �lfvens vida kr�kningar. P� �mse
sidor om den, l�ngt upp emot skog och berg bredde dalsocknarna ut sig,
fast skilda af l�nga skogsstr�ckor och stora sj�ar.
�lfven drog fr�n v�ster till �ster, ut till hafs, och i den riktningen
gingo barnen.

Men nu g�llde det att komma ifr�n bygden och in i djupa skogen, att
undkomma det farliga f�ljet p� v�garna, och att n� fram genom g�mmande
skog f�rbi byn h�r, och in i annan socken.

Morgonen var redan inne. Solen tittade liksom p� lek upp bakom
spetsiga fj�lltoppar l�ngt i fj�rran d�r Maglena trodde att v�rlden
tog slut. S� blef den borta bakom en annan fj�lltopp. Den tittade �ter
fram och satte solkatt i alla sm� stuguf�nster och i �gonen p� yrvakna
barn. �nnu en g�ng lekte solen kurrag�mma bakom ett h�gt, rundbildadt
fj�ll.

Men s� kom den med ens stigande, lysande, och bredde en gl�nsande
matta af tunt guld �fver hela sn�fl�ckiga vidden. -- Den bredde guld
�fver fj�lltoppar och gr�na granar, samt �fver tallar, guld p�
hvartenda barr och �fver stammar, hvilka nu lyste i guldr�dt.

Det var makal�st grant. Barnen k�nde ingen tr�tthet, inte ens hunger.
De hade satt sig stilla p� k�lkkanten och s�go p� huru solen steg och
steg.

Nu inte bara lyste den. De b�rjade k�nna v�rme af den. Maglena tog
M�nke vid h�nderna. Hon k�nde sig fri och innande glad, l�ngt borta
fr�n bygden, inte en g�rd i sikte. S�ng och dansl�tarna l�go henne i
sinnet. Hon ville bara dansa, och hon hoppade fram p� skarsn�n med
M�nke, i polskatakt.

"Du �r min ros och min lilja,

ingen skall oss kunna skilja."

Plums, pladask d�k hon med ena foten genom sn�n. "J�mmerligen heller,
solen s�tt krokben f�r mej", skrattade hon och kraflade sig upp.

"Ja och skjusar oss iv�g in i skogen f�r te s�ka husrum, Jag f�rst�
int huru vi ska finna en riktig storgrengran", sade Ante, som var
solblind och s�g svart och gult och r�dt f�r sig, ty han hade
allvarsam setat och stirrat r�tt in i solen, som steg s� fort �fver
berget.

De hade kommit in p� en svedja, d�r skarsn�n ej l�ngre t�ckte f�ldt

timmer, stubbar och br�te, och skyndade nu in i djupa skogen d�r det
�nnu "bar".

Gullspira hade kryat till sig, eller var det f�r att st�tarna mot en
och annan tr�dstam icke tilltalade henne. Ty helt of�rmodadt sparkade
hon sig l�s ur f�llen och hoppade iv�g in�t skogen, i sjuklingsh�ljet
af f�rkl�de och ami om mage och hals.

Med otrolig l�tthet fann geten den stora t�tgrenade gran, som skulle
passa till hus, en s�'n som barnen hela morgonen f�rg�fves s�kt efter.

Gullspira st�llde sig midt under j�ttegranen, hvars grenar bredde ut

sig som ett ogenomtr�ngligt tak. Sn�n var redan bortsm�lt d�runder
eller hade kanske aldrig kunnat hopa sig d�r.
"M-�-�", br�kte Gullspira. "M-�-�. H�r bor en klok get, som fast hon
legat p� k�lke med f�rkl�de om magen, har haft �gonen med sig. M-�-�.
Stig hit ni rara sm� folkkillingar s� bjuder jag p� varm s�t mj�lk,
mjuk mossa att hvila p� och frusna s�ta lingon och enb�r att kalasa
af. M-�-� var s� goda!"

"Hon bjur oss till sej. Si ni s� stor och fin hon hofverar sej
Gullspira", log Maglena. "Nu stanna jag h�r ve d�rrn tills hon ber mej
stiga fram och sitta."

Maglena lyfte p� en tung, t�t gren, gick innanf�r den och blef
st�ende, sk�lmaktigt tittande p� geten.

M�nke f�ljde och iakttog ocks� han samma h�nsyn som n�r man kommer in
till folk.

"M-�-�-�" sade Gullspira, "ni ska vara v�lkommen och sitta ner."

Hon trippade in emot den stora stammen d�r de h�ga rotkn�larna voro
sittplatser och liggplatser bekv�ma nog b�de f�r folk och getter.

Ante kom "in", dragande k�lken efter sig.

Han tog kunten ur den, samt tj�rvedsstickorna och f�llen. Sen stj�lpte
han k�lken oppner p� alla fyra stolparna. Maglena dukade fram de sm�
vrilarna fyllda med skummande varm mj�lk samt bullar och br�d fr�n
br�llopsg�rden.

"Bordet" stod invid rotkn�lsb�nkarna. Barnen l�ste till bords, �to

s�fligt och l�ngsamt, och k�nde sig som storbondfolk, i egen stuga.

Maglena "dukade af bordet", gjorde sittplats p� andra sidan

granstammen, och diskade se'n k�rlen med "trasor" af sn�. S� stj�lpte
hon upp dem.

Hon b�ddade i "neders�ng" af en stor rotkn�lsf�rdjupning invid

granstammen syskonb�dd, med gammelf�llen under och den nya �fver.

Ante och hon hviskade vid hvarandra s� att inte Gullspira skulle h�ra
dem. De undrade om de kunde ta' henne med i fint b�ddade neders�ngen.

"Hon f�r v�l vara gammelfolk hos oss", sade Maglena br�dskande, n�r
Gullspira, som k�nde sig fullt hemmastadd, utan den minsta tvekan
eller tanke om hvad som passade eller icke klef opp och lade sig p�
f�llen.

"Ja och d� m�tte vi vara bra emot 'na riktigt", ifrade Ante. "Jag ska
g� ut och s�ka ungbj�rkkvistar och sp�dt tallris �t 'na! F�r hon ska
f�rst�s vara tandl�s, och det blir som tunnbr�d och kaffe �t
gammelfarmor."

"T�nk, hon �r slugare �n jag", sade M�nke, som kom med tv� n�fvar
frusna lingon till syskonen, han hade tagit dem s� godt som "inne i
rummet".

"F�r si ni d� jag gick och klaffsa och s�kte efter vatten s� sprang
hon r�tt ner till en lill'b�ck rakt h�r bredvid. Och nu g�r hon och
l�gg sej, f�r hon t�nk att vi, som ha g�tt b� dag och natt ska g�ra
som hon."

"Men de �r ju midt p� da'n", inv�nde Ante, som tyckte att ett

f�rst�ndigt f�rslag borde komma fr�n honom och inte fr�n lill'dr�ngen,
eller ens geten.

"Ja d� f�r solskene bli m�nsken f�r mej", f�ll Maglena i talet. "Jag
�r s� tr�tt s� jag ids int kl� af mej och torka skorna framf�r elden."
Hon l�tsades v�rma h�nderna vid en spiseld.

"Jag ids int torka dom �t dej h�ller, M�nke", tillade hon, s� du f�r
l�gga dom brevid s�ngen." Maglena var helt allvarsam.

"Jag tro att jag sl�ng ner mej som jag �r" tyckte M�nke, "f�r jag kom
just fr�n skogen, och �r s� tr�tt s� att jag �r rent slut. D�r ha jag
h�lli p� och f�llt n�' sm�granar p� svedjan s� jag k�nn mig just
bruten i rygg och armar."

"Men du ska v�l st�nga spj�lle s� vi f� varmt", log Ante lite

sk�lmaktigt.

"Ja, hj�lpanes heller. Men jag var n�stan r�dd f�r os, f�rst�r ni."
Maglena �terv�nde i alla fall �t spish�llet till. Hon str�ckte sig
m�dosamt upp och slet en gren �t sidan.

Med tr�tt, bekymrad matmorsmin hasade hon sig sen iv�g till s�ngen,
d�r hon hade sv�rt att g�ra sin myndighet g�llande. "Gammelfolke" h�r
i g�rden visste att h�lla barnen p� mattan, ty farmor Gullspira, hon
tog spj�rn emot den grofva, stadiga granstammen och satte ut alla fyra
benen, som om hon �mnade bli ensam om b�dden. Hade hon inte varit
gammelfolk s� kunde en mest ha blifvit sint p� na.

Matmor stod rent r�dl�s om s�ngplats f�r ungfolk och barn. Men s�
f�rstod hon hvad gammfarmor ville. Hon hade ondt. Hon ville ha nytt
omlagdt p� magen.

Och det fick hon.

G�rdsfolket kr�p till s�ngs, i en h�g, hela hush�llet, med f�llen

�fver �gonen f�r att h�lla undan "m�nskenet", som pilade in mellan
t�ta, tjocka tr�dstammar, och v�rmde luften s� att barnen dr�mde att
de sofvo i uppv�rmd stuga med tjocka, tunga nyf�llen �fver sig.

Gullspira hade lagt sig ofvanp� dem f�r att v�rma sig och dem. Hon l�g
d�r, idisslande, och blinkade med l�ngsmala �gonstenar mot
solglimtarna, lyssnande, och var spanande uppm�rksam. I skogen fanns
vilddjur att vakta sig f�r, och i skogen fanns m�nniskor och hundar.
Hon h�rde dem Gullspira!

Stolt blickade hon sig omkring. H�r, under t�ta, mot jorden hvilande
grangrenar kunde de vara trygga, h�r kunde ingen se dem. Geten
idisslade dagen l�ng med halfslutna, dock seende �gon. Silfverrofvan,
som satt p� en kvistknagg p� tr�dstammen pickade igenom timme efter
timme. "M�nskenet" tog af och svalkades, sj�nk in i rosenr�d
aftonrodnad. Det blef till bleka intet. Och alltj�mt sofvo barnen.

De sofvo n�r den riktiga m�nen med frost i f�lje tr�dde opp p�
himmelen, sofvo fast afl�gsna steg och buller af m�nniskor, af
sk�llande hundar h�rdes ej l�ngt ifr�n dem, sofvo n�r allt blef tyst
och d�dt i skogen.

Men d� vaknade de. N�got ludet, vamt kom krypande, smygande, gled
mjukt in under f�rskinnsf�llen, som Gullspira d�rvid med ett skutt och
ett kort br�kande af ovilja l�mnade.

"Kurr -- -- r -- r --."

Maglena och Ante satte sig opp p� en g�ng --, s� �fver all beskrifning
h�pna �fver det t�ta m�rka tak de hade �fver sig. Katten, som v�ckt
dem, k�nde de igen p� jamandet. Det var den gr�spr�ckliga "iskatten".

S� f�rundrade blefvo de �fver att den hittat efter dem en s� hisklig

v�g som de g�tt, att de gl�mde att t�nka p� huru otr�jsamt det var att
vakna i m�rka skogen, midt p� natten och utan eld.

Men de kommo att t�nka p� det n�r de fr�so s� att de hackade t�nder.

Om de bara hade �gt en t�ndsticka, en enda, s� nog hade det g�tt att
f� eld. Hela bunten af tj�rvedpinnar fanns ju, d�r Maglena stakat ut
spisen. Hon sk�lfde af k�ld s� hon knappast kunde tala.

"Int kan jag stiga opp och int kan jag mj�lka. Vi frys v�l rent
ihj�l."

"De blir int annat �n te krypa ner i f�llen igen, s� vi f� ligga h�r
som Carl XII:s krigsfolk och v�nta p� moron n�r solen kom", sade Ante
och beredde sig att helt hj�ltemodigt krypa tillbaka under f�llen.

Men katta ska ha mj�lk, s� l�nge som hon g�tt utan, s� jag m�tt stiga
opp �nd�", huttrade Maglena.

Hon sl�ngde �fver sig fars gammeltr�ja, som de f�tt kvar efter
Per-Erik.

Medan hon satt och mj�lkade med tr�jan �fver axlarna, f�ll en
grankotte med ett sm�llande ljud ner p� hennes hufvud och hoppade sen
ner i en af tr�jans tomma gapande fickor.

"De h�r �r best�mt en riktigt vacker v�rko. -- M�nke ska f�n n�r han
vaknar", t�nkte Maglena helt f�rn�jd n�r hon, vid det att hon tr�dde
handen ner i fickan fick fatt i en mjukglatt, k�dklibbig v�rgrankotte.

Det gick Maglena som alla andra n�r de hitta n�got. Hon fick lust att
unders�ka om det inte fanns mer af samma slag, s� hon gr�fde p� nytt
med handen ner i fickan d�r hon funnit "kon".

Jo, d�r fanns verkligen n�got mer!

D�r fanns n�got, som med ens tog bort den frusna, huskiga
m�rkr�ddsf�rnimmelse, som tyngt och pl�gat Maglena, d�r hon satt ensam
i m�rkret under granen och mj�lkade.

Det var ju som ett under, -- som om mor fick vara n�r barna sina igen
och hj�lpa dem tillr�tta.

Maglenas fingrar, som trefvade nere i fickan grepo ju fatt i tv� --

t�ndstickor!

S� l�nge som de burit p� den gamm'tr�jan, haft den �fver sig som
v�rmande h�lje, och sl�ngt med den, s� hade de d� aldrig gett akt p�
att det fanns n�got i fickorna.

Det var klart att stickorna funnos kvar d�r fr�n l�ngliga tider
tillbaka, d� far �nnu, vintertiden arbetade p� skogen och ibland r�kte
lill'pipa.

Maglena h�ll stickorna i handen. -- Hon luktade p� dem. -- Riktigt --!

Den rejela fosforlukten �gde de.

Hon var s� f�jen (storglad), att hon kunde ha skrikit h�gt. Hennes
blixtlika tanke var att ropa ut fr�jden �t Ante.

Men --. Ja b�st att tiga. -- Ty t�nk om inte stickorna "tog" --. D�
skulle hon bara narra Ante att bli glad �t det, som d� bara skulle bli
sorgeligt och tungsamt.

Maglena trefvade sig med br�dskande hast stupande och snubblande, bort
till spish�llet. D�rinvid p� en kvist hade hon h�ngt upp kunten.

Hon famlade och letade efter den i stupm�rkret.

Joo. -- D�r var den �nd�! Och midt nerunder den l�g bunten af
tj�rvedsstickor, som hon "st�dadt" dit i "l�tsspisen".

Ja, om -- om, -- om det nu bara funnes lif i de sm�

fosforsticksuslingarna!

Hon repade med darrande hand ett, tv�, tre, fyra tag med stickan emot
en af hennes varma, fasta sm� laddar, som hon f�rst�s beh�llit p�
f�tterna.

Men hon var f�r ifrig, f�r h�ftig. Stickan glimmade och lyste till ett
�gonblick, -- just n�r Maglena nypit till s� morskt att den --
kn�cktes, -- s� sj�nk den ner i den v�ta mossan och -- slocknade.

Hon var f�rdig att skrika h�gt af f�rskr�ckelse och sorg. -- Ja

gallskrika, som ett lill'barn.

Skulle hon g� miste om hoppet att f� eld nu n�r det varit s� n�ra att
hon lyckats!

Eld! Det var v�rme f�r frusna lemmar. -- Eld! -- det var ljus och
trefnad f�r ensamma sm�, ute i villande �demark. Eld! Det blef hem och
h�rd d�r elden fanns.

Och bara en sticka --! En liten s� vek, sp�d stackare!

Maglenas hj�rta klappade h�gt. Hon stod med stickan mellan fingrarna
utan att v�ga sig p� att f�rnya f�rs�ket med att f� eld.

Hon hade som kagra (sk�lfning) i handen, och hon tyckte att stickan
b�jdes emellan fingrarna som om den n�r som helst skulle brytas af.

Slutligen satte hon sig beslutsamt ner p� marken -- bredde ut

f�rkl�det p� mossan, lade tj�rvedsstickan ofvanp� det --.

S� str�ckte hon fram foten med ladden p�. -- Str�k till ett tag, --
tv� tag, -- tre tag --!

T�rar kommo henne i �gonen, -- l�pparna sk�lfde --. Men -- �nnu ett
tag -- stadigt, att icke bryta af stickan, lugnt, l�tt p� handen --.

"Ratsch --"!

En liten lysande, gulbl� l�ga sprang fram fr�n stickans topp --!

Kvick i v�ndningarna "som en eldgnista", f�rde Maglena den lysande

lilla l�gan till en fet tj�rvedspinne.

Den tog genast eld! Den brann med djupr�dt sken, r�ken ringlade svart,
rart tj�rdoftande upp i luften.

"Ante", -- ropade Maglena d�mpadt --, som r�dd att med sin blotta r�st
sl�cka elden.

Ante, som legat med slutna �gon och inbillat sig att han var en Carl
XII:s t�liga krigsbuss, s�g upp.

Som en pil fl�g han upp och kastade f�llen ifr�n sig.

"Stinta! -- Ja -- men Maglena. -- Hur ska jag f�rst� de h�r?"

Maglena talade stolt och leende om hela det underliga elds�fventyret.

_________________________________________________________________

TJUGUF�RSTA KAPITLET.
I EGEN GR�N STUGA.

Ante fick snart en brasa till st�nd och det s� godt som midt p�
stuggolfvet.

Den sl�cktes ej fast den sm�lta sn�n sipprade ner fr�n granbarrstam
och sn�v�ta grenar.

Mats�cken f�rslog �nnu. Men se'n man �tit var det ju kv�ll och �ter
liggdags.

"Int kan vi l�gga oss nu igen, s� bra som vi ha de", tyckte Maglena.
"F�rresten s� vet vi int om de �r midt i natta eller lid emot moron."

Hon gick besk�ftigt och ordnade om i kunten.

"Vet vi int?! Jag har v�l klocka, som s�g hva tid de' �r!"

"De �r nog morgon snart, det k�nne jag p� mej, f�r jag har just som en
s�n' h�g att s�tta mej till att arbeta med n�n'ting. Underligt de
m�nen int hunni l�ngre. Han satt bara n�gra alnar ifr�n storfj�llet,
s�g jag, n�r jag nyss var ute. Om han int h�ll p� te g� ner kanske,
ist�lle."

"Har du n�n'sin sett m�nen g� ner i �sterled! Men -- men. -- Vet hvad
�r de �t klockan! Hon g�r, men �r d� alldeles bort i tok."

Ante lyssnade p� klockan, skakade p� den, som han sett stort folk
g�ra.

"Hur l�ngt bort i tok �r hon?"

"Hon st�r p� �tta. �tta p� moran kan de int vara n�r de �r m�rkt och
m�nen �r oppe."

"Ja, d� m�tte de vara �tta p� kv�llen." Ante b�rjade skratta.

"Jag tror skogsr� har trolla bort syn f�r oss."

"Och f�rst�nde me", skrattade Maglena, "f�r annars skulle v�l alla
m�rken ha tydt ut f�r oss me en g�ng att de �r kv�ll. Sn�n b�r int, s�
solen m�tte mest nyss g�tt �f en, och b�ltgubben (Orion) st� ju h�gt
p� himmeln."

"Men jag l�gg mig int �nd�. De �r l�ngt till natten �n." Ante hade
varit ute och kom in med f�nget fullt af br�te, som han lade p� elden.

"Jag h�r n�ge gl�ffs l�ngt borta, mest likt hunnulande", sade han.

"R�fhonan �r ute och l�t, f�rst�r du. Int kommer n�ge vilddjur hit s�
l�nge vi ha elden i farten, och int n�ge skrymt (sp�ken) heller",
tillfogade hon med en skygg blick ut genom granens svartbl�nkande
grenar. "Vi s�tt k�lken framf�r elden och s� tar jag i med te sy
roser. Jag har tv� vantar te sy p�."

"D� s�tt jag mej och t�lj och skrapa ur tr�skedar." Ante tog �mnen
fr�n k�lken.

"Men �ta f�rst sa' bonn n�r bastua (badstugan) brann. Jag mj�lka v�l
int bara �t katta heller, utan vi f� v�l �ta p� samma g�ng nu, n�r du
�r husbond och jag �r matmor.

Maglena satte sig bredvid Ante p� k�lken, med tr�vrilen i kn�et.

Katten kom och str�k sig spinnande emot henne.

Gullspira tr�dde sitt hufvud in mellan grenarna invid dem. I "s�ngen"

snarkade M�nke h�gljudt.

"Ja men annars, hva vi ha det bra, Ante. De �r som om jag int skulle
lite t�nke att komma ut till bygden n�' mer".

"Du var storn�jd p� br�llope tyckte jag."

"Ja, f�r de l�tarna och dansen och brudfolket, som var s� beh�ndig
emot oss. S� h�r gick dom i ring och sj�ng: 'Hej, ho du trotsig
flicka'."

Maglena var f�rdig med kv�llsvarden. Hon sprang upp och b�rjade h�rma
s�ngl�tar och dans.

"Int h�ll matmororna i stugerna p� s� d�r, int", anm�rkte Ante, men

han s�g storn�jd ut d�r han satt och t�ljde skedar, med den skarpa
knifven bl�nkande i eldskenet.
"Nej tr�sta mej. Jag m�tte stoppa strumperna v�ra. De f�r vara med
roserna s� l�nge."

Hon fl�ngde laddarna af f�tterna, hvilka hon, n�r hon f�tt af

strumporna, sp�nde ut emot v�rmen medan hon b�rjade stoppa de i dag
r�tt stora h�len. Det var ju inte s� ofta hon slapp till att arbeta.

"Kl�-hvitt, hu'itt", skrek en uggla, som for t�tt f�rbi "stugd�rren".

"Stygg l�t", muttrade Ante.

"Han �r sn�ll tycke jag. Han s�g 'titt hit, titt hit, akt er', s� att
r�ttor och f�glar, som han vill ha, kan g�mma sej. T�nk om han
ingentig sa utan bara kom och tog dom."

Jag tyck int om n�r dom s�g de f�glarna h�lls me att tala, som nu
trasten. Int tror jag de han s�g 'kniftjyf, kniftjyf', n�r han sitt
opp i tallen och sjung hela v�rnatten."

"Nej, de tror int jag h�ller. Och int att den andra trasten, som han
prata me, s�g: 'fattig krigsman, fattig krigsman, hvi rier du inte,
hvi rier du inte'."

"Heller de den andra svara: 'm�rra orkar inte, m�rra orkar inte'. Hva
skulle sm�f�glarna ha f�r roligt om dom bara satt och hitta p� s�nt",
fnyste Maglena.

"De �r folk, som har hitta p� tale f�rst�s", sade Ante och synade emot
eldskenet om kupformen p� skeden var riktig. "En tycker de en h�r
utomsej de som tala inom en."

"Han hade stuli en knif t�nk du, han som h�rde trasten s�ga
'knif-tjyf'."

"Jag menar de."

"Men 'fattig krigsman'. Hvad �r de f�r reda i de tale?"

"Jag t�nk", sade Ante och l�t arbetet hvila medan han dr�mmande
blickade in i elden. "Jag t�nk att de d�r ordena �r kvar fr�n
ofredstiderna h�r, du vet, n�r Ryssen for h�r och br�nde g�rdar och
var s� farlig."

"Int tyckte v�ra trastar att det var synd om Ryssen int, och att han
beh�fde sitta och rida", puttrade Maglena. "Ingen tyck v�l om Ryssen."

"De var v�l int bara Ryssen, som var krigsman", svarade Ante
saktmodigt. "De kunde vara krigsm�nner h�rifr�n �, som trasten prata
med. Farfar var ute i krig och slogs han. Och d�rf�r har ingen f�tt ta
ifr�n oss lande v�rt."

"F�r farfar var krigsman", retades Maglena.

"F�r alla karlar h�r var krigsm�nner, ser du."

Ante r�tade opp sig och hans �gon blefvo stolta och allvarsamma.
"Ryssen understod sig int till att ta oss, och ingen ann' tordes p� de
h�ller. Dom hade de v�l s� uselt d�, som nu, och �t nog barkbr�d i
farliga h�rd�r, de sa farfar. Men sir du, krigsm�nner var dom �nd�,
hvarenda en."

"Och gick i skogen och var tr�tt", tillfogade Maglena med �m,
medlidsam r�st. "De va f�rst�s f�r s�nt folk som trasten sj�ng 'fattig
krigsman'."

"Ja, och fast krigsman var fattig och tr�tt, var han r�dd om m�rra sin
�nd�. Sir du s�nt tycker jag �r riktigt folk. En s�n krigsman ville
jag bli om jag � skulle f� bli de jag h�gst �f allt p� jorden kan
t�nka mej till."

Ante �tertog sitt arbete och fortsatte med det, tyst och ifrigt med
ett djupsinnigt, hemlighetsfullt utseende. Han hade mumlat de sista
orden s� tyst att Maglena icke gaf akt p� dem.

"Ta af dej strumperna s� f� jag stoppa dom", sade Maglena utan n�gon
som helst tvekan om att detta inte var af n�den. Det var ocks� utan
den minsta inv�ndning som Ante slet upp de styfva l�derremmarna fr�n
sina grofva skor och kr�ngde af sig strumporna.

"De �r farligt beh�ndigt te sitta s� h�r", sade Maglena. "Men int vill
du bli krigsman?"

"Jo, de vill jag, om de blir ofredstider f�rst�r du. Jag t�nk v�l int
l�ta fiendefolk ta lande fr�n oss heller."

"Men du sa en g�ng", fortfor Maglena envist, "de du ville bli snickare

och hitta p� alla om�jliga saker te snickra. Det var just d� vi kom
fr�n n�mndemansg�rn ute i Nolens socken. "

"Ja, f�r i s�'n dr�ngstuga har jag v�l inte varit."

"Du har nog lega i bra nog m�nga �nd� i vinter."

"Kan v�l vara de, och i de mesta af dom ha nog husbond och dr�ngarna
och pojkarna i g�rden h�lli p� med snickeri. Dom ha lagat st�ttingar.
Dr�ngarna ha gjort skackler, och fimmerst�nger och pojkarna sm�skoflar
och r�ffser och s�nt grej.

"Hvad gjorde dom i n�mndemansdr�ngstugan, som var olikt de d�?"

"Hvad dom gjorde! Jo, du kan veta att n�mndeman sj�lf, han snickra p�
den finaste sl�de med kuskbock och fint sv�ngdt framstycke."

"S� den vardt lik sl�den, som stod p� br�llopsg�rden?"

"Justament. Alla tre pojkarna, som va stora, granna karlarna, �

s�nerna hans, dom h�ll p� att s�tta ihop ett oljev�rk att spela p�.
Dom l�r ha s�nt i nerlandssocknarna, och spelet ska l�ta som n�r folk
sjung i kyrkan med fyra slag t� r�ster."

"Gosse, om jag skall g� till v�rldens slut s� ska jag se och h�ra s�nt
spel."

Maglena slog sig p� kn�et med handen instoppad i Antes grofva gr�
getraggssocka.

"Dom hade gjort de h�r efter ett oljev�rk hos storprostens i Sol�. Och
fast dom va s� fin att dom kunde g�ra hvad som var s� konstigt s� steg
dom opp klockan fem p� moron �nd� och for till skogs med yxan med sej,
och satt p� st�ttingen och k�rde. Aldrig n�ge h�gf�rdig var dom. Si
s�nt �r riktigt folk, � d� jag s�g dom s�, t�nkte jag bli storbonde
och storsnickare jag �, f�rst�s."

"Nog s�g jag matmora i n�mndemansk�ket vara lika god hon, men int
t�nkte jag p� till bli n�mndemansmor f�r de", funderade Maglena. Hon
s�g med bel�tenhet huru j�tteh�let i Antes strumpa krympte samman
under hennes flinka fingrar.

"Snickra hon, n�mndemansmor?" fr�gade Ante med en lustig glimt i �gat.

"Ja, de gjorde hon! Hon snickra p� sitt vis och som kvinnfolk g�r de,
n�r dom �r riktig. Hade husbonn hennes ihop sl�dar och skoflar och
oljeverk, s� hade hon ihop lingarn och l�rftsv�f och ullgarn te
strumper och vadmalskl�der, och till kl�dningar �t kvinnfolke."

"S�nt kvinnfolk ville jag du skulle bli!"

"Sm�stintorna hennes, dom fick spola och krusa line och rulla de p�
rockhufve, och g� ut i lag�rn med pigerna och mj�lka, och �nd� s� var
dom s� rolig och beh�ndig med oss, M�nke och mej. Och storkvinnfolke
dom sj�ng l�tar och sm�s�nger n�r dom spann. Och s� fin sp�nad har jag
int sett."

"Vet du", tillade Maglena skyggt och tvekande. "Vet du att Maja-Greta,
stintan deras, hon sa att det fanns vittrer d�r i g�rden, goda,
beh�ndiga vittrer."

"Han sa s� till mej � gammdr�ngen, som var kvar i dr�ngstugan d� de

andra g�tt p� m�ran."

"Sa -- han! Hvad sa han?"

Maglena sl�ngde den f�rdigstoppade strumpan till Ante och satte sig
att stirra p� honom med lysande, skr�mda �gon.

"Han sa, att sm�vittrer funnits i alla tider d�r i g�rn. Dom bor n�ra
stallgolfve under jorden."

"Men dom kom opp ibland s� en kan si dom? Och dom �r godsint af sej
mot g�rdsfolke."

"Bara g�rdsfolke g�r som dom vill ja", afbr�t honom Maglena.

"Hu, heller hva ugglerna ta till � gny h�r."

Hon kastade en f�rskr�md blick ut omkring sig. "Kiss, kiss, kom hit
och tr�j mej (g�r mig trygg)."

Hon tog katten, som l�g p� fars gammeltr�ja, opp i f�nget str�k och
smekte den.

"Du vet de Ante", fortfor hon, "att en g�ng svor en lill'dr�ng �t

h�sten i stalle och d� fick han en �rfil s� han gick uppsvullen i
flera dar."

"De var han v�l v�rd. Sir du s� fin sked! Nu ska' jag g�ra sm�skedar.
De �r ledt f�r barn te �ta med s�na h�r sm�tr�g."

"Ja, nog var han v�rd de, dr�ngen", �tertog Maglena som, huru kusligt
hon fann samtals�mnet, inte f�rm�dde att g� ifr�n det.

"En piga d�r, som skyllde p� de hon hade s�n v�rk att hon int orka
spinna, men gick �nd� och olofvandes p� dans, hon hade garne s�
tillsnurradt p� rullen, n�r hon skulle sta och spinna igen, s� hon
blef en hel h�rfva efter de andra, och utsk�md blef hon."

"Det var hon v�l v�rd. Annars �r vittrerna int elaka annat �n tre
dagar f�re jul. Vi ska komma ih�g te h�lla oss inne d�", sade Ante
lite tveksamt f�rl�gen om han skulle ta saken allvarsamt eller inte.

"F�r d� �r Lusse ute och vill ha kristen barn till sej under jorden",
hviskade Maglena med lysande, f�rskr�mda �gon.

"Ja, han tala om de �, gammdr�ngen", f�rs�krade Ante.

"Och en g�ng, s� sa Maja-Greta till mej, s� hade hennes egen mormor

talt om f�r na hva hon s�g, n�r hon l�g p� logen och var ung och hade
en b�ld i halsen."

Maglena talade som om det tillh�rde ungdomen att ha b�ld i halsen.

"Midsommar var de", fortfor hon, "och mormora hade gjort fint �t sig
p� logen, b� sopat och satt in l�f och h�ggblommer."

"Och sm�konvaller �, t�nk jag", f�reslog Ante, som var lifligt med i
hvad Maglena f�rt�ljde.

"De vet jag int. Men som hon ligg d�r, vaken s� sir hon hur sm�tt,
sm�tt folk kom opp ur golfve. De var farar och moror och gammelfolk,
just som hos oss, men bara en half aln l�ng va dom."

"Kl�dd som vi?"

"Ja, i kjolar och tr�jer, och karlarna i bussaron (kolt) med b�lte om
lifve, och gr� byxer och sk�gg."

"De d�r var ju bara ackurat tomtar, s�na fanns hos oss �", afgjorde
Ante.

"Nej vittrer var de. Dom �r finare kl�dd, och int s� gammal som
tomten, mer lik folk. Och s� m� du tro kom det opp ungdom och sm�
barnungar, som va bara ett kvarter h�g. Och dom tog i ring och dansa.
Maja-Gretas mormor kunde h�ra l�tarna, som dom sj�ng. Maja-Greta sj�ng
dom hon � nu, men jag kan int komma p� dom. Bror hennes kan spela
l�tarna p� fiol och en ska bli s� sorgmodig af dom", sa Maja-Greta.
"Ja, somliga bli rent svagmodig."

"D� vill jag int h�ra s�na l�tar."

"Men de hade int l�ti sorgmodigt �nd�, n�r de d�r sm� dansa till
l�tarna. De s�g s� innande beh�ndigt och roligt ut, att mormor skratta
till, och med de s� gick b�lden s�nder i halsen p� na."

Sm�folke vardt t�rsti af dansen och ville dricka, och int en

vattenskv�tt fanns p� logen. Mormor, hon tyckte att det var synd om de
d�r sm�-sm�, som svettas, och fl�kta sej med f�rkl�derna, s� hon steg
opp och gick till brunn efter vatten i ett stenfat."

"De var nog riktigt gjordt de."

"Jaa d� va d�, och d� hon kom in me vattne s� dansa och lekte dom �n.
Hon somna �f, och n�r hon vakna s� var hon frisk. Och du kan veta
gosse, att det l�g en silfversked i stenfate, och den skeden har jag
sett."

"Dom bo nog i skogen �, vittrerna", sade Ante bet�nksamt.

"De �r 'skogsr�' de. De �' ett kvinnfolk, l�ng och grann i syna
(ansiktet). Hon snor sej och dansa och villa bort folk, som g� i
skogen s� dom gl�m Gud och hvad r�tt �r. Och d� skratta kvinnfolke,
och n�r man f� si na p� ryggen s� �r hon som ett tr�g, s�
uth�lkad. Men de �r farligt te tala om skogsr�, n�r en �r i
skogen. Herre gulla Ante -- de �r n�ge som r�r sig h�r ute!"

Maglena kr�p intill brodern.

"Du m�tt l�gga mer p� elden, men du f�r int g� ifr�n mej. Sir du, nu
igen? Nej du si ingenting f�r de �r inte alla, som kan si. De lyse som
tv� �gon midt i svartgrenarna."

"D�r? -- J�mmerligen stinta, k�nne du int igen Gullspira?!"

"Gullspira, som l�g d�r p� s�ngen, alldeles nyss n�r jag var i kunten
efter garn??"

Maglena l�t h�pen och misstrogen, som om geten alls icke, obem�rkt
skulle kunnat f�rpassa sig ut ur s� v�l timradt hus.

M�nke satte sig g�spande opp i b�dden, icke det ringaste f�rundrad
�fver den ju �nd� r�tt ovanliga stugan. Men han s�g ju elden och
syskonen och Gullspira och katta. Maglena ropade honom till sig. Hon
hade mj�lk och br�d f�r honom borta vid elden.

N�r han �tit, befanns tiden ha �fverskridit vanlig softimme. Man var
in p� midnatten. M�nke fick pallra sig till s�ngs igen.

Ante tittade "ut" innan han kr�p till kojs. M�nen lyste stilla och
klar. Stj�rnorna vinkade och logo som mors �gon. Det k�ndes tryggt och
godt.

Men Maglena fann det tr�jsammast "inne i stugan", hon f�rm�dde sig
inte att sticka n�san utom granens grenar.

_________________________________________________________________

TJUGUANDRA KAPITLET
HUSBOND OCH MATMOR.
Tidigt p� morgonen, l�ngt innan solen var uppe vaknade barnen. Det var
duktigt kallt p� morgonkvisten, s� de kr�po ner i f�llen igen.

Obegripligt beh�ndigt var det att ligga s� och h�ra f�glarna vakna,
den ena efter den andra.

Kr�korna voro tidigast. De kraxade som brandvakter, r�a och skr�fliga

i r�sten. Genast b�rjade de gorma om r�ttor och f�gel�gg, och fl�go
snart bullrande ut ur skogen.

Skatorna tittade ut ur det h�gt i en talltopp skickligt hopfogade

n�stet. De fingo ej n�bben ur boet f�rr�n de skrattade.

De skrattade �t att en r�f l�ngt borta tagit en hare och blifvit

skr�md s�, att han l�mnat lite kvar till frukost �t dem. De skrattade
�t v�rf�glar, som v�gat sig opp i sn�marken s� tidigt. Tydligen bade
de gl�mt att det nu f�r tiden brukade bli h�rd�r med vinter tills
solen gick h�gt p� himmeln om dagarna.

"Ke-ke-ke-ke. De skulle trilla fr�n grenen hvarenda en, ihj�lhungrade,

ihj�lfrusna". Och de skrattade �t m�nniskobarn, som tagit bo i skogen.
F�r �frigt k�nde de v�l igen Frostmofj�lls-barnen. De hade mer �n en
g�ng skrattat �t dem n�r de g�tt i skogen och plockat ris och sl�pat
b�rdor till litet gr�tt m�nniskobo. P� de vida myrorna invid stugan
hade de sett dem plocka b�r. Och nu l�go de tokiga ungarna h�r, midt i
skogen. Och inga vingar hade de att flyga med och ingen n�bb att hacka
med, om uf eller r�f skulle komma p� dem. "Ke-ke-ke-ke --" skatorna
skrattade i korus.

Vid femtiden vaknade gulsparfven. Med lenaste r�st, knappt b�rbart,

hviskade hon till maken: "�r du vaken."

Han svarade med ett s�mnigt, mjukt: "visst �r jag vaken."

P� en g�ng, invid hvarandra stucko de sina sm� hufvuden ut ur boet.

Nej, hvilket jubel som br�t fram ur deras strupar n�r de s�go huru v�r
och sommar n�rmade sig.

"S-i-r du", sade lilla honan. "S-i-r du att jag hade r�tt. I �r blir
inget n�d�r. Vi kunna skynda p� med boet."

"Och b�rja att t�nka p� ungar", kvittrade hanen.

S� br�t jublet l�st igen fr�n dem, fr�n sm� f�glar, som just anl�ndt
f�r att "se sig f�r":

"Ingenst�des p� jorden �r det som h�r", lj�d det. "Se solen stiger
�fver fj�llet. Snart stannar den kvar hela natten. Skogen �r s� vid.
Vi kunna redan stanna h�r, nu som i fjol. D� fr�so vi, d� svulto vi.
Men boet var godt att ha. Vi ta' det igen, vi ta' det igen. Sol och
v�r. Intet n�d�r. Sol och v�r!" P� olika dialekt och i olika melodier
klingade fr�n sm� f�gelstrupar, "sol och v�r", bo och ungar"! L�ngt,
l�ngt inne i skogen h�rdes det.

Barnen l�go stilla och lyssnade. De h�rde huru orren spelade, och
visste v�l huru lustig han s�g ut, n�r han till spelet dansade rundt,
rundt.
Och just nu, just n�r solen stod upp b�rjade tj�dern sitt spel, sitt
hemlighetsfulla hviskande, sitt underliga ugl�te med det slutliga
skriet af lycka. Lyckan af att lefva och att ha den lilla milda honan
att sjunga f�r.

En stark doft af k�da och fuktig barr, af h�r och hvar redan bar
skogsjord tr�ngde med en nyv�ckt mild sunnanvind in, under granen.

Barnen satte n�sorna upp �fver f�llen. De s�po in luften och fingo
samma h�g som f�glarna att flyga upp, att kvittra och sjunga.

B�cken h�rde de. Redan frigjord porlade den bredvid dem, �fven den som
i kvittrande jubel.

De satte sig upp i b�dden: P� en g�ng tog dem lusten att sjunga.

Maglena b�rjade:

"Morgon mellan fj�llen,

klara b�ck och flod
porlande mot h�llen
sjunger Gud �r god. -- Gud �r god.

Dagen ser jag br�ckas.

Fram g�r ljusets flod.
Dalarna som v�ckas
susa Gud �r god. -- Gud �r god.

Skogens f�glar sjunga

med ett gl�dtigt mod,
d�r p� kvist de gunga,
kvittra Gud �r god. -- Gud �r god.

Sj�l vak upp och svara

med ett gl�dtigt mod.
H�j din lofs�ng klara.
Sjung att Gud �r god. -- Gud �r god."

"Oj hvad de' �r beh�ndigt och grant och roligt te ha g�rd och k�rka i
skogen", sade Maglena. Hon sprang upp, n�r de slutat s�ngen.

"Nu ska' vi g�ra oss fin, och g�ra fint i stugan", sj�ng hon p� sin
egen melodi. "Jag ska tv�tta mej och jag ska tv�tta dej, och jag ska
kamma mej och jag ska kamma dej."

Maglena hoppade i schottissteg fram till M�nke, som satt i b�dden och
kliade sig i hufvudet med b�gge h�nderna. Han var ganska svartbrokig i
ansiktet genom att ha' st�tt �fver r�ken, och att i s�mnen ha' gnidit
�gonen med inte vidare rena h�nder.

"Int � de d�r n�n beh�ndig l�t int", muttrade M�nke, som genast kom i
stark misst�mning. "Tv�tta dej sj�lf du. Du �r s� svart p� n�san som
gamm'h�nan hos Sven-P�ls."

"Men du �r s� brokig i syna som svart- och hvit-geten hos Nils-Nils.

Hva' tror du att Anna-Lisa skulle s�ga. Jag t�nk' Per-Erik han ser
annorlunds ut han, �n du."
"Ja, just som de vore n�ge beh�ndigt te' ta' efter hur han si ut nu.
G� h�n, jag ska ner till b�cken efter vatten."

"Men, sir du M�nke, f�rst ska du vara ren i syna och om h�nderna, � de
om du vill eller int." Maglena tog ett stadigt grepp om den
sprattlande pojkens arm.

"Du t�nk' v�l sp�nna p� mej lill'skjortan d�r, vi fick f�rra veckan,
heller l�ta mej g� omkring h�r som Kain p� taflan hos Carl-Nils,
presis naken. L�t bli mej, h�r du."

M�nke fr�ste och grinade som en lokatt i strid, beredd att till det
yttersta f�rsvara sitt skinn.

"Ante, h�ll i pojken �t mej", fl�mtade Maglena. "Han �r int tv�ttad p�

tre dar. Det kom f�r mej i natt de jag m�tt ta' i me allvar f�r te
f�'n tv�ttad och kammad, nu, n�r han int' ha Anna-Lisa."

Hon l�sgjorde sin ena hand och kliade sig sj�lf, varsamt och om�rkligt
i hufvudet.

Ante lade ned f�nget med kvistar han burit in och kom Maglena till
unds�ttning.

"Du ska' v�l sk�mmas te si ut s�mre �n en gris."

"Men en skrapa int grisar ren med skarsn�, int, och de t�nk Maglena
g�ra med mej, hon har int n�' vett", grinade M�nke.

Stora t�rar gjorde f�rberedande strimmor i hans numera ganska r�da

kinder, framvisande prof p� huru de skulle taga sig ut som helt
vattensk�ljda.

"G� ner till b�cken efter vatten i vrilen h�r, s� f� vi tv�tta dej
ren, s� vidt du int tv�ttar dej sj�lf", sade Ante medlande.

M�nke slet sig vildsint ur Maglenas grepp. Blixtsnabbt r�ckte han ut

tungan �t henne och f�rsvann ner �t b�cken, kvickt som en ormsn�lla
(�dla).

Maglena s�g onekligen mera besviken �n bel�ten ut, n�r han efter en
stund kom "in" skinande blank i ansiktet, som dr�p af vatten.

"Ge mej en trasa", frustade han h�gtidligt, "s� jag f�r gno mej i
syna. Jag har tv�ttat mej i b�cken."

Maglena, som under hans fr�nvaro hos sig frammanat en lejoninnas mod
och styrka, f�r en f�rest�ende brodersstorreng�rning, slet h�ftigt l�s
den ena �rmen ur fars gammeltr�ja och gaf honom den.

"Hva i syndstraffe ska' du kl�sa mej f�r?" skrek M�nke ilsket, n�r
Maglena inte kunde motst� att sno trasan i n�gra renande, torkande tag
om pojkens nacke och �ron.

"Du ha v�l int �gon bak, s� du kan si att du �r svart p� halsen."

"Hj�lpandes stinta, d� m�tt jag v�l hj�lpa dej �, n�r du ska' sta, f�r
int' annat �n jag kan si s� har int' du heller �gon bak.

Maglena drog sig tillbaka slagen af detta broderns argument. Det var
ganska neds�ttande f�r hennes mors- och matmorsv�rdighet att m�tta s�
helt ge sig.

Men hum�ret hos henne tog upp sig igen.

Hon l�t f�llen, som hon h�ll p� att l�gga ihop, falla ner igen i
mossan, gick s� med snabba steg till kunten som hon h�ktade ner fr�n
kvistknaggen. D�r fick hon d� �ndtligen r�tt p� m�ssingskammen. Med
triumferande uppsyn r�k hon emot M�nke med kammen i h�gsta hugg.

Men han var i denna stund o�tkomlig, stark, �fverl�gsen, f�r f�rsta
g�ngen ordentligt sj�lftv�ttad. Ren om h�nderna, trastorkad!

"Stinta, g� ner till b�cken och gno af dej svartfl�ckarna p� n�san. Nu

sir du ut i syna som galten hos Nils-Nils."

Men nu m�ste Ante skratta, och n�r Ante skrattade s� d�r innande
roligt, s� m�ste de andra begge skratta med.

"Ta hit kammen", sade M�nke, som f�rst �terkom till allvarstankar.
Hans uppsyn var vildt beslutsam, och han tog emot kammen som om den
varit spjutet hvarmed han blifvit d�md att taga sig af daga.

"�r jag god f�r att tv�tta mej, s� ska' jag v�l ta mej igenom te kamma
mej �, om de s� skulle vara b�' en och tv� g�nger i veckan."

Maglena, som l�mnat brodern med en misstrogen retsam fnysning, kom

snart opp fr�n b�cken lika skinande ren hon som M�nke.

Denne satt str�ngt and�ktig framf�r elden, med vattendrypande

h�rstripor som sm� ljusvekar stretande ner �t halsen.

Kammad var han otvifvelaktigt, ty hullet lyste blodr�dt igenom d�r

h�ret var benadt. M�nke fr�s och huttrade, men hans bl� l�ppar ville
dock icke ut med huru f�ga beh�ndig harm fann tillvaron i detta
sj�lfsnyggelsetillst�nd.

"Jag tror du frys, jag," sade Maglena, som kom att titta p� M�nke
genom det lockiga h�ret, som hon benade och drogs och slet med f�r att
f� det rent och om m�jligt sl�tt.

"Om jag frys! Ja visst frys jag. Se efter om de int' �r is ner �t

ryggen p� tr�jan."

M�nke satt mol stilla som om han sj�lf frusit till en istod, och
d�rmed f�rlorat f�rm�gan att r�ra sig.

Maglena k�nde sig liksom lite �ngerfull. Hon vred hastigt ihop sitt
h�r omkring en kam af j�rntr�d med m�ssingsrand p�, som hon f�ste h�gt
i nacken. S� kn�t hon ylleduken p� igen och tog snabbt i tu med
morgonbestyren. F�rst "ladug�rdssysslor" f�rst�s, f�r mj�lk �t pojkar
och hela hush�llet. Hon m�ste sen se om kr�ken, skrapa och borsta dem.
"Gammelfolke" blef i en hast till en hel st�tlig ladug�rdsbes�ttning.

Matmor dukade sedan fram frukost �t "karlarna". Hon hade s� n�r puffat
"dr�ngen" M�nke r�tt in i elden under striden att f� honom att sitta
n�ra den och v�rmen, n�r han, som visste med sig att han var dr�ng,
ville ge' husbonden den platsen vid "�fre" �ndan af bordet.

Medan de �to stod Maglena som riktig matmor vid spisen och stickade
vantar. F�rst efter "karlarna" blef det hennes tur att ta' f�r sig af
mj�lk och de br�dbitar och limpkanter hon hade sparat i
mats�cksknytet. Ante lade p� elden och skickade dr�ngen till skogs med
k�lken. Han skulle i dag efter ved f�r hush�llet och k�nde betydelsen
af att vara b�de h�st och dr�ng.

Maglena hade b�ddat opp s�ngen, "sopat" golfvet med en knippa

bj�rkris, diskat och skakat "kl�derna". Som matmor satt hon nu p� en
hopvikt f�ll vid spisen och lagade husbonds byxor, medan husbond sj�lf
satt hopkrupen i andra f�llen och t�ligt v�ntade p� det f�r en
husbonde r�tt oundg�ngliga plagget.

Hon st�lde under tiden fr�gor p� honom i katekesen, hvilken de f�rst�s

f�rde med p� vandringen:

"Hvad nytta medf�r arbetsamhet?"

"Arbetsamhet befordrar h�lsa och v�lst�nd, hindrar m�nga tillf�llen

till synd."

"K�re dej g�r de int s� noga. Bara lappen bak blir riktig, f�rst�s",
fortsatte Ante i samma andetag.

"Du kan v�l int g� med frans kring byxbena h�ller nu, n�r du �r
storbonde", inv�nde Maglena f�rebr�ende.

"Hvad f�rst�s d�rmed att Gud h�rer v�ra b�ner", fr�gade hon i samma
f�rmanande ton.

"Att han i sin vishet och godhet gifver oss, antingen det vi beg�ra
eller det som f�r oss b�ttre och nyttigare �r."

"Det blir n�stan kallt att sitte s� h�r", sade Ante och f�rs�kte att
f� den slitna f�llen att r�cka om den bara kroppen.

"Ja, s� f�r du ta' dom, nog sitt lappen bak fast, men i kanten har jag
bara slamssytt s� jag f�r g�ra det b�ttre i kv�ll n�r du lagt dej."

"Om jag vet huru vi ska' kunna stanna i den h�r beh�ndiga "'stugan'",
fortfor hon.

"De syns dra ihop sig till nederb�rd", anm�rkte Ante, "det s�g ut s�
kring m�nen i natt, och d� blir det farligt ledt f�r oss te komma
h�rifr�n i slasket. De bli allri n�'n skare."

"Om vi bara hade n�ge te' �ta s� ha vi de bra h�r i v�r egen stuga."

"Men vi ha nog ingenting te �ta."

"Om de hade vari sommar �nd�", fortfor Maglena.

"Men de �r ingen sommar �n", svarade Ante med tungsint uppsyn.

"De blir nog ingen annan r�d �nd�,�n att vi ge oss ut igen", sl�t han
med en suck.

"Nog kan vi v�l hitta p� n�'n r�d, d� vi ha' de s� beh�ndigt h�r."

Maglena slet hurtigt andra �rmen ur fars gammeltr�ja. Hon �mnade sy

igen �rmh�len och g�ra den till utanp�krage.

B�sta r�d blir, att du tar pengarna v�ra, alla tolfskillingarna och
g�r ut nu, p� skaren. H�r bredvid fins en svedja som dom nyss ha br�nt
och d� fins det nog n�ge folk som r�r om na', d�r du kan fr�ga efter
handelsboden som lill'Anna i br�llopsg�rn tala om."

Antes min klarnade.

"Ja, och jag har tr�skedar, och tvaror te byta ut och s� d� alla tre
tolfskillingarna te k�pa mat f�r. Finn' jag bara handelsboden s� kan
jag f� i mat s� vi kan vara kvar h�r tills du f� laga opp oss."

"Och du hinn f� bra' med skedar och tvaror te bju ut. Om det bara vore
s� att l�fvet b�rja spricka fram p� bj�rkarna s� kunde vi g�ra vispar
�, och lassa p� k�lken."

"N�r de �r vispristider �r de nog slut p� k�lkf�re", anm�rkte Ante

sm�skrattande.

Han k�nde sig s� bel�ten �fver byxorna, som nu t�ckte ordentligt utan
att han j�mt beh�fde dra och t�ja dem upp�t och �fver att han kunnat
katekesl�xan, som han satt sig f�r, men fr�mst vid tanken att de �nnu
n�gon tid skulle f� bo kvar under granen och slippa att g� kring
bygden efter mat och husrum.

"D� ger jag mig af d�", sade han. Maglena gned hans gamla p�lshufva i
sn�n, och skrapade tr�jan med skarsn�klimpar. Hon tyckte alt han s�g
riktigt fln och storbondaktig ut n�r han v�nde sig emot henne och bj�d
farv�l innan han lyfte p� d�rrgrenarna och gick ut.

"Jag f� godt m�te, h�st och karl", log han emot M�nke, som kom med
lasset fullt af tj�rfyllda tallrotskn�lar.

"Ptro, still Blacken", sade M�nke �t sig sj�lf. "De �r grant lass. �r
det int? Jag t�nkte trafva opp veden h�r p� s�rsidan g�rden s� solen
f�r torka uten."

M�nke spottade och pekade ut platsen som han sett ut f�r �ndam�let.

"De blir bra de. Farligt bra att jag har riktig dr�ng vid g�rden. Jag
far till kvarn jag nu, s� vi f� br�d och s� m�tt jag skaffa hem n�'n
s�ttpotatis."

"K�re dej. Vi �' utan p�rer snart i hush�lle �", ropade Maglena
inifr�n stugan.

"Men vi ha' ingen panna te koka i", svarade Ante med hufvudet under
d�rrkvisten.

"Jag t�nkte steka p�rerna i askan till middag, och str�mmingen p�

gl�den, f�r du tar v�l hem str�mming �". Matmor kom ut ur huset. Hon
stod med h�nderna under f�rkl�det och pratade med husbond och dr�ngen.

"Finn du n�ge bra �mnen till tvarer och skedar s� ta' med p� n�sta
lass", sade husbond. "S� farv�l med er d�", tillade han och gaf sig af
sm�springande mellan tr�den i skuggan d�r skaren �nnu bar, fast det
b�rjade bli s� varmt att matmor m�ste g�ra solb�ge med armen �fver
hufvudet f�r solen, som steg och lyste och v�rmde. Hon gick in igen,
men ropade ut till dr�ngen: "Kom ska' du f� si p� grant."

M�nke h�rdes s�tta in h�sten i stallet innan han s�fligt kom in.

"Hva �' de?"

"Sir du solen p� dropparna i hela taket h�r. Si hur det lyse r�dt och
i alla de f�rger p� kvist och gren. S� fint har v�l int kungen en
g�ng."

"Neej, grant �r de", medgaf M�nke, "och varmt och bra ha' vi de h�r
vid elden."

Han stod bel�ten och v�rmde sig.

Gullspira tyckte om elden, hon s�v�l som M�nke. Hon hade lagt sig p�
f�llen bredvid Maglena, som liksom hade st�d af henne f�r ryggen.

P� ett annat h�rn af f�llen l�g kattan, p� mjukt b�jda framtassar och
stirrade i elden. Hon kurrade och spann h�gt n�r Maglena bara v�nde
sig emot henne.

"M�nke, nu kan du stanna inne och hvila morgonvard."

"Jag ha' mest lust till de �", medgaf M�nke v�rdigt. Han f�rs�kte
kl�mma �t sig en bit af f�llen, som Gullspira bredde ut sig p� d�r hon
l�g och idisslade.

"Maka dej Gullspira, du har b�ttre p� dig du �n jag", puttrade han och
lyckades till sist f� en dr�glig plats p� ett h�rn invid geten och
systern.

"Nu tycke jag att vi ska' dra' igenom f�rsta hufvudstycke i

lill'katekesen, f�r i morgon ska' vi ha' husf�rh�rskalas", sade
Maglena med ganska inst�llsam r�st.

Hon b�rjade att f� f�r sig att det var b�st till att ta' M�nke med
l�mpor. Det oroade b�de henne och Ante att den lille brodern fick g�
s� ol�rd hela vintern.

"F�rsta hufvudstycket vet jag visst att jag kan", f�rs�krade M�nke
drygt.

"Aldrig v�rdt att du s�ger de", utropade Maglena f�rtrytsamt. "Svara

d� p� rappet p� andra budet?"

"Du skall icke missbruka Herran din Guds namn, ty Herran skall icke
l�ta honom vara ostraffad som Hans namn missbrukar."

Svaret gick flytande, Maglena var p�tagligen h�pen. Men hon t�nkte
sn�rja honom med �ttonde budet, som alltid tett sig trassligt f�r
henne.

"Hvad f�rbjudes i �ttonde budet?"

"All osannf�rdighet och i synnerhet falskt vittnesb�rd emot n�stan."

M�nkes �gon lyste triumferande.

"T�nk att nu m�tte d� tuppen v�rpa �t dej n�r Ante kom tillbaka",
ber�mde Maglena.

M�nke p�ste af bel�tenhet.

"Ja si katekesen �r d� int n�ge farlig f�r mej int", sade han utan
vidare anspr�ksl�shet. "Jag tror du ha' int s� l�tt f�r de du, som
jag", tillade han �fverl�gset.

Maglena k�nde sig en smula illa ber�rd. Men det kom icke i fr�ga att
hon t�nkte erk�nna underl�gsenhet i n�got h�nseende.

"Huru ha' vi med psalmerna?" �tertog hon med v�rdigt allvar, medan hon
med synbar m�da tr�dde om stickorna i tumh�let p� vanten och b�rjade
sticka tummen. "Den d�r: Hela v�rlden fr�jdas Herran."

"De g�r jag int ut me", muttrade M�nke. "N�r ordena stj�lper s� d�r p�
hvartannat och f�ljs �t s� dom ralma l�s, om ett enda ord g� unnan, s�
kan jag int minnas dom."

"Men vi ska' sjunga den versen i moron p� husf�rh�re och Ante han
skall vara pr�st, och d� vi f� int sk�mmas f�r en."

"L�s versen tjugu g�nger h�gt s� f�r du de snart i dej."

M�nke t�nkte verkligen f�lja Maglenas f�reskrift. Det var ocks� s�

tr�jsamt att sitta h�r inne vid elden och se upp�t de solgranna
dropparna i v�ggar och tak, och ha f�r sig husf�rh�rskalas med
askstekta p�rer och gl�dstekt str�mming.

Han lade n�gra feta rotkn�lar p� elden, som flammade s� grant och
v�rmde. Sen satte han sig ned p� f�llen med armb�garna p� kn�na,
h�nderna under kinden och boken p� marken framf�r honom.

"Hela v�rlden fr�jdas Herren", l�ste han versen ut, om och om igen.

Katten spann och kurrade.

Gullspira idisslade.

Maglena redde i det granna garnet. Hon t�nkte vederkvicka sig med att
sy rosor p� snart f�rdiga vantar.

Solen glittrade i sm� knippen �fver mossgolfvet. Rundt kring "g�rden",

�fverallt i granen h�rdes sm�f�glar kvittra och prassla.

Maglena satt och t�nkte p� huru grant allting var. Ingenting kunde v�l
vara s� fr�jdefullt som att ha' egen gr�n stuga i skogen.

Ante, han skulle nog tr� tillbaka till den han �, om det ock kanske
skulle dr�ja till sena kv�llen innan han kom.

I samma nu h�rde b�de hon och M�nke springande steg, fl�sande andetag
fr�n en, som kom rusande emot granen, som f�rf�ljd.

Midt igenom v�ggen, utan att ta' till r�tta ing�ngen kom Ante, s�
slut, att han, innan han kunde f� fram ett ord kastade sig ner rak
l�ng p� marken. Blek var han, med h�ret klibbigt af svett.

Det dr�jde om innan han f�rm�dde r�ra sig eller s�ga ett ord.

_________________________________________________________________

TJUGUTREDJE KAPITLET.
UNDANJAGADE.

Ante reste sig br�dskande �ter opp.

"L�gg ihop de vi ha och stoppa i kunten. Skynd er som om elden vore

efter er", fl�mtade han �nnu kippande efter andan.

"I fridens dagar", sade Maglena. Hennes ogon m�rknade af skr�msel och
l�pparna sk�lfde. Men kvickt och omt�nksamt lade hon ner i kunten hvad
hon bredt kring och gjort tr�jsamt med under granen.

"Ska' vi m�tta g� h�rifr�n �nd�", hviskade hon och s�g sig f�rf�rad
omkring.

"Ja, och de p� eviga rappe", sade Ante med hes, d�mpad r�st. Han
sn�rde raskt fast f�llar, kunt och �mnen p� k�lken. Tyst, med
sammanbitna t�nder lade han �ter sn�ret �fver axeln och drog iv�g ut
genom r�tta d�rren.

Maglena f�ljde och sk�t p� k�lken. Hon f�rm�dde inte se in tillbaka i

den granna, fina stugan, d�r hon d� �ndtligen k�nt att hon haft ett
hem, det f�rsta se'n de l�mnade lill'gr�stugan. Gullspira gaf sig
efter f�rst�s, t�tt i h�larna p� de aft�gande, som en hund.

"Ta katta M�nke", sade Ante tv�r i r�sten. "Dom �mna nog ondt �t henne
� s� v�l som �t oss."

Han gick tungsam och bitter i sinnet och drog k�lken. Det var sv�rt
att komma fram d� solen l�st upp skaren och sn�n var som vatten, s�
Ante s�kte sig ut �t nipkanter kullar och dikesrenar, d�r det var s�
godt som bar jord och d�r k�lken inte l�mnade s� tydliga sp�r efter
sig h�ller.

"De �r dr�ngen fr�n elakg�rden, f�rst� ni, som �r efter oss", sade han
omsider, n�r de hunnit s� l�ngt att ej skymten af den h�ga,
grofgreniga granen, under hvilken de bott, syntes.

Maglena hade nog hela tiden f�rst�tt att det var f�r folket fr�n den
g�rden de nu rymde.

Hon ryste s� att hon skakade, n�r hon t�nkte p� den kv�llen ute i
lidret i m�nskenet, n�r de h�rde Gullspiras farliga skr�n och s�go
henne ligga d�r som d�d.
Inte f�rr�n de kommit s� l�ngt, att de hade en annan by i sikte,
v�gade flyktingarna hvila.

De orkade ej heller l�ngre kafva sig fram i den l�sa oj�mna sn�s�rjan.

M�nke var s� tr�tt att han gret. Katten hade han l�ngesedan sl�ppt.
Hon f�ljde barnen i det l�ngsta jamande, med svansen r�tt i v�dret,
men n�r hon kom rakt p� ett �kerr�ttsbo inunder en r�g�kerren s�
stannade hon. De f�rstodo ju att hon m�ste stanna, s� hungrig som hon
var. Huru skulle de bara sj�lfva v�ga sig fram till byn f�r att bedja
om en matbit.

"Vi f� dricka mj�lk s� l�nge", sade Maglena. "Ett par tre br�dkanter
har jag p� botten af kunten. F�rr�n vi ge oss in till folk s� ..."

"Om vi v�l kom ner till �n, och �fver till andra sidan, d�r ni si den
d�r stor byn, s� vore vi ifr�n det h�r h�llet", grubblade Ante.

"De �r oppstop (vatten p� isen) p� �n, men vi hitta v�l p� n�ge st�lle
te komma �fver p� 'rena isen'", ifrade Maglena.

"Stackare dej, Gullspira", sade hon och smekte geten, "du f� fara illa
du s� h�r ute p� vidden. Men innan vi g� �fver �n finn vi v�l alltid
n�n liten bj�rklund eller n�gra sm�alar, d�r du kan f� dej ett m�l."
Gullspira klagade icke.

Icke heller hon �lskade byarna. S� hon trippade l�tt f�re utf�r en
slingrande stig, som i utkanten af byn n�dde ner till �lfven. Ante
styrde k�lken och det bar iv�g med fart. H�r i skuggiga nipv�gen fanns
lite isf�re kvar.

M�nke satt bel�ten p� och Maglena sprang efter, fort s� laddarna

hvirflade som trumpinnar.

Br�dlappar voro kastade �fver isen, som i uppsm�lt sn�s�rja fl�t �fver
k�rnisen invid stranden. Men Ante stannade. De hade kommit till en
beh�ndig allund med sm�enar, och Gullspira skulle ha sig ett dagsm�l.

H�r var orimligt tryggt och undang�mdt ner under branta nipan. S� h�r
kunde Ante f� tala ut om farligheterna han hj�lpt dem ifr�n.

De fingo h�ra huru han sprungit och hoppat mellan tr�dstammarna och
varit s� glad n�r han t�nkte p� huru han skulle komma hem till
"stugan" med maten. L�ngt bortom svedjan hade han g�tt, men r�ttat sig
efter solen s� han gick ifr�n det h�ll d�r elakg�rden var.

Han hade blifvit riktigt storn�jd n�r han h�rde r�ster af folk. Det
var timmerhuggare, som talade h�gt mellan tr�den. De hade roligt �t
n�got, det f�rstod Ante, som skyndade att n� fram till dem.

Men s� h�rde han det skr�mmande ordet "kask" och "jag skall l�ra dem
b� de och mer till. Pojken, som satte krokben f�r mig skall f� s�
mycket han t�l". Det var finndr�ngen i elakg�rden, som talade.

Den andre, lilldr�ng i samma g�rd hade skrattat �t s�na ungar, som
v�gade sig p� stort folk och sade nej till starkvaror. Ante hade n�tt
och j�mt hunnit huka sig ned bakom en h�g med ris och br�te, d�rifr�n
han mellan kvistarna kunde se �fver till karlarna, f�rr�n den vind�gda
finnen v�nde sig r�tt emot det h�ll, d�r han krupit ner.

"Dom finns h�r n�nstans p� skogen", illskratta dr�ngen. "De �r int

sv�rt te f�rst� de, f�r de ha runni blod efter geten p� ett par
st�llen oppe i v�gen precis d�r k�lksp�ren g�tt in p� vidden, d�r
skarsn�n bar p� m�ron."

"I de h�r godv�dre l�r dom int komma l�ngt med tung k�lke och en get,
som v�l ska ha bra ondt f�r att g� nu", hade den andre karlen svarat
med ett illjarsgladt skratt �fven han.

"Geten d�r fick nog s� mycket hon t�lte", grinade finnen. "De �r slag
(piggt gry) i Grels och i de andra pojkarna i eran g�rd ocks�."

"Ja, och int mindre i stintan. Du kan tro gosse, men hon sa i morse,
d� jag tog kasken och int hade n�n te ge na: 'F� ja int en kask', sa
hon, 's� g� ja dit i grafven.' Mor hennes hon m�tte leta fram en
skv�tt och ge na en �nd�, f�r stintan gaf sig inte."

Nu hade de skrattat begge tv� s� h�rdt s� att sm�f�glarna hade blifvit

r�dda och flugit bort.

"Knifven, gr�hunn i g�rden �r lika inmarlig och illsint han som folket
i eran g�rd", flinade finndr�ngen. "Han �r nog god till att sp�ra opp
ungarna och ha dom fast i ben och rygg och det innan dom hinn gapa".

"Allt de d�r l�g du och h�rde p�?" hviskade Maglena med �gon vidgade
af f�rskr�ckelse.

Hon stod och h�ll ner en kvist med sv�llande vide- knopp �t Gullspira.

"Jag kunde ju int r�ra mej fr�n st�llet. Finndr�ngen d�r stod och
glodde liksom misst�nksamt r�tt in i rish�gen d�r jag l�g. Jag tordes
int andas en g�ng, f�r jag trodde de han hade varsnat mej, n�r jag
kr�p ner d�r."

"Gosse, att du int d�dde �f r�dsla!"

"Int kan en d� t� s�nt", tyckte M�nke. Han satt kvar p� k�lken med
uppdragna ben, s� slut att han knappt orkade f�lja med Antes
utl�ggning af de faror de undg�tt.

"D� int jag d�dde, d� katta kom p� isen med eldsl�ger i �gona, och
rompa (svansen), som stod som r�k p� na, s� jag trodde de var skrymt
(sp�ke), s� d� nog ingen annan h�ller."

Efter denna f�rs�kran sj�nk M�nke �ter tillbaka i sitt

sl�hetstillst�nd.

"Ja, nog var jag r�dd", medgaf Ante. "De for igenom mej huru det
skulle g� er och Gullspira, och hvad de skulle bli �f mej om dom, som
stod d�r och grina s� ledt, hade varsnat mej."

"'L�ngt bort kan dom int vara', sa finnen och tog n�gra steg emot
rish�gen, d�r jag l�g. 'Dom kan ligga g�md h�r �, f�r jag tyckte nyss
att det liksom r�rde sej bakom rish�gen d�r'."

"Han tog opp en sten och kasta i h�gen, s� den s� n�r tagi i hufve p�
mej."

"Och du gaf dej int till att skrike eller r�rde dej?" Maglenas r�st
var tjock af f�rskr�ckelse.

"Nej, f�r d� hade de ju vari slut me b� er och mej och Gullspira. Men
finndr�ngen klef fram �n en par steg."

"Gosse, jag st�r int ut te h�ra dej."

"Men d�, kan du f�rst�, s� kom en helande hop sm�l�mlar farande

utefter backen, svart och gult � dom, som en l�ng trasmatta, som fl�g
framf�r f�tterna p�'n. Han trampa f�r att f� d�d p� n�n af dom, och
hoppa h�gt i v�dre, s� sint vardt han, och s� v�nde han �gonen fr�n
mej."

"S� m�rkligt. Dom kom som utskicka. Vi ha int sett n� fj�ll�mlar �n,
me'n vi vari h�r i skogen", grubblade Maglena. "Mor skicka fram dom de
�r d� min tro. Men nu sprang du v�l?"

"N�-�. Jag var int god till de. Finnen gaf sig tillbaka till den andra
dr�ngen, och nu sa han de jag hade stuli klockan och f�llen hos
farfar."

"Du stuli -- tagi olofvandes!"

Maglena sl�ppte grenen. Hennes �gon brunno svarta af harm.

"Ja-a han sa de."

Antes uppsyn var tungsam och sorgsen. "De stack just som s� ondt i
mej, m� du tro."

"Ja, d� sk�ms jag te g� ut i bygden hos folk. 'Stuli', just som Jan
Ers Kalle, som hade stuli �f en handelsman och sitt i h�kte ner i
stan."

Maglenas l�ppar b�rjade sk�lfva, t�rarna kommo fl�dande.

"Stinta, du m� v�l veta att jag int �r god f�r te g�ra s�nt!"

"Men de �r farligt att n�n bara ha sagt s�nt. Mor skulle v�l ha d�tt
om hon h�rt de."

"Mor l�r v�l si hvad som r�tt �r hon, d�r hon �r, s� int �ngslas jag
f�r de. Jag �ngslas mer f�r farfar i elakg�rden."

"Hvad d�?"

"Jo, du vet de Maglena, att finndr�ngen sa, de Brita hade kommit in te

farfar p� m�ron och skulle l�gga p� elden d�r, och d� hade han f�tt
slag."

"S� han inte kunde tala om att han gett dej klockan och f�llen."

"Han hade f�tt slag stackarn, och kunde int r�ra sig ur s�ngen",
vidh�ll Ante saktmodigt. "Far och mor i g�rden och sm�pojkarna hade
kommit nerfarande till farfar. Dom hade sett att klockan och f�llen va
borta. Farfar hade f�rm�tt s�ga att jag f�tt begge delan af 'en.
Karlarna h�rma hur han sagt. Dom stamma som farfar. G-g-g-ossen
h-h-h-a f-�-tt k-k-k-klockan och f-�-�-llen, G-g-g-rels s-s-sska int
f� de. "

"Han var beh�ndig farfar, och godaktig. Men dom vardt v�l sint p�n?"

"Dom vardt de. Sonhustrun, hon hade skakat en och sagt att han skulle
ta fram klockan, och Grels hade vari s� sint att han hade gr�ti och
sagt allt hva ledt var te farfar."

"� d�r l�g han ensammen, ingen te ty sej till", sade Maglena med
�mmaste medlidande i r�sten.

"Jo, han fick den han kunde ty sej till, f�r si du han d�dde ig�r
kv�lls, farfar."

"D� ha han de lika bra som mor", sade Maglena l�ttad.

"Men Grels, han vill ha igen klockan och matmor vill ha f�llen."

"Och finndr�ngen vill piska opp dej, och ha i M�nke och mej br�nnvin",
fortsatte Maglena, som rysande s�g upp�t nipsluttningen. "Men vi m�tte
skynda oss h�rifr�n."

"Dom skulle int ta till � jaga efter oss f�rr�n p� eftermiddan, n�r
dom vari hemma me ve'n. Men d� skulle Grels och de andra barna vara
me. Och Knifven skulle dom ha te sp�ra opp oss me."

"Gosse, vi m�tt ge oss �fver �n p� rappe. Hunn deras tappa sp�re n�r
vi g� �fver uppstoppe (vattenb�ltet) och dra �t oss br�dlapparna, som
ligg �fver d�r."

De ordnade br�dskande p� k�lken. Maglena stannade pl�tsligt i arbetet

med att sn�ra igen kunten.

Hon grep Ante om armen.

"Gosse! H�r du! Nu �r dom efter oss �nd�, b� finndr�ngen och barna och
Knifven. -- H�r du, dom �r snart h�r! Utf�r nipan h�r kom dom -- nu �r
dom bakom klippsten h�r bredvid --."

Ante stod stel som en bild. Han h�rde tydligt han som Maglena ilsket
hundgl�fs, som hastigt n�rmade sig genom sm�skogen, hvilken gick nerom
nipan. Bortom en brant stenv�gg, som sk�t ut midt i nipan h�rdes
eggande rop af karl- och pojkr�ster.

Nu prasslade och br�cktes grenar alldeles invid dem. Maglena, och

M�nke, hvilken just masat sig opp, kastade sig storskrikande framstupa
�fver k�lken.

Ante h�ll Gullspira vid ena hornet bakom sig.

Han stod stilla med bister tungsint uppsyn.

Barnen -- Gullspira -- �ter for det igenom honom att han sj�lf f�rt
dem till det el�nde, de farligheter, som de nu hade �fver sig.
 _________________________________________________________________

TJUGUFJ�RDE KAPITLET
ETT OF�RMODADT �TERSEENDE.

Det var hufvudet, hornen af en ren, som i detta nu visade sig f�r
Antes f�rut vettskr�mda blick. En ren, som med klapprande kl�fvar och
i sin tur d�dsskr�md blick fr�n stora, svarta �gon fl�g f�rbi honom
och fortsatte v�gen ut�t �lfkanten.

En lapphund var honom t�tt i hasorna. De st�rtade f�rbi utan att taga
notis om barnen d�r vid k�lken. S�dana sm� stackare var ej renen, �n
mindre hunden r�dd f�r.

Med hojtande rop kom en lapp fr�n bj�rkdungen. Han r�nde i snabba steg
fram p� breda, korta skidor. I hans sp�r f�ljde �ter en lappojke.

Ante trodde inte sina �gon.

"Mattes Klip!"

Det var ju en lapp fr�n deras egen hemtrakt i h�gfj�llen, en som hade
k�ta bara en tio mil ofvanom deras egen socken.

Lappen gaf till ett utrop.

"Ar de int Ante fr�n Hvasstoppsbyn i fj�llet. -- Och Gud tr�ste oss,
de sm� ena � och tunnare nu �n lappens barn. F�da har trutit f�r
fj�llbarn i v�r."

"Mattes! � att de �r Mattes!"

Maglena, som �nnu darrade i hvar lem, gick fram till lappen.

M�nke v�gade knappast h�ja hufvudet fr�n k�lken.

Den h�r g�ngen trodde han mest att skr�mseln hade tagit d�d p� honom,
f�r han m�ktade icke r�ra sig ur fl�cken. Dessutom satt den tanken
�nnu kvar i hufvudet p� honom, att hojtandet han h�rt invid sig kom
fr�n kaskdr�ngen och elakg�rdspojkarna, och hundgl�fset fr�n Knifven.

M�nke kunde icke s� p� en g�ng v�nda upp ner eller ner och opp p� alla
f�rf�rliga f�rest�llningar. Han m�ste ha tid p� sig att r�ta till dem
inom sig.

D�rf�r l�g han kvar, skafde smalbenen �fver k�lkkanten och stod s�
godt som p� hufvudet i f�rskinnsf�llen.

Det var f�rst vid en rappande sm�ll p� den kroppsdel, som han alltf�r
of�rsiktigt prisgaf som han studsade tillbaka och fick fotf�ste p�
marken.

"Lill'dr�ng blifvit skr�md fr�n vett, duktig karl annars oppe i

lappfj�llen", sade Mattes.

"Det fanns int s�nt folk d�r, som skr�mde lifve ur en", puttrade
M�nke.
"Den h�r g�ngen va de mest gjort me mej. De �r int n� beh�ndigt te tro
de en ska bli ihj�lbiten af hunn och sen br�nnas opp inni magen af
br�nnvin, som de ryker �f."

"God lilldr�ng, som �r r�dd f�r farlig elddryck. Fattig lapp dricka
elddryck, och det blir slut p� lappen."

Mattes hade med ens f�tt en sorgmodig uppsyn, men fick snart igen sitt
glada, j�mna lapphum�r.

"Stor lycka nu, att renoxen gifva sig ut ur hjorden p� morgon, vara
sint och r�nna efter den i sn�vatten hela dagen. N�jd nu �t flyende
ren. Nerlja nog ocks� n�jd att stanna. Ge f�da nu till er alla."

Lappen tog ur "lappsk�pet" (den, ofvan sk�rpet vida kolten) en bit

renost och h�rdt br�d, som Nerlja, sonen hans, s� v�l som de andra,
hungrigt togo �t sig.

"Int l�ngt borta fr�n hjorden nu. Renoxe nog redan d�r. I natt f�
svenskbarn bli sm�lappar i k�ta hos gammal lapp."

"Gulla er Mattes, l�t oss g�", ifrade Maglena och drog Mattes i
kolt�rmen. "Jag h�r en gr�hund ofvanom ni- pan, han gn�ll och leta
sp�r. Jag h�r pojkar hojta �."

Maglena fick Mattes med ner �t isen.

Lili'Nerlja s�g p� huru Ante styrde om p� k�lken. Han t�nkte att

svenskfolk hade det besv�rligt n�r de skulle vandra. Ingen akja d�r
man kunde sn�ra fast hvad en ville ha med, och ingen ren att dra �fver
milsvidderna.

V�rst af allt med s� tung kl�desrustning, helst f�r f�tterna.

Ante och M�nke hade ju storfolksk�ngor, sura och bl�ta, stoppade med
h�. Deras l�ngbyxor med lappar och ref och deras l�ng�rmade tr�jor
utan midjeb�lte voro leda, obekv�ma plagg. Aldrig skulle en lapp velat
eller kunnat komma fram i slik dr�kt.

Lill'Nerlja han spratt och han hoppade, smidig som en skogsm�rd i sin
korta renskinnskolt med de bensn�fva byxorna fastsnurrade vid
smalbenet medelst granna band med tofsar, och p� f�tterna de
fj�derl�tta skinnpj�xorna.

Den bl� toppm�ssan med gr�na randen satt l�tt som ett intet p�
hufvudet. Lappgossen lade skidor och staf p� k�lken och tog tag i
repet f�r att hj�lpa Ante att draga.

Mattes hade r�dt dem att l�ta lasten bli kvar d�r. Han skulle hj�lpa
dem �fver uppstopet.

Lappen hade mycket roligt �t deras frimodiga tilltag att ta geten med
p� l�ngvandring. En get var mest s� l�ttf�dd och l�ttsk�tt som en ren.

Hon kom springande ut ur sm�skogen, Gullspira, n�r Maglena kallade p�

henne, m�tt och f�rn�jd.

Maglena h�ll p� att plumsa i f�r hon kunde inte l�ta bli att titta sig
tillbaka �t det h�ll fr�n hvilket hon tydligt h�rde hundgl�fs och
hojtande. N�r de nu voro midt ute p� breda �lfven, s� kunde hon se
byn, som de kommit f�rbi och d�r ofvanf�r �krarna med bara fl�ckar,
nipsluttningar och dikeskanter. Hon kunde se den m�rka t�ta skogen,
d�r deras gr�na stuga fanns.

Och, hon g�mde sig rysande bakom Mattes. -- D�r, just d�r nipv�gen
�ppnade sig ner emot �lfven s�g hon huru en gr� hund gn�llande och
sm�tjutande pilade iv�g utf�r. Oppe, ytterst p� nipsl�tten syntes tv�
grofva karlar och tre pojkar samt en stinta. Som sn�la vargar jagade
de, lystna efter byte.

Maglena tog fastare tag i mudden (kolten) p� Mattes. M�nke h�ll nog
lika stadigt grepp i den han med.

_________________________________________________________________

TJUGUFEMTE KAPITLET
LAPPK�TA OCH RENSKJUTS.

L�ngst framme, d�r v�gen drog upp genom den redan p� norrsidan sn�fria
nipan syntes som en skog af gr�, torra grenar. En skog, som sakta
r�rde sig fram�t.

Lapp-Mattes gaf till en ljudande jojkning, ett underligt,

genomtr�ngande skr�n liksom fr�n strupen och gommen i f�rening. Den,
som inte hade h�rt s�dant ljud f�rr skulle ha kunnat tro Mattes i en
hast f�tt f�r mycket till b�sta och jollrade fram l�tar och ord utan
mening.

Men Frostmofj�llsbarnen k�nde v�l s� pass mycket till lapparnas seder,

det de f�rstodo att Mattes nu, i en s�ng, som han hittade p� f�r
tillf�llet h�lsade p� gumma, barn och renvaktare, och att han
ber�ttade h�ndelsen med barnen, s� att de i k�tan visste om deras �de
l�ngt innan dessa hunno fram till renhjorden.

"Renoxe lupit undan hela dagen", jojkade Mattes. "Finna sm� svenskbarn
invid fruset vatten, r�dda f�r lapp, tycka om d� de k�nna Mattes fr�n
Bj�rnfj�llet. Lappf�da skola de dela, ligga i lappens k�ta. �fvergifna
�ro de, ingen far, ingen mor."

Lill'Nerlja sl�ngde sig i skidorna s� fort han fick skogen af renhorn

i sikte. Han r�nde pilsnabbt som en jagad sj�f�gel bort �fver isen.

De som kommo efter h�rde snart vallhundarnas gl�fs, d�r de fl�go rundt
den till mer �n tusen renar uppg�ende hjorden f�r att f� den samlad
till natten.

Lapparna skulle sl� upp t�lt p� nipan hitom den stora by barnen
varsnat fr�n andra stranden. Det var ett styft arbete f�r hundar och
lappar att f� de ibland r�tt b�ngstyriga djuren opp genom det tr�nga
passet fr�n �lfven och �fver till mon.

Mattes skidade iv�g f�r att hj�lpa till.

M�nke, Maglena, ja till och med Ante gingo som i s�mn och sl�pade
f�tterna efter sig.
De kvicknade knappast till vid att ett �rs lille Mattes m�tte dem ute
i v�gen, tultande i sn�m�dden, s� helt naken som han blef f�dd.

Sigri, hans lilla syster, hade all m�da att f�nga in honom och f�
honom med till t�ltet.

Lappmor, Cecilia, var mera s�ker i v�ndningarna. Hon tog den

sprattlande pojken, stoppade ner honom i klubben (l�ng vagga af skinn,
som kan b�ras p� ryggen) i den fina renh�rsb�dden d�r, och sn�rde fast
det mjuka skinnh�ljet om hans, af lif och odygd sprittande lilla
kropp.

Modern h�ngde klubben vid remmar, �fver en troa (smal tr�dstam)

fastgjord i t�lttaket. Sigri vippade p� klubben och sj�ng lapparnas
vilda d�fvande vaggs�ng f�r Mattes, som tystnade och lyssnade och
somnade.

Stackars tr�tta sm� vandringsbarn kastade sig ner p� renhudarna hvilka

l�go som en matta rundt elden i k�tans midt. De v�cktes opp f�r att f�
i sig det starka kaffet, som bj�ds dem.

Intet kaffe, ingenting i v�rlden kunde f� opp �gonen p� M�nke.

Men det var m�rkv�rdigt s� vakna Ante och Maglena blefvo af den
kaffet�ren. De k�nde med ens hungern, och huru obegripligt godt
renk�ttet smakade, som de fingo p� kornbr�dkaka. Till och med den
svarta, starka soppan af renblod tycktes dem v�lsmakande. Renmj�lk,
som bj�ds dem ur fint snidad sk�lla (skuren ur helt tr�stycke) kunde
de dock med tack afst� ifr�n. Stark och besk var den ocks� f�r den som
ej var vand vid den. Getmj�lken smakade i deras tycke bra mycket
b�ttre.

Gullspira, hvilkens rika mj�lkf�rr�d bjudits lapphush�llet, klef n�tt

�fver hudarna och lade sig bekv�mt till r�tta vid yttersta t�lthuden.
M�nke sof alltj�mt som en pojke af sten. Det var �nd� ett det v�rsta
ov�sen utanf�r t�ltet. Lapparna skreko och hojtade n�r de kastade
lasso �fver hornen p� renkor, som skulle mj�lkas.

Korna spj�rnade emot med alla fyra kl�fvarna i sn�s�rja och bara
tufvor. Men drogos fram och h�llos stilla af lappar medan stintorna
mj�lkade i de sm� skollorna.

Renkor och kalfvar stirrade undrande p� fr�mlingarna, Ante och

Maglena, hvilka hand i hand med Sigri gingo ute midt i den v�ldiga
hjorden.

Lappbarnen gingo trygga ibland rentjurar, som stredo och b�kade emot
hvarandra med till sist sammantrasslade horn, och lassolinorna, som
fl�go om �ronen p� dem.

Lapphundarna, alltid vaksamma, kunde pl�tsligt f� se n�gon ren, som

obem�rkt ville ge sig ut till b�ttre bete. De pilade iv�g efter, r�tt
genom hjorden s� man fick se till att st� p� benen om man kom i v�gen
f�r dem.

Det underliga, mjuka, men �nd� vilda spr�ket, lj�d �fverallt. Lapparna
pratade, de pekade med h�ftiga r�relser ut �t hjorden, skreko f�r att
g�ra sig h�rda. Renoxar skulle f�ngas in och t�mjas till dragoxar. Sm�
kalfvar p� rangliga ben, m�ste ses till, djur gallras ut till slakt.

Kvinnorna talade smekande, halfsjungande med korna, som de mj�lkade.

De satte sig ner p� huk med n�gon ung liten silkesmjuk kalf i kn�et.
De kelade och smekte medan renkon, modern, stod bredvid och s�g p� med
�mhet i de stora fuktsvarta �gonen.

Ante och Maglena blefvo som yra i hufvudet. De togos med af lifvet, af
den lustiga l�ten, af den liksom muntra br�dskan.

R�ken steg svart och fet opp ur t�lt�ppningen. Sm�pojkarna, som

sprungit, hojtat och kullrat i sn�n och bartufvorna, puffad af ren och
hund och folk, b�rjade dra' sig in till f�da och hvila.

Skogen af horn glesnade. Det ena grenparet efter det andra sj�nk ner i
den st�ende hjorden.

Flere och flere d�ko ner. Snart hvilade hela renhjorden f�r natten.

Lapphundarna, som f�tt mat inne i t�ltet sofvo d�r i v�rmen, som
lapphundar pl�ga sofva, med �gonen slutna, men �ronen p� sp�nn, efter
minsta varsel af vargen.

Mattes kom in i t�ltet med stors�ner och dr�ng i f�lje. Mat och kaffe
hade Cecilia i beredskap �t dem. Kvinnfolken, af sl�kt och renpigor,
f�ljde snart efter, hungriga och tr�tta. Men inte v�rre �n att de
h�llo vid makt ett lustigt glam inne i t�ltet.

Karlarna r�kte ur korta kritpipor. De �ldre kvinnorna likas�. De

drucko svart, starkt kaffe och talade om �fventyrshistorier. Om
gammelvargen, som ingen kunde f�lla, som var f�rtrollad och som d�rf�r
hvarken spjut eller krut �nnu bitit p�.

Och de talade hviskande om hvad Mattes "sett", n�r han stod p�

offerstensh�jden p� midsommarnatten. Allt hvad som skulle �fverg�
landet under �ret hade han sett, och han kunde varsla om fred, �rlig
eller pestilentia, godt �r eller o�r. D�dsmannens framfart hade han
f�ljt i syne. Mattes kunde s�ga, om han "ville" det, huruvida
d�dsmannen under �ret skulle ta' mest af gammalt eller af ungt folk.

Allt s�dant prat p� lappska �fversatte Sigri f�r Ante och Maglena. Hon
satte nog till lite af eget p�fund ocks� och lagade att allt blef lite
huskigare att h�ra p�.

H�r, bland lapparna h�rdes intet tal om vittror och elfvor. Men om
troll och "f�rgjordt" svenskfolk, som m�ste lyda och f�lja lappen d�
de f�rr varit sturska emot honom --, och om trolltrummor och "offer"
och farligheter oppe i �dsliga fj�llvidderna, med "d�dsm�n", som
skreko och j�mrade ute p� myrorna l�nga n�tter igenom.

Underligt att en m�nniska kan bli s�mnig under s�dant hemskt tal.

Men de som blefvo det �nd� det var Ante och Maglena. Bl�ta skodon och
yttre h�lje hade de sv�ngt af sig, och nu kullrade de ihop sig p�
renhuden bredvid Sigri och lilla Lisa.

Ute sof renhjorden. Tusental af lif, och dock ljudl�s stillhet. �fver
det hela str�lade v�rnattens mildt leende stj�rnhimmel, str�lade �fver
fattiga lappens t�lt, s�som den natten f�rut lyst �fver vandningsbarns
gr�na stuga i skogen.

_________________________________________________________________

TJUGUFEMTE KAPITLET.
�TER P� EGEN HAND.

B�da dagar och veckor hade g�tt sedan den f�rmiddag tidigt p� v�ren d�
Frostmofj�llsbarnen skildes fr�n deras gamla v�nner Mattis
Klipp-lapparna.

B�de Ante, Maglena och M�nke hade innan dess f�tt vara med om att
kasta lasso, mj�lka, packa ner t�lt samt husger�d och mat, i rader af
akkjor, som stodo och v�ntade.

Ante han hade f�tt sig en renskjuts, som var rolig men h�ll p� att bli
farlig. Han fick n�mligen till�telse att s�tta sig opp i en akkja. En,
�nd� f�r from ansedd renoxe sp�ndes i linan. Mattis sj�lf l�mnade
t�mmen af renskinn i Antes hand. Och nu blef han undervisad om huru
han skulle sk�ta k�rrenen och anv�nda t�mmen, med kast till h�ger
eller v�nster om renens horn allteftersom man ville fram i n�mnda
riktningar d�r b�sta sn�n fanns. Han blef �fven l�rd huru han skulle
g� tillv�ga om renen, mot f�rmodan, skulle bli b�ngstyrig.

S� Ante han hade flugit iv�g p� skarsn�n in mellan h�ga furustammar,

hvilka lyste guldvioletta emot morgonsolen, som just tr�ngde in genom
skogen.

"Hoj hej." -- Lustigt! Grannare fart h�ll v�l inte �rnen, som for s�
h�gt upp �fver skogarna.

Ante blef s� l�tt i h�gen. Han tyckte att han fl�g som �rnen, att han
gled genom skogen pilsnabbt, som laxen genom klara vatten, att han som
t�mmingen (ungh�st) for milstr�ckor fram. Renen visste att bana sig
v�g mellan stammarna d�r aldrig v�g funnits.

Men s� ville den, ute p� en svedja, g�ra v�ndning tillbaka, hvilket

tilltag Ante p� det best�mdaste motsatte sig med ryck i t�mmen och
manande rop.

"Ho ho du, iv�g bara."

Ante sl�ngde k�rremmen h�ger om hornet och v�nster om hornet, drog och
slet. En s� rolig skjuts hade han aldrig varit med om.

"Vill du ge dig i v�g, kl�fnisse", hojtade Ante och anv�nde

�fvermodigt okv�dingsord till fj�llens renoxe, han, som blott var en
skogarnas, nipornas svenskpojke!

S� renoxen vardt sint.

Blixtsnabbt, of�rmodadt v�nde den sig om mot akkjan, med horn och
framben till anfall emot pojkstrykern, som kallat honom "kl�fnisse".

Och nu var det v�l att Ante lagt p� minnet l�rdomen han f�tt n�r det
r�rde b�ngstyriga renar, och att han af vana och behof blifvit
beslutsam och snabb i v�ndningarna.
Ante grep till det r�ddningsmedel, som Mattis l�rt honom. Han gled ner
ur akkjan och sv�ngde den raskt �fver sig som ett skyddstak.

D�runder l�g han sedan, en farligt l�ng tid tycktes det honom, och
h�rde huru renoxen trummade p� akkjan med sina h�rda hvassa
"nissekl�fvar."

Mer �n missn�jd var renen �fver att icke, trots sina verkligt
tr�tsamma bem�danden, kunna n� pojken, som ryckt s� ov�rdigt i remmen,
skrikit "ho, ho, du" och kallat honom kl�fnisse, och, som nu l�g d�r
under tr�botten utom tagh�ll f�r renoxen. Denne m�ste ju spara p�
framben och kl�fvar, som skulle f� arbeta nog �nd� under dagen med att
skrapa s�nder skarsn�n f�r att d�runder f� den beg�rliga f�da af
renmossa, som renen lefver af.

Ante tittade ut fr�n �ppningen under akkjan, som han h�jde med ryggen.

Hoppsan, stod det s� till, att renen helt fr�ckt v�ndt i dragst�llning
f�rdig att ge sig tillbaka till l�gret!

�ter g�llde det att vara snabb i v�ndningarna. Kl�fnisse �mnade

tydligen ge sig iv�g med akkjan utan h�nsyn till om svenskpojken fans
i den eller ej.

Ante hann knappt sno akkjan r�tt, och hufvudstupa kullra sig ner i den
f�rr�n det mycket riktigt bar iv�g tillbaka mot t�ltet och hjorden.

Han hade, stolt och med �gon lysande af fr�jd, nu n�r han gl�mt
nederlaget under akkjan, kommit �ter till l�gret och d�r sk�rdat
bifall och beundran af lapparna.

En beundran som han emottagit med f�rv�nande anspr�ksl�shet. Ingen mer

�n han sj�lf visste om huru pass harig han k�nt sig den d�r stunden
under akkjan med de hvassa, trummande renkl�fvarna �fver sig.

N�r Maglena och M�nke �fven ville g�ra sig bem�rkta och s�ka vinna
lapparnas bifall genom en lustf�rd i akkja, m�tte dock detta Antes
best�mda motst�nd. Han p�stod rent ut att det var farligt f�r sm�en.

Som om det vore n�gon konst att �ka i akkja! Sitta i och h�lla remmen.
Kusen till stort!

M�nke hade funnit sig storv�l med lappar och renar. Han hade lekt med
lille Matti, som p� morgonen f�tt krypa ur klubben och med de mjuka
renh�ren kvarsittande om den svettiga lilla kroppen sett ut som ett
ludet trollbarn.

M�nke var s� n�jd hos lapparna s� han just tyckte att det skulle vara
beh�ndigare till att fara hem igen med dem �n att gno kring v�garna
och r�nna sig f�rd�rfvad p� isen f�r att komma undan elakg�rdsfolk och
hundar.

Han tillstod �ppet, att de int' va' n�ge annat som hindra honom att
v�nda �ter, �n att b� far och mor var borta ur stugan. "F�r sir du,
Ante", hade M�nke f�rs�krat och slagit den ena handen i den andra,
"f�r sir du, vore dom bara d�r, s� v�nde jag f�r min del och �kte hem
igen i akkja efter renoxe hela v�gen till Frostmofj�llet, s� mycke du
vet de."

M�nke hade g�tt ifr�n Ante, �fverl�gsen med h�nderna i byxs�mmarna,

stolt i h�gen att kunna afst� fr�n s� st�tlig hemskjuts f�r ett s�
obetydligt hinder som att far och mor fattades i hans lill'gr� stuga.

Det hade varit s� bedr�fligt ledt n�r vandringsbarnen och Lapparna,

hvilka s� nyss tr�ffats, drogo �t hvar sitt h�ll. Barnen �t s�der och
�sterled, till v�lb�rgadt folk i b�rdiga trakter.

De f�ren�mde, lapparna i br�d f�rd mot norr, mot det stora ljuset, mot
h�ga fj�llstup, mot vida klipph�llar, hvilka stodo hvita af
renbetesmossa.

L�ngt borta, n�r de �ter ensamma n�rmade sig den stora byn h�rde de
Lapp-Mattis afskedsjojkande:

"Bort draga vandringsbarn, bort att mycket f� se och l�ra ur bokens

svarta ord.

Fattig Lapp intet veta, icke kunna tyda svarta ord. Fattig lapp draga
till fj�lls, l�ra f�rst� ord af stor Far, l�ra hvar �rten gror, som
botar sjuk man, l�ra finna v�g till gr�bens l�ger, l�ra tyda stj�rnas
g�ng, tyda j�rtecken.

Fattig Lapp har god Fader opp �fver fj�llet, g� dit p� snabb fot,
sjunga kv�de om vandringsbarn, som fr�jdat lapp i k�ta. Vandringsbarn
g�tt i m�rkv�gen, men ljus st�r �fver dem. Vandringsbarn ocks� ha god
stor Far."

Barnen hade st�tt lyssnande stilla tills inte ett ljud l�ngre h�rdes
fr�n den jokande lappen.

_________________________________________________________________

TJUGUSJ�TTE KAPITLET.
"BRUDEN."

Barnen drogo s�lunda �ter iv�g ut�t storbygden. De kommo in i g�rdar

d�r ordning och trefnad r�dde, arbetet gick med lif och lust och
nyv�fda l�rftstycken blektes i solen, d�r de l�go utpinnade p�
backsluttningarna invid g�rdarna.

De hunno �fven ibland till st�llen och g�rdar, storst�tliga nog till
det yttre, men d�r superi och l�ttja gjort sinnena h�rda och �gon och
tungor hvassa som knifvar.

Det var just efter en i fruktan och f�r�dmjukelse tillbringad natt p�

ett s�dant st�lle som de kommo in i en ny fr�mmande socken. De hvita
forsar, hvilkas d�n som af ett evigt �skmuller, alltid ljudit dem i
�ronen d�r de f�ljt landsv�gen fram utefter �dalarna, h�rdes ej mer.

De hade kommit ner till bygden, d�r sj�farten tog vid och d�r
stor�lfven fl�t segelbar bred och stilla. Rastl�st lif r�dde h�r
�fverallt och f�rde med sig det gula timmer, som tillvaratogs vid de
stora s�gverken. �lfven l�g �ppen och isfri. Skepp fr�n eget och
fr�mmande land l�go ankrade ute i lugnvattnet, omgifna af pr�mar,
fyllda af nys�gade plank. Det var sommartid med ljus i luften natt och
dag, ljus i sinnena. Arbetet vid s�garna och i skeppen gick med
sjungande fart.

Vandringsbarnen gingo genom br�dg�rdar, h�gre �n hus, d�r det luktade

friskt af r�tt tr�. De stannade invid en rad af hvitstammiga bj�rkar,
hvilka p� �mse sidor kantade v�gen opp till en fin hvit storherrg�rd.

En liten �ngb�t med svensk flagga i aktern stannade vid bryggan bortom
br�dg�rden. Ett s�llskap fint folk kom skrattande och pratande opp
emot den bj�rkkantade v�gen, som ledde till den fina herrg�rden.

Maglena drog sig f�rskr�ckt undan med Gullspira. Br�derna f�ljde. Det
var godt om g�mst�llen bakom br�dstaplarna.

Maglena ins�g att de sj�lfva inte nu genast fullt synliga, kunde g�

densamma v�gen fram, som s� fint folk g�tt, s� hon v�nde in till en
liten g�rd, som s�g beh�ndig ut. Den hade sm� f�nster, som skrattade
med �gonen under ett r�dt tegeltak, alldeles som hos j�gm�starens,
fast den b�r g�rden var mindre, ljus och gul i f�rgen.

Ett gr�nt staket gick rundt om g�rden, som var stor, med
kryddg�rdsland och vild�ngs-gr�splaner, d�r hvita v�fvar l�go p�
bleke.

Buskar och sm�tr�d, fast med riktiga stammar funnos ocks� d�r inne.
Barnen visste s� mycket nu som, att det var tr�d, som det skulle v�xa
fram �pplen p�; och fast�n de aldrig hvarken sett eller smakat �pplen
s� tyckte de att det var h�gtidligt att se s�na tr�d, som funnits i
sj�lfva paradiset.

Blommor och rosor af m�nga slag funnos d�r dessutom. S� Ante fann f�r
godt att s�tta tr�ljen (ring af bj�rkvidje) om nosen p� Gullspira
innan de gingo med henne genom den vackra hvita grinden.

Fr�n kryddg�rdslandet p� s�dra sidan af huset reste sig en ung kvinna

opp. Hon h�ll p� med att rensa bort ogr�s.

Med den h�jda armen gjorde hon solb�ga i det hon tog den r�tt ovanliga
gruppen af intr�dande i betraktande.

Hennes unga, vackra anlete fick ett vekt, medlidsamt uttryck. Hennes
st�mma lj�d sorgset bekymrad.

"Sannf�rdligen �r inte de h�r barnen fr�n n�d�rstrakten, kanske fr�n

storfj�lle -- d�r de haft de v�rst."

"Stackare hvad ni d� haft l�ngt att g� och mycke att h�rda ut med.
K�re kom in."

Hon steg ner ur landet och skyndade in emot huset.

"De � bruden -- Ante, M�nke, -- pojkar. -- De � bruden," hviskade

Maglena, utom sig af ifver och gl�dje.

"Tok", puttrade M�nke, som var hungrig. "Har du n�n'sin sett n�'n brud
ligge och r�nse i kryddg�lsland. Nog �r allting �tabak (bakv�ndt) h�r
nere i lande -- men s� bort ur allt vett �r de d� inte."
"De �r hon �nd�, ni m�tt v�l si de. De �r den granna, fina bruden",
hviskade Maglena. Mer �n n�gonsin blyg och h�pen, men �nd� f�rtjust
sm�g hon sig, bakom br�derna, hvilka sk�mdes f�r hennes dumma p�hitt
och just ville g�mma undan henne.

De kommo in i ett stort soligt rum d�r det var s� fint som om man
kommit in i helgdagskammaren i en br�llopsg�rd -- om d�r inte funnits
vanlig spis och s� en splitter ny v�fstol framf�r midtelf�nstret, med
bomullsv�f uti.

"Bruden", som Maglena talat om stod vid en hvitm�lad sk�nk och

plockade ifrigt fram mat.

M�nke gaf sig till att storglo p� henne oppe i hufvudet.

Int kunde de v�l vara en brudkrona de d�r, som stod s� h�gt opp under
hufvudkl�det af r�dprickig linong.

De var mer troligt bara h�rfl�tor, som sutto snodda om hufvudet och
vore f�stade med kam.

M�nke l�t sina �gon g� ned�t ungmors gestalt f�r att uppt�cka n�got
annat, mera p�tagligt brudm�rke.

"Putta (pytt)! Bomullstr�ja och hemv�fd bl�rutig kjol."

Just nu v�nde hon sig om, "bruden" skulle vara. Hon m�tte M�nkes
grubblande, skarpt forskande blick. Han s�g lustig ut, som en liten
klok bj�rnunge, med hufvudet p� sned och de bl� �gonen begrundande
f�sta p� henne.

"Hvad kan en s�'n h�r liten karl t�nka p� d� han ser s� undersam ut?"
fr�gade hon och gick leende fram till barnen d�r de stodo vid d�rren.

"Maglena s�g", b�rjade M�nke.

"Tig d� M�nke", varnade Ante och n�p brodern i armen r�tt k�nnbart.
Det var den signal till f�rsiktighet i tal, och vett i �tb�rder och
s�n't som var passande h�r i landet, som M�nke var alltf�r v�l bekant
med f�r att inte f�rst� att r�tta sig efter.

"Hvad �r det hon s�g nu d�, Maglena?" fr�gade ungmor i det hon drog
M�nke med sig fram till bordet.

"Den d�r lill'stintan ser mig annars inte ut f�r att vilja s�ga annat
�n hvad r�tt och godt �r", tillade hon v�nligt.

Maglena stod r�d som en ros med �gonen nedslagna. Hon ville gr�ta, s�
�ngslig och skamsen k�nde hon sig.

M�nke v�gade f�rst�s inte mer �ppna munnen -- en s�dan farlig respekt
som han hade f�r Antes nyp.

"Ja men barn, nu m�tte ni tala om hva Maglena s�g". Ante steg fram r�d
om �ronen �fven han.

"Maglena s�g j�mt s� mycke som �r tokigt � som hon hitta p� fast det
int �r n� ondt me de. Nu s� s�g hon att nugmor �r -- en brud."
"N�� du, Ante, de sa' ja inte." Maglena vardt sint �fver broderns s�tt
att misstyda hennes ord, och s� f�ll den sv�ra blygheten ifr�n henne.

"Jag sa' jag, att matmor va' bruden."

"Ja h�r p� -- nu s�g du ju de igen." Ante s�g str�ngt f�rmanande och

varnande p� systern.

"Var bruden oppe i elakg�rdsbyn, ja!"

Maglena slog opp sina nu t�rfyllda, str�lande bl� �gon emot matmora --
med v�djande uttryck.

Ungmor i stugan gaf till ett utrop.

"Men barn -- sannerligen �r de inte ni som kom som vandringsbarn till

br�llopsg�rden n�r jag gifte mig, och f�rde lycka med er."

"Ja, och de �r ju de jag sir och vet och s�g", fnyste Maglena
f�rtrytsamt, "och jag fick dansa me bruden och fick tolf skilling."

"J�mmerligen heller s� roligt de va' till att f� si n�n' fr�n

fj�lltrakten. Jag l�ngtar s� farligt dit ibland, h�lst nu p� sommarn.
F�rr bruka jag ju st� f�r kr�ken i f�bodarna v�ra, den h�r tiden."

Ungmor log och pratade f�rtroligt med barnen medan hon dukade fram mat
�t dem och letade efter n�gra kl�desplagg att f� ordna till �t dem.

Hon skrattade bel�ten n�r hon t�nkte p�, att barn kunde hitta p� n�got
s� innande beh�ndigt som att ta en get med i f�lje n�r de g�fvo sig ut
p� vandring.

Gullspira, som med tr�lj om nosen l�g ute p� trappan som en hund,
m�tte hon se och prata med.

Getter var hvad hon f�rstod sig p� och g�rna velat �ga. Men h�r nere
vid v�rket fanns icke en, som �gde eller numera f�rstod sig p� huru
mycken nytta och trefnad man kunde ha af s�dana djur om man sk�tte dem
r�tt.

"Det skulle kunna hitta p� att h�nda det vi f� skaffa oss en get �nd�,
nu, n�r gubben min f� si och h�ra talas om den h�r och hur m�rkv�rdig
hon �r", log Kristina.

Hon var s� glad unga matmor Kristina, att hon tog Maglena vid h�nderna
och dansade om med henne. Lill'stintan m�ste ju �ter en g�ng f� dansa
med "bruden."

"H�r �r v�nnen den b�sta", sj�ng hon. Maglena var modig nog att st�mma
in med.

De stannade midt i dansen.

Husbonden, den unge s�gst�llaren kom in.

Han blef st�ende vid d�rren som f�rstenad, n�r han s�g hustrun midt p�
dagen fl�nga omkring med en barnunge, som d�rtill var i n�d�rs- och
tiggardr�kt.

"Hva' i fridens dagar, Kristina. Har du blifvit tokig?"

"Inte, gosse!" skrattade Kristina r�d och upplifvad af dansen. "Men

ser du, jag har storfr�mmande fr�n fj�lle, s� vi m�tte ha roligt i lag
med hvarandra."

"Nu ska vi f�ljas �t ut i kryddg�r'n och dricka kaffe d�r", fortfor

hon.

Kristina tog kaffekokaren, sedan hon delat ut det �friga kaffegrejet

till barnen att b�ra. Och s� t�gade de ut till gungbr�dan, som stod
under den blommande r�nnen n�ra stugknuten och de tv� sm�
kryddg�rdslanden.

Mannen drack kaffe och doppade hembakadt br�d. Hustrun gjorde honom
s�llskap h�ruti, d�r hon frisk och lycklig satt invid honom och
halfh�gt spr�kade om barnen.

"Ja t�nk p� hva' s�na sn�stackare ha f�tt slita ondt", sade mannen.
Han s�g begrundande p� barnens urv�xta eller af stort folk aflagda,
sk�nkta kl�der.

"De g�r int att tala om de", ifrade hustrun, "utan b�' far och mor,
och s�na el�ndes�r, som de f�tt vara med om. S� h�r f� dom h�lla p�
nu, och g� fr�n d�rr till d�rr antingen folk tar emot dom eller k�r ut
dom."

"Jag lid' inte att h�ra p� de en g�ng. V�rst har de v�l varit f�r den
d�r lillkl�ppen. S�'na sm� ben som han har att stega fram p�. Men
duktig �r han att ta upp ogr�s, s� nog syns de bli karl af honom �nd�
med tiden."

Husbonden s�g sm�skrattande af bel�tenhet p� huru M�nke, som l�g p�

fyra f�tter i kryddg�rdslandet ryckte opp molle och sarf fr�n
roflandet och kastade ut ogr�set i en h�g p� g�ngen.

"F� jag ta de h�r till Gullspira", fr�gade M�nke. Han stod svettig,
med lerstrukna "aftorkade" kinder ute p� gr�sg�ngen framf�r h�gen med
�nnu friskt, gr�nt ogr�s.

"Har du h�rt p� slik liten en, du, Kristina?"

"Ja han �r m�rkelig pojken, fast�n dom bli' nog ofta s� d�r tilltagsna
sm� 'en oppe i fj�llen, d�r dom ha de fattigt. Men nu ska dom ha kaffe
och doppa till s� mycket dom orkar, de ska d� bli s�kert."

"Ge ogr�set till geten du, gosse", sade husbonden till M�nke. "Men
tror du hon �t s�n't d�r skr�p", �tertog han n�r M�nke kom tillbaka
med Gullspira, som fick "l�fte" om gr�sh�gen, och befriad fr�n tr�ljen
b�rjade nafsa i sig ur den.

"Gullspira tar tillgoa me hva' hon f�r", f�rs�krade M�nke. "En s�'n
get ska' en aldrig ha sett", tillfogade han med den talf�rhet, som
utm�rkte honom n�r det g�llde Gullspira och han, som nu, var utom
"tagh�ll" f�r Ante.
"Jas� hon �r s� m�rkv�rdig?"

"Gullspira! Jaa nog �r hon de! Hon har vett som tolf. Hon �t, antingen
hon tycke om de eller int -- de v�rsta rat (skr�p) om hon int f�r n�ge
villre (b�ttre) bara f�r hon ska f� mycke mj�lk i jufvre, �t oss."

M�nke stod tyst och grundade �fver Gullspiras vidare f�rtr�ffligheter.

Han fortfor: "Om hon si att vi �r tr�tt och hungrig s� kom hon till
oss och s�g, m�� --, s�g hon -- "ta t� in�j", mena hon, och n�r vi
hadde sm�stinterna s� kunde hon s�ga �t Anna-Lisa s� d�r, m�ngande
g�nger p� dan."

"Och alltid hade hon mj�lk att ge?"

"F�rj�mnan, de var en sak de --. Och s� gno hon oss sa h�r me nosen.
Hehehe, s�g hon d�. Hon ska just som skratta d�, s� vi ska bli f�nje
(glad) och int g� � ampes i ovetenhet. Akt dej Gullspira", skrek M�nke
till midt i sin h�nf�rda beskrifning. "G� int p� lande f�r d� kom jag
med tr�ljen."

"Att du n�ns s�tta p� henne tocken pinoredskap", sade husbonden litet

g�ckande.

"En kan nog s� tycka", muttrade M�nke. Han spottade, och stirrade
framf�r sig. "Men hon tar sej int illa �f de Gullspira. Hon vill int
ha de n�' b�ttre hon, �n vi."

"Har ni tr�lj om nosen d�?"

"N�� men. Ja hur va' de nu igen, Ante?"

R�dl�s och f�rvirrad v�nde sig M�nke till brodern, som i yttersta flit
efter kaffedrickandet satt nedb�jd i landet och rensade, nu s� l�ngt
kommen intill gungbr�dan, att han h�rde p� hvad de tv�, husbonden och
M�nke pratade om.

Han s�g upp till husbonden, som gick fram till landet.

"De kom bara f�r mig n�r jag fann p� te s�tta tr�lj p� Gullspira, f�r
att hon int skulle gnaga och f�rst�ra sm�tr�n och gr�se vid g�rdarna,
att hon int skulle lida mer �f de hon �n vi."

"Det h�rs p� dig ocks� som om du ginge med tr�lj om nosen?"

S�gst�llaren tittade just undersam p� gossen, som rest sig upp ur

landet och med allvarsam uppsyn stod fram- f�r honom.

"Int ha vi precis tr�lj, som syns utanp�", inv�nde Ante f�rl�gen och
rodnande. "Men jag t�nkte att de �r int v�rre f�r Gullspira te g�
mellan �krar och rofland med tr�lj om nosen och ingenting f� i sig �n
f�r -- f�r s�'na, som g� ute och kom in d�r de fins mat, och kanske
ingenting f�."

Den �ldre, mannen fick en begrundande, allvarsam uppsyn i st�llet f�r

den lite g�ckande min hvarmed han f�rst �h�rt gossens ord.

Ante var r�dd att s�gst�llaren vardt sint �fver det han sagt, och att
det kunde h�ras som om han sj�lf ville klaga, s� han fortfor med s�
hurtig st�mma han f�m�dde �stadkomma.

"Si int �r de n�ge farligt te g� me s�'n tr�lj f�r den, som �r lite
vuxen och har f�rst�nd och kan t�la sig tills en f�r, f�r alltid f�r
en n�ge �nd� till sist."

"Ja n�kt (uselt) vore det vid annars best�llt i v�rlden", anm�rkte
husbonden str�ngt.

"De' �r bara f�r dom som �r sm�", fortfor Ante, "f�r s�'na som
lill'M�nke h�r, som de kan vara ledt. Och de tror jag f�rvisst, att
de' �r v�rre f�r han te si och f� l�ta bli maten om han ock ingen
tr�lj har �n f�r Gullspira, som alltid sj�lf kan n�ppe (plocka) �t sej
n�ge fr�n dikesrenar och sm�buskar."

"S�'n tr�lj, som du d�r talar om borde vi ha lite hvar. Vi borde s�tta
tr�lj p� oss n�r vi ska f�rbi krogen och n�r tobaken sl�r oss s�
skarpt i n�san s� vi tycker att vi int kan lefva utan den."

"Ja men s�'n tr�lj har du haft till hands �nda fr�n ungdomen, du",
sade Kristina, som rustat undan kaffedoningarna och nu kom till. Hon
lade smeksamt sitt hufvud mot mannens friska, bruna kind.

"Och d�rf�r fick jag dig -- hemmanspiga (enda barnet i bondhemman) och
grannaste stintan i Nolens socken, fast jag inget hemman hade och var
utsocknes."

Mannen drog hj�rtef�rn�jd den unga hustrun ner till sig p� kn�et.

"De blir s� stort inom mig n�r jag t�nk p� de, rakt som om jag �gde
hela v�rlden."

"Och nu", fortfor han och r�tade opp sig som om han vetat lyfta en
duktig b�rda, "nu k�nner jag mig just m�ktig att ta den h�r
lill'karlen f�r arf och �go, f�r jag

lider inte att t�nka de han skall komma in i storfing�rdarna med tr�lj
om nosen."

"Gosse, hva' du g�r mig f�jen (glad). Jag har g�tt i samma tankar."
Kristina slog armen om halsen p� mannen och gaf honom en hj�rtevarm
kyss.

"T�nk", fortfor han, "att det kom f�r mig, som jag fick si den gossen
att han skulle kunna bli k�r f�r mig, och att de' vore synd te l�ta'n
ge sig ut p� vandringsstr�ten igen."

"Ja, jag tyckte om den d�r lill'karlen strax, jag �."

"� nog r�cker maten till, och utrymme ha vi nog af."

"S� mycket har jag sparat in genom tr�ljen jag haft p� n�san och
halsen n�r jag g�tt f�rbi krogen och andra usla st�llen, att jag ser
mig god f�r att ta mig an en liten en, som hvarken har far eller mor."

Den unge s�gst�llaren reste sig upp. Stolt och grann sag han ut,
viljestark, smidig och kraftfull -- s� nog syntes det att tr�ljen
varit god f�r honom att ha.
"B�sta banken att s�tta in besparingar i �r nog att ta sig an' s�dana
d�r sm�karlar med godt gry i sig, och jag �r d� viss p� att patron
oppe i herrg�rden inte t�nker annat om de han h�ller."

_________________________________________________________________

TJUGUSJUNDE KAPITLET.
ILLA UTE, I VAL OCH KVAL.

M�nke pratade med Gullspira och n�ppade gr�s till henne, n�r han helt
ov�ntadt blef framkallad till det unga paret, som satt d�r p�
gungbr�dan.

N�r han tillfr�gades om hade lust att stanna kvar h�r i g�rden, och
det f�r alltid, svarade han f�rst s�fligt, att han f�r sin del inte
hade n�got h�remot. Inte k�nde han sig precis glad �fver f�rslaget
heller, bara just som undersam och lite uppnerv�nd p� inv�rtes.

S� han sk�t upp axlarna, satte h�nderna i "fickorna" stirrade ut

framf�r sig och stod d�r och teg.

Det var nog lite snopet f�r ungfolket, som ville ta "tr�ljen" af honom
och v�l trodde att han skulle b�' skrika och skratta i fr�jd �fver att
vara fri den.

Och s� stod han och bara teg och s�g bet�nksam ut.

"Men gosse, vill du int bli stannande", fr�gade Kristina f�rundrad och
rent af missn�jd.

�ngslig och f�rl�gen v�nde sig M�nke mot sm�landen, d�r syskonen �ter
rensade ogr�s. Och med ens visste han huru han ville ha det.

Tjenligt (r�tt) �t Ante och Maglena, om han drog sig undan dom. Dom
skulle f� nypa och m�ssingkamma och s�ptv�tta lagom h�refter!

S� M�nke han v�nde sig emot ungfolket med ett lyckligt, inmarigt
leende och sade att han f�r sin del tyckte att de skulle bli storbra
att f� bli stannande i den h�r g�rden.

Gullspira h�ll han med sig f�r att hon icke, l�ssl�ppt, skulle skada
ungtr�d och kryddg�rdsland.

Pl�sligt blef M�nke �ter bet�nksam. Han s�g ner p� geten med ett
undrande, f�rskr�mdt uttryck i �gonen.

"De fall' mej f�r", stammade M�nke, som blef blodr�d och b�rjade
sk�lfva p� r�sten.

"Det fall' mej f�r att jag mest h�gas te g� h�rifr�n �nd�."

"Men gosse", sade Kristina och s�g honom mildt och fast in i �gonen.
Kom ih�g att du aldrig mer beh�fver sv�lta eller g� kring v�garna
tr�tt och slut. En snygg b�dd f�r du med lakan och �rngottskudde och
f�ll, och s� f�r du riktiga kl�der, som jag ska' v�fva och som bli
sydda �t dig."
M�nke lyssnade bel�ten till beskrifningen. Han f�rstod mer �n v�l hvad
s�dana f�rm�ner, som d�r n�mndes upp f�r honom, hade att betyda.

Inte tyckte han att de var n�ge beh�ndigt att g� och g�, och att
sv�lta och vara r�dd f�r folk och hundar och norrsken, och sp�ken p�
isen, och vara otr�jen f�r kvinnfolk, som h�ngt sig i gamm'lador,
eller att g� tiggarkl�dd, och dra n�san ur led genom tr�nga
sm�skjortor, som �nd� var s� starka att man inte kunde slita s�nder
dem och p� s� s�tt l�ttare f� dem p�.

Nej, beh�ndigt var det inte. De var v�rre, mycket v�rre �n att bli
tuktonypt af Ante och s�pvattenskammad af Maglena.

M�nke stod �ter stirrande och bet�nkte sig.

Gullspira t�tt d�r bredvid honom, idisslade med fridsamt, bel�tet

slutna �gon.

Hon �ppnade dem knappast n�r hon mildt st�tte till M�nke med nosen.
Hon ville bli kliad mellan hornen!

Men M�nke tog det f�r att hon sade "tokbruse (gumse) t�nk du att vi
ska skiljas �t. N�r jag har tr�lj, s� kan v�l du lida te ha'n �. De �r
b�ttre f�r oss b�gge de �n te skiljs �t."

"Gullspira h�r h�rs int kunna undvara mej", sade M�nke bekymrad. Han
glodde med runda �gon ner i backen och skrapade i sanden med
n�fverskon s� att den bara vristen ofvanf�r syntes bl�r�d.

"Geten", upprepade s�gst�llaren f�rbluffad. "Inte m� du tro hon fr�gar

efter hvem hon �r hos, hon g�r nog lika g�rna med syskonen dina utan
dig, som n�r du �r med."

"Om da'n kanske", medgaf M�nke. "Men om natta n�r de �r m�rkt, p�

vintern n�r de �r kallt, och nu �' f�r den delen, �r hon van de jag
ligg me hufve p� na, n�r vi ligg ute p� loft och i lider och s�. Hon
skulle nog s�rje mej ordentligt."

"Hon t�nk int p� dej, och minns dej int n�r hon g�tt ut fr�n g�rden
h�r. Du f�r f�lja mej till s�gen, du, och si p� skeppen fr�n Portugal
och Holland. Och s� ska du f� dej en fin t�ljknif."

"En t�ljknif", upprepade M�nke. Hans �gon blefvo �n rundare och st�rre
och han lossade det smekande greppet om getens nacke.

"Du ska f� en lill'yxa ocks� s� du kan hj�lpa mej att klyfva sm�ved d�
ungmor ska till att koka god mat �t oss."

"En lill'yxa!"

Det l�g n�stan j�mmer i M�nkes r�st n�r han upprepade ordet.

"Och en liten r�fsa ska jag g�ra dej. Den skall bli gr�nm�lad och du
ska f� r�fsa och h�lla fint h�r p� g�rden med den."

Den unge mannen h�jde buden. Det roade honom att se om en fattig
pojkes k�rlek till ett s�n't uselt kr�k som en get skulle vara s�
stark att han f�r den f�rm�dde afst� fr�n s�dana f�rm�ner, som nu
bj�dos honom.

"En gr�nm�lad lill'r�ffsa �", snyftade M�nke, ty striden inom honom

var s� sv�r att han gret och t�rar droppade utf�r hans lilla r�da
trubbn�sa. Knappt att han r�dde med r�sten n�r han skulle till att
tala.

"Och med den f�r du g� h�r i kryddg�rden och r�fsa, n�r du har sofvit
i s�ngen, och �r m�tt, och �r kl�dd i bl�randiga, nya kl�der och har
m�ssan p�, som �r ny med riktig sk�rm. Och t�ljknifven den b�r du i
slidan som fullgod karl."

M�nke st�tte med ens och v�ldsamt Gullspira ifr�n sig. Han n�stan
sparkade till henne.

"Vill du g�, getrat! Hva' ska du st� h�r och glo p� mej f�r, och
stingas (st�nga), och seckle (dr�gla) me' snyta (nosen). G� � he (h�f)
dej undan, h�r du."

M�nke stampade foten, storsint s� det fr�ste om honom. R�d var han,
och t�rarna runno fortfarande.

Ante och Maglena, som �ter b�rjat l�ngst bort i landet undrade hvad
som stod p�. Men de hade f�tt kaffe och ville nu rensa s�ngarna ut, s�
de kunde int g� fram d� ingen kallade p� dem.

Ante �ngslades nog f�r hvad allt M�nke skulle kunna prata. Men s�
t�nkte han att s� riktigt folk som de h�r inte skulle r�kna s� noga
med hvad en s�'n liten en gormade om.

"Oskar, du g�r ondt �t gossen. Du sir v�l hur han v�ndas", sade
Kristina, som medlidsamt lade sig emellan.

"Godt och trofast slag �r de i den d�r lille", fortfor hon, "och nu
skulle de rent af k�nna p�, (g� till hj�rtat) f�r mej att sl�ppa'n."

Mannen nickade bet�nksam, seende ut framf�r sig.

"Du har ofta ordat om att du tycker de �r tokigt att vi int ha getter
h�r ner�t", b�rjade han, l�ngsamt och ovisst.

"Visst �r de tokigt. S�'n nytta som man har af de kr�ken. F�rst och
fr�mst ost och messm�r till sofvel. S�n'a varma vantar och vattenfria
sockor, som man f�r n�r man blanda getraggen med ull och spinn till
garn f� en leta efter. Killingskinn �r de finaste en kan f� till
f�llar. Och hvem som h�lst vet hur fint l�der de bli af getskinn. Utom
de �r k�ttet af b� get och killing godt te �ta. S� de �r tokigt
riktigt, te inte ha getter. L�ttsk�tta �r dom och renliga af sig s�
man m�tte tycka om dom. En god get ger ocks� mest s� mycke mj�lk som
en kvigko eller en gammko och de g�r int fj�rdedelen s� mycket foder
�t till en get."

"Nu m�tro att du fick spr�kl�dan ig�ng", skrattade mannen.

"Jaa, och du kan tro att dom �r kloka. Jag �r viss p� att geten d�r
ser att gossen �r sorgmodig och att han inte mente n�ge ondt med de
att han b� skrek och sparka �t na'. F�r si s� gov�nner dom �r nu
igen."
M�nke hade r�dl�s, sint, �ngslig och "�nger" gett sig efter Gullspira,
som bortst�tt sprungit en bit, men sen stannade f�rundrad och stirrade
p� M�nke medan hon utst�tte ett klagande och liksom f�rn�rmadt
br�kande.

Det var inte n�gra vackra saker Gullspira sade till M�nke. Det f�rstod
han alltf�r v�l. M�nke h�rde nog hvad hon br�kte om. Gullspira sade,
att hon hade varit sn�ll emot honom, gett honom mat, v�rmt honom, g�tt
som gov�n bredvid honom. Och nu fick hon en spark och dela ord utan
att veta hvarf�r.

Ingen annan h�rde att Gullspira br�kte fram allt det d�r. Men M�nke
han h�rde det, och det var d�rf�r han gick tillbaks till henne, b�jde
sig ner med armarna om hennes hals och g�ng p� g�ng sade:

"Bry dej int om hva jag sa i j�ns, jag tokades bara. �r vi gov�nner nu
d� igen, lillp�rla? Du gett (m�ste) f�rst� de jag ska f�lja dej
f�rj�mnan, granndocka. Jag f�r v�l f�rr h�lla p� och g� kring v�garna
d�. Stor sak lill'p�rla bara vi f�ljs �t och �r gov�nner."

_________________________________________________________________

TJUGU�TTONDE KAPITLET.
M�NKE OCH GULLSPIRA.

Ante och Maglena voro nu i deras tur framkallade. De sutto p�

gungbr�dan mellan ungfolket. Allvarsamma saker afhandlades.

F�rst blef det d� afgjordt, att M�nke skulle f� stanna hos det unga
paret som deras eget barn.

Se'n blef det fr�ga om geten.

S�gst�llaren undrade om Ante ville s�lja geten till dem. Patron hade
lofvat honom att f� h�lla tv� f�r vid g�rden och han trodde nog att
han lika g�rna fick ha en get i st�llet. Han skulle g�rda opp en
inh�gnad med litet hus �t henne s� hon inte beh�fde g�ra n�gon
op�r�knad skada.

Ante bet�nkte sig! Maglena iakttog det d�r hon satt b�de haj (h�pen)
och sint. Var Ante en s�'n mes att han inte med en g�ng kunde s�ga
ifr�n att dom inte kunde undvara Gullspira!

Nu var det Antes tur att bli nypen. Under afhandlingens g�ng n�p
Maglena honom allt v�rre och v�rre. Han satt ju d�r som en hare utan
att, i en s�'n h�r g�rd, ha s� mycket makt i sig som att s�ga ifr�n
med ens. Si s� d�r ja. Midtf�r n�san p� Maglena s� tar han an det pris
af tolf kronor, som bjudes f�r "geten".

"Geten!" Just som om Gullspira vore en get, en get att s�lja bort, som
hvad getaskr�lle som helst.

Och till p� k�pet sitter Ante d�r helt lugn och s�ger, att han redan
l�nge varit bet�nkt p� att skaffa Gullspira n�got godt och bra st�lle
att stanna p�.

"Kant�nka de!" Maglena hon vardt s� sint att det tog till att liksom
bubbla inom henne. Hon fick mest h�g till att damma till Ante, f�r han
syntes alls inte akta p� hennes nyp, �nsk�nt hon sk�rpte i med
naglarna.

"Men �r du tokig gosse", skrek hon till sist, n�r Ante steg opp och
gaf handslag p� k�pet. "Pengarna skulle f� st� inne hos s�gst�llaren
tills Ante kr�fde ut dem."

"�r du rent fr�n vettet, stinta", hv�ste han hotande tillbaka.

"Nu kan du likav�l ta � s�lja bort mej �", tj�t Maglena kv�fdt och s�
pass d�mpadt som hon f�rm�dde.

"Maglena tig, och ta var p� sinne ditt", hviskade Ante allvarsamt och
f�rebr�ende. "Du ska t�nka p� hva du s�g."

"Som om jag int g�r de", j�mrade sig Maglena, d�r hon sm�sprang efter
Ante, som f�r att de skulle komma utom h�rh�ll f�r folk, med
skyndsamma steg gick bakom huset och fram �fver gr�ssvalen d�r.

"Gullspira har vari min se'n Anna-Lisa sl�ppte' na! Jag har mj�lkat'
na, och mej har hon br�kt efter bara hon int sett mej. Och du tar' na
af mej, och s�lj bort' na, just som Josefs br�der gjorde me Josef."

Ante gick alldeles tyst och v�ntade p� att Maglena skulle tappa andan
och ge sig. N�r hon verkligen slappnade af, kanske f�r att h�mta kraft
till nya inv�ndningar, grep �fven han sig an.

"Du tycker v�l att de �r beh�ndigt f�r Gullspira te f�r j�mnan g� med
tr�lj om nosen."

"Int ha hon en f�r j�mnan h�ller", sm�snyftade Mag- lena. "Hon g� fri
inne i storskogen och ute vid lands- v�gsrenarna."

"Men sir du stinta nu g�r vi int ofta igenom n�'n storskog. Vi g� fram
genom storsocknar d�r det bara fins �krar och l�ggder (�ngar), som st�
i blom, oslagna. Du vet att vi hinn' int ta �f Gullspira tr�ljen
f�rr�n vi f� s�tta dit' en igen p�' na. Var de int du som sa' de bara
i g�r?"

"Joo", st�nade Maglena stukad.

"Du sa att hon h�ll p� te magra af", tillfogade Ante obevekligt.

"Jaa", kved Maglena knappast h�rbart.

"Skulle du tycka de vore n�ge beh�ndigt te g� mellan en rad med

sm�rklimpar och f�rskostar p� ena sidan om v�gen, och en v�gg af
tjockbr�d och hvetbr�dbullar och ljusungsbr�d p� den andra sidan. Och
s� skulle du g� med tr�lj om snyta och int kunna �ta. Skulle du tycka
att de skulle k�nnas n�ge beh�ndigt?" upprepade Ante str�ngt
allvarligt, n�r Maglena teg.

"N��", hviskade Maglena fullkomligt f�rkrossad.

"H�r f�r hon en lillh�gn te springa i, och litet f�ngs (f�hus) me halm
p� golfve te bo i, gr�s och l�f och tallris f�r hon te �ta eller kan
hon f� g� tjudrad h�r p� gr�stufverna hela sommaren, s� mycket gr�nt
som h�r vaxer."

"Och br�d f�r hon nog �, af de beh�ndiga rejela folke h�r hvar dag,
och saltsleke, och allt, som bli kvar n�r dom ha' �ti", mumlade
Maglena, som b�rjade f� klart f�r sig att Antes k�rlek till Gullspira
var af ett b�ttre slag �n hennes egen.

"Sir du de Maglena, lillstinta", sade Ante nu med den lenaste mildaste

r�st han kunde frambringa. Han ville i sj�l och hj�rta bara vara god
emot den, han f�rstod det ju s� allt f�r v�l, hj�rtebedr�fvade lilla
systern.

"Du kan v�l f�rst� Maglena hur bra de blir, n�r folke h�r nu ocks� tar
sig an' M�nke."

"Ja s� Gullspira har han te ty sej till n�r hon l�ngtas."

"Ja, och han, lill'stackars dr�ngen, henne �. M�nke han ska nog bli
sorgmodig och l�ngtandes efter oss m�ngande g�nger, han", tillfogade
Ante med tungsam tankfull uppsyn. "Men storbra f�r han hos s� riktigt
folk."

"De va' nog mor, som ledde oss hit �, m� du tro, Ante."

"Gosse", tillade hon med mjuk, innerligt �ngerfull st�mma. "�r du sint
p� mej f�r jag n�p dej s� farligt. Jag �r r�dd att du lid ondt af de?"

"Inte!" sade Ante �fverl�gset.

Nog hade han �nnu k�nning af Maglenas nyp och naglar. Men inte ville
han g�ra det tungt f�r henne med det. Hon, som gick i v�nda och sorg
och nu m�ste g� ifr�n Gullspira.

Ante hade l�nge g�tt i v�nda och �ngslan f�r Gullspira, han med. �nda
sedan den d�r flykten fr�n Elakg�rden, d�r Gullspira blef s� illa
misshandlad, hade han innerst k�nt oro f�r att n�gon ny farlighet
skulle h�nda henne. Och det sved i honom f�r hvar g�ng han nu, i �rets
grannaste blomningstid m�ste s�tta tr�lj om nosen p� henne. S� Ante
han k�nde l�ttnad att f� l�mna henne p� s� bra st�lle.

Det andra st�llet uppe i fj�llet, d�r folket lefde som r�fvare med
supande och slagsm�l, k�nde Kristina v�l till.

Hon hade nyss d�r inne i g�rden talat om f�r barnen huru de,
grannfolke, farit fram i br�llopsg�rden med skjutande och knifsk�ring.
Huru fj�rdingsman och l�nsman kommit, veckan efter br�llopet, och
h�ktat husbonden sj�lf f�r l�nkr�geri och finndr�ngen f�r knifsk�ring.

Han ber�ttade att Grels, st�rsta pojken, som var en skr�ck f�r hela
socknen och utom socknen med, hade brutit b�gge benen af sig n�r han
en g�ng hade varit ute i skogen p� n�'n farlighet. Det var n�gra
n�d�rsvandrarebarn, som han p�stod hade stulit en klocka af
gammfarfarn, fast gubben �nda i d�den sade att han gifvit bort klockan
f�r att inte Grels skulle f� den, och nu skulle han ut och ta dem. Och
Grels han hade haft finndr�ngen med, och gr�hyndan, som var folkilsken
och l�rd att sp�ra opp hvad man visade henne p�. De andra ot�cka, leda
barnen voro med ocks�, och andra dr�ngen.
Grels, han hade skrikit och regerat och r�nt utf�r stup och uppbl�tta,
hala nipor f�re de andra. Hur han fl�jde, han, s� fick han syn p� de
stackare de jagade efter, de hade d� varit �nda nere p� isen. Och med
de s� miste han riktigt vettet, Grels, s� han s�g sig inte f�r, utan
for framstupa, och hufvudstupa utf�r en stenknall just n�ra intill �n,
och d�r l�g han med afbrutna ben!

Gammfarfarn blef d�d p� densamma dagen. Och farmora hon l�g i

neders�ngen och sp�dde om allt ondt och or�ttf�rdigt, som skedde och
skulle ske.

De var nog inte slut p� farligheter i den g�rden s� l�nge d�r fans
n�gon kvar af den suparesl�gten, hade Kristina sagt.

Barnen hade setat som f�rstenade och h�rt p� henne. Aldrig hade de
varit farligheter s� n�ra som d�r.

De kunde icke f�rm� sig att tala om f�r Kristina, som ju �nd� visade
sig s� god och bra emot dem, att det var de sj�lfva, som varit de
"f�rf�ljda n�d�rsvandrarna."

_________________________________________________________________

TJUGUNIONDE KAPITLET.
N�R M�NKE VARDT ENSAM.

Det hade blifvit s� t�tt emellan g�rdarna s� l�ngt ute i bygden, att
Ante och Maglena, hvilka nu voro utan M�nke, b�rjade l�ngta till
skogs, d�r de t�nkte sig kunna lefva af b�r och inte f�r hvar dag g�
till fr�mmande g�rdar och d�r st� vid d�rren som tiggare.

Det k�ndes ju fortfarande mest sv�rt n�r man f�rst kom inom d�rren och
fick st� b�de l�nge v�l innan n�gon brydde sig om att knappast h�lsa
eller ta sig an en.

Vispar och gr�ttvaror och tr�skedar hade barnen f�tt byta ut f�r mat,
eller hade de f�tt en slant f�r dem. Men man hann icke mycket med n�r
man som de, gick fr�n d�rr till d�rr och icke �gde en stadigvarande
arbetsplats.

Tomt och l�ngsamt hade de det utan M�nke och Gullspira. Maglena kunde
knappast �nnu t�nka p� huru sorgmodigt hon k�nt det inom sig, n�r hon
sista g�ngen hade borstat raggen p� Gullspira, s� att den blifvit
gl�nsande och len. Hon hade polerat getens horn med en ylletrasa,
kammat hennes sk�gg. Och hon hade smekt och talat vid Gullspira --
tackat henne f�r allt hvad hon varit f�r henne och syskonen under den
sv�ra sn�och k�ldtiden p� vintern. Aldrig, aldrig skulle Maglena
gl�mma Gullspira, det lofvade hon geten h�gtidligt; om hon blef s�
h�gt uppsatt att hon kom till kungen s� skulle hon minnas Gullspira
�nd�.

Och Gullspira var idel �mhet och f�rst�else tillbaka.

M�nke skulle ha t�nkt att hon skrattade "he, he, he" f�r att lifva upp
dem.

Ty hon br�kte s� mildt. Det var som om hon haft sin egen lilla killing
framf�r sig. Hon puffade Maglena med nosen och slickade henne inuti
h�nderna.

V�l f�rstod Gullspira att ett afsked f�restod. Helst fruktade hon ju
f�r att det var hon sj�lf, som skulle �stad, ut till fr�mmande folk
eller att d�das, slaktas, s�som hon sett det ske invid g�rdarna, ja i
sj�lfva ladug�rden med m�nga, m�nga getter och killingar eller andra
kreatur.

Ante, han hade det sv�rt han ocks�, tillsammans med M�nke, som med
Gullspira f�ljde en bit ut�t landsv�gen.

Han m�ste ju �nnu en g�ng planta i den lille brodern allt hvad mor
sagt att de skulle minnas.

Ante var s� hj�rtebekymrad �fver att M�nke �nnu skulle staka sig p�
"ske din vilje" i Fader V�r.

M�nke fick l�sa hela b�nen f�r honom tre g�nger, och till sist gick
den flytande, �tminstone f�r denna g�ngen.

"F�r sir du M�nke", f�rs�krade Ante allvarligt, "mor hon sa' att den
b�n ska alla, b� sm� och stora l�sa och kunna utantill riktigt f�r te
kunna flyga opp till himmelen l�ttare och liksom l�sa opp d�rren dit
hvar dag, f�rst�r du gosse. -- � s� sa mor, att en g�ng ska alla i
hela v�rlden flyga opp till Gud p� den b�n b� han, som �r rik � han
som �r fatti. En ska l�re sej te liksom hitta v�gen tills en ska dit
opp en g�ng riktigt. Gud k�nn igen r�sten och s� �r en inte obekant
hos en, utan kan g� r�tt in i himmelen � till Gud, som mor gjorde, n�r
hon d�dde."

"Du beh�f inte �ngslas", sade M�nke buttert. "Jag staka mig int en
enda g�ng nu sist, och jag �r nog lika n�r te komma ih�g hvad mor sa
jag, som du. Jag h�ga b� henne och lillgr�stugan v�ran, och jag vill
h�llre vara d�r �n p� alla andra st�llen bara jag hade'na sj�lf och
Gullspira d�r.

Med denna i afskedsstunden �mma och grannlaga f�rs�kran, v�nde M�nke

f�r att med Gullspira ta v�gen tillbaka mot s�gverket och den vackra
lilla g�rden.

Han hade ingen vidare lust heller att l�ta Ante och Maglena se
t�rarna, som till hans stora harm och f�rundran kommo st�rtande ur
hans �gon.

D� han visste med sig att han inte s�rjde �fver att komma ifr�n
syskonens husbondv�lde, s� tyckte han att inga t�rar beh�fde komma
heller.

Med handen om Gullspiras ena horn gick han nu, utan att ens ta
syskonen i hand eller att s�ga ett afskedets ord.

Maglena stod handfallen. Det var henne som en led dr�m att de, b�de
Gullspira och M�nke, nu helt skulle vara borta ifr�n henne.

Det fick inte ske. -- Inte nu p� rappe!

En liten stund till m�ste hon f� ha dem kvar! Och n�got minne m�ste
M�nke ha af henne sj�lf, s� att han aldrig gl�mde syster sin och
hennes f�rmaningar. Maglena drog snabbt och med darrande hand kunten
fr�n Antes axlar. Med upp�fvad vana d�k hon med handen �nda ner till
botten i den.

"M�ssingskammen"! M�nke m�ste f� sj�lfva m�ssingskammen af henne, att

h�lla sig fin med utsides, liksom Ante hade gett honom det han skulle
h�lla sig fin med inv�rtes.

"M�nke", ropade Maglena, "Gosse, du m�tt v�nta."

M�nke saktade stegen utan att v�nda sig om.

Han ryckte till af ovilja n�r Maglena, som sprungit efter honom,
tv�rstannade och str�ckte kammen f�rbi �rat p� honom och f�rbi n�san,
som den n�stan skrapade.

Den hatade m�ssingskammen glimmade till i solen midt f�r hans �gon.

M�nke vardt sint och det s� det f�rslog, ty Maglena rent hoppade
tillbaka d� han v�nde ett t�rsk�ljdt ansikte, med formligen
eldgnistrande �gon, emot henne. Han ryckte kammen af henne och d�ngde
den i backen.

"Jag menar de du t�nk ta lifve af mej me de d�r kammrate (skr�p). Jag

ha gett mej ut till fr�mmande folk f�r te slippe den d�r kl�skatta och
s� kom du kutandes (galopperande) efter mej me'n. Ta opp kammen sj�lf
du, och kamma krusedullerna dina du, s� h�re ditt en g�ng ligg sl�tt
som p� folk. Gullspira och jag vi red oss nog vi."

D�rmed gick M�nke med Gullspira, som b�nde och vred hornet f�r att
komma loss ur hans hand och f�r en stund f� smekas och kelas med af
Maglena.

Hon, som m�st b�ja sig ner f�r att taga vara p� kammen, stod kvar som
f�rstelnad.

Gullspira, M�nke gledo undan i landsv�gsdammet, blefvo mindre och

mindre. De f�rsvunno bakom en br�dstapel utan att n�gon af dem v�nde
sig om, hvilken handling ju f�r geten skulle falla sig t�mligen sv�r
med det stadiga grepp hvarmed hennes hufvud h�lls af M�nke.

Maglena kanske skulle st�tt mindre undrande och tung i sinnet om hon
sett huru M�nke stannade bakom br�dstapeln och kikade mellan br�derna
efter syskonen s� l�nge han kunde se dem. Hon skulle blifvit rent
gr�tf�rdig om hon sett honom b�ja sig ner �fver Gullspira och h�rt
hans varma f�rs�kran till geten:

"Vet du de Gullspira, granndocka, att nu ska du f� heta b� Ante �

Maglena. Jag ska kalla dej f�r Ante om kv�llen, n�r jag int tycks orka
l�sa Fader V�r -- � Maglena om m�ran n�r jag int ids kamma mej. Jag
vardt s� farligt sint, jag vet int hvarf�r, och grina g�r jag nu, jag
vet int hvarf�r de heller, d� jag �r sint p� Maglena, � t�ranna rinn
p� mej antingen jag vill eller int. Si d�r g�r dom nu nedf�r backen.
Nu sir jag bara r�drutig hufvudkl�de p� Maglena, och nu bara m�ssan p�
Ante. Nu finns dom int till mer."

"Kom nu "lill'Ante", "grann Maglena", vi ha annat g�ra �n st� h�r och

si efter de som int finns till."
M�nke hann inte v�nda sig om f�rr�n Kristina, som k�nde l�ngtan efter
b� hemtraktspojke och get, och nog f�rstod att den lille k�nde sig
sorgmodig, var bredvid honom. Aftonvardsm�rg�s bar hon med i en liten
korg, som �fven inneh�ll br�bitar �t Gullspira.

_________________________________________________________________

TRETTIONDE KAPITLET.
UTE I B�RSKOG.

Det var midt i h�gsommaren. �ngarna stodo som brudar i skrud af

blommande kl�fver, kamomill, pr�stkragar, bl�klockor, gul spirea.

Smultron och �kerb�r sv�llde h�gr�da vid dikesrenarna. Inne p�

skogssvedjorna mognade hallonen, och de milsl�nga myrarna stodo fulla
af hjortronskart, som bernstensgul eller rosenf�rgad �nnu h�ll sig i
skydd af det fyrklufna, bl�gr�na, h�rda blomfodret.

Nere vid g�rdarna gingo slipstenarna f�r liar, som hv�ssades. Utanf�r
stuguv�ggarna stodo r�fsor i granna f�rger. Ty h�b�rgningen stod f�r
d�rren och med den f�ljde n�got af fest och rutsch, af lif och
arbetsgl�dje.

Men �nnu hade den icke b�rjat. �nnu voro korna kvar oppe vid
f�bodarna.

Ante och Maglena, hvilka hade dragit sig ifr�n bygden, h�rde och s�g
b�de kor och getter, d�r de nu gingo skogsstigarna fram mellan
f�bodarna. Hunno de fram till en s�dan innan kv�llen var det godt. --
Hvarom inte s� tyckte de inte att de foro illa af att stanna ute under
en eller annan natt.

De togo d� kv�llsvard fr�n n�gon riktigt rar bl�b�rsgl�nta och sofvo

sen i ljungen fast solen, som den har f�r vana d�r uppe i Norrland,
lyste n�stan hela natten.

Ante hade l�rt sig att g�ra l�nglur af granspj�lkar och bj�rkn�fver
och han hann knappast vakna och s�tta sig opp i mossan, som glittrade
af dagg, f�rr�n han var i f�rd med att bl�sa, storn�jd n�r han kunde
f� fram n�gra toner i f�ljd.

Outtr�ttligt fortsatte han med sitt bl�sande, n�r han inte hj�lpte
Maglena att repa fina r�tter och sega refvor, af hvilka de skulle
s�tta ihop korgar att s�lja n�r de �ter m�ste ut p� bygden.

En afton, det var just innemot sl�ttandstiden, voro Ante och Maglena
midt inne i villande skogen. Det var l�rdagskv�ll och de hade kommit
till en s� fin plats, just r�kat p� en skogsgl�nta ljufligt skuggad af
h�ngbj�rk och andra l�ftr�d.

En liten �, i hvars djupa, klara vatten forellerna plaskade till och

kastade sig opp i silfverbl�nk, fl�t sakta porlande fram i n�rheten.
Midt i gl�ntan fanns en v�ldig sten. Stenen var platt ofvanp�, och
ehuru den var s� h�g och brant, att den knappt var tillg�nglig, hade
Ante med otrolig m�da kraflat sig opp dit emedan han ans�g den vara en
passande predikstol f�r den, som ville h�lla gudstj�nst i skogskyrkan
p� l�rdagsafton.
Maglena, som var nedanf�r hade redan ringt helgsm�l:

"Bing, b�ng, bing, b�ng", och samtidigt dunkat emot stenen med en
annan sten, som hon tyckte gaf ett klingande ljud ifr�n sig.

Ante stod d�r uppe p� klippknallen, allvarlig, med hufvudet b�jdt och
h�nderna kn�ppta. Maglena satt p� en mosstufva lika allvarlig hon,
�fven med kn�ppta h�nder.

Pr�sten Ante l�ste med ett h�gtidligt tonfall en psalm ur en gammal

s�ngbok, som mor haft:

"Det ringer till hvila och veckan g�r ut,

sabbaten sig nalkar och m�dan tar slut.
Tack evige Fader f�r h�lsa och frid,
och n�denes g�fva i n�denes tid.

Du varit mitt st�d i mitt arbetes svett.

Min b�rda du l�ttat, mitt bord du beredt.
Och om i min blindhet jag knotat ibland,
du tog dock ej fr�n mig din skyddande hand."

Ante hade h�jt hufvudet. Eftermiddagssolen, som sk�t str�lar r�tt ned
mellan tr�dstammarna lade ett skimmer af ljus om hans brunhyllta,
kantiga lilla ansikte med de djupa, allvarsamma �gonen och
m�rkskiftande h�ret.

_________________________________________________________________

TRETTIOF�RSTA KAPITLET.
I STRID MOT BJ�RNTASSE.

Ante b�rjade just med "Ja nu skola vi predika om", n�r han afbr�ts och
tv�rtystnade f�r ett ohyggligt brakande ljud af torra r�tter, som
br�cktes, af grenar, som kn�cktes. Ett fl�sande, hvinande l�te som af
ett d�dsskr�mdt, jagadt djur h�rdes n�rma sig.

I samband d�rmed f�rnams ett doft, hemskt mumlande, ett brummande, som
kom tr�dens stammar att sk�lfva.

N�got hvitt gl�nste fram. I d�dsjagadt lopp kom en ung kviga brytande
sig ut ur skogen, emot gl�ntan.

En slagbj�rn var henne i sp�ren, en brun, lurfvig best, med de sm�

�gonen, ondskefullt och hungrigt lystna, glimmande ut ur hufvudp�lsen.

I ett tag kastade Ante ner boken han skulle predika ur. Han grep
blixtsnabbt efter l�ngluren, satte den f�r munnen och bl�ste till allt
hvad hans lungor f�rm�dde, midt i �ronen p� bj�rnen, som l�pte t�tt
f�rbi stenen efter kvigan, som han just �mnade rama.

Bj�rnen vacklade tillbaka inf�r s� ot�ck, ov�ntad ol�t midt i hans f�r
alla oljud s� �mt�liga �ron. Det var rent som om han f�tt ett slag i
hufvudet, ty de ljud Ante f�rm�dde aftvinga l�ngluren voro
f�rskr�ckliga, och hittills hade han icke f�rm�tt att f� ur den annat
�n dessa hemskt skr�llande, ohyggliga missljud.
Bj�rnen reste sig p� tv� ben och tog �t �rat med ena framlabben.

Han fick se pojkbytingen p� stenen och v�nde sin uppm�rksamhet emot

honom, medan kvigan b�lande, med svansen i v�dret dref ut i skogen.

Om Antes tillvaro d�r uppe p� stenen med bj�rnen, som rasande ramade
med labben opp efter honom, var allt annat �n treflig, s� var
Maglenas, hvilken uppeh�ll sig ensam d�r nedanf�r, ej mycket b�ttre.

Hon v�gade ej r�ra sig och hon v�gade ej skrika, ty Ante tj�t �t henne
emellan det han skr�lade i luren emot bj�rnen, att hon skulle tiga, s�
att besten inte h�rde att hon fanns.

"Tiga!" Ja, det var inte s� l�tt att tiga f�r den, som liten och ensam
var n�gra steg ifr�n en hungrig, vredgadt brummande bj�rn, f�r hvilken
man skulle kunna bli en munsbit, och som dessutom k�nde d�dlig
f�rskr�ckelse f�r en i n�stan samma farliga bel�genhet f�rsatt broder,
hvilken var det enda man �gde i hela vida v�rlden.

Men �nd� kunde Maglena h�lla styr p� sig sj�lf och l�ta bli att
skrika, fast�n hon darrade som en liten asp n�r nordanstormen rister
den.

"Klara dej opp p� �stsidan", tj�t Ante ilsket, f�r att med samma r�st
skr�mma bj�rnen, n�r han inte orkade bl�sa. Maglena sprang i n�gra
flygande steg mot stenen, broderns ord n�dde henne befallande som hade
de f�ljts af piskrapp.

Hon sl�ngde af sig n�fverskorna, satte t�r och "fingerkrok" i

stenskrefvorna -- br�t sig, br�ckte naglar, var bl�r�d i ansiktet af
f�rskr�ckelse och anstr�ngning -- i hvar minut f�rdig att f�rlora
taget med fingrar och t�r och st�rta bakl�nges utf�r. Ante h�rde
hennes fl�sande mellan bj�rnens ol�t. Han tog ett par spr�ng tillbaka,
b�jde sig ner och tog tag s� hon kom upp �fver v�rsta stupbranten.

Maglena blef med ens f�runderligt stark och modig. I j�mf�relse med
huru hon haft det d�r nere, p� tu man hand med bj�rnen, k�nde hon sig
h�r uppe, med Ante invid sig, n�stan trygg och skyddad. Denna k�nsla
�tergaf henne krafterna och satte lif i hennes lemmar och ljud i
strupen.

Hon hade h�rt att man kunde skr�mma bj�rnen genom skrik och ol�t och
ett morskt upptr�dande. Och v�l visste Maglena att han var r�dd f�r
blicken ur folks �gon, s� hon lade sig framstupa med hufvudet �fver
stenen och illskrek emot bj�rnen, som vid hennes �syn f�rbluffad gick
bakl�nges ett par steg och plirade upp emot henne med en sorglustig,
n�stan skr�md glans i �gonen.

Han s�g inte s� farlig ut h�r uppifr�n heller, tyckte Maglena. N�r han
s� d�r satte hufvudet p� sned och gn�llde till som om han f�tt ondt i
�ronen af l�nglurens hv�sande, spruckna illvr�lande, s�g han ju rent
missmodig och tungsinnad ut.

"Tig aldrig s� lite Ante", skrek Maglena retligt, oljudet blef f�r
vidrigt �fven i hennes �ron. Ante s�nkte luren h�pen �fver systerns
of�rf�rade r�st.

"Gamling, Bj�rntasse", sade Maglena med �gonen stadigt f�stade p�

bj�rnen nu, liksom hon brukade n�r hon ville f� andra onda djur goda.
"Nasskusgubbe"! -- Hennes r�st lj�d innerligt smekande. "Du f� int
vara sint p� oss. Vi �r sm�, vi, och ensammen � ha int n�n'ting te
v�rje oss me mot dej."

Bj�rnen ref sig med tassen bakom �rat, hans �gon blefvo mindre onda.
Den klingande, smekande r�sten och m�nniskobarnets fasta, goda,
viljestarka blick gjorde honom os�ker och tvekande, om han skulle
forts�tta med f�rs�ken att klara sig upp �fver stenen och ta pojken
som ers�ttning f�r den l�ckra kvigan han l�tit slippa undan, eller om
han skulle ge sig och l�mna sm� m�nniskostackare i fred.

Bj�rnen s�nkte sig grubblande ner, beredd att taga f�ste p� jorden med
alla fyra d� han �ter, topp rasande reste sig p� de tv�, nu med ens
�ter f�rbittrad och viss om huru han �mnade g� till v�ga i valet.

Pojkens f�rhatliga l�nglursskr�n slog honom ju p� nytt i �ronen. Han

vardt vild och rasande af det. Aldrig tanke p� att den som
frambringade slikt afgrundsskr�n skulle f� beh�lla lifvet.

"Ante d�, hvad du f�rst�r f�r oss", j�mrade sig Maglena, gr�tf�rdig.
"Nu �r han lika sint, ja mycke v�rre, f�r de spr�ng i �rona p�'n och
han vet sig int till. Kan du int tiga!"

"Tiga, n�r han kan kl�se sig fast i skrefverna och vara h�r oppe i ett
enda tag och g�ra slut med oss p� en g�ng."

Ante grep �ter till luren.

"Jag s�g �nd�, jag, att du ska tiga", hviskade Maglena med underligt
gl�nsande �gon. Hon reste sig snabbt och ryckte luren fr�n brodern.

�ter kastade hon sig ned med hufvudet �fver stenen. Det ljusa, i solen
gnldskimrande h�ret, lyste om henne, �gonen str�lade af godhet och
medlidande, och �ngest.

"K�re, k�re dej, Fnaskjen, Myrtus, Storfar, var int sint, utan g�
h�rifr�n. Du har hela skogsvidden te vara p�, alla b�r kan du �ta p�
sommarn. P� vintern har du ide och beh�f int g� lande rundt efter
maten."

Bj�rnen blef �ter bet�nksam. Han s�nkte sig p� tre f�tter, satt med
h�ger framtass hviftande i luften, som f�r att svalka sina uppr�rda
k�nslor eller h�mta krafter till nytt anfall.

Ante var helt f�rbluffad �fver systerns m�rkv�rdiga s�tt att liksom
lugna odjuret. Han kom underfund med att bj�rnen ilsknade till n�r han
bara fick honom sj�lf i sikte, och att det var Maglenas r�st och ord,
som gjorde besten spak.

S� Ante klef undan och satte sig ner utom synh�ll f�r det farliga
vilddjuret.

"Sjung f�r'n, Maglena", hviskade han. Ante ins�g att om Maglenas

blotta tal gjorde s�dant intryck p� bj�rnen, skulle hennes s�ng ha
�nd� kraftigare verkan. "Sjung", upprepade han, "s� vi slipp h�rifr�n
innan natten."
Maglena var som i yrsel och utom sig i den kampen att stilla bj�rnens
onda, uppretade sinne, s� det f�ll sig inte underligare f�r henne att
taga till s�ngen �n orden, d� de, huru smekande och bedjande hon �n
uttalade dem, ej f�rslogo.

"Du �r min ros och min lilja",

sj�ng hon med f�rst darrande, os�ker st�mma. T�rar kommo i Antes �gon
n�r han h�rde henne.

"Ingen skall oss kunna skilja",

sj�ng Maglena, modigare, n�r hon s�g bj�rnen intaga sin naturliga
st�llning p� fyra f�tter, och med hufvudet p� sned utan egentlig
ondska, men med undran i blicken glo upp till henne.

"F�rr�n d�den han hafver vunnit sin vilja",

slutade Maglena med det ljufvaste vemod i r�sten.

Det fl�g en reflex ifr�n solens gyllene glans fr�n hennes hufvud, fr�n
hennes �gon, hvilka ej l�mnade bj�rnen.

"Bj�rntasse, Myrtus, Storfar" ruskade p� sig. Han k�nde sig besviken,

nedslagen och besv�rad. Efter en stunds begrundande s�nkte han
hufvudet, som skamsen, och luffade iv�g in�t skogen utan att f�lja den
bortflydda kvigans sp�r.

"Sir du han g�r, stackarn, han sk�ms f�r han �r vilddjur � vi �r

folk", sade Maglena. Hon s�g med en rent af ofattligt medlidsam blick
efter bj�rnen, som n�r han kom utom hennes �gons v�lde lufsade iv�g s�
det brakade i skogen d�r han for fram.

Ante blef i en hast helt upprymd. "Ja nu bli de int annat f�r oss �n
te ge oss fr�n stenen h�r och in i bl�b�rsskogen, f�r jag �r farligt
hungrig."

"Nog f�r bl�b�rena vara f�r mej. H�r stanna jag d� natten �fver, jag
�r s� tr�tt som om jag hade g�tt p� en dag fr�n Frostmofj�lle och
hit", svarade Maglena, som nu hvit i synen, med sk�lfvande kn�veck
sj�nk ned p� stenens mossb�dd.

"S� g�r jag ner i skogen ensam, och noppa b�r till dej �, f�r de �r du
v�rd � mer till."

Ante beredde sig att �ntra ner. Han stod redan p� stupet med kn�n och
t�r f�rdiga f�r nedhasande, n�r han h�rde en grann, drillande k�kning
inte l�ngre bort �n som en fj�rdingsv�g vid pass.

Han fl�g upp igen p� stenen med en hast som om han f�tt vingar.

"Maglena, stinta! De �r folk ute i skogen, hur ska dom finna oss, d�
vi int orka k�ka igen."

"Ta l�nglurn, gosse", ropade Maglena ifrigt, �fven hon hade sprungit
opp, all tr�tthet var som om den aldrig funnits.

"H�r, de �r en f�bostinta, som k�kar � de en, som �r fri till att k�ka
�nd�, s� grant som det l�t."

Ante tog l�ngluren och bl�ste det mesta han orkade, "tru, pirituut,
pruth-tu-hut."

"Dom k�ka och ropa efter kvigan."

"Svara Ante s� vi f� s�ga att lillkon �r �t de h�r h�lle."

"Stinta jag sk�ms, s� ledt som de l�t, n�r jag ska till att bl�sa."

"Ska folke vara i �ngslan f�r kon och kanske mista na, om hon l�gg ner
sig i myran, bara f�r att du sk�ms. Hade du int haft l�nglurn n�r
gammeln skulle sta och rama kvigan s� vore hon sj�l (d�d) nu. Bl�s p�
rappe h�r du."

Ante sl�ngde l�ngluren till munnen. Han fick fram s� rysliga

trumpetande och �ronspr�ckande l�ten att Maglena m�ste h�lla sig om
hufvudet med b�gge h�nder.

Men n�r han tystnade h�rdes b�de k�kning och folkr�ster n�rmare.

_________________________________________________________________

TRETTIOANDRA KAPITLET.
OPPE I F�BODARNA.

Ante och Maglena stodo kvar p� stenen. De b�rjade skrika, ropa och
f�rs�ka med k�kande sj�lfva, s� upplifvade blefvo de af de granna
ljuden, som g�fvo eko i skogen i klingande, rullande toner.

Men n�r folkr�ster h�rdes �nda invid dem blef Maglena �ter s� sv�rt
blyg. Hon kr�p ner p� stenen bakom Ante. Inne i sm�skogen skymtade hon
ett r�drutigt hufvudkl�de och en bl� bomullskjol. Snart h�rde hon en
god, deltagande st�mma ropa: "Men barn, hur har ni kommit opp dit?"

"Och huru i all v�rlden ska ni kunna komma ner", tillade en annan
st�mma. Det var en barnr�st.

Maglena reste sig p� stenen.

"�, kom ner h�r du", ropade den lilla flicka, som stod nerom stenen,
med bedjande r�st. Hon var herrskapskl�dd i hemv�fd bl�rutig
hamptygskl�nning, f�rkl�de af hvit r�dprickig kattun och, hvad som
v�ckte tvekan och oro hos Maglena hon bar hatt med ett bl�tt band om
kullen.

Tv� ljusa, tjocka h�rfl�tor voro hoprullade och uppf�stade med m�rkbl�
rosetter vid �ronen. S� det var grufsamt ohyggligt att komma ned till
s� riktigt herrskap.

Men Ante dref p�. Han hasade f�re och fick henne �ndtligen med ned.

V�l d�r nere k�nde Maglena sig �nd� lycklig och trygg, som om hon fr�n
ett skeppsvrak kommit p� torra landet.

Sara, som k�kat s� grant, s�g s� sn�ll och beh�ndig ut.

Hon bar en liten getarkunt p� ryggen. Den sv�ngde hon af sig och tog
fram ur den aftonvardssm�rg�sar med getost och messm�r.

Sara talade om f�r barnen att hon var f�bostinta i pr�stbodarna, att
Elsa var pr�stens �ldsta dotter, som med henne m�st ge sig iv�g till
skogs f�r att leta efter lilla Gullstj�rna, som inte kommit hem
kv�llen f�rut med de andra kr�ken. De voro r�dda att bj�rn rifvit
henne, f�r det hade sports, att man sett en ungbj�rn p� skogen och en
kunde inte veta om han n�jde sig med bl�b�r eller redan tagit vana af
att smaka blod.

"Det var min ko", sade Elsa. "Jag har f�tt mj�lka henne alla dagar
medan vi varit i f�bodarna, och hon slickade mej och sprang efter mej
hvart jag gick. Jag s�rjer Gullstj�rna f�rf�rligt."

"Inte har bj�rntasse rifvit' na �n int, fast han vari efter' na", sade
Ante tv�rs�kert. "Han bara skr�mde' na. �t de d�r h�llet sprang hon.
D�r �r en myra s� hon har v�l f�rr lagt ner sig i den. Men om s� �r s�
hinn vi nog f� opp' na f�r d� ha hon nyss komm dit."

En l�nglurl�t lj�d i granna drillar borta fr�n det antydda myrh�llet.

"Gulla h�ller, Kalle ha' funnit Gullstj�rna", ropade Sara, r�d om

kinderna och str�lande af fr�jd. Hon sl�ngde kunten p� ryggen, och
drog till med en motk�kning s� det ljungade i skogen.

S� sprang hon i v�g i sina n�fverskor s� snabbt och l�tt att barnen
hade m�da att f�lja henne.

En ko h�rdes r�ma vildt och sk�lfvande.

N�r barnen hunno fram emot myran s�go de Gullstj�rna st� d�r drypande
v�t, gyttjegr� om sin annars r�dhvita hud.

Kalle, pr�stg�rdsdr�ngen och Sara, som kommit lite f�re dem just lagom
f�r att f� opp kon ur myran innan hon fick hufvudet i vatts�rjan,
stodo bredvid henne smekande och pratande upplifvande ord. Sara
tackade Kalle som om han hade r�ddat kon fast�n Elsa f�rs�krade henne
att Ante och Maglena ensamma gjort det. Hon anf�rtrodde sina nya
v�nner, att Sara var s� svag f�r Kalle s� det inte fanns n�got p�
jorden som hon inte trodde att han f�rm�dde. Precis s� d�r hade
Annika, deras f�rra f�bopiga varit med Abraham f�rr i v�rlden och de
voro gifta nu.

Kalle hade kommit till f�bodarna just nu. Han skulle kl�fja hem med
sm�r och ost om tisdag, d� korna skulle hem i huvela (h�bergningstid),
men inte beh�fde han v�l komma redan p� l�rdag f�r det. Nej det var
bara f�r Saras skull.

Elsa h�ll Maglena vid handen, Ante gick �fven vid hennes sida, n�r de
kunde komma fram s� i skogen, och icke m�ste krafla sig �fver
rullstensv�gar, hoppa p� slippriga stenar i b�ckar, eller g� och
balansera med armarna utstr�ckta och tungan till h�lften ur munnen n�r
de skulle �fver smala v�ta sp�nger, som l�go kastade �fver den
gungande myrens m�nga l�mska undervattendrag.

Det r�k ur skorstenen till st�res n�r s�llskapet, med kon i f�lje,
�ndtligen hunno opp till f�bodvallen.
Och det var redan r�tt sent p� aftonen, fast ljust som p� en klar
sommardag. Bara s� underligt tyst, d� alla f�glar, utom g�k och trast
slumrat in. Kosk�llor och k�kning och l�nglursl�t h�rdes inte heller
l�ngre inifr�n skogarne. Den klara lilla tj�rnen, som bl�nkte nedanf�r
f�bodvallen l�g stilla som om den slumrat, t�ckt af en fin
t�ckensl�ja.

Men d�r blef lif i alla fall nu n�r Gullstj�rna, som man varit i s�dan
oro f�r, syntes midt i flocken af k�ndt och ok�ndt folk.

Kon sprang in genom det �ppnade ledet, r�tt till f�husd�rren, f�ljd af
Sara.

Ante och Maglena stannade f�rf�rade. Det var v�l mest vittror de s�go
d�r uppe vid st�res.

Fem stycken barn tokigt kl�dda, som om de varit i bara s�rken, stodo
p� en h�g, platt sten d�r utanf�r, h�ret h�ngde om dem ofl�tadt och de
voro barfotade och barbenta. De h�llo hvarandra i h�nderna, sl�ngde
med armarna i l�ngsam takt och sj�ngo:

"S�des�rlan, f�resk�llan, stenskv�ttan, s�deskeppan f�ljas �t."

Ante och Maglena kunde ju icke f�rst� att barnen d�r sj�ngo f�r att
skr�mma troll och varg fr�n f�bodar och kreatur, och att de hade
hittat p� olika l�tar f�r hyar kv�ll, samt att de m�ste vara
allvarsamma och hvarken prata eller skratta under det de sj�ngo.

De m�ste nu afsluta s�ngen fast�n �gonen brunno i dem af undran och

nyfikenhet n�r de s�go de b�gge vandringsbarnen borta vid ledet.

"F�-�ljas �t", slutade de l�ten, som Angela hittat p� denna g�ng och
som var vacker och l�ttsjungen.

Men nu hoppade de, rappa som vildar, ner fr�n stenen och gnodde bort
till ledet.

Om inte bj�rnen g�tt d�r ute p� skogen s� �r det fr�ga om huruvida

Maglena, ja �fven Ante, inte rymt dit direkt igen vid s� farlig syn.

"Nu �ro vi vilda svanor", skrek det underliga vitterf�ljet, "och nu

ska vi g�ra er till svanor ocks�. Snart g�r solen opp och d� flyga vi
bort till Egypten", halfsj�ng en. Hon hade r�da kinder, �gon, som
lyste som gnistor, och h�r s� l�ngt och tjockt som en h�stman.

"Prinsessor finnas d�r med lockigt h�r, de �ta p� guldfat", drillade

en annan, en s� fin och vacker, med r�dt b�lte om s�rken, och med
lockigt h�r, som fl�g om hufvudet p� henne n�r hon sprang i dansen.

"Vi flyga �fver Medelhafvet och ta' er med oss, bara vi inte drunkna i
hafvet", gnolade en annan r�dkindsstinta med svart h�rman och stora
�gon.

"Plums pladask, i haf och slask", storskrek en till liten en. Hon stod
vid en vatteng�l och hoppade j�mfota s� leret fl�g om henne och
f�rgade hennes f�tter och ben gr�a.
"Sjung, och hitta p� n�n'ting du ocks�, Sylvia, annars �r du ingen
svan", fortsatte hon.

"Jag kan ju ingenting", svarade Sylvia, en fin liten flicka, som s�g
ut som den grannaste docka.

"Hitta p� �t mig du Ingeg�rd, f�r jag kan ju bara s�nt som stora
sjunga, s�dana d�r krummelurs�nger, och det l�ter inte vackert h�r."

"Nej svanor sjunga inte s�dant", medgaf Ingeg�rd, hon med tjocka manen
och goda �gonen.

"Kullen tova",

sj�ng Ingeg�rd i Sylvias st�lle sl�pande och vemodigt, p� geterskevis.

"Tolf m�n i skoga.

Tolf m�n �ro de.
Tolf sv�rd b�ra de.
Mig vilja de bortlocka.
Kullen to o-va."

"Nu ska vi dansa, motsols omkring er, nio varf, och s� bli ni ocks�
vilda svanor", ropade Viva, som kom skuttande fram fr�n lerg�len.

De togo alla i ring om de af �ngslan och undran mest f�rstelnade

fj�llbarnen. De dansade i takt och sl�ngde v�ldsamt med de
sammanslutna armarna och h�nderna:

"Ptro, vall. Ptro, vall.

P� skallebofall.
D�r �r getter, d�r �r f�.
D�r �r sm� flickor och gossar, att leka me."

Inte tycktes d� Ante och Maglena i denna stund likna "sm� flickor och
gossar", som man kunde "leka" med.

De stodo blossande r�da med nedslagna �gon och k�nde sannerligen mera
lust att gr�ta �n att ge sig i dans.

Elsa kom springande och r�ddade dem.

"Mat och kaffe fanns i ordning i st�res!"

Hon drog Ante med sig. Ingeg�rd och Sylvia togo Maglena mellan sig och
sprungo i v�g �fver vallen, upp�t st�res.

Sara stod inne i den svala, halfm�rka mj�lkkammaren och h�llde upp
mj�lk i tr�gen. Hon hade d�rren �ppen ut till det stora rummet. En
stor spis fanns i h�rnet vid d�rren, d�r brann elden h�g, fast det var
varma, ljusa sommarnatten.

Men potatisen hade kokat �fver den och kaffet, f�r koletarna.

Sara, hon var s� n�jd att slippa s�tta sig och mj�lka korna nu midt i
natten.

Hon hade blifvit rent f�rundrad att finna alla korna mj�lkade, utom
Rosenp�nosen. Den kon "slog" och ville inte "ge ner mj�lken" n�r bara
barnungar kommo dinglande med mj�lkst�fva och pall och satte s�dant
ifr�ga.

Ingeg�rd f�rklarade att de inte hade kunnat t�la att h�ra huru korna
l�to om sig, med mj�lken som sp�nde i jufren p� dem. D�rf�r hade de
mj�lkat.

_________________________________________________________________

TRETTIOTREDJE KAPITLET.
GRAL OCH ALLT V�L.

Alla barnen hade omsider kommit i s�ng och i s�mn. Men nu var det
riktigt vederv�rdigt snopet f�r sex af dem att vakna i halmb�ddarna i
"�fver" och "neders�ngar" l�ngt fram p� s�ndagseftermiddagen och finna
st�res tomt p� folk.

Mycket v�rre �nd�, finna f�huset med alla kor, som de f�resatt sig att
mj�lka, tomt det med. Korna, som de "delat ut" p� hvar och en att
mj�lka, den mest l�ttmj�lkade, Dansros, till Viva, voro all v�rldens
v�g, ute p� bete i skogen. Getterna likas�.

Pelle ot�ckingen, hade inte gjort som han lofvat, n�r han p� natten,
l�ngt efter de andra kom hem efter att ha' varit och letat efter
Gullstj�rna han med.

Han hade lofvat att ta' alla barnen med ut till skogs som getare. De
skulle ha' f�tt ro i lillekan �fver �n, till bruksbodarna, d�r dom
hade en stor svart tjur ifr�n fr�mmande land. En tjur, som hade
m�ssingsring i n�san och kedja i pannan, och som vardt s� storsint n�r
han s�g barn att han vr�lade, s� det r�k ur mulen p�'n och han fick g�
i s�rskild inh�gnad om da- garna.

Och Pelle hade lofvat att de skulle f� fiska foreller i en liten

fj�llb�ck. Och han skulle l�ra Ante bl�sa bockhorn, som �r l�ttare att
bl�sa i �n l�nglur. En h�la skulle de ha' f�tt se, d�r r�fvare hade
h�llit hus i f�rra tider. Man kunde krypa in i den s� l�ng man var,
genom ett h�l som knappast syntes i berget, och sen st� d�r inne om
man s� var femton man stark.

Pelle skulle ha' visat dem en plats i skogen d�r mossan var hvit i en
rund ring, midt i gr�nmossan, efter vittror, som brukade dansa
d�r. Och han hade lofvat att f�ra dem till ett st�lle i berget d�r han
en g�ng sett en huldra. Hon hade varit gr�nkl�dd, med l�ngt h�r, gult
som kornhalm, och hon hade sett p� honom och lockat s� att han s� n�r
hade f�ljt henne, om han inte, i detsamma han sprang sta', hade f�tt
f�r sig att hon s�kert var en huldra och sagt ut Jesusnamnet f�r
henne. D� hon hade slunkit bort och blifvit som ett baktr�g.

Och alla b�r, som de skulle ha' plockat, och kattguld och hvita
marmorstenar, som Pelle lofvat dem, och som fanns bara p� ett enda
st�lle.

S� mycket knot och missn�je. S� j�mmerligt sura miner som syntes oppe
i st�re denna dag, skulle inte l�tt kunnat uppt�ckas en s� str�lande
solskensafton.
"D�r glor solen in genom f�nstret, och g�r sig till, som om den vore
s� glad och f�rn�m", fnyste Ingeg�rd och slet i h�rtestarna, som hon
fl�tade.

"Den ser ut som om den tyckte att vi skulle vara glada bara f�r vi ha'
den", puttrade Gertrud och kn�t en f�rarglig h�rdknut p�
underkjolsbandet med ilskna, h�ftiga r�relser.

"Och inte en eldgnista i spiseln", muttrade Elsa. Hon var kl�dd och
f�rdig, och stod s� godt som midt opp uti den v�ldiga spiseln med ett
f�ng stickor, som hon lade p� den ganska f�rsvarligt glimmande gl�den.

Elden flammade genast opp, och nu f�rklarade Elsa att hon "br�nde upp
sig" fast�n d�r nyss icke funnits "en gnista eld."

Det var v�l s�ndag och man skulle v�l �tminstone den dagen f� kaffe
till skorpor, som man haft med hemifr�n.

"Kom inte stickande med bl�mj�lk, det s�ger jag dej", sade Angela med
formlig gr�lton till Elsa, som med en tom tr�sk�l gick �t
mj�lkkammaren till. Angelas l�nga silkeslockar hade trasslas sig d�
hon gl�mt att vrida fast dem om papiljotter p� kv�llen. Hon var s�
retlig och ot�lig, att Viva p�stod att det fr�ste om henne, n�r hon
spottade p� ett finger och nuddade vid henne, som man g�r n�r man
k�nner om ett strykj�rn fr�ser hett.

"Du �r dum! Tarflig �r du ocks�", upplyste Angela Viva, som barbent

satt opp underkjolen med n�lar som byxor och sade, att hon var herre i
huset och att hon hade r�ttighet att vara hvad och hur hon behagade.

Sylvia satt uppr�tt i neders�ngen och gr�t. Allting var "tr�kigt" och
hon l�ngtade efter sin mamma. "Hu-hu-hu", snyftade hon. "Hvad skulle
jag h�r att g�ra. Det var mycket finare och b�ttre hemma."

Hvilken anm�rkning nog var ganska riktig om hon j�mf�rde f�r�ldrarnas

storstadsv�ning p� tio praktrum, som innesl�to taflor, mattor,
kristaller och silfver tillika med sv�llande b�ddar, finaste linne och
sident�cken, med rummet hon nu vistades uti.

Mossan satt gulgr�n mellan springorna i timmerv�ggarna. B�nkar och

pallar voro visserligen blanka, men af n�tning, samt grofva och
om�lade. Golfvet var v�l knappast hyfladt, med stora springor, d�rren
klumpig med stor j�rnhake f�r, i st�llet f�r l�s. S�ngen, i hvilken
hon nyss vaknat "p� galen �nda", var fylld af prasslande halm, t�ckt
med ett groft l�rftslakan. I st�llet f�r "sident�cke" hade hon en
f�rskinnsf�ll att dra opp omkring sig, fast hon var s� het af v�rmen
att hon velat kasta den all v�rldens v�g.

"Ja, hvem bad dig komma med", bj�bbade Viva. "Du kunde ha' stannat
d�rhemma utan oss, --finnos--grinsibba d�r! Du har i alla fall f�tt
halfva lakrisst�ngen, som vi hade med till kalas, och st�rsta
br�stsockersbiten, n�r Elsa delade, och en hel kopp hafregryn n�r vi
fingo hvar sin half, bara f�r att Angela inbillade oss att det �r
f�rn�mt att l�ta fr�mmande �ta opp allt som �r fint och som om man
vill ha sj�lf --."

"Du goda tid! Jag tror rent att du �r f�rtrollad Viva", gn�llde
Sylvia, hvilka med armb�garna p� uppdragna kn�n satt kvar i s�ngen
och, med det hvitblonda h�ret stretande ut mellan fingrarna, som hon
h�ll om hufvudet, f�retedde en bild af djupaste el�nde.

"Du stora v�rld. Lakrits! En fattig lakritsbit, det r�kna ni p�! Jag,
som skulle kunna f� ett hus utaf bara lakrits, med f�nster af
br�stsocker och tak utaf kn�ck, och med v�gar omkring utaf bara
hafregryn. Pappa har f�rf�rligt mycket pengar, det s�ger Lina d�r
hemma och jag skall be pappa bygga mig ett s�n't hus och du skall inte
f� s� mycket som slicka lakritstr�skelen en g�ng."

"Det har du s� r�tt i, min lilla kulting", smilade Viva och kysste p�
fingret �t Sylvia.

Hon hade satt en liten brun bj�rkkvist i munnen och l�tsade r�ka, d�r
hon gick fram och tillbaka med h�nderna i "byxfickorna".

De hade haft en riktig finskr�ddare fr�n staden hemma en tid, att sy

fars och dr�ngarnas hemv�fda kl�der, och Viva �tergaf noga hans
r�relser och uttryck.

Hon satte sig p� en trebent stolpall bredvid s�ngen och sj�ng,

sl�pande med halfslutna �gon:

"P� blomsterkl�dd kulle satt Hjalmar och kvad

om sommarens f�gring en g�ng,
och rosornas kalkar och blommornas blad
sig bugade djupt vid hans s�ng."

"Tyst d�, Viva", hv�ste Ingeg�rd, "du v�cker upp sm�stackarna h�r inne
i mj�lkboden."

"Ja, ser lilla s�tnosen, de var just meningen de", jollrade Viva och
vindade s� mycket hon f�rm�dde emot systern.

"Se jag vill inte att di skola r�ka in i samma el�ndesexistens som vi.
Det fins ingenting gemenare, rysligare �n att vakna p� morgonen d� det
�r kv�ll."

"Han s�g endast henne",

fortsatte Viva.

"S�g rosen, som brann lik purpur p� sn�hvita hyn",

gastade hon nu alldeles invid mj�lkkammaren. Hon tv�rtystnade, h�pen

och ytterst illa till mods.

D�rren ut�t �ppnades i detsamma, och i den visade sig Ante och
Maglena. F�rdigkl�dda voro de, kammade, blanktv�ttade, glada och blida
s� att det lyste som sol om dem.

Maglena bar h�nderna fulla af skogskonvaljer, linnea och

skogsstj�rnor. Ante hade gjort rifvor (l�dor) af bj�rkn�fver, sex
stycken. Han bar dem f�rsiktigt uppradade p� ena armen.

De voro till br�dden fyllda med tidigt mogna hjorton.

"�r ni oppe?" fr�gade Viva skarpt, fast hon s�g dem fullf�rdiga
framf�r sig. "Jag trodde att ni sof. Hvarf�r i all v�rlden ha' ni
stigit opp?" fortfor hon med afund- sam, mycket ogillande st�mma.

"F�r Pelle v�ckte opp oss innan han gaf sig �f me kr�ken i morse."

"Fy en s�n' ot�cking, som inte v�ckte oss", sade Gertmd med n�stan
gr�t i r�sten.

"Han gjorde nog hva' han kunde", sade Ante. "Han b�' ropa och skrek in
genom d�rren h�r, och tuta i l�nglur precis t�tt bredvid s�ngv�ggen.
Sara k�ka och Kalle bl�ste i bockhorn. Korna l�t nog om sig bra, d�
dom fl�jde (rusade) i v�g �, s� vi trodde att ni vardt vaken �f de".
Ante dukade fram myrb�ren p� det lilla bordet framme vid f�nstret
medan han afgaf sin f�rklaring.

"�sch, inte kan man vakna af bara s� pass, de visste han mycke v�l",
fnyste Ingeg�rd. "S�nt' d�r somnar man just af."

"Ha' ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?" fr�gade Elsa
n�stan f�rebr�ende.

"Ja, jag vet int' om vi haft roligt. Men vi ha' hj�lpt till i f�huse,
vi ha' mj�lka alla getterna", upplyste Ante tveksamt.

"Ja, de var v�l roligt de", afgjorde Gertrud.

"Och s� ha' vi m�kat" (skoflat undan g�dsel).

"Det �r roligt ocks�, f�r det blir s� fint efter", p�stod Ingeg�rd
best�mdt.

"Och s� skrapa vi korna innan dom sl�pptes ut", sade Maglena bel�ten.

"Precis det bruka vi f� g�ra ocks�", f�ll Gertrud in. "Och de �ro s�
glada och slickas till tack. Usch, usch, usch! Och vi ha' bara sofvit.
Och det �r n�stan sista dagen i f�bodarna. Just som om vi inte kunde
sofva s� mycke som beh�fs hemma, under skoltiden."

"Ja, fy s� rysligt, och s� alldeles ohj�lpligt", suckade Ingeg�rd.

"Och sen ha' ni kanske varit i skogen, och p� myran?" fr�gade Angela,
som �nnu arbetade med att f� lockarna att ligga fina ned�t halsen.

"Ja, men, i k�rkan �", svarade Maglena allvarsamt, fast lite f�rsagd
och tveksam.

"I kyrkan?" skreko barnen p� en g�ng. "Kyrkan, men den �r tv� mil
h�rifr�n!"

"Tyst Maglena", varnade Ante och s�g m�kta besv�rad ut.

Maglena satte h�nderna under f�rkl�det och kr�p ner p� tr�skeln i den
�ppna d�rren, tydligen besluten, att lyda broderns uppmaning.

"I hvilken kyrka? S�g, h�r du!" fr�gade Elsa och gick med en p�bredd
sm�rg�s ut i d�rren, till Maglena.

"De var ingenting. Jag bara sa' s�."

"H�r du Maglena, var ni i en l�tskyrka?" sade Ingeg�rd, som med sin
sm�rg�s slog sig ned bredvid Maglena.

"Jag vet int' hvad s�nt �r f�r slags k�rka", afv�rjde Maglena.

"Lilla s�ta, fina Maglena, s�g till mig, bara till mig hvad ni varit i
f�r kyrka", hviskade Sylvia.

I sitt l�nga nattlinne sprang hon ur s�ngen, �fver golfvet och kastade
sig ner i kn�et hos Maglena, med armarna om hennes hals. "Lilla, s�ta
Lena, s�g f�r mig, bara f�r mig!"

Maglena s�g �ngsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme
vid bordet och �t myrb�r och gr�ddmj�lk tillsammans med Angela, Viva
och "Rofvorna", som pr�stbarnen Ingeg�rd och Gertrud kallades i
f�rening.

"S�g de om du vill", medgaf Ante, som s�g systerns v�nda.

"Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia.

"Hur s�g kyrkan ut?"

"Gr�n inni, me bl�tt tak."

"Var det skogen? Var det Gud, som var pr�sten?" hviskade Sylvia,
pl�tsligt mycket allvarsam. "Gud har varit hos oss och tagit tillbaka
lilla syster Eva, som jag hade f�rr. Hon har s� roligt nu att hon inte
vill komma igen till mig. N�r jag har tr�kigt s� t�nker jag n�stan
ocks� g� till henne, opp till Gud. S�g, var det Gud, som var pr�sten?"

"N��, de va bara Ante."

Viva hade smugit fram. Hon h�rde namnet p� pr�sten.

"Vet ni hvad", skrek hon, "nu, n�r vi �ro f�rdiga och ha' �tit och
allting, s� ska' vi g� i kyrkan. Ante f�r vara pr�st, f�r han har
predikat f�rut i dag f�r Maglena."

Ante rodnade upp �fver �ronen.

"Ja, Ante, �r du van att vara pr�st s� skall du predika f�r oss", sade
Elsa mildt och allvarligt. "Vi ha' bara sofvit, och varit ot�cka och
gr�lat p� hvarandra d� vi voro f�rtretade p� oss sj�lfva, f�r man kan
ju inte gr�la p� sig sj�lf. H�llit p� s� hela s�ndagen, s� l�nge vi
varit vakna."

"Ja vi m�ste f� lite s�ndag i oss och bli sn�lla, s� att visst skall
du predika, Ante", sade Ingeg�rd och s�g bed- jande p� Ante med
str�lande goda �gon.

"Kom ih�g, Ante, att vi ha' varit s� elaka p� hvarandra f�r ingenting.
Kom ih�g, att du m�ste g�ra oss sn�lla, p� s�ndagen", ifrade Gertrud.

Hon vek redan upp kl�dningen omkring sig, som bondgummorna n�r de
kommit �kande till kyrkan och satte den r�drandiga kr�kan p�, beredd
att ge sig af.
"Och vi skola sjunga tillsammans, vet du, Ante", sade Angela. "G� nu
f�re s� komma vi."

Angelas r�st var s� b�de fast och �fvertygande, att Ante utan vidare
reste sig opp och tog v�gen ut.

_________________________________________________________________

TRETTIOFJ�RDE KAPITLET.
�TER P� PREDIKSTOL.

Ante stod �ter p� en predikstol i skogen. Denna g�ng p� en ganska

m�ttligt h�g sten, som var helt och h�llet �fverv�xt med
gr�nhvitskimrande mossa.

"Kyrkfolket" hade kommit fr�n alla h�ll, somliga hade haft l�ng v�g
att g�. De hade s�kt ut krokv�gar mellan tr�dstammar och rundt
sm�myrar. Nu sutto de b�nkade i rad p� en gammal murken, moss�fverv�xt
hvill�ga (hviloplats af f�llda stockar), som funnits vid f�bodv�gen
l�ngt innan f�bodarna byggdes.

"Ta' opp psalmen, Angela", sade Elsa. "Ta' Skogens f�glar". De h�r, i
skogen ha redan b�rjat, de."

"Skogens f�glar sjunga med ett gl�dtigt mod", sj�ng Angela med stark,
ren st�mma. Alla barnen st�mde in med. Ante och Maglena �fvens�,
alldeles i undran �fver att de kunde samma s�ng som de fina
herrskapsbarnen. De gl�mde att de icke h�rde riktigt samman allihop,
en k�nsla, som f�rut n�got tryckt dem, utan sj�ngo med, som n�r de
sjungit samman med syskonen i lillgr�stugan, medan mor lefde.

"Skogens f�glar sjunga med ett gl�dtigt mod,

d�r p� kvist de gunga,
kvittra Gud �r god, Gud �r god."

S�ngen tystnade. Ante stod oppe p� stenen s� som han st�tt d�r f�rut
p� dagen och predikat f�r Maglena. D� hade det fallit sig s� l�tt f�r
honom att f� fram orden. Hvar liten blomma i skogen, tj�llb�cken,
deras egen r�ddning undan bj�rnen, alla faror ur hvilka de s�
underbart blifvit hulpna. Om alltsammans hade han predikat v�ldeliga,
s� att Maglena b�de gr�tit och snutit sig som stort folk brukade g�ra
i kyrkan, fast�n hon denna g�ng inte t�nkt p� att h�rma dem utan p�
allvar varit tagen af Antes ord.

Och nu stod han d�r och vred sig och s�g fjaskig ut.

Maglena riktigt sk�mdes f�r honom. "Kyrkfolket" b�rjade hviska och

tissla, bjuda hvarann att doppa tungorna i "silfverdosor" fyllda med
sockergryn, fast dosorna ju voro af n�fverbitar, utan n�got som helst
inneh�ll, och l�ta �dekolongflaskorna af runda pinnar g� emellan dem i
b�nken.

"Skynd dej Ante", hv�ste Maglena. "Dom sitt h�r nu allihop � v�nta. Du
kan v�l hitta p�, nu som f�rr i dag, vet jag."

Ante v�ndades och vred sig. Han h�ll �gonen halfslutna f�r att st�nga
ute st�rande intryck af menigheten. �h�rarne sutto som riktigt
kyrkfolk i v�ntan, med n�sduken i beredskap f�r att gr�ta n�r Ante
kanske skulle predika grant, som storpr�sten, d� han var oppe i
lappfj�llet och predikade, n�r kapellet vigdes in d�r.

"Ante d�! Hva' du �r fjaskig!"

Ante �ppnade �ngestfull �gonen. En kangero (spindel), som satt midt i

det skimrande n�t den spunnit mellan fina bj�rkgrenar f�ll honom i
�gonen. Ante blef vid att stirra p� den. Hans �gon fingo ett in�tv�ndt
uttryck. Han b�rjade predika.

"I Guds Faders och Sons och den Helige Andes namn. Nu har jag f�tt
�gena p� kangeron, som sitt midt i n�te' � �r s� stinn, � de kom f�r
mej att han �r liksom de, som ondt �r. F�r de ha' f�rj�mnan n�te
utsp�nt �t oss f�r te narra oss i de. D� vi �r sint p� hvarann' s� ha'
han oss fast. � d� vi vill latas, � d� vi �r on�jd i sinne, s� har han
oss fast."

En lomm for med ett hj�rtsk�rande, vemodigt skrik ut�fver myran bortom
skogsgl�ntan, d�r f�rra "kyrkan" var.

Ante f�rnam detta klagande ljud.

"H�r p� lommen s� sorgsam han l�t. S� l�t de inom oss d� vi ha vari

sint och elak och on�jd �t hvad vi f�tt, � d� vi int lid te ha tr�lj
p� oss utan tyck de tr�ljen �r te ondt, � int vill f�rst� att de �r
Gud, som m�tt s�tt 'en p� oss, d� han si att vi int ha' n� vett sj�lf
om hva' vi ska ha. Vi flyg � flyg, som lommen f�r att komma fram te
Gud � be'n tycke om oss � ta sej an oss igen." Ante t�nkte nu p� att
afsluta sin predikan, men fick s�ngen i tankarna. "Gud han vill att vi
skall tycke om en, � si att han �r god, � sjunga om de, som morgon
mellan fj�llen sjung om de, som "klara b�ck och flod" sjung � sorla,
och som skogens f�glar kvittra om de "med ett gl�dtigt mod". Gud �r
god emot folke antingen dom �' stor eller sm�, och emot kr�kena. Emot
Gullspira, som fick slippa tr�lj om nosen, mot Gullstj�rna, som slapp
undan bj�rn.

K�re Gud Fader", fortfor Ante, som nu gl�mde sig sj�lf och talade
direkt ur sitt hj�rta. "K�re, k�re dej Gud, var go mot sm�stinterna s�
dom alltid h�ll sej sn�ll och beh�ndig mot ungfolke, som tagit sig an
dom. Och var go mot Anna-Lisa och Per-Erik och Nilsons och lillKalle,
d�r dom �r. Laga s� att Per-Erik blir en rejel dr�ng, som aldrig sup
eller sv�r eller sl�ss.

Och var go mot lill'M�nke. Du vet att han int kan, "Ske din vilje",
och att han �r just som s� vingelsint af sej: s� han vill gl�mma hva'
mor sa'. G� till'en du Gud, k�re, k�re dej och l�t' en komma ih�g allt
hvad som �r riktigt. G� till Gullspira �, s� hon int bry' sig om te
s�rje efter oss. G� till bj�rntasse i skogen, s� han int g�r de ondt
�r. G� till Glas�gonskarn och ta br�nnvine �f en. G� till allting, s�
blir de riktigt och bra i hela v�rlden. I Guds Faders och Sons och den
Helige Andes namn. Amen."

Ante som st�tt med hufvudet h�jdt upp emot solskimret emellan tallarna
tyckte, n�r han nu s�g upp att folket d�r p� hvill�gan just som �kats.
Men solen hade bl�ndat honom s� han kunde inte se riktigt. "Vi kan
kanske sjunga Hela v�rlden nu efter�t", framkastade han fr�n
predikstolen. Och det blef s�ng af! S�ng som om man varit i himmeln
tyckte Ante. Psalmen tonade med ens i flera st�mmor, som n�r dom sj�ng
i julottan i Frostmofj�llet.

"Hela v�rlden fr�jdes Herren

Tidigt och af hj�rtats grund.
Kommer ifr�n orter fj�rran,
I som st�n' i hans f�rbund.
Tr�den fram med lust och fr�jd,
sjungen Gud i himlens h�jd."

_________________________________________________________________

TRETTIOFEMTE KAPITLET.
ANNAT ATT T�NKA P�.

Ante, som st�tt och sjungit med �gonen fortfarande riktade mot den
sena kv�llens sol, �terfick sm�ningom �gonens bruk. Och hvad han s�g
bragte honom p� f�tter.

Det var storprosten, just han, som predikat s� grannt i lappfj�llet,

som stod d�r och h�rde p� honom.

Som vettskr�md hoppade Ante ner fr�n stenen och flydde till skogs.

Maglena hade mer �n g�rna velat f�lja hans exempel s� f�rf�rande illa
utsatt som hon nu blef, ensam bland s� farligt mycke herrskapsfolk. Ty
tv� fint kl�dda fruar hade ju ocks� kommit till nu, medan Ante
predikade. De hade hattar p� sig med silkesband, och vantar som s�g ut
som spetsar, p� h�nderna, och s� granna k�ptygskl�der, lastiker hade
de p� f�tterna.

Och det var sj�lfva storprosten, som f�ljt i deras s�llskap. Maglena
k�nde straxt igen honom hon, ty det lyste liksom det gjort opp i
lill'kapellet, blidt och ljust ur �gonen p� honom nu, n�r han stod
st�dd mot en tallstam och h�rde p� Ante. "V�rdande" och h�g s�g han
ut. Maglena k�nde sig s� liten, liten n�r han s�g p� henne. Men hon
kunde inte komma undan och ge sig efter Ante, f�r Sylvia satt i hennes
kn� och ville vara lillbarn.

Hon var s� sp�d och liten Sylvia, och hade s� tunna, mjuka kl�der, s�
Maglena kunde godt h�lla henne, ja till och med gunga henne lite sm�tt
och h�lla myggen borta fr�n hennes fina, bleka lilla ansikte.

N�r Sylvia fick se de fr�mmande, satte hon sig upp. Hon ropade fram
den ena af dem, sin mamma, hvilken genast fick del af att hon h�r uppe
i f�bodarna vunnit en s�n "b�sta v�n", som aldrig skulle f� g� bort
fr�n henne.

Nu, sedan predikan var slut och "pr�sten" flytt till skogs blef det
lif och rumor bland alla barnen.

Elsa, �ldsta dottern i pr�stg�rden, till hvilken f�bodarna h�rde, blef

ganska illa till mods d� hon s� h�r tidigt fick mor i sikte. Hon och
de andra barnen hade gjort upp s� m�nga lysande planer om huru
festligt de skulle mottaga f�r�ldrarna och tant Gerda. Och nu kommo de
p� dem utan att de gjort ett dugg till deras firande. S� nu hann Elsa
knappast h�lsa f�rr�n hon lade iv�g upp�t st�res allt hvad benen buro
henne.
Hon t�nkte med fasa p�, att det i h�gsta grad ost�dade rummet skulle
sk�das af mamma. Mamma som ju inte skulle komma till f�bodarna f�rr�n
s�ndagen p� kv�llen.

F�r henne s� v�l som f�r hennes fyra systrar Angela, Ingeg�rd, Gertrud
och Viva, hvilka �fven nyss stigit upp, var det ju �nnu s� godt som
morgon.

Emellertid fick Elsa "Rofvorna", de alltid o�tskiljaktiga Ingeg�rd och

Gertrud, med sig. Och som de, med f�renade krafter j�ktade, b�ddade,
sopade, enrisade golfvet, fejade spisen, lade p� elden och satte p�
kaffekokaren, s� hade de allt fint och i ordning n�r mamma och hemmets
folk kommo in.

Gl�djen att f� h�lsa f�r�ldrarna var dock n�got blandad. Ty nu skulle

det bli slut p� den h�rliga, veckol�nga f�bodvistelsen. Korna och
getterna skulle ju drifvas hem till sl�ttertiden, och f�bodarna
st�ngas till f�r flera veckor.

N�r, p� sommaren folk och kreatur skulle dit upp igen hade barnen
redan b�rjat sin l�sning och skolundervisning. Inte tal om att d� f�
g�ra n�gon f�bodvandring, �n mindre f� stanna d�r uppe.

Men nu var b�st att sl� ur h�gen alla sorgliga tankar, p� l�sning och
inst�ngdt lif. Man hade minsann annat att g�ra.

Pelle kom just hem med en knippa foreller, som han metat medan han
varit ute och getat kreaturen.

Elsa rensade fisken raskt och h�ndigt, och stekte den sedan i pannan
�fver gl�delden.

Ingeg�rd sk�ljde potatis, diskade tr�vrilar och skurade knifvar.

Angela dukade bordet, som f�lldes opp, s� det blef stort. Hon prydde
det med skogsblommor och gr�nt, som Sylvia, Maglena och Viva h�mtade
hem ifr�n skogen, medan Pelle gjorde fint p� g�rden och krattade, samt
bar undan l�faffall och riskvistar.

Gertrud f�ktade inne i mj�lkkammaren. Hon bar ut filbunkar och getost

och kn�ckte m�ra kornbr�dskakor i passande bitar till m�ltiden.
Sm�rbyttan med gult, n�stan blomsterdoftande sm�r st�llde hon midt p�
bordet. Med tillhj�lp af Ingeg�rd gr�lade hon sig till att f� beh�lla
hedersplatsen d�r f�r den, huru mycket Angela �n n�bbade emot ett
s�dant tarfligt s�tt att duka.

Gulbrunt messm�r och f�rsk koost, som var s� torr att man storknade af
den, fast den gammal och mognad blef mjuk och l�cker, dukades �fven
fram.

L�ngt ute i skogen h�rdes omsider drillande grann k�kning och jublande
l�nglurl�tar.

Kalle och Sara voro p�tagligen i s�llskap, och s� hade de v�l f�ljts
�t hela dagen. Rofvorna tyckte att s�dant var bra underligt och att
det hade varit mycket r�ttare och b�ttre om �tminstone Sara stannat
vid f�bodarna tills hon f�tt dem alla ordentligt vakna, om det ocks�
beh�fts hela dagen d�rtill.

_________________________________________________________________

TRETTIOSJ�TTE KAPITLET.
�TER ETT S�NDEBUD FR�N MOR.

Ute i skogen gick pr�sten helt allena. Han ville som vanligt s�ka upp
den kristallklara "kallk�lla", som han visste fanns i n�rheten.

N�r han, tyst g�ende fram i mjuka mossan n�rmade sig k�llan tyckte han
sig h�ra ljud som af snyftande gr�t.

�ngsligt deltagande ville han skynda i den riktning hvarifr�n de

sorgliga ljuden n�dde honom. Han gick n�gra steg fram. Men stannade
f�rundrad och villr�dig.

Gossen, hvilken han nyss sett, och hvilkens frimodiga upptr�dande som
predikant ute i skogen v�ckt hans undrande h�pnad, han l�g nu
framstupa p� marken, t�tt invid k�llan, skakande af gr�t.

"Hvad dug de till att jag st�r och just som spektaklas f�r dem, som vi
int h�r till", snyftade gossen. "Hvad dugde till att jag drog
sm�stinterna och oss allihop bort ifr�n fj�lle och sm� gr�stugorna
d�r. Hade vi stannat, om ock s� vari i sj�lfva fattighuset s� hade vi
aldrig vetat att det fanns n�ge b�ttre till f�r oss, och tyckt att vi
bara skulle s� ha de. Men nu tro jag int de l�ngre, f�r nu vill jag
bara ha de b�ttre. Jag vill promt veta n�n'ting om allt som fins p�
jola, � vara lik fin barna h�r. Och nu s� �r det bara tungt och
sorgmodigt inom mej. Int vill jag mer g� kring v�garna och sk�mmas n�r
jag skall in i g�rdarna � int har n�ge att byta mej till f�r maten.
Jag vill int vara en tiggare, som ingen tycke om och som ingen bry sig
om, hva han �n s�g. Jag vill int st� p� sten i skogen och predika. Jag
vill st� i en k�rka och tala om f�r folke hva mor l�rde oss. Men jag
f�r bara g� och g�, och v�rre och v�rre br�ns de inom mej, som om jag
aldrig gjorde de r�tt �r fast jag vill g�ra de. K�re, k�re dej Gud,
ta dej an mej s� jag tycker om att g�ra som du vill, och att jag int
g�r som lill-M�nke, � bara vill gl�mma bort de."

Ante s�g f�rskr�ckt upp. Han tyckte sig h�ra ett prassel, varsna
skuggan af en m�nniska.

Det var pr�sten, som i detta nu n�rmade sig honom.

Skamsen, s� f�rkrossad att han knappt v�gade se upp kom Ante p�

f�tter. Han tog rappt tag i bleckh�mtaren, som Anna-Dea sl�ngt till
honom n�r hon s�g honom ge sig i v�g in�t skogen �t kallk�llan till.

Ante vippade ner h�mtaren i k�llan och s�g med motvilja sitt
r�dsvullna anlete f�rvridet afspegla sig d�ruti.

"Vill du ge mig en dryck innan du fyller h�mtaren", sade pr�stens

lugna, milda st�mma.

Ante m�tte f�rundrad, med ens s� l�tth�gad och tilllitsfull de djupa,

m�rka �gon, hvilka s� goda, f�rst�ende riktades emot honom.

Han visste inte huru det g�tt till men fann sig snart helt frimodig
vandrande fram den slingrande stigen ner till tj�rnen i s�llskap med
den man, hvilken nyss, n�r han s�g honom fr�n "predikstolen" ingifvit
honom en s� pinsamt f�r�dmjukande blygselk�nsla.

De blefvo l�nge sittande p� mosstenen nere vid tj�rnen de b�da, den

�ldre, mannen med det goda f�r allt bekymmer, all n�d �mmande hj�rtat,
och gossen med det nedstukade, skygga, in�tv�nda, men nu med ens s�
�ppenhj�rtiga, frimodiga sinnet.

Ante kunde ju �ppet, som om det varit till Gud sj�lf tala om allt som
tyngt honom. Enkelt och klart kunde han beskrifva den oro han st�ndigt
k�nt f�r sm�syskonen innan han funnit s�dana hem f�r dem, som mor
skulle ha likat. Om hennes k�rlek och lidande och d�d talade han och
om huru han lofvat henne att taga vara p� barnen och geten.

Ja till sist kunde Ante till och med utan blygsel och fruktan orda om
hvad som innerst grott i honom, han trodde det var fr�n det han f�rsta
g�ngen, bara n�gra �r gammal, satt i Julottan uppe i det lilla
kapellet i Frostmofj�llet. Ante fann nu ord att d�rmed uttrycka sin ju
rentaf orimliga �nskan, att en g�ng f� bli pr�st!

Den �ldre, redan blifne v�nnen satt nu tyst och tankfull. L�nge satt
han s�, utan att som nyss f�rut, med varsamma, enkla fr�gor eller sm�
deltagande uttryck uppmuntra gossen att �ppna sitt hj�rta.

Till sist reste han sig upp. Det lyste ur hans �gon som af ett
fattadt, heligt beslut.

"Det �r icke verk af m�nniskor eller en slump, som f�rt dig i min v�g
gosse. Det �r Guds verk och vilja. Jag f�rst�r att vi b�ra f�lja den
v�g som din moders b�ner banat ut �t dig."

Ante s�g upp, h�pen, som bl�ndad af blixtens ljus.

"Du f�r din uppfostran hos oss och f�r studera vid gymnasiet i staden.
Jag �r viss om Guds v�lsignelse �fver f�retaget f�r b�de dig och oss.
Vi, min hustru och jag bli mor och far f�r dig, hvilka alltid vilja
dig v�l. Du blir god son �t oss, och s� �r saken afgjord. Gud v�lsigne
dig min gosse!"

Ante k�nde handen, som fast, h�gtidligt hvilade p� hans hufvud.

Fosterfadern och fostersonen stodo samman ute i skogen vid den

slumrande tj�rnen, i sommarnatten, som var ljus som dagen.

Ante var som i en dr�m. Det f�ll honom f�r att Guds �nglar skulle
komma fram ur tj�rnens skira t�ckensl�ja. Han skulle icke ha blifvit
f�rundrad om han i det milda t�cknet varsnat mors anlete nu lika
ljust, leende, som n�r hon skiljdes h�dan med v�lsignelseorden �fver
barnen.

_________________________________________________________________

TRETTIOSJUNDE KAPITLET.
INDIANER.

Stilla, tysta, som om de vistats p� f�rklaringens berg vandrade de

b�gge, fosterfadern och fostersonen, stigen fram�fver till f�bovallen.
Stimmet, som �nd� p�g�tt i deras n�rhet, n�r kreaturen kommo hem fr�n
skogen, hade liksom flutit f�rbi dem.

Vildt tumult mellan tjurar och stridsf�rdiga kor, mellan ystra bockar,
lefnadslustiga killingar, f�rn�jdt, h�gljudt r�mande, s�ng- och
lockljud, skrik och skratt, spring och hojtande, det hade alltsammans
undg�tt dessa tv�.

Inte heller hade de gifvit akt p� de kallande, skallande skr�nen fr�n

�tminstone fem barnr�ster, som ljudit i deras n�rhet d�r de, endast
lyssnande till Guds r�st, uppeh�llit sig vid den djupa tysta tj�rnen.

Men nu! Under skr�n och tjut, som siouxindianer skulle ha sv�rt att
efterlikna, blefvo dessa b�gge nu omringade af hela den vilda skara
som f�rg�fves jagat efter dem ute p� skogsvidden. De blefvo inf�ngade
af f�rskr�ckliga, blodt�rstiga indianer!

"Blekansiktenas skalper" skulle dessa ha! Ingegerd kl�ttrade, vig som

en vessla upp p� fars axlar f�r att med ett l�tt ryck i de mjuka,
svarta lockarna och ett kringsnoende med "skalperknifven", tr�stickan,
lossa skalpen. Men sedan kysste hon �ngerfull den "bara" fl�cken,
innan hon gled ner och blef vild, riktig indian igen.

Far log, mild och tankspridd. "N�, n�, sm� flickor!"

Han fortsatte ost�rd vandringen upp�t st�res. Men Ante han var mindre
lycklig. Han kringr�ndes och inf�ngades af indianerna under hiskliga
skrik och vildsinta �tb�rder.

En l�cker bit, ungt blekansikte skall smaka bra."

Ante skulle "stekas och �tas upp till kv�llsvard."

Hade icke gossen �nnu g�tt som i en undrande dr�m, utom sig �fver den
lycka som vederfarits honom och som han visste skulle f� fortfara, s�
skulle han v�l rent af blifvit vettskr�md vid anblicken af sex
ohyggligt, i tegelstensr�dt tatuerade varelser, hvilka utom dess, om
man undantar Maglena, tj�to och gastade som odjur och h�fvade efter
honom med ot�ckt tillritade, blodiga, bara armar eller dansade kring
om honom p� lika styggt tilltygade bara f�tter och ben.

H�rmanarna p� dem alla voro uppl�sta och hopbundna midt opp� hufvudet
med klipprisrefvor, s� att de f�llo ner i ansiktet eller �t ryggen,
som h�stsvansar. T�nderna lyste gulf�rgade ur grinande gap.

De tj�to och skrattade af h�nf�relse, n�r Ante vettskr�md och r�dvill,

som ett riktigt blekansikte, f�rs�kte att undkomma dem.

Pl�tsligt, och alldeles of�rberedt b�jde sig Ante med hufvudet f�re,
lik en ungtjur, som skrider till anfall.

Med h�pnadsv�ckande kraft puffade han omkull indianerna.

De stupade som flugor till h�ger och v�nster, upph�fvande h�ga,

h�mdlystna krigstjut.

Med spr�ng som en jagad vildren satte Ante af opp emot st�res d�r�t
han sett den nye m�ktige v�nnen och beskyddaren begifva sig.

Han hade d�rvid s� n�r sprungit omkull Anna Dea, som br�dskande var p�
v�g ut att jaga barnen in och till s�ngs. Anna Dea, barnpigan i
pr�stg�rden f�ljde till deras outs�gliga missr�kning med de till
f�bodarna anl�nda g�sterna.

Anna Dea hade aldrig n�got vett om att barnen kunde vara annat �n
ungar, som skulle �ta och sofva och l�sa l�xor och finkammas och inte
hade hon en aning om att indianer under denna fagra sommarnatt
huserade i skogen och l�go p� lur d�r efter blekansikten.

Fr�ck och �fvermodig vippade Anna Dea i v�g ut genom det �ppna ledet,
till den grad okunnig om den hotande faran att hon med full hals
gastade efter barnungar, hvilka hon tycktes tro hade rymt till skogs.

"Viva, Rofvor, Angela, vill ni komma in bara. Ja ja er, n�r jag f�r
tag i er! Svara p� rappe Elsa."

Hon h�ll upp f�r att lyssna efter om inte hennes hotelser skulle
skr�mma fram barnen.

"Barnen!" N�gra s�dana funnos ju icke till.

Men horden af indianer l�g mellan buskarna i mossan, nerplattade p�

magen med pilen p� sp�nda b�gar och tomahaken i g�rdeln. Deras �gon
lyste af skadegl�dje och vild triumf.

"�h, ditt el�ndiga blekansikte. Du �r snart icke v�rd ett ruttet

lingon. En hvissling, en r�relse af anf�raren, Ingeg�rd, n�got
oegentligt ben�md snabbfotade Ren�gat, och din skalp blir tagen, du
anr�ttas till kv�llsvard af kannibaliska, h�mndlystna uthungrade
r�dskinn. Men g� p� bara! G� p� och skrik och gasta s� d�r
hj�rtsk�rande f�rsm�dligt, utmanande. Det bara retar aptiten p�
r�dskinnen. Gasta p� lite b�ttre!"

Det var som om Anna Dea i sitt inre f�rnam denna tyst t�nkta,
f�rr�diska uppmaning.

"Gu' n�da er ungar", fortfor det tillspillogifna blekansiktet, retad

�fver all beskrifning d� hon ej h�rde ljud af barnen, hvilka ju dock
s� h�r dags icke kunde vara l�ngt borta. "Jag ska leta opp en lurka
(sp�), l�ng som en tall � hvass som ett abborrskin och sno om er me'n,
s� det skall l�ta disk om dask om er."

Intet ljud till svar! Bara underligt att inte Anna Dea h�r det vilda
bultandet fr�n dunkande hj�rtan, hvilka �nnu kl�mmas t�tt intill den
mosst�ckta marken. "Oldeboken" med franskpr�ke, som ni �r s� r�dd f�r,
har jag med mej, jo jo! I morgon ska ni inte f� vara med om att koka
s�tost och g�ra mylostar, och inte ska ni f� mj�lka getterna. Ni ska
inte f� mj�lka katta en g�ng, eller m�ka eller skrapa korna och g�
till skogs med dom. Nej, inne i mj�lkboden ska ni f� sitta och l�sa i
Oldeboken hela dan! N��, vill ni svara �n?"

I detta nu h�rdes ett tjut, ett skr�n s� hiskligt och f�rskr�mmande,

att Anna Dea, i f�rstone helt enfaldigt, i okunnighet om faran af att
ej �gonblickligen fly eller intaga f�rsvarsst�llning, satte fingrarna
i �ronen.
Bakifr�n stubbar, stenar, tr�dstammar rusade d�r fram en hord af
tjutande odjur.

De grinade och gapade emot Anna Dea. Hon m�tte haft en underligt
m�ngdubbel hufvudsv�l, ty de togo hennes skalp hvarenda en af dem,
utom Maglena, som icke f�rstod sig p� den arten af krigsf�ring.

Blekansiktets h�nder och armar blefvo bakbundna med rott�gor och

refvor. H�nf�rda, �fvertjusta blefvo indianerna n�r f�ngen brottades
med dem s� h�rdh�ndt att de fingo mer �n en duktig bula i ansiktet af
det. Det hela blef ju s� riktigt indianlikt.

N�r de s� lyckats f�ngsla offret, knuffade de henne fram till en ung

sm�rt bj�rk vid hvilken de �mnade binda fast henne innan de p� allvar
inl�to sig p� krigsdans och f�rberedelser till en ordentligt genomf�rd
indiansk offerkv�llsvard.

Rofvorna, Elsa och Viva h�llo just p� med att f�rs�ka att f� den
v�ldsamt sprattlande f�ngens armar dragna bak�t, i och f�r att f� dem
f�stade vid tr�dstammen.

De fl�sade som flodh�star och voro eldr�da af anstr�ng- ning, morska,

modiga, f�rf�rliga i ord och �tb�rder emot henne, som midt i
h�rligaste f�bodtiden v�gat komma och hota dem med n�got s� om�nskligt
onaturligt som fransk grammatik.

Man kunde knappt t�nka ut nog str�ngt straff f�r en s�dan f�rbrytelse.
De hade gl�mt all vaksamhet f�r egen del, anade ej den hemska fara,
som lurade p� dem sj�lfva.

Just i detta nu kom n�mligen ett vidunder, ett odjur rusande fram fr�n
skogens m�rka dimmiga g�msle, lurfvigt, hiskligt, och det vr�lade s�
att tr�d och blad sk�lfde.

Indianerna stodo en sekund lamslagna. Men s�, och som p� gifvet

kommando grepo de till flykten. De satte iv�g hals �fver hufvud, under
skr�mselns skr�n, opp emot f�bodvallen.

Maglena f�rlorade helt besinningen. Vettskr�md fl�g hon f�re de andra.

Fasan, som hon k�nde d� hon s� alldeles nyss var ensam med bj�rnen
nedanf�r storstenen i skogen, satt �nnu rysande fast i henne. Hon s�g
inte. Hon h�rde icke huru skr�mda r�ster f�r�ndrades till undrande,
skrattande. H�rde icke ropet till henne att komma tillbaka. Att det
bara var Pelle, som var bj�rn och att de nu skulle leka dunk, Anna Dea
och Pelle och allihop.

Pelle var ju i denna stund och med ens hj�lten. Han hade snott fast om
sig huden af en under sommaren f�lld bj�rn, i akt och mening att
skr�mma indianerna, hvilket till Anna Deas l�ttnad ocks� lyckades
honom. I dunkleken var han snart lika o�fvertr�fflig.

_________________________________________________________________

TRETTIO�TTONDE KAPITLET.
MAGLENA.

Maglena kom hufvudstupa farande in i stugan. Barhufvad, �nnu blek af

skr�mseln, tyst och f�rsagd stannade hon strax invid d�rren, lugnad
vid �synen af Ante, som helt trygg och hemmastadd satt p� en trebent
stolpall framf�r spisen och smorde herrskapsskorna med tj�rsm�rjning.

Det var �nd� farligt b�fsamt f�r henne att stanna inne, d� b�gge de
grannt kl�dda herrskapsfruarna sutto d�r vid bordet i l�nga hvita
koftor med h�rfl�torna h�ngande och just nu s�go bara p� henne.

Prosten, som hade g�tt d�r inne och pratat med fruarna gick ut just
n�r Maglena kom in.

"Se h�r ha' vi henne, riktigt 'hits�nd', hon med." Med dessa ord lade
pr�sten sakta, med en mild strykning, sin hand p� barnets hufvud,
innan han med en god, meningsfull blick emot hustrun gick ut.

"Ja, h�r ha vi henne mycket riktigt", sade den ena af fruarna, hon som
barnen kallat tant Gerda, och som var Sylvias mamma. F�r resten s� var
hon ocks� alldeles lik Sylvia, med ljust, lent h�r, som hon, och hvit
och blek men mild och blid i ansiktet.

Hon gick fram och drog Maglena, som bet�nksam stretade emot, med sig
fram till platsen, d�r hon �ter slog sig ned med armarna smeksamt
slutna om det fr�mmande, stelt blickande barnet.

"H�ller du af lilla Sylvia n�got", fr�gade hon med vek st�mma.

Maglena rodnade pl�gsamt. Hon k�nde sig ohyggligt illa till mods d�
hon inte hade en aning om hvad detta "h�ller af" skulle betyda.

"Sylvias mamma undrar om du tycker om, och likar hennes lilla flicka
och det har jag redan sett att du g�r", sade den andra frun, som var
Rofvornas och de andra barnens mamma.

Hon s�g s� rolig och glad ut, s� att Maglena med ens kom att le emot
henne fast�n hon k�nde sig s� besv�rad hos den andra frun.

"Ja nog tycker jag att Sylvia �r beh�ndig, nog", mumlade Maglena.

"Har du n�got emot att bli hennes lilla v�n och syster?" �tertog
Sylvias mamma. Hon talade �mt, n�stan bedjande.

"I st�lle f�r hon som har s� roligt oppe hos Gud?" fr�gade Maglena och
s�g med stora allvarsamma �gon, upp mot den fina frun, som hade s�
sorgmodiga �gon, och som nu, till Maglenas h�pnad och sorg syntes ha
lust att b�ja gr�ta.

"Ja, men d�r �r mor �, s� nog har den lillstintan de bra", sade
Maglena med l�g r�st, i mening att tr�sta den sorgsna.

"Tror du det, du lilla �lskling", hviskade frun. Hon lyfte Maglena upp
i sitt kn� och lutade sitt hufvud emot hennes bara h�r, som lyste
lockigt och gl�nsande.

Maglena satt �ter stel som en pinne. Hon s�g dum och besv�rad ut och
hade stor lust att kr�nga sig ned ur en s� ovan st�llning.

Men Ante, som hon v�djade till i sin �ngslan gaf henne en varnande
blick, som betydde s� mycket som, att det var synd om den fina frun
och att hon skulle sitta stilla hos henne s� l�nge hon ville h�lla en
s� stor stinta kvar i kn�et.

"Tala med barnet du, Oktavia", sade den sakta gr�tande s�rjande
modern. Hon sl�ppte varligt Maglena ner ur kn�et.

Den andra "roliga" frun, Rofvornas mamma, som hade s� glada bl� �gon,
r�ckte handen ut mot Maglena. Hon h�ll armen om lifvet p� henne medan
hon talade om att Sylvias mamma nu, i samr�d med dem hennes man och
henne sj�lf beslutat att l�ta lilla Maglena f� f�lja dem till
Stockholm som deras eget barn!

"Ska Ante komma �?" hviskade Maglena med af skr�msel vidgade �gon.

"Ante, han kommer till oss. Han �r redan v�r gosse, s� det �ro vi p�
det klara med." Hon nickade gladt och godt emot Ante, som h�jde
hufvudet fr�n arbetet, str�k luggen, som fallit ner, ur pannan och
s�nde en ljus lyckostr�lande blick tillbaka.

Pr�stfrun log tillfredsst�lld. Tv� fattiga pojkar hade hennes man

tagit upp f�rut f�r att ge uppfostran till. Men ingen af dem hade
visat n�got af den klokhet, hj�rtefinhet och tankeklarhet som hon
redan iakttagit hos denne fj�llets och n�d�rens son.

"Nu, f�rst�r du, min lilla unge, f�r du det lika bra i Sylvias hem.
Och r�knar du p� hvad som �r fint riktigt, s� f�r du det b�ttre."

"Du f�r Evas docksk�p", sade Sylvias mamma ifrigt. Hon hade medan hon
h�ll Maglena i sina armar l�rt att �lska henne och t�nkte med hopp och
gl�dje p� att det friska enkla lilla fj�llbarnet skulle kunna hafva
ett godt, st�rkande inflytande p� hennes egen �lskade, enda lilla
flicka.

"Ett docksk�p m� du tro", upprepade den andra, "med sm� rum och sm�,
sm� bord och stolar och pannor och fat. �h du kan inte t�nka dig!"

"Och lag�rd och kor och getter �?"

Frun s�g h�pen ut. Hon hade aldrig h�rt talas om s�dant i docksk�p.

"Vi ha riktiga h�star i st�llet, ser du liten v�n, och du skall f� �ka
ut med oss i vagn."

"Har ni en get �, som �r som Gullspira", fr�gade Maglena med ganska

�ngslig och j�mmerlig st�mma.

"En get, nej det ha vi inte. Ingen m�nniska i staden har getter",
fortfor den fina frun f�rvirrad och r�dl�s.

"Ante han sa' en g�ng att kungen hade tusende getter och jag t�nkte
att han bodde i stan, � att dom getterna hade gullhorn och att jag
skulle f� geta dom �t kungen."

"Getter har kungen inte. Men n�r du �ker i vagn f�r du se honom sj�lf
och h�lsa fint och vackert p� honom."

"N�r jag t�nker r�tt p� saken, du Oktavia", fortfor hon v�nd till
pr�stfrun, "s� vet jag inte hvarf�r ej Sylvia och lilla Maglena h�r
skulle kunna f� en get. Den kan f� sin plats nere i stallet. Kusken
f�r sk�ta den. Gamle Bergstr�m g�r allt som kan gl�dja Sylvia."

"F�r vi en get s� vill jag f�lja. Men nog kan vi sk�ta' na sj�lf,
Sylvia � jag."

Fru Gerda log bel�ten �fver den lillas tillf�rsikt och redan
f�rtroliga "Sylvia och jag".

"Du har s� r�tt i den tanken och s� blir det nog nyttigt f�r Sylvias
br�st. Getmj�lk �r ett f�rtr�ffligt botemedel mot tuberkler", sade
pr�stfrun, som med r�tta var orolig f�r v�nnernas enda barn.
"Dessutom", fortfor hon, "ha ni ju ert vackra landst�lle med holme,
d�r geten kan f� uppeh�lla sig hela sommaren. �hja det d�r skola vi
nog ordna om till det b�sta. Men nu skall du f� h�ra p� n�got annat,
som du s�kert tycker �r storbra."

Pr�stfrun, som s�g huru sv�rt Maglena hade att beh�lla fattningen,
mest, det f�rstod hon, vid tanken p� skilsm�ssan fr�n Ante, ans�g det
b�st att ge barnet annat att t�nka p�.

_________________________________________________________________

TRETTIONIONDE KAPITLET.
ALLA SJU FR�N LILL'GR�STUGAN.

Lilla Maglena fick h�ra samma historia, som Ante redan nyss f�tt del
utaf dels genom pr�sten och dels genom hans hustru. Historien om honom
sj�lf och hans syskon.

Deras vandring fr�n fj�llet med geten i f�lje, var k�nd nere i
bygderna, r�rande och f�runderlig som den var.

J�gm�staren p� Bj�rnmon hade kommit att ber�tta den n�r han var nere i
landet i tj�nstef�rr�ttning f�r att m�rka ut tr�df�llning p�
pr�stbordsskogen.

Hos sina gamla v�nner i pr�stg�rden hade han talat om "sina sm�
flickor", och ordat vidt och bredt om den lycka och bel�tenhet han och
hans hustru k�nde �fver att �ga barnen.

"Du f�rst�r Maglena, att s� hade j�gm�staren aldrig talat f�rut,

d�rf�r att han inga barn �gt."

"Det var sm�stinterna v�ra, M�rta-Greta och Brita-Kajsa, som blef

barna �t dom", utropade Maglena. "Herre gulla heller, lef dom?"
fortsatte hon, i ifvern alldeles f�rg�tande sin vanliga f�rsagdhet.

"Lefver! Jo det m� du tro att de g�ra. De �ro friska, och de s�taste,

raraste sm�stintor. Deras lilla mamma har blifvit s� frisk och glad
och duktig sedan de kommo till huset. Hon har v�ft tyg till kl�der �t
dem, r�d och hvita, och bl� och hvita bomullskl�nningar, som hon sj�lf
sytt f�r h�lgdag eller hvardag."

Maglena stod med armarna lagda �fver bordet seende ut, opp genom
f�nstret, lyssnande med undran och tjusning, som om hon h�rt en saga
ber�ttas.
"Ja, och s� har den lilla mamman sytt dem vida f�rkl�den af gr�fre,
hemv�fdt slag. Dem ha de p� sig n�r de �ro i st�k eller arbete. Kan du
gissa hvad s�'na sm� ungar kunna utr�tta i arbetsv�g?"

"�h allting och hvad som helst", f�rs�krade Maglena med s�dan
�fvertygelse, att om det kommit d�rp� an hade hon kunnat ge
sm�stintorna betyg p� att de voro fullf�rdiga i "alla inom hus
f�refallande g�rom�l."

"I allting?" upprepade pr�stfrun med ett lustigt leende, som n�stan
f�rn�rmade Maglena.

"Jaa, dom kan sopa, och l�gga p� elden, och tulla, (vagga), och b�ra
sm�vedtr�n och diska vrilar och tr�skedar, och -- och --

Maglena tappade rakt andan n�r hon skulle n�mna upp sm�stintornas alla
f�rdigheter.

"�ro de icke duktiga i ladug�rden ocks�, du?"

Maglena s�g h�pen och en smula bet�nksam ut.

"Dom ha just int beh�ft h�lla p� i lag�r'n, sm�stintema. M�rta-Greta

har int varit go' f�r att komma �fver de d�r h�ga tr�sklarna h�ller
utan hj�lp, s� liten som hon �r, och jag har aldrig velat ha' n�n
hj�lp heller, f�r den delen", tillfogade hon �fverl�gset.

"Ja d� skall du f� h�ra att nu bli sm�stintorna duktiga �fven i

ladug�rden n�r de v�xt upp lite, f�r du kan tro, de ha' f�tt hvar sin
get, de bo i ett litet vackert nybyggdt gethus."

"En ska' v�l aldrig ha h�rt s� beh�ndigt! Hva kan dom heta, tro,
getterna d�r?" undrade Maglena. Hennes �gon tindrade.

"Det skall du f� veta", j�gm�staren talade riktigt nog om det. "En

hette Gull -- Gull -- hur var det nu igen!"

"Gullspira f�rst�s", upplyste Maglena. "Ante, Geten het Gullspira, som

v�ran."

Maglena kunde icke st� stilla. Hon trampade fram och tillbaka och knep
ihop h�nderna, vred sig och tittade p� Ante, p� fina frun, som log s�
godt och f�st�ende emot henne och som nu hj�lpte henne med att fr�ga
efter hvad den andra geten hette.

"Den andra kallas f�r Hvitkl�ppa."

"D� har hon tv� hvita kl�ppar under snyta (nosen) i st�lle f�r sk�gg.
De � gom�rken f�r mj�lkgetter de", anm�rkte Maglena med en erfaren
ladug�rdsdejas s�kra min.

"Och s�, vet du, s� ha sm�stintorna tv� dockor, de �ro s� fina att de
ha porslinshufvud, med tjocka porslinsfl�tor, fast�n de �ro lindebarn
och ligga i en liten vagga."

"Ja jag vet, � sm�stinterna sjung vaggvisa "Millmaste tana".

Det var n�ra att Maglena brustit i gr�t vid de sista orden.
Pr�stfrun skyndade sig att till�gga:

"Anna-Lisa och Maglena heta de, de d�r fina lindebarnen."

"Ante, har du h�rt hvad dom �r m�rkv�rdig, sm�stinterna?"

"Ock hvad mer �r. De ha sj�lfva lagat till �t sig tre pojkar af
vedtr�n, som de kl�dt p�, och dem kalla de Ante, Per-Erik och M�nke.
Ni ha v�l aldrig h�rt de namnen f�rr?"

Maglena v�nde sig tyst emot brodern med ett anlete, som gl�dde af
h�nf�relse.

Han s�g lika tyst och meningsfullt p� henne tillbaka. Gl�dje och
bel�tenhet lyste �fven ut ur hans �gon.

"Du skall v�l f� h�ra �nnu mer, som du tycker om."

"Kan sm�stintorna sy rosor p� tumvantar kanske?"

"Det tror jag nu inte, och nu �r historien slut om sm�stintorna. Men

jag skall tala om f�r dig att j�gm�staren ocks� har varit inne i en
storbondg�rd."

"Kanske i den, d�r vi sl�ppte af Anna-Lisa och Per-Erik?" afbr�t

Maglena full af f�rv�ntan.

"R�tt gissade du. Du kan tro att Anna-Lisa, hon �r som dotter d�r i
g�rden. Hon hade f�tt en liten gr�nm�lad spinnrock och riktiga sm�
ullkardor. N�r j�gm�staren kom in i stork�ket d�r p� kv�llen, s� satt
Anna-Lisa och spann lin p� sin lilla rock, medan mor i g�rden spann
ull, som skulle bli till vinterkl�der �t hennes gubbe, och �t alla tre
barnen. Elden brann p� spisen. Tv� sm� pojkar --"

"� de va, � jag vet att de va Per-Erik och lill'Kalle", afbr�t Maglena
och gjorde ett hoppande af ifver.

"Jag tror mest att de hette s�. De kommo in med torrved i f�nget och
lade p� elden s� d�r var s� ljust och grant i stugan. De hade sjungit
s� roligt och gladt tillsammans, mor i g�rden och Anna-Lisa, och s� en
piga, som ocks� spann."

"De va' Brita de."

"Jag minns rakt inte hvad det var de sj�ngo. Det var om en liten
getpiga."

"Och kungen tog getpigan i sin famn, han gaf henne gullkrona och
drottningenamn". Ante, den visan sj�ng dom, han �r sexton verser l�ng
och de �r en rolig och gladelig visa. "

"Ja just den var det!"

"N� j�gm�staren blef glad han, n�r han k�nde igen Anna-Lisa och
Per-Erik. I g�rden hade de varit s� bel�tna med stintan s� hon hade
f�tt en liten bl�m�lad k�rna, som hon fick k�rna sm�r uti om
l�rdagarna. Och nere i ladug�rden hade hon haft en hel rad af getter
att se om. De stodo i sm� b�s och �to torrt l�f, som hon lade till dem
i krubborna innan hon mj�lkade dem. Den st�rsta och grannaste geten
d�r hette ocks� Gullspira. Var det inte m�rkv�rdigt! Killingen bredvid
henne hette Morlik. Kan du f�rst� hvarf�r?"

"F�r han var lik mor sin f�rst�s", svarade Maglena �ter frimodig och
vaken i tankarna.

"Han hade varit ute med Per-Erik och den andra lill'pojken ocks�,
j�gm�staren. De hade byggt kvarn och s�g nere vid en b�ck, som rann
strid p� v�ren. B�de s�g och kvarn hade snurrat och g�tt s� det var
lust �t det."

"Ja, Per-Erik han var alltid s� f�r s�nt bygge i vattne", log Maglena
stolt och bel�ten. "� han h�ll alltid efter far f�r att h�ran' spela
n�r han hade h�lsan innan han d�dde."

"En liten fiol hade ungbonden gjort �t pojkarna ocks�", fortfor

pr�stfrun, "ock en liten k�rra hade de f�tt att draga in ved uti och
sm� r�ffsor, s� att de, som riktiga karlar kunde vara med n�r folket
r�nsade sl�ttern, och h�lla g�rden fin och snygg."

"S� farligt beh�ndigt han ha' f�tt de' Per-Erik", sade Maglena icke
utan en viss saknad i st�mman.

"Du m� tro de hade tv� f�lungar p� stall d�r. Per-Erik, som stod h�gt
i gunst hos ungbonden d�rf�r att han �r en rar pojke, som f�tt lif i
hans egen pojke, l�t honom f� sin vilja fram, s� att han fick kalla
den ena f�lungen Ante och den andra M�nke."

"Har du Ante, i all v�rldsens tid h�rt p� maken? Men han var v�l
farligt tv�ttad � kammad �nd� Per-Erik?" tillfogade Maglena
f�rsiktigt, med n�got snarlikt medlidande i r�sten.

"Ja det kan du vara s�ker p�. J�gm�staren han sade, att han rent af
aldrig hade sett s� riktigt blanktv�ttade och kammade barn, som de d�r
tre i bondg�rden."

Maglena och Ante logo hemlighetsfullt emot hvarandra.

"Ja, det var nu historien om Anna-Lisa och Per-Erik."

"Men nu komma vi till n�got, som ni kanske aldrig minnas; s� mycket

som du vandrat omkring och p� s� m�nga st�llen som du varit inne s�
kanske du alldeles gl�mt af en, som gjorde laddar?"

"Oj, Ante! Glas�gonkarln!" Maglena skrattade h�gt af fr�jd. "I en

lillgr�stuga bor han. Lef han? Aldrig ska' en ha h�rt s� mycke
m�rkv�rdigt!"

"Du lilla rara, varmhj�rtade barn". Fina frun log emot Maglena. Hon
f�ljde hela tiden med lifligt deltagande och ifver det fr�mmande
barnets k�nsloyttringar. Barnet skulle ju bli hennes eget och hvarje
ord, hvarje tonfall hos lilla Maglena fick betydelse inf�r henne.

"Ja just i en lill'gr�stuga l�r han bo, den d�r laddkarlen. En g�ng
under en hisklig vinterstorm i �r, d� vargen sm�g ute i vildmarken",
fortfor frun.
"De va' int n�'n ursn�storm, de vardt", afbr�t Ante allvarligt.

"Vargen kom int heller f�r mor bedde Gud f�lje oss j�mt, ja, de vet du
v�l Ante", f�ll Maglena in.

"Jag ha' int sagt n�' annat heller", anm�rkte Ante saktmodigt. "Men de
va vi som kom dit."

"Bor'n kvar �n i lill'stugan upp under berge, Gla--, Gla--, Ante, hur
va' de han hette, f�r riktigt folk?"

Maglena v�nde sig �ter med brinnande ifver emot henne, som hade s�
mycke m�rkv�rdigt att tala om.

Ante tittade upp ett �gonblick fr�n sitt arbete. Han sp�ntade nu
stickor.

"Ladd-Pelle hette han."

"N� till den d�r Ladd-Pelle kommer en kv�ll sju stycken sm� barn, bra
hungriga."

"Farligt", suckade Maglena.

"Men vi hade f�tt mat f�rr p� dan, kom ih�g de stinta", lj�d Antes
allvarliga st�mma.

"De voro bra tr�tta ocks� de d�r barnen, t�nker jag", fortfor
pr�stfrun, som alldeles icke hade n�got emot att barnen gl�mde deras
f�rsagdhet och sade ut hvad de t�nkte s� hon b�ttre l�rde k�nna dem.

"Int s� farligt", sade Maglena p�verkad af broderns ord. "De va' mest
bena, som va' tr�tt, och f�ttren, som de g�tt h�l p�. Men sj�lf va' vi
int tr�tt n�r vi kom in i stugan. N��, f�r vi va' r�dd."

Maglena s�g ut framf�r sig. Hon log n�r hon t�nkte p� att de varit
r�dda hos den karlen, i den lill'stugan. S� lite vett de haft om
s�n't, som var att riktigt r�das f�r.

"En get hade de haft med."

"Gullspira f�rst�ss", nickade Maglena lifligt upptagen af ber�ttelser.

"Barnen hade m�st stanna �fver f�r sn�yra, och de hade gjort den lilla
stugan s� fin, tv�ttat f�nster, skurat, lagt p� trasmattor, hvitlimmat
spisen."

"De va' Anna-Lisa, som f�rst kom p� de", upplyste Ante.

"Ja f�r hon led ingen lort Anna-Lisa, och de fanns inge kvinnfolk i
stugan, s� d�r var rent farligt i f�rstone."

"Men riktigt me' mat och kaffe fick vi, och ligga fick b� vi �
Gullspira, kom ih�g de stinta?"

"Ha' jag sagt att ja gl�mt tocke d�", ifrade Maglena f�rtrytsamt. "D�r
de int fins n� kvinnfolk kan en v�l int ha' de fint heller, s� int
undras jag p� de int."

"N� n�", medgaf Ante, fullt �fvertygad om att systern hade r�tt fast
denna �sikt ju inte var smickrande f�r honom, som inte var kvinnfolk.

"Tala om f�r dem om blomman och f�nstret, Oktavia!"

"Ja ni, det var sant! Ladd-Pelle d�r hade haft en kaktus i fin kruka i
f�nstret."

"�h, lill'kaktusen min, som jag bar i kunten och h�ll s� k�r s� han
fick f�lje med oss f�rsta da'n."

"Just den kaktusen var det f�rst�s. F�nstret hos Ladd-Pelle l�r nu f�r
tiden j�mt vara skinande klart f�r att kaktusen skall ha det bra,
f�rst�r du. N�r f�nstret blef klart s� kom Pelle sj�lf att se huru
ruskig stugan s�g ut inne, och i alla vr�ar. S� nu h�ller han hela
stugan fin med rent golf och hvit spis fast�n han �r utan kvinnfolk."

"H�r du Maglena!" sporde Ante med n�stan h�gtidligt tonfall i r�sten.

Maglena "h�rde" d�r hon stod med en p� en g�ng stolt och stukad min.

"Men nu ska' ni f� h�ra hvad som �r m�rkv�rdigare �nd�. Ja Ante, han

har h�rt det h�r f�rut, han."

Maglena trampade och vred sig, r�d och ifrig.

M�rkv�rdigare �nd�, �n hvad hon redan h�rt!

"Jo du, karlen i lill'stugan har slagit s�nder br�nnvinsflaskorna

sina. Han t�l inte se dem f�r sina �gon, och --."

"Nu ska du f� h�ra p� storm�rkeligt, stinta!"

"Du kan t�nka dig Maglena, han har skaffat sig en get, en stor, grann
h�gmj�lkande get, som j�gm�staren k�pt �t honom nerifr�n Sm�land, d�r
de �nnu ha pr�ktiga getter."

"� hon f� heta Gullspira, s� sant som jag h�r st�r", skrek Maglena
alldeles utom sig af f�rtjusning. "Han ville ju k�pa v�ran Gullspira,
och han sa' ju de, att om en j�mt hade mj�lk te koka �f och te ha i
kaffe s� kunde en inte just beh�fva supa f�r j�mnan."

"Si du nu Ante, att de va' bra �nd� att du hadde oss i v�g. Du ha l�ti
om dej ibland f�r de, och vari �nger b� f�r du tog oss och Gullspira
med dej ut i lande. Men nu si du hur bra de va. Int m� n�'n tro att
Pelle t�nkt ut te ha en get, � h�lla fint i stugan och te sluta supa,
om han int sett v�ran Gullspira."

"Ja, om ocks� inte Gullspira precis varit med om att l�ra honom h�lla
fint s� har hon haft sin uppgift �nd�", log pr�stfrun. "Bra kortsynt
vore du, Ante", tillade hon allvarligt, "om du icke ins�ge att det
varit godt p� m�nga s�tt det, att ni g�fvo er af n�r stugan var tom,
godt inte endast f�r er sj�lfva. Barn, som l�rt hvad r�tt och sant �r
af mor och far, b�ra fram v�lsignelse med sig, hvart i v�rlden de �n
ta v�gen."
"De kom bara p� mej n�'n g�ng, n�r sm�barna led ondt, att jag gjort de
tokigt var", urs�ktade sig Ante, skamsen och illa till mods, s�
lycklig och tacksam som han �n k�nde sig. "De var som om jag burit mig
s� fjaskigt (ynkligt, tankl�st dumt) �t, och att jag just som narrat
dom in i de jag int kunde hj�lpa dem ur. Men nu s� �r de bara bra. Int
beh�f jag ampas f�r lill'Maglena h�r heller."

Maglena �terfick sin �ngsliga, f�rf�rade uppsyn vid Antes ord.

"Sylvia och du skola f� f�lja med hitopp om somrarna", sade fina frun,
"eller f�r Ante komma ner till oss."

Madlena s�nkte hufvudet. Allt ljus var som f�rsvunnet ifr�n hennes
f�rut leende, lyckostr�lande, anlete.

"Lilla k�ra barnet mitt", sade fostermodern och drog Maglena mildt
intill sig. "Ante f�r m�nga syskon h�r, och fosterbr�der ocks�. Lilla
Sylvia min �r ensam hon, utan liten syster."

"Kanske mor skickat fram mej till' na liksom n�r vi skulle in till
Ladd-Pelle", mumlade Maglena f�r sig sj�lf. Hon hade f�tt en djupt
begrundande uppsyn och s�g forskande upp, in i �gonen p� den fina
frun, som inte syntes henne bara "fin" l�ngre, utan ljus, blid.
Maglena fick med ens f�r sig att mor skickat fram henne att vara
syster �t den, som ingen syster �gde. S� hon stretade inte emot och
var stel som en pinne l�ngre, utan sm�g sig mjuk i leder och sinne in
i den famn, som �ppnade sig emot henne.

Far och mor, och hem och syster funnos s�ledes ocks� f�r Maglena, den
sista, som nu st�tt ensam kvar af de sju sm� stackare, hvilka i
n�d�rstider �fvergifna, utan far och mor, l�mnat en lill'gr�stuga en
bister kall vintermorgon n�r elden slocknat p� h�rden d�r inne.

_________________________________________________________________

End of file.

End of Project Gutenberg's Barnen ifran Frostmofjaellet, by Laura Fitinghoff

*** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNEN IFRAN FROSTMOFJAELLET ***

This file should be named 8bifr10.txt or 8bifr10.zip

Corrected EDITIONS of our eBooks get a new NUMBER, 8bifr11.txt
VERSIONS based on separate sources get new LETTER, 8bifr10a.txt

Project Gutenberg eBooks are often created from several printed

editions, all of which are confirmed as Public Domain in the US
unless a copyright notice is included. Thus, we usually do not
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

We are now trying to release all our eBooks one year in advance
of the official release dates, leaving time for better editing.
Please be encouraged to tell us about any error or corrections,
even years after the official publication date.
Please note neither this listing nor its contents are final til
midnight of the last day of the month of any such announcement.
The official release date of all Project Gutenberg eBooks is at
Midnight, Central Time, of the last day of the stated month. A
preliminary version may often be posted for suggestion, comment
and editing by those who wish to do so.

Most people start at our Web sites at:

http://gutenberg.net or
http://promo.net/pg

These Web sites include award-winning information about Project

Gutenberg, including how to donate, how to help produce our new
eBooks, and how to subscribe to our email newsletter (free!).

Those of you who want to download any eBook before announcement

can get to them as follows, and just download by date. This is
also a good way to get them instantly upon announcement, as the
indexes our cataloguers produce obviously take a while after an
announcement goes out in the Project Gutenberg Newsletter.

http://www.ibiblio.org/gutenberg/etext03 or
ftp://ftp.ibiblio.org/pub/docs/books/gutenberg/etext03

Or /etext02, 01, 00, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 92, 91 or 90

Just search by the first five letters of the filename you want,
as it appears in our Newsletters.

Information about Project Gutenberg (one page)

We produce about two million dollars for each hour we work. The
time it takes us, a rather conservative estimate, is fifty hours
to get any eBook selected, entered, proofread, edited, copyright
searched and analyzed, the copyright letters written, etc. Our
projected audience is one hundred million readers. If the value
per text is nominally estimated at one dollar then we produce $2
million dollars per hour in 2002 as we release over 100 new text
files per month: 1240 more eBooks in 2001 for a total of 4000+
We are already on our way to trying for 2000 more eBooks in 2002
If they reach just 1-2% of the world's population then the total
will reach over half a trillion eBooks given away by year's end.

The Goal of Project Gutenberg is to Give Away 1 Trillion eBooks!

This is ten thousand titles each to one hundred million readers,
which is only about 4% of the present number of computer users.

Here is the briefest record of our progress (* means estimated):

eBooks Year Month

1 1971 July
10 1991 January
100 1994 January
1000 1997 August
 1500 1998 October
2000 1999 December
2500 2000 December
3000 2001 November
4000 2001 October/November
6000 2002 December*
9000 2003 November*
10000 2004 January*

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been created

to secure a future for Project Gutenberg into the next millennium.

We need your donations more than ever!

As of February, 2002, contributions are being solicited from people

and organizations in: Alabama, Alaska, Arkansas, Connecticut,
Delaware, District of Columbia, Florida, Georgia, Hawaii, Illinois,
Indiana, Iowa, Kansas, Kentucky, Louisiana, Maine, Massachusetts,
Michigan, Mississippi, Missouri, Montana, Nebraska, Nevada, New
Hampshire, New Jersey, New Mexico, New York, North Carolina, Ohio,
Oklahoma, Oregon, Pennsylvania, Rhode Island, South Carolina, South
Dakota, Tennessee, Texas, Utah, Vermont, Virginia, Washington, West
Virginia, Wisconsin, and Wyoming.

We have filed in all 50 states now, but these are the only ones
that have responded.

As the requirements for other states are met, additions to this list
will be made and fund raising will begin in the additional states.
Please feel free to ask to check the status of your state.

In answer to various questions we have received on this:

We are constantly working on finishing the paperwork to legally

request donations in all 50 states. If your state is not listed and
you would like to know if we have added it since the list you have,
just ask.

While we cannot solicit donations from people in states where we are

not yet registered, we know of no prohibition against accepting
donations from donors in these states who approach us with an offer to
donate.

International donations are accepted, but we don't know ANYTHING about

how to make them tax-deductible, or even if they CAN be made
deductible, and don't have the staff to handle it even if there are
ways.

Donations by check or money order may be sent to:

Project Gutenberg Literary Archive Foundation

PMB 113
1739 University Ave.
Oxford, MS 38655-4109

Contact us if you want to arrange for a wire transfer or payment

method other than by check or money order.
The Project Gutenberg Literary Archive Foundation has been approved by
the US Internal Revenue Service as a 501(c)(3) organization with EIN
[Employee Identification Number] 64-622154. Donations are
tax-deductible to the maximum extent permitted by law. As fund-raising
requirements for other states are met, additions to this list will be
made and fund-raising will begin in the additional states.

We need your donations more than ever!

You can get up to date donation information online at:

http://www.gutenberg.net/donation.html

***

If you can't reach Project Gutenberg,

you can always email directly to:

Michael S. Hart <hart@pobox.com>

Prof. Hart will answer or forward your message.

We would prefer to send you information by email.

**The Legal Small Print**

(Three Pages)

***START**THE SMALL PRINT!**FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS**START***

Why is this "Small Print!" statement here? You know: lawyers.
They tell us you might sue us if there is something wrong with
your copy of this eBook, even if you got it for free from
someone other than us, and even if what's wrong is not our
fault. So, among other things, this "Small Print!" statement
disclaims most of our liability to you. It also tells you how
you may distribute copies of this eBook if you want to.

*BEFORE!* YOU USE OR READ THIS EBOOK

By using or reading any part of this PROJECT GUTENBERG-tm
eBook, you indicate that you understand, agree to and accept
this "Small Print!" statement. If you do not, you can receive
a refund of the money (if any) you paid for this eBook by
sending a request within 30 days of receiving it to the person
you got it from. If you received this eBook on a physical
medium (such as a disk), you must return it with your request.

ABOUT PROJECT GUTENBERG-TM EBOOKS

This PROJECT GUTENBERG-tm eBook, like most PROJECT GUTENBERG-tm eBooks,
is a "public domain" work distributed by Professor Michael S. Hart
through the Project Gutenberg Association (the "Project").
Among other things, this means that no one owns a United States copyright
on or for this work, so the Project (and you!) can copy and
distribute it in the United States without permission and
without paying copyright royalties. Special rules, set forth
below, apply if you wish to copy and distribute this eBook
under the "PROJECT GUTENBERG" trademark.

Please do not use the "PROJECT GUTENBERG" trademark to market

any commercial products without permission.

To create these eBooks, the Project expends considerable

efforts to identify, transcribe and proofread public domain
works. Despite these efforts, the Project's eBooks and any
medium they may be on may contain "Defects". Among other
things, Defects may take the form of incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged
disk or other eBook medium, a computer virus, or computer
codes that damage or cannot be read by your equipment.

LIMITED WARRANTY; DISCLAIMER OF DAMAGES

But for the "Right of Replacement or Refund" described below,
[1] Michael Hart and the Foundation (and any other party you may
receive this eBook from as a PROJECT GUTENBERG-tm eBook) disclaims
all liability to you for damages, costs and expenses, including
legal fees, and [2] YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE OR
UNDER STRICT LIABILITY, OR FOR BREACH OF WARRANTY OR CONTRACT,
INCLUDING BUT NOT LIMITED TO INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE
OR INCIDENTAL DAMAGES, EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE
POSSIBILITY OF SUCH DAMAGES.

If you discover a Defect in this eBook within 90 days of

receiving it, you can receive a refund of the money (if any)
you paid for it by sending an explanatory note within that
time to the person you received it from. If you received it
on a physical medium, you must return it with your note, and
such person may choose to alternatively give you a replacement
copy. If you received it electronically, such person may
choose to alternatively give you a second opportunity to
receive it electronically.

THIS EBOOK IS OTHERWISE PROVIDED TO YOU "AS-IS". NO OTHER

WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, ARE MADE TO YOU AS
TO THE EBOOK OR ANY MEDIUM IT MAY BE ON, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR A
PARTICULAR PURPOSE.

Some states do not allow disclaimers of implied warranties or

the exclusion or limitation of consequential damages, so the
above disclaimers and exclusions may not apply to you, and you
may have other legal rights.

INDEMNITY
You will indemnify and hold Michael Hart, the Foundation,
and its trustees and agents, and any volunteers associated
with the production and distribution of Project Gutenberg-tm
texts harmless, from all liability, cost and expense, including
legal fees, that arise directly or indirectly from any of the
following that you do or cause: [1] distribution of this eBook,
[2] alteration, modification, or addition to the eBook,
or [3] any Defect.
DISTRIBUTION UNDER "PROJECT GUTENBERG-tm"
You may distribute copies of this eBook electronically, or by
disk, book or any other medium if you either delete this
"Small Print!" and all other references to Project Gutenberg,
or:

[1] Only give exact copies of it. Among other things, this
requires that you do not remove, alter or modify the
eBook or this "small print!" statement. You may however,
if you wish, distribute this eBook in machine readable
binary, compressed, mark-up, or proprietary form,
including any form resulting from conversion by word
processing or hypertext software, but only so long as
*EITHER*:

[*] The eBook, when displayed, is clearly readable, and

does *not* contain characters other than those
intended by the author of the work, although tilde
(~), asterisk (*) and underline (_) characters may
be used to convey punctuation intended by the
author, and additional characters may be used to
indicate hypertext links; OR

[*] The eBook may be readily converted by the reader at

no expense into plain ASCII, EBCDIC or equivalent
form by the program that displays the eBook (as is
the case, for instance, with most word processors);
OR

[*] You provide, or agree to also provide on request at

no additional cost, fee or expense, a copy of the
eBook in its original plain ASCII form (or in EBCDIC
or other equivalent proprietary form).

[2] Honor the eBook refund and replacement provisions of this

"Small Print!" statement.

[3] Pay a trademark license fee to the Foundation of 20% of the

gross profits you derive calculated using the method you
already use to calculate your applicable taxes. If you
don't derive profits, no royalty is due. Royalties are
payable to "Project Gutenberg Literary Archive Foundation"
the 60 days following each date you prepare (or were
legally required to prepare) your annual (or equivalent
periodic) tax return. Please contact us beforehand to
let us know your plans and to work out the details.

WHAT IF YOU *WANT* TO SEND MONEY EVEN IF YOU DON'T HAVE TO?
Project Gutenberg is dedicated to increasing the number of
public domain and licensed works that can be freely distributed
in machine readable form.

The Project gratefully accepts contributions of money, time,

public domain materials, or royalty free copyright licenses.
Money should be paid to the:
"Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

If you are interested in contributing scanning equipment or

software or other items, please contact Michael Hart at:
hart@pobox.com

[Portions of this eBook's header and trailer may be reprinted only

when distributed free of all fees. Copyright (C) 2001, 2002 by
Michael S. Hart. Project Gutenberg is a TradeMark and may not be
used in any sales of Project Gutenberg eBooks or other materials be
they hardware or software or any other related product without
express permission.]

*END THE SMALL PRINT! FOR PUBLIC DOMAIN EBOOKS*Ver.02/11/02*END*