Tycho Braheskolan Helsingborg Markus Borg Hngatan 4 257 31 Rydebck

SPECIALARBETE 2002-03-21 Handledare: Hans Palenius

Astronomisk spektroskopi

- Vad ljuset frn stjrnorna berttar

Astronomisk spektroskopi

Sammanfattning
Det mesta av det vi idag knner till om stjrnor har frsttts genom att studera den strlning de snder ut. Med hjlp av nyare och bttre teknik har vi ftt frbttrade mjligheter att analysera strlningen och successivt har vi lrt oss mer och mer om dessa avlgsna jttar. Den hr skriften beskriver vad man kan f reda p angende en stjrnas sammansttning och fysikaliska betingelser, enbart genom dessa studier. Arbetet r indelat i fyra delar dr det inledande avsnittet beskriver de grundlggande delarna i mnet, t.ex. hur man uppdelar ljuset och hur spektrallinjerna uppkommer. Den andra delen visar hur man enkelt kan dra ett antal slutsatser om en stjrnas uppbyggnad genom studier av spektra och de avslutande tv delarna behandlar varfr spektrallinjer kan vara olika breda och hur deras utseende pverkas av elektriska och magnetiska flt. Avhandlingen visar hur slagkraftig spektralanalysen r som astronomiskt verktyg. Syftet med skriften var att p ett klart och tydligt stt beskriva hur man kan dra slutsatser om avlgsna stellra objekt genom spektroskopi och hur viktig denna forskning r fr frstelsen av vr omvrld. tskilliga figurer r ritade fr att frtydliga diverse delar. Det huvudsakliga tillvgagngssttet fr insamlandet av fakta har varit lsandet av bcker i mnet men ven otryckta kllor har anvnts. Nyckelord: spektroskopi, spektralanalys, spektrallinjer, spektra

Astronomisk spektroskopi

INNEHLLSFRTECKNING
Sammanfattning ................................................................................. .... Innehllsfrteckning ........................................................................... ..1 1. 1.1. 1.2. 1.3. 1.4. 1.5. 1.6. 1.8. Inledning ................................................................................. ..2 Frord ....................................................................................... ..2 Syfte ......................................................................................... ..2 Bakgrund .................................................................................. ..3 Problemstllning ...................................................................... ..3 Metod ....................................................................................... ..4 Huvudsakliga kllor ................................................................. ..4 Definitioner .............................................................................. ..4

2. Avhandling.............................................................................. ..5 2.1. Del 1: Den grundlggande frstelsen .................................... ..6 2.1.1 Ljus och dess uppdelning ......................................................... ..6 2.1.2 Spektrallinjer och olika spektra................................................ ..8 2.2. Del 2: Enkla jmfrelser ......................................................... ..10 2.2.1. Den frsta tolkningen av ett spektrum .................................... ..10 2.2.2. Dopplereffekten ...................................................................... ..11 2.3. Del 3: Breddning av spektrallinjer ......................................... ..12 2.3.1. Naturlig bredd ......................................................................... ..12 2.3.2. Dopplerbreddning ................................................................... ..12 2.3.3. Tryckbreddning ....................................................................... ..13 2.4. Del 4: vriga effekter ............................................................. ..13 2.4.1. Magnetiska flt ........................................................................ ..13 2.4.2. Elektriska flt .......................................................................... ..15 3. 3.1. 3.2. 3.3. 4. Avslutning ............................................................................... 16 Sammanstllning ...................................................................... 16 Utvrdering .............................................................................. 17 Kllfrteckning ........................................................................ 18 Bilagor ..................................................................................... 19 Spektraltabeller ........................................................................ 19

Figurfrteckning
1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. Det elektromagnetiska spektret ................................................................................... ..s. 6 Schematisk uppbyggnad av en spektrograf med prisma .............................................. ..s. 7 Exempel p energinivdiagram ................................................................................... ..s. 8 Ett emissionsspektrum ................................................................................................. ..s. 9 Ett absorptionsspektrum .............................................................................................. ..s. 9 Ett kontinuerligt spektrum ........................................................................................... ..s. 9 Intensiteten som en funktion av frekvensen................................................................. ..s. 10 Frskjuten spektrallinje ............................................................................................... ..s. 11 En spektrallinje med den typiska dopplerprofilen ....................................................... ..s. 12 En spektrallinjes tryckprofil ........................................................................................ ..s. 13 Zeemaneffekt...................................................................................................................s. 14 Bohrs atommodell i ett elektriskt flt .......................................................................... ..s. 15 Starkeffekt................ ................................................................................................... ..s. 15

Astronomisk spektroskopi

1. INLEDNING
1.1 Frord
Valet av mne hade under n lngre tid oroat mig, det r ingen verdrift att sga att jag tnkte p detta redan under hgstadietiden. S fort jag fick hra att man under sista ret i gymnasiet skulle skriva ett strre arbete brjade funderingarna. Vad skulle man vlja? Ett arbete mste ju handla om ett intressant mne fr att det ska knnas givande och motiverade att skriva om. Det hjlpte mig dock inte att brja fundera i god tid. Det var snarare s att ju lngre jag funderade och ju mer jag tnkte p hur mycket jag hade funderat, desto mer stressande kndes det. Specialarbetet nalkades och pltsligt var det dags att vlja mne. terigen kndes det frustrerande att ha haft det liggande i bakhuvudet under s lng tid utan att ha kommit fram till ngonting. Nr sista inlmningstiden fr val av mne lg hotande nra tvingades jag ta tjuren vid hornen. Vilka mnesomrden skulle vara roligast att frdjupa sig i? Jag knde att det fanns tre huvudmnen som jag skulle tycka det var extra roligt att arbeta med. Dessa var datavetenskap, matematik och astronomi. Ju mer jag funderade, knde jag att datavetenskapen nd skulle f en s pass stor del av min framtid att det skulle vara roligt att behandla ngot annat nu. Matematiken valde jag bort med det obligatoriska mattearbetet i Matematik E-kursen i tanke. Kvar var astronomin. Astronomi r ett mne som de flesta tycker r intressant, s har det varit i alla tider. Jag hade tidigare valt en lokal kurs p 60 p i astronomi och hade lst lite litteratur inom detta mne. Astronomin blev mitt val. Nu var det dags att ringa in mnet nnu mer. Det frsta jag tnkte p var att skriva om astronomisk historia, astronomiska redskapens utveckling mm., men efter verlggande med min handledare insg jag att det skulle bli fr brett och jag styrdes istllet in p ett enskilt astronomiskt verktyg. Arbetets namn blev Astronomisk spektroskopi: Vad ljuset frn stjrnorna berttar och det ligger inom omrdet observationell astrofysik. mnet var vldigt intressant att frdjupa sig i och ju lngre jag kom med arbetet och ju mer av fysiken bakom utsndandet av strlning jag frstod, desto mer uppskattade jag mitt mnesval. Arbetet r fr tydlighetens skull uppdelat i fyra delar som successivt beskriver mer och mer avancerade faktorer. Kllhnvisningar har gjorts med siffror inom hakparenteser, hnvisande till kllor i kllfrteckningen. Slutligen vill jag rikta ett djupt och ofrbehllsamt tack till min handledare Hans Palenius som bisttt med ovrderliga frklaringar som gjort skriften mjlig. Ett tack gr ven till Ingemar Lundstrm vid Lunds universitet som hjlpte en frvirrad gymnasist att hitta rtt spr.

1.2 Syfte
Syftet med denna skrift r att p ett klart och tydligt stt klargra betydelsen av studier av strlning fr frstelsen av vr omvrld. Arbetet kommer att ta upp hur och varfr spektrallinjer uppkommer och olika fysikaliska betingelser som pverkar deras utseenden. Vidare kommer avhandlingen att beskriva hur man drar slutsatser betrffande stjrnor, enbart genom studier av strlning. D huvuddelen av all litteratur i mnet frutstter djupare kunskaper inom mnena matematik och fysik har delar om de mera avancerade effekterna tvingats bli lite tunnare och mer populistiska. Huvuddelen av arbetet innehller dock frklaringar som bygger p gymnasiefysiken. Syftet med arbetet r ocks att p ett enkelt och med hjlp av figurer ven aptitligt stt frmedla innehllet.

Astronomisk spektroskopi 1.3 Bakgrund

Astronomer har inte mnga alternativ nr det gller att ta reda p vad som finns ute i rymden. Det r i de flesta fall en direkt omjlighet att ta sig till de intressanta objekten, avstnden r svindlande och omjliga att gra ngonting t. Emellant hnder det frvisso att objekt slr ner p Jorden i form av meteoriter och liknande, men hur ofta intressanta nedslag ska ske p vr planet saknar vi makt att bestmma ver. Med blotta gat kan vi se solen, mnen och ngra av planeterna samt de ljusstarkaste stjrnorna. Stjrnornas ljusstyrkor kan uppskattas grovt och likas de nrmaste planeternas rrelser, men nr noggrannare observationer ska gras mste tekniska hjlpmedel anvndas. Att insamla observationsdata r en grundfrutsttning fr att kunna stta upp teoretiska modeller. Modellerna kan anvndas fr att gra frutsgelser och drefter kan man p nytt samla in observationsdata som frhoppningsvis visar att teorin var riktig. Det enda sttet fr en astronom att f information om himmelsobjekt r att underska strlningen som de snder ut. Det krvs dessutom att den utsnda strlningen nr astronomens uppsamlingsinstrument. All utsnd strlning kan inte ta sig genom rymden. Bristen p materia mellan rymdens himlakroppar innebr att t.ex. ljud, en mekanisk longitudinell vgrrelse som utbreder sig i form av tryckvariationer (och drav inte kan utbreda sig utan att det finns molekyler som kan kollidera med varandra och orsaka frttningar och frtunningar) inte nr oss. Det faktum att ljudet inte utbreder sig i vakuum ska vi nog vara tacksamma fr, att tvingas lyssna p processerna i solen skulle nog inte vara speciellt trevligt. Den typ av strlning som istllet blir aktuell att analysera nr man nskar ta reda p saker om stellra objekt r den elektromagnetiska. Den elektromagnetiska strlningen utbreder sig som en transversell vgrrelse som inte behver ngot medium fr utbredningen. Energin transporteras genom rymdens vakuum med en fart p ca 3,0 * 10 8 m/s. All elektromagnetisk strlning nr dock inte jordytan eftersom vr atmosfr absorberar en del, men med rymdlderns framsteg har mjligheten att inte enbart gra markbaserade mtningar uppkommit. Idag kan vi med satelliters hjlp uppsamla strlning som vi frut inte hade en chans att gra. Alla uppsamlande anordningar placeras dock inte i omloppsbana, eftersom en markbaserad uppsttning i mnga fall ger ett fullgott resultat. Ju strre insamlingsarea desto precisare information kan utvinnas ur strlningen och drfr konstrueras ofta enorma instrument, t.ex. radioteleskop. Astronomers huvudsakliga verktyg r teleskopet som samlar ljuset frn stjrnorna. Fr att drefter underska ljusets beskaffenhet, s delar man upp det med spektrografer i olika vglngder. Ju finare uppdelningen grs desto mer information ger spektret. Genom efterfljande analys kan man f reda p kemisk uppbyggnad, fysikaliska betingelser och hastigheter gllande fr stjrnan.

1.4 Problemstllning
Frgorna som jag har valt att bygga arbetet kring lyder: Hur uppkommer spektrallinjer? Varfr blir det olika typer av spektra? Vad betyder en enskild spektrallinjes bredd? Hur pverkas utseendet av olika fysikaliska betingelser? Vilka slutsatser angende stjrnan kan man dra vid knnedom om svaren till de ovanstende frgorna?

Astronomisk spektroskopi 1.5 Metod

Fr att kunna skriva ett arbete i detta mne, krvdes det till en brjan omfattande studier av litteratur inom omrdet. Mycket tid har gtt t till skandet efter lmplig litteratur. Till en brjan skte jag p egen hand p bibliotek i min nrhet, men fick dr endast tag p bcker som vldigt versiktligt behandlade det jag var ute efter. Frst nr jag fick konkreta tips p bcker av min handledare och Ingemar Lundstrm p astronomiska institutionen vid Lunds Universitet kunde jag p allvar brja jakten p bra fakta. tskilliga fjrrln och ett besk p Universitetsbiblioteket i Lund senare kunde jag konstatera att mycket var skrivet p ett fr en gymnasieelev svrfrsteligt stt. Men genom att lsa mer och mer om mnet och diskutera det med olika personer, framfrallt min handledare, gick det mesta att smlta och frst. Nstan all litteratur har varit p engelska och fyllda med formler som jag inte engagerat mig i. Internetsidor har haft en frhllandevis liten betydelse fr insamlandet av fakta, men vissa speciella saker har jag hmtat dr. De upprknade sidorna i litteraturfrteckningen har endast bidragit med ngon liten del var. I slutskedet av arbetet har jag anvnt mig av Frga en fysiker-frgeldan p Nationellt Kurscentrum fr Fysik, www.fysik.org. Dr kunde jag snabbt p svar p kvarvarande undringar. Det har ven tagit mig en del tid att rita lmpliga figurer fr att illustrera olika delar. Jag har genomgende frskt arbeta kllkritiskt, framfrallt nr det rrt sig om Internetsidor.

1.6 Huvudsakliga kllor

Jag har framfrallt anvnt mig av tre kllor. Till de inledande delarna har jag frmst anvnt boken Stars and their spectra: an introduction to the spectral sequence av James B Kaler. Den boken hll en svrighetsniv som passade mig utmrkt. De senare delarna har huvudsakligen byggts p innehllet i de senare kapitlen i den ldre boken Introduction to atomic spectra av Harvey Elliot White. Boken behandlade de mer avancerade effekterna p djupet. En tredje klla som frtjnar att nmnas r ett utdrag ur en bok som min handledare gav mig. Den visade p ett vl strukturerat stt hur spektrallinjer pverkas av olika faktorer.

1.7 Definitioner
Fljande begrepp br man ha knnedom om fr att f ut s mycket som mjligt av arbetet, i bokstavsordning:
Absorption: Process som i detta arbete innebr att elektromagnetisk strlning trnger in och upptas av ett mne. Bohrs atommodell: En modell enligt vilken elektronerna rr sig i cirkulra banor runt en punktformig, tung atomkrna. Dispersion: Frndring av en vg sammansatt av flera frekvenser. Beror p att vgutbredningens hastighet r beroende av frekvensen. Elektromagnetiska vgor: Vgrrelse som r sammansatt av elektriska och magnetiska kraftflt. Emission: Utsndning av strlning eller partiklar. Energi: W, frmgan att utfra arbete. Uppdelas i olika former och mts i joule. Potentiell energi: Wp, lgesenergi, energiform som r frbunden med en kropps lge enligt Wp=mgh. Kinetisk energi: Wk, rrelseenergi, energiform beroende p en kropps rrelse enligt Wk=mv2. Funktion: Frnderlig matematisk storhet som r beroende av en annan frnderlig storhet. Gitter: Gallerliknande anordning. En platta i vilken ett stort antal parallella streck med jmna mellanrum ingraveras. Intensitet: Styrka, hftighet, energirikedom. Modell: Systematiserad och frenklad beskrivning av ett fenomen, ibland matematisk. Plancks konstant: h, en konstant som uttrycker frhllandet mellan fotonernas energi och frekvens. Polarisation (optisk): Frhllandet att de transversella svngningarna i en ljusstrle frms att frsigg i endast ett plan lngs ljusets vg. Prisma: Geometrisk kropp med parallella basytor samt plana sidoytor.

Astronomisk spektroskopi

2. AVHANDLING

Astronomisk spektroskopi

2.1 DEL 1: DEN GRUNDLGGANDE FRSTELSEN

2.1.1 Ljus och dess uppdelning
Av all den strlning som nr oss frn stjrnorna r ljus utan tvekan den mest bekanta. Detta beror p att ljus r en form av energi som ltt uppmrksammas av vra gon. vrig elektromagnetisk strlning har vi mindre erfarenheter av, men vi ska komma ihg att det synliga ljuset endast r en liten del av det elektromagnetiska spektret (se figur 1). Vi betraktar strlningen som en elektromagnetisk vgrrelse som i vakuum rr sig med ljushastigheten 3,0 * 108 m/s. Om inte ljus just vore elektromagnetisk strlning s skulle strlningen frn solen och andra stjrnor inte kunna utbreda sig ver de enorma, materietomma avstnden mellan himlakropparna och sledes aldrig n oss. Det motsatta gller fr ljud, en mekanisk vgrrelse beroende av materia fr att kunna stadkomma frttningar och frtunningar fr att utbreda sig. Elektromagnetisk strlning beter sig inte alltid som en vgrrelse och drfr har ven en partikelmodell infrts. Partiklarna kallas fotoner. Nr strlningen ska kategoriseras tittar man p dess vglngd, , (avstndet mellan tv partiklar i fas) och frekvens, f, (antalet vgor som passerar en punkt per sekund). Ett enkelt samband mellan storheterna r c = * f, dr c r ljusets hastighet. Elektromagnetisk strlning verfr energi genom universum. Varje foton br energi enligt E = h * f = (h * c) / , dr h r Plancks konstant (6,6 * 10-34 Js)[3]. Sambandet visar att ju kortare vglngd strlningen har, desto energirikare r den. [6] Elektromagnetisk strlning finns i varierande vglngder och delas upp i det elektromagnetiska spektret. Spektret delas upp i olika sektioner med beskrivande namn (se bild 1). Det synliga ljuset r endast en liten del av strlningen, men det delar vi upp i ytterliggare delar, frgerna. Strlning av olika vglngder upplever vi som olika frger, s lnge gats detektionsfrmga rcker till. Det mnskliga gat kan upptcka strlning med vglngder mellan cirka 4 * 10-5 cm och 8 * 10-5 cm. Vanligtvis anvnder man enheten ngstrm, , fr de hr avstnden. 1 = 10-8 cm, vilket ger rtt vglngder kring 7 000 och ver och violett runt 4 500 och under. Solens ljus innehller alla frger, men framfrallt gult. [8]

Figur 1. Det elektromagnetiska spektret. De olika intervallen r: 1. Gammastrlning 2. Rntgenstrlning 3. Ultraviolett ljus 4. Synligt ljus 5. Infrartt ljus 6. Mikrovgor 7. Radiovgor 8. TV 9. FM 10. AM 11. Lngvg

Astronomisk spektroskopi
Jordens atmosfr stoppar mycket av den elektromagnetiska strlningen, det synliga ljuset slpps dock till strsta delen igenom och en liten del av UV-strlningen (vilken gr oss solbrnda). Majoriteten av UV-strlningen och rntgenstrlningen hindras, vilket r tur fr livet p vr planet. Gammastrlningens energi kommer igenom atmosfren, men vi utstts inte fr speciellt mycket sdan. Den mindre energirika och drfr inte skadliga infrarda strlningen och radiostrlningen slpps delvis igenom. Fr astronomer som vill ta reda p stjrnors beskaffenheter gller det dock att insamla s mycket strlning som mjligt och drfr mste apparaturen i vissa fall flyttas utanfr jordens atmosfr nr vissa typer av strlning ska underskas. Rymdlderns framsteg har gett mjligheten till detta. Ofta, t.ex. nr synligt ljus ska underskas, klarar man sig emellertid bra med markplacerade detektorer. [9] Nr man vill studera ljuset frn en stjrna s efterstrvar man att dela upp det s mycket som mjligt i dess olika vglngder. Uppdelningen grs med en spektrograf (se figur 2) eller ett spektroskop. Skillnaden r att spektrografer anvnder sig av fotografiska pltar eller film fr att framkallas senare. Instrumentet lter ljus frn det intressanta objektet passera genom en spalt och sedan genom en kollimator fr att bli parallellt. Drefter uppdelas ljuset av glaseller kvartsprismor eller av ett gitter, som r vanligast idag. Gitter fungerar antingen genom att slppa igenom ljuset genom ett stort antal spalter (transmissionsgitter) eller som reflexionsgitter. Reflexionsgitter r det som anvnds av astronomer i dagslget. [11]

Figur 2. Schematisk uppbyggnad av en spektrograf med prisma. Ljusets olika vglngder bjs av olika mycket
vid passage genom ett prisma. Gitterspektrografer bygger istllet p interferens. Bildens olika delar r: 1. Spalt 2. Kollimatorlins 3. Prisma 4. Detektor

Ju strre dispersion spektrografen ger och ju klarare bild den kan stadkomma, desto mer och noggrannare fakta kan du f fram om strlningskllan. Spektroskopi r namnet p den vetenskap som handlar om att studera olika spektra. [10]

Astronomisk spektroskopi 2.1.2 Spektrallinjer och olika spektra

Fr att kunna tyda spektrallinjer och dra slutsatser drifrn, mste man frst frst hur de uppkommer. Allt bygger p att en elektron som kretsar kring en atomkrna inte r begrnsad till en enda bana. Elektroner kan befinna sig i olika banor som har olika avstnd till krnan (enligt Bohrs atommodell) beroende p elektronens energi. Genom att hoppa mellan de olika niverna s tar elektronen upp eller avger strlning. Elektronernas omloppsbanor r bestmda, det existerar endast vissa diametrar med motsvarande energitillstnd, alla mellanting r frbjudna av naturen. Energin sgs vara kvantiserad (endast vissa mngder r tilltna). Olika mnen har olika energiniver. Fr att visa detta kan man rita energinivdiagram (se figur 3).

Figur 3. Exempel p energinivdiagram. De horisontella linjerna visar olika tilltna energitillstnd.

Siffrorna visar: 1. Grundtillstndet 2. Jonisationsgrnsen 3. Det stora frbjudna energigapet mellan grundtillstndet och nivn ver. Pilen visar: En mjlighet fr en elektron att falla ner till grundtillstndet. En foton utsndes med samma energi som avstndet innebr.

Beroende p temperaturen befinner sig elektronen i olika banor. Vid absoluta nollpunkten finns alla elektroner i den innersta banan och r d i sina grundtillstnd, brande s lite energi som tillts. Elektronen hlls kvar vid protonen beroende p deras olika laddningar. Att flytta elektronen till en hgre niv krver energi fr att kompensera attraktionskrafterna som hller tillbaka. Energin lagras som potentiell energi och avges igen nr elektronen faller tillbaka till lgre niv. Det krvs mest energi fr att flytta elektronen mellan niv 1 och 2 (se figur 3), varje fljande kning krver mindre. Energiniverna kan kas till en viss grns, jonisationsgrnsen, d elektronen istllet kommer loss ifrn protonen och en jon bildas. [8] En elektron som finns i en yttre bana efterstrvar att n den lgsta energinivn och kommer att falla tillbaka till grundtillstndet. Nr den gr s kommer den att avge en foton, med en energi som exakt motsvarar skillnaden mellan energiniverna. Elektromagnetisk strlning med en vglngd enligt formeln = (h * c) / W kommer att avges (mycket energi => kort vglngd). Elektroner behver dock inte falla tillbaka hela vgen till grundtillstndet p en gng, utan kan falla tillbaka stegvis mellan energiniverna. Drfr kan mnen skicka ut strlning av mnga vglngder (testa t.ex. en elektron som befinner sig p den 50:e nivn). Man kan inte i frvg veta hur en atom ska falla tillbaka, men man kan rkna p sannolikheter och drigenom frst hur mnga elektroner det rr sig om. Fotonerna som snds ut till fljd av elektronernas energivergngar kallar man emissionslinjer. Namnet har uppkommit p.g.a. det
8

Astronomisk spektroskopi
stt som vi observerar det hela (se figur 4). Eftersom olika mnen har olika energiniver s ger varje mne upphov till karakteristiska linjer. Det finns vl fungerande metoder fr att namnge de olika linjerna. [8]

Figur 4. Ett emissionsspektrum. Ett spektrum som visar emissionslinjer. Motsatsen till emissionsspektrum finns ocks. De uppkommer nr atomerna i stllet hoppar till hgre energiniver. Fr att det ska kunna ske s mste energi tillfras som exakt motsvarar energigapen, t.ex. genom tillfrsel av fotoner eller kollisioner mellan partiklar. Om atomerna utstts fr kontinuerlig strlning, strlning som innehller alla vglngder t.ex. frn solen, s kommer elektronerna att absorbera den strlning som kan lyfta dem till hgre energiniver. En elektron kan inte ta upp en del av en foton, allt eller inget gller fr partikeln, drfr krvs det att det kommer strlning med just den energi som krvs fr att komma ver ett antal hela energigap. Nr s sker kommer just den vglngden att saknas i strlningen som passerar genom atomen. Om det finns tillrckligt mnga atomer s kommer tillrckligt mnga fotoner att absorberas fr att det ska kunna mrkas vid underskning av strlningens spektrum. Det uppkommer d svarta linjer som kallas absorptionslinjer (se figur 5).

Figur 5. Ett absorptionsspektrum. Det innebr ett inverterat emissionsspektrum. Strlningen frn en gldande kropp, t.ex. solen och fasta kroppar bestr av alla vglngder. I solen kan strlning med alla vglngder sndas ut eftersom reaktionen H- H + e- + W sker i himlakroppen med icke-kvantiserad W. I fasta kroppar ligger atomerna s ttt att energiniverna rubbas (se 2.3.3). I bda fallen blir spektret kontinuerligt (se figur 6).

Figur 6. Ett kontinuerligt spektrum.

Astronomisk spektroskopi
Uppkomsten av olika typer av spektra fljer tre regler som kallas Kirchhoffs lagar: [8] 1. En gldande fast form eller gas ger vid hgt tryck upphov till ett kontinuerligt spektrum. 2. En gas med lg densitet ger ett linjespektrum (= ett emissionsspektrum). 3. Kontinuerlig strlning som observeras genom en gas med lg densitet ger ett absorptionsspektrum.

2.2 DEL 2: ENKLA JMFRELSER

2.2.1 Den frsta tolkningen av ett spektrum
Vad kan man d f reda p genom att studera ett spektrum? En hel del r svaret, om man vet vad som orsakar spektrallinjernas utseende. Nr enskilda spektrallinjer ska studeras s avstter man ofta intensiteten som en funktion av frekvensen (se figur 7).

Figur 7. Intensiteten som en funktion av frekvensen. Istllet fr frekvensen kan funktionen avsttas mot
vglngden. Om en absorptionslinje studeras s blir funktionen en dal istllet fr en topp.

Objekten man studerar bestr av mnga olika sorters atomer, men eftersom varje mne ger upphov till ett unikt spektrum s kan man avgra vilka mnen som finns nrvarande. Det hela blir dock mer komplext nr joner och molekyler r inblandade. Nr t.ex. en heliumatom avger en elektron och blir He+ s ger den spektrallinjer som vte, men det faktum att tv protoner hller fast elektronen hrt gr att linjerna frskjuts mot kortare vglngder. Nr tyngre mnen som kan bilda fler joner r inblandande kar linjerikedomen. Ofta resulterar detta i att linjer tcker varandra och d kan mnen som ger upphov till f spektrallinjer vara svra att identifiera. Dessutom blir enskilda spektrallinjer svrare att analysera. [8] Spektra frn molekyler r nnu mer komplexa. Strlningen som en atom skickar ut beror endast p hur stora energigap elektronerna har hoppat ver nr de faller mot grundtillstndet. I en molekyl delas varje energiniv som beror p elektronens omloppsavstnd upp i nya niver beroende p partikelns vibration (atomerna i molekylen svnger runt ett jmviktslge i frhllande till de vriga). Varje ny niv delas drefter upp i fler niver som r beroende p vilken rotation molekylen har (hela molekylen roterar kring en gemensam tyngdpunkt). Bde vibrationen och rotationen r kvantiserade och resultatet av alla varianter r att betydligt fler spektrallinjer kan uppkomma. [8]

10

Astronomisk spektroskopi
Det frsta man gr nr man studerar ett spektrum frn t.ex. en stjrna r att jmfra spektrallinjernas utseende med resultat frn laborationer. Om samma linjer syns s frstr man vilka mnen som skickade ut strlningen. Spektrallinjer fungerar som fingeravtryck fr mnena. Att drefter titta p intensiteten fr olika linjer visar hur mnga atomer av varje mne det rr sig om.

2.2.2 Dopplereffekten
Att direkt jmfra med knda spektrallinjer fungerar bara om observatren och objektet inte rr sig i frhllande till varandra. Om ngot objekt flyttar p sig s kommer spektrallinjernas lgen att frskjutas i frhllande till den relativa hastigheten lngs siktlinjen. Denna hastighet kallas radialhastigheten. Frskjutningen beror p dopplereffekten, en skenbar frndring av frekvensen. Om objektet nrmar sig s uppmrksammas vgorna oftare och de tycks drfr ha en hgre frekvens och en kortare vglngd (c = * f, c r konstant). Detta innebr att spektrallinjerna frskjuts mot kortare vglngder, mot bltt. Det motsatta intrffar d objektet avlgsnar sig, d frskjuts linjerna mot rtt. Det mesta av stjrnljuset som nr oss r frskjutet mot rtt och detta r en av sakerna som starkt talar fr Big Bang teorins riktighet. De flesta strlningskllorna rr sig allts frn oss och br ha kommit frn samma utgngspunkt.

Figur 8. Frskjuten spektrallinje. Den vnstra toppen visar spektrallinjen frn en laboratoriemtning. Den
hgra visar hur linjen observeras frn stjrnan. Om man p detta stt knner till vid vilken vglngd spektrallinjen ska befinna sig vid vila och observerar en frskjutning, kan man direkt mta den relativa hastigheten lngs siktlinjen mellan observatren och strlkllan.

Om mnets spektrallinjer d strlklla och observatr r i vila r knda kan frskjutningen mtas och radialhastigheten tolkas. Huruvida objektet rr sig i sidled i frhllande till oss kan dremot inte bestmmas. Frstelse fr dopplereffekten ger ocks mjligheten att bestmma en stjrnas rotation. Om stjrnan roterar s innebr det att den ena sidan nrmar sig oss och den andra avlgsnar sig, vilket innebr att viss strlning r rdfrskjuten och en del r blfrskjuten. P samma stt kan man spektroskopiskt faststlla om avlgsna strlkllor r dubbelstjrnor eller inte. Detta behvs nr teleskopens frstoring inte r tillrcklig. Ljusets spektra visar om det rr sig om en stjrna eller tv som kretsar kring varandra. [8] Den frsta bestmningen av en stjrnas radialhastighet gjordes r 1868 av astronomen Sir William Huggins (Storbritannien). [14]
11

Astronomisk spektroskopi

2.3 DEL 3: BREDDNING AV SPEKTRALLINJER

2.3.1 Naturlig bredd
Spektrallinjer har en viss bredd och den beror p flera olika saker. Fr det frsta s har de alltid ngonting som kallas en naturlig bredd. Pstendet att atomer har bestmda energiniver r inte helt sant, niverna r nmligen inte helt skarpa. Om niverna skulle vara helt exakta s skulle spektrallinjernas bredd bli ondligt liten och s r inte fallet. Atomens energiniver r egentligen bara de mest troliga energitillstnden fr atomen och avviker drfr lite frn atom till atom. Energiniverna blir en aning suddiga. Detta beskrivs med Heisenbergs oskerhetsrelation. Den genomsnittliga energin fr en energiniv och den genomsnittliga tiden som atomen befinner sig i det tillstndet frhller sig som: W * t = h, dr h r Plancks konstant. Detta innebr att fotoner med viss variation vad det gller energiinnehll skickas ut och olika vglngder kan observeras. Den naturliga breddningen av spektrallinjer pverkar dock inte den totala bredden s mycket och fr det mesta behver man inte ta hnsyn till den. Fljande effekter str fr den tydligaste breddningen av spektrallinjer. [13]

2.3.2 Dopplerbreddning
Den huvudsakliga breddningen av spektrallinjer uppkommer av dopplereffekten, som innebr skillnader i observerad frekvens. De hga temperaturerna i en stjrna innebr att atomer och molekyler rr sig fort i slumpartade mnster. Emellant rr de sig mot oss och vi upplever en blfrskjutning enligt dopplereffekten och ibland rr de sig frn oss och vi uppfattar en spektrallinje frskjuten mot rtt. Det hela medfr att linjen breddas ut frn centrum. Fr att en mrkbar breddning ska ske s mste atomen ha en tydlig hastighet vid tidpunkten fr utstrlningen. Ljusets frekvens ndras med f enligt f / f0 = (f f0) / f0. Dr f0 r frekvensen vid v = 0 och f r den observerade frekvensen. [13] Fr att jmfra olika breddningar s tittar man p avstndet mellan de tv punkter dr intensiteten har fallit till halva sitt maxvrde (se figur 9). Genom att jmfra denna s.k. halvintensitetsbredd kan strlningskllans temperatur faststllas. Ju bredare linjen r dr, desto varmare r strlningskllan. Dopplerbreddade spektrallinjer fr ett karakteristiskt utseende, en typisk klockkurva. Breddningen har experimentellt visats ka nr temperaturen kar och minska nr atomvikten kar. Drfr studeras lmpligen en spektrallinje frn en lttare partikel nr temperaturen i en stjrna ska. En sdan partikel kommer enligt Wk = mv2 att ha en hgre hastighet n en tyngre partikel med samma energiinnehll. Detta innebr att dopplerbreddningen kommer att dominera ver tryckbreddningen (se 2.3.3). [13]

Figur 9. En spektrallinje med den typiska dopplerprofilen. Pilen visar halvintensitetsbredden.

12

Astronomisk spektroskopi 2.3.3 Tryckbreddning

En stjrnas temperatur brukar anses vara den faktor som mest pverkar stjrnspektrets utseende, men ven stjrnans atmosfriska tryck pverkar utseendet kraftigt. Tv stjrnor med samma temperatur men olika tryck kommer att uppvisa olika spektra. Tryckets pverkan av spektrallinjernas bredd beror p att en atoms energiniver kan stras av nrvaron av andra atomer eller joner, som passerar nra eller kolliderar med den. De hr strningarna frskjuter niverna till andra energier och innebr att atomen kan absorbera och emittera ljus av nya vglngder. Detta innebr terigen att spektrallinjen smetas ut och blir bredare. [8] En spektrallinjes tryckprofil r olik dopplerprofilen. Tryckprofilen har utseendet av en Lorentzkurva. Ofta har spektrallinjen man undersker ett utseende som r en blandning mellan de bda profilerna och de mste delas upp. Genom att lgga in materialet i en dator som knner till de matematiska profilerna fr de bda kurvutseendena, kan de bda kurvorna separeras och de intressanta bredderna kan berknas. En tryckbreddad spektrallinje har ett utseende som innebr att mtningen av bredden br ske p ett annat stlle n vid halva intensiteten. Drfr r det den s.k. vingbredden man mter nr trycket ska bedmas. (se figur 10). Ju bredare och hgre vingar, desto fler energifrskjutningar beroende p kollisioner som i sin tur beror p trycket. I fasta mnen dominerar tryckbreddningen fullkomligt. [15]

Figur 10. En spektrallinjes tryckprofil. Pilen visar var vingbredden kan mtas. Den streckade linjen 1 visar
hur en kning av trycket skulle kunna pverka kurvutseendet. Den streckade linjen 2 visar ett fast mne dr tryckbreddningen frndrar kurvutseendet totalt.

Nr tryckbreddningen ska studeras, studerar man grna spektrallinjer frn tyngre mnen ssom jrn. Tyngre partiklar kommer enligt Wk = mv2 att ha en lgre hastighet n en lttare med motsvarande energi. Detta gr att dopplerbreddningen pverkar spektrallinjens utseende betydligt mindre och trycket blir lttare att klarlgga. I stjrnor s beror inte tryckskillnader till s stor del p skillnader i massa utan det r radierna som varierar kraftigt. [14]

2.4 DEL 4: VRIGA FAKTORER

2.4.1 Magnetiska flt
r 1895 upptckte den hollndske fysikern Pieter Zeeman att spektrallinjer som uppkommit frn en strlningsklla pverkad av magnetiska flt fr ett frndrat utseende. Till en brjan sg man bara att de blev bredare, men med effektivare utrustning kunde man upptcka att de delades upp i ett antal nya nrliggande linjer, symmetriskt placerade p bda sidorna kring
13

Astronomisk spektroskopi
originalet. De nya linjerna uppkommer frn av magnetfltet polariserad strlning. Magnetfltens pverkan har uppkallats efter Zeeman och den kallas sledes Zeemaneffekten. Zeemaneffekten bygger p att en opverkad elektron har en naturlig spinn som orsakar ett magnetflt kring partikeln. Nr ett yttre magnetflt drefter appliceras, kommer de bda flten att vxelverka. Det yttre magnetfltet pverkar elektronens magnetflt p ett sdant stt att ett antal nya varianter kan antas. De olika varianterna innebr variationer i energiniv p ett sdant stt att den ursprungliga energinivn delas upp i nya med lika stora energigap mellan varje. Drav medfr vergngarna mellan de nya niverna att de splittrade spektrallinjerna uppvisar symmetri. [13] Zeemaneffekten uppdelas i tv varianter som bda inverkar vid svaga magnetiska flt. Den delas upp i den normala Zeemaneffekten och i den abnorma Zeemaneffekten. Den frstnmnda innebr att originallinjen upptrder med tv nya linjer, symmetriskt placerade p bda sidor om originalet. I den abnorma Zeemaneffekten (som r vanligare n den normala) s uppkommer fler linjer och komplexa mnster kan uppst. Nr magnetflten blir starka nog kommer en ny effekt att trda i kraft, nmligen PaschenBackeffekten. Effekten innebr i detta lge att vissa linjer ter gr ihop och frre uppdelade spektrallinjer syns. Effekten har ftt namn efter upptckarna Louis Paschen och Ernest Back, som lade mrke till den r 1912. [13]

Figur 11. Zeemaneffekt. Den vre halvan visar en opverkad spektrallinje. Den undre halvan visar hur samma
linje kan se ut under inverkan av ett magnetiskt flt. Den vnstra linjen utstts fr den normala Zeemaneffekten och uppdelas i en s.k. triplett. Den hgra linjen pverkas av ett starkare flt och den abnorma Zeemaneffekten skapar ett mer komplext mnster. Bda linjerna uppdelas symmetriskt.

Det r mnga effekter som breddar spektrallinjer och drfr r det oftast svrt att upptcka splittringen [8] (viss struktur i linjerna kan dock emellant upptckas), men att upptcka skillnader i polarisation lngs linjen kan ltt gras med hjlp av olika filter. Frstelse fr Zeemaneffekten r det enda sttet att ta reda p huruvida strlningskllan utstts fr magnetflt. Genom polarisationsmtningar har det fastlagts att flera stjrnor har vldigt starka magnetflt och en del uppvisar ven variationer betrffande det senare. Variationerna beror troligen p att flten r lokaliserade kring speciella omrden och rotation gr att de endast tidvis utstter vra detektorer fr strlning. [14]

14

Astronomisk spektroskopi 2.4.2 Elektriska flt

Nr man upptckte att magnetiska flt orsakade splittrade spektrallinjer, s misstnkte man att ven elektriska flt skulle ge liknande effekter. Trots det tog det 16 r innan det kunde bevisas [13]. Det skedde r 1913 d den tyske fysikern Johannes Stark visade uppdelning av vtelinjer. Anledningen till att det tog s lng tid som det gjorde beror p att det kring denna tid var vldigt svrt att stadkomma tillrckligt starka flt. Effekten uppkallades efter upptckaren och drav heter det Starkeffekt. Starkeffekten kan frklaras med att ett elektriskt flt pverkar Bohrs atommodell p ett sdant stt att krnan dras en aning mot den negativa polen och elektronbanorna pverkas av den positiva polen. Det blir en sned laddningsfrdelning (Se figur 12). [15]

Figur 12. Bohrs atommodell i ett elektriskt flt. De olika laddningarna attraheras och det blir en sned
laddningsfrdelning. Elektronens bana blir osymmetrisk.

Denna pverkan av modellen innebr en osymmetri i elektronernas bana kring krnan och vid elektroners vergngar mellan olika energiniver i atomen kommer avstnden att bli varierande och olika energirika fotoner kan utsndas. Detta resulterar i spektrallinjer som uppdelas osymmetriskt, till skillnad frn Zeemaneffekten. Med knnedom om detta kan man hitta stjrnor som pverkas av elektriska flt.

Figur 13. Starkeffekt. I den vre delen r spektrallinjen opverkad. I den undre delen orsakar ett elektriskt flt
en osymmetrisk uppdelning av spektrallinjen. Det elektriska fltet r kraftigast lngst ner som pilen visar.

15

3. AVSLUTNING
3.1 Sammanstllning
I stort stt allt vi idag vet om stjrnor har vi kommit fram till genom att studera den strlning de snder ut. Strlningen uppdelas med hjlp av en spektrograf eller ett spektroskop och resulterar d i ett spektrum. Det finns tre olika typer spektra som kan uppkomma beroende p vad man undersker, emissionsspektra, absorptionsspektra och kontinuerliga spektra. Enskilda spektrallinjer kan bertta mycket om de aktuella frhllandena p stjrnan och nr de ska studeras s avstter man intensiteten som en funktion av frekvensen. Arbetet har tagit upp mnga olika slutsatser man kan dra angende en stjrnas beskaffenhet genom studier av spektra och enskilda spektrallinjer. Det enklaste och mest igonfallande sttet att redovisa fr detta anser jag vara att sammanstlla en tabell ver det jag kommit fram till.

Angende en stjrnas beskaffenhet:

Fr att faststlla:
Ingende mnen Koncentrationer av ingende mnen Radialhastigheten Rotationen Temperaturen Tryck Frekomsten av magnetiska flt Frekomsten av elektriska flt

Gr man till vga p detta vis:

Jmfr med spektra frn knda mnen Undersk intensiteten fr aktuella vglngder Mt dopplerfrskjutningen Undersk hur strlningen r dopplerfrskjuten Mt halvintensitetsbredden, grna frn en spektrallinje frn en lttare atom Mt vingbredden, grna p en spektrallinje frn en tyngre atom Studera polarisationen. Frsk finna symmetrisk uppdelning Frsk finna osymmetrisk uppdelning

3.2 Utvrdering
Med detta arbete anser jag mig klargjort den enorma betydelsen spektralanalys har fr den mnskliga strvan att frst mer av vr omvrld. Jag tycker att skriften tydligt beskriver hur olika effekter pverkar olika spektras utseende och hur man drar slutsatser av det och detta var det vergripande mlet med uppgiften. Mina inledande frgestllningar tycker jag har blivit besvarade s gott det gr med gymnasiekunskaper i fysik och matematik i ryggen. ver lag tycker jag arbetet har kommit dit det var tnkt frn brjan. Svrigheterna jag sttt p under arbetets gng har framfrallt varit fr avancerade frklaringar till vissa fenomen. Det jag i huvudsak syftar p r hur en atom pverkas av att befinna sig i ett flt nr den utsnder strlning. Det har varit relativt svrt att f tag p material som hll en niv var lmplig fr mig, mycket var vldigt grundlggande och en hel del var alldeles fr avancerat. Men efter helhjrtat engagemang samt litteraturtips frn flera olika hll och hjlp frn olika bibliotekarier s fick jag tag p bra bcker. En annan svrighet har varit att hlla nere avhandlingens sidoantal till en passande niv utan att utelmna vsentliga delar.

3.1 Kllfrteckning

Tryckta kllor: [1] Bonniers Compact Lexikon; 1996; Bonnier Lexikon AB; Stockholm [2] Gray, David F; 1992; The observation and analysis of stellar photospheres. 2 uppl; Cambridge University Press.; Cambridge [3] Ekbom et. al.; Tabeller och formler fr NV-programmet; 4 uppl.; Liber AB; Stockholm [4] Falk, Bosse; 1988; Universum Illusion eller verklighet?; Rabn & Sjgren; Stockholm [5] Hawking, Steven; 1988, Kosmos en kort historik; Pan; Stockholm [6] Jakobsson, Lars & Ohln Gunnar, Upptck fysik; Gleerups Frlag; Malm [7] Jones, Brian; 1990, Vi tittar p stjrnor; Rabn & Sjgren; Stockholm [8] Kaler, James B; 1989; Stars and their Spectra: an introduction to the spectral sequence; Cambridge University Press; Cambridge [9] Maran, Stephen P; 1992; The Astronomy and Astrophysics Encyklopedia; Von Nostrand Reinhold; USA [10] Nationalencyklopedin; 1995; Bokfrlaget Bra Bcker; Hgans [11] Parker, Sybil P & Pasachoff, Jay M; 1992; McGraw-Hill Encyklopedia of Astronomy (second edition); 2 uppl.; McGraw-Hill Inc.; USA [12] Svenska Akademins ordlista ver svenska sprket; 1998; 12 uppl.; Stockholm [13] White, Harvey Elliot; 1934; Introduction to atomic spectra; McGraw-Hill; New York; USA Otryckta kllor: Samtliga Internetsidor underkte jag 2002-03-17 och de innehll d aktuell fakta. De versta tv r Internetbaserade uppslagsverk. Den tredje lnken r den jag fann mest givande. Mnga fenomen beskrevs bra dr. Mnga av lnkarna behandlar sdant som togs upp i de senare delarna av mitt arbete, framfrallt Zeemaneffekten.
http://www.xrefer.com/ http://www.encyklopedia.com/ http://hyperphysics.phy-astr.gsu.edu/hbase/hframe.html http://www.phys.uidaho.edu/~pbickers/Courses/310/Notes/book/node1.html http://www.ess.uci.edu/~zender/rt/node25.html http://www.hazemsakeek.8m.com/physics_courses/laser/lecture%203.htm http://www.sat.uni-bremen.de/projects/pressure_broadening/ http://www.upscale.utoronto.ca/GeneralInterest/Harrison/Spectra/Spectra.html http://physics.nist.gov/Pubs/AtSpec/node20.html http://w.home.cern.ch/w/wadhwa/www/zeeman.html http://csep10.phys.utk.edu/astr162/lect/light/zeeman-split.html http://www.pa.uky.edu/~aips/PAGELINKS/res_descr.html http://math.ucr.edu/home/baez/spin/node8.html

[14] Utdrag ur en bok, utdelat av min handledare. Svar p direkta frgor har jag ftt frn: Frga en fysiker p nationellt kurscentrum fr fysik: www.fysik.org Mailkontakt med Ingemar Lundstrm p Institutionen fr Astronomi vid Lunds Universitet [15] tskilliga samtal med min handledare Hans Palenius.