Sie sind auf Seite 1von 454

> ! , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < G H I J K L M N O P Q R S T U V a b c d e f g h i j k l m n o p q | } ~  Root Entry P0k CONTENTS " # $ % & ' ( = > ?

@ A B C W X Y Z [ \ ] r s t u v w x

) * D E ^ _ y z Z

+ F ` {

O2

CompObj V SPELLING xN e n p o j k e r u s a t u p p p t e m p l e t s tak och kastat sig ver balustraden nr skrcken b lev fr stor fr honom. Han valde hellre dden n skammen. Men han dog inte. Det var visserligen n rmare tio meter till marken, men han landade med ftterna fre i mjuk grsmatta, brt benen, fick us el vrd (eftersom han uppfrt sig s nesligt) och b lev invalid. Hans pris blev dyrare n flertalets.

Ervin Selita Ganila, son till Ganil av Selitas stam, tnkte inte dra skam ver varken sig sjlv, familjen eller slkten. Han var

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~ 

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~  CHNKWKS ` |

TEXT TEXT J FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP

FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP

FDPP FDPP FDPP FDPP

FDPP FDPP

FDPP FDPP

FDPP FDPP

FDPP

FDPP

FDPP FDPP FDPP FDPP i mjuk grsmBl Tornet

FDPP

FDPP

FDPP

FDPP

FDPP

1985

Personligen tycker jag att Du som fr tillgng till boken denna vg kan gldja frfattaren genom att lgga en "selma" (eller om du knner fr det tv selmor) och ett "tack fr ls ningen av Nattens Lsen" p ntet, Det skulle p ett vanden. Adressen ardsidorna" OCR, krver genomlsn ett ( Billy ) Steg enkelt stt sporra till fler medgi finner du genom en lnk p "wiz betyder inte att allt r klart, det ing, och rttning i tv steg, Steg 2 (SG).

Under arbetet med dataverfring har ngra missa r av ordtekninsk natur ptrffats, de r inte ndrade men en notering ha r tillfrts i bokens slutdel. Format dokument r full A4-storlek med Times New Roman storlek 16 fr att i utskrift krympas till 70% som ger god ls barhet p pocketformat. Annan utskrivningsform br beakta detta och even tuellt omformatera. ( Rttningsdatum 2001-04-21 )

Han hll sin frsta tempelvakt nr han var tolv r gammal. Det var varken fr tidigt eller fr sent. Alla, som antogs f r utbildning till prsterlig tjnst, hll sin frsta tempelvakt vid tolv rs lder, eftersom man antog s fr utbildning vid just den ldern och tempelvak tstjnsten var ett av de frsta proven. Det fanns mnga prov. Svra prov. Provet att tjnstgra som tempelvakt

rknades inte bland de lttare, snarare bland de s vrare. Att ensam i nattens mrker, totalt ensam i hela templet, vakta Vktar en i hgaltarets sal var inte ngot ltt prov fr en tolvring. Det hade fr ekommit att pojkar grtande av skrck strtat ut ur templet. Men att gra s blev dyrt. Man gjorde sig inte bara omjlig fr den prsterliga tj nsten, utan fr alla andra aktade tjnster inom samhllet. Priset fick betala s resten av livet. Man blev en paria, en utsttt.

Mot den bakgrunden tedde det sig inte underligt a tt

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~ 

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~ 

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~ 

! " # $ % & ' ( ) * + , - . / 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 : ; < = > ? @ A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z [ \ ] ^ _ ` a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z { | } ~  inte rdd fr Vktaren. Han var nyfiken i stllet. Sedan portarna till hgaltar salen hade st ngts vid solens nedgng och alla lmnat templet var det hans enda uppgift att hlla oljelamporna b rinnande i salen nda till solens uppgng. Ingenti ng mer. Det var allt tempelvakten hade att gra. H an skulle stanna kvar i altar salen och inte bry sig om resten av templet. Att hlla tempelvakt inn ebar inte att man skulle vakta templet mot intrng lingar utifrn. Vem skulle vga trnga in i templet med ohederliga avsikter i sinnet? Ingen. Nej, temp elvakten innebar inte att man skulle skydda den s ovande Vktaren mot ngra faror, fr inga faror ho tade Vktaren. Han var, om inte en gud s dock en gudarnas Vktare och sdana hotas inte av ngra f aror. Om n sovande sedan sekler var han skrare n ngon levande och vaken varelse. Tempelvakten var en hederstjnst. Inte ngon skyddstjnst. Tem pelvakten innebar endast att man hll lampornas l gor brinnande och i vrigt frhll sig passiv.

Sida 1

Nr Ervin blev ensam med Vktaren steg han lngs amt fram till altaret, stod en lng stund helt still a och betraktade Vktaren. Sedan rrde han vid ho nom. Frst helt snabbt och ltt, prvande, vaksa mt. Sedan, nr ingenting alls hnde, litet noggran nare. Hans fingrar strk ver Vktarens arm. Den var hrd, glatt som glas och kall. Han kunde inte f rst att ngon kunde bli rdd fr Vktaren. Fr d et frsta hade Vktaren legat orrlig i en smn s djup att den liknade dden i sekler, i generation e fter generation. Ingen hade ngonsin sett Vktare n rra sig eller ens ppna gonen, lngt mindre an das. Fr det andra var ju Vktaren en god vktare fr allt levande varfr skulle man d frukta hono

m? Fr det tredje skulle det ju vara ngot helt und erbart att vara nra Vktaren om han vaknade.

Men Ervin trodde inte att Vktaren skulle vakna. Han trodde inte ens att Vktaren var dd. Han tro dde istllet att Vktaren aldrig ngonsin hade lev at. Det var en oerhrt hdisk tanke, men den akta de han sig noga fr att yttra infr en enda mnnis ka. Han visste inte sjlv var han hade ftt den tan ken ifrn. Han hade aldrig hrt ngon annan yttra tvivel p att Vktaren haft liv, varit vaken och g tt omkring bland mnniskorna fr snart tvtusen r sedan. Alla trodde p det. Alla trodde att Vktar en ter skulle vakna nr mnniskorna behvde hon om. Men Ervin trodde det inte.

Han hade sett Vktaren mnga gnger, vid alla de tillfllen nr folket fick defilera genom altarrumm et under de stora religisa hgtiderna. Och han ha de alltid uppfattat Vktaren, gudavakten, ungefr som en stor docka. Dockor leker man med. Dockor diktar man in liv i. Men de r inte levande "p rikt igt" och de vaknar aldrig ngonsin upp till liv.

Han hade aldrig ftt mjlighet att rra vid Vktar en. Ingen annan n prsterna fick rra vid Vktaren. Nr han nu fr f rsta gngen i sitt tolvriga liv var ensam med V ktaren i det gula skenet frn nio oljelampor i hga ltarrummet hade ingen frbjudit honom att rra vi d Vktaren. Det frutsattes att han absolut inte sk ulle gra ngot sdant . Han hade ju ftt veta att endast de prstvigda fick rra vid Vktarens helig a lekamen. Det enda man frbjudit honom var att l mna altarrummet. Man hade upplyst honom om att drren var frsedd med ett vaxsigill p utsidan: L mnade han rummet s skulle man f veta det ve n om han tervnde dit fre gryningen. Men man h ade inte frbjudit honom att rra vid den gudomlig a kroppen p altaret.

Sida 2

Han mnade inte lmna rummet, men han mnade r ra vid Vktaren. Det hade han velat gra i ratal. Den blaktiga kroppen glnste i lampornas sken so m glas, eller hgglanspolerad metall, eller som de t frska brottet hos flinta. Det var en glans som g las eller obsidian, utan att kroppen var ngotdera. Altaret var av samma materia. Blaktig, glnsand e, som om ytan var nstan, men ocks bara nsta n, genomskinlig. Det mste vara ngon sorts metal l, en mycket hrd och mycket blank metall. Eller e n metall med en tunn hinna av glas. Det fanns ing enting liknande ngonstans i den vrld mnniskorn a utforskat mer n p ett enda stlle. Uppe i ber gen, dr Bl Tornet reste sig frn en bergsplat. B l Tornet var av samma blskimrande materia.

Han hade aldrig sett Bl Tornet. Platsen var helt f rbjuden fr alla utom de prstvigda. Det var en h ghelig plats, fr drifrn hade Vktaren och Prof eten kommit tillsammans en gng fr lngesedan o ch skapat mnniskorna och gett dem lagen. Till de n hgheliga platsen fick endast prsterna vallfrd a p vissa bestmda hgtidsdagar. Men de bertta de ju vad de sg druppe i bergen i vster. Bl To rnet, det tysta, slutna gudatornet.

Han inte bara studerade Vktaren. Han lyfte ven upp den tunga, rikt broderade altarduken och stud erade altaret. Han blev litet besviken. Det sg s enkelt ut. En stor, avlng lda. Inga utsmyckninga r. Ingenting alls mer n en speglande blank yta. D et enda som brt den slta ytan var en tunn linje strax under altarets vre kant. I vrigt ingenting.

Nr solen brt horisontlinjen i ster kom prstern a. De fann en lugn om n ngot smnig pojke. Det blev inget berm fr att han hade upptrtt med lu gn. Det skulle han ju gra, om han ville bli prst.

Och han frdes bort o oner utan att ta igen et skulle en blivande vanligt folk. Eller fr

ch fick genomg dagens lekti den frlorade nattsmnen. D prst klara av. Smn var fr gudarnas Vktare.

Man antog ett mycket ringa antal adepter till prs terlig utbildning varje vr. Antalet bestmdes av d en naturliga avgngen inom prsterskap och munk ordnar fram till vintersolstndet. Tillsammans med Ervin hade fyra andra pojkar tagits in: Det hade v arit f ddsfall bland de heliga frra ret. Nr en farsot hrjat fr mnga r sedan hade man tagit in trettiotta adepter. D hade novisernas antal knap pt rckt till. Adepterna uttogs bland no-viser, vilk a utsgs av en prsterlig kommission. Noviserna u tsgs bland elever i den rtta ldern i skolorna oc h alla skolor skttes av prsterna.

Sida 3 Vad man gick efter nr man utsg noviser visste b ara prsterna. Men Ervin hade sttt hgt p lista n. Han hade alltid varit vetgirig och visat en helt enastende frmga att tillgna sig skolans lrdo mar. Han kunde lnga stycken utantill ur de heliga skrifterna och visade en from och hngiven fantasi nr det gllde att tolka svrbegripliga stycken. De t ansg prsterna. I sjlva verket var det s att Er vin mycket tidigt hade mrkt att lrarna blev vlvi lliga om han tolkade skrifterna p ett visst stt oc h reagerade surt om han tolkade p andra stt. Ha n var lyhrd. Han tolkade p "det rtta sttet" och kom hgt i gunst. Vad han tnkte innanfr sin oms orgsfullt hllna mask var hans ensak.

Men falskspelet fick en bestmd konsekvens: Han uppfattade efterhand hela religionen som en sorts rollspel, dr det gllde att inte med en min eller e tt felaktigt tonfall avslja att det fanns ngonting annat bakom masken n vad denna visade. Han kn de det som en lek, men visste att om ngot brt m

ot lekens regler s kunde det bli mycket obehaglig t . Han brt aldrig mot lekens regler.

Av de fem pojkarna, som prvat tempelvakten, var Ervin den som klarat sig bst. Samtliga hade klara t sig, samtliga var godknda fr fortsatt utbildnin g i det heliga kallet, men prsterna noterade att E rvin var den lugnaste av dem. De andra hade verka t lttade ver att natten och den hotfulla samvaro n med Vktaren var frbi, nr prsterna brt vaxsi gillet och steg in i altarrummet.

De fick aldrig veta det, men en av de fem pojkarn a hade svimmat av anspnning och sinnesrrelse u nder sin tempelvakt. Han hade legat p golvet och efterhand hade svimningen vergtt i tung, utmatt ad dvala. Han vaknade vid lursttar. D steg prst ema uppfr templets stora huvudtrappa.

Frfrad upptckte han att bara tv av oljelampor na brann. Snabbt fyllde han samtliga och tnde de sju som hunnit slockna. Han blev precis klar med detta innan vaxsigillet brts och rddade p s stt sin framtid. Men naturligtvis hade han sett blek och rdd ut. D et hade inte Ervin gjort. Smnig mjligen, men absolut inte rdd. Ha n lg bst till av de fem och under den fortsatta utbildningen frkovrade h an sig raskt. Redan efter ngot r visste prsterna att han skulle komma at t g lngt, kanske nda till toppen: Kyrkans rkebiskopstjnst. Om de anat den kyliga hdiskheten i hans sjl sku lle de ha begravt

honom levande, som man gjorde med grova hdar e. Utan att ha gjort ngot hdiskt alls bar han sjlva hdiskhetens rkedemo n i sin sjl. Men det anade ingen. Han gick sina tempelvakter, som alla prster och noviser. Men vid varje tempelvakt underskte han noga Vktarens kalla g estalt och undrade. Det var en docka. Han mste konstatera att det var en docka. Men vem hade gjort dockan? Och varfr? Den var stor, ver tv meter. Dess form var mnsk lig, men detaljerna var omnskliga. Den hade huvud med tv gon, tv ron, nsa och mun, men det var omnsklig form p dessa saker. gonlocken var kupor av bl metall, stora som h nsgg som kluvits p lngden. En natt, nr han var fjorton r gammal, ppnade han dessa Bl Tornet - 7 gonlock, satte fingertopparna mot dem och press ade uppt. Han fick pressa hrt, fr de strvade att vara slutna, och f r en stund rs han och drog sig undan: Det kndes precis som om gestalt en hll emot. Rysningen kom djupt nerifrn. Ngonting sa att kanske hade han fruktansvrt fel. Kanske hade prsterna och alla andra rtt och det ta var en gudomlig varelse i gudomlig dvala. Hur skulle han s skert kunna veta motsatsen?

Vad visste han om gudars form? Han rs, men den medfdda vetgirigheten och ren av rollspel, knslan att allting var falsk het och frstllning, segrade ver vidskepligheten. Han steg ter fram, vidrrde den sovandes gonlock. De rrde sig fr hans tryck och ppnades. Men bli cken ur de dolda gonen var s ohygglig att han steg bakt igen. H an fick samla allt sitt mod fr att ter ppna Vktarens gonlock och m ta blicken ur det ickemnskliga. Det fanns inga gonvitor, inga irisar, inga pupille r. Det var bara ett glimmande mrker. Han bjde sig djupt framt och tittade noga, men dr fanns ingenting. En hinna som av det allra finaste glas som glasmakarna frmdde stadkomma i sina hyttor, av sand, kalk och soda. Men ingen glasmstare skulle kunna stadkomma ett s rent och fint och glimmande genomskinligt glas som detta Nr han sedan om det nu var glas.

strckte handen efter en oljelampa och lyste ner i den glimmande svrtan skymtade han ngonting. Det var som tunna blad, som delvis tckte varandra. P ngot vis liknade det en irisring och kanske kunde de dr bladen rra sig och f ppningen i mitten att bli s trre eller mindre. Men

vilket ga! Och ter kom den kalla rysningen upp i honom och han slppte de gudomliga gonlocken. De slog igen med tunna, metalliska ljud. En annan gng underskte han Vktarens nsa. In gen luft strm rrde sig ut och in ur den. Den hade inte tv nsborrar, bara en. Nr han lyste in i den sg han ett finmaskigt nt av tunna metalltr dar, det var allt. ronen i viss mn liknade de ron. Men inne i de ras tratt form syntes ett nt av metalltrdar. Munnen, var det en mun? Inte avsedd att ta med, i alla fall. Den sg ut som en utdragen oval, tckt med ett metallnt. Vi lken stmma skulle hras ur en sdan mun? Sedan fanns det fler underliga organ p Vktarens huvud. Uppe p hjssan fanns en liten slt kula. Ovanfr vardera rat satt sm sprt. Det syntes en tunn linje som gick frn pannan till nac ken, som om man skulle kunna lyfta av hela hjssan. Hr och var satt sm runda saker, med en tunn skra tvrs ver. Bl Tornet - 8 Hnderna var strre n mnniskors hnder och ins idorna var en av de f platserna p gudakroppen med mjukhet. De var gr svarta och det kndes som att trycka mot en fast muskel om man pressa de fingret mot dessa ytor.

Fotsulorna var likadana. Dr var det mjuka omrd et tjockt, lika tjockt som lngden p hans yttersta tumled. Vktaren kunde tydligen g mjukt och nr han tnkte det kom ter en rysning djupt inne i honom, fr om Vktaren var sdan, d mste han ju verkligen ha gtt omkring och varit levande. Mitt p Vktarens vlvda brstkorg fanns en fyrka nt. En tunn linje, som bildade en fyrkant. Vid vre lngsidan satt en ltt upphjd fyrkantig sak. En natt slogs Ervin av en tanke: Det sg ut precis som en lucka. Hade Vktaren en lucka i brstet? D mste den dr lill a saken vid dess vre sida vara en lsanordning? Han prvade mnga g nger att ppna, men det lyckades aldrig. Gudavarelsens inre var slutet fr honom. Nr Ervin fyllde arton r och allts hade varit fem r vid templet som adept hade han ntt den lder d han kunde ern den allra frsta graden som prst. Arton r var minimildern. Sedan skull e han kunna avancera snabbt. Men om han verkligen skulle bli rkebisko p fr hela Kyrkan s mste han vnta tills han fyllt femtio minimildern fr den fr det var

tjnsten. Mnga trodde redan nu att han skulle bli rkebiskop vid den ldern. Om den tidigare rkebiskopen dog skulle man rentav kunna hlla

posten vakant ngra r, ifall en stjrna som Ervin var nra den rtta ldern. Hela Selitaslkten var nrvarande vid Ervins prst vigning. Det hade funnits en prst i Selitaslkten tidigare, men det var lnge sedan. Han hade dtt lngt fre Ervins fdelse. Slkten var stolt. Att ha en prst inom slkten var ngot att yvas ver. Och ryktet kunde redan bertta att Ervin var en prst med en lysande framtid. Det hade sa gts att vissa prster anskt om dispens fr att ge honom frsta graden redan f re arton rs lder, men de hgre prsterna hade avrtt. Huvudet p en ad ept kunde ltt vxa sig fr stort om han steg fr snabbt. P kvllen efter prstvigningen hll Selitaslkten stor fest med mnga gster, men Ervin var inte nrvarande. Den nyvigd e prsten skulle vistas i hgaltarrummet den natten, frsnkt i bner till g udarna om vgledning. Ervin tillbringade allts natten hos Vktaren, men inte frsnkt i bn. Han underskte altaret istllet, fr en tanke hade kom mit fr honom: Den dr fina linjen runt altaret, strax under dess vre kan t, liknade ju den fyrkants linje som fanns p Vktarens brst. Den liknade o cks linjen runt Vktarens huvud. Var kanske linjen ett tecken p att altarets vre del kunde lyftas av? Var altaret en lda? Och vad fan ns i s fall i denna lda?

Bl Tornet - 9 Men det kunde han inte ta reda p. Vktaren lg o vanp altaret. Dr hade Vktaren alltid legat. Ingen visste vem som l agt Vktaren dr, det hade skett i den avlgsna forntid d Vktatren var it samman med Profeten. Det mste ha skett efter Profetens dd. Sedan had e ingen ngonsin flyttat Vktarens gudakropp. Altarduken, den tunga och rikt broderade, hade et t avlngt hl i mitten. Den trddes runt Vktarens kropp och syddes se d an ihop. Nr den skulle bytas fick man sprtta upp smmarna. Fr Vktare ns kropp fick inte rubbas. Blotta tanken var ett helgern. Ervin skul le inte drmma om att sga till ngon att Vktarens kropp kunde ju lyfta s medan man bytte altarduk. r av lyhrd frsiktighet hade lrt hono m att noga undvika blasfemier, och det skulle varit en blasfemi, en gr ov hdelse, att fresl flyttning av den hgheliga lekamen frn altaret. Var fr vrigt gestalten flyttbar? Den natten prov ade Ervin fr frsta gngen hur tung Vktaren var. Han grep tag i Vkt arens hgra arm och lyfte. Det var en tung arm, men den gick att lyft a. Det hrdes ett mjukt knirkande ljud nr han lyfte. Sedan lyfte han i be nen, frst det ena, sedan det andra. Tungt var det, men utfrbart. Ngra st arka karlar borde kunna

lyfta hela kroppen. Om prsterskapet sett hur den nyinvigde prsten uppfrde sig i det heliga rummet under sin bnenatt skulle en avln g grop hastigt ha grvts, han skulle ha hljts ver lngt innan morgonrodna den kom i ster och hans namn skulle strukits ur bckerna. Men ingen visst e det. Alla tog fr givet att hans natt tillbringades p kn i brinnande b n. Efter tacksgelsen vid soluppgngen begav han si g till hemmet fr att fr frsta gngen, som nybliven prst, ge sin fami lj och hela sin slkt vlsignelsen. Han gjorde det med hngivelse och v rdighet och hll en fngslande predikan om hur gudarna i nattens tyst nad gett honom hrliga visioner och en underbar vgledning. Den efterflj ande psalmsngen klingade stark ur mnga strupar. Selitaslkten vis ste att den nu hade en prst med verkligt hg kallelse inom sin krets. Ervin hycklade inte. ren av rollspel hade frvand lat honom dithn att han inte lngre knde det som om han upptrdde f alskt nr han talade om det heliga med mnniskor. Han gjorde det helt otv unget. Det var inte frstllning, inte lgn och bedrgeri. Det var ju b ara s att livets spel krvde detta. Han knde rentav en varmt religis hnfrelse nr psalmen

brusade ur hundratals strupar och slktingarnas gon glnste mot honom i krlek och stolthet. Han var sjlv vertygad om at t han skulle bli en vrdig prst. Han fljde ju spelets regler in i dess minst a detaljer. Han tnkte det inte i ord, men hade det som en aning in om sig: Att alla andra prster Bl Tornet - 10 ocks var medvetna om dubbelheten i livet. Att de frstod att verkligheten var en, medan livsspelets rollvrld var en annan men att bda var verkligheter. Han trodde att de andra var som han , men att ingen ngonsin lt ana det. Det ingick i spelet att aldrig tappa m asken det allra minsta, att fullflja rollen nda in i dden. Drfr var hans varma predikan kta. Drfr glim made hans gon i uppriktig gldje mot dem alla. Han var ju precis v ad han skulle vara. Han var en god rollspelare, en stolthet fr dem allesa mmans. Han skulle aldrig gra dem besvikna genom att missa ngon replik e ller genom att ha fel tonfall och inte heller genom att ha fel minspel. S pelet mste vara kta. D r man god. Att Vktaren bara var en docka av ngon underlig metall, att den inte sov, eftersom den aldrig varit vaken, inte var d d, eftersom den aldrig levt och samtidigt var en gudavarelse: Det var ju tv olika verkligheter och

bda var verkliga i sig sjlva, men overkliga i rel ation till varandra. S r livet: Dubbeltydigt, tvsant. De heliga skrifterna fanns. Han hade lst dem, ls te dem nnu, skulle fortstta att lsa dem i hela sitt liv. De berttade sllsamheter, som p ett stt var helt sanna, p ett annat stt rena phitte t. Sagan r sann i sagans vrld. Allting r sant, frn sina egna utgngspunk ter och med sina egna spelregler. Nr mnniskan dr s ruttnar hon bort och finns inte mer. Det r den ena sortens verklighet. Men i en annan sor ts verklighet lever mnniskans tankeliv, hennes sjl, vidare. Bda ve rkligheterna r verkliga, p olika stt. Ervin trodde att ju hgre grad man uppndde inom det prsterliga kallet desto fler verkligheter kunde man srskilja och h lla verkliga bredvid varandra, utan att en enda av dem blev mindre sa nnolik. Han var verkligen en lovande prst, bde i andras och egen uppfattn ing. Han fortsatte idogt sina studier sedan han erntt den allra frsta graden. Han lste och lste igen, luslste och tolkade, dis kuterade med andra prster och skrev med omstndlig mda ner sin ta nkeverksamhets produkter med hjlp av blck i olika frger p pap persark.

Framstllningen av olikfrgade blcksorter fanns beskriven i de heliga skrifterna. Dr fanns ven beskrivet hur man koka de bark frn vissa sorters trd, tvttade och bearbetade massan tills den fil tade ihop, tog upp den p formar och lt arken torka, var p de glttades f r att bli jmna. De sm pappersbruken lydde under Kyrkan, eftersom de va r sakrala verk. Det allra mesta papperet gick till Kyrkan, resten till skolor na som ocks stod under Kyrkan. Ls- och skrivkonst var ju sakrala k onster. Bl Tornet - 11 Endast en prst kunde tnkas skriva p papper, f r papperet var avsett att bevara. I skolorna skrev barnen p tavlor av mjuk lera eller vax, ibland p tavlor av slt skiffer, med krita. Det skulle inte b evaras, det var bara skrift fr vning i skrivkonsten och rknekonsten. Men v ad Ervin nu skrev p papper, med blck i olika frger, var avsett att be vara. Det var ju tolkningar av de heliga skrifterna. Med tiden skulle han f skriva sdant, som skulle samlas i buntar och bindas till bcker fr att antingen g till skolorna , klostren eller bli placerat i Kyrkans bibliotek. Sistnmnda var omfattande. M en det allra mesta var vad prster frfattat. De ursprungliga heliga skrif terna var f, ven om de mngfaldigats av tlmodiga munkar och prster.

S lnge han fortfarande var adept fick han inte s e de ursprungliga heliga skrifterna. Ibland tvivlade han p att de fa nns. Men nr han blivit prst frdes han till det rum under templet dr de ssa unika bcker frvarades. Det var ett litet rum, fr bckerna var f. Han tillts att ppna dem och studera dem, men det skulle inte bli ngo n vana. De fick inte slitas ut. All deras text och alla deras bilder fann s kopierade gng p gng. Men som nybliven prst skulle han f uppleva stor heten att rra vid dem, knna kraften frn dem, se den ursprungliga skrift en och se de kta bilderna. Det var en stor upplevelse. Papperet i dessa bcker var snvitt och mrkligt b lankt. Texten var liten och otroligt jmn. Och bilderna ningar. Inte ens den det var inga teck

skickligaste bokillustratr eller konstnr, frsedd med massor av frger, skulle kunnat f fram ngot sdant. Det var som a tt se verkligheten sjlv. Och infr detta sviktade Ervins hela vrld. Detta var ju verklighet. Ingen mnniska kunde stadkomma ngot sdant, endast gudar. Och vid den tanken darrade han fr han blev medveten om hu r hdiskt han uppfrt sig mot gudarnas Vktare. Sedan vxte han hastigt in i rollen och accepterad e ven denna

verklighet bland verkligheter. De andra gjorde det ju, de uppfrde sig helt naturligt, som prster skall. Han var nu en av dem och inte en min i hans ansikte var fel nr han sakta vnde bladen i den heliga skriften och godtog dess verklighet.. : 2 Bl Tornet - 12 Staden Medrel, dr Ervin ftts, kallades Den Helig a Staden eftersom det var dr Kyrkans modertempel, med den sovande V ktaren, fanns. Det var den strsta staden, med nrmare trettiotusen mn niskor. De flesta arbetade fr templet. Templet lg p en hjd i nrheten av floden och o mgavs av parker. Det var byggt i kvadersten och frsett med pelarrade r, gesimser och balkonger, omgivet av terrasser, paviljonger, prydnadsmurar och fontner. Det var ett mycket vackert tempel, om n lgt och p ngot v is tungt massivt som en borg. I vardera hrnet av sjlva huvudbyggnadens tak fanns torn. Taket i vrigt var helt fritt och ppet. Dr hll man vissa gudstjnster, frmst vid vinter- och sommarsolstndet, vid vr-och hstdag sjmning och vid de tillfllen nr den ena av de bda mnarna passera de den andra p himlen.

Taket var belagt med jmna stenplattor, vars foga r ttats med asfalt fr att skydda det underliggande bjlklagret mot fukt. Innertaket var gjort av mycket kraftiga bjlkar, f r att klara tyngden av stenmassorna. Det stttades av grova pelare. ve n inne i hgaltarrummet i templets mitt fanns tv pelare, vid altarets huvud - och fotndar. Det skulle ju inte duga att taket strtade in ver den sovand e Vktaren. Templets huvudtrappa var riktad t ster och flod en. Bakom templet, strax utanfr tempelparken, lg de byggnader i vi lka prsterna hade sina bostder. Ogifta prster bodde i sm lgenheter i en- eller tvvningsbaracker. Gifta prster hade sm stugo r. Hgre prster bodde i ett annat omrde, nrmare staden. Strre hus, st rre trdgrdar. Staden var uppfrd av tr, lera, tegel och huggen sten. Den var prydlig. Det dg inte att Vktarskapets heliga stad var gyt trig och lortig. Gatorna var raka och breda, belagda med sten. Husen kund e vara upp till tre vningar hga. Utanfr denna stadsform lg villor na i sina trdgrdar de rikares stadsdelar. Templet och den prsterliga bebyggelsen lg sde r om staden. t ster fanns floden. Dr lg hamnen med sina kajer, pira r och magasin. Floden

var bred, nrmare fyrahundra meter mitt fr stade n. Btar kom och gick dagligen. Vster om staden vidtog skogarna, som strckte si g nda till bergskedjorna i vster. Frn staden sg man dem i nte fr skogarnas skull, men frn templets tak kunde man se deras blnan de kontur. Norr om staden lg lantbruken. De strckte sig mi lsvitt. Landsvgen mot norr, bort genom jordbruksdistrik ten, anvndes betydligt mer n landsvgen t sder, som gick l ngt vster om templet och frsvann i skogarna. Men staden Medrel lg ga nska lngt t sder, s Bl Tornet - 13 lngt att dr aldrig fll sn, och hade betydligt fl er stder norr om sig n sder om sig. Sderut, mot mer tropiska trakter, u pprtthlls frbindelserna bst med hjlp av fartyg lngs flod en. Och lngt nere i sder fanns havet. Det strckte sig bort i evighet eller tminstone till den plats dr himlakupan mtte det. Fortsatte man mnga dagsresor t ster ndde ma n havet ven dr. Men t vster fanns bara berg, bergsomrden s dslig a att ingen kunde leva dr. Antagligen fortsatte dessa berg nda fram til l himlakupan. ven i norr kom man till havet, men drute fanns ar och sedan en

strre kontinent. Fortsatte man lngt, lngt upp i norr p den kontinenten ndde man den eviga vinterns rike. Och bortom is arna fanns ju sedan kupan, den kupa som vilade ver hela vn den. Det var Ervins vrld och han godtog den sdan de n var. Det var en bra vrld. Naturligtvis, eftersom det var den enda vr ld som fanns. Brdigt, gott land, omgivet av hav och hljd av en kristall kupa och dr utanfr den goda solen, de tv mnarna och de sm, sm stjr norna. Gudarna, de fanns ngonstans bortom stjrnvrlde n. Stjrnorna var, som det sades i skrifterna, sm hl in till det eviga lj usets vrld. Det var en verklighet bland alla andra verkligheter. Ngon sllsynt gng fick han tillstnd att granska de ur sprungliga heliga skrifterna. Varenda en av dem hade sin egen titel och alla titlarna brjade med ordet "elementr". Uttolkare hade olika uppfa ttningar om vad det ordet innebar. Den of_ficiella uppfattningen, std d av de hgsta kyrkliga kretsarna, var att det bara betydde att skriften h andlade om tillvarons element. Men i vissa uttolkares skrifter antyddes att ordet kunde betyda att boken handlade om det frsta, enkla och skulle ha en mer komplicerad fortsttning i fljande bcker. Men var fanns d d essa fljande bcker?

Uttolkarna med denna uppfattning ppekade att pr aktiskt taget alla bckerna hade siffran "1" under titeln. Det borde ha som konsekvens att det skulle finnas bcker med siffran "2" och s vi dare. Men det fanns ju inga bcker med annat n siffran "1" under titeln. Den officiella sikten var att siffran "1" betydde att boken ifrga stod f rmst, var det frsta och frnmsta. Ervin hll naturligtvis fast vid den officiella sikt en. Han fljde det goda spelets regler. Det goda spelets regler sger att nr man handlar rtt s r livet behagligt, men nr man handlar fel s r liv et obehagligt. Om man opponerade sig mot den officiella sikten fick ma n uppleva obehag. Det var ju beviset fr att man handlade fel. Bl Tornet - 14 Men eftersom alla verkligheter r verkliga i sig sj lva kunde han naturligtvis inom sig vervga vad andra sikter k unde ge fr resultat. Att ppet diskutera dem skulle dock vara oklokt. Han visste att personer, som antytt andra mjligheter n de officiellt sanktione rade, hade ftt bekymmer. Det mildaste av alla dessa bekymmer v ar att de stannat dr de var och inte kommit en enda grad hgre. Kyrkan t nkte inte tillta falska ider att nrma sig topplacering.

Men det fanns ju begrundansvrda saker att hlla i minne. Alla dessa heliga skrifter hade, utan tvivel, ngot "element rt" i stilen. Det lt som om en vuxen berttade fr barn. Till och med nr det avsljades hur man utvann malm ur bergen, tillverkade koppar, tenn, mssing, brons, jrn och stl, lt det inte som om en vuxen delgett sina r n till en annan vuxen. Det lt inte ens som beskrivning, snarare som en frkl aring till ett litet barn, som uttryckt undran. Det var verkligen ngot "ele mentrt" ver det hela. Ervin hade sjlv helt hdiskt tnkt att han kunnat uttrycka sig klarare, mer exakt, mer detaljerat och nd med frre ord.

Men den officiella och sanktionerade frklaringen till det ngot barnsliga uttryckssttet var att mnniskorna var g udarnas barn och naturligtvis talade gudarna d som vuxna till barn . Vad eljest? Skulle de tala till sina sm barn som till jmlikar? Blotta ta nken var en blasfemi. Ervin sg mycket noga upp med blasfemier. Men in om sig, i de mnga verkligheterna, kunde han tnka fritt. Men av alla de heliga bckerna var den namnlsa boken det mrkligaste. Den hade inga bokstver och heller ingen siffra p prmen. Och dess text var helt olik alla de andra bckernas text. I sjlva verket sg den ut att vara handskriven, m ed blck. Men det var

ett mrkligt blck. Det var svart och tydligt, hade inte bleknat p tvtusen r. Alla andra sorters blck, som ju dock framstll ts efter anvisningar i de heliga skrifterna, bleknade. ven de bsta sortern a blev blekare med tiden. Vissa efter r hundraden, men nd. De bleknade. Inte s texten i den namnlsa boken. Den boken var upphov till mnga myter. Det sades att den hgste av gudar sjlv skrivit den. Det sades att Profeten skr ivit den och dr gett mnniskorna hemligheter, som gudarna egentligen inte velat utlmna till sina barn. Det sades att nr den boken kunde tolk as s skulle tidens nde ns och gudarna stiga ner i mnniskornas vrld. Det berttades sagor om hur en och annan lyckats tolka texten och d uppntt samma makt som gudarna. Kyrkan sjlv ha de aldrig slppt ut ngon sanktionerad sikt. Den namnlsa boken var ett mtligt mne. Men Bl Tornet - 15 Kyrkan hade inte frbjudit kopiering av boken. De t fanns mnga kopior. Det fanns ocks mnga tolkningar. Men ingen av d em blev meningsfull. Den namnlsa bokens hemlighet var vl frborgad. Ervin hade studerat den och gnade sig sedan t s tudium av kopiorna, varefter han begravde sig i bcker med mer eller mindre obegripliga

tolkningar. Han gjorde ingen egen analys. Lyhrd som han var mrkte han att Kyrkans hgsta ogillade rotande i den namnls a bokens mysterium, antagligen drfr att Kyrkan inte hade ngon egen sikt om den. Helst hade vl de hga velat slippa den namnlsa boke n, den gav ju bara bekymmer. De kunde ju frklarat den som falsk, m en den var klart och tydligt tillverkad p samma stt som vriga heliga skrifter. Fr rhundraden sedan hade en munk frskt lsa pro blemet genom att frklara den namnlsa boken som ett verk av de o nda. Men det var att g fr lngt. Kyrkan hade ogillat frsket. Vad som h nt med munken var numera ovisst, men hans bok var illa sedd och fic k endast studeras av prstvigda, som hade gudomligt frsvar i sitt hjr ta gentemot lgnens andar. Att studera helig skrift krvde ett sinne av rtt s ort. Vad som stod i de heliga skrifterna gllde som hgsta och enda sann ing, bortom alla tvivel. Ibland kunde denna officiellt godknda sikt hejda mnniskorna, p ett stt som kunde tyckas mindre gott. Det fanns sdana f all beskrivna i historiebckerna. En gng i tiden hade en man konstruerat en frbt trad version av det

vattenhjul, som fanns beskrivet i de heliga bcker na. Det hade haft hgre verkningsgrad. Men hans version hade frbjudits o ch mannen hade frdrivits frn mnniskors gemenskap. Om man an vnde hans vattenhjul skulle man g utver vad gudarna faststllt. Ske rt skulle man d rubba den naturliga balansen och stra tingens ordning. Hur hans hjul sett ut fanns inte lngre beskrivet. Det fanns fall av liknande art skildrade i historie n. Samtliga nmndes som varnande exempel. Ervin tog varning. Han avv ek inte frn vad gudarna faststllt. Men inom sig undrade han: Om det lg ngot i vad vissa vgat yttra att "elementr" betydde "grundlgga nde" s hade gudarna bara gett grunderna och menat att mnni skorna skulle g vidare frn dessa grunder. Men, och det var ett viktigt men: Gudarna hade in te sagt detta ngonstans i skriften. Att sjlv anta ngot sdant var att upp hva sig mot gudarna, tro sig veta minst lika bra som de. Det k unde bara en dre ta sig fr. Bl Tornet - 16 Om gudarna yttrat sig helt obegripligt s fanns de t skert en mening ven i det. En av de heliga bckerna handlade om biologi, skildrade hur

animaliska och vegetabiliska kroppar var uppbygg da. Mycket dr var gtfullt. En avdelning handlade om kroppsvrd oc h hygien och dr nmndes sjukdomar. Det sades att sjukdomar vlla des av mycket sm onda vsenden, som kallades "bakterier" och "virus". Ef tersom man inte kunde se dem mste de vara andevarelser. Men dr nmndes ven att nr gudarna skapat de f rsta mnniskorna s hade de gett dem gudomligt skydd mot de sm de monerna. Mnniskor skulle inte kunna bli sjuka. Om ngon n d blev s juk s mste det bero p att det rvda skyddet frndrats och frsvagats. Fr mycket lnge sedan hade man drfr avlivat sj uka. De mste ju ha avvikit frn det godas vg och ftt det onda i sig och om de fick fortplanta sig skulle det onda g i arv. Numera ddade man inte de sjuka, men de isolera des och fick inte stta barn till vrlden. Att bli sjuklig betraktades som antingen ett straff eller en prvning. I sistnmnda fallet ville gudarna prva om man hade gudomlig kraft nog att st det onda emot. Dog man, ja d h ade man inte den kraften. D var det rtt att d. Men i skrifterna stod om sjukvrd. Man fick inte v ara obarmhrtig mot de sjuka. Man mste ge dem vrd, ge dem krleksf ullt std i deras kamp

mot demonerna i det ondligt lilla, bedja till guda rna tillsammans med dem, ivrigt uppmana dem att offra, frsaka, avst frn all njutning, ptaga sig brdor och bekymmer och drmed visa sin vilja att vara som gudarna krvde. De flesta dog av alla dessa umbranden, men d hade inte viljan till det goda varit stark nog. Men sjukdomar var mycket sllsynta. Det var verkl igen, precis som skriften ld, de svaga som blev sjuka. Det var nr Ervin hll p med studierna av sjukdo mar som han kom att tnka p den farsot, som hrjat fr mnga r seda n. Trettiotta personer inom Kyrkan hade dtt. Hur mnga vriga hade dt t? Han brjade forska i biblioteket i Templets omfatt ande kllare och fann att det blev rtt svrt. Av ngon anledning ville i nte Kyrkan orda om saken. Han fick leta rtt p hnvisningar hr och var, ska sig frn en klla till en annan. Ovntat nog hittade han bra hnvis ningar i en bok med sedelrande berttelser. Dr nmndes att inte ens de prstvigda gick fria frn frestelser, att de kunde f hgmodiga tankar och frng gamla goda seder och straffas s som biskop Javal hade straf fats, tillsammans med hela sitt flje av trettiosju prster. Bl Tornet - 17 -

Trettiosju plus en blev trettiotta. Ervin kunde sn abbt leta rtt p en bok med biskop Javal Dorida Kasatas levnadsteckning. Dr fanns alltsammans. Farsoten hade krvt trettiotta ddsoffer, men int e fler. Alla farsotens offer var prster. Varfr hade gudarna straffat eller pr vat enbart dessa? Ervin forskade metodiskt vidare. P vad stt hngde de trettiosju prsterna samman med biskop Javal? Hur, var och nr drabb ades de av sjukdomen? De hade drabbats p ett och samma r, sedan de v id sommarsolstndet varit samlade till en religis hgtid. De hade sam tliga varit deltagare i den rliga vallfarten till Bl Tornet i bergen i vster. Var det s farligt, s verkligt livsfarligt, att vallf rda till Bl Tornet? Nej, ingen hade blivit sjuk av det, vare sig fre eller e fter Javals och hans fljes vallfart. Varfr d just de? I Javals egen levnadsteckning stod inte mycket. D r stod att han "i sin krlek till gudarna trtt dem alltfr nra". Det va r egentligen det hela. Men vad hade han gjort? Ervin fick ska lnge innan han hittade ngon sort s frklaring och den stod i en bok, som beskrev hur det sg ut i de tra kter dr Bl Tornets gudomliga mysterium var belget. Dr nmndes, g ivetvis, mest om Bl Tornet sjlvt dess fantastiska hjd, dess slta gl immande yta, dess

vlvda std, dess oerhrda majestt. Men dr nm ndes ven Kistan, som lg i en rmna ngra hundra meter sder om Bl T ornet. Biskop Javal hade tilltit sig att ppna Kistan. Ha n hade sagt att eftersom det inte var frbjudet nte ens fanns nmnd i eftersom Kistan i

skrifterna s var den kanske en gva frn gudarn a till mnniskorna. Ingen hade tnkt p det frut. Kistan var knd se dan historiens gryning. Den bara lg dr. Men ingen hade rrt den. Kansk e hade biskop Javal rtt i sitt antagande, kanske hade gudarna ingett honom den tanken? Kistans lock var ltt att ppna. Man bara lyfte det . Utsidan var av den blglnsande gudamaterian. Insidan var graktig. Och i Kistan fanns en silvervit metall i form av pulver. En mycket tung metall. Man tog upp den i olika krl och underskte den. Man hll p med denna metall under hela den tid som besket vid Bl Tornet varade. Metall en var ett mysterium. Man hade fyllt psar med metallen och burit den s om amuletter. Ngra hade gnidit pulvret mot kroppen fr att helga sig. Slutligen hade man kryddat maten med pulver fr att bibringa den gu darnas kraft. Men nr man skulle lmna platn och tervnda hem hade biskop Javal pltsligt bestmt att all metallen skulle terbrdas till Kis tan: Man skulle invnta ett

gudarnas tecken innan man frde ngot av detta h eliga pulver bort frn bergen. Bl Tornet - 18 Sedan blev alla mycket sjuka och dog. De dog inte ltt. De fick fasansfulla sr, tappade hret, led ohyggligt. Biskop Javal hade handlat i krlek till gudarna, m en han hade handlat fel. Gudarna hade snt sitt straff. Varenda en av de trettiotta, som deltagit i det rets vallfart, hade dtt. Det var den farsot, som gjort att man pfljande r mst ta in trettiotta adepter till pr sterlig utbildning, fler n ngonsin i historien. Det gllde att hlla sig till de heliga skrifterna. Om ngonting inte stod nmnt i dem s betydde det inte att det var tillt et. Snarare tvrtom. Hll man sig till skrifternas pbud och frbud s vandr ade man sker genom livet, trygg i gudarnas nd. Ervin lste, begrunda de och stadfstes i sin tro: Det gllde att flja spelets regler. Han ville se Bl Tornet. Han ville medflja en vall fart dit. Vallfarten skedde varje r, en gudstjnst hlls vid sjlva so mmarsolstndet uppe vid Bl Tornet. Men Ervin var nnu fr ung och hade f r lg rang. Prsterskapets grader var mnga. Hgst upp fanns rkebiskopen, som var

verhuvud fr alla biskopar. I realiteten var han h gste herren ver modertemplet i staden Medrel, men templet styrde s av biskop Emsako. rkebiskop Maddur var gammal och hll sig hemma i sitt biskopsste i norr. Han gjorde inget vsen av sig. Hgste ledare ns auktoritet lg i det ickesedda, ickehrda. En ung prst som Ervin var ingenting. Han var ot nkbar fr en vallfart. Tiden mste ha sin gng. Ervin gifte sig nr han var tjugotv r gammal. En prst hade inga svrigheter att hitta en lmplig maka. Vilken prs t som helst skulle kunna gifta in sig i de rikaste familjerna. Att ha en prs t som mg var en storhet. Att ha en prst i slkten var en ra tt ha ngot mer del i nstan som a

gudarna n folk i allmnhet. Ett prsterligt gifte var nstan alltid en frmlning mellan gudomlighet och ekonomisk mak t. Ervin, med sitt rykte att vara en stigande stjrna, hade absolut inga sv righeter. Han hade i sjlva verket haft fyra lskarinnor ur h gt uppsatta familjer. Men den fjrde blev svr. Hon ville ha honom till kta make och var s fast besluten att n detta ml att hon brjade hot a honom. Han blev vldigt illa berrd. Frsiktig till sin natur som han var vil le han inte riskera ngon

skandal. Men hotet gick frbi nr flickan rkade f en mer frmnlig friare: Mer kapital. Kanske mindre av gudars glan s, men mera av pengars. Sistnmnda segrade. Ervin hittade sin rtta brud strax eftert. Hon till hrde en burgen familj, en gammal och ansedd slkt. Hon var ett lmpligt parti fr en ung prst. Bl Tornet - 19 Tyst och eftergiven, snll och lydig. Faktiskt ocks vacker. Och slutligen, men inte minst viktigt: Hon hyste en varmt romant isk krlek till den reslige unge prsten. Ervin skulle varit galen om han inte gift sig med henne och galen var han inte. Han var klok. Han lskade henne inte, men tyckte att hon var trevlig. Resten fick bli gud arnas sak. Ernjeli Mokanja Dyleta blev en frtrollande vacker brud och Ervin en sttlig brudgum. De fick en stuga med tre rum och kk av templet. Samtidigt hjdes Ervin nnu en grad p den lnga gradskalan inom den prsterliga hierarkin. Framtiden var full av ljus. E tt r senare blev han stolt fader till en npen liten flicka och samtidigt gjor des han till frestndare fr templets bibliotek, nr den gamle bibliotekari en dog mycket lmpligt. Bara tjugotre r gammal hade han uppntt en myc ket vacker post inom

Kyrkan och samhllet. Han borde vara lycklig och tillfreds. Det var han ocks. Han var lycklig, tillfreds, full av frvissnin g att hans bana genom livet var upptriktad. Men han grubblade stndigt ver gtor, som han inte borde ha grubblat ver om han skulle siktat enbar t p hgre positioner. Han kunde acceptera de mnga verkligheternas ve rklighet. Det var inte svrt. Verkligheten r mngfaldig och nd en, de t var han invand med. Men han kunde inte f grepp om den dr hgre ver kligheten, i vilken alla verkligheter ingick. rkebiskopen kunde det sker t. Det mste en rkebiskop kunna. Det r ju just drfr som han r rkebiskop. Han har i sig helheten av alla delverkligheter. Tids nog fr man den insikten, om man r av rtt sort. Ervin ansg sig vara av rtt s ort. Vid femtio rs lder, rkebiskopsldern, skulle han skert kunna samla alla verkligheter till en och se sambanden mellan dem. Men han var otli g: Han ville se denna helhet redan vid tjugotre rs lder. Som chefsbibliotekarie ver modertemplets vldig a bibliotek hade han oinskrnkt tillgng till allt som ngonsin inbundit s fr frvaring i dess hyllor. Han rdde ver alla de rum och gngar, so m genomborrade hjdstrckningen under templet. Det var smala g ngar, sm rum. verallt

fanns pelare, som skrade underjordens hemvist m ot tyngden av templet ovanfr. Det var vindlande gngar och lnga gng ar. De strckte sig lngt utanfr templet och ven utanfr tempelparken. E n gng i tiden hade man ftt problem med floden ster om templet: Dess v atten sipprade in nr man gick mot ster och p djupet. Men sedan hade man plomberat de gngarna med den form av cement, som man hade beskrivni ng p i de heliga skrifterna, dr basmaterialet var lera och kalk. N umera var gngarna skra och torra. I detta vldiga bibliotek skte Ervin efter svar p frgor som han inte kunde uttala hgt. Det fanns otaliga bcker dr. Men alla gick tillbaka p Bl Tornet - 20 de heliga original som han redan lst och det mes ta tycktes honom vara fromt svammel. Ingenstans fanns ngon redogrels e fr vad som hnt i historiens gryning, nr Vktaren vandrat omkring bland de frsta mnniskorna. Ingenstans fanns ngot nmnt om va rt Profeten tagit vgen. Vart Vktaren tagit vgen visste man. Han lg p altaret och sov och ingen visste hur lnge den smnen skulle vara. Me n vad hade det blivit av Profeten? Det visste ingen. Det fanns legenderna och myterna. Heliga mn ha de haft visioner och

skrivit ner dem. Men alla dessa visioner var olika. Kanske inte strande mycket: Kyrkan tillt inte motstridigheter. Versio ner som avvek fr mycket frn de stadfsta blev avlgsnade fr lng e sedan. Det mste rda ngon form av samstmmig het mellan de versione r som de heliga gav. Om version vision till de tidigare s var fr frmmande i relation

mste den vara falsk och ingiven av demonerna i det ondligt lilla: virus, bakterier. Men nd fanns det olikheter. Ervin knde att des sa verkligheter lg litet lngre bort n andra verkligheter. De var, med ett ord ur boken om talvrden och rknekonst, "mindre sannolika". Men vad var d "mest sannolikt"? Det var en mycket underlig frga fr att komma fr n Ervin. Han ansg alla sannolikheter som lika sannolika, utgende fr n egna fundament. De var ojmfrbara. Varje verklighet var osannolik o m den granskades utifrn andra verkligheter. Varje verklighet var mest san nolik frn sitt eget fundament. Men, tyckte han, det borde finnas en generell ve rverklighet, i vilken alla de vriga var delar. Var fanns den verklighet en? Kunde ngon levande varelse under rkebiskops niv ade rentav vilda fatta den? Han h

funderingar p att ta kontakt med rkebiskop Mad dur och framlgga sina tankar. I sina mest optimistiska stunder drmde h an att Maddur skulle bermma honom och upphja honom. I sina mest p essimistiska stunder sg han den grop i vilken en hdare fick ta jord och d i vnda. Men det fanns skert ett svar ngonstans. Han mi ndes vad han hade sett fr mnga r sedan i templet, nr han lyft altardu ken och tittat p altaret dr inunder: En tunn linje. En mycket tunn linje, s om gick runt hela altaret, kanske s lngt som en tumled nedanfr verkante n. Den linjen mste betyda att det fanns ett lock p altaret. Nu, nr han var en aktad man inom hierarkin, lyft e han ter p altarduken och studerade den glnsande materian, tittade p den tunna linjen och fann nnu en sak: P ena lngsidan, str ax ovanfr linjen, fanns Bl Tornet - 21 en frdjupning. Den var inte stor. Kanske litet me r n en handsbredd i sidled. Men det var en frdjupning avsedd att stic ka in fingertopparna i. Detta var ett bevis s gott som ngot. Altaret had e det lock han trott att det skulle ha. Altaret var en lda. Altaret innehll n got. En lda utan innehll var fr dumt att tnka p. L ggs en gudavktare

ovanp en lda s mste ldan innehlla ngot, so m Vktaren r satt att vaka ver sen fr Vktaren sova bst han vill. De t mste finnas ngot i den lda, som uppfattades som ett altare. Vktare n vilade p en hemlighet. Men fr att komma t den hemligheten mste man f bort Vktaren och det var inte ngon ltt uppgift. tminstone inte f r en ensam person. Vktarens hgheliga lekamen var en tung lekame n, tyngre n vad en ensam mnniska orkade lyfta. Men hjlpmedlet fanns. Det hade funnits dr i rh undraden. Mnga av de ting, vars konstruktion fanns beskriv en i de heliga bckerna, hade tillverkats i relikexemplar, som fa nns p bord och hyllor i altarrummet. Dr fanns, till exempel, vattenhjulet . Dr fanns verktyg, som hammare, yxor, mejslar och tnger. Dr fanns ljus ter, metkrokar, ryssjor och nt. Dr fanns plogar och harvar xemplar. Dr fanns i miniatyre

ven den enkla och n d geniala konstruktion, so m kallas block och talja. Med denna kunde en ensam man lyfta vldiga tyng der. Block fanns det gott om i samhllet. De anvndes inom gruvdriften. De anvndes ombord p fartygen. Det fanns inga som helst svrigheter att f tag i block.. :

3 Ervin skaffade sig ngra block och en mngd rep. Han frenade blocken tv och tv och fick p s stt taljor. Eftersom ha n aldrig frut provat en talja blev han hpen ver hur ltt han kunde lyfta tunga saker bara genom att dra i ett rep, som lpte ver sprskivorna i de bda blockhusen. Som prst var det ingen svrighet fr honom att f ra in tre taljor i templet. Han placerade dem i ett litet rum strax u nder altarsalen. Frn gngen utanfr gick en trtrappa upp till en lucka i altarsalens sydstra hrn. Luckan var sprrad frn undersidan, s att i nte ngon skrckslagen adept skulle fly den vgen under sin tempelvakt. Ervin drog undan sprren. Bl Tornet - 22 Under flera dagar studerade han altarrummet myc ket noga. Tv meter frn altarets bda kortndar reste sig kraftiga pel are, som bar tv grova bjlkar, vilka strckte sig p tvren lngs altarru mmets tak. Ervin lmnade ett frslag till templets ledning att taket borde re ngras och mlas om. Frslaget ledde till att man underskte taket. Nat urligtvis deltog Ervin, han var ju fr slagsstllaren. Stende p fem meter l nga stegar underskte prsterna taket och det bestmdes att det skulle r enoveras, men frst senare.

Ervin bar ner en av stegarna i kllaren och placer ade den i gngen till den trappa, som ledde upp till altarrummet. Sedan vntade han tlmodigt p att det skulle bli hans tur att hlla tempelvak t. Nr han slutligen ntt fram till sin vakt och alla l mnade templet knde han ingenting alls. Han var mrkligt lugn. Det fan ns ingen oro i honom, ingen ngslan, inte ens spnning fikenhet. Han borde ha bara en stor ny

varit ngslig. Vad han mnade gra var ngot helt oerhrt. Det var vrre n hdelse: Det var gudaskndning. Om han blev pk ommen skulle man skert inte nja sig med att begrava honom levan de. Hans brott skulle vara fr svrt, man skulle frska blidka gudarna geno m att offra plgor till dem: Hans plgor. Skert mycket svra plgor. Me n han tnkte sig aldrig mjligheten att bli avsljad. Natten var lng, han var ensam i templet. S snart han hrt de lursttar, som talade om att solen frsvunnit under horisontlinjen och att han allts var ensam i temp let, lyfte han luckan i salens sydstra hrn, tog en av de nio heliga lam porna och hmtade upp stegen och de repfrbundna blocken. Sedan reste han stegen mot den ena pelaren, klttrade upp och knopade omsorgsfullt f ast det vre blocket vid den T-form som bildades av pelaren och takbjlke n.

Han upprepade manvern med den andra pelaren. Sedan fste han repet frn det ena av de nedre blocken runt Vktarens s kuldror, i armhlorna. Det andra blockets rep fste han runt Vktarens k nn. Han grep tag i det lpande tget och halade och blocken rrde sig m ot varandra. Det var hpnadsvckande ltt att lyfta Vktarens tunga kropp. Ervin hll i bda repen och drog och knde inget strre mots tnd. nd rrde sig pltsligt den blglnsande skepnaden och hjdes f rn det underlag, dr den legat i tjugo sekler. Ervin observerade att Vktaren glidit litet t ena sidan, eftersom repen inte satt exakt i den linje hans kropp bildade. Ha n mste vara frsiktig nr han senare snkte gestalten, s att den hamnade p samma plats dr den frut hade legat. Det dg inte att den hamnade en enda centimeter frn sin tidigare plats. Bl Tornet - 23 Nr den tunga skepnaden hngde en meter ovanfr altaret brjade Ervin lgga repen kring benen p ett mycket tungt sten bord, p vilket en mngd reliker och heliga artefakter var placerade. Han f ortsatte sedan att hala i repen tills Vktaren hngde nstan tv meter ova nfr sin urgamla viloplats. D fste han omsorgsfullt repndarna och steg fra m till altaret.

En tanke kom: Om repen brister r jag ddens. Se dan tog han bort altarduken, lt den falla till golvet och stack in h gra handen i den frdjupning han tidigare lokaliserat. Han lyfte och blev frvnad ver hur ltt det gick. Locket vgde skert inte mer n tre ttio kilo. Han hade vntat sig strre tyngd, med hnsyn till hur tung Vktare n var. Han hade rentav tnkt sig mjligheten att anbringa en tredje talja, placera en jrnkrok i handtaget och p s stt f upp locket. Men det b ehvdes inte, locket kom upp och vgde ver, fr att bli stende litet borto m lodlinjen. Ldan var full av bcker. Han hade visst det. Naturligtvis mste det finnas fler bcker och naturligtvis mste de ligga i den jttelr, p vilke n Vktaren vilade. Det var helt logiskt. Men han blev hpen ver mngden av bcker. Lda n var full och den mtte 80 centimeter i hjd, en meter i bredd och nstan tv och en halv meter i lngd. Det var en vldig massa bcker. Han brjade lyfta upp dem och placerade dem p e tt bord. Nr han lagt upp en sdan stapel att han hll under nedersta b oken med strckta armar och hade versta boken mot haken placerade han en oljelampa ovanp och bar stapeln ner i kllargngarna.

Han visste precis vart han skulle bege sig. I klla ren fanns ngra rum, som var avsedda fr enskild andakt. Det var lsba ra rum. Prster brukade ibland lsa in sig i timmar t meditera eller bedja. ibland i dagar fr at

Ervin bar in bckerna i ett sdant rum. Dr fanns naturligtvis inga fnster. Vggarna var av sten. En trbrits, ett bord, en st ol och en toalettspann med lock det var allt dr fanns. Ervin placerade bck erna p britsen. Han lt lampan vara kvar och trevade sig tillbaka genom g ngen. Sedan placerade han ut ytterligare tre lampor och fortsatte med ar betet att tmma den stora lren. Allt eftersom han tmde lren upptckte han att d et fanns annat n bcker i den. Dr fanns sm askar, somliga av met all, andra av helt oknda mnen. Tre askar sg ut att vara av grvit talg oc h kndes p samma stt, men ytan var s hrd att hans nagel inte lmnade ngot spr p den. Dr fanns flera underliga freml, som inte liknade n gonting han tidigare sett. Men han tittade inte nrmare p dem. Det fick han gra senare. Nu gllde Bl Tornet - 24 det att snabbt f lren tmd och allting i vrigt terstllt i ursprungligt skick. ven om han hade gott om tid s kunde ng ot ofrutsett ske och d kunde tidsfristen krympa ihop till ingenting alls.

Nr han lyft locket hade han haft en oroande tank e: Det fanns ju mjlighet att altaret var ngot i stil med Kistan d ruppe i bergen. D skulle han hotas av en grym dd, samma som drabbat Jav al och de trettiosju prsterna. Men han hade lst noga om hur det sg ut i den dr Kistan. Pulvret, det tydligen gudomligt laddade och livsfa rliga silverpulvret, lg inte lst i Kistan. Det lg i sm fyrkantiga skrin a v ngon grglnsande metall. Om han sett sdana skrin nr han ppnat l ocket skulle han genast ha snkt det igen och aldrig mer rrt vid altaret. Han var frdig vid midnatt. D var den stora lren helt tom. Han lste andaktsrummet i kllaren och hngde nyckeln i ett snre om halsen, innanfr drkten. Man skulle kunna ppna det dr rummets ls med en bjd spik, men ingen skulle tillta sig att ppna e tt andaktsrum, som s tydligt var reserverat. Han stngde lren och placerade altarduken p pl ats. Sedan snkte han Vktarens kropp tills den fick kontakt med altare t, varefter han noga passade in den exakt dr den frut legat. Det fan ns svaga mrken, som uppsttt nr man rengjort och polerat altaret, me n inte kommit t p de punkter som doldes av Vktarens kropp. Han knd e ocks efter s att inte altarduken kom i klm.

Nr han var frdig tog han ner taljorna och bar b de dessa och stegen tillbaka ner i kllaren. Sedan tog han upp oljelam porna och stngde luckan. Resten av natten lg han frsnkt i bn, f r inom honom fanns dock tanken att han kunde ha dragit sig gudarna s vrede. Han var orolig, nu nr allt var ver. Men om gudar na velat hejda honom s kunde de gjort det innan han ens fst upp det f rsta blocket. Det skulle varit enkelt fr gudarna. Om de nu velat hejda ho nom och bevara bckerna i deras lnnliga frvaringsrum under ytterligare e tt ovisst antal sekler. Men han knde sig trots allt underligt sker och t rygg, frvissad om att han inte handlat i ondo. Ingen hade sagt till hono m att lyfta Vktaren och ppna altaret, det var en id ur honom sjlv. Och nr han sedan sett vad altaret innehll kunde han stngt det igen och se nare frskt f de hgre prsterna att tnka att det kanske var dags att un derska vad altaret kunde dlja fr gudomliga hemligheter. Men hur skulle h an kunnat f dem att tnka s? Blotta tanken att flytta Vktaren var ju hdisk. Nej, han visste vad han ville: Han ville sjlv ha d essa bcker, sjlv studera gudarnas kunskaper. Han ville det s star kt att han var beredd att Bl Tornet - 25 -

bde kmpa fr det och d fr det. Ja, han insg nr han lg dr p kn framfr altaret och den tysta gestalten ovanp de t att han var beredd till och med p dden. S dyrbar var fr honom den s llsamma skatt han funnit. Han deltog i den fljande dagens mssor och bne stunder, s som det vntades av en prst efter en tempelvakt. Han sk tte sitt arbete i biblioteket, men var inne i det lsta andaktsrumm et tv gnger. Frsta gngen studerade han boktitlarna och upptckte tj ugofyra volymer med titeln "Lexikon". Den upptckten gjorde honom yr av gldje, hr hade han frklaringar till alla obegripliga ord han kunde st ta p. Andra gngen han var inne i rummet medfrde han en sck och packa de ner de tjugofyra ordbckerna. Han tog scken med sig hem nr han lmnade templet i solnedgngen. Ingen undrade ver scken. Han var prst som de andra och hade vl skl att bra hem ngot i en sck. Det hus han frfogade ver som prst var byggt i tegel, ett gediget och vackert hus med prydlig trdgrd. Det fanns klla re under huset och i kllaren ett andaktsrum. Dr placerade han bcke rna. Hustrun, Emjeli, skulle inte komma p tanken att g in i hans anda ktsrum. Det var helgat,

det var laddat med goda vibrationer och fick inte stras, inte ens av henne. Skulle hon g ditin s skulle det vara i hans slls kap. Bckerna lg skra dr. Det tog tid fr honom att transportera hela skatte n frn templet till hemmet. Han tillverkade en fyrkantig konstruktion av pinnar, som han riggade upp inne i tomscken. P s stt sg den ut att vara full av ngot, nr han bar den tillbaka till templet. Fr att frek omma alla funderingar nmnde han fr ngra andra prster att han tog h em bcker och studerade under natten. Detta, jmte det faktum att han uppehll ett anda ktsrum mycket lnge, gav honom ryktet att vara varmt religis och inne rligt hngiven gudarna. Medan han bar hem sin stulna skatt fick han ord o m sig nda upp till biskop Emsako, templets verhuvud. Och denne f rde med sig ryktet vid ett besk hos rkebiskop Maddur, vilket ledde till ngot s enastende som att rkebiskopen snde personligt bud till en prs t av de lgre graderna ett faderligt rd att inte helt slita ut sig i ungdo mlig gld och hngivelse fr gudarna: Livet r lngt, d inte all kraften i din u ngdom. Rdet kom, mycket lgligt, vid just den tid nr Er vin ntligen hade tmt

rummet i templet p dess skatter. Han bugade d mjukt infr biskop Emsako, tackade fr det rd rkebiskopen snt oc h sade sig vara instlld p litet mindre eld fr en tid. Bl Tornet - 26 Biskopen var faderlig, fryntlig: Du mste ju sova ocks, unge man. Hr har du di n tjnst t gudarna frn solens uppgng till dess nedgng, mer n hal va dygnet under sommartiden. D duger det inte att du offrar ven dina ntter, fr d tar du slut och till vad nytta r du d? Du skall spara di g och leva ett lngt liv i gudarnas tjnst, d r du till bst nytta. Prster har ord om sig att vara lnglivade, skert en bevgenhet frn det hga. T a emot gudarnas gva, lev ett lngt och rikt liv och d inte bort din kraft re dan i ungdomen. Det lg en vnlig frebrelse i orden. Ervin stod med snkt blick och lovade dmjukt att flja det faderliga rdet. Det l ftet kunde han ge med rlighet: Det stulna var avlgsnat. I rummet i sin kllare sorterade han bckerna myc ket noga och placerade undan de obegripliga fremlen: Vad de var fr ngot skulle han skert f veta genom bckerna. Men vilken bok sk ulle han brja med? Hr fanns band nr 2 till alla de elementrbcker, som frvarades i

templet. Men dr fanns andra bcker, som tydlige n var mer avancerade lrobcker inom samma mnen. Och bcker som ty dligen lg p en helt annan niv och handlade om helt andra mnen. Ha n hittade en bok med titeln "Astronomi". Vad var det? Han tog till ordbckerna och fann: "Astronomi: Ve tenskapen om himlakropparna, en av de ldsta vetenskaperna. A stronomin studerar himlakropparnas rrelser och lgen, deras egensk aper och utveckling ." Allts: Solen, de bda mnarna och stjrnorna. Eft ersom astronomin var en av de ldsta vetenskaperna passade det bra att b rja med den. Han satte sig tillrtta i en mjukt stoppad stol i sitt andaktsrum, rttade till de bda oljelamporna och slog upp boken. Och hamnade i e tt tillstnd av overklighet efter bara ngra minuter. Vad var detta? Ett ondligt tomrum? Ondligt? Oc h tomt inte ens luft? Och att Vrlden inte var ngot unikt, utan b ara en vrld bland vrldar. . . en planet? Rund, inte platt. Hngande i intet, kretsande kring solen istllet fr tvrtom. Och solen, millioner gnger s trre n Vrlden, n denna vrld denna. . . planet.

Om det inte s alldeles uppenbart varit en gudoml ig bok skulle han kastat den i elden. Men detta otroliga, detta helt orimliga, mste vara sant

eftersom gudarna sjlva pstod det. Han lste hela natten. Det var till slut hustrun so m fick ropa utanfr drren att det snart var soluppgng och han mst e ila till templet, utan att ens hinna ta. Han var som bedvad, dels av brist p smn, dels av den ofattbara upplevelsen att ha ftt se ondligheten. Endast hans vana frn Bl Tornet - 27 barndomen att ta alla verkligheter som jmvrdi ga hindrade honom att bli alltfr omtcknad. Hans vrld hade inte ba ra vacklat den natten. Den hade rasat ihop. Fr frsta gngen sedan han blivit tempeltjnare gick han omkring i ett tillstnd av tankspriddhet. Han fumlade, han skt e rentav efter orden nr han deltog i en vxelsng. Inom honom strlade ot aliga stjrnors ljus och det var stjrnor av ett slag han aldrig anat. Det tog mnader fr honom att bli frdig med astr onomiboken, men det berodde p att han stndigt mste sl i ordbcker na fr att finna frklaring till obegripliga termer on annan bok fr att f en utfrlig frklaring. Fusionsprocessen i stjrnornas inre er till fysik och dri det ledde v och sedan ofta lsa i ng

krnfysik. Planeternas bildning ledde ver till geo logi och sedan till kemi,

fr att han skulle frst hur gldande klumpar kun de bli till livbrande planeter. Drmed hamnade han i livsmysteriet och studerade utvecklingslra, vilket ledde in p en djupare biol ogi n de heliga skrifterna i templet hade lrt om. Han hamnade i mikrobiologin och studerade bilder av vad som finns i den levande c ellens inre och fattade ntligen vad bakterier och virus r fr ngot. Det blev mnader av jmfrande studier, dr astro nomiboken bildade stommen, ryggraden i det hela. Efterhand kom han in p psykologi, vilket krvde studier i logik och drmed ven i matemati k, samtidigt som det ledde till filosofi och teologi. Och teologin blev en chock fr honom. Var fanns d et gamla, plitliga mnstret av gudar, gudinnor, halvgudar, helgon, mytiska naturvsenden som bergsandar, havsandar, nymfer, vttar, troll och demoner? Det fanns olika lror. Men vad teologiboken slutligen mynna de ut i var psilogi. Och nr han studera de psilogin fann han att det mjli gen fanns en gud, en enda, vilken var verkosmisk och ofattbar bortom allt frstnd. En slags all-ande i vilken varje levande varelses psykiska kraft var som cellerna i en biologisk kropp eller nnu mindre: Som elektrone rna i ett skvder.

Det utan all jmfrelse svraste fr honom under dessa frsta mnader var att fortstta att spela det invanda rollspelet. Det var s otroligt svrt att endast vetskapen att en tappad mask skulle betyd a en grym dd fick honom att ta sig samman. Men spelet, som redan f rut varit en sorts lek fr honom, en allvarsam lek, tycktes honom alltmera barnsligt och genant. Ingen, inte en enda mnniska i hela vrlden, anad e ju hur stor den strsta verkligheten var. Bl Tornet - 28 Han hade trott att rkebiskopen, gamle Maddur sj lv, knde till alla delverkligheters gemensamma ververklighet. Men Maddur var som ett barn nr det gllde verkligheten bortom gudamyte rna. Alla, varenda en, trodde de trott utan ngra precis som han sjlv ha

tvivel att Vrlden var den enda vrlden. Ngot s dant som "vrldar" fanns inte. Vrlden var en, nmligen denna vrld. Ingen kunde ana att den var ett klot, som kretsade runt en stjrna, vars st orlek skert var minst en million gnger strre n vrldens. Ingen av dem a nade vad ett ljusr var fr ngot. Han kunde inte sjlv frestlla sig ngot s oerhrt stort som ett ljusr. En kilometer r ettusen meter och tio kilo meter r en mil. Det fanns

angivet i de heliga skrifterna och alla skolbarn vi sste det. Men om man skrev 9,46 x 1012 kilometer skulle inte ens de me st belsta och i matematiken vlbevarande fatta vad det var fr n got. Det r niotusen fyrahundrasextio miljarder kilometer. Ett orimligt hgt tal. Man kunde namnen p hga tal och visste vad de b etydde. En million r tusen gnger tusen. En miljard r en million gng er tusen. Men att tnka sig en million kilometer var meningslst, fr s l nga strckor fanns inte. nnu mindre en miljard kilometer. Och 9.460 milja rder kilometer var ett absurt avstnd. Men det var ett ljusr och ljusre t var inte ett srskilt lngt mtt i vrldsrymden. Man rknar hellre i parsek, som r 3,26 ljusr. Oc h avstnden mellan stjrnor r hundratals och tusentals ljusr. Galaxens storlek frn rand till rand r hundratuse n ljusr och denna galax r inte ens srskilt stor. Den nrmaste, And romedagalaxen eller M 31, r dubbelt s stor och dess massa tre gnger s stor. Hur skulle han ngonsin kunna s ngot av sin vet skap och f fortstta att leva? Han skulle bli fngslad om han uttalade sdana hdiska lror. Men om han visade bckerna? Ja ekan: De mste tro p dr var tv

honom om han omtalade var dessa bcker kom ifr n. De skulle absolut skert tro honom. Men skulle de godta att han gjo rt sig skyldig till den jttelika gudaskndningen att hissa upp Vktaren och stjla vad som fanns i altaret? De skulle skert mena att skatten skulle ftt bli k var i altaret till dess att Vktaren vaknade och ndast enligt den enligt gudarnas vilja och e

sknkte mnniskorna dessa kunskaper. Han hade u pphjt sig i vanvettigt vermod att fregripa gudarnas vilja och beslut. Det skulle han inte tilltas verleva. Han skulle f kpa gudarnas nd med en dd i grymma plgor. . . Naturligtvis mste han tiga. Bl Tornet - 29 Men han hade en mjlighet, en vldig mjlighet: O m han kunde vcka upp Vktaren ur dess dvala s skulle han sedan ku nna sga och gra vad som helst. Det fanns en bok om Vktaren. En utfrlig bok. Fa st dr kallades han inte "vktare" utan "robot". Boken var en presentation av de robotar, som anv ndes inom astronautiken, med utfrliga data om dem tt angivande av de samt e

vanligaste felen, ett felskningsschema och anvis ningar om service och

enklare reparationer. Kunde han bara lra sig den boken vilket skulle ta tid, fr han mste sl i ordbckerna och i bcker om mekanik och elektronik s skulle han kanske kunna f roboten levande igen. "Aktivera den", som det kallades i boken. Men det fanns en bok, som han mste studera frs t. Han hade naturligtvis hittat den redan den gng han sortera de upp bckerna, men sedan hade han fngats in av astronomiboken. Det var lttare att studera astronomiboken n den andra. Astronomiboken var dock skriven med vanliga bokstver (eller "tryckt", som det kallade s) och med begripligt sprk, tminstone i huvudsak. Det var inte den an dra boken. Den innehll det sprk, som den namnbsa boken i templet var skriven p. Den lrde ut hur man skulle lra sig det sprk et och kunna lsa det obehindrat. Men det var en svr bok och han trst ade efter snabbare kunskaper och brjade drfr lsa astronomi, vilk et sedan ledde till s mycket annat. Men nu var det dags att brja stude ra den bok, p vars prm stod: "Lrobok i stenografi." Den namnlsa bokens text var stenografisk. Vem s om n hade skrivit den s hade han inte velat slsa tid p att gra a nteckningar med hjlp av

det vanliga sprkets bokstver. Han hade ftt plat s till mycket mer information p en sida genom att stenografera. Och Ervin brjade studera stenografi. Under tiden fortsatte han sin prsterliga tjnst oc h lrde sig efterhand att inlemma ven sin nya, ofantligt stora verklighet i mngden av tidigare inlemmade verkligheter. Han fyllde tjugofyra r o ch blev strax eftert fader till en pojke. Han var en stabil och trygg pr st, med ett vackert hus, en prktig hustru och tv sm npna barn. Han l g bra till hos sina verordnade. rkebiskop Maddur hade rentav tv g nger frhrt sig om hur det stod till med den hngivne unge prsten o ch snt vlvilliga rd. Han fick uppgifter i sin tempeltjnst, visserligen sm men nd, som lg ver hans tjnstegrad. Det kunde s ltt ha vllat missunnsamhet bland hans kollegor p samma grad eller i nrheten av d en han hade. Men han Bl Tornet - 30 var omtyckt ven av kamraterna. Ingen kunde pst att hans sysslor ovanfr befogenhetsnivn steg honom t huvudet. Han var dmjuk, vnlig, nstan sjlvutplnande. Han steg aldrig p ngons tr, lngt mindre p ngons skuldror. Anledningen till det var helt enkelt att han tyckte att hela spelet var s

generande barnsligt, s ynkligt smttigt, s ljev ckande inskrnkt. Han hade ingen lust att upphva sig, eftersom han int e efterstrvade en hgre niv p denna barnsliga skala. Han ville leva obe mrkt och studera de vetenskaper den gudomliga kunskapsfond ade rvat t sig. han h

Men just hans mildhet, hans undfallenhet och tydl iga krlek till gudarna (i frsta hand) och mnniskorna (i andra hand) me riterade honom till hgre poster. Och han fick hgre poster. Nr han fyllde tjugofem r hade han redan ntt en grad, som f upp ntt fre trettio. Att han inte ville ha den faktiskt ppet fre slog att ngon annan skulle f trda till var ju bara ytterligare meriterande. Men med befordran fljde krav p studier. Han m ste resa bort till ett kloster i bergstrakterna i sder och bedriva studi er. Hustrun medfljde och, naturligtvis, barnen och en tjnsteflicka. Huset sk ulle bli tillsett av folk frn klostret. Det hll p att skrmma vettet ur h onom. Han tillbringade flera ntter med att bryta ner en tegelvgg i kll aren, inreda ett litet frvaringsrum dr bakom och sedan gmma sina sk atter dr. Det var ett slit. Han var inte van vid kroppsarbete och mste nu formligen grovarbeta flera ntter. Men nr han sedan lmnade huset var skatten vl dold. Inte

ens eldsvda skulle hota den eller avslja dess pl ats. Han avskydde studierna vid klostret, men var pisk ad att grva ner sig i dem. Han mste studera gamla myter och studera dem s noga att han kunde hlla predikan p dessa tema och ange rta l och namn, som alldeles tydligt var helt fiktiva. Han mste spela hngivet allvar och ltsas tro p myter, som frlades rtusenden tillbaka i tiden. Han visste att vid den tiden hade det inte funnits mnniskor i Vrlden ade kommit senare. p denna vrld. De h

De hade kommit fr tvtusen r sedan, frn rymde n. De hade kommit ner ur skyn frn stjrnornas ondliga rymd, noga rkn at frn en stjrna som kallades "Solen" (liksom denna) och frn en plane t, som nog ocks en gng bara kallats "Vrlden", men senare "jorden" eller "Tellus" eller "Terra". En planet i en planetkrets om nio planeter, vilka kretsade kring en gul dvrgstjrna, lik denna. Ofattbart lngt borta. S mycket hade han hunnit Bl Tornet - 31 lsa sig till. Jorden lg inte nra, jorden lg fjrr an. Den lg tusentals ljusr bort. Fr tvtusen r sedan hade mnniskor frn Jorden landat p denna

planet. Bl Tornet uppe i bergen var naturligtvis ett rymdskepp. Men vad hade hnt? Varfr hade mnniskorna tapp at all sin hgkomst och blivit s frfrande inskrnkta? Vad fr sorts katastrof kunde f besttningen p ett rymdskepp att bli nstan vild ar och sedan bygga upp en enkel civilisation, starkt styrd av en mytisk teolo gi? Han hatade studietiden vid klostret och lngtade t illbaka till den ovrderliga skatten bakom tegelmuren i sitt hus. Sanningsskatten, som skulle kunna ge mnniskorna tillbaka den stjrnst orhet de tydligen haft fr tjugo sekler sedan. Och som skulle strta detta m yternas samhlle i stoftet om han vl kunde vcka den sovande: Vktaren.. : 4 Det tog tid att lra stenografi, men han mste om han skulle kunna lsa den handskrivna boken utan namn. Den mste ge f rklaring till vad som hnt fr tjugo sekler sedan, nr ett rymdskepp fr n jorden landat p en ny planet. Alla de vriga bckerna innehll kunskape r frn Jorden. Inte en enda av dem handla de om denna vrld. Men den n amnlsa boken mste ha skrivits sedan skeppet landat. Nr han slutligen obehindrat lste v stenografisk text och sjlv skre

lnade han hem en av de mnga kopior som fanns i templets bibliotek. Att lna hem originalet var otnkbart. Det fick absolu t inte lmna templet. Inte ens templets verhuvud, biskop Emsako, kunde till ta sig ngot sdant. Men det fanns gott om kopior och Ervin, som titta t p samtliga kopior, valde den mest stiltrogna. Han frstod mycket snart att den namnlsa boken var en sorts logg eller dagbok, som frts av den man, som var knd som Profeten. Vad han burit fr namn fortsatte att vara oknt, ven se dan Erv in brjat lsa boken. Profeten hade inte ngonstans skrivit sitt eget na mn. Men fastn Ervin nu kunde lsa den stenografiska texten fortsatte mycket att vara obegripligt. Det lt ofta som om P rofeten skrivit ner Bl Tornet - 32 rubriker eller ingresser till en text som fanns p annat hll. Ervin kunde inte veta att det faktiskt var s: Att de fullstndi ga rapporterna hade radierats till Bl Tornet och fanns bevara de dr i form av inspelningar. Bokens korta notiser var bara hnvisningar, fr at t det senare skulle bli lttare att snabbt ska sig fram till olika detaljer i de fullstndiga rapporterna. Varje notering inleddes med en siffra. Frst s sm ningom insg Ervin

att dessa siffror stod fr dagar och att frsta dag en p denna planet angetts som "1". Dr, vid frsta dagens notering, fanns oc ks gudarnas namn p planeten. Den kallades "A3". Frsta dagens rapport ld: "1. Summering sondrapporter. Primater alla kontin enter utom en. Lokalisering landningsplats. Rutinlandning berge n. Tre robotar, flotte, baslger sex mil ostnordost." Det var det hela och Ervin slog i ordbckerna. Vad "sond" var kunde han hitta. Det fanns flera alternativ, men han ans g det mest sannolikt att Profeten menat en sorts robotfarkoster, som utsn des fr att inhmta data. Dessa sonder hade avskt planeten fanns det fler och tydligen

kontinenter n den som Ervins folk bebott i tvtus en r, vilken hade grannknning med en nordlig och tmligen livls k ontinent. Men vad var "primater"? Han slog i ordbckerna och blev sitta nde med stirrande blick. "Herredjur". . .? Mjliga fregngare till mnnisko rna. . . Tanken var som en blixt rtt in i hans gon. Han hade lst utvecklingslran, fascinerad studer at gudaorden om hur det frsta proteinet bildades i ljumma glar p f rska planeter. Han hade i boken om teologi mtt det frunderliga att gudarn a sjlva undrade ver

hur det var mjligt fr protein att bildas spontan t. Tidsfaktorn var ogynnsam. Om de komponenter, som tillsammans b ildade en ggvitemolekyl, skulle skakas samman p rtt stt som en fljd av naturliga rrelser i ursoppan av kemiska substans er och allts bygga en ggvitemolekyl helt slumpartat en helt otrolig tid. Det s skulle detta ta

skulle ta 10243 miljarder r: En etta fljd av 243 nollor. Det gick inte att uttala ett sdant talvrde. Och s lng tid hade i nte gtt sedan Jorden blev nog avkyld fr att kunna hysa liv, fram till den ti dpunkt nr de frsta spren av liven kunde sknjas. Processen hade ta git ungefr en miljard r, inte mer. Just detta frbryllande faktum anvndes av teologerna som ett bevis fr existensen av en verkosmisk ande, en g udomlig Tanke och Vilja. Bl Tornet - 33 Det hade frbryllat honom att gudarna sjlva grub blade ver den eventuella existensen av gudar n han helt insg och men det var inna

godtog att de urgamla gudarna var mnniskor som han sjlv. Han hade lst vidare i utvecklingslran om hur de frsta cellerna bildades och hur cellerna samordnade sig till orga nismer och hur sedan

myllret av arter utvecklades. Utvecklingen ledde f ram till apliknande primater och ur dessa utvecklades slutligen mnni skan. Eftersom gudar sade det s var det helig text. Ha n kunde inte betvivla det. Nr han senare insg att gudatexten var mn niskotext godtog han ocks. Han hade studerat de djurbilder, som fanns i boken. Men somliga av dessa djur fanns inte hr hr somliga djurarter, och i gengld fanns

som tydligen inte fanns p jorden. Hr fanns inga apliknande varelser. Men nu avsljade den namnlsa boken, Profetens d agbok, att det visst fanns sdana blivande mnniskor: P andra kontin enter. Mnniskan frn jorden var ett implant och en inkrktare. Och en kuslig tanke slog honom: Tnk om dessa pr imater hade utvecklats till mnniskor under de tvtusen r so m gtt sedan jordmnniskan landade p A3? Enligt utvecklingsl ran hade det tagit tv miljoner r och kanske mer innan primaternas sd d blev till den moderna mnniskan men vad sade teologin om tidsmtt? D et borde ha tagit en tid av 10243 miljarder r fr proteinet att bildas. Det hade i verkligheten inte tagit ens en miljard r. Med detta i tanke va r det inte otroligt att de andra kontinenternas primater blivit mnniskor p tvtusen r istllet fr

p tv miljoner. De kanske i detta nu frberedde angrepp mot inkr ktarna fr att rena sin planet frn infektionen frn vrldsrymden? Tanken skrmde upp honom. Den skrmde upp honom ytterligare nr han insg att han var den ende, som besatt dessa vetskaper. Alla andra var ofrbe redda som en skock barn, trygga i sin tro att Vrlden r en landmassa mitt i ett hav under en kristallkupa. Han pljde sig vidare i boken, men dr nmndes in te mera om primaterna. Dr nmndes istllet att sonderna lok alierat malmfrekomster ngonstans och att robotar skulle utvinna krnbr nsIe. Senare kom upplysningen att krnbrnslet placerats i en isole rad kista, vilken tillsvidare placerats i en klipprmna. D stelnade Ervin ter. Han borde ha fattat det tidigare, tyckte han sjlv. Han hade ju lst om atomer och molekyler, studerat vad bckerna hade att sga om grundmnen. Han hade lst fysik. Han knde till d e radioaktiva mnena. Han hade lst om uran. Kistan druppe i bergen: P ulvret i den var givetvis Bl Tornet - 34 uran. Och det pulvret hade biskop Javal och hans trettiosju ledsagare lekt med och ven strtt ver maten. Det var en vlsig nelse fr mnskligheten

att de inte frt med sig pulvret tillbaka. Eller blandat samman innehllet frn de mnga sk rinen, som tydligen var gjorda av ngot isolerande eller absorberande material. Ervin hade lst om kritisk massa . Den minsta mngd klyvbart mat erial som behvs fr att stadkomma kedjereaktion. Han lste de korta, p ngot vis hackiga orden i b oken. Robotarna byggde en bas av sten, som de transporterade fr n bergen. De anvnde ngon kraft fr transporten. Kraften kallades och det drjde lnge levi

innan Ervin fick klart fr sig att det ordet stod f r levitation . Stenmassorna frdes tyngdlsa frn bergen till flo den. Basen gjordes stabil. ven om sonderna rapporter at att det inte fanns ngra faror p A3 s mste man vara frsiktig. Ba sbyggnaden gjordes robust, som en borg. D hade de gamla legenderna rtt: Templet var by ggt av gudarna sjlva i historiens gryning fr tvtusen r sedan. Det had e reparerats och tillbyggts. Takets tr hade ftt ersttas med friskt virke ibla nd, men byggnaden var uppfrd i original av gudarna. Men sedan kom en gtfull anteckning: Gameterna ur stasis. Zygoterna lyckades. Etthund ra.

Han fick sl i ordbckerna. a som knsceller. Och nr han fann ordet lt, som gjorde honom

Gameter

var detsamm

stasis

var dr en lng spa

helt frvirrad. Det handlade om tid. Stasisprocess en innebar att tiden upphrde. Han fattade inte ett dugg. Men var lttare att frst: det var befruktade gg. Etthundra befruktade gg? Vad d fr gg? Ngot senare kom nnu en gtfull anteckning: "DNA-koll embryo. Felfria. Adapterade perfekt. Han fann att DNA stod fr deoxirybonukleinsyra, vilket var detsamma som den spiralformade arvsmolekylen. Profeten ha de gjort en koll p DNA-molekyler och funnit dem vara felfria. Men va d innebar det att de var perfekt adapterade? Anpassning? Ordboken fr klarade: . . . att en organism anpassar sig till att leva i en viss milj, anpassning av sinnesorgans knslighet efter retmedlets styrka. Och sedan fljde nsta anteckning: Tar stasis nio mnader. Charlie vcker. Den omedelbart drp fljande anteckningen upply ste: Bl Tornet - 35 Ur stasis. Fosterstadium ver. Flyttat till faddrar na. 93 % perfekt. Baslgret redo. De fljande anteckningarna talade om att ngonti ng flyttats frn skeppet zygoter

till lgret. Dit flyttade ocks Profeten och e och Ervin frstod

Charli

att Charlie var namnet p Vktaren. Dessa tv bo satte sig i lgret, allts i templet. Dr fortsatte de att vervaka ngonting som kallades faddrar . Det dr tog tid. Ervin studerade siffrorna fre ant eckningarna, sedan han frsttt att de betydde dygn. Det fascinerade hon om att se att det inte blev ngon lucka mellan den gngen Profeten s och kom ur stasis : tog stasi

De dygn som lg mellan dessa anteckningar hade i nrknats och dr fanns ett hopp p 280 dygn. Vad hade Profeten gjort un der dessa 280 dygn, medan han var i stasis ?

Det kom fler sdana hopp. Ibland lmnade Profete n baslgret och lt Charlie skta de dr mystiska han sjlv gick i faddrarna , medan

stasis . D blev det hopp p mnader, men dessa verhoppade mnader rknades in i dagbokens datering. Till slut kom Ervin s lngt i dagboken att nmndes: De togs ut barnen

ur faddrarna . D klarnade det otroliga fr honom, det som han inte hade frsttt. Det hade ftts barn ombord p det dr sk eppet uppe i bergen. ggen, zygoterna t dr frvirrad och det var mnskliga gg. Han sat

tittade i sina versttningar. Mnskliga gameter gg och sdesceller.

Befruktning. Graviditet. Frlossning. . . men av ve m? Dr fanns ju bara Profeten och Charlie ur kunde barn bildas utan kvinnor? Ngonstans i bckernas mngd mste det finnas f rklaring till detta mysterium, men innan han brjade ska efter de r tta bckerna ville Ervin verstta den namnlsa boken rakt igenom. Nr barnen var nstan tv r gamla blev Profeten sjuk. Anteckningarna var som vanligt gtfulla, men det antyddes att t artificiella virusskyddet sviktat. Profeten skulle ta illbaka till skeppet och bota sig. Och dr kom ytterligare en liten upplysning: Fr hmta nytt batteri t Charlie. Dr var texten slut. Profeten kom inte tillbaka fr n Bl Tornet och Charlie blev den sovande Vktaren. Vad hade hn t? Mysteriet var fortfarande olst. Den namnlsa boken upphrde a tt bertta just dr den stora frgan tornade upp sig: Vad hade hnt i slk tets gryning, nr teokratin, det tvtusenriga prsterliga vldet, to g sin brjan? Bl Tornet - 36 Ervin terstllde sitt hemlnade exemplar av den namnlsa boken till templets bibliotek och studerade sedan sin prydli gt textade versttning flotten de t och Charlie var en robot. H

mycket noga. Han framstllde nnu en versttnin g, dr han skrev ut de korthuggna, avhackade meningarna s som de bord e lyda. Han ersatte de gtfulla termerna med mer vardagliga, dr s var utfrbart. Men det fortsatte att vara ett mysterium. Han brjade ska i bokskatten. Det var nr han h ll p med detta som han kom underfund med att han hade otroligt mn ga fler bcker att lsa n han frut trott. Dr fanns nmligen bcker som in te sg ut som bcker och de var mnga fler n de vanliga bckerna. Han hittade den fullstndiga instruktionen i en pr esentation ver hur information lmpligast lagrades nr det gllde ry mdfart, dr man inte kunde stuva ombord hur stora bibliotek som helst. Dr fanns bilder av lsapparater. Just sdana apparater hade funnits i altaret. Dr fanns bilder av de tappar, i vilka en hel bok kunde lagras. I en liten ask kunde man ha hundratals sdana tappar dana askar hade Ervin plockat upp ur altaret. Han staplade upp dem och lste texterna p dem. Det hade frut varit obegripligt fr honom varfr man satt dessa texte r p sm askar. Nu frstod han. Om det stod ll den asken ett litet Kemi p en ask s inneh i numrerade hl. Just s

bibliotek med kemisk vetenskap. Ett bibliotek dr varje bok var en liten

blank nl i ett numrerat hl. Han lste sig till hur man ppnade sdana askar. Det var enkelt. En liten upphjning p framsidan var skjutbar, uppt och t sidan och sedan ppnades locket. Dr stod de sm nlarna, bcker na. Han studerade lsapparaten. Men han mste lsa h ela instruktionen mycket noga innan han frstod hur han skulle anv nda den. Den mste frst frses med kar med talgigt batteri och sdana fanns i de as

utseende som han funderat ver. Dessa askar var noga frseglade, men han lste sig till hur han skulle bryta frseglingen oc h dr inne i asken lg de sm runda batterierna. Hans bakgrund gjorde att han accepterade att sd ana sm ting kunde innehlla kraft. Han frundrade sig inte ver att d et kunde finnas batterier, som kunde behlla sin laddning i tjugo sekler, eft ersom han inte knde till batterier. Instruktionerna var ltta att flja. Han placerade ett batteri i lsapparaten, tog upp en inspelad nl och satte d en i lge. Sedan tnde han apparaten och frde gonen till dubbelokularet. H ans finger rrde vid Bl Tornet - 37 sidvndarens knapp och han sg in i en tredimensi onell boksida, med text

och bilder. Det var band nr 1 i kursen om kemi. Det blev ter en av dessa smnlsa ntter, som h an haft s mnga av sedan han plundrat altaret p dess skatt. Hans hu stru var bekymrad. Det var gott att maken var s hngiven gudarna att ha n tillbringade mycken tid i sitt andaktsrum. Men gick han inte fr lngt? Ha de han inte berttat att sjlvaste rkebiskopen rtt honom att spara sig? Men hon ville inte pverka sin make. Det var inte tillbrligt fr en h ustru till en prst att uttala kritik mot hans hngivelse till kallet. Han lste hela natten i den fantastiska boken. De n var tillrttalagd p ett synnerligen effektivt stt. Frsta sidan innehll i nformation. Sedan kom en sida p vilken stlldes frgor. Om man tillgodogjo rt sig fregende sidas information kunde man besvara frgorna. Men om man inte kunde detta s blev tredje sidans information svrbegriplig och fj rde sidans frgor omjliga att besvara. Nr hustrun fre soluppgngen ropade utanfr dr ren att han mste g till sin tempeltjnst var han trtt och rdgd, me n hade tillgodogjort sig frsta bandets kunskaper i kursen om kemi Han fortsatte sina studier tills den dag kom att h an svimmade av utmattning under tempeltjnsten. Nr han vaknade till medvetande satt

biskop Emsako vid hans bdd. Dr fanns templets lkare och ven hustrun. Biskopen var faderligt bekymrad. Vad felades honom egentligen? Vad hade han fr p lga inom sig, eftersom han skte s innerligt och nstan desper at? Hustrun hade nu berttat om hur han tillbringade hela ntter i sitt eget andaktsrum. Det lg nstan bortom det tillbrliga att en prst s inten sivt skte gudarna. Det var ju nstan som att frska tvinga gudarna att ge n got, som de mhnda inte ville ge. Vad var det han bad gudarna om? Ervin svarade matt att det enda han skte var det goda och sanna. Emsako genmlde att Ervin var knd som en god m nniska redan. Att ska frmer n detta kunde vara att strva till ett hg modigt stadium, d man inte lngre skulle vara mnniska. ven fromhet, min son, kan g fr lngt. Vi r m ycket bekymrade fr dig. Om du inte finner tjnsten vid templet vara g od nog s har du bara att ska dig in vid ngot kloster. Men d mste du v erge allt du har hr. ven din familj. r det vad du vill? Ervin knde en ilning av frfran. Om han frflytt ades till ett kloster skulle han inte lngre ha ngot privatliv och inte lngre kunna studera sin stulna skatt. Han frstod att han gtt fr lngt oc h bad om frltelse fr sitt

Bl Tornet - 38 vermod. Han blev grna frlten, fr han var ju k nd som en god mnniska, en god make och far och, inte minst, en god gudarnas tjnare. Han blev mer frsiktig, men samtidigt alltmera fr tvivlad. Det var en orimlig situation. Han hade s oerhrt mycket att studera, och s litet tid till frfogande. En prst han fortfarande befann p den grad

sig hade tjnst vid templet frn solens uppgng till dess nedgng. P sommaren, med dess korta ntter, terstod inte m ycket tid fr privata intressen. Men en prsts intresse, en prst vid mo dertemplet mer n andra, skulle bara ha gudarnas tjnande som intresse. Det var ingen slitsam tjnst. Den var ltt. Men ha n mste vara vid templet hela den tid som solen var uppe. Ervin fyllde tjugosex r och blev frflyttad till en tjnst, som lste en del av hans problem. Han kunde nu lmna templet und er dagtid och bege sig vart han ville. Men han var klok nog att inse att h an inte fick missbruka denna rttighet och tillbringa fr mycken tid i he mmet med privatstudier. Han beskte skolor och kloster och sktte diverse frbindelser mellan kyrkan och det profana livet. Det gllde att behl la vad man ftt. Inte sl ver, fr d kunde han frlora frmnen och kansk e mer n s.

Men han lngtade allt starkare efter att f beska Bl Tornet uppe i bergen. Det var en nskan som lg bortom det uppneliga, n s lnge. Han kunde inte be om tjnstledighet frn templet. Sd ant gjordes inte, om det inte frelg studieskl, familjeskl eller ngot an nat av det vedertagna. Att bara be om tjnstledighet fr att resa bort och ka nske vila upp sig skulle inte g an. Vila upp sig? Var han trtt? Orkade ha n inte med sin tjnst? Han skulle vilja beska Bl Tornet ensam. Fr han visste hur man skulle ta sig in i det. Det hade sttt i en av bckerna, d r det talades om hur rymdskepp av detta slag var byggda. Egentligen s kulle man anvnda en kontrollbox. Med hjlp av denna kunde man ge sig nal till en mottagare i skeppet, varvid en lyftanordning skts ut och sn ktes ner. Men det fanns en ndppnare monterad i en av skeppets fyra fen or. Han visste hur luckan skulle ppnas och resten var enkelt. ven om tvt usen r hade gtt s var det nukleoniska batteriet alert, det hade inte tap pat kraften. Mekanismen skulle fungera. Men hur komma dit? Ja, man kunde ju bara g dit. Strunta i hela detta spel, verge allt och fly upp i bergen. Med ett stjrnskepp till frfogande kunde man offra allt.

Sedan skulle han ha mer makt n ngon i denna v rld kunnat drmma om. Men ville han ha makt? Nej, han ville inte bli n gon tyrann, som Bl Tornet - 39 betvang detta enkla teokratiska samhlle med hjl p av teknik frn stjrnorna. Han ville ha kunskapen, sanningen. De t var allt han strvade efter. Ingen makt. Och om han flydde bort och sedan avsljade vad a lltsammans var? Skulle han d bli en hjlte? Nej, man skulle sker t tvrtom anse att han gjort ett fasansfullt brott, nr han frst flyttat V ktaren, sedan stulit vad gudarna gmt undan och slutligen berett sig tilltr de till det heliga Bl Tornets inre. Om han s vrlade ut t dem vad han tagit reda p s skulle de vgra att lyssna p en hdare och gudsskndare. Han skulle f fortstta att vrla under tortyren. Och att fly ut i vrldsrymden med skeppet, om ha n nu kunde lra sig hur man behrskar ett rymdskepp? Vart skulle han fl y? Till Jorden? Om han nu kunde finna den. Men vad hade han dr att gr a? Folket p Jorden var ett frmmande slkte fr honom och han skulle bli som en varelse ur en icke-mnsklig kultur hos dem.

Nej, han hade bara en enda sak att gra: Skta si n tjnst som prst p ett otadligt vis och studera den jordiska vetenskapen p den fritid han kunde skaffa sig. Men det tog tid. Frskrckligt lng tid. Han hade tanken att vcka upp den sovande Vkta ren. Men fr att kunna aktivera en robot mste man behrska en komplice rad teknik. Vad var det fr fel p roboten? Det fanns en antydan till svar i den namnlsa bokens sista anteckning. Roboten behvde ett nytt batter i redan fr tvtusen r sedan, nr den sjuke Profeten begav sig tillbaka t ill skeppet. Profeten hade trott att det skulle g snabbt att bota sjukdomen. Han hade trott att robotens batteri skulle rcka mer n vl. Men Profeten had e inte terkommit och roboten hade tappat kraften. Varfr hade man inte haft reservbatterier? Kanske rckte sdana dr batterier lnge och det var gott om tid att hmta en reserv. Och varfr hade inte roboten sjlv begett sig till skeppet innan kr aften tog slut? Nja, till detta fanns ett svar i boken om robotar: De lydde order. Det kunde rcka med att Profeten sa: "Vnta hr och skt jobbet tills jag r tillbaka." O ch roboten vntade. Den vntade fortfarande efter tvtusen r.

Vad hade d hindrat Profeten frn att tervnda? Den frgans svar fanns kanske i Bl Tornet. Fr att f svar p frgan mste han ta sig in i Bl Tornet, aktivera ngon av de robotar som fanns dr, ge den order att spe la upp inspelningar som Bl Tornet - 40 lagrats i tvtusen r. Allt pekade mot Bl Tornet, men dit kunde han inte komma. Han var fnge i sin tempeltjnst an hade hela medan h

universum inom rckhll. En kosmisk skatt lg och vntade p honom sex mil bort bland bergen. Medan tiden gick studerade han vad som fanns att studera och dribland astronautik och dithrande. Han fick veta varfr d enna planet kallades A3 . Nr en expedition sndes ivg till ngon avl gsen del av vintergatan benmndes stjrnorna efter alfabetet och planeter na sattes i nummerordning. Frsta stjrnan var alltid a var B . Om dessa A . Nst

stjrnor inte hade namn i den jordiska astronomin (och mnga av dem lg i sdana omrden att de inte syntes frn Jorden) s fick de namnges senare. Expeditionen lagrade data och kallade sina stjrn or fr A , B och s vidare. Detta var allts den frsta stjrna som den dr ex peditionen fr tvtusen

r sedan hade nrmat sig. Och skeppet hade landa t p den tredje planeten. Drfr var detta A3 .

Nr han lste om det ofattbara avstnd, som skep pet mste ha frdats, och sedan brjade begripa tidsdilationen stod han hpen: Om skeppet hade frdats nra ljushastigheten hade det inte gtt l ng tid fr de ombordvarande. Men hundratals eller tusentals r pJorden. Fr hur mnga tusen r sedan hade Bl Tornet lm nat Jorden? Hur lngt hade den gudomliga teknokratin hunnit utvecklas dr nu? Och hur kunde man drborta p Jorden finna mnni skor, som var villiga att bege sig bort fr alltid? Fr s blev det ju: N r man lmnade Jorden s var det fr alltid. Att komma tillbaka te att komma hem igen. det blev in

Hemma , det var ngonting som dtt ut fr tusen r sedan, eller mer. Profeten och hans robotar skulle aldrig kunna ter vnda till det de lmnat. De skulle tervnda till Jorden, kanske. M en inte den Jord som varit deras. Hur kunde ngon mnniska ge sig ut i rymden med en grupp robotar, p evig exil? Men det hade Profeten inte gjort. . . Nr Ervin for tsatte att lsa om dessa expeditioner till fjrran vrldar sttte han pltsli gt p ordet stasis och nr

han ivrigt brjade studera vad detta var svar p gtorna ur den

fr att f

namnlsa boken fick han ter en av dessa chocke r, av vilka han redan ftt s mnga. Stasismaskinen. Den fanns beskriven. Den alstrad e ett kraftflt, en bubbla av stasis, en blsa utanfr rummet och tid en. Vad som befann sig inne i blsan, inom maskinens kraftflt, hamnade i tidlshet, i ett evigt nu. Utanfr blsan kunde det g tusen r lion r. Steg man in i Bl Tornet - 41 blsan nu och sedan omedelbart ut igen s skulle det inte vara i samma nu man steg ut. Det kunde ha gtt en million r i den normala vrlden. Profeten hade gtt in i stasis och nio mnader ha de gtt. Men fr Profeten hade det inte ens gtt en sekund. Men, det framgick av texten som Ervin lste, inge n sndes ut ensam p lngfrderna. Det var alltid en grupp. En av dem, mestadels chefen fr expeditionen, gick frst ut ur stasis. De andra v ntade, fr de behvdes inte frrn senare. De hade inga uppgifter att utf ra. Profeten hade gtt ut ur stasis. De andra hade v ntat inne i sina stasisflt, vntat p att det skulle bli deras tid. De vntade fortfarande drinne i Bl Tornet.. : eller en mil

5 Det var en helt omtumlande upplysning fr Ervin a tt drborta i Bl Tornet fanns en grupp gudar i tidls vntan. P dj upet i honom fanns dock den trosfasta fostran i en teokratisk kultur. En st or del av honom, stadigt fst i den omedvetna, trodde p gudarna. Den tek nologiska informationen hade kommit frst senare, nstan som ett lager fe rnissa utanp. Hans vana att godta hela tillvaron som en serie i varandra in fltade teaterspel gjorde sedan sitt. Han trodde och icke-trodde. Men barne t i honom godtog gudarnas existens. De djupare skikten av honom sklvde vid insikten att de gamla gudarna vntade p uppvaknandets stund i Bl Tornet. Yts kikten visste att en grupp jordmnniskor fanns i stasis i ett rymdskepp. Vad som stod i vntan drborta var ngonting myc ket starkare, mer omstrtande, mer hgaktivt n det radioaktiva och ven mer farligt

innehllet i Kistan. En vtebomb i vntan. En kult urexpiosion stod p lur. Man behvde bara stnga av stasis och slppa ut j ordborna. Men det gllde ju att komma in i Bl Tornet frst. Ervin hade inget annat att gra n att lta tiden g. Han kunde rkna med att f flja en vallfart till Bl Tornet nr han fyllt trettio r. Det var ingen

faststlld ldersgrns. Somliga hade ftt vnta m ycket lngre n s. Somliga hade aldrig uppntt de meriter, som krv des fr att man skulle f medflja den heliga vallfarten. Men ingen hade n gonsin varit yngre n Bl Tornet - 42 trettio. Meriterna berodde inte p ldern utan p graderna. Ervin klttrade stadigt uppt graderna. Han skulle ha uppntt min imigraden fr att bli godtagen till en vallfart nr han fyllde trettio r, det kunde han ltt rkna ut. Han sktte sin tjnst oklanderligt. Det kom aldrig mer ngra faderliga rd uppifrn att han borde visa mindre innerlighet : Han hade tagit varning. Biskop Emsako var mycket njd med honom och frde vidare till rkebiskopen hur vl den ung e prsten sktte sig. Men Ervin hade en vl dold sida, som skulle gett b iskop Emsako en fruktansvrd chock om han ftt se den. Den sidan hos Ervin blottades dock aldrig, inte ens infr hustrun. Den sidan fick bara komma fram i ensamheten, nere i kllarens andaktsrum. Ervin hann bli tjugotta r och hade studerat mn ga olika fack av den jordiska vetenskapen innan han hittade den fullst ndiga upplysningen om varfr skepp som Bl Tornet sndes ut.

Ljushastigheten och dess skoningslsa tidsgrns v ar en del av svaret. Jorden kunde aldrig hoppas p ett imperium av stj rnor, inte ett samordnat imperium. Nr det tog tusentals r att n fram till en viss planet och lika lng tid att frdas tillbaka blev det meningslst a tt tala om ett sammanhngande och samfungerande imperium. Up prttade man en koloni p en fjrran planet s fick det bli en sjlv stndig koloni. Men det fanns en lsning. Teletransition. Den jordiska vetenskapen hade funnit en metod at t frbinda tv vitt skilda platser med varandra, s att avstndet mel lan tv planeter inte blev strre n avstndet mellan tv rum i samma bosta d. Man byggde en port p Jorden och en likadan port p en fjrran planet. D et spelade ingen roll om den andra planeten lg tiotusen ljusr bort. Frbi ndelsen skedde via en paradimension, utanfr rumtiden. Men fr att frs rja en TT-port krvdes en hel liten stad. Bara krafttgngen fordrade ett helt kraftverk. Drfr snde man ut skepp, som lokaliserade jordliknand e planeter, varp dessa byggde upp en civilisation och slutligen en TT-por t. Men kolonisatrerna mste frst noga bearbeta planeten, tmja den, st udera den i grund, ombygga den om s var ndvndigt gllde virus och ven vad det

bakterier. Sedan kunde Jordens folk riskfritt komm a invllande genom porten och ta en ny vrld i besittning, en vrld p en enda sekunds avstnd frn imperiets centrum, ett hjrtslags avstnd fr n moderhjrtat, en trskels avstnd inom samma stora, stolta byggnad. Jorden var ju bara rummet bredvid. Bl Tornet - 43 Men fr att studera och ombygga en planet och up prtta en TT-port tgick mnga r. Man kunde inte snda ut s mng a mnniskor i ett enda skepp. Det var inte alltfr vanligt med Jordliknan de planeter och en expedition kunde f irra omkring lnge. Man snde en elitgrupp. Och med dem en Sdd. Denna Sdd utgjordes av mnskliga gameter, frsk a knsceller frn vl utvalda jordmnniskor. De frvarades i stasis. De n mnskliga besttningen fanns ocks i stasis. Nr ett skepp lokaliserat en planet av jordisk typ vckte robotarna upp skeppets chef, vilket inneba r att de stngde av stasisfltet fr honom. Han hade inte upplevt en e nda sekund av frden. Han studerade planeten, landade skeppet, lt upp rtta ett baslger och satte sedan igng de sinnrika maskiner, som samm anfrde gameter frn kvinnor och mn och drmed bildade zygoter. Emb ryona utvecklades i

artificiella livmdrar. Deras DNA-anlag granskade s. Om det fanns risk fr genetiska fel avbrts embryots livsprocess och en ny zygot togs fram. Chefen kunde g i stasis medan embryona utveckl ades genom hela fosterstadiet. Processen var sjlvsktande. De frdigutvecklade fostren verfrdes sedan i n gonting, som liknade terrarier. Dr fick de fortstta att utvecklas. Des sa terraner brukade kallas faddrar och var helt robotiserade: Barnen togs o m hand mer totalt n om en mnniska sktt dem. Nr barnen sedan var redo att slppas ut i full fri het var de vltrimmade och vlanpassade. De tlde den nya miljns alla v irus och bakterier, eftersom de specialdanats fr denna milj nda fr n embryostadiet. En enda robot av all-servicetyp kunde sedan fungera som vervakare t de sm. De kunde ta vl vara p sig sjlva inom det skra skyddsomrde robotarna ordnat. Nr de sedan vxte upp blev de omsorgsfullt skola de med det material roboten placerat i basen. De kunde brja bygga en civilisation redan nr de var tio r gamla. Nr de sedan slppte ut skeppsb esttningen ur stasis hade denna bara att ta beflet ver en redan igngsatt teknologisk kultur och pbrja byggandet av TT-porten. givetvis

De sex personer, som bildade besttning, var myc ket noga utvalda fr att kunna leda ett litet samhlle p ett hgeffektivt s tt. ven om det p Jorden hade gtt hundratals eller tusentals r nr en TTfrbindelse ppnades och mycket kunde ha frndrats under d enna tid s skulle det ltt g att anpassa en frsk civilisation till moderplaneten. Nr hundratals jordmnniskor vllde in och tog ver s kulle snart nog den nya besittningen bli fullt Jordmssig. Bl Tornet - 44 Ervin studerade de vl uppgjorda planeterna. Sdd . De var alla sentida skrdar efter en Sdd, som gjorts fr tvtusen r sedan. Hundra barn hade inplanterats. Nr de var tv r gamla skulle Profe ten ha stadkommit nsta Sdd. Det fanns ett tidsschema. De ldre barnen s kulle ta hand om de yngre. Allserviceroboten skulle tillkalla fler robot ar frn skeppet. Slutligen skulle ledningsgruppen stiga ut ur stasis och ta b eflet. Tre mn, tre kvinnor, jordens hgt befullmktigade ombud. Det ta skulle ha varit Jord, ett rum i jordens byggnad, fr kanske ettusennioh undra r sedan. Vad hade mankerat? Jo, att skeppets beflhavare, den legendariske Pro feten, hade blivit sjuk. Sedan hade roboten klappat ihop. Barnen hade var it vl anpassade till

miljn och hade klarat sig. Men de hade inte ftt de kunskaper de skulle haft. Det var stort nog att roboten hunnit lra de m lsa vid s tidig lder. De mste ha gjorts mycket brdmogna p konstgjo rd vg, sm genier. Men inte tillrckligt geniala fr att f igng roboten, eller ska rtt p skeppet och ta sig in i det. Nr Ervin blev tjugonio r intrffade en mycket st or hndelse i hans liv, kanske inte s stor som stlden av skatten, men s tor nog. Ur samhllets synvinkel var det en mycket stor, ojmfrligt stor hndelse. Men samhllet knde ju inte till skatten. rkebiskop Maddur avled. Han var en gammal man, s det var inte srskilt ovntat. Efter den mycket hgtidliga begr avningen samlades kyrkans hgsta fr att utvlja en ny rkebiskop oc h valet fll inte ovntat p templets biskop, Emsako. Om han inte blivit va ld skulle det varit skandal. Han lg naturligt till fr posten. Men fr Ervin ledde detta till att han blev templet s biskop. Drvid fick han hoppa ver flera mellanliggande g rader och blev dessutom den yngste biskop som ngonsin funnits. Det var biskop Emsako och rkebiskop Maddur, som uttryckt nskan om d etta. Fr frsta gngen fick Ervin veta hur hgt uppskattad han varit av rkebiskopen, detta trots

att denne trffat Ervin endast tre gnger. Vid tjugonio r, ett helt r fre den magiska trett iorsgrns d en prst rknades som nog mogen att f skda Bl Tornet, hade Ervin uppntt posten som biskop ver sjlva modertemplet. Det fanns flera biskopar som avundades honom och rentav ansg att utnmning en var en ortt, men de yttrade det inte hgt. Det hade varit oklokt att ko mma i delo med modertemplets biskop, lika vl som med den nye rkebiskopen, frutom att det varit taktlst att kritisera den hdangngn e rkebiskopens Bl Tornet - 45 testamentariska vilja. Ingen kunde nd finna ng ot fromt hllbart skl att kritisera en prst med s gott anseende som Ervin . Han fick verta biskop Emsakos hus, eftersom Ems ako nu flyttade till Maddurs hus och drmed omgav sig med den nimbu s av otkomlighet som traditionellt hrde samman med rkebiskopen. Erv in fann det nya huset vara praktfullt, men trivdes inte med att nu stnd igt ha tjnare omkring sig. Att flytta skatten var inte svrt. Han packade ner den och gav ngra tempeltjnare order att fra den till andaktsrumm et i biskopsgrden. Skatten skulle vara lika sker dr som i det rum d r den frvarats i sex r.

Men fr skerhets skull satte Ervin ls fr drren, vilket vckte en viss undran. Biskop Emsako hade aldrig frbjudit sina tjnare att g in i hans privata andaktsrum. De skulle stda dr, om inte annat. Varfr frbjd den nye biskopen alla att g in i andaktsrummet? Det hade frut ansetts att om ngon fr en stund fick bja sin nacke och kanske ven sina knn i tempelherrens eget andaktsrum s gav detta en s rskild kraft t bnen: Den stddes ju av tempelherrens personliga kraft. Och en biskop, drtill modertemplets, hade ju nr mare frbindelse med gudarna, ansgs det. Ingen kunde ana hur nra Er vins frbindelse med gudarna var. Om n inte trettio r s hade han dock nu mer n tillrckligt av grader fr att leda rentav vara den frmste solstndets vallfart vid sommar

till Bl Tornet. Emsako skulle inte medflja. Av ga mmal tradition skulle rkebiskopen aldrig medflja den vanliga vallfarte n till Bl Tornet. Dremot kunde han freta en privat vallfart dit n rhelst han ville komma nra gudarna. Nr tiden var inne ledde Ervin vallfarten. Med sig hade han fyrtiotta utvalda. Vissa av dem red, men de hgre frdades i hstdragna vagnar. Ervin frdades frmst, men det gick inte fort. Enli gt traditionen skulle

nmligen tv munkar frn ett kloster i bergen ra en mil frn Bl

ba

Tornet g till fots framfr fljet. De rknades in te in i vallfarten, eftersom de inte fljde med nda fram. De bodde j u nd i Tornets nrhet och tillhrde den munkorden, som bar namnet Bl Tornets Vktarbrder. Vgen genom skogarna var inte bekvm. Men den blev vrre nr bergen nddes. Till slut var den ofarbar fr vagnar och d rifrn gick hela fljet. De bda munkarna stannade kvar hos djuren och s ktte om dessa. Tornet var synbart vida omkring. Det reste sig mit t p en jmn plat och var helt vervldigande att titta p. Alla fll p k n redan tv kilometer frn Tornet, nr man kom ut ur ett bergspass. Ervi n ledde den gudstjnst som fljde och hll en mycket vacker predikan. Ha ns rst skalv, det rann Bl Tornet - 46 trar nerfr hans kinder. Han hade drmt om denn a stund i mnga r. Stunden d han skulle f se skeppet frn Jorden m ed sina egna gon. De slog lger fr natten dr vid bergspasset. Vid soluppgngen hll man en mssa och hymnerna klang ver bergen medan den stigande solens ljus glimmade i rymdskeppets bl metall. Sjungande tgade de ver den slta klippgrunden nda fram till det

himlastrvande Tornet. Det var otroligt stort. Ing en hade vgat helgernet att frska mta dess hjd med hjlp av knda m tmetoder, men det var skert fyrahundra meter, kanske fyrahundrafemti o. Det vilade inte med sin mjukt rundade bas mot klippan, utan bars uppe av fyra vldiga fenor, som lngst ner slutade i stora skivor. Ervin hade lst om hur dessa runda skivor lyftes p hgkant nr skeppet lyfte och lg i T-for m mot fenornas ytterkant. De var avsedda att frdela skeppets vl diga tyngd om underlaget var brckligt och kunde svikta. Tornets vggar buktade mjukt utt i en vldig kur vatur upp till halva hjden. Sedan gick linjerna int igen och hgt dr uppe mttes de i den spetsiga toppen. Ingenting brt den slta ytan. Men nr det heliga fljet sjungande tgade runt T ornet tre gnger spejade Ervin noga och sg de tunna linjer, som v isade var drrar och lastportar fanns. Hela den dagen var upptagen av ceremonier, som var stelt fastlsta i mnghundrariga ritual. Men nr solen gtt ner oc h alla krupit in i sina sm tlt och plsat p sig till skydd mot kylan i n attens berg gick Ervin lngsamt fram mot skeppet. Stjrnorna framtrdde allt tydligare i rymden ovanfr medan vsterhimlens rda frg djupnade. Han stannade vid den

nrmaste fenan och tittade upp mot dess mktiga vlvning. Och mot rymden ovan. Du vackra fgel, viskade han och trar fanns i ha ns rst. Du har vilat s lnge, s lnge. Lngtar du inte till stjrnorn a? D hrde han en rrelse och sg sig om. Tv hgr e prster stod en bit bort. Och han insg att om templets biskop gick fr am till Bl Tornet s fljde hans uppvaktande prster givetvis med. Un derligt att inte fler fljt. Knner ni, frgade han, hur det kallar? De stod tysta, sedan svarade den ene: Ja, det r mktigt, fader. Gudarnas nrhet. Sjle n darrar i ens brst p denna hgheliga plats. Och den andre mumlade fromt instmmande lten. Bl Tornet - 47 Lngsamt rrde sig Ervin vid fenans fundamentpla tta. Han ville stiga upp p den fr att granska fenan nrmare. Ndkon trollen till manporten fanns p en av de fyra fenorna. Vilken? Han mste komma nra, fr att kunna studera, helst nu i dunklet. Men inte ens te mplets biskop kunde tillta sig att trampa p, stta sina ftter ovanp , en del av gudarnas heliga Torn. Med en tyst suck gick han till sitt tlt och d e bda prsterna ledsagade honom, huttrande i kylan.

I tre dygn vistades man vid Bl Tornet och inte en enda gng kunde Ervin komma tillrckligt nra fr att studera fenor na, p jakt efter ndppnaren. Han blev nstan desperat mot slutet av tredje dagen. Om han raskt steg fram till nrmaste fena och pstod att gudarna ingett honom ngot? Men sedan biskop Javals dagar var Kyrkan f rsiktig och hade gett instruktioner. De nrmaste biskoparna skulle rask t gripa Ervin, s herre ver modertemplet han var. Visst kunde gudarna i nge mnniskor ngot. Men det kunde demonerna ocks gra, de kunde p verka ven de heligaste. Nr det heliga fljet ndde ner till den plats dr de tv munkarna vntade dolde Ervin ett vanmaktens raseri mycket noga. H an kunde nd ingenting gra. S biskop han var stod han hjlpls. P stt och vis hjlplsare n frut, fr ju hgre man stiger desto fler gon kan se en och han var en hg person nu. Skulle han ngonsin f mjlighet att ppna Bl To rnet? Tillbaka i sitt biskopsste fick han en id och det var en storslagen id: Han skulle lta gudarna ge mnniskorna en lnge vntad gva. Det kunde bli brjan till en omvlvning, fr den gvan var v ntad i tvtusen r. Nej,

inte Vktarens uppvaknande, fr det kunde han in te stadkomma utan att f ett nukleonbatteri frn skeppet, men bckerna. Del 2 till de band, som alla bar siffran 1 p sina prmar.

Han packade ner dem i en korg och bar den inte e ns sjlv till templet. En tempeltjnare fick ledsaga honom och bra korgen . Men korgen hade lock. Den bars ner i ett andaktsrum i kllaren under te mplet. Ervin lste drren. Ngra dagar senare bar han ner ett vackert trskr in i kllaren och flyttade ver bckerna till detta, varp han terstllde de t p den hylla i altarsalen, dr det frut sttt. Han lste det och behll nyck eln. Resten krvde litet fulhet, men syftet var ju gott. Som tempelherre k nde han sina prster och visste deras svagheter. En av dem hade litet strr e krlek till vinet n som var lmpligt fr en man i Kyrkans tjnst. Som en f ljd av detta stod han kvar p den allra nedersta av de prsterliga grade rna fortfarande vid Bl Tornet - 48 trettiotre rs lder. Hans tjnster vid templet var enkla, de allra enklaste. Men han hade nd, som alla andra vid templet, si na vaktntter. P eftermiddagen den dag d prsten Jekanjas vak t skulle intrffa skte Ervin upp honom och inledde ett samtal. Det var e tt milt och faderligt

samtal av den sort som templets hgste i all vlvi lja kunde fra med den lgste av dess prster. Faderligt frmanande, trot s att Ervin var tjugonio r gammal och Jekania trettiotre anja med sin slappa vartill kom att Jek

kropp och sitt pussiga ansikte sg ut att vara nr mare de femtio. Som avslutning p samtalet verrckte Ervin frst ulet en liten gva. Det var ingen gva av det slaget som en biskop borde verlmna till en frdrucken prst: Ett keramikkrus med vin. Ervin bad honom med lg rst att inte lta andra veta det och tillade: Jag fick ngra krus vin som gva av en vinodlar e, men r inte ngon knnare av viner. Drfr vill jag be dig att avsma ka det och sedan lta mig veta om detta r ett vin man kan bjuda framsten de gster, utan att frolmpa deras gom. Jekanja bugade och betedde sig som om han ftt n got dyrbart. Med mnga ord frklarade han sig vara en utmrkt vin knnare och skulle mer n grna stlla sina kunskaper i detta mne till h gvrdige biskopens frfogande. Ervin tvivlade inte p uppriktigheten i detta erbjudande. Vid solens nedgng lmnade alla, utom Jekanja, te mplet. De skingrades t olika hll, men Ervin strvade p egen hand i t empelparken och lt ett

par efterhngsna prster veta att han ville vara i fred och lyssna int sitt eget inre en stund. Jag knner, sa han lgmlt, att gudarna i sin ofa ttbara visdom vill sga mig ngot, att de bereder mig fr ngot stor t och betydelsefullt. Och de lmnade honom med djupa bugningar. Senare steg han in i en paviljong och vidare nerf r en trappa. Han fann en oljelampa han stllt dr, tnde den och gick l ngsamt genom de underjordiska gngarna tills han kom till en trapp a. Dr satte han sig och satt dr lnge. Han fann inte tiden vara lng, efte rsom han alltid hade ngot problem ur de sllsamma bckerna att grubbla ve r. Men till slut steg han uppfr trappan och lttade varsamt p luckan ova nfr. I skenet av nio oljelmpor satt prsten Jekanja be kvmt baktlutad i den tronliknande stol, som var reserverad t tempelhe rren. Han var redan berusad och sjng lgt fr sig sjlv. Det var inte ngon psalm. Sngen hrde hemma i hamnkrogarna. Ervin snkte luckan och fortsatte att tnka. Stora tankar, fjrran frn s lga handlingar som att han gett en frsupen prs t ett krus starkvin. Ett vin Bl Tornet - 49 som drtill var preparerat med en smngivande dr og ur templets eget lilla

apotek. Nr han nsta gng lyfte luckan lg Jekanja och s ov p golvet, med ett rikt broderat draperi som underlag. Hans rossland e snarkningar mullrade i det hgheliga rummet. Ervin fyllde omsorgsfullt alla lamporna till brdde n, fr att de inte skulle slockna innan Jekanja vaknade. Sedan tog han fra m nyckeln och ppnade det skrin i vilket han dolt bckerna. Han placerad e dem i tre sm staplar p Vktarens brst och mage. Sedan tittade han efter att det fanns krus med vin i den kista, dr templets vigda vin frvarades. Det skulle finnas ett tomt krus dr nsta gng solen steg upp. Jekanja var knd fr sdana vanhelgelser, men av barmhrtighet hjlptes man t att dlja stlderna infr biskopen. Nr Ervin lngsamt gick hemt i dunklet knde ha n sig frnjd. Visst skulle man kunna misstnka att han lv smugit bckerna biskopen sj

till altarsalen. Den tempeltjnare, som ftt bra k orgen till ett rum i kllaren, skulle kunna fundera ver varfr templet s herre lste in en korg i ett andaktsrum. De tv prster, som velat samtala med honom i parken, skulle kunna undra ver hans ensamma vistelse vi d templet just denna kvll. Men varfr skulle de undra? Varfr skulle d e tro att templets

hgvrdige herre smg in bcker, som varit helt o knda? Var skulle han ha ftt dem ifrn? De var av ett slag som ingen i hela vrlden kunde tillverka. De var gudabcker Var skulle han ftt d em ifrn och varfr skulle han smyga med en sdan skatt? Nej. Ervin knde ingen oro. Bckernas uppdykande skulle vara ett underverk, en gva frn gudarna. Att han sjlv, so m stod nrmare gudarna n ngon annan i templet, just denna kvll knt a tt gudarna haft ngot att sga det. det skulle nmnas. Han skulle sjlv nmna

Som biskop stod han inte lngre under tvnget att nrvara vid templet i soluppgngen. Han satt p terrassen framfr sitt hus och t i godan ro nr en prst kom ridande i sporrstrck med den otroli ga nyheten att gudarna gett mnskligheten en vldig gva denna natt. Lu gn och samlad reste han sig, tittade p budbraren, tittade mot himlen och sa med sklvande rst: S det var detta ni ville frbereda mig p i skym ningen i gr, ni allsmktiga och allvetande? Och sedan fll han lngsamt p kn och lyfte sitt gldjestrlande ansikte mot solljuset och utbrast i tacksgelser. Han skra ttade och grt och fretedde i allt anblicken av en mnniska som ns tan r hysterisk av salig Bl Tornet - 50 -

gldje och budbraren knfll bredvid honom i vr dnad infr synen av templets mktige herre i gudomlig extas. Men flkten av hysteri kom sig av att Ervin insg att planen skulle lyckas fullstndigt och att han nu hade en mjligh et att frbereda sitt folk fr ngot strre n livet under en glaskupa. Ngot ofantligt mycket strre, ja ondligt: Stjrnrymnden. Budet om undret spreds med eldens hastighet ver hela vrlden och stadkom en andlig extas utan motsvarighet. rke biskopen ilade till templet och knfll framfr altaret. Biskopar, pr ster och munkar strmmade till frn Vrldens alla hrn. ven vanli gt folk. Fr en tid var den heliga staden verfull av mnniskor och tltst der slogs upp runt omkring. En ny tidslder hade brjat. Gudarna had e framtrtt, om n inte i sin egen form s dock genom sin makts form. Bck erna var mer n nog av bevis, ja det totala och oemotsgliga beviset fr gudarnas nrvaro och makt. Men visst innebar det en jttelik prestigefrlust f r Kyrkan att dessa bcker kommit fram. De bar ju siffran rna. Kyrkan hade klart 2 p prma 1 inte

och tydligt sanktionerat sikten att siffran betydde att det fanns

ngra band nummer tv. Siffran "1" betydde bara att dessa bcker var de

enda och samtidigt frmsta. Men nu hade del tv kommit, direkt frn gudarnas vrld. Alla de, som vgat framfr den l tt hdiska sikten att det skulle finnas fortsttningar av frsta banden, had e rehabiliterats. De hade haft rtt. Kyrkans officiellt sanktionerade sikt h ade varit fel. Men detta sades inte hgt. Det mumlades man och man emellan. Man nmnde att hr var ju beviset fr att Kyrkans hg sta inte hade monopol p sanningen, den enda och hgsta. Detta, log man s kadeglatt, kunde kanske lra dem litet av den dmjukhet de krvde av andr a. Men man yttrade det inte hgt och Kyrkans hga antydde inte saken me d en enda stavelse. S pinsamma saker mste glmmas bort. Det var skert klokast att inte heller sga ett ord om ngon nu skrev att det kanske skulle komma del nummer tre ocks. F r vem kunde veta vad gudarna hade i beredskap? Jo, Ervin visste. Men d et var han ensam om att veta och han mnade inte yppa ett ord om sin kun skap fr ngon. Som tempelherre deltog han i det hemliga symposi um dr Kyrkan beslt, enhlligt, ingen rst emot och ingen nedla gd, att man aldrig fick sanktionera ngot uttalande fr eller emot freko msten av fler bcker. Han stdde beslutet mer helhjrtat n ngon annan.

Men det var vid just detta symposium han fick sin nsta id. Den kom rent spontant nr han satt och tnkte p att det v ar ett hemligt mte. D Bl Tornet - 51 kom tanken att bilda en hemlig orden. En orden va rs medlemmar skulle handplockas av honom sjlv, personligen. En orde n med en uppgift som strckte sig framt ofdda sekler. Fr han brjade inse att han dock snart var tretti o r och att hans hela livstid, ven om den blev osedvanligt lng, kansk e inte skulle rcka till. Den skulle antagligen bara rcka till fr inledning en av det stora projektet att ge mnskligheten stjrnorna.. : 6 Det r som Ervin fyllde trettio spreds kopior av d e nytillkomna heliga bckerna ver tempel och kloster och dess kunska per brjade komma ut i skolorna. Det ret gjorde han ocks sina frsta frsk att d elge hustrun tminstone ngot litet av de vldiga kunskaper han frvrvat. Fr hans ensamhet brjade knnas alltfr isande. Om n en centralperson inom Kyrkan, vrdad, lsk ad och aktad, omgiven av sina trogna, hgt ansedd inom samhll et och med en underbar

hustru och tre goda barn, s var han fruktansvrt ensam. Det blev med tiden en plga fr honom att ensam i hela vrlden ja, ensam i Vrlden bra p kunskapen om det ondliga bortom. Det kndes drtill ytterst svrt att ensam ha att fatta beslut om saker, som hade helt vrldsomvlvande betydelse. Han skulle nskat si g en enda frtrogen att tala med. En enda mnniska, som kunde dela kuns kaperna med honom och uttala rd om vad han borde gra. Det fanns kanske klokare beslut n de han fattade ? Gjorde han det rtta? Vad kunde han eljest gra? Vad var det bsta besl utet och vad fanns det att vlja p? Ibland fruktade han fr sitt frstnd. Rollspelet k rvde fr mycket av honom. Det kndes grundfalskt derna. Det kndes som i de svrare stun

ngot ortt, som ett bedrgeri. Och dessutom: Det frakt han mrkte inom sig. Han ville absolut inte frakta ngon. Han vill e hlla av alla mnniskor, lska dem, knna det som om de var hans brder o ch systrar och ven eftersom han var kyrkofader barn. Men fraktet Bl Tornet - 52 fanns dr i hans sjl. Han ville det inte, men fra ktet flt upp i honom nr han mrkte hur helt de trodde p ngot, som i han s tanke var ynkligt som om de var hans

obetydligt. Hur de upphjde till heliga normer sak er som bara var stoft. Han kunde samtala med sin hustru och pltsligt k nna frakt fr henne nr hon tryggt och mjukt framlade sin osviktande vertygelse om de heliga pbuden. D fanns det en avgrund mellan dem och han knde plga nr han mrkte att han fraktade henne m han hll av henne samtidigt so

mer n ngon annan. Hon var honom mycket kr, men hon var ju s fruktansvrt . . . dum. Han brjade lgga in sina kunskaper i samtalen m ed henne, frsiktigt. Men hon frstod inte att han menade sina ord bok stavligt. Hon uppfattade dem bildlikt. Det var fr henne en omjlighet att tro honom i b okstavlig mening nr han frklarade att Vrlden var ett klot och att det ta klot kretsade runt solen, och att solen var en million gnger strre n Vrl den. Hon kunde ju omjligt tro att hennes lskade make, en av de all ra frmsta i den heliga Kyrkan, kunde motsga gudaskrifternas lra. Allts mste hans ord tolkas bildlikt. Det mste vara symboler. Och nr han sa att hans ord betydde precis vad de lt som och att Vrlden verkligen va r en boll, p vars yta de bodde att det inte fanns upp och ner i himlarymd erna, utan att nert

var mot vrldscentrum och ja, d tog hon sig t

uppt

mot stjrnorna

pannan och log frlget och litet skyggt mot hono m. Jag r bara en liten dum kvinna. Du r s klok, k ra Ervin, du r s vis. Jag kan d rakt inte frst dina ord. Gudarna har gett dig ett s lysande klart frstnd, men mig stackars kvinna gav de in get, fr vad skulle jag med det? Du tnker fr oss bgge. Men kra lilla Emjeli, det r inte alls svrt. Jag skall frklara fr dig, bara du vill anstrnga dig fr att frst. Men hon log skyggt och pltsligt glittrade det lite t i hennes gon oc h det var ett underligt leende genom trar. Och Ervin, kre, jag lskar dig s mycket. Du m ste ha tlamod med mig, att jag inte frstr s som du. Emjeli, Emjeli, du blir vl inte ledsen fr det jag sger? Jag vill ju bara ge dig. Och Ervin, jag tror p gudarna, jag vill gra som de vill, jag dr fr dem om de och du begr det te frst. Du kan, du r men jag kan bara in

deras prst, deras biskop. . . Frlt mig Ervin, om jag r s dum, men jag vill bara gra det rtta. Bl Tornet - 53 D tog han henne i sin famn och trstade henne. S tora gudar, tnkte han,

hon r ju som ett barn, min lilla hustru, min barn hustru. Jag fr inte gra henne illa. Jag fr inte anvnda Sanningen som et t ont tillhygge mot henne, mitt dyrbaraste. Dyrbarare fr mitt eget hjrta n alla gudarnas skatter s gudarna frlte mig. Nej, hustrun skulle inte kunna frst. Han fick int e krva det av henne. Han skulle bara gra henne ont om han envisades med att tala om det obegripliga. Detta mste han ensam bra s han ngonstans i hela till des

denna vrld kunde finna ngon annan, med frmg a att tja sin Vrldssjl utt rymden till att bli en Stjrnsjl. Han hade frskt lgga upp en studieplan. Det hl l inte med studier hit och dit, utan sammanhang. Han hade lagt elektrot eknik som en sorts stomme i sina studier, eftersom han ansg de kun skaperna ndvndiga om han skulle kunna behrska Vktaren och rymdskep pet. Kanske var det inte fel p Vktarens batteri. Eller kanske var det ladd bart. Han hade lst s mycket att han rentav funderade p om det sku lle g att bygga en generator och alstra elektrisk energi. Men han studerade ven psykologi. Han hade rkat lsa litet om hur man kunde frst kroppssprket , hur en mnniska avsl jade sitt omedvetna eller sitt medvetet frdolda genom gester, minspe l, sttet att st, g, sitta,

sttet att rikta blicken, rra gonbrynen. Han studerade ven analysmetoder, som gick tillb aka till namn som Freud, Adler, Jung frmmande och underliga nam n. En mnniskas stt att tala. Felsgningar, pauser, uteslutna ord. Fr en tid lt han alla andra studier ligga nere oc h gnade sig odelat t psykologi, psykoanalys och psykiatri. Han brjade studera sina medmnniskor med psykologens blick, tolkade dem och provade sig fram. Denna vetenskap skulle kunna hjlpa honom att hi tta medlemmar till den planerade hghemliga orden. Eftersom han knde sina underlydande ganska vl kunde han ofta se att ordval, gester och minspel avsljade sdant som h an redan knde till frn andra kllor. Men han mrkte ocks att de var my cket noga med att hlla rollmasken infr honom. Han var ju en av de hga och hade makt ver deras vl och ve, ver deras liv och ven ver der as dd. Infr honom mste rollen spelas exakt enligt manus, inte svikt a i kthet det allra minsta. Nog var han ensam. Ingen av dem skulle i hans n rvaro vga ge uttryck fr minsta tvivel p de heliga skrifternas ord eller v ga ge uttryck fr andra tolkningsmjligheter n de hgst sanktionerade. Bl Tornet - 54 -

Det fanns mnga, som avsljade att de dolde ngo t, om man studerade dem med hjlp av kinesiken, kroppssprket. Och m inspelet, som fr de flesta mste vara vertydligt fr att sga ngot, kunde avslja mycket fr honom. Han hade lst att redan en Birdswhistell (vilket otroligt namn) i denna vetenskaps barndom kunnat lokalisera trett iofem olika positioner hos gonlocken och fyrtio olika positioner hos go nbrynen. Senare tiders psykologi hade reviderat hans grundrn, men mn gden av miner var vervldigande. Ervin satt med gonen vid lsapparatens okular oc h lrde in mngder av ansiktsuttryck och stllningar hos kroppen och till lmpade sedan tankfullt sina lrdomar i umgnget med andra. Han undrade ofta ver vad folk dolde bakom sina attityder. Med tiden lrde han si g att plocka rtt p sannolika svar och kombinera dem till de mest san nolika. Han knde den jttelika tyngden av brdan att var a tvungen att fatta vrldsomvlvande beslut. Men han fann en trst i en tanke, som han funnit nr han studerade filosofi, politik, psykologi och sociologi, en ngot cynisk tanke frn en lngesedan dd politiker: Om tusen personer med bristflliga kunskaper och felaktig tolkning av fak ta fattar ett enhlligt

beslut tvrt emot beslutet frn en ensam person med omfattande kunskaper och sann tolkning av fakta e som har rtt och d r det den ensamm

avgrandet r med all rtt hans. Det stred mot ider frn andra, vilka han ocks st uderat. Demokrati, jmlikhet, solidaritet, lojalitet, altruism termerna anvndes, men de

mrkte han cyniskt, ofta till att styra massorna. O ch ngon hade ppekat att inom fysiken var orden lenta: de kunde erstta varandra. Det lg ett visst frakt i sdana tankar. Uppifrn sett r folket ltt att frakta. Men frakt r ofta parat med misslyckand e: ngon ger upp sitt arbete och fraktar det drefter. Att frakta folke t ur bergstoppens perspektiv r ltt. Och smtt. Men att se svaghete rna hos folket och nd lska det det r stort. Det r gudomligt. Ervin f rskte. Han anstrngde sig. Fr han ville vara god. Folkets massa var trg mot frndringar. Men han mste vara varsam nr han frndrade. Om ett freml med hgre has tighet kolliderar med ett freml med lgre hastighet och bda i vrigt r l ika d blir skadorna strst p fremlet med lgre hastighet. Den str re mngden rrelseenergi innebr strre massa. Det r denna strre mngd som frstr. Han fick inte massa och trghet ekviva

g in som en meteor i glasstaden. Bl Tornet - 55 Men lgre hastighet. . . Det innebar i hans fall at t operationen mste lggas ut under lngre tid. Han var nu trettio r. Prster brukade bli gamla. Det ansgs bero p gudarnas bevgenhet. Det ber odde snarare p bttre kost och tryggare livsfring i stort och mindre str ess. Det hade inte bckerna sagt om prster, men om folkgrupper me d livsfring som liknade prsternas. Om han blev ttio en skulle han ha d hade han femtio r kvar. M

kvar elden i sig ven nr han blev ldre? Skulle h an orka att ensam styra sitt projekt? Nej, han mste ha medhjlpare. Och han knde en stor gldje nr han fann Argy Gyleta Doarka, en ung prst so m kommit till modertemplet frn norr och var vl meriterad fr en lysande karrir i Kyrkans tjnst. Under sina samtal med Argy mrkte Ervin snart at t denne hade en viss ytligt sett respektfull humor, men att det fanns e n viss frsmdlighet p djupet. Ingen annan skulle ha observerat dubbelhe ten. Ervins studier i psykologi var ndvndiga fr att upptcka det fr dolda. Ervin smg i sina samtal in tankar om att hela till varon r ett enda stort

skdespel, dr alla har sina roller och att spelets regler mste fljas. Han fortsatte med tankarna att verkligheten bakom sp elet kan vara en annan n den synliga. Han spdde p med tanken att det ka n vara tryggast fr de flesta att tro p den yta som ses, men att vissa st rre sjlar uthrdar att se under ytan. Han avlste prsten Argys respons i dennes tonfal l, ordval, minspel och gester och knde sig belten. Han hade funnit en syskonsjl. Argy signalerade, utan att sjlv vara medveten om det, att han bar p liknande tankar. Det gllde att g mycket frsiktigt p oprvad sti g. Rentav p obanad mark. En vrlds framtid stod p spel. Ervin droppa de frsiktigt in sina proberande och frande tankar i den yngres sjl o ch avlste noga resultatet. Men Argy var om mjligt nnu mer frsiktig. En da g fllde han ett yttrande: Jag r helt lojal mot Kyrkan och fullst ndigt solidarisk till dess sanktionerade lror. Hans signaler gick fram tydligt medan han talade och Ervin frstod att den unge prsten hyste farhgor att templets bisk op helt frstligt skte locka honom till ktterska uttalanden. Det var lt t att f den misstanken. En intelligent person mste mrka att biskopens y ttranden krvde

stllningstaganden och klara svar. Det kunde vara frga om ett prov. Sjlva livet kunde hnga p svaret. Bl Tornet - 56 Ervin gjorde en sak fr att lugna prsten: Han fr bigick diverse regler fr befordran och gav Argy en personlig tjnst i si n nrmaste stab. Det frekom tskilliga hjda gonbryn. Den unge mannen har det rtta sinnelaget, sa Er vin. Jag hade en drm. Jag fljde vad som ingavs mig. Drmmar hade man respekt fr. Gudarna avsljade sin vilja i mnniskors drmmar. En biskops drm mste vara synnerligen gudaingiven. Under ett helt r provade Ervin tlmodigt hur lng t han vgade g med Argy innan han en dag tog honom med sig hem, f rde honom till sitt privata andaktsrum och satte en bok i hans hnde r. Du mrker att detta r helig skrift, unge man? U ndersk boken och sg om du tror att ngon i hela vr vrld skulle k unna framstlla en sdan bok. Prsten granskade bindningen och texten och stirr ade sedan helt mlls p ngra klara bilder. Nr han tittade upp var han blek och hans rst lt andfdd:

Inte vad jag vet. Men jag knner ju inte frmga n hos Kyrkans hgsta. Vad jag kan se r detta en gudabok. Men bilderna. Det r gott, avbrt Ervin milt. Du skall nu f stu dera en hemlighet, som endast de hgsta invigda knner till. Om du y ppar vad du nu fr veta fr en enda mnniska s har du frverkat din rtt till liv. Men. . . varfr jag? Fr att gudarna begrt det. De har en mening me d ditt liv, men du mste visa dig vrdig genom att tiga. Mycket blek och synbarligen illa till mods, men sa mtidigt med en darrande och hnfrd frvntan p djupet, stirrad e den yngre prsten p honom. Hans rst var bara en viskning: Jag lovar och svr. Gr inte det, log Ervin. Ditt ord r nog. Sedan lmnade han honom ensam. Med grundboken i astronomi. Det skedde strax efter middagstid. Ervin bad hust run att ge den unge prsten mat och dryck ngot senare. Sjlv tervn de han till templet och kom hem frst efter solnedgngen. D mttes han av hustrun, som betraktade honom med undrande blick. Vad gr du med pojken? frgade hon lgt. Du fr drvar honom vl inte? Bl Tornet - 57 -

Det var en mrklig frga, helst frn min egen hu stru. Vi har delat livet i nio r. Knner du mig inte bttre n att du tror att jag frdrvar mina egna prster? Hon kom intill honom och fingrade p hans praktfu llt broderade krage. Pojkstackaren sg rent frstrd ut nr jag nyss v ar nere och ville ge honom mat. Han bara stirrade p mig. Och smg u ndan en bok bakom sig. Ervin, kre. Alla kan inte frst vad du frst r. . . pojken blir kanske lika frskrmd som jag blev minns du?

Hon frstod att det gllde gudalror bortom vanli gt folks frstnd. Hon led med den unge prsten. Dumheter, kra du. Han r prst. Han har styrka. Jag blev sjlv uppskakad en gng i tiden nr jag sg ljuset. Det blndar. Och han gick ner i kllaren och ppnade drren til l andaktsrummet. Dr satt Argy bjd ver ett bord, p vilket boken lg uppslagen. Han stirrade mot Ervin, blinkade. Han sg verkligen blndad u t. Detta, sa han tonlst, r fr stort. Ingenting r fr stort fr en gudarnas tjnare, u nge man. Det r stort nog, men inte alltfr stort. Utan grns, ondlighet r inte det fr stort?

Nej, inte alls, svarade Ervin med ett skratt. Det r precis s stort som

det skall vara. Nmligen det hela, och det kan int e vara mindre n grnslst. De samtalade till midnatt. Nsta dag upptrdde de som vanligt i templet, helt enligt rollhftet. Men Ervin hastade inte. Den unge prsten kanske var av svagare virke n han sjlv varit i den ldern: mnniskor r olika . Och Ervin hade studerat psykiatrin och visste hur ltt en mnniska kan fly in i rena schizofrenin om kraven frn miljn blir vermktiga. Redan att sp ela rollerna var ju en schizoid tillvaro. Blev spnningen fr stark kunde den schizoide bli schizofren och hamna i rena overkligheten. Ervin mste vara aktsam om sin skyddsling. Sjlv fortsatte han sina studier, huvudsakligen i e lektroniken. Han knde ofta otlighet, ville komma fram till kunskaper om robotar och rymdskepp. Men trappan var lng och varje steg i den mste a vverkas. Dessutom tarvades ofta studier i andra mnen, fr att gra elektroniken begriplig. Nr Ervin under ett samtal med Argy helt hdiskt yttrade att Vktaren kunde vara ngot annat n den syntes vara fick et t svar som skakade honom: Bl Tornet - 58 -

Jag har tnkt p det, fader. Frlt mig om jag ka nske uttrycker mig olmpligt, men den liknar p ngot vis en docka. Och sedan jag fick lsa den hemliga boken har jag ofta tnkt att den kans ke frts hit frn ngon annan vrld, som kretsar kring en annan sol. Ervin stirrade p honom. Den yngre mannen hade i nte ftt lsa ngot om rymdfart. Astronomiboken innehll ingenting sda nt. Den presenterade stjrnor och planeter, gasmoln och galaxer. Den g av kunskaper om hur stjrnor uppsttt och hur de var beskaffade. Den avsljade hur planeter bildats och hur olika sorters planeter var danade. Den gav svindlande utblickar i en ondlighet med orkneliga galaxer. Men ingenting om liv, civilisationer, teknologi. nd funderade Argy p egen hand ver detta: Liv p andra vrldar? Du skall f lsa ytterligare en bok, sa Ervin lng samt. Men den kan ge dig en chock och du mste vara beredd. Jag verlevde ondligheten, fader, log Argy. Jag tror att jag kan uthrda det mesta med gudarnas nd. fader lt

Att hra en bara tio r yngre man sga ofta tokigt fr Ervin.

Han uppfattade Argy som en yngre upplaga av sig sjlv. En yngre bror, inte en son. Men han mste hlla distansen. tmin stone s lnge Argy

trodde att de hemliga kunskaperna kom frn Kyrka ns centrum, inte frn Ervin ensam. Den nya boken var presentationen av olika sorters robotar. Nr Ervin steg in i sitt andaktsrum var han beredd p att studiet av robotar gett Argy en chock. Han blev frvnad. Ar gy log och verkade inte alls upprrd. Fader, frlt att jag tillter mig sga det et r nstan som ett bedrgeri, alltsammans. Hur s, vad menar du? Argy vnde bladen i boken. Hans rst var lg: Det r maskiner. Lt vara mycket mer komplicera de n taljor, hvstnger vattenhjul, gruvtransportvinschar och andra maskiner, men det r nd maskiner. Vktaren r en maskin. Och Kyr kan har ltit oss dyrka en maskin i tvtusen r. Sg mig fader, varfr? Va rfr anses en maskin vara helig och vrd mssor och psalmer? Allt stod stilla fr Ervin en stund. Han mrkte en cynisk reaktion hos den yngre mannen och knde en pltslig fruktan a tt denne inte lngre skulle kunna spela sin roll. Bl Tornet - 59 Ditt liv beror p din tystnad, sa han krvt. Guda rna har utvalt dig. Du mste st fast, eller utdmas. men d

Argy tittade stint p honom och bleknade litet. Jag skall st fast, fader, svarade han med pltsli gt anstrngd rst. Men jag frstr inte. Det r s mycket som r obe gripligt. Vem har byggt Vktaren? Se s mnga robotar hr i boken. . . ve m kan bygga sdana? Gudarna, sa Ervin hrt. Argy stirrade upp i hans ansikte, ppnade munnen fr att sga ngot, men slt den igen. Sedan mumlade han dmjukt: Jag bjer mig fr dem och skall aldrig svika. Med gudarna nr du livets hjd. Mot gudarna fr du den eviga dden. Br din gudagivna kunskap i tystnad och alla dina frgor kommer att f svar. Naturligtvis teg Argy. I de bcker Ervin tet enkel frmedlat frn gudarna fanns li

elektricitetslra. Dr fanns ocks undervisning i h ur man drar koppartrd och lackerar den. Det drjde inte lnge frrn ver kstderna (under Kyrkan) konstruerat en enkel generator. Men hur man tillv erkar lampor fanns det inte beskrivning p i dessa bcker. Ungefr samtidigt som den frsta generatorn span n sin kraftsng, driven av en vattenturbin som gjorde de tidigare vattenh julen gammalmodiga, lste sig Ervin till en betydelsefull sak med hjlp av sin lsapparat. Han

hade funnit en spole, som handlade om vissa komp onenter i flertalet robotar. Han lste om hur robotar lagrar informati on och hur denna information sedan avges. Det skulle inte krvas n gra nucleonbatterier fr detta. Det skulle kunna rcka med ett av de batte rier som frsg lsapparaten med kraft. Han hade mnga sdana batterier. De hll lnge. Han visste att nr de var slut s skulle ingen lsapparat lngre kunna a nvndas. Den mesta kunskapen lg i de sm informationstapparna och skulle allts bli otillgnglig. Men man kunde ju ta kraft frn andra kllor n dessa sm batterier. Nu fanns ju redan den frsta 24-volts g eneratorn. Det behvdes inte ens halva det vrdet till lsapparaten. En natt tog Ervin sjlv tempelvakten. Det vckte i nget uppseende, ven om det var ovanligt. Han hade vl sina hga skl att vara ensam med gudarnas Vktare en natt, antogs det. Det hade han. Nu visste han hur man ppnade rob oten. Han ppnade dess brstlucka och srade sedan bukpltarna, stu derade det kompakta Bl Tornet - 60 maskineriet. Sedan tog han en skruvmejsel och los sade robotens hjssa. Han studerade alltsammans noga och mrkte att h an lst p tillrckligt fr

att finna de komponenter han skte. I brist p mtinstrument prvade han nucleonbatt eriets poler med tungspetsen. Det mrktes ingen syrlig smak. Batte riet var urladdat. Utan ett sdant originalbatteri kunde han inte f liv i r oboten. Det fanns sdana i Bl Tornet. Men han skulle kunna anvnda ett mini atyrbatteri fr att plocka ut information ur roboten. Han behvde int e aktivera hela dess hjrna , bara en liten del. Den delen skulle upplt a minnesbankarna t honom. Han satte ter ihop roboten och beslt sig just d fr att lta Argy vara med nr roboten bragtes att tala. Tv hrde mer n en och det gllde att ta tillvara vartenda ord. Han kallade den yngre mannen till sig nsta dag o ch gick rakt p sak med honom: Du skall vederfaras en stor ra, min son. Gudarn a har utvalt dig att vara tillsammans med mig nr Vktaren skall tala. Argy stod en stund alldeles orrlig. Sedan talade han lngsamt och hpet: Kommer Vktaren att tala? Ja. Jag skall ge honom kraft. Inte nog kraft fr a tt f honom att rra sig eller stiga upp frn sin plats. Inte nog kraft f r att ge honom varaktigt

liv igen. Men nog kraft fr att han skall tala och bertta vad som hnde fre vr tiderkning, nr Profeten lmnat oss och Vktaren var ensam. Argy gav honom en egendomlig blick och drog efte r andan. D skall du enbart aktivera talcentrum, fader. Oc h naturligtvis minnesbankarna. De tekniska termerna lt frmmande. Ervin knde olust. S r det, medgav han. Men det krver hg teknisk utbildning, fader, om fattande kunskaper i datorteknik och robotelektronik. Ervins olust kade. Han vred p sig. Var har du lrt dig s fina ord? frgade han str vt. I boken, fader, boken du lt mig lsa. Gudaboken om robotar. Anvnd aldrig sdana ord till andra. Men naturligtvis inte, fader. Det har ju gudarna frbjudit. Men till dig, som r tekniker, kan jag anvnda dem. Bl Tornet - 61 Ervin insg pltsligt vad hans olust bottnade i. Ha n hade oerhrt mycket mer kunskaper n Argy. Men det var tydligt att Ar gy var intelligentast av dem bda. Med bara tv av de hemliga bckerna b akom sig uttryckte han sig hemtamt med de ickemnskliga orden, som om de lg naturligt till fr

honom. Han absorberade och accepterade dessa st ellra kunskaper utan ngon reaktion ur sitt innersta. Och det kndes eg endomligt att sitta hr, som templets herre, en av Kyrkans hgsta, samtidi gt innehavare av oerhrda vetenskaper, och titta upp p en rtt ob etydlig prst med bristfllig kunskap ntare. och inse att han var intellige

Du kommer att g lngt, mumlade Ervin och det v ar mest som han tnkte hgt. Det r jag beredd p, fader, svarade Argy mjukt. Med gudarnas nd. Det hoppas jag, sa Ervin. Fr utan den nden. Men han avbrt sig och visste inte riktigt sjlv va d han tnkt sga. Med enbart din egen nd kanske? Han insg pltsligt a tt en annan n han sjlv mycket vl kunde ta makten fr maktens egen skul l och med hjlp av Bl Tornet och dess hemligheter n en makt som ingen mnniska drmt om.. : 7 P den dag Ervin bestmt gick han och Argy in i h galtarets sal och drren tillslts efter dem. Han hade sagt att han mnade kalla gudarna genom deras helige Vktare ensam ehvde en assistent. men att han b

Det lt inte mrkvrdigare n ngot annat frn ha ns mun, prsterna godtog

sin biskops ord. Om man inte kunde frlita sig p sin biskop, vem kunde man d lita till? I en ficka p sin drkt hade Ervin ett batteri. Det var fst i en enkel batterihllare, som han sjlv tillverkat. P en lite n trplatta var tv kopparbleck fsta. Batteriet satt klmt mellan de m, med en pol mot vardera. Frn blecken gick tv koppartrdar ut. Er vin hade ltit hmta bleck och trd frn en kopparsmedja. Vad en bisko p skulle med sdant till var det inte vanligt folks sak att frga. Ervin lossade robotens brstplt och sg hur Argy s gon sprrades upp. Trots allt var det ngot oerhrt att ppna denna K yrkans heligaste relik, sjlva gudarnas Vktare. Men nr Ervin bjde sig ner och studerade robotens inre p nrmare hll kolliderade hans hu vud med Argys denne var lika fascinerad som han. Bl Tornet - 62 Ervin tog upp batterihllaren och placerade sedan en tunn skruvmejsel i spret p en skruv. Han lossade skruven, fste de n ena trden. Hans hnder darrade. Nr han sedan skulle lossa en annan skru v tappade han mejseln. Lt mig gra det, fader, bad Argy och tog upp me jseln ur robotens inre.

Han lossade skruven och fste den andra trden. Omedelbart nr den fick kontakt med skruven tndes tv sm ljuspunk ter p en liten panel. Men ingenting hnde. Argy drog frsiktigt t skru ven. Och nu, fader? frgade han. Men Ervin talade till roboten, med en rst som sk lvde av sinnesrrelse och ord som han noga lrt in: Kontroll av talcentrum och hrselcentrum. Och det vldiga hnde. Ett dovt ljud, som av en vi nd i en klyfta. Sedan talade en djupstmd och mycket tydlig rst ur Vk tarens ntmun: Kontroll, jag rknar. . Varp den lste upp siffrorna och sedan fortsatte med hela alfabetet. Bde Ervin och Argy stod som frstenade och lyss nade till en stmma, som varit tyst i tjugo sekler. Nr Ervin sg Argys ansikte undrade han om han var lika blek sjlv. Det var han skert. Han d arrade i hela kroppen och knna hll p att vika sig. Han tog std med bda hnderna mot altaret. I tystnaden eftert hrdes Argys rst underligt fa dd, efter den djupa och klangfulla robotstmman: Fader, den rsten hrdes skert utanfr salen. K an du inte f roboten att tala lgre? Jag vet inte, medgav Ervin upprrt. Jag vet inte. Robot, tala lgre. . .

Jag menar: Snk din ljudvolym till samma som vr. Jag vill nu ha reda p vad som hnde nr Profeten blev sjuk. Tala om det . Det kom ett mjukt klickande ljud ur Vktarens inr e, sedan ett svagt spinnande. Drefter hrdes den klangfulla stmma n, men mycket lgre n frut: Data ofullstndiga. Vem r profeten ?

Ervin drog efter andan. Luften tycktes inte rcka till. Han talade med anstrngning: Jag vet inte namnet. Jag talar om den mnniska, som var tillsammans med dig efter landningen p A3 och som sedan ble v sjuk hr i baslgret och begav sig tillbaka till skeppet med en antigra vfiotte. Svaret frn roboten kom omedelbart: Bl Tornet - 63 Uppgifterna passar fr Roslan Vadje, D.L. 2136-7 -47, beflhavare p HHG 872-2 B 3. Var vnlig bekrfta. Ervin bara stirrade ner p det orrliga metallansi ktet och drog djupt efter andan. Sedan lyfte han blicken mot Argy och sg h ur denne skrev ner uppgifterna. Frn roboten hrdes ter: Var vnlig bekrfta. Ja, svarade Ervin hastigt, det stmmer. Vad hnd e med Roslan Vadje sedan han lmnat baslgret?

De enda av mig registrerade data radierades av f lottens frdskrivare. Frden till skeppet gick planenligt, flotten frdes ombord och lastporten stngdes. Sedan upphrde sndningen frn frdskr ivaren och inga ytterligare data om Roslan Vadje finns registrerad e. Men. . . men vad hnde d? Inga ytterligare data finns registrerade. Ervin tittade hjlplst p den oberrda maskinen och fick pltsligt en stark knsla av hur ytterst maskinell denna var. E n mnniska skulle ha svarat annorlunda. jag r ledsen, jag vet faktiskt inte , eller ngot i den stilen. Men Vktaren var inte ngon mnniska. Int e ngon halvgud heller. Bara en maskin. Bara. Ngonting frndrades inom Ervin i den stunden av insikt. Han hade lst, visst hade han lst, helt enormt o m robotar och ftt veta att de bara var maskiner. Komplicerade, ofattbart komplicerade, men nd bara maskiner, redskap, hjlpmedel, ingenting ann at n verktyg. Han hade visst det. Nu insg han det. Skillnaden mellan att veta och att inse r betydelsefull. Vad hnde hr sedan Roslan Vadje lmnat dig? fr gade han. nskas en fullstndig rapport eller en summarisk ?

Ervin visste inte vad en fullstndig rapport inneb ar, men misstnkte att den skulle bli omfattande. Summarisk, svarade han och roboten gav honom den. Efter Roslan Vadjes frsvinnande in i skeppets tys tnad hade roboten fortsatt att vara barnvakt och lrare under en hn delsels rcka av dygn, men det nucleoniska batteriet hade ebbat ut allt s nabbare. Roboten hade snt rapporter till skeppet och anhllit om ett nyt t batteri, men frn skeppet hade endast en knslols dator svarat och svaret var att Roslan Vadje inte gett ngra order, men skulle informeras. Datorn a nsg det inte behvligt att ge information om varfr beflhavaren inte gav or der och roboten var inte Bl Tornet - 64 s funtad att den frgade. En mnniska skulle bliv it desperat och ftt utbrott, inte s en robot. Roboten fortsatte, plikttroget som en maskin, att skta sina uppgifter, men till slut mste den koppla in vad den sjlv ka llade ndreserven . Den utnyttjade kraften hos denna fr att ge barnen de taljerade instruktioner och organisera dem s att de skulle kunna verleva p egen hand till dess hjlp kom frn skeppet. Sedan placerade roboten sig sjlv ovanp lren m ed lromedel, avsnde

en slutrapport till skeppet och invntade bekrfte lse. Nr denna erhllits stngde den av sig sjlv. Argy lyfte blicken mot Ervin, efter att ha anteckn at de sista orden. De tittade lnge p varandra. Det fanns ett underligt uttryck i Argys ansikte, men han sa ingenting. Ervin vnde blicken till rob oten. Varfr placerade du dig ovanp alta. . ., jag men ar lren? Du hindrade ju barnen frn att f tillgng till. . . lr omedlen. Ja, kom svaret. Mina order var att ge barnen kun skaperna i en viss ordning och evaluera resultaten s att givna kuns kaper var frstdda innan mera gavs. Eftersom jag inte kunde evaluera resul taten nr jag var inaktiv mste jag frhindra att fortsatt kunskap upptogs p okontrollerat stt. Av denna anledning placerade jag mig sjlv ovanp d en stngda lren. Det var den minst skadevllande tgrden bland alla givn a alternativ. Ervin stod stum en lng stund, sedan suckade ha n. Alla gudar, om ungarna haft tillgng till bckern a och lsapparaterna, var skulle vi d ha varit i dag? Roboten klickade. Ett mjukt, upprepat klickande. Sedan svarade den: Givna data otillrckliga fr prognos. Det var ingen frga, sa Ervin. Jag bara. . . undra de fr mig sjlv.

Han tittade p Argy, som sin sida tittade p rob oten. Lgt, nstan ohrbart, talade Argy: Den r bara en maskin. En docka, med konstgjort sjlsliv. Och den har mnniskor dyrkat i rhundraden. Varfr? Han lyfte blicken mot Ervin, stirrade stint. Varfr? upprepade han. Fader, sg mig: Varfr ha r ni hga prster ltit oss dyrka en docka? Det r ju. . . frlt om j ag sger det, men jag kan bara se det s. . . det r ju bedrgeri. Varfr gr ni s? Ervin fann inga ord och Argy fortsatte: Bl Tornet - 65 Fader, rtta mig om jag har fel, men fr mig verk ar det som om du inte sjlv visste. Du frgade om saker som du bor de veta och du blev verraskad av dockans svar. Visste du inte det h r? Finns det ngon alls, som vet? Du r hgste herre i Modertemplet, och du visste inte. Vet rkebiskopen? Ervin bara stirrade tillbaka, med en knsla av van makt. Sedan, ryckigt, grep han den lilla skruvmejseln och lossade koppa rtrdarnas anslutningar i robotens brst. Han tog bort det lilla batteriet oc h roboten, gudarnas Vktare, sjnk ter ner i sin urldriga smn. Fuml igt stngde han luckan i robotens brst.

Frlt mig, fader, viskade Argy. Jag skymfade di g, jag gick fr lngt, men jag frstr inte. Ervin tittade p honom, ver Vktarens icke-levan de, icke-dda kropp. Han sg hur olika knslor tog sig uttryck i den an dres ansikte och knde pltsligt dennes knslor inom sig sjlv, som om v gor ur den andre hade ntt honom. Men han visste att det inte var ngra mystiska vgor, utan ngot annat nmligen hans egen trning i att ls a mimik, gester och att tyda tonfall. Han visste hur den yngre prsten kn de sig. Frvirring, undran, kanske en flkt av vrede ver bedrgerie t, men ven fruktan. Fruktan, fr att han tilltit sig att kritisera kyrka ns nst hgste. Ervin knde en psykisk trtthet. Han var intill dd en trtt p bedrgeri och ptvingat falskspel. Intill dden trtt p att v ara fnge i sin egen makt, att ha en storhet utan like s nra inp, utan att kunna n den. Att ndgas fortstta detta smttiga spel med falska kort, me dan ondlighetens frihet stod och vntade i bergen i vster. Du frstr inte? sa han lugnt. Pojke, vem tror du frstr? Han granskade den andres ansikte och sg osker heten dri. r du rdd fr mig? frgade han. Har jag ngonsi n gett dig anledning

att vara rdd fr mig? Lt oss lmna detta rum n u. Vi har mycket att tala om, du och jag. Och de lmnade Vktaren i dennes tidlsa dvala o ch gick ut. Vl framme vid biskopsgrden gick de ner i andakt srummet i kllaren och dr lste de igenom Argys snabbt nedrafsade och drfr svrlsta anteckningar, varefter Ervin lngsamt dikterade e n redogrelse, som sattes p prnt med tydligare skrift. Frst nr detta var gjort gav Ervin full och ofrfalskad information till sin yngre medhjlpar e. Han berttade helt ppet om allt som hnt, nda s edan den dag fr nitton r sedan d han gtt sin frsta tempelvakt. Argy s att tyst hela tiden, men Bl Tornet - 66 tittade oavvnt p honom. Nr Ervin till slut tystn at varade tystnaden lnge. Sedan drog Argy djupt efter andan, s djup t att hans axlar hjdes. Fader, sa han. Du r den ende inom hela mnskli gheten, som vet detta? Jag trodde. . . Jag vet inte sjlv lngre vad jag trodde. Jag trodde att det var en mktig sammansvrjning, men jag visst e bara inte vad den skulle ha fr syfte. Och s r du den ende, som ve t. Fel, svarade Ervin. Nu vet du ocks. Vi r tv. Argy snkte blicken och ter blev det tyst. Efter e n lng stund suckade

han djupt. Tv r fr litet, sa han. Tio hade varit fr litet. Hundra. Fader, det hr r fr stort fr en liten grupp. Jag har nnu inte k unnat fatta, men jag sger hur jag ser det hr. En grupp, ven om den s omf attade tusen mnniskor, r fr liten. Nr jag blev prst. . . Jag ville tjna sanningen, arbeta fr sanning och rtt. Men jag hittade falskheter och mrkte att jag mste anamma sdant som jag inte kunde tro p. Det kn des frfrligt, i brjan. Sedan vande jag mig vid det och spelade min roll, liksom alla andra. Men jag hade stunder nr jag fraktade mig sjlv och a vskydde falskheten i m itt liv. Jag ville vara sann, men hade blivit fnge i et t skdespel. Jag ville bryta mig ut men bara ibland. Det var s bekvm t att fortstta spelet. Men, fader, det r sjukt att inte vara sig sjlv. Ervin studerade honom med viss hpnad. Denna si da hos Argy hade han inte sett frut. Han hade uppfattat denne som kyli g, behrskad och mjligen litet cynisk s cynisk man blir nr man spelar ett spel man har genomskdat. Jag frstr dig, sa han. Jag uppfattade ocks min tillvaro som ett vl tillrttalagt spel. Jag trodde rentav att alla, nda upp till rkebiskopen, var infrstdda med att allt var ett spel sorts tyst men att en

verenskommelse gjorde att man aldrig, inte ens i nfr nra vnner, fick antyda att man var medveten om sin. . . maskerin g. Argy satt framtlutad i den breda stol han placera t sig i. Hans armbgar vilade mot knna. Han tittade p Ervin med ansikt et delvis nedtbjt. h? Men du fraktade aldrig dig sjlv? Frlt, ja g knner att jag upptrder otillbrligt, jag fr inte sga s hr, m en jag mste. Fr jag fraktar mig sjlv ven i denna stund. Varfr? ven nu? Nr du fr mer n ett r sedan brjade samtala med mig trodde jag att du ville prva min trofasthet mot kyrkan. Jag fruk tade att jag hade rkat avslja mina tvivel p kyrkans lra och jag anstr ngde mig infr dig fr att i allo upptrda som en troshngiven prst. Under ett helt r hade du ngot Bl Tornet - 67 sorts prov med mig. Jag trodde att du ville bli sk er p att jag var helt trosviss och jag spelade min roll noga. Och dock, log Ervin och lutade sig tungt mot ryg gstdet, mrkte jag att du var en tvivlare. Jag knde din hdiskhet s tydligt som om den varit ett magnetiskt flt, som strmmat in i mig. Som om han inte hrt yttrandet fortsatte Argy: Nr du sedan tog mig med dig hem och lt mig l sa boken om

astronomi. . . Jag trodde att jag nu blivit vrdig a tt f ta del av ngon djupt frdold hemlighet. Jag visste inte vad, men jag tr odde att jag nu skulle kunna n en hgre grad av kthet. Den boken n blev en omstrtande de

upplevelse fr mig. Frst trodde jag att den var nnu en saga i raden av vriga gudasagor, men allt eftersom jag lste mr kte jag att jag nu ntligen fick veta sanningen och d strtade spelet samm an och jag. . . Jag tror att jag var nra att bli galen just d. Fader, nr d u kom in i rummet den kvllen s hittade du en som var till hlften sinne ssjuk. Du borde inte ha ltit mig vara ensam med en s sndersprngande sanning. Med en obehagsknsla mellangrdet frsvarade sig Ervin: jag hade sjlv ftt mta sanningen ensam. Upplevt det som om jag stod p en teaterscen och pltsligt rasade alla kulisser samm an och stjrnornas ndlsa rymd strckte sig t alla hll r alldeles ensam om att se det. Han mtte Argys ihrdiga blick och avbrt sig plt sligt. Sitter jag inte och ursktar mig infr en yngre prst? tnkte han frvnat Fortstt! sa han kort. Fortstt? Ja. . . Jag gick omkring som berusad n gra dagar, men och jag va

sedan blev jag normal igen. Och vntade. Jag trod de d att det fanns massor av hgre prster, som knde till sanningen och jag undrade varfr man lt folket leva i en lgn. Jag vntade p frkl aring och tnkte att det mste, mste helt enkelt, finnas en stor och klar och del frklaring till gtan. Sedan kom den dagen nr du sa att Vktare n kunde va ra ngot annat n den syntes vara. Jag tog ditt yttrande som ett prov, men nd sklvde jag nr jag vgade svara att gudarnas Vktare tyc ktes mig vara en docka. Samma som jag sjlv tyckt redan som barn, sa Er vin. Du lt mig lsa boken om robotar, kom det lngs amt frn Argy. Eftert fortsatte du nd att tala om gudarna. Jag blev frvirrad. Du sa att gudarna hade utvalt mig och att mitt liv berodde p min tystnad. Du sa att gudarna byggt Vktaren. Jag visste inte vad jag sk ulle tro. Bl Tornet - 68 ter knde Ervin obehaget inom sig, som om det v arit Argy som varit den hgre av dem bda och nu stllt honom, Ervi n, templets herre, till ansvar. Jag ville skrmma dig till tystnad, sa han. Om du inte kunnat tiga s hade bde du och jag ftt en grym dd. Jag ville f dig att frst att du inte skulle lita p en enda mnniska i din omvrld.

Hela tiden, sa Argy. Hela tiden trodde jag att my sterierna skulle f en frklaring, som skulle urskta allt falskspel, allt bedrgeri, hela denna jttelika lgn. Frst nr roboten talade och jag s g hur du upptrdde, du som jag trodde visste alltsammans, frst d brja de jag fatta att det inte fanns ngon sdan dr stor, trygg frklaring. Jag brjade ana att du ocks var fnge, liksom jag. Och nu, nr du berttat allt , frstr jag att det r just s. Du r inte fngvaktare. Det finns inga fngvak tare. Vi r fngar allesammans, du som jag och vi som alla. Jag mer n du, sa Ervin. Pojke, jag r mycket me r fnge n du. Jag kan inte ens ta mig till rymdskeppet ensam. S ve m av oss r mest fnge, tycker du? Du r, svarade Argy. S r det ju med makten. D en underordnade kan ge sig ivg, men den verordnade kan det inte. De n underordnade behver inte tro p systemets regler och vrden, men den verordnade mste gra det. Annars fll systemet. Nja, sa Ervin tungt och trgt, jag vet just inte om okunnighet r frihet. Folket vet inte vad du och jag vet. Vi r undantag, som egentligen inte skulle ha fu nnits om du inte vgat ngot som ingen borde ha vgat. Men de sm i vr vrld knner inte

till vr teologis hela invecklade konstruktion. Tro mig, jag har umgtts med de sm innan jag blev prst. De flesta har en tro, men den innebr att de tror att ngonting finns det ju, ovanfr allting . Det rcker bra till fr dem. Prsterskapet, dremot, mste tro p vr teo logis detaljer, fler detaljer ju hgre upp de kommer. Deras ofrihet vxer, fr mer och mer av deras tnkande binds fast. De sm m vara ofria till det yttre, men inom sig r de mycket friare n kyrkans rkebiskop. Han r mest ofri, fr han kan hela teologin och mste tro p den.

Sant, min son, mycket sant, men nu r det ju me ningen att du och jag skall bryta snder bojorna. Argy nickade. Sedan skakade han p huvudet. Men vi r bara tv, ppekade han, och som jag s agt: Till och med en grupp om tusen mnniskor hade varit fr litet. De t r fr stort. Ervin skrattade pltsligt. Bl Tornet - 69 Det r bara hlften s stort nu som det var innan jag invigde dig i hemligheten! Tror du att ett hus blir frdigt p en enda gng? Till och med templet har en gng i tiden brjat med en enda st en. Nr nsta sten lades hade bygget kommit dubbelt s lngt. Faktiskt, mi n unge vn, r andra

stenen den strsta kningen, fr d blir det dubbe lt. Jag tror att man kan sga att andra stenen r det strsta framsteget, d en strsta kningen ngonsin. Den viktigaste. Han bjde sig framt och lade sin hand p den yng re prstens skuldra och hans rst blev varm: Du, min son, r det viktigaste steg jag tagit. Oc h det farligaste. Hade jag valt fel s hade det blivit min dd och frihete ns lga skulle flyttats mycket lngt bort. Men nu r frihetens lga pltsl igt dubbelt s stor. Han reste sig ur stolen. Flj med, unge vn! Din nsta bok r ndvndiga re n ngon annan bok i hela min samling! Och med armen om den andres skuldror, som en be skyddande fader, vilket han ju ocks skulle frestlla vara, frde h an Argy mot ett av de lsta skp, dr gudabckerna frvarades. Han lst e upp och tog ut en av bckerna, lade den i Argys hnder. Det var en lrobok i psykologi. Under den tid som fljde satte Ervin noga utvalda bcker i Argys hnder och flertalet av dem handlade om psykologi. Det v ar strngt ndvndigt att utbilda Argy till psykolog, om denne skulle ha mj lighet att utvlja adepter till det hemliga sllskap Ervin projekterat. Sjlv v ar han frhindrad att g

ut bland prsterna och prva dem. Det skulle bli mycket prat om templets herre, kyrkans nst hgste, ideligen samtalade me d yngre prster. Sdant var ju inte brukligt. Han kunde fritt samtala med hgre prster, men d e hgre prsterna var inte att ska bland de yngre och han ville satsa p de yngre. Dels fr att dessa hade en lngre livstid att vara verksamma i, dels och mest fr att yngre var lttare att omfostra. Dessutom hade de yngre inte vuxit sig in i det kyrkliga i s hg grad att de kunde dlja sina eventuella tvivel. Men Ervin kunde omjligt ge sig till att stndigt h a lnga samtal och mystiska samtal med yngre prster. Det kunde bl i undran: Vad hll vl biskopen p med? Vart syftade han med sina under liga frgor? Och inte ens en biskop stod hjd ver misstankar. Om han verkade litet fr underlig kunde han tas om hand, avsttas. Till och med en biskop kunde anfktas av demoner. Biskop Javal Dorida Kasata hade anfkta ts. Det hade kostat Bl Tornet - 70 honom och trettiosju underordnade prster livet. Det var ngot som inte frglmdes, ven om det inte nmndes bland yngr e prster. Skulle det brja viskas att modertemplets biskop ofta samtalade med

yngre prster och gjorde gtfulla uttalanden rentav kunde tolkas som tvivel p det heliga ligt mte snart ordnas

som

s skulle ett hgprster

och beslutet kunde faktiskt bara bli ett. Hellre fl la n fria, om det gllde kyrkans vl och ve. Men om Argy, som verkade som biskopens emissari e, stllde sregna frgor till de yngre prsterna s skulle det uppfat tas som att han prvade dem, fr att frvissa sig om deras trosnit. Helst skulle Ervin velat g ner till nnu tidigare ldrar n de, som betydde prsterligt mbete. Aderton r var minimi ldern fr en prst, den allra lgsta graden. Ingen fick framtrda som god knd att fra kyrkans talan fre den ldern ick en ung prst fra och ven efter den ldern f

mycket litet kyrklig talan . Ervin sjlv, nstan leg endarisk fr sin brdmogenhet i kyrkans tjnst, hade inte ftt frs ta graden fre fyllda aderton, trots att ngra prster skt dispens fr h onom. Kyrkans regler var rigida, stela som sten. Att tumma p reglerna dg inte. Minsta tummande p dem kunde bereda en port fr demonerna. Men Ervin hade grna sett att han och Argy kunna t bearbeta nnu yngre adepter. Det var dock ogrligt. Biskopens personli ge emissarie kunde inte grna befatta sig med kyrkotjnare, som inte ens uppntt frsta graden. Det

skulle vckt hpnad bland de prster, som hade a depterna p sitt ansvar. nd. . . Ervin levde sig in i tanken: Om ngon av den sort han nu sjlv var hade tagit hand om honom nr han vid tolv rs lder fick hedern att hlla sin frsta tempelvakt. Ngon vis och vnlig, som ltit honom se med egna gon att Vktaren bara var en docka. Det mste finnas fler unga av den sort han sjlv v arit. Tnk att f barn insatta i dessa hemligheter, vilke n lng tidrymd de sedan kunde arbeta fr kyrkans undergng och fri hetens soluppgng. Men det var otnkbart. Han vgade inte ens infor mera sina egna barn, inte ge dem minsta antydan till att kyrkans lra v ar lgn. Han mste tala med falskhet till sin egen ttariga dotter Anjala, se in i hennes troskyldiga gon och ympa hennes sjl med lgn. Han mste, i nte bara fr sitt eget livs skull Utan fr hennes livs skull. Om hon s mycket som antydde att hennes fader, biskopen, den hgt uppsatte, berttat att k yrkans heliga lra bara var phitt. . . Det skulle innebra att himlen fll ner. Hans egen dd skulle skert bli grym, som ett fr soningsoffer till gudarna. Barnen skulle ocks ddas, men kanske s nabbare: Bl Tornet - 71 De var nnu inte gamla nog att frst s stort att de kunde motst

demonerna. Men de skulle inte skonas. Demoner b odde ju i dem. Hans tre barn skulle drpas, hans hustru Ernjeli, hans frtr ogne Argy och skert, skert fler. Och sedan skulle frihetsvgen esvgen sprras fr tidsldrar framt. Han lt barnen f en fromt kyrklig fostran och han frskte aldrig mer, efter sitt frsta misslyckade frsk, ympa ngot a v sanningen i sin hustrus sjl. De mste skonas dem. sanningen kunde frstra helvet

Hans hopp stod till den trogne Argy. Ibland knde han skam ver att han faktiskt, i frsta brjan, misstrott Argy upptckt att denne hade nr han

en hgre intelligens n han sjlv. Han hade misstr ott klokskapen, misstrott det som han ville frmja. Nu sg han hur Argys int elligens byggde frihetens vg och han skmdes ver sin misstro, m en yppade aldrig att han haft den. Han fick bra sina skamknslor fr sig s jlv. Argy studerade psykologin och frkovrade sig rask t. S raskt att han redan efter ett halvrs studier kunde meddela Erv in att han hade tv skra medlemmar till deras grupp och flera mjliga. Anvnd inte ordet an veta hur de skra , varnade Ervin. Ingen k

kommer att bete sig nr de fr se ondligheten. Men Argy vek inte. Han ansg att de tv unga prs terna Olvin och

Rentse var av den rtta sorten. Jag har haft lnga samtal med dem. Mjligen r O lvin alltfr kall i mitt tycke, alltfr skeptisk till allting, alltfr cyn isk. Rentse r varsammare i sin framtoning, men ven han r en tvivlare. Bd a har det dr, som du kallar hedniskhet. Olvin mest. Jag fruktar att om du inte tar honom under din mantels skydd kommer han att f g p vattne t inom inte alltfr mnga r, och nnu har ingen lyckats med den konsten. I s fall, sa Ervin, vill jag trffa honom. Floden skall inte f ta vra mjliga medlemmar ifrn oss.. : 8 Att begravas levande var det sedvanliga straffet f r hdiskhet, men kyrkan hade fler straff n detta. Metoden att begr ava levande hrde ihop med ett anatema i en av de ldsta skrifterna: Bl Tornet - 72 Den, som vandrar frmmande fr gudarna, har ing en plats vare sig p jorden eller i himmelen. Nr en from mnniska dog s steg sjlen till himle n, medan kroppen grvdes ner. Men om nu en hdares sjl inte hade plats vare sig p jordytan eller i himlen s var det ju bara en sak att gra: Lta sjlen flja kroppen ner i graven och d mste man ju begrava hdaren levande, fr om man

ddade honom s kanske sjlen flydde ur kttet o ch sedan irrade omkring och stllde till frtret fr fromt och gudshngivet folk. Men det fanns, som sagt, fler strafformer. Om ng on ifrgasatte gudarnas makt, ra och hrlighet s innebar ju de tta att hdaren ansg sig som frmer n andra, fromma mnniskor. Han ans g sig rentav vara litet av gudavarelse och d fick man ju lta honom vis a vad han frmdde. Man kunde ju lta honom frska g p vattnet oc h detta prov hade samband med en gammal text om de fem frvandli ngstillstnden: Fast, flytande, gasformig, strlande och andlig. I texte n sades att ddliga kunde g p marken och simma i vattnet, men inte frda s i luften, medan halvgudar kunde g p vattnet, simma i luften h gudarna kunde g p luften och simma i strlfldena. Om ngon ifrgasatt gudarnas frmgor s frde man ut hdaren med bt p floden, band honom och kastade honom ve rbord, med uppmaningen att g p vattnet och simma i lufte n. nnu hade ingen lyckats med detta. Nr Ervin hrde av Argy att prsten Olvin riskerad e att f prva vattenvandring inom inte alltfr mnga r han vad Olvin var fr insg oc

sort: En man som vgade uttrycka tvivel p att gu darna frmdde gra alla de under som nmndes i de heliga skrifterna. Drf r beslt han att genast tala med den unge mannen. Olvin var till en brjan mycket frsiktig infr Ervi n och valde sina ord noga. ven nr Ervin stllde frgor rakt p sak sv ngde Olvin mjukt i sina svar. Det var tydligt att han rknade med mjligh eten att Ervin satte honom p prov fr att underska hans trohet mot kyrkan och att Ervins egna rtt hdiska yttranden bara var provokatione r. ven nr Argy lade sig i samtalet slingrade Olvin runt och vgrade ge direkta svar. Slingrade ngot reptilartat i hans var ordet och det fanns

vsende, det kyliga leendet, bara en hjning p m ungiporna, de stadiga, kallt iakttagande gonen, det smala ansiktet. Men han var mjuk och behagfull i sitt upptrdande och hans tydliga inte lligens vann Ervins gillande. Bl Tornet - 73 Frst efter det tredje sammantrffandet med Olvin lt Ervin honom lsa boken i astronomi, och han lydde Argys rd: Att in te lta ngon lsa boken i ensamhet. Han lt Olvin sitta i en vilstol i andak tsrummet och lsa, medan han sjlv hll sig i en hrna med en annan bok. Han lste dock bara

d och d, mesta tiden studerade han Olvin med s tor spnning. Olvin blddrade frst igenom boken, tittade p de otroliga djupbilderna och lste bildtexterna. Sedan slog han upp bokens frsta sida och lste inledningen, varefter han snkte boken i knt och tittade t sidan, p Ervin. Handlar denna bok om verkligheten? frgade han. Jag menar d den verklighet vra fem sinnen kan ge besked om, inte ngon abstrakt, ogripbar gudaverklighet. Den boken handlar om sinnenas verklighet, log E rvin. Min son, allt det dr r lika ptagligt som tingen omkring dig lt vara att du vl knappast kan lgga handen p en stjrna och beh lla handen. Olvin brjade lsa p allvar och gjorde endast avb rott nr Ervin serverade frfriskningar. Han yttrade sig d bara enstavigt och det var tydligt att han ville tillbaka till texterna igen. F rst nr han lst ut boken och ter studerat bildmaterialet en stund tog han till orda, men hans ord var inte de bvande yttranden Ervin vntat. Istllet v ar Olvin lugn och kall och hans blick p Ervin var stadig. Denna bok r mycket farlig, sa han. Sant, min son, svarade Ervin. Jag r frundrad v er ditt lugn. Sjlv blev jag synnerligen uppskakad av den boken och vr broder Argy sger

att han var nra vansinnet efter att ha lst den. Du mste vara starkare i ditt sinne n de flesta. nd mrker du att boken r f arlig. Vrdade fader, jag menade nog inte s, nr jag k onstaterade att denna bok r farlig. Jag menade att den r fruktansvrt farlig fr bde kyrkan och hela vrt samhlle. Den strtar ju alla de vrderi ngar vi haft alltsedan urminnes tider. Jag vet inte vad som skulle kunna best om man lt folket f tillgng till denna bok. Ja, jag tror att denna li lla bok r det farligaste fremlet i hela vrlden. Det var kanske inte den reaktion jag vntade fr n dig, min son. Inte? Lt mig d sga att jag givetvis dmjukt b jer mig fr vad du begr av mig. Hur vill du att jag skall reagera, v rdade fader? Ervin knde hpnad ver den andres kalla lugn. O ch ven en flkt av olust. Bl Tornet - 74 Jag begr ingen viss reaktion, svarade han milt. Jag vntade, mrk vl vntade, att du skulle bli bestrt nr du fick erfa ra att teologin och dess bild av vrlden r osann. Olvins munvinklar lyftes i ett reptilleende. Han bu gade ltt. Med strsta respekt fr dig, min vrdade fader, s knner du mig inte

i mitt hjrtas innersta. Redan nr jag var barn ha de jag en knsla av att allt var uppdiktat i de fromma bilder mina frldrar oc h lrare gav mig. Nr jag stllde barnsligt ppna frgor om orimligheter i det man lrde mig s fick jag thutningar och tillsgelser att tiga, tro och lyda. D och d fick jag rygg, ste och lr randade med en lderrem. J ag var ett besvrligt barn, fr jag ville ha frklaringar p allt. Men jag var o cks ett klokt barn, fr jag insg snart att tvivel och svra frgor b ara g av mig sjlv obehag. S jag lrde mig tigandets konst. Men trons konst, fader, har jag aldrig lrt mig. Vissa djur kan tmjas dithn att de blir tillgivna s in ledare. Andra kan aldrig tmjas annat n p ytan. Jag r av sistnm nda sort. Ervin tittade och sg en broder oder. Olvin hade haft och nd inte br

samma knsla av skdespeleri som han sjlv, men tydligen aldrig lrt sig att tro p olika verkligheter och acceptera skdes pelets vrld som en sanning bland sanningar. Du godtar allts boken som sann? frgade han. Olvin bjde ltt p huvudet. Mnga av dess ord r obegripliga fr mig, erknd e han. Jag kan minnas ordet fusionsprocess s vte omvandlas till dr ngot, som kalla

ngot, som kallas helium . Jag vet inte betydelsen av de orden och det

finns massor av andra ord, som r helt obegriplig a fr mig. Men boken som helhet ger mig en stark knsla av vertygelse . Jag knner att den talar om ngot, som r bevisligt. Och just drfr r den farlig, fr en bevislig verklighet av det slaget skulle betyda total omvl vning av hela vr vrld. Och det vill du inte? frgade Ervin hpet. Olvins ansikte stelnade till outgrundlighet. Du r min andlige ledare och herre, svarade han. Sg mig du vad det begres av mig och jag lyder dig. Vad annat skull e jag gra? Vgra, svarade Ervin. Vgra och d? Fader, jag ser ingen anledning till sdan drskap. Mitt liv r i dina hnder. Som min vilja r i mitt liv s r min vilja ocks i dina hnder. Befall och jag lyder. Ervin skakade lngsamt p huvudet. Bl Tornet - 75 Jag vntade mig att du skulle hpna. Det blir jag som hpnar. Du r en ovanlig mnniska, min son. Jag hoppas du skall bli till nytta och ven att du skall finna en hgre mening med ditt nya li v n med ditt frra. Min befallning skall inte ge dig bekymmer eller plgor och nnu mindre dden om du bara kan konsten att tiga. Jag befaller dig att lsa och lra, det r det hela. Och som det inte finns ngon vg tillbak a s r du nu fullvrdig

medlem av vrt tysta frbund och jag hlsar dig v lkommen. Jag skall visa mig vrdig, svarade Olvin lugnt. Det var hans enkla svar p Ervins hgtidliga tal. Ett klart svar, fullt av sjlvfrtroende. Jag skall , inte jag skall frska .

Det r jag sker p, sa Ervin. Du kommer att g l ngt. Olvin bjde tyst p huvudet. Det var hans hela sv ar, som ett oreserverat instmmande, och Ervin knde en obestmd frukta n. Kommer jag att kunna styra vad jag satt igng? tnkte han. Men n sedan? Jag kan nd inte stoppa det nu. Vagnen rullar och jag kan bara be att den inte rullar rtt ut i en avgrund. Men be. . .? Till vem, nu nr gud arna har dtt? Nr Ervin sammantrffade med Rentse mtte han e n annan sorts mnniska n den kylige och p ngot vis andligt v pnade Olvin. Rentse var p ngot vis alltigenom ljus. Hans hr var ljus t, hans leende som en glimt av sol, de bl gonen glittrade som vindkrus at vatten i solljus och rsten var mild och ljus. Hans personlighet var lik a genomlyst och p ngot vis vek. nd fanns tvivlaren i honom, men en milt sorgset tvivlare och mycket svr att upptcka om han inte sjlv p pnade sig, s som han av ngon anledning hade gjort infr Argy. Han ppnade sig frvnansvrt nog infr Ervin red an vid frsta mtet,

kanske i en instinktiv lust att ge upp sitt jag inf r kyrkans nst hgste. Den mjligheten fresvvade Ervin. Det fanns mnnisk otyper, som ger sig hn t en auktoritet ven om risk finns fr straff. Bro ttslingar har ibland gett upp sitt frsvar infr en frhrsledare av rtta so rten, ven nr fljden av ett erknnande kunnat bli plgor och dd. Fr en stund tnkte Ervin att en sdan medlem i g ruppen kunde visa sig bli livsfarlig: Han kunde ju ge upp infr andra, ut omstende, och bertta om hotet mot vrlden och dess ordning. Men sedan insg han att han sjlv och enbart han sjlv var Rentses store ledare och hgsta auktoritet och med rtt behandl ing skulle den ljussinnade prsten skert bli fullt plitlig. Men Rentse fick en svr chock nr han lste boken i astronomi. Han hade knt tvivel p den kyrkliga sanningen, men a stronomibokens sanning Bl Tornet - 76 blev honom fr stor. Ervin mste lta Argy ta hem Rentse till sin bostad och vrda honom dr: Rentse fick ett fullstndigt sammanbrott. Om jag sjlv reagerat s, tnkte Ervin. D skulle j ag blivit avsljad av de andra prsterna och alltsammans skulle stoppats. Sjlv skulle jag stoppats i en grop i marken. Och om Argy reagerat s e jag vgat fortstta? skull

Jag har haft tur, som nu har tv trogna medhjlpa re, som kan ta hand om vr veke broder. Men han brjade nu planera fr hur den hemliga o rden skulle organiseras och frstod att en viktig sak var att u pprtta en sorts klosterskola, dr adepterna fick bo avskilda frn vrlden medan de vxte in i sin nya och mer sanna roll. Om Rentse ftt lsa den farliga boken i en klosterpension, omgiven av invigda ldre brder, skulle hans kollaps inte varit farlig. Nu var den farlig. Endast det faktum att Argy var tempelherrens personlige emissarie frhindrade in syn i det skedda. Det sades att Rentse skulle f gra vissa heliga studi er i Argys hem, under dennes insyn. Men det mumlades frgande bland t emplets vriga prster. Vid ett mte med ngra av templets hgsta prste r nmnde Ervin att han beslutat sig fr att instifta en ny orden. Ordnar f anns det gott om. Vissa av dem var urldriga och de senaste hade instiftats f r sekler sedan. Prsterna reagerade p Ervins tillknnagivande med frvni ng. Men Ervin talade och talade vl. Inte fr inte had e han studerat psykologi och lrt sig hur orden skall lggas fr a tt styra skeendet i nskad riktning. Han talade om att han haft gudaingivels e innan de nya bckerna

blivit funna och nu hade ter gudarna gett honom ett budskap. Aldrig frr, sedan vr tiderknings brjan, har s mnga och stora hndelser timat. n mera kommer att ske, det kn ner jag en djup och sker vertygelse om. Men jag r dmjuk och stller ing a frgor, fr vem r jag att jag skulle stlla frgor till gudarna om deras beslut? Det vore att hda. Nr nu gudarna ltit mig veta att ngot stort skal l ske, vore det d inte frmtet att frga nr, hur, var d ntav varfr? Jag kan och kanske re

bara bja mig dmjukt och vara beredd. Outsagda frgors svar kommer nr gudarna vill. De har befallt mig att bereda vg ge nom att stifta en orden och det mnar jag gra, utan att frga varfr. De andra kunde nu bara mumla fromt instmmande och det hrdes inga invndningar nr Ervin stiftade Hgaltarorden. Det roade honom att ge den hemliga gruppen det namnet. Sjlva krnan i den hemliga heliga orden utgjordes ju av de skat ter, som varit gmda inne i hgaltaret, under Vktarens gestalt. Inget namn kunde egentligen Bl Tornet - 77 passa bttre n Hgaltarorden, Den Heliga Orden av Modertemplets Altare, som det fullstndiga namnet kom att bli vi d Ervins stiftande. Men vid kyrkomtet en tid senare, strax fre den r liga vallfarten till Bl

Tornet, fick Ervin en mngd frgor och Emsako, r kebiskopen, verkade synnerligen frbryllad. Ervin hade nmligen sagt att han mnade utvlja ordensbrderna personligen och frmst ta in yngre prster. Emsako replikerade att av urgammal hvd brukade rkebiskopen vara beskyddare och drmed hgste medlem i alla helig a frbund och att man ven brukade ha ngra ldre, visa prster som me dlemmar i frbundens rd eller styrelser. Ngot annat var inte brukligt hur kunde nu Ervin och

anse sig ha rtt att ndra p urgammal hvd och s edvana? Men Ervin hnvisade frstligt till sin gudaingivel se. Han hade drmt. Det var ett oemotsgligt argument. Han hade utan tvivel haft gudomlig inspiration strax innan bckerna sknkts och blivi t funna p Vktarens brst. Inte ens Emsako vgade tilllta sig att fnys a nr Ervin djupt allvarlig frklarade att himmelens hga hrskare gett hono m ett budskap i en drm. Nr det rets vallfart till Bl Tornet skulle ske oc h Ervin hade att utse vallfartens deltagare hade han grna velat ta med sig Argy. Men det var otnkbart. Ervin var nu trettiotv r gammal, men Argy endast tjugotv och urldriga regler bestmde att ingen, absolut i ngen, fick medflja p den hgheliga vallfarten till gudarnas torn fre fy llda trettio.

Ervin hade inte sjlv varit trettio, men han hade i stllet uppntt den fr sin lder unika positionen att vara modertemplets biskop. Argy mste vnta nnu mnga r. Ervin vgade int e utmana kyrkans rigida principer genom att ta med Argy, i kraft av sin hga stllning. Kyrkans regler vilade p de heliga skrifterna och skrifterna var uttryck fr gudarnas vilja. Gudarna var eviga och deras lagar av evighet. Som en konsekvens av detta mste kyrkans lagar, ritual o ch ceremonier vara extremt konservativa och drmed fientliga mot all a frndringar. Vad gudarna ingivit r av evighet, medan frndringar kommer frn mnniskor. Och mnniskor kan f ingivelser frn fel hll, frn mrkrets riken. Mnniskan r svag och mjlig att frvilla. ven pr ster, till och med s hga prster som biskopar. Med detta vetande vg ade Ervin inte utmana kyrkan genom att ta med sig Argy till Bl Tornet. n en gng fretogs den heliga vallfarten och n en gng stod Ervin i hoppls lngtan och tittade uppt rymdskeppets v ldighet, sg de tunna linjerna, som visade var lastportarna fanns, och u ndrade vad som hade hnt fr tvtusen r sedan, nr Roslan Vadje styrt in si n antigravfiotte genom ngon av dessa portar och sedan stngt den. Bl Tornet - 78 -

Det kndes olidligt att leda de religisa ceremoni erna, vandra i procession runt byggnaden, mssa de lnga litani orna, leda kren i hymnerna och hela tiden undra ver vad som fann s innanfr rymdskeppets blglnsande yta. Men han mste spela sin roll, s pela den vertygande kta, hur djupt han n fraktade den. Den allra sista dagen fick han ntligen syn p nd ppnaren. Den fanns p den fena, som var riktad mot norr. Den sjunkan de solen gav en reflex i en ojmnhet p norra fenans vstra sida och nr h an skrpte blicken kunde han se den sak han lst om i bckerna: ndppnar en. Den var s vl inflld i den omgivande ytan att endast en tunn linje mar kerade en cirkel ngot strre n en tallrik. P denna runda skiva glimma de tv reflexer, frn kanterna av tv smala slitsar. Han visste att om h an stack fingrarna i de slitsarna s kunde han rotera skivan fem varv mot sols och sedan trycka in den, varvid en sprr skulle lossna och en lucka gl ntas. Luckan var av manshjd och nr den vl glntats kunde han ppn a den fr hand och stiga in i ett smalt utrymme inne i fenan. Dr fanns en trappa upp och i toppen av denna en luftsluss, via vilken han kunde stiga in i skeppet. S nra han var och nd helt frhindrad. ven o m han rusade fram

till fenan skulle han aldrig hinna ppna t sig. Va rfr hade man gjort ppnaren s omstndlig? Kanske av skerhetsskl, s att den inte skulle rka ppnas av sig sjlv ngar. eller av primitiva infdi

Han tervnde till staden Medrel, genomled de n dvndiga avslutande ceremonierna i templet och kunde sedan ntligen sammantrffa med sina brder inom Hgaltarorden och ge dem sin rapport frn frden. Under hans frnvaro lg hgsta ansvaret fr Hgal tarorden i hnderna p Argy. Denne hade nu utsett en lmplig plats fr or denskapets eget tempel, ett gammalt kloster vster om Medrel, inne i skog arna. Det var i detta gamla kloster Ervin sammantrffade med sina orde nsbrder och gav dem sin rapport, varvid han kunde bertta att han nu t ill slut hade ftt syn p skeppets ndppnare. Han berttade i detalj, fr meningen var ju att de i samrd skulle frska finna en mjlighet att ta si g in i skeppet. Men de andra kunde inte finna ngra mjligheter. Som nu var, att man endast kunde komma till Bl Tornet i sllskap med andra hga prster, var det en fullstndig omjlighet att ppna ndporte n. En ensam person skulle kunna bege sig till Bl Tornet i hemlighet, men sk ulle inte kunna n nda fram. Tornets Vktarbrder hll stndig vakt.

Deras tempel lg en mil frn skeppet, men de had e stndigt fyra brder p vakt, en i varje vderstreck. Det var egentlige n ingen vakt, som var avsedd att skydda Bl Tornet mot ngonting, lika litet som tempelvakten i Bl Tornet - 79 hgaltarets sal var till fr att skydda den sovande Vktaren. Nej, det var en hedersvakt, en sakral handling. Men de fyra vakte rna fanns dr bde dag och natt, de avlstes morgon och kvll. tta gon spanade stndigt i bergen runt Bl Tornet. Ingen skulle kunna ta sig fram till rymdskeppet utan att bli sedd. Det var ett faktum att den ende, som hade legal m jlighet att ensam bege sig till Bl Tornet, var rkebiskopen. Men det var ngot ytterligt sllsynt att rkebiskopen beskte platsen. Vad hade han d r att gra? Jo, i tider d folket hade stora bekymmer kunde rkebiskopen b ege sig till Bl Tornet fr att bedja, men det var sllan s stora bekymm er intrffade. rkebiskopen ansgs ju st gudarna nrmare n n gon annan, var han n befann sig. Men en lsning framskymtade i ett frslag frn Ol vin: Nr vr krets vuxit litet till borde vi ha mjlighe ter att f in vrt folk bland Vktarbrderna. Ervin, som kan lgga orden s vl, borde kunna ge

ett hllbart motiv infr prsterskapet. Ervin observerade att Olvin fr frsta gngen anv nt hans frnamn och inte de underdniga omskrivningarna som fader och liknande. vrdade

Han knde ett obestmt obehag. I och fr sig var det betydelselst, men tilltalen med fader och radskillnad och var ett son markerade dock en g

uttryck fr auktoriteten. Han knde sig inte tilltal ad av tanken att de yngre prsterna inom ordenskapet skulle bli fr familjr a. Det hela var mtligt nog nd. Min son, sa han milt. Det glder mig att du anser att jag kan lgga mina ord vl, men vi mste upptrda frsiktigt oc h inte utmana kyrkans hga genom att infra fr mnga nymodigheter. Du r sjlv en av kyrkans hga, ppekade Olvin. Sant, min son, men ju hgre upp man r, desto fl er gon har man p sig. Dock, ditt frslag r vrt att beakta och vi sk all ha det i tanke. Men frst mste vr orden byggas upp och bli erknd s om en maktfaktor. Tiden fick ha sin gng. Argy, Olvin och Rentse m ste vrva fler medlemmar och detta kunde inte skyndas fram, de t mste ske varsamt. Rentse var frsiktig i mesta laget och tycktes aldr ig kunna hitta ngon lmplig adept. Det blev Olvin som vrvade den fe mte medlemmen till

orden. Som vntat var hans adept av samma persontyp so m han sjlv, en kylig och kritiskt iakttagande ung man vid namn Jefren. Han reagerade nstan lika lugnt infr astronomiboken som Olvin gjort oc h anmrkte att det var en bok som kunde omstrta hela vrlden. Bl Tornet - 80 Strax eftert introducerade Argy gruppens sjtte deltagare, en prst vid namn Singvir. Vid denna tid hade orden tagit ste i det gamla klostret och inrett det efter sina nskeml. Ervin planerade at t fra dit hela skatten av bcker och lsapparater, men varnades av Olvin: Det kan vara oklokt, p nuvarande stadium. Den skraste platsen r i ditt andaktsrum. Senare, nr vi blivit fler, kan vi vakta bckerna med full skerhet. Inte nu. Han hade nu ocks brjat ka sin press p Ervin, att denne skulle vara frsiktigare med valet av de bcker adepterna fic k lsa. Sjlv hade han nu hunnit konsumera tskilligt och visade Ervin en li sta ver vilka bcker han ansg att nytillkomna borde f lsa frst. De kan vxa fr fort, anmrkte han. De kan tro s ig veta fr mycket och brja ta sig ton. Jag tycker det r bst om vi r en liten, hrd krna i centrum av orden. Styrningen blir bttre s.

Ervin tnkte att det dr med att nya kunde tro sig veta mycket och ta sig ton stmde vl in p Olvin sjlv. Du tror inte att de kan bra kunskapen? frgade han. Alla kan inte det. Somliga kan f fr hg tanke o m sig sjlva och det skulle inverka menligt p ordningen. Ervin log blitt mot honom. Kre unge broder, sa han. Det r mrkligt att de, som tror att andra inte kan tla kunskapen, alltid tror sig sjlva om att tla den. Och de, som begr censur, vill inte ha censur fr sin egen verk samhet. Olvins blick var kall och stadig. Du borde knna mig. Jag tl. Du vet det skert. Du vet ocks lika skert att det finns svaga personer, som bryter sa mman. Rentse fll ihop som ett litet barn nr han lst astronomiboken. Menar du att vi inte skall lta vra adepter brja med boken i astronomi, utan med ngon annan? Alldeles riktigt. Den boken r mycket farlig. Du var litet ofrsiktig nr du valde den boken som inledningsprov. Jag vi ll nog ocks mena att nr du slppte ut de nya bckerna i templet s bo rde du valt vissa andra och uteslutit vissa, som du nu gav fria. Du borde ha sorterat. Och varfr det, min son?

Skymtade det inte ngot av frakt i Olvins ansikte ? Intelligenta mnniskor, sa Olvin med viss betoni ng p ordet intelligenta , kan faktiskt brja fundera ver exe mpelvis Vktaren efter Bl Tornet - 81 att ha lst teknik i de bcker du slppte fria. Viss erligen r det primitiv teknik i de lrobckerna, de r ju bara elementarl robcker, men de ger kunskap om maskiner. r det inte meningen att vi skall ge kunskap? Jag trodde att vi var ense om att g sakta fram? Jag har nyligen lst en bok om arkeologi. Den ger en versikt ver den mnskliga rasens historia p planeten Jorden och sedan anvisningar hur man br lgga upp arkeologisk forskning. Lt g fr att vi ger kunska p om hur vrt folk skall bygga upp arkeologisk forskning, men om vi lt fo lket f den boken s avsljade vi ju att detta bara r en vrld bland v rldar och att vra urfder r folket p Jorden. Det finns fler bcker med sd ana avsljanden. Psykologin, sa Ervin, r vad som ligger mig nrm ast om hjrtat. Jag vill grna ge kunskap om psykologi, filosofi och a ndra humanvetenskaper. Bygga upp tnkandet, s att det blir berett fr st rre kunskaper. Genom att ge folket mjlighet till sjlvknnedom gr jag folk ets masspsyke moget att

ta emot sdden frn stjrnorna. Ser du inte fllorna framfr dig? utbrast Olvin. J ag har lst psykologiska skrifter, som du frelagt mig. Psykol ogin har sin grund i bland annat filosofi och filosofin har berringar m ed religion. Jag lste om olika religioner, som funnits p Jorden. En fascine rande lsning. Men boken avslutades med ett formligt erknnande av en sorts obestmd gudstro, en tro att gudomen kan vara som en ener gi, som finns i allting. Gud finns inte bara i varje mnniskas inre utan v en i djuren, vxterna och vad vi kallar den icke levande naturen. verallt r denne ende, allomfattande Gud anteism, att det om man tror p panteismen. P

gudomliga genomstrmmar allt. Vr teologi br ka llas polyteism, mngguden. Han stirrade ihrdigt p Ervin. Denne svarade sak ta: Jag tror p panteismen, den r en vrdig religion och den har ngot som jag intuitivt knner r sant. Guds allestdes nrvaro. Finns det alls ngon Gud s r det s. Du gr mig nstan mlls, sa Olvin. Men lyckligt vis bara nstan. Inser du inte att om vi lter en sdan tro spridas s utplnar vi vrt eget existensberttigande? Vem behver prster om en var har Gud inom sig?

Vi prster blir en totalt ondig omvg. Ervin tittade hpet p den andre. Vill du bevara prsterskapet? frgade han. Hur skall vi eljest kunna styra folket? frgade Ol vin. Avskaffa oss och fartyget frlorar inte bara rorgngaren utan ven rodret. Bl Tornet - 82 Min plan r faktiskt, svarade Ervin, att luckra up p den hrda styrningen och brja sprida litet frn av frihet. Har du alldeles tappat omdmet? utbrast Olvin. D stelnade Ervin till. Sedan reste han sig ur stol en och spnde blicken i den andre. Och hans rst hjdes i vrede, en sllsy nthet. Min son! Vad r det du tillter dig? Du talar till din kyrkas nst hgste ledare! Jag har versett med att du brjat tilltala mig i mindre hviska ordalag, fr ceremonier och vrdsamma til ltal r bara luft, men nu gr du fr lngt! Glm inte att i vrldens gon r jag en av gudarnas hgste tjnare och du en av deras lgsta kten att dma dig till dden! Fr en stund gldde Olvins gon mot honom. Seda n bjde den yngre prsten ena knt mot golvet och snkte blicken oc h ansiktet. Frlt mig, vrdade och lskade fader. Mitt liv o ch min dd lgger och jag har ma

jag i dina hnder och svr dig trohet i bde plgo r och dd, frn nu till livets slut. Men tonfallet svor mot orden och Ervin suckade dj upt. Jag frlter dig, min son, sa han. Men ven hans tonfall svor mot orden.. : 9 Bland alla de bcker Envin frvarade i lsta skp i sitt andaktsrum fanns en bok, som innehll rubriken till alla kunskapsom rdena i vriga bcker och lsapparaternas stift. Under varje rubrik fann s en resum ver vederbrlig rubniks kunskapsomrde. Den boken v ar till stor nytta fr Envin nr han lade upp studieplaner fr sina orde nsbrder. Dessa blev lngsamt fler och fler, men de frst ko mna bildade, nstan precis som Olvin nskat, en sluten centralgrupp. Drjmte en grupp med stndiga inre strider, eftersom sikterna var mots atta varandra. Ervins plan var att bilda en orden, som skulle ver ka genom sekler. Den skulle slppa ut kunskaperna gradvis och slutmle t var det nuvarande Bl Tornet - 83 systemets upplsning. Argy talade emellertid fr att man borde slppa ut hela materialet p en gng. Det bordes ges till fol ket som helhet. Fr att

hindra prsterskapet att ta hand om kunskapsskat ten och stoppa kunskapsfldet borde man kopiera bckerna och s prida dem ver hela vrlden, tminstone Vrlden, mnsklighetens knd a. Olvin ville att man skulle bilda en verklass, som behll kunskapsfonden och bara slppte ut smportioner. Flertalet kan inte bra kunskaperna, sa han vid e tt mte i Hgaltarordens tempel. Argy hjde gonbrynen och lutade sig fram ver b ordet, p vilken han lagt underarmarna. Det var ett jttelikt, runt bord , vars sidor skulle rymt betydligt flera n dr nu satt. Det smrtar mig att hra min kre broder sga s , sa han mjukt. Frakt fr de sm i vrlden r knappast en god eg enskap. Jag fraktar inte. Jag enbart konstaterar verkligh eten och verkligheten r nu sdan att mnniskor r olika, vissa har str re sjlar, vissa mindre. S? Jag antar att min broder menar sig sjlv ha e n strre sjl? Olvin tittade uttrycksist p honom ver bordet o ch satt med korslagda armar, baktlutad, sluten och otkomlig. Jag har studerat Jordens historia, sa han kallt. P Jorden har det varit ideliga strider mellan skilda folk, blodiga och de lggande strider. Hos

oss har det aldrig ngonsin frekommit ngot likn ande. Vi har inte ens ordet krig i vrt sprk cknar man mordiska men med ordet krig bete

strider mellan skilda folk, dr man vldfr sig p andra, plgar, bestjl, brnner och massmrdar. P Jorden fanns skilda fo lk och de styrdes av hvdingar med titlar som nnat. Sdant har vi shah , tsar , kung och a

aldrig haft hr. Kyrkan har styrt hela vr vrld. K yrkan har tillsatt profana mbeten, men bakom varje profant mbete har det alltid funnits kyrkans makt. Vad har detta med strre och mindre sjlar att g ra? frga de Argy. Jag kommer strax dit, svarade Olvin. P jorden f rekom vapen. Vi har haft spjut och bgar, men enbart fr jakt. Vi h ar aldrig haft strider mellan folkgrupper, dr spjut och pilar ddat mn niskor. P Jorden var vapnen alltid i frsta hand avsedda att anvndas mot mnniskor. Man uppfann ngot, som kallades vapen. Fr dessa krig . krut , och gjorde eld

Vad jag nu vill komma fram till r detta: I vissa b cker finns detaljerade be skrivningar av vapen. Skall vi verkligen ge folket sdant? Argy log, ett ngot frargligt leende. Bl Tornet - 84 Du har sjlv konstaterat att vi aldrig haft organi serade mas smord. Om

vrt folk aldrig anvnt spjut och pilbgar mde nmna knivar

du gl

till massmord, varfr skulle de d brja massmrd a nu? Kunskapen i sig sjlv r inte ond. Den r varken god eller ond. Ku nskapen r neutral, liksom en yxa den nmnde du inte heller bland v apnen. Yxan r varken ond eller god, i sig sjlv. Man kan klyva tr med d en, eller huvuden. Har min broder Argy dlig syn? frgade Olvin hn fullt. Ser han inte vad jag pekar p? Vi har aldrig haft krig, efterso m vi alltid har varit ett enda folk under en stark och enhetlig ledning, n mligen kyrkan, vars lra aldrig ifrgasatts. Vi har aldrig haft skilda politis ka system lror om stt att frvalta, allts eftersom vi alltid haft centra l, oemotsglig makt: Kyrkan. Inga kungar eller andra vrdsliga makthav are, utan en pyramidal, teologisk hierarki, dr rkebiskopen funnits p to ppen med and ra biskopar under sig och frmst bland dessa Modertemplets (han gjorde liksom en ansats till bugning i riktning mot Ervin) och sedan prsterskapets grader nert i pyramiden. Vars tyngd, avbrt Argy med hg, hrd rst, vars frkvvande tyngd vilat p ett tvngsfostrat, frljuget, bedraget, uts uget och frslavat folk! Mina barn! sa Ervin. Vad r detta?

Men de bara kastade korta blickar mot honom och Argy lyfte ett pekfinger mot Olvin, lutade sig fram och formlige n rt: Du vill ha kvar den urgamla lgnens ordning! Du vill att systemet skall fortstta i sekler, i rtusenden, grna till ti dens n de med ett okunnigt folk och en verklass av maktfullkomliga prster! Ervin slog handflatan i den massiva bordsskivan s att det dundrade. Mina barn! Detta gr inte an! Jag har sagt hur de t skall bli och s skall det bli! Vi skall lmna ut kunskapen gradvis, i vl tillrttalagda portioner. Man br inte krossa en hel vrldsbild t vrt, rakt ver, fr d blir det lidande. Vi lser upp den gamla ordningen, lit et i snder. Argy vnde sina stadiga gon mot Ervin. Min fader, sa han, du r god och har tro p godh eten. Men du r mnniska och mnniskor r ddliga. Nr du dr, o ch den tiden kommer, s r andra makthavare beredda att ta ver efter di g. Hur kan du vara sker p att de lyder ditt testamente? Lt oss anta att en man som Olvin blir din eftertrdare. Kan du frn graven styra hans handl ande? Vi skall organisera, svarade Ervin. Hgaltarorden r nu ett nyftt litet barn. Om ngra r r barnet strre och det blir v l vuxet ngon gng. Vi

skall bygga upp en organisation, som fort stter a tt flja vr vilja ven sedan den yngste av nu levande medlemmar i vr orden har dtt. Bl Tornet - 85 Allt kan ndras, sa Argy. Du r du, andra r andr a. Andra r inte du. De kan se Olvins stenlra som klokare n din ljusl ra. Vad vill du, min son? frgade Ervin. I en av bckerna finns beskrivet metoder fr mas skopiering. Jag tror att vi kan bygga sdana apparater, de r inte allt fr svra. Lt oss gra upp en plan enligt detta stt och ge folkets helhet der as rttmtiga arv. Alla r vi lika infr Gud, den gud som jag der tror p. Den och du, min fa

Gud som r i allt levande och icke-levande. Drskap, sa Olvin lgt. Ett okunnigt folk vill du f rse med kunskaper som r ofattbara. Vi har frsttt! Vi r inte frmer n andra! Ervin knackade med pekfingersknogen gng p gn g i bordsskivan tills det blev tyst och alla tittade p honom. Det fel ni bda gr, sa han, r att ni tror att fol ket skall fortstta att vara i framtiden som i det frflutna. Men jag mn ar frndra folket, s att det blir moget att ta emot kunskaperna i deras he lhet. Fr att frndra psyket, sjlen, br man anvnda kunskaper om psy ket. Och vad kallas

kunskapen om psyket? Psykologi, mina barn. Det mesta av mina studier numera gnar jag t psykologin. Jag skall tillrtta lgga en lroplan och helt enkelt utbilda psykologer r. den nya tidens prste

Hgt vrdade fader, sa Olvin med vl tyglad frs mdlighet. Jag skymfar in din visdom om jag tillter mig att anf ra litet kritik: Psykologin r utvecklad ur filosofi och filosofin r beslktad med religion och . . . Du har mindre kunskaper om detta n jag, avbrt Ervin. Psykologin utvecklades ur filosofi och fysiologi, min son. Und er mnga r var psykologin betydligt mer fysiologi n filosofi. Man studerade nervsystemet, hjrnan, sinnesorganen, fr att ta r eda p hur hjrnan tog emot signaler utifrn och byggde upp fre stllnin gar. Man trodde inte att det verhuvudtaget fanns ngot sdant som en lev ande sjl. Ur denna helt fysikaliska grund ut vecklades sedan en mngfald olika psykologiska riktningar. Filosofi och religion, sger du? Mycke t, mycket litet sdant finns inom psykologin. En ny tids prster, sa Argy. Det kan alltfr ltt b li en ny klass av styrare. Psykologer. Sjlsvetare. Jag tycker inte o m det. Frstsigpare r alltid verklass, vad de n kallas. Ingen har ngo nsin rtt till makt ver

andra, bara ver sig sjlv! D fordras, sa Ervin, att alla har tillgng till vet ande. Fr str du inte? Jag vill ge psykologin till alla. Och drfr, min k ra son, uppdrar jag nu t dig att lta bygga en tryckpress i strsta hemligh et och bestlla delar hr Bl Tornet - 86 och var, s att ingen anar vad vi sysslar med. En tryckpress r bttre n en apparat fr kopiering, fr med en tryckpress kan v i trycka bcker dr vi ger kunskaper av vl tillrttalagd sort. Censur, kre fader? Nej, men kunskap i rtt ordningsfljd. Du tnker illa om mig om du tror att jag vill censur. Men en uthungrad fr inte vrka i sig utan urskiljning, utan mste f mat av rtt sort, i rtt ordning. Redan samma dag brjade Argy gra ritningar till en tryckpress, som skulle drivas med en ngmaskin. Han anvnde sig av ritningarna i en bok, men mste gra mnga modifieringar, eftersom de t inte fanns tillgng till de material bokens tryckpress fordrade. Delarna till tryckpressen bestlldes hos olika sme djor, men vissa saker framstlldes inom Hgaltarordens tempelvggar. G jutningen av bokstver kunde inte anfrtros utomstende, fr det skulle b li besvrliga frgor. Till

vad behvde man gjutna metallbokstver? Och des sutom bokstver, som bara kunde lsas i en spegel? Nej, detta arbete fi ck utfras av Hgaltarordens eget folk och det tog tid.

Ervin pbrjade arbetet att skriva den frsta lro boken i psykologi, men det var ocks ett tidsdande arbete. Med full avsi kt skrev han texterna p sdant stt att de inte hade anknytning till religi on, utan snarare var rent mekanistiska. Han utgick frn Aristoteles, som s mnga andra psykologifrfattare gjort fre honom id och en annan rymd. i en annan t

Aristoteles (vilket omnskligt namn, tnkte han) h ade fram frt teorin om associationerna: Att varje tanke r bunden ors aks lagmssigt till fregende tankar. Det lg ngot nstan maskinm ssigt i detta, ansg Ervin. Inte ngon fri vilja, snarare ngot mekanis kt. Men det gav en stabil grund. Han skrev om en man med det vidunderliga namne t Hippokrates, som lrt ut att mnniskan har fyra temperament: ytlig, levnadsglad sangviniker, viljestark, hftig koleriker, djupsinnig, svrmodig melankoliker och lugn, loj flegmatiker. Med viss frtjusning skrev han om gustinus (en kyrkofadern Au

prsterlig, en broder!), som lrde om vikten av sj lviakttagelse och beskrev

de inre erfarenheterna. Han kom fram till den tidpunkt, d den egentliga psykologin brjade, och skrev namn som John Locke, David Hume, idel sregna namn. Thomas Brown, Reid, Stewart, Montaigne en tungt vgande skerlig

namn p jorden, tnkte han, men totalt oknda h r. De skulle gras knda. Bl Tornet - 87 Han presenterade fysiologin, som studerar sinneso rganens processer och hjrnfunktionerna, en lra om organismernas norm ala livsfreteelser, helt kttslig, ingenting om gudomlighet och sjlens od dlighet. Han uppehll sig vid fysikalismen, som lr att alla processer, ven de psykiska, kan uttryckas p fysikens sprk. Han pr esenterade Lotze och dennes krav att alla psykiska processer mste def inieras i underliggande fysiologiska processer i hjrnan och nervsysteme t. Vart tog den religion Olvin nmnt vgen? Fr att kunna skriva mste han lsa. Han lste hit och lste dit, hoppade och plockade ut fr att f en riktig ordningsfljd. Det tog tid. Frst vid vintersolstndet hade han hunnit fram till vad so m i gudabckerna kallades nutida psykologi . Han var bekymrad ver lngsam heten i sitt arbete, men kunde inte gna s mycket tid t skrivandet s om han nskade. Han

hade ju sina plikter som biskop att tnka p. Fr att motivera att han vistades s ofta i ordenst emplet hade han frfattat en liten skrift om vikten av att stndigt vara beredd p tecken frn gudarna, och det frfattandet stal ju tid frn arbe tet med psykologiboken. Hans skrift blev tryckt genom Emsakos frsorg. De nne blev helt frtjust i den fromma skriften och skrev sjlv ett frord. Tryckandet av skriften skedde i ett litet tryckeri, som upprttats efter att Ervin frigett del tv av gudabckerna: I en av des sa fanns beskrivning av en enkel tryckmetod, mycket primitiv och tidsdan de i frhllande till den tryckpress ordenstemplet nu fr fogade ver. Man hllde en blandning av bivax och stearin p e n platta. I denna graverade man text och bilder och kunde gravera allt ifrn tunna linjer till stora blockbokstver. Sedan hllde man en blandn ing av hornlim och glycerin ver den graverade plattan och nr mass an stelnat vnde man den. Alla de graverade linjerna fanns i upphjd relief. Man strk frg p och pressade sedan ett papper mot tryckformen och fi ck s en perfekt bild. Givetvis tog det tid att gravera textplattor, men t ryckformen kunde sedan anvndas till massor av tryck. Fr att rationaliser a trycket hade man en enkel tryckpress, helt i tr. ntligen fanns nu en mjlighet att

massproducera bcker ker ut till folket. Vad

men givetvis gick inga bc

skulle de ha bcker till? Alla fick ju lsa vad som fanns att lsa under sin skoltid. Om en vuxen ville lsa ngot s fanns de kyrkliga biblioteken. Privatgda bcker var ngot helt oknt. Sdant ha de aldrig funnits och varfr skulle man frng gamla goda sedvanor? F rndringar av det invanda kommer ofta som en fljd av ingivelser fr n frestare ur mrkrets riken. Bl Tornet - 88 Ervin hade funderat mycket ver hur han skulle ku nna f privat bokinnehav legaliserat. Vad han visste fanns det i nte ngon stans ett uttryckligt frbud mot privat innehav av bcker, men det fanns inte heller ngot pbud att privatpersoner skulle ha bcker. Skulle ha eller fick ha det var samma sak. Om de fick lov fr gudarna att ha bcker s skulle det vara skrivet att de skulle. Stod dr ingenting d fanns d att diskutera? va

Ervin hade aldrig tagit upp frgan med ngon. So m biskop visste han hur vriga andliga skulle reagerat: Varfr nu denn a frga? Hade ngon profan person uttryckt nskeml att f ga en bo k? Varfr? Biblioteken fanns ju. Var lngtan till skrifterna s stark, d k unde ju vederbrande ska

sig en andlig tjnst n kallad av gudarna.

ja: Mste ska, fr d var ha

Ervin skulle sjlv ha kunnat formulera de svaren, s han insg det helt meningslsa i att framstlla frgan till andra. Och om han envisades s skulle det vcka undran: Varifrn hade han ftt de nna frnuftslsa id? En ndring av goda gamla seder. . . far liga ingivelse r. Med smrta mste Ervin inse att hans lilla fromma bok inte skulle spridas bland folket. Den skulle studeras av kyrka ns folk och dess innehll skulle ges till skolbarnen, men med tillrttalgga nde kommentarer. Det smrtade honom verkligen, fr i sin bok hade han frstligt lagt in frihetens hga evangelium, men frsiktigtvis frkl tt. Han hade rentav lagt in Argys axiom i boken, men med tillgg: Ingen mnniska har ngonsin rtt till makt ver a ndra mnniskor, det vill sga mnsklig makt. All makt kommer frn gud arna och endast gudarnas makt r rtt, all mnsklig makt r av on do. Argy hade ftt lsa manuskriptet innan det lmna des till rkebiskop Emsako, fr vidare befordran till kyrkliga rd. Ha n hade sagt: Fram till frsta kommatecknet r det evig sannin g, kre fader. Jag kan offra mitt liv fr det axiomet. Men resten av t exten r, frlt mig, lgn

och konstlade phitt. Du vet, min varmt avhllne son, att jag mste sk riva s. Jag vet, kre fader. De dda styr de levande i de nna vrld, lgn och konstgjordhet rder ver sanning och kthet, grav en bestmmer ver vaggan. Men vi skall ndra det fader. Ja, men nr? Och hur? Ervin hade i de psykologisk a texterna funnit ordet nekrofili , dyrkan av det dda. Mot detta st od ordet biofili , dyrkan av det levande. Han insg mer n vl bakg runden till Argys ord, de uttryckte hans egna tankar. Men nr nekrofilin sat t i hgstet mste biofilin viska, fr hjde den rsten skulle den tystas med benrangelshand. Bl Tornet - 89 Vid vintersolstndet utsgs nya adepter till kyrkli g tjnst, enligt gammal sed. Adepterna utsgs bland skolbarnen, p rekom mendationer frn lrarna. Barnen prvades sedan infr en kyrklig k ommission och slutligen frdes de infr ett rd av biskopar, dribland Ervi n, under Emsakos verinsyn. Ervin fick ngra godmodiga pikar fr att nian ms te ta in litet fler adepter n vanligt, drfr att han verfrt unga p rster till Hgaltarorden. Men det fanns ingen ovilja i pikarna. Man tyck te att det var enbart gott att

kyrkan nu fick fler tjnare, till gudarnas ra. Ervin hll ett vl invat tal infr kyrkomtet och l jg ogenerat ihop en historia ver vad man utrttade inom ordensskape t. Brinnande bner var det huvudsakliga. Man bad, dygnet runt. Man bad om beredelse att rtt kunna tjna gudarnas sak i en tid d nya kunskape r givits mnskligheten. Att gna all sin tid t bner uppfattades som ngo t mycket fromt, ngot hgheligt, av de andra. De stngde sig inne, alla dessa unga prster, och uppgav umgnget med andra mnniskor, fr att g na sina sjlars fulla kraft t gudarna. Allas gon fylldes av ljus infr s myc ken hngivelse. Och att Ervin sjlv, templets herre, s ofta drog sig tillba ka till Hgaltarordens tempel fr att frena sin sjl med de vrigas visade p en mycket stor fromhet. De skulle bara anat, tnkte Ervin, att Argy och n gra andra tlmodigt hll p att stta och trycka texter som skulle ska ka vrlden skaka den s starkt att hela dess prsterliga verbyggnad strt ade samman. Efter vintersolstndet gnade sig Ervin ter t ps ykologiboken och gick igenom gestaltningspsykologin och varseblivnings psykologin och sikterna att inlrning krver meningsfullhet: Psy ket r medvetet och det

mste se en mening i de signaler, som nr det via de fem (eller flera) perceptionsorganen. Han ndde fram till de lror, som talade om konstl ade vrderingar, dr mnniskor gnar hela sitt liv t verksamheter, so m inte r deras egna och drfr okta och ptvingade. Han lste och han sk rev. Dessa teser var riktade rakt mot kyrkans rigida, falska vrdebygg nad. De hade p Jorden varit riktade mot varje form av diktatur, som hindrar individernas kthet och styr dem in i sjlsliga tv ngstrjor och fngelsehlor. Hans vrld hade aldrig upplevt poli tiska diktaturer, men de gamla orden gllde ven hr, det var vertydligt. kta kunskap krver rtt till oinskrnkt frihet fr tankar och yttranden, fr inskrnkes denna frihet gres kunskapen mind re och en begrnsad kunskap r falsk. Bl Tornet - 90 Hans sjl levde helt med i sdana ord. Men kunde han offra sitt liv fr dessa ider, liksom Argy? Nej, han ville inte offra sitt liv. Han ville leva och kmpa. Men han var, andra sidan, beredd at t kmpa hrt. Nr manuskriptet var klart fick ordensbrderna l sa det. Argy ansg att han gtt fr varsamt fram. Olvin ansg motsatsen: Manuskriptet sprngde ju all ordning.

Jag har lst ordet anarkism t r en lra, som r

i en bok, sa han. De

emot makt i alla former. Den sger att all makt r fel. Men tar man bort rtten fr de klokare att styra de dummare s upp lser man all ordning. De klokare, sa Argy, har bara rtt att upplysa de dummare, inte att ta makten ver dem, som herdar ver en frskock. Och om de dummare saboterar de klokare, r inte det detsamma som att de dummare utvar makt ver de klokare? Frvisso, dyre broder, frvisso. Det har de inte r tt till. Tesen sger att ingen har rtt till makt ver andra, den tesen gller alla. Maktutvning har man alla rttigheter att frhindra uktar att min kre broder men jag fr

inte frstr alla konsekvenserna. Det krvs nmlig en en hel del fritt tnkande fr detta. Ervin mste ingripa i stridigheten och han gav ord er att hans bok skulle sttas och tryckas utan vidare diskussion. Argy lydde troget, ven om han gng p gng yttr ade till Ervin under den fljande tiden att han velat se mer i boken av fri hetsidealen. Olvin grymtade d och d att boken skulle kunna sprida anarki om den blev allmnt knd, vilket den ju knappast kunde bli, an sg han. Vid ett tillflle yttrade Argy infr Ervin att han e gentligen var glad fr

att Olvin var hans motstndare. Om han varit lika mycket emot det kyrkliga tvng svldet som jag s hade han blivit terrorist, ett ord frn Jorden vilke t be tecknar personer, som anvnde vld fr att krossa det etablerade samhl let. Jag vill utplna det etablerade samhllet, men med spridande av kuns kap, inte med terrorism. Olvin r, m Gud frlta min elakhet, material fr en terrorist. Min son, min son, lugnade Ervin. Lugna ditt hjrt a! Frlt, kre fader, men jag har rtt. I de bcker du frislppte finns receptet fr krut. Det kan anvndas fr bergsprn gning, men lika ltt fr bomber. En bomb r en sprngkraftsportion, som a nvndes till skada. Om Olvin varit emot kyrkovldet kunde han brjat kas ta bomber, sprngt templen i luften. Hans natur r sdan. Bl Tornet - 91 N n, nu r han ju inte emot prstmakten och o ss tror jag inte att han vill sprnga i bitar. Men utan att han visste det hll Olvin likvl p m ed kruttillverkning. Det avsljades nr man en dag inne i ordenstempl et hrde en dundrande knall ngonstans i skogarna vsterut. Knallen vc kte frundran. Det kunde ha varit en skknall, men himlen var molnfri. Det kunde ha varit en

jordstt, men jordsttar var sllsynta och dessuto m hade man inte mrkt ngon stt i marken. Sedan avsljade Olvin en dag att han tillverkat oc h prvat krut, fr att se om det verkligen fungerade. En blandning av kol, salpeter och svavel. Han hade haft svrt att tro att det kunde bli sprngkr aft, men det hade det blivit. En tid efter detta kom han in i Ervins rum i templ et, dr Ervin satt och antecknade ur en bok. Han bar p ngot avlngt, i n svept i tyg och vecklade tyst upp tyget, fr att sedan lgga en j rnkpp p bordet framfr Ervin. Denne studerade kppen, som visade sig vara ett rr. Det var ppet i ena nden, tillslutet i andra. Vid den slutna nden sat t en liten mekanism och rret var hr ven fogat ihop med en avlng, platt trbi t. Saken sg mrklig ut men Ervin var belst och det drjde bara ngr a gonblick innan hans hjrna stllt om frn boken han just lste till den omgivande verkligheten. Han fingrade p den lilla mekanismen. Ett flintl s. Hpen tittade han upp mot Olvin, som log dunkelt. Ett gevr, min son? Fungerar det? Olvin nickade. Jag gick lngt bort frn templet, sa han, efterso m mitt frsk med en

sprngladdning tidigare vckte uppmrksamhet n da in i Medrel. Nu gick jag till en dalgng en mil vsterut och provsk t. Gevret fungerar, ven om flintlsmekanismen krnglar ibland. Har du sjlv gjort detta vapen? Nej, vrdade fader. Templets egen lilla smedja r fr dligt utrustad. Jag beskte tre skilda smedjor, fr att ingen skull e kunna f ider ven om jag inte frstr hur ngon skulle miss tnka sa nningen eftersom ingen av folket drute sett ett gevr. Och ingen undrade? Jag antydde att det var en helig artefakt, ett red skap i templets tjnst. Vem vgar d frga? Vapnet r vlgjort. De bcker du frigav innehll en hel del om jrnhantering och smederna gjorde giv etvis sitt bsta nr det gllde templet. Bl Tornet - 92 Ervin skt vapnet ifrn sig och knde obehag. Det r vackert tillverkat, sa han, men jag har ls t en rad, som citerar en mycket gammal bok ur en jordisk forntida lra vid namn taoismen . Den raden sger: kans verktyg. ven de sknaste vapen r onds

Olvin tycktes inte hra. Hans hand smekte vapnet. Jag har gjort ritning till en bttre sdan hr, sa han lgt. I en kemibok finns formler fr knallkvicksilver. Jag kan gra t nd hattar och drmed ha

slagstiftspatroner. Men det vapnet r mer komplic erat och smederna behver lngre tid p sig. Ervin reste sig ostadigt och lutade sig mot borde t. Han tittade ihrdigt p Olvin och talade lgt: Olvin, min son, min kre son, varfr i Guds namn vill du tillverka vapen? Vem behver vapen? Vi, fader. Du, jag, vi alla hr i Hgaltarorden. In ser du inte att vi frr eller senare kommer att bli misstnkta fr att sys sla med omstrtande verksamhet? Helst som du tillter broder Argy att trycka bcker, som hotar hela vrlden och sjlv, tillgiv mig, r frfrande o frsiktig. Du vntar anfall? Min son, du r fr misstnksa m. Det finns fler skl till att skaffa vapen, vrdade fader. Han lyfte gevret, lade kolven mot skuldran och si ktade bort mot ett hgt skp. Nr han tryckte in avtryckaren hrdes ett klirr d flintstenen slog mot stlet och gnistor glimmade. Men vapnet var inte laddat och det kom ingen dnande knall. Vad talar du om, mitt frvillade barn? frgade Er vin. Frvillad, vrdade fader? Olvin snkte vapnet och log kallt mot Ervin och de nne knde pltsligt

fruktan, som om vapnet riktats mot honom och var it laddat. Du har undrat, fader, sa Olvin kallt, hur vi ngon sin skall komma in i det dr rymdskeppet uppe bland bergen, nr det s tndigt bevakas. Vad kan vi gra t vakterna? Han spnde hanen, lyfte vapnet och lt det peka r akt mot Ervins brst i ofrtckt hot. Han krkte fingret och flintan gnist ra de. S kan vi gra, hgt vrdade fader.. Bl Tornet - 93 10 nnu mnga r eftert skulle Ervin minnas hndel sen som ngot overkligt och mardrmslikt. Det var ngot oerhrt att en av hans underordnade prster skulle rikta ett vapen mot h onom i naket hot och tilltala honom spefullt med ltsad vrdsamhet. Me n det hade hnt. Hans rst hade darrat (liksom hans knn) nr han strngt tillsagt den andre att genast lta frstra vapnet, och sedan f rbjudit honom att ngonsin lta tillverka vapen. Olvin hade satt gev rets mynning mot golvet, lutat sig mot kolven och tittat p honom m ed frsmdligt hjda gonbryn. Och vad hnder, vrdade fader, om jag vgrar ly da dig? Utlmnar du

mig d till kyrkans hgsta rd, fr rannsakning oc h dom? Jag skall givetvis, vrdade fader, ofrbehllsamt erknna a llting fr dem och kanske fr jag nd om jag blir deras kronvittne. Men det kan du vl nd inte riskera? Kanske ger du istllet order till din trogn e Argy, kre broder Argy, att han ddar mig? Det vore det enda rtta, det e nda sttet att komma tillrtta med mig. Tror du, vrdade fader, att vr gode broder Argy kan dda? Eller du vill hellre sjlv dda mig? Skall ja g ladda vapnet t dig, eller vill du hellre anvnda en kniv och skra stru pen av mig? Har du blivit galen? flmtade Ervin och tog tungt std mot bordskanten. Varfr gr du mig detta? D blev Olvins leende ovanligt reptilartat och rs ten drp av gift: Drfr att, store och vrdade fader, du r s fru ktansvrt verklighetsfrmmande! Det krvs att ngon i denn a samling av barnungar upptrder som en vuxen! Jag mnar gra det och i ngen, absolut ingen och minst av allt du, har mjlighet att hindra mig! Ervin samlade sig med mda och hans rst blev sk arp: Du talar om att utlmna till kyrkan eller dda. Vi ddar inte och att blanda in kyrkan r uteslutet. Men jag kan lta sp rra in dig i ngot av vra kllarrum!

Vgar du ta den risken! Vet du hur mnga av pr sterna inom Hgaltarorden, som str p min sida? Vgar du ris kera att mina trogna tillgriper vld? Vgar du ta risken att ngonting l cker ut, s att kyrkans hgsta rd krver insyn? Du str hgt, biskop Ervi n, hgt vrderade fader, men inte ens rkebiskopen kan skydda dig om kyrk ans hga dignitrer fordrar att f veta vad fr mrkligheter du odlar h rinne. Riskerar du verkligen att bok-skatten i andaktsrummet i ditt h em blir funnen? Vad hnder d med din hustru, dina barn och dina trog na? Mig och mina trogna Bl Tornet - 94 r det ingen fara fr. Vi var ju emot dig och du l t fngsla mig nr jag ville vrna kyrkans sak. Ervins knn vek sig. Han sjnk tungt ner i sin stol . Med snkt blick bara viskade han ett g , och Olvin skrattade lgt.

Var inte orolig, fader. Jag vill bevara Hgaltaror den och skall lta dig fortstta att glla som vr ordens hgt vrdade, d jupt lskade fader. Men frsk aldrig mer ge mig ngra order! Och han gick. Tyst. Eftert kallade Ervin till sig Argy, Rentse och Sin gvir, de tre som han helt vgade lita p, och informerade dem om det s kedda. De blev, givetvis,

djupt chockerade. Rentse mest, han blev ddsble k, men s var han ocks den vekaste av dem alla. Singvir visade en ovntad frmga att behrska si g. Redan efter ngra f gonblick tog han till orda med lugn och saklig st mma: Givetvis kan han inte tilltas inneha vapen. Ge mig bara order, fader, och jag tar med mig ngra av de kraftigaste prst erna och tar vapnet ifrn honom. Han har anhngare, sa Argy torrt. M s vara, log Singvir kallt, men jag vet vilka s om r helt lojala mot vr lskade fader och de r inte f. Muskelkraft r fortfarande det starkaste vapnet inom detta tempel. Verkligen? frgade Argy. Hans gevr d? Vet du vad ett eldvapen r och vad det frmr? Mycket vl, men han kan inte grna g omkring med sitt vapen i handen. Ge mig ordern, kre fader! Och Ervin bara nickade. Singvir lmnade rummet o ch det drjde en halvtimme innan han terkom. D lade han gevre t p bordet framfr Ervin, jmte en trlda full med grtt pulver rtkrut och en liten skl med stpta blykulor. Han log bistert. Jag beklagar uppriktigt, kre fader, men vi mst e hantera honom hrt sva

innan han talade om var krutet och kulorna var g mda. Nej, inga bestende skador, litet nsblod och ett svullet ga. Han hm tar sig snart. Ervin strk skamset bort ett leende ur sitt ansikte . Vld r ovrdigt, sa han, men jag frlter dig. D essvrre hjlper nog inte vldet nr det gller de gevr han redan best llt. D talade Argy: Bl Tornet - 95 Kre fader, glm inte din hga stllning. Snd ba ra runt oss tre till varenda smedja i trakten med besked att ingen pr st vid vare sig Modertemplet eller Hgaltarorden fr bestlla ng ot utan att ha skriven fullmakt av dig. Din stllning ger dig den rtten. Det blev gjort och Argy verlmnade senare ngra gevrsdetaljer till Ervin, detaljer som smedjorna redan hunnit tillver ka. Det var utskt vlgjorda ting, fr smideskonsten var hgt utveckl ad. En smedja hade ven tillverkat ngra patronhylsor i mssing och sm t ndhattar i tunn koppar. Allt detta var produkter av stor hantverksskicklig het. Ervin lste noga in detaljerna i ett skp. Han kunde inte frm sig at t bara kasta bort dem. Alltsammans blev naturligtvis knt av samtliga or dens med lemmar och Ervin ansg det ndvndigt att sammankalla ett m te och ge ppen

information. Han gick inte orttvist fram med Olvin, utan fram hll att denne handlat med Hgaltarordens bsta fr gonen. Att skydda ordensbrdernas helhet mot yttervrldens hot och skra ordenskapets fra mtid hade varit hans vilja, men i denna sin strvan hade han gtt fr lngt, a lldeles fr lngt. Alla mste vara helt lojala mot de ideal Ervin uppstll t. Alla mste acceptera honom som sin faderlige ledare. Han var nu trettiotre r gammal. Argy var tjugotre . Det fanns prster som var ldre n Argy, Jefren var tjugofem. Men J efren var ldst bland alla de unga prster, som vrvats till den hemliga orden och infr dem var Ervin en ldre man, om n blott trettio tre r gam mal. Som en fljd av detta och ven som en fljd av den naturliga aukt oritet, som medfljde biskopsgraden, knde han sig som en fader till de m alla. ven till Olvin, en vanartig son. Han tittade p denne med sorg i sinnet och mtte en stadig, men ngot frnvarande blick. Han tittade vidare och fortsatte att tala: Jag knner namnen p fler vildhjrnor inom vr k rets. Vissa av dem anser sig skert veta bttre n mig vad som r l mpligt att gra, men tro mig, mina barn: Jag vet mer n ngon av er. Som biskop vet jag lngt mer

om kyrkans inre organisation n ngon av er och v et exakt hur lngt vi kan g utan risk. Det vet ingen av er. Och glm inte a tt jag stal bokskatten ur hgaltaret nr jag var tjugotre r gammal. Det r fr tio r sedan. Jag har studerat dessa bcker och inspelningar l ngt mera ing ende n ni vriga, s ringakta mig aldrig, fr d bedrar ni er sjlva. Hans blick stannade vid Argys ansikte. Min son, sa han. Du var tjugo r nr jag fann dig och frst efter ett helt r lt jag dig se astronomiboken. Du har stud erat i tv r nu, lst Bl Tornet - 96 kunskaper lngt bortom denna vrlds niver. Du h ar lst mer n ngon av de vriga. Sg mig, min son: Anser du dig veta me r n mig? Nej, fader, d vore jag en dre. Gott att hra. Om du kan f vissa vildhjrnor ino m vr krets att fatta detsamma s har du gjort oss alla en stor tjnst. Men nr hans blick fll p Olvins ansikte lg ett s vagt hnleende dr och utmanade tyst allt han hade sagt. Efter mtet kallade Ervin till sig Argy, Rentse och Singvir och organiserade en regelrtt hemlig polis. Han avsky dde att behva gra s, men vgade inte lngre lita p Olvin och dennes a nhngare. Rentse, den blide, blev missmodig:

Det r illa nr brder skall ndgas misstro varan dra och bevaka varandras grande och ltande. Kanske tolkar jag fel, men i mitt tycke blir detta ett brott mot grundregeln, att ingen har rt t till makt ver andra. Fr om dessa frvillade brder bevakas s mste vi va ra beredda att ingripa och d krnkes vr vackra regel. Ja, du tolkar fel, kom det frn Argy. Det r de, i nte vi, som krnker regeln. De hmmar vr frihet och frvrnger vr i nterna kommunikation, de str vrt tnkande, talande och handlande. Nr vi nu tvingas krnka vr regel s r det de, som tvingar oss. Singvirs breda ansikte slppte fram ett leende. Nu brjar det bli invecklat, menade han. Regeln r enklast tnkbara, men tolkningen tycks kunna bli komplicerad. Regelns efterlevande, svarade Argy, r enkelhet i hgsta grad, men regeln mste efterlevas av alla. Den blir ltt att efterleva frst nr samhllets helhet har den som grundlag. Till dess mste den efterlevas i begrnsad form och hllas som ledstjrna i fjrran . Lngt i fjrran, fruktar jag, sa Singvir. M s vara, mina barn, sa Ervin. Man nr inte m let fort, varje steg mste tagas svitt man inte nyttjar jordfolkets T T-port, den dr

mrkliga teletransitionen dr man hoppar frn A ti ll utan att passera B, C, D och s vidare. Bckerna mste lsas av oss a lla. Med kande kunskap nr kanske frstndets ljus alla. Men mot det opponerade sig Argy: Kunskap i sig sjlv, kre fader, ger inte automat iskt god het. Kunskapen i sig sjlv och det tror jag att du sjl v har sagt r bara ett verktyg. Kunskap kan anvndas till bde ont och g ott. Bl Tornet - 97 Nvl, lt det vara s, avfrdade Ervin. Alltfr l nge har jag haft bokskatten i mitt eget hus. Nu r vrt tempel inre tt och jag vill ha hit bckerna, fr det kan vlla undran nr man ser hu r unga prster br sm paket frn och till mitt hus. Och arbetet att inreda ett hemligt biblioteksrum p brjades kort tid drefter. Det frlades under templets grund, unde r den djupaste av dess kllarsalar. Man brt dr upp golvet, grvde sig n er och gt ett valv. Nedgngen doldes bakom en rrlig stenhll mellan tv pelare i vggen. ven om templet fick besk och varje vr blev gra nskad borde ingen kunna finna denna nedgng. Bokskatten frdes portionsvis ver till templet oc h sedan kunde envar av

ordensbrderna fritt studera vad han ville, nr ha n ville. Nr biblioteket var frdigt tog man genast itu me d att bygga fler hemliga rum, men nu genom att g ut vinkelrtt frn temp elgrunden och grva ut salar utanfr. Varje drr mste konstrueras s att den omjligt kunde upptckas av oinvigda. En av kamrarna var avsedd att rymma templets try ckpress. Men man hade redan lagt ut bestllningar hos smederna p delar till en elektriskt driven press. En grupp prster var ocks i frd me d att konstruera en ngturbin, som skulle driva den elektriska generat orn. Man behvde elektrisk energi. Batterierna till lsapparaterna b rjade ta slut. ngmaskiner fanns redan i samhllet. I de av Ervi n frislppta bckerna hade funnits ritningar till sdana. Men ordensskap ets ngturbin var gjord efter anvisningar i de hemliga bckerna. Dess ng panna skulle vrmas av en spritbrnnare. Man hade redan upprttat ett lit et destilleri, som dels gav metylen till brnslendaml, dels etylen att gra likrer av. De frislppta bckerna hade gett anvisningar om spritframstlln ing. Kanske inte just med tanke p inmundigande, men allmnt hade ma n redan brjat spetsa viner med ren alkohol. Civilisationen steg, som Ar gy syrligt anmrkte nr

han och Ervin en gng fick veta att ett kloster lev ererade alkoholspetsat vin till vrdshusen. Strax fre sommarsolstndet och rets vallfart till Bl Tornet fick Ervin vetskap om ngot, som han inte knt till. Upplysni ng en kom frn Jefren, Olvins nrmaste man. Denne skte upp Ervin i han s hem och nr de blivit ensamma stllde han en frga: Vet du, vrdade fader, att vra kunskaper inte r kompletta? Ja, svarade Ervin. De kan naturligtvis inte vara k ompletta. Det r tvtusen r sedan rymdskeppet landade och Gud a llena vet hur lng tid det Bl Tornet - 98 tog innan det ndde hit, frn Jorden. Vra kunska per r fossila, om det tilltes mig att skmta litet. Men Jefren log inte. Han tittade stadigt in i Ervin s gon och sa: Jag menar de kunskaper som frts hit med skepp et. Vad vi har r inte komplett. Vrdade fader, jag har tittat p allt mat erialet och dr finns inte kunskaper om hur man bygger rymdskepp eller TTportar. Naturligtvis har jag inte hunnit studera bokskatten och inspelning arna i detalj, men jag skte systematiskt efter just rymdskepp och TT-po rtar. Det finns inte ngra uppgifter om det.

Tiden, min son, r inte mogen fr sdant, svarad e Ervin och frskte dlja att han inte knt till vad Jefren nu nmnde. Nej, sant. Men jag ville bara studera omfattninge n av kunskaper. Vad vi ftt r bara kunskaper, som leder oss fram till industrilder. Inte ens atomkraften r nmnd srskilt vl. Be trffande ry mdskepp nmns bara kemiskt drivna, som kanske kunde ta oss till vra tv mnar. Fader, har du mjligen kvar fler bcker eller inspelningar hr? Vad rr det dig? frgade Ervin skarpt och anvnd e tonfallet fr att dlja sin frvning. Jefren bugade djupt och talade med lgre stmma: Frlt mig, vrdade fader, frlt mig, jag menad e inte att vara ohvlig mot dig. Jag vill bara veta om du inte ans er oss mogna fr hela kunskapen. Eller om du sjlv r ovetande om att k unskapsfonden r ofullstndig. Hans gon granskade ter Ervins ansikte, nrgng et. Ervin rtade sakta upp sig och svarade i strng ton: Min son, du och Olvin och vissa andra r tydligen enbart intresserade av dd teknologi, inte av humanism och andra livs vetenskaper? Jag rder entrget dig och de andra, ja alla de andra, att in te hysa ett sdant intresse fr det icke-levande. En vis man i en fjrran tid o ch rymd har sagt att

mnskligheten r som en fgel, vars ena vinge r vetande och den andra tro. Med en bart trons vinge hamnar fgeln i vidsk epelse, med enbart vetandets vinge hamnar den i materialism. G nu, min son, och be grunda vad jag sagt! Men han var frvnad och tog snarligast ett samta l med Argy, vars tankefrmga han vrderade hgt. Och Argy svara de genast att om det saknades kunskaper, som var ndvndiga fr bygg andet av TT-porten, s mste de, helt logiskt, finnas ombord p skeppet. Bl Tornet - 99 Det ansgs vl, sa han, att nr robotarna gett ba rnen kunskaper och dessa sedan byggde upp en teknologi s behvdes bara att den hade resurser nog fr att framstlla komponenter t TT -porten och frse den med energi. Barnen skulle ju inte tvunget n sam ma kunskapsniv som de sex jordmnniskorna i skeppet. Det skulle kanske krva ondigt lng tid. Du gissar skert rtt, sa Ervin. Du r intelligent are n jag, min kre son. Jag fruktar att jag r dummare n flertalet i min organisation. Det var nyfikenhet, inte intelligens, som drev mig att und erska Vktaren, altaret och att stjla bokskatten. Fader, kre fader, du r den visaste av oss! D skrattade Ervin ltt.

Min gode och vnlige son! Du vet lika vl som ja g att visdom och intelligens inte r samma sak. Lt oss inte diskut era detta, jag lider inte av att vara en dum hna till kloka kycklingar. Han avfrdade Argys frsk till protester med en handrrelse och det blev inte mer ordat om saken. Men nr han vid det rets vallfart stod framfr Bl Tornets himlastrvande skepnad knde han en ny spnning inom sig: Hur stora kunskaper fanns det drinne? Hur mnga saker var han och hans barn ovetande om?

P frden till Bl Tornet hade han funderat ver e n sak, som egentligen var rtt mystisk: Hstarna. De hstar, som drog v agnarna eller p vilka somliga prster red. De hrde inte hemma i denna vrlds ekosystem. De mste vara implant. En biologibok hade visat grunderna till de jordisk a arterna och i andra bcker hade presenterats jordisk flora och fauna. Men de jordiska arterna var inte lika denna vrlds arter. Inte s att denna vrlds arter var totalt olika Jordens, men de var dock annorlunda. Hstar och kor hade, helt enkelt, inte de sidoslkten hr som de hade p Jorden. Roslan Vadjes stenografiska dagbok hade inte nm nt ngot om att man

utplanterat andra arter n mnniskor. Men Vadjes dagbok innehll bara rubriker, som hnvisade till logginspelningar i ske ppet. Det var kanske helt ovsentligt att nmna att man medfrt gameter til l andra arter n den mnskliga, sdant var kanske rutin, som inte beh vde nmnas? Dagboken hade haft en anteckning med lydelsen: Tar stasis nio mnader. Charlie vcker. Kanske hade Charlie under den tid d Vadje befan n sig i stasis inte bara bevakat utvecklingen av mnskliga foster, utan v en foster av vissa Bl Tornet - 100 jordiska djurarter, som det ansgs att mnniskorn a behvde. Bin, hade det funnits bin p planeten A3 innan mnniskan kom? Visst fanns hr insekter av mnga olika sorter, men vilka var naturliga pro dukter av denna planets ekologiska evolution? Gud vet vad som var implan t och vilka strningar implanten vllat fr tvtusen r sedan. Han hade aldrig frut grubblat ver sdant. Kansk e var han dummare n han vetat om? Nr han vid tolv rs lder inte knd e rdsla fr att vara ensam med Vktaren, som andra barn rdsla r ju faktiskt en ja, brist p

brist. Frmga att knna rdsla r en av jagets f rsvarsmekanismer. Dumbommar blir inte s ltt rdda som intelligent a, fr dumbommar

begriper inte faran. Nr han vid fjorton rs lder vgade ppna Vktar ens gonlock var det modigt gjort, men kanske en dumboms mod? Han h ll p att le vid den tanken, men eftersom han just d stod med knppt a hnder framfr Bl Tornet kvvde han leendet. n sen d? Han var n jd med tillvaron. Under alla de sex milen tillbaka till Medrel satt h an frsjunken i tankar p hur mycket av det jordiska, som lg utanfr ha ns och ordensbrdernas rckvidd. Och han knde fr frsta gngen en flk t av frmlingskap till moderfolket. Alla denna vrlds mnniskor var ttlingar till Jord ens folk, men ven om gameterna fr tvtusen r sedan var sekundfrska frn donatorernas kroppar (de hade ju legat i stasis) s hade frden tagit sekler. Sekler hade gtt p Jorden, medan skeppet flg mot stjrnorna . Och sedan tvtusen r av stagnation i en teologisk kultur. Han hade lst i bckerna hur utvecklingskurvan f r teknologin gtt brant uppt nr man vl ftt maskinlder. 1900-talet ha de inneburit att kurvan stegrats tills den pekade brant uppt, en accelere rad utveckling. Ju fler kunskaper desto snabbare utveckling av nya. Unge fr som nr en raket startar: Frst gr det lngsamt, sedan allt snabba re och snabbare.

S frgan var: Hur stort teknologiskt gap var det j ust nu mellan Jorden och planeten A3? Om man upprttade en TT-port h r, om ngra r, och d hade en teknologiskt prglad kultur vlla in frn planeten vad skulle d

jorden? vermnniskor, infr vilka alla hr var so m vildar eller rentav som djur? Och han skrmdes av tanken. Det var omjligt att anpassa denna vrlds folk till ngon form av jmlikhet med jordborna. A lla hr skulle vara barbarer, undermnniskor, halvdjur. Kan ske skull e jordfolket upprtta reservat fr denna vrlds folk, fsa undan dem. K anske ta hand om barnen och uppfostra dem till jordiska normer. Bl Tornet - 101 Sedan de avslutande ceremonierna hllits i Modert emplet hade han ett samtal med sina ordensbrder i ordenstemplets au la och nr han berttat om vallfarten (inga nyheter, samma som frut) n mnde han de tankar han hade ftt. Olvin tog genast till orda och talade i torr ton, s torr att den var snubblande nra att bli fraktfull: Men den tanken r vl inget nytt, hgt vrdade f ader? Den tanken fick jag ganska kort tid efter att jag brjat studer a jordisk vetenskap.

Slktet dr mste vara mycket frmmande fr oss, faktiskt som ett helt ickemnskligt slkte. Just drfr vill jag att vi sj lva behller kunskaperna. Du vill inte ha TT-porten byggd? Inte som en port till Jorden i varje fall. Dr str horder av omnniskor beredda att ta ett steg genom sin port och stta n er ftterna p vr vrld, fr att ta den ifrn oss. Vrdade fader, du mste ju h a insett att vi bara r arbetsredskap fr dem. De snde ut gg och sperm ier, rent rmaterial. Det var nra nog vrdelst fr dem. Vi r ingenting v rda fr dem, annat n som slavar, arbetsredskap, verktyg. Nr vi byggt upp en teknologi s vcks de sex jordborna i skeppet, stiger ut och bygger s in TT-port och vad r vi d? Jo, ngot som stdas bort. Vi har gjort vrt. Det blev isande tyst efter hans ord. Han tittade si g omkring och fste ter blicken p Ervin, nstan stelt. Du r vr vrdade fader, sa han milt, och vet my cket mer n ngon av oss andra. Du har haft bokskatten i tio r, broder Argy har ftt studera den i tv r, jag i knappt ett och ett halvt. Du mste ha insett detsamma som jag fr lnge sedan. Det blev ter tyst. Sedan reste sig Singvir och gic k med raska steg fram till Olvin, stannade framfr hans stol och stirrade ner p hans milt

fraktfulla ansikte. Du skymfar en som vi andra lskar, sa han med e n rst som var s pressad att den vste. P kn och be om frltels e! Olvins mun drogs till ett ppet hnleende. Fr dig, fr Ervin eller fr Vktaren? frgade han . I nsta gonblick grep Singvir honom med bda h nderna, slet upp honom och fllde honom sedan till golvet med ett knyt nvsslag. Stolen fll ver nda och Olvin lg medvetsls. I Guds namn! skrek Ervin. Vad gr du? Men Singvir tittade ut ver de andra och rsten v ar rasande: Bl Tornet - 102 Den nsta som skymfar vr fader kommer jag att sl till dds, s m alla gudar dma mig! Men ingen rrde sig, frrn Argy steg upp och kn bjde bred vid den medvetslse Olvin. Vld r den smsta lsningen p alla problem, sa han och lyfte upp den slappa kroppen. Hjlp mig att f honom till sj ukrummet. Detta kommer det inget gott ur. Mtet skingrades sedan i tysthet. Incedenten frbttrade inte stmningen inom orde nskapet och Ervin mrkte att alla hans milda frmaningar klingade ti ll ingen nytta. Det hade

blivit tv motsatta lger bland ordensbrderna oc h det lg en stark spnning mellan dessa lger. ven de mest neutra la lutade t endera lgret. Ingen kunde vara helt neutral. Det var en trst f r Ervin, men en klen trst, att flertalet, en stor majoritet, stod p hans sida. Motsatta gruppen var liten, men hrd och kall. Ibland tnkte han att om det funnits kvinnor blan d brderna, om de varit gifta, hade det mjligen varit ett mjukare klimat. Honlsa hannar kan bli bngstyriga, tnkte han med mild cynism. Det r d ock ngot onaturligt att mn skall leva isolerade frn kvinnor. Men att ta in kvinnor i en sakral orden var otnkb art. Inte s att man krvde celibat, ingenstans inom hela kyrkan fanns kravet att en kyrkans man mste vara ogift, men kvinnor var otnkbara i templen. Ingen kvinna kunde ha kyrklig tjnst, det hade aldrig funnits allts var det frbjudet. Ervin hade nog lst i bckerna om kvinnlig frigre lse p Jorden. Han hade ftt erfara att kvinnor uppfattats som mnne ns bihang p Jorden, som andraklassmnniskor, i rtusenden. Men det hade ndrats och mn och kvinnor hade blivit jmlika. Det hade tagit emot litet, innan han vuxit in i tan ken att kvinnor var jmlika med mnnen, fr han var en produkt av si n kultur och hade alltid

uppfattat mnnen som nr ett, kvinnorna som nr tv . Men han hade klarnat till och frsttt: Lika och olika, likvrdiga men ol ika specialiserade, ungefr som de bda sidorna av en medalj: Bda u tskt vackra var fr sig och varandras baksidor, helt beroende p vilken s ida man frst granskade. Tv sidor av samma helhet. Men att frska sprida den sikten. . .? Det var ot nkbart. Det fanns ngra f gifta prster inom orden, men de var inte mnga. Han brjade fundera ver om han kanske skulle stlla som krav p sina brder att de gifte sig, men det skulle bli ett tvng. Bl Tornet - 103 Och sedan fick han fr en tid annat att tnka p. Olvin steg en dag in i hans rum i ordenstemplet och bugade vrdsamt. D et fanns inget hn i hans upptrdande, heller ingen vnlighet. Min vrdade fader, sa han. Jag har mina frbinde lser med Modertemplet och vill meddela dig att templets bi bliotekarie just har avlidit. Det var en sorglig nyhet, min son, svarade Ervin. Han var en gammal man, genmlde Olvin. Allt so m ftts mste ju d och han var dock sjuttiotv. Posten som hgste bi bliotekarie hade han i fyra r han eftertrdde dig nr du blev biskop.

Ervin knde en flkt av ngot, som liknade skuldk nsla. Han hade ftt g fre flera andra, vl meriterade, nr han p bisko p Emsakos rd blev utnmnd till bibliotekarie. Ingen hade ifrgasatt h ans utnmning, men han insg att vissa nd mste ha knt sig frbigngn a. Jag har en begran, sa Olvin och Ervin noterade med visst obehag att han anvnde ordet anhllan . begran , inte det hovsammare

Lt hra, sa han och vntade sig bekymmer. Jag vill be dig, vrdade fader, att du ger mig din a bsta rekommendationer nr jag sker posten som Moder templets bibliotekarie. Bestrt tittade Ervin p honom. Min son? Menar du att du vill lmna oss? Och mitt i bestrtningen knde han lttnad ver a tt kunna bli av med det stora bekymmer, som utgjordes av Olvins maktposi tion inom orden. Men misstro blandades i knslornas bgare, fr han k nde inte Olvin som en man som gjorde livet lttare fr andra.. 11 Ervin blev mer eller mindre tvingad att ge Olvin s ina bsta rekommendationer, och tvng var inte vad han vn tat sig nr Olvin frst gjorde sin hemstllan. Jag har ingen tanke p att lmna min tjnst inom Den Heliga Orden

av Modertemplets Altare, tillknnagav Olvin lugnt och svalt. Ingenting hindrar att jag kvarstr som ordensbroder nr jag tilltrder tjnsten som ledare ver Modertemplets bibliotek. Ervins knsla av misstro blev starkare. Bl Tornet - 104 Av vilken anledning vill du ha posten som verbi bliotekarie? Vad anser du dig vinna? Olvins gonbryn hjdes ngot. Han anlade en min av frvning, men det var tydligt fr Ervin att det minspelet var rent sk despeleri. Fader, du srar mig. Jag har inget sjlviskt moti v bakom min begran. Den djupaste drivkraften i allt mitt hand lande r omsorgen om vr sak. Jag har insett att vi mste ha en av de v ra som ledare ver Modertemplets bibliotek, fr att varsamt styra utv ecklingen nr det gller bokligt vetande. Och som jag knner mig sjlv my cket vl r jag medveten om att jag r en synnerligen vl lmpad man p d en posten. Logiskt sett var hans resonemang oemotsgligt. M en livet r inte bara kall logik och Ervins djupare skikt satte hlarna i marken och bromsade. Han gjorde invndningar och sade sig beredd att s ammankalla brdraskapet fr diskussion. Kanske fanns det and ra, som ocks strvade

efter posten ifrga mpad. Olvin svalde

och kanske ngon var bttre l

skymfen i de sista orden utan att ndra en min, m en blev vassare i tonen. Han ppekade att valet av ny bibliotekarie skedde snart och att andra redan verkade fr sina utnmningar. Kanske bilda des redan nu siktsgrupperingar och Ervin riskerade att skada andra biskopars pr estige om han sedan krvde fregng fr en av ordensbr derna. Demokratisk diskussion, sa han med ngot av ck el i tonen, drar alltid ut p tiden och du vet mer n vl, vrdad e, att kyrkan inte arbetar p demokratiskt vis. Demokrati r ett phitt. Jag vill minnas att du sjlv sagt att demokrati r en mnsklig konstruktion. Javl, men spelregler skall respekteras. Jag ser nog helst. D tillt sig Olvin att avbryta: Fader, med all respekt fr din stllning mste ja g nog sga att du lever i illusion och drm om du tror att din lilla d emokrati hr, inom vr orden, har betydelse drute. Dessutom, fader, r hr skendemokrati, inom denna vr hga orden, fr du r patriarken och le daren det vill jag inte kalla kta demokrati. Vidare: Hr vllar jag bara s plit. Drborta kan jag tjna vr sak p ett ojmfrligt stt. Du, enbart d u frutom

rkebiskopen, men han r nnu inte inblandad n med ngra f ord

ka

placera mig p en plats frn vilken vi direkt kan s tyra den bokliga utvecklingen. Hans ordflden formligen paralyserade Ervin. Och sedan vergick Olvin ogenerat till hotelser och deklarerade att om han hindrades att ntligen f gra ngot betydelsefullt s tnkte han lmna ord enskapet och ta med sig andra. Bl Tornet - 105 Ingen kan hindra oss, sa han hrt. Vad tror du, v rdade, blir fljden om en grupp lmnar din heliga orden och frstlig t sprider rykten att det inte str rtt till med heligheten hr? Du. . . du vgar hota mig? utbrast Ervin. Ja, visst hotar jag dig, svarade Olvin bryskt. Det har jag gjort frr. Valet r ditt, svaret vill jag ha nu! Ervin knde sig helt hjlpls infr den andres nak na hot. Han sg ingen annan utvg n att ge sig, ven om han hade myck et onda franingar om Olvins framtida handlande p en sdan maktpost. Men en annan sida av honom ppekade att Olvin v ar helt lojal mot ordens helhet. Ordenskapets skerhet var utan tvi vel Olvins starkaste ledmotiv. Lt vara att Olvin hade andra tankar om ordenskapets

verksamhet och framtid n Ervin, Argy med flera han var dock plitlig och skulle inte gra ngot, som kunde delgga sa ken, den gemensamma, oliktolkade saken. Han ville inte bevara kyrkan, och i det syftet stod han p Ervins sida. Att han ville erstta den teokratiska fngenskapen me d en annan sorts fngenskap var en stor fara, men s lnge han int e hotade att frda den gemensamma saken fick han vl hllas. Ervin undrade om Olvin verkligen skulle gjort allv ar av hotelsen att lmna orden och sprida farliga rykten om den. I s fall var han en fara. Och det var mjligt. Det fanns personlighetstyper, som kunde offra allt fr en viss sak, men togs saken ifrn dem s blev der as reaktion sjlvmordsmssig: De kunde hnsynslst offra all t, inklusive sig sjlva, fr att krossa det som nyss varit deras kraste. Krle kens besatthet: Fr inte jag dig s skall ingen annan f dig, d dr vi tills ammans! P stt och vis en infantil reaktion, barnets okontrollerbara raser i. Livsfarligt. Ervin insg att han aldrig ngonsin fick ta saken i frn Olvin, men han knde ngslan vid tanken p att Olvin mjligen up pfattade sig som mer gare till saken n ngon av de vriga tempelbrd erna: Alla ger detta gemensamt, men vissa ger litet mer.

Med Ervins mktiga std kom Olvin ltt fram till d en eftertraktade posten och medan dagarna gick konstaterade Ervin lttad att inga nya bekymmer dk upp. Olvin var ofta borta frn orde nstemplet flera dagar i fljd, men kom alltid ter och gnade sig d mest adels t studier. Men nr Ervin en dag hade ett mte med sina trog na uttalade Argy ett nskeml att Ervin mtte placera fler ordensbrde r och d av den rtta Olvin. sorten vid Modertemplet. Som motvikt till

Bl Tornet - 106 Det r inte gjort s ltt, svarade Ervin. Jag mst e ha kyrkligt godtagbara skl. Att hitta p nyheter r farligt, k yrkan r konservativ. Jag r spelets fnge. Han log mot Argy och mindes ngot: Den dag jag lt Vktaren tala yttrade du ngra t nkvrda ord om att vi alla r fngar i vrt spel, och de hgsta r mer rangna n de lgsta. Det r stor sanning. Man igngstter ngot, en gudsl ra, en politisk rrelse, ett affrsfretag, och blir sjlv fnge i det man bygg er. Andra, som dras in i spelet, blir ocks fngar, men lsare. Jag r i hg grad fnge i det kyrkliga spelet, men ocks fnge i det spel jag sjlv igng satt. Ngon mjlighet till frihet fre dden ser jag inte.

Han suckade tungt och vinkade bort en invndning frn Argy, fortsatte: Man r fnge hos det man vrdestter, man kan i nte se det utifrn, bara frn insidan. Man ser sitt livs vrden frn ce ntral plats. Kunde man ta allt det man vrderar och lskar, se p det med e n blick utifrn och konstatera: Detta kan jag leva utan fri. Men d vore man d vore man

ocks dd, fr d gde man inte heller liv. S jag talar sant, min kre son, nr jag sger att frst i dden blir jag fri. . . och d kanske min oddliga sjl blir fnge i ett annat spel. Om det finns ngon oddlig sjl, kom det torrt fr n Singvir. Min son? Ja, fader. Med djup aktning fr dig vill jag nd sga att alla mina studier gett mig tanken att sjlen kanske bara r en elektrisk aktivitet i nervsystemet och nr batteriet multnar s r sjle n dd. Din egen bok i psykologi brjar med ren fysikalism. Jag finner fy sikalismen vrd att tro mest p, fr den gr inga pstenden om liv borto m kttet. Ervin hll upp en hejdande handflata nr bde Arg y och Rentse ville protestera. Min son, sa han milt. Jag gav i den boken bevisb ara fundament och jag ser hellre att folket omvndes till ddlig mate rialism n att folket lever

i myternas rangenskap, fr materialismen kan dd a sdan farlig, snrjande mytologi. Men att i allo tro p materialismen r bl indhet, fr det finns riktningsvisare som pekar p att ngot r ver ma terian. ven materialismen, sa Argy, r en tro: Tron att oddligheten inte finns. Ingen kan med rtt sga sig veta. Drfr bli r ven materialismen ett spel, med sina fngar. Singvirs breda ansikte sprack upp i ett leende och han hjde bda sina stora handflator. Bl Tornet - 107 Jag ger mig, jag ger mig! Jag har aldrig psttt a tt jag tror att det inte finns ngon sjl eller Gud. Jag bara sger att fysi kalismen kan jag tro mest p, fr den pstr inget obevisligt. Allts r jag i nte fnge i obevisligheter, bara i gamla, ptagliga materian. Och jag vill inte diskutera det obevisliga. Jag r nog vad en av bckerna kallar jag har nmligen agnostiker :

uppfattningen att tillvarons innersta vsen r ok nt och mjligen fr evigt otillgngligt fr vr kunskap. I vrigt bjer jag mi g fr vr lskade fader i visshet att han har goda avsikter med oss. Vr kre fader, sa Argy, har skert goda avsikter , men personer som Olvin skrmmer mig och jag anser att vi mste fin na metoder att bevaka

honom, fr makten r hans ledstjrna. Makt t sak en och t den, som sitter i toppen av saken g sjlv. och druppe ser Olvin redan si

Men n s lnge kunde ingen finna ngon legal m jlighet att bevaka Olvin och snart fick Ervin bevis fr att han hade r tt i sin sikt att han mste g varsamt fram. Det skedde p vren det r han fyllde trettiofyra. rkebiskop Emsako hade kallat till sig ngra bisko par och naturligtvis d ocks Ervin, fr att diskutera utvecklingen av den bokindustri kyrkan nu styrde. Han ptalade att man ltt kunde framst lla bcker i sdana mngder att varenda mnniska kunde inneha bcke r men eftersom vanliga mnniskor inte gde bcker s ville han u ppstlla regler fr hgsta upplagorna. En biskop frgade, obetnksamt, varfr man inte k unde lta vanliga mnniskor skaffa bcker. Vad hindrade? Och han fi ck just de svar Ervin hade tnkt, redan frut: Det var inte skrivet. Om mnniskor i allmnhet skulle ha bcker, varfr stod det ingenting om det i skrifterna? Gamla goda seder, sa en biskop, har alltid sin ro t i de goda skrifterna och att ndra sedvanor kan vara emot gudarnas vi lja. Vid de orden vnde Emsako blicken mot Ervin och log, men hjde

samtidigt ett varnande pekfinger. S sant som om det varit helig skrift, sa han. K raste min Ervin, du r ovarsam ibland, infr nya regler. Som nu detta att du med kraft begrde att din kre son Olvin skulle bli verbibliotekarie, tro ts att flera andra stod fre honom i turordning, ldre, mer erfarna. Ja ja, se inte upprrd ut, kre son, jag anklagar dig inte. Och din Olvin skter si n post p ett frtrffligt vis, har jag ltit mig bertta. Men jag ber dig: Va r litet aktsam om vra goda sedvanor, ven nr brinnande from nit driver dig! Ervin visste knappt hur han skulle besvara den bli da, frebrelsen, men han behvde inte. Emsako fortsatte: Bl Tornet - 108 Du r en av vr kyrkas frmste och gudarna har f rvisso en mycket god och trogen tjnare i dig, kre son. Vi vet att gudarna inte bryr sig stort om mnskliga sm hnsyn, fr sdant r strunt fr dem, ddligt strunt. Du styres av gudarna, men jag ber dig att mildra ver kan, genom att g varsamt fram. Vl tror jag att det var gudarnas vilja som s tyrde dig att krva denne Olvins frtur, fr han r ofrlikneligt bst av alla jag just nu kan tnka mig p den posten och m ni vara mitt vittne att jag a ldrig skulle drmma om att tadla gudarnas vilja, bort det. . . men du kan, kre Ervin, mildra genom

att g varsamt fram. P en och samma gng hade Ervin ftt kritik fr si tt tilltag och en frskran att man trodde p hans gudshngivelse. Men han frstod att han mste vara frsiktig, fr alltfr mnga avvikelser frn goda seder kunde till slut vcka misstro. Efter biskopsmtet drjde Ervin kvar hos Emsako. Han hade sin hustru Ernjeli med sig, jmte de tre barnen, och det blev sent innan de ter kte hemt i sin vagn, dragen av tv hstar. Men vgen belystes av myllret stjrnor och den strre av de bda mnarna. Ervin var djupt tankfull. Han hade haft ett mycket intimt samtal med Emsako, som hyste en djup tillgivenhet fr honom. Den tillgivenheten var besvarad, varmt. Men Ervin knde en kyla lngst i nom sig, fr han insg att tillgivenheten byggde p falska frestllninga r, inte frn hans utan frn Emsakos sida. Emsako lskade den Ervin, som bara var en rollgestalt, inte den Ervin som fanns innanfr. Emsako hade varit trettiotre r nr Ervin som tolv rig anslutits till kyrkan. Nu var Ervin trettiofyra och Emsako femti ofem. Emsako hade sagt att han, mnskligt att dma, inte hade srskilt m nga r kvar och att Ervin med strsta skerhet skulle komma att eftertrda honom. Med lmplig

blygsamhet hade Ervin svarat att det inte var s s kert att Modertemplets biskop skulle bli rkebiskop g hade man i skert under seklernas gn

hlften av alla val rstat fr en annan biskop n t emplets. Men Emsako hade viftat bort invndningen: Det r inte bara din post vid Modertemplet, kre Ervin. Du r vlknd inom kyrkan i dess helhet fr din gudshngivelse. Varje biskop och hgre prst jag talat med har nmnt ditt namn nr talet kommit in p vem som r lmpligast som nsta rkebiskop och hgste ledar e fr vr kyrka. Han hade lagt sin arm om Ervins skuldror. Jag minns dig som storgd tolvring, min son. Ja g minns dina r innan du ndde din frsta grad. Redan d drog du uppmrksamheten till dig och vi ldre prster nmnde dig ofta. Det ans gs att du skulle komma Bl Tornet - 109 att g lngt. Jag var den, som vckte frslaget at t du skulle beviljas dispens att f din frsta grad redan fre arton rs lder. Men det ansgs olmpligt, frmst av frre rkebiskopen, Maddur. En sdan u pphjelse kunde ge dig hgmod, menade han. Dock, du blev templets herr e vid tjugonio r, ett r fre minimildern fr den posten. Den gngen var jag och Maddur ense. Sedan tillade han ngot, som fick Ervin att rycka till:

Jag tror att det var direkt genom dig som vi fick de nya gudabckerna. Ervin strk sig ver ansiktet fr att dlja chocken Han tittade avvaktande p Emsako och denne log stort. Ja, min son, vi r mnga, som i tysthet talat om detta. nda sedan historiens gryning har vi haft vr uppsttning gud abcker, men knappt hade du blivit biskop ver Modertemplet frrn en ny uppsttning gavs oss. Vi kan inte se detta som annat n att gudarn a valt dig som en sorts port fr ngot nytt och nu med sin gva gav oss a lla ett tecken att vi satt rtt man p rtt plats. Ervin lyckades terhlla en suck av lttnad. Fr e n stund hade han haft den vilda tanken att Emsako anat sanningen. Emsa ko fortsatte milt: Vra tankar var sanna. Du r frvisso rtt man o ch vi tror att ngot stort r p vg, mhnda det strsta: Vktarens u ppvaknande m gudarna ha verseende om jag spnner mitt fromm a hopp fr hgt. Han tittade p Ervin med lysande blick. Min son, du r stor! Som biskop fr templet kund e du gjort det bekvmt fr dig, med all rtt. Du har bara skyldig het att leda sommarsolstndets vallfart till gudaboningen, att nrvara vid de

regelbundna hgmssorna p tempeltaket vid vint ersolstnd, vr- och hstdagjmning och vid mnmtena, samt vara till gnglig fr dina nrmaste prster fr rdgivning. Men du r i temp let lngt mer n ngon aldrig s from kunnat begra. Du har dessutom ins tiftat den heliga Hgaltarorden och vistas mycken tid i deras orden stempel. nd hinner du vrda om din familj. Du har tre barn, som skulle v ara en heder fr de mest hgkrvande. Din dotter Anjala r nu elva r, din son Bene tio, din son Massej nio. Skada att ditt ldsta barn blev en dot ter, men du har dock tv sner, som br g lngt inom kyrkan. Den sista meningen var fromt sagd och typisk fr en ordning, dr en kvinna omjligt kunde ha kyrklig tjnst, hur moral iskt ofrvitlig hon n var. En prst, tnkte Ervin, bonde tydligen bara h a sner. Att skaffa dttrar borde vara en profan uppgift. Bl Tornet - 110 Men han knde sig behagligt tillfreds med tillvaro n medan de bda hstarna frde honom och familjen hemt i den m nljusa natten. Emjeli lutade sig smnigt mot hans skuldra. Barnen sov i vagnens bakre del. Jag har det frbluffande gott, tnkte han. Och denna ordning vill jag krossa? Ja, fr den bygger p falskhet och r en livslgn.

Falsk demokrati, hade Olvin sagt. Javisst var det f alsk demokrati inom ordenstemplet, men den falska demokratin var ett riktmrke, en syftlinje till kta demokrati. Demo-krati, folk-makt. Men s dan kunde inte bli kta och sann frrn varje individ i folkets helhet hade oinskrnkt tillgng till allt vetande mnskligheten gde. Folkmakt med br istfllig kunskap skulle bli osann, den skulle bli styrd, ett sken. Men nr alla gde kunskapen och kunde bestmma vad som var bst fr alla lle demokratins d sku

gryning blossa upp och bli klar dag. Och prstnatt ens mrker frsvinna. Bredvid honom halvslumrade hans kraste och nr maste, men det fanns en avgrund mellan dem. Hon skulle inte kunna fr st. Jag vill, tnkte han med smrta, ge kunskap och makt till hela folket men fr inte brja med dessa fyra, som str mitt hjrta nrmast. Det var en del av priset fr hans position. Den vren brjade ordenskapet, p Argys inrdan, snda ut brder till andra tempel. Samtliga dessa budbrare medfrde givetvis kopior av heliga skrifter, men ven av skrifter, som var helt oknda fr Vrlden. Dribland Envins egen bok i psykologi. Meningen var att dessa budbrare skulle frska f inna adepter t Hgaltarorden frn andra delar av kyrkan vetvis var det stora men gi

faror frknippade med projektet. Blev ngon orden sbroder avsljad som heretiker, irnlrane, s stod hela ordenskapet i fa ra. Heresi hos en medlem av den hgt ansedda och djupt respekterade Hgal tarorden skulle vara rena katastrofen. Men varje emissarie frn orden var noga utbildad och skulle upptrda med yttersta frsiktighet. Samtliga hade genomg tt psykologisk utbildning och skulle undvika alla risker nr de vrvade nya medlemmar. Och steget mste tas. Frihetssdden kunde inte gro utan att spridas. Att odla frihet inom murar av sten i Hgaltarorden t var det? vad fr frihe

Medan ret gick brjade Ervin ocks plantera in fl er ordens-brder inom Modertemplet, till en brjan bara som tillflliga m edarbetare t templets prster. Men snart hade ordensbrderna gjort sig knda som mycket kunniga i tskilliga mnen, inte bara teoretiska u tan ven praktiska. D brjade de bli efterfrgade. Olvin var inte lngre den ende ordensbrodern i Bl Tornet - 111 Modertemplet, men han frhll sig reserverad mot de nytillkomna. Vad han tnkte visste ingen. Han var inte den sorten, som ppnade sig. Det smrtade Ervin att han inte kunde bli vn med Olvin, fr han hyste

stor respekt fr Olvins kunnighet. P stt och vis var de ense, de var bda emot det teologiska vldet. Men Olvin ville infra ett vetenskapligt vlde, en icke-teologisk politik. Makten skulle bara skift a gestalt, men samma maktens ande skulle se ut ur den nya gestaltens gon. Frn brjan, det insg Ervin, hade Olvin varit helt lojal mot Hgaltarorden, uppfattat den som sitt rtta hem, sitt sanna revir. Nr han sedan mttes av frbud att leva ut p sitt eget vi s uppstod frfrmligande, alienation p psykologiskt sprk. D klvs Olvin i tv: den ena stod kvar som kta ordensbroder, den andre menade att ord enskapet var fel utformat och mste ndras. Och med tanken kom Olvin auto matiskt att se sig sjlv som den som visste bst och allts var toppfigure n, hindrad av en massa halvfigurer. Han hade gtt in i gruppen, frenat sin makt med de vrigas och vntade sig att nr han gav sin makt till dem s erhll han deras makt som svar och blev drmed integrerad i en mngdubbd makt m han dock fortfarande so

ansg vara sin egen, en frstoring av hans egen m akt i perfekt kopia. Nr han sedan fann att gruppmakten inte var hans d knde han sig ja,

bedragen och beslt att ndra gruppmakten till at t bli rtt, det vill sga en

stiltrogen kopia av hans egen maktform. Makt korrumperar, men det gr maktlshet ocks. Alldeles skert arbetade Olvin i strsta tysthet m ed avancerade planer p att anpassa makten efter sitt mnster, istllet fr att anpassa sig sjlv efter maktmnstret. P stt och vis handlade han alldel es rtt: Han var sig sjlv och det r efterstrvansvrt. Men dessvrre ville han frndra andra till att bli som han. Det har man inte rtt till. Ervin frstod att det inte bara dg att lta tiden g, medan Olvin arbetade p sitt stt. Det enda rtta sttet att mta Olvins planer och korsa dem var att sprida kunskapen snabbare n det frn brjan tnkts, fr med utspridd kunskap minskade Olvins mjligheter att infra en ny lgn istllet fr den gamla. Och Ervin brjade se ut vilka bcker som k unde vara lmpliga som en ny gudagva. Han var ju gudarnas port, det hade Emsako sagt. Mnga trodde att gudarna i denna tid mnade gra ngot stort, kan ske rentav lta Vktaren st upp ur sin tjugo sekler lnga smn. Men utan ett nucleonbatteri frn rymdskeppet kunde halvguden inte uppst. En btt re gva vore en ny laddning bcker med vetenskap. Bl Tornet - 112 Ervin valde lngsamt, medan sommaren gick ver i hst.

Han valde med strsta omsorg. Det skulle bli en k ulturchock, liksom efter frra gvan , men kulturchocken fick inte bli fr svr. Inga avsljanden att gudasagan bara var phitt. Inga a vsljanden att Vrlden bara var en vrld bland andra. Det fanns mnga tunna sm handbcker, alla ladd ade med massiv information. En bok om papper. . . Den kunde haft en historik, men historik var helt verfldig ur praktisk synvinkel: Boken gav rak information om framstllning av pa pper. Somliga ord skulle vara nya och obegripliga fr folket men gudaord r drute ,

gudaord de skulle accepteras och inlemmas i spr ket. Boken gav inte bara information om material och maskiner fr fra mstllning av vanligt papper, utan ven fr artificiellt papper. Till vissa sorter behvdes oljeprodukter. Bcker om petrologi och petrokemi lrde ut allt o m oljehantering, men i en av dem fanns bilder, som visade en frmmande vrld, en halvsektion av Jorden. Nja, den behvde inte tas som antydning att Vrlden var ett klot, som svvade fritt. Den kunde tas som en gudabild, laddad med helig symbolik. Klotformen symboliserar helhet, perfekt ion. Ervin kunde ltt hitta frklaringar till att en vrld (en gudavrld, i nte Vrlden) avbildades

som en del av ett klot. En bok om jordbruk skulle komma tvtusen r fr sent, men innehll mnga hittills oknda kunskaper och skulle bli vr defull. En bok om geologi visade, mrkligt nog, inga bild er av svvande planeter, men gav rika kunskaper om jordarter oc h bergarter. En bok hade titeln Maskiner och motorer . Mnga av dessa skulle vara obegripliga, men kunna tas som heliga ting unskapen skulle sedan finnas. En annan bok med titeln nebra en explosion Mekanik och k

skulle in

fr utvecklingen av mekaniska hjlpmedel. Ervin l ade upp bcker med korta titlar: Kemi , och mycket annat. Metaller , Olja , Samhllslra

Boken om samhllslra var ingen historik, utan ga v bara information av tnkbara metoder att organisera fungerande samh llen. En bok hade titeln amstllning av Tele och gav undervisning i fr

telefon, telegraf och radio. En bok om mtteknik b edmde Ervin ocks som betydelsefull nog att offentliggra och lade t ill en bok om vrme- och kylteknik. Det skulle ge kunskaper frn skilda flt, en nrin gsrik jordmn fr utveckling. Ingen av dessa bcker skulle sprcka den hittillsvarande

vrldsbilden, men vl luckra upp den, gra den mi ndre rigid och bestndig. Bl Tornet - 113 Man skulle f kunskap om framstllning av diverse brnslen, men ven om man teoretiskt sett skulle kunna framstlla ra ketbrnslen ocks s skulle man inte kunna bygga raketskepp: Sdana f anns det inga anvisningar om i ngon av bckerna. Nej, inte ens de mest avancerade bckerna innehll ritningar till raketskepp. P Jorden, vid brjan av den stjrnfrd som placer at Bl Tornet bland bergen i vster, hade raketskepp varit nnting i s til med oxkrror och vad skulle det vara bra fr att anvisa hur man bygger oxkrror, nr man har kraftfltsdrivna skepp? Om alla bckerna och inspelningarna slpptes fria skulle man nd inte kunna bygga raketskepp. Jo, efter att ha smlt all kunskapen, kombinerat den och sedan experimenterat. Men frst mste m an d ha byggt upp en hgindustrialiserad kultur t ta p sig det enormt och sedan ha motiv at

kostsamma arbetet att bygga och snda ivg raket skepp till en eller bda av de tv mnarna. Rymdfart lg lngt in i framtiden, ven med alla d essa kunskaper helt fria ute bland folket. Det fanns viktigare saker at t ta itu med innan man

skulle snegla mot de tv mnarna. Ervin kallade till sig Argy och bad denne granska bckerna. Kunde han godknna att de smugglades in i altarsalen i Mode rtemplet, som en ny gva frn gudarna? Argys reaktion blev vl stark: Han slog armarna om Ervin och utbrast: Kre fader, vnta inga protester frn mig! Jag se r helst att du lmnar ut samtliga vra skatter p en enda gng och spr nger hela prsterskapet i luften! Min son, min son! sa Ervin omtumlad. Du blir ju uppspelt som ett litet barn. Hr skall inte sprngas. Du sa ju sjlv frut att det var Olvin, som stod fr eventuella sprngningar. Argy steg tillbaka och lugnade sig. Sant, fader, vi sprnger inte, vi lser upp. Men j ag fruktar att broder Olvin varken sprnger eller lser. Han har helt g tt in fr att istllet binda och sprra in. S hur fr du ut bckerna, nr en s dan man sitter p en maktpost i Modertemplet och hller i nycklarna? Jag r fortfarande Modertemplets hgste herre, s a Ervin. En order frn mig kan inte hejdas av en aldrig s mktig bi bliotekarie. Men dr hade Ervin fel. Han hade templets nycklar , men Olvin bevakade templets lsar. Frn insidan. Bl Tornet - 114 -

12 Ervin lade fram bckerna till granskning infr sam tliga ordens-brder och en vervldigande majoritet stdde honom i h ans nskan att ge dessa bcker som gudagva . Men mot den vervldigand e majoriteten stod en visserligen liten, men sten-hrd minoritet llet med Olvin i spetsen. Bckerna var otnkbara essa. sjlvfa

drute , ansg d

Ervin satte hrt mot hrt och frklarade att bcke rna skulle placeras p Vktarens brst av ngon tempelvakt, som kom fr n orden. D svarade Olvin utan att svikta det minsta: Vrdade fader, jag har elva prster p min sida i nom templet. Utan att informera dig och utan att ge dem mer n vis s, ndvndig kunskap har jag ftt dem att lyda mig blint. Vi kommer att hin dra dig. Hur? Vi hller altarsalen under uppsikt genom ett lite t kikhl, som jag ltit ta upp i en vggdekoration. Vi kommer frn och m ed nu att bevaka altarsalen dygnet runt. Lter du ngon av dina tro gna placera bcker p Vktarens brst under en tempelvakt trnger mitt folk in i salen och vertar bckerna. Det blev alldeles tyst i rummet efter dessa ultima tiva ord. Sedan reste sig

Jefren och sg sig omkring. Hans rst var strv, s strv att den raspade. Raseriet slet hrt i frnuftets tyglar. Att en usling som du vgar hota vr fader och os s alla kommer vi inte att tla. Den grupp som stder dig r inte stor ch jag undrar hur mnga o

som skulle stanna kvar hos dig om det gller dera s liv. Vi r mnga nog fr att hlla fast er och kvva er med mjuka kuddar o ch sedan lta er bli funna. Dda utan ngra avsljande spr, avrttade av gu darna. Vad vntar vi egentligen p? De sista orden rt han ut i fullt raseri och Olvin b lev likblek. Nej! skrek Ervin. Inte mord! Vi r inga vilddjur, utan frnuftiga varelser! Men salen sjd. Jefrens ord hade lossat sprrarna hos mnga, som lnge retat upp sig ver Olvins makt. Och pltsligt var dr ngon, som utdelade ett knytnvsslag mot en meningsmotstndare. Dr med brt tumultet ut och slagsmlet spred sig ver salen. Men Argy ingrep och andra kom till hans hjlp. V l var det, fr en hel grupp hade gett sig p Olvin och hade han inte bli vit undsatt s hade han ddats. Sakta terintrdde lugn och ordning. Bl Tornet - 115 Frfrad och sorgsen tittade Ervin ut ver sina or densbrder.

Igenmurade gon, sprckta lppar, nsblod och s nderrivna klder. Gode Gud, mina kra barn, har ni blivit vildar? S hr fr det inte g till inom vrt frbund. Lt vara att vi har skilda sikter, olika sikter, men vi mste nd enas om vrt gemensamma syfte. Ol vin r inte motstndare, han har samma syfte som vi andra: Att bryta den t eologiska diktaturen. Men han vill upprtta en vetenskapligt skolad ve rklass och dri avviker han frn den linje jag uppdragit. Inte skall ni vl misshandlla honom och frska mrda honom fr hans avvikelse? Vi mste kunna diskutera och kompromissa och n samfrstnd. Men Jefren var het nnu: Sanning kan inte kompromissa med lgn, d blir resultatet halvsanning och halv sanning r lgn! Min son, Olvin str inte fr lgnen, utan fr en v ariation av den id jag utformat. Din broder Argy str fr en annan va riation. Hr gller inte frgan sanning eller lgn, utan bara olika variant er. Hans lugn inverkade p de vriga och hettan sjnk . Ervin bad samtliga g t skilda hll och frska besinna sig, medan h an tog med sig Olvin in i sin egen kammare fr att frska tala honom tillr tta. Men det visade sig naturligtvis vara alldeles omjligt.

Olvin kunde inte godta att alltfr stora kunskaper spreds fritt. Ervin replikerade att kunskaperna i dessa bcker skulle inte bli spridda direkt ut bland folket, utan frst hamna hos prst erskapet och rentav hos en hgre grupp, som skulle komma att studera och bedma texterna. Frst efterhand skulle kopior av skrifterna n ut b land prsterskapets lgre kretsar och lngt senare skulle tillmpliga delar a v kunskaperna lras ut i skolorna. Olvin gav med sig en aning. Boken om pappersfra mstllning var ofarlig i hans tycke, den kunde f g fri. De fortsatte att diskutera och Olvin gav med sig ven fr boken om jordbruk. Det satt hrdare t nr det gllde boken om geologi, men bortt midnatt hamnade ven den p listan ver godtagb ara bcker. Sedan var de bda trtta, men kom verens om nnu en sak: Att trffas nsta kvll och diskutera vidare. Av vissa ord frn Olvin kunde Ervin sluta sig till a tt den yngre prsten ftt en allvarlig tankestllare av upptrdet i aula n. Han hade brjat inse att det fanns en yttersta risk att Ervins trogna helt e nkelt mrdade honom om han var fr omedgrlig. Ervin beklagade att det sk ulle behva sttas vld bakom ansprken, men han kunde bara se det s a tt han sjlv ville ha

Bl Tornet - 116 fredlig uppgrelse, men tvangs att tillgripa vld. De fredliga kan ju inte lta sig frkrossas av de vldsamma, fr d stde r de passivt vldet och bidrar, genom sin foglighet, till att vldet segrar. Han mste se det s eller verlmna makten till Olvin. De fortsatte att trffas och diskutera, men Ervin pressade inte Olvin utan lt honom f god tid p sig. Det var nu vintersolst nd och Ervin hade klckt planen att lta den nya bokgvan smygas in i altarsalen under sjlva den stora nattmssan vid sommarsolstndet an sjlv deltog i vallfarten till Bl Tornet. Han trodde inte att ngon p allvar skulle misstn ka att templets biskop hade personlig del i upptckandet av bckerna, m en mjligheten fanns. Om han drfr befann sig sex mil bort skulle han g fri frn misstankar. Vid sommarsolstndet hll man en mssa p templ ets tak fram till midnatt. Sedan ppnades altarsalen och mssan fo rtsatte framfr Vktaren resten av natten. Bckerna skulle kunna smugglas in fre midnatt, d man inte hade ngon vakt vid hgaltaret. Det var den enda natten p ret d ingen gick tempelvakt sterskap gjorde eftersom hela templets pr d h

tempelvakt frn midnatt.

Eftersom saken inte brdskade tog Ervin det myck et lugnt och varsamt med sin vertalning av den motstrvige Olvin och frst framp vrsidan hade han kommit dithn att Olvin endast opponera de sig mot de bcker, dr det antyddes att det fanns andra vrldar n V rlden och att vrldar kunde visas med klotform. Men p vren hnde fler saker. Argy, i spetsen fr en grupp, freslog Ervin att man skulle infiltrera Bl Tornets Vktarb rder, dessa som hade ett kloster en mil frn rymdskeppet och stndigt h ll fyra man som vakt i de omgivande bergen. Kunde man infiltrera Vktar brderna s fanns mjlighet att inom ngra f r erstta de vanliga vakterna med folk frn Hgaltarorden och sedan g in i skeppet.

Fr en gngs skull kunde Ervin smleende svara at t detta hade han sjlv tnkt p fr lngesedan, men avvisat tanken. End ast hgre biskopar visste ngot om Vktarbrdernas inre organisation och m ed den vetskapen visste Ervin ocks att inflltration var omjlig. Vktarbrdernas klosterorden lydde inte under kyr kan, utan var en helt fristende organisation, med extremt strnga krav p asketism och sjlvfrnekelse. Varje ordensbroder mste avsvrj a sig vrlden fr resten av sitt liv och leva i strng frsakelse. Ett av kra ven var kastration.

Bl Tornet - 117 Visst kunde vl Ervin frska hjlpa tempelbrder att f medlemskap i Vktarbrdernas hgheliga frbund kligen ngon av hans kra barn offra sina testiklar? De kunde offra mycket, men ingen steg fram och e rbjd sig att avsga sig sitt manliga kn. S lngt ville ingen g. Argy ansg dock att man vl kunde snda emissari er till Vktarbrderna och frska etablera ngon form av samarbete och till den uppgiften fick Ervin snart ut tv unga prster. De sndes ivg m ed hans skriftliga rekommendationer. Men en av dem tervnde inom ngra f dagar med ett uppskakande besked: Olvin hade redan placerat tr e av sina trogna inom Bl Tornets Vktarbrder. Han hade, hur det nu g tt till, lyckats med vad Ervin inte frmtt: De tre var nu eunucker, de had e offrat sina testiklar fr den stora saken. Uppskakad begav sig Ervin till Modertemplet och k allade till sig sina nrmaste medarbetare. Han ville veta hur tre av M odertemplets prster kunnat placeras bland Vktarbrderna, utan att ha n underrttats. De var ofrstende infr hans indignation. Visst h ade han ftt veta detta. Prster frn Modertemplet skte sig ju d och d t ill andra tempel och men ville ver

kloster. Allt sdant fanns angivet i de administrat iva papper, som brukade lmnas till honom. Och nr han begrde in den senaste tidens rappor ter fanns uppgiften dr. Han brukade inte g igenom alla dessa rutinrappor ter, eftersom han fann dem helt ointressanta. Retad kallade han till sig Olvin och begrde klars prk. Men Olvin satt dr helt ofrstende. D brt Ervin ut: Tro inte att jag r en dre! Nr du sagt att du ha de elva plitliga hr s lt jag gra en underskning. Jag vet vilka de r, och ordensbrderna vet det ocks. Vrdade fader, du bryter vredens stav ver mig u tan att jag gjort ngot ont. De elva jag nmnde vet ingenting om v r vetenskap. De tror att Hgaltarorden r sakral, att Vktaren r en halvg ud, att rymdskeppet r en gudaboning. Jag har endast bibringat dem tron att offer fr Hgaltarorden aldrig kan bli fr stora och att de kan f bli brde r om de visar stor hngivelse. De bad sjlva att f offra sin mandom och fr resten av livet vakta tornet bland bergen. Dessa elva, sa Ervin hftigt, visar hngivelse, s ger du? Jag har ftt veta att de visar blind lydnad mot dig, eftersom d u lovat dem storhet om de lyder dig.

Olvin hjde p axlarna. Bl Tornet - 118 Mig? Ja, fr vr gemensamma saks skull, vrdad e. Du misstror mig, fast jag r helt hngiven vr sak. Ervin kom ingen vart med honom, men i vrede stl lde han ett krav: Som ngot i gengld frn dig, fr att jag skall l ta detta passera, krver jag att de bcker, som du velat hemlighll a, blir frislppta utan ytterligare kbbel! Olvins ansikte var helt nollstllt. Han tittade Ervi n rakt i gonen, men det skymtade som en glimt av hn lngst inne i ha ns blick. Ja, vrdade fader, det r en rimlig begran. Jag skall inte lngre motstta mig kravet och skall beredvilligt taga mig att placera bckerna p Vktarens brst, fr jag har de bsta mjlighet erna. Inget svek? Svek? Aldrig, fader, mitt ord r min ed. Ervin litade varken p hans ord eller ed. Han var sjlv av den sikten att man inte behvde respektera en avtvingad utfste lse, s varfr skulle han d lita p Olvin, som ju blivit pressad och tvingad ? Ervin sammankallade sina trogna och en plan tnk tes ut. Men fr att kunna stta denna i verket mste Ervin uppvakta Emsako och denne fann

det ndvndigt med ett biskopsmte, eftersom Erv in ville infra ngot nytt. Ervin ville lta uppfra ett litet kloster en mil fr n Bl Tornet och placera brder ur Hgaltarorden dr, fr att fren a Hgaltarordens sak med Vktarbrdernas. Eftersom Hgaltarorden arbetade fr att frbereda mnniskorna p gudarnas vilja i framtiden och Vk tarbrderna arbetade som en hedersvakt vid gudarnas torn s borde sak en inte kunna ses med oblida gon, menade Ervin. Det menade inte biskoparna heller, s nr Ervin le dde det rets vallfart till Bl Tornet hll kyrkoarbetare redan p att upp fra ett kloster i bergen en mil norr om tornet. Vktarbrdernas gamla klos ter lg en mil t vster. Ervin funderade redan ver mjligheten att s sm ningom placera fler kloster i trakten, men det brdskade inte med den saken. Han skulle redan denna hst ha sitt folk p vakt bland bergen i rym dskeppets nrhet och skulle dessutom kunna f rymdskeppet och dess o mgivningar vl bevakat frn sjlva klostrets torn: Klostret placerades p en bergshjd och han mnade lta ordensbrderna bygga en kraftig speg elreflektor, ett teleskop, efter ritningar i en bok om optik. Nr Ervins flje var p vg tillbaka till Medrel m ttes de av ryttare, som

jublande meddelade att gudarna ter snt en gva till Vrlden. Bl Tornet - 119 Liksom sex r tidigare strmmade kyrkliga dignit rer till frn Vrldens alla hll och tltlger slogs upp runt huvudstade n. Allt blev en enda rra. Det var stort nog att gudarna efter tvtusen r sk nkt mnskligheten nya heliga bcker, men tv gnger var totalt omstrta nde. Och Ervin mste, som Modertemplets biskop, delta ga i otaliga mten och studera de heliga bckerna, som det ju antogs att han aldrig frut sett. Han hade lst dem fr mnga r sedan och luslst dem innan han beslt sig fr att frislppa dem, men nu ndgades han stude ra dem och frena sig med andra i frundrade utrop och fromma gissning ar rrande nya ord. Och han beredde sig att lgga fram sina sinnrika anta ganden och frslag nr bilderna av klotformiga vrldar studerades. Men de bilderna fanns inte. Han blev ungefr som om ngon slagit honom i hu vudet. Hpen granskade han boken i sin hand och kunde d se h ur en sida skickligt skurits ut, nda inne vid ryggens bindning. Ett oe rsttligt blad var borta. Han visste vad som funnits p det. Ena sidan hade visat en planet frn dels nordpolen, dels sydpolen, med bergskedjor marker ade fr att visa hur

kontinenters drivning och kollisioner byggde upp bergskedjor. Andra sidan hade visat en sektion av en planet i genomskrnin g. Men nr han fortsatte att studera sidorna noggran nare n frut sg han att hr och var saknades hela ord, tydligen ord so m Olvin ansett vara fr avsljande. De hade tydligen avlgsnats med hjlp av en mycket tunn och vass klinga, formligen skalats frn ytskiktet s at t ytan sg oskadad ut. Censur. Andra i frsamlingen omkring honom uppmrksamm ade ocks att det fanns sm luckor i ordfljden och gissningarna b rjade. Ervin ndgades delta i gissningsleken. Det var sannolikt, menade han, att vissa ord haft gudomlig kraft och drfr inte kunnat lmnas till mnniskorna. nnu. Inom sig sjd han av raseri. Jag skulle kunna dda det krket! tnkte han hett och menade det bokstavligt, ja, han skulle ut an tvekan ha skjutit en blykula i Olvin om han i den stunden varit ensam med honom och haft det gevr han beslagtagit, det gevr som nu fanns inl st i ett skp i andaktsrummet i hans egen kllare. Han skulle i b lint raseri krkt pekfingret om avtryckaren och ddat Olvin. Men nu omgavs han p alla sidor av sina kyrkliga brder och fick inte p flera dygn mjlighet att uppska Olvin.

Men till slut blev han dock fri och skyndade ner i templets undre regioner, begav sig till biblioteksavdelningen, dr mngder av skrivare redan var i frd med att kopiera de av bckerna, s om lmnats vidare av Bl Tornet - 120 kyrkan. Det gllde ju att f fram kopior, s att fle r p en gng kunde studera samma texter och bilder. Dr fann Ervin s in motstndare och drog honom med sig till verbibliotekariens rum. Vl d r, med drren stngd, slppte Ervin loss sitt lnge uppdmda raseri. Me n Olvin var kall. Besinning, vrdade fader, sa han fraktfullt. Ras eri tjnar ingenting till. Bckerna r utlmnade och du kan ingenting gra mot mig. Du lovade, du svor. Att lmna ut bckerna, ja. Men inte att lmna ut dem i befintligt skick. Du har sjlvrttrdigt raderat i bckerna! Sjlvrttrdigt? Har du hgre rtt n jag? Har di n Gud gett dig ngon sorts hgre rtt n andra? Du stal hela bokskatten , vem gav dig rtt till det? Du bestmmer si och du bestmmer s, vem ger di g mer rtt att avgra vad som r det rtta n till exempel jag? Har du d hgre rtt n hela vr orden? Har du sjlv det, fader? Argy och mnga andra d rar vill lmna ut

hela bokskatten, jag vill reservera den fr en org anisation av kloka, du vill portionera ut alltihop efterhand. r din rtt mer r tt n Argys rtt eller min? Du vill skapa en diktatur av nytt slag! Och du r en dre. Du borde veta att det inte fin ns ngot sdant som rtt i naturen sjlv. Allt snt r mnskliga phit t. Den som kan tar sig rtten, det borde till och med du fatta. Du r en fascist! Nej vad hr jag? Kan min dle fader jordiska? De t r till att vara en belst man, frstr jag. D tappade Ervin all besinning och stirrade sig vil t omkring efter ett tillhygge. Han sg en papperskniv av mssing p e tt bord och grep efter den. Men Olvin tog ett sprng bakt och fick bord et mellan sig och Ervin. Samtidigt krde han in hgra handen i sin veckrik a kldnad och slet raskt fram ngot, som blnkte som polerat jrn. Hans tu mme spnde upp ngot med ett klickande. Ervin, med kniven lyft, stirrad e. En. . . en pistol. . .? Men hur. . .? Vapnet pekade mot hans brst. Med ett hnleende tog Olvin fram ngot ur sin drkt och slppte rasslande p bordet. Han dgjorda patroner av blank mssing. Bl Tornet - 121 -

Stilla, fader, varnade han. Drren r tjock, knall en hrs inte mycket drute, men jag fr problem att transportera bort ditt lik. nd tror jag att jag kan klara det, fr jag har mnga trogna hr. D e lyder mig. Och jag kan ju dlja ditt ansikte, s att de inte vet vems liket r, frrn eftert. Och vid det laget har jag tagit makten. Hans lugna, kalla rst frs ner Ervin. Eldvapen. Du har gjort sdana nd. Trodde du verkligen, vrdade, att jag skulle ge u pp? Jag sade dig att vr orden mste kunna skydda sig. Allts lt jag t illverka vapen, trots att du och dina barnsliga trosfrnder frskte hindra mig. Det finns smedjor p annat hll n i staden Medrels nrhet. Om du ddar mig, sa Ervin med lugn och stadig r st, s har du frdrvat allt fr dig. Tror du? Om jag och mina trogna trder fram med eldvapen blir vi starkare n ngon annan makt i hela denna vrld. En liten grupp med eldvapen behrskar Vrlden. Jag kunde ta makten redan i dag, men det r inte p det sttet jag vill ha saken. Ervin lade ifr n sig kniven p bordet, famlade efter en stol och satte sig. Han knde sig pltsligt som en gammal man. Nr han lyfte blicken mot Olvin hade denne r edan stoppat p sig pistolen och patronerna.

Och hur vill du ha saken d, min kloke son? Vi r fr f nnu, kloke fader. Jag vill att Hgalt arorden byggs ut betydligt mer. Det vi har nu rcker till fr att beh rska Medrel med omnejd. Det finns massor av stder, massor av te mpel och kloster. Vrlden r rtt stor, ven om den bara r en kontinent. N r vrt hgsta rd trder fram och tar makten vill jag ha elitkrafter placera de p alla strategiska punkter ver hela vrt vlde. Vi r fr f. Du har rtt f sjlv, ppekade Ervin. Flertalet in om orden kommer inte att lyda dina order. Ju fler vi blir desto fler str dig emot. Du fr grna tro det, hgt vrdade. Fortstt nu s nllt att leda din frahjord, s skter jag mitt. Trassla inte till det fr mig, fr d fr du ingen post i den nya regimen. S? Jag kan f en post hos dig? Din generositet vervldigar mig, min son. Nr har du tnkt ta ver vrlden och utro pa dig till allas herre? Spara ditt hn, det biter nd inte p mig. Frn brjan hade jag nog tnkt vnta tills du blev femtio r. D hade jag mnat dda Emsako och sedan stdja dig, s att du skulle bli rkebiskop, mot att jag blev biskop ver Modertemplet. Men det r fr lng tid. Du r trettiofem nu. Femton r Bl Tornet - 122 -

r fr lng tid att vnta. Jag litar inte p den orm en Argy, han kan tnkas hitta p ngot mot mig om han fr femton r p si g. Lt sga fem r till. Sedan tar vi rymdskeppet och Vrlden.

Ervin stirrade stumt p honom. Den iskalla planen kylde honom in i mrgen. Olvin smlog fraktfullt mot honom. Som rkebiskop, sa han, skulle du ftt styra det kyrkliga och hlla de gudliga i styr, medan jag skulle bli den verkliga makten. Men varfr vnta i femton r? Om fem r ddar jag Emsako och tar makten och sedan tvngsinstter jag dig som rkebiskop. Du har int e ldern inne d, ldern skall vara femtio. Men det r s mycket annat som skall och som kommer att frndras. Du r maktgalen, sa Ervin stilla. Och du r en barnunge, s trettiofem du r. S o troligt naivt att vnta sig att jag skulle nja mig med att vara herre ve r ett tempelbibliotek. Du och de vriga r helt frbluffande inskrnkta. Ja, mot din sorts klokhet r vi nog det. Du tror i nte p demokrati och frihet, jmlikhet, solidaritet, lojalitet, gemensam ma vrden. Fader min, du har sjlv sagt att alla dessa ord b etecknar konstgjorda ideal och vrden. Sant, men de r spelregler, frutan vilka vi blir bara vild-djur, vargar

mot varandra. Och all civilisation bygger p princ ipen om samverkan och samverkan mste ha spelregler: Lojalitet, solidari tet, demokrati. Dina spelregler. Inte mina. Varg har inga spelregler, tydligen. I varje fall inte frens. G nu tillbaka till de hel iga mnnen, s att de inte saknar dig. Nu har vi vl klargjort vr situati on? Ervin reste sig sakta och stirrade den andre in i gonen. Men Olvins blick vek inte undan. Ja, varg, jag har klart fr mig. D strk ett tunt leende fram ver Olvins hrda a nsikte. Bttre fri varg n styrt fr, sa han. D gick Ervin sin vg och sg sig inte tillbaka, me n inom honom hade en djup natt slckt den morgonrodnad han nyss bu rit i sig. Han sg ingen ljusning ngonstans och frgade sig sjlv om det l ngre fanns ngon mjlighet att stoppa Olvin och dennes elitgarde. S snart som mjligt tog han sig till ordenstemple t och sammankallade hela det dr befintliga brdraskapet i aulan. Utan ngra inledande ord Bl Tornet - 123 berttade han om sin upplevelse och det uppstod en stel tystnad, som varade i flera sekunder, sedan han berttat frdig t. Sedan reste sig Jefren och lt blicken flyga omkring bland de andra.

Nu mste vi handla snabbt! sa han. Minsta drjs ml och vi har frlorat. Bland det allra frsta vi har att gra r att fngsla varenda en, som inte str p vr sida. Det kan inte hjlpas vad det blir fr reaktion drute nr en massa av oss bara frsvinner. Vi har inget val. Han tittade p Argy och Rentse. Vi vet vl rtt bra vilka som inte r med oss? fr gade han. Kan vi dra namnen redan nu? Frvisso, svarade Argy. Ervin satt hjlpls och lt det ske. Han hade inge nting att invnda, och ingen brydde sig heller om att frga honom. Raskt kastade Jefren ur sig order och aulans stora drr blev bevakad. Sedan b rjade arresteringarna och fr varje namn som ropades upp steg tv man fram och grep den utpekade i armarna. Det finns fler drute, invnde Ervin, mest fr att sga ngot. Vi tar dem efterhand, lugnade Argy. Det blir pro blem, men vi kan klara av det. Och fader, nu mste du vnda dig til l folket. Endast om du upplyser folkets stora massa kan du skra dig mot sna hr maktkupper i framtiden. Annars kan det komma fler, efter Olvi n. Ja, ja du har rtt. Men vad gr vi med Olvin? Avrttar honom! kom det bryskt frn Jefren.

Men innan Ervin hann svara p de chockerande p pna orden hrdes en annan stmma. Jas, man blir dmd till dden? Allas blickar gick mot den talande. I drrppninge n stod Olvin och han hade andra med sig. Alla var bevpnade. Olvin hl l sin klumpiga pistol i handen, de vriga bar gevr. Vakterna vid drren fstes undan och de bevpnade mnnen steg in. Olvin gick framt. De, som stod i hans vg, drog s ig t sidan, s att det uppstod en bred vg genom mngden. Han gick lug nt framt, med ett kallt ormleende i sitt smala ansikte. Hans blick vilade p Jefren, utan att vika t sidorna. P tio meters avstnd frn denne stannad e han och hjde pistolen. Stilla, du store galt, sa han. Jag ser nog att du g rna vill ta en chans att flyga p mig, men en kula flyger fortare. Lgg bort vapnet, sa Jefren sammanbitet, och sl ss som en karl! Bl Tornet - 124 Du r en barnunge, svarade Olvin fraktfullt. Var fr skulle jag gra ngot s otroligt dumt? Du, muskeldjur, du har sla gits nog med dina nvar . Tre gnger har jag blivit misshandlad tack vare di g. Frst nr gevret togs ifrn mig, sedan nr jag talade ppet sprk med E rvin, slutligen nr jag vgrade lmna ut bckerna.

Det kan bli en fjrde gng, om du inte lr dig ve ta hut, svarade Jefren utan fruktan. Det kan nog inte det, sa Olvin sammanbitet. Frn pistolens mynning kom en flamma och ett rk moln. Knallen rungade i salen och Jefren strtade till golvet. De n omantlade kulan hade trffat honom i vnstra gat och formligen sprng t hans bakhuvud. Blod och hjrnsubstans stnkte ner de bakomvarande. R entse skrek gllt som en kvinna. Endast Argys kraftiga armar hindrade hon om att sjunka ihop. Och Olvin sjlv hade bleknat litet nr han sg sitt ver k, men hans rst skalv av ngot, som liknade jubel, nr han ropade hgt: Var och en som vgar resa sig mot mig kommer a tt drabbas av samma de! Rentses kvidanden var det enda som svarade hono m. 13 Efter det brutala mordet hade Olvin bevpnat sina trogna. De upptrdde nu alltid tv och tv och rrde sig med stor frsik tighet, s att de inte skulle bli avvpnade. De krvde ocks att f nrv ara vid alla mten, men det blev verkningslst, eftersom de inte grna ku nde hindra ordensbrderna frn att g utanfr templet. Ervin lt sina trogna beska

biskopsgrden och dit kunde de vpnade vakterna inte g. Ingen utomstende fick se Jefrens sargade lik. Ha n frdes i en sluten kista till Modertemplet och de sedvanliga ceremon ierna fr en Modertemplets (och Hgaltarordens) prst blev h llna. Utt sades det att han strtat i en trappa och brutit nacken. Vid snarast mjliga tillflle lt Ervin ordern g at t eldvapen mste tillverkas. Som Modertemplets herre kunde han an lita alla de smedjor, som Bl Tornet - 125 han sprrat fr Olvin. Ngra besvrliga frgor beh vde han inte befara, alla hyste tilltro till hans fromhet och ven om m rkliga ting bestlldes av honom s mste syftet vara heligt. Han lt gra ri tningar p eldvapen, bttre eldvapen n de Olvin frfogade ver, och d elade upp sina bestllningar s, att ingen skulle ana vad helhete n skulle likna. I ett hemligt rum under ordenstemplet upprttade s ett kemiskt laboratorium, dr ngra plitliga prster brjade tillverka krut och knallkvicksilver. Ett bttre krut n Olvins, fr han hade njt sig med svartkrut. Ervin lt framstlla nitrocellulosa, bom ullskrut. Men han hade till en brjan stora problem med hur han skulle hindra

Olvins folk frn att blanda sig i saken. Argy lste problemet p s vis att han lt bygga ett meditationsrum t Ervin i kllar en och ditin slpptes endast de utvalda. Eftersom dessa mste g geno m smala gngar kunde Olvins bevpnade mn inte flja dem att bli trngda och infr risken

avvpnade. S enkelt visade det sig vara att hlla motstndarna ur vgen. Men Olvin frstod naturligtvis fort att man hll p med ngot, som skulle vlla honom bekymmer. Hans mn brjade i ngripa p platser dr de kunde gra det riskfritt. Nr slunda Ervins folk s kulle f leveranser av ndvndiga kemikalier blev leveranserna granskad e av motstndarna, redan utanfr templet p en lista som Olvin och stoppade, om de fanns

stllt i ordning. Olvin knde vl till vilka ingredie nser som behvdes fr att framstlla sprngmedel. Hela tiden mste kampen ske i det frdolda. Varke n Ervin eller Olvin vgade riskera att utomstende mrkte att det fan ns split inom ordenskapet. De var bittra fiender, men gjorde do ck gemensam sak nr det gllde att spela teater infr ovidkommande. Den frsta leveransen av vapendelar blev helt son ika kapad av Olvins folk under transporten frn smedjorna till ordenst emplet och det kom till

ett ursinnigt upptrde mellan Ervin och Olvin, me dan Olvins bevpnade mn hll Ervins trogna p avstnd. Olvin hotade a tt lta tillverka minor och minera verallt inom Medrel om Ervin inte hl l sig i styr. Ervin blev desperat och hotade att informera kyrkan och lta hela hemligheten frstras, varvid Olvin hotade att med vapenmakt verta styrelsen av hela Medrel. De talade ur lsta positioner, ingen kunde ge vika. Efter upptrdet gjorde Ervin en omorganisation oc h delar till vapnen blev alltid hmtade nattetid av grupper, som var bevpnade med spjut, yxor, lnga knivar och bgar. Ngra f obevpnad e mn fick g in i smedjan och hmta vapendelarna ick inte se den smedjans folk f

bevpnade eskorten, fr det kunde vlla bestrtni ng. Men eskorten hll Bl Tornet - 126 vakt och sedan frdes vapendelama skyndsamt till hemliga platser, medan eskorten villade bort frfljarna. Det blev snabbt en ohllbarhet. Olvin kunde omjl igt tillta att ordenskapet skaffade vapen och Ervin kunde omjl igt tillta att Olvins folk lade hinder i vgen. Redan andra gngen en n attlig hmtning skedde kom det till strid mellan parterna. En av Ervins m n knivhgg en motstndare och blev i nsta gonblick skjuten.

Skottet avlossades vster om Medrel, men ett skot t i natten hrdes lngt. Striden upphrde hastigt och parterna tog hand o m vardera ett lik och skingrades hastigt. Men det nattliga skottet vllade intensiva diskuss ioner ver hela staden, fr ngot liknande hade man aldrig hrt. Ervin oc h andra biskopar kallades till ett mte hos Emsako, som var djupt oroad. Ha n berttade att han hrt att folk varit synliga nattetid hr och var t han ven ftt veta att och at

kyrkligt folk hmtat mrkliga tillverkningar om na tten hos smeder. Nu ville han veta. Och Ervin knde hur han bleknade. Han var frestad att tiga, fr ingen kunde bevisa a tt han hade med den nattliga trafiken att gra. Men han var templets verhuvud och hade frut utfrdat skrivelser att ingen smed fick tillverka n got t kyrkans folk utan hans fullmakt. Alltfr ltt skulle han dra uppmrk samheten till sig, om han nu frnekade att han knde till den nattliga trafik en. Han talade. Han sade att han lt tillverka vissa heliga artefak ter, fr att prva de kunskaper de senaste bckerna gett. Hans ordensb rder var vl rustade att st emot faror om det nu fanns faror fr ddliga i dessa nya kunskaper. Han och hans folk stod berett att ta p sig riskern a och kanske bli offrade

fr andra. Fr att inte oroa ngon hade han best mt att de heliga tingen skulle hmtas nattetid. Inget ont var frknippat d rmed, endast djup omtanke om andra. Betrffande den gtfulla knall en s hade han inte hrt ngon av sina ordensbrder nmna den. Emsako sg bekymrad ut och svarade att Ervin bor de ha vnt sig till honom, innan han p eget bevg brjade prva det gudarna sknkt. Hyser du inte tillit till mig, min kra son? Vgar du inte anfrtro mig vad du gnar ditt fromma nit t? Vi knner dig vl , kra Ervin, alla hr knner din gudshngivelse. ven om du inte vill o roa folket s borde du veta att vi inte oroas. Vi skulle stdja dig av hela vr kraft. Bertta nu ppet vad du sysslar med. Och Ervin brjade ljuga. Men nu vxte faran blixts nabbt: Emsako krvde att han och hans nrmaste biskopar skulle f visitera ordenstemplet och med egna gon se de heliga tingen, som kansk e rymde faror. Bl Tornet - 127 Det fanns ingen mjlighet fr Ervin att vgra. Han inbjd samtliga till visitation den fljande dagen. Sedan kte han ras kt tillbaka till templet och kallade samman alla i aulan, ven Olvin och denne s folk. Han berttade vad man nu hade att vnta och gav order att alla misstnkta freml skulle

avlgsnas, samt att man raskt skulle anskaffa und erligheter att visa de beskande. Dessa underligheter mste ha likheter med freml i de heliga skrifterna. Olvin var dovt ursinnig. Inser du att du driver fram vad du sjlv vill undv ika? Om dessa fr brjar misstnka ngot s blir jag tvungen att ta makten med vld, ven om vi inte r mogna nnu och varken har folk eller va pen nog. Du tvingar fram just det du vill hindra, genom att utmana mi g. verlmna dig och ditt folk och alla era vapen ti ll mig, bjd Ervin, och faran r helt borta. Aldrig! rt Olvin. Du r inte min herre! Nu fr du lsa det hr problemet, men misslyckas du tar jag och de mina till vapen! Ervin tog rd frn sina trogna och inom kort hade man plockat itu en ngturbin, en elektrisk motor och dessutom lagt fr am material av vilket man mnat tillverka en telefon. Nr det hga fljet nsta dag visiterade templet k unde alla se att hr rdde fromhet, frid och brinnande gudshngivelse. I smrum lg prster p kn i djup bn och i sm verkstder hll andra p att plocka med mrkliga freml, med avskrifter av heliga bcker uppslagn a.

Ingen sg en skymt av ngra hemliga drrar. Allt var fridfullt och nr Ervin sedan hll en mssa i aulan var alla eventue lla misstankar borta. Fljet avtgade och utanfr templet strlade Emsa ko mot Ervin och freslog att han och de vriga biskoparna oftare s kulle f beska orden. Det r som om ngot heligt fanns i sjlva luften i ert tempel, kra Ervin, min gode son. Vi vill alla f tillflle att an das den luften. Det fr du inte frmena oss. Och Ervin kunde bara svara att man kunde ju fasts tlla vissa dagar fr sdana besk. Orden drogs ur honom, mot hans vil ja. Han hade inget alternativ. ter inne i templet sammankallade han ett mte o ch talade om att man i fortsttningen mste ta emot besk utifrn. Olvin brt ursinnigt ut och sa att sdant mnade han inte tillta. Vad du tillter och inte tillter, svarade Ervin, r r mig inte. Jag kan, min sida, inte tillta att du bevpnar din minorite t och bestmmer ver min Bl Tornet - 128 majoritet. Eftersom du trotsar mig mste jag nu b evpna de mina och det r du som tvingar mig till det. Akta dig! rt Olvin. Pressar du mig fr hrt r de t du som tvingar mig och d blir ditt de inte ltt!

Han stormade ut ur salen med ett raseri som var n stan barnsligt, som ett barn vars leksaker tagits om hand av andra. Ervin tittade efter honom och knde Vrldens tyngd p sina skuldror. Vid drren stod tv vpnade vakter, Olvins mn, och tittade flentligt p honom . Jag frstr honom inte, suckade han tungt. Han r s klok, en av de klokaste bland oss. nd handlar han som en dre och riskerar allt vi har. Han hade lagt upp planerna fr sitt spel, s klokt. Femton r in i framtiden. Men nu bryter han sitt spel. Var r hans klokhet? Fader, sa Argy. Vr broder Olvin r skert klok, men han tog inte hnsyn till att spelets regler pverkas av andra n bara han sjlv, nr han byggde sin lngtidsplan. Du gjorde drag, som han inte berknat. D mste han ndra planerna. Han drog bort tio r. Men du gjorde nya, ofrutsedda drag. Spelets regler bestms av flera, inte av en. Han r klok, men som vi alla r han fnge i spelet. Sedan bjde han sig fram mot Ervin och talade lg t, s att inte Olvins kvarvarande mn skulle hra hans ord: Nu gller det inte fem r ens. Kanske gller det dagar. Du mste inse att Olvin mste bemta dina drag. Att verta vr kunskapsskatt vore ett klokt drag av honom. Lt genast snda bort den, s nd ngra trogna ut i

skogarna redan i dag! Men. Nej, kre fader, inga invndningar, fr det brds kar. Tar Olvin skatten s fr han oerhrd makt. Ge mig bara ditt tillstnd, sen ombesrjer jag alltsammans. Jo, ja, visst kre son. Men Olvins mn? De har vapen, men vi r flest. Lita p mig! Ervin fick inte veta hur saken ordnades, men en st und efter att Argy frsvunnit med en grupp prster uppstod tumult o ch ett skott knallade. Sedan blev det fullt slagsml och Olvins mn frs kansade sig i ett rum. Nr lugnet var terstllt hade den ovrderliga bok skatten frts bort frn templet och ett tiotal prster hade fljt den. Olvin anlnde till templet en knapp timme senare och var helt besinningsls. Men Ervin avbrt honom omedelbart och lyfte armen och visade p en dd kropp. En av hans prster var sk juten. Bl Tornet - 129 Du har infrt mordet i vr vrld! rt Ervin. Sda n r din vg, den r kldd med lik! Men Olvins svar var som en blottad kniv: Passa dig, s att inte ditt eget lik hamnar p mi n vg! Jag tnker inte lta en frskock hindra mig i mina planer att infr a en ny tidslder! Om jag

mste slakta en hindrande frskock fr att komma fram s tynger det inte mitt samvete! Vilket samvete? frgade Ervin. Han stod ordd, trots att Olvins pistol pekade mot hans mage. Bakom Olvin stod en grupp av hans vpnade mn. Bakom Ervin stod de prster, som var p hans sida. Ur mngden av dessa steg A rgy fram och stannade bredvid Ervin. Han lade pltsligt sin arm kring Erv ins skuldror och hans rst var lg, men full av vibrerande hot: Passa dig sjlv, broder Olvin! Om du skadar vr f ader s hjlper det dig inte hur mnga vapen du n riktar mot oss, f r vi strtar fram, rakt mot era kulor, och sliter er i stycken! Du kan rka ta ett litet steg fr lngt och du str nu alldeles vid det steget! Olvins pistol riktades mot Argy. Och om jag ddar dig d? frgade han htskt. Men han tog samtidigt ett steg bakt, fr att f li tet skrare avstnd mellan sig och Argy. Hr ligger nnu en av de vra, sa Argy. Hur mng a lik skall vi ndgas lgga i slutna kistor? Man kommer att undr a i templet. Alltid annars lter man kistans lock vara avtaget under jordfstningen. Det brjar bli vl s mnga slutna kistor nu. En sluten kista, r det ditt ideal, r det s

du vill ha mnsklighetens framtid, broder ddgrv are? Olvin tog nnu ett steg tillbaka. Om ni drar lytt mig, sa han med pressad rst, s hade vi kunnat flja mina planer. Det r era galenskaper som tvingar mig att handla innan det r tid! Jag har bara tjugotv helt informerade p min sida, det r fr litet fr att ge skerhet. Och sedan, hpnadsvckande: Fader Ervin, var frnuftig nu! lt oss frena vra styrkor, lt oss dela makten! D kan vi fortstta att bygga ut vr orga nisation och slippa ta ngra risker med alltfr litet folk. r du helt galen? frgade Ervin hpet. Du slppe r loss vld och begr mord, du bedrar mig och strvar efter att bli Vrl dens herre och s vgar du be mig om samverkan! Bl Tornet - 130 Ja! Var frnuftig nu, du slipper ju allt vld. Vi k an hlla fred och lta tiden g. Du har nstan tre gnger s mycket folk som jag. Uppe i bergen finns fler. Du har snt ut emissarier till andra del ar av vrlden. Tillsammans blir vi mnga och du har ju numerr vermakt ver mig. Kvantitativ vermakt, ja, men du har kvalitativ vermakt, fr du har eldvapen. S, du har bara tjugotv? Tack fr uppl ysningen! Vi har undrat

hur mnga du styr. Olvin blottade tnderna, som ett vilddjur. Jag kan stlla upp fler, sa han mellan sammanbit na tnder. Det finns mngder av prster, som inte vet vad dessa vet, men litar blint p att jag fretrder det enda rtta. Detsamma gller oss, sa Argy kallt, men i nnu h gre grad. Hela kyrkan reser sig om vr fader ropar p hjlp. Kan ditt folk klara av hela kyrkan? Olvin tog lngsamt ngra steg bakt och hamnade inne bland sina mn. Raseriet gick ur honom. Han log fraktfullt. Nvl, drar. D lter jag mina mn ska efter b ckerna och nr de finner bckerna skall fler bli som den dr. Han gjorde en gest mot den dda kroppen och sed an gick han, fljd av sina mn. Stormklockan brjar ljuda, sa Argy. Tiden rinner ut ur timglaset och det r hg tid att handla. Han steg framfr Ervin och grep honom vid axlarn a. Fader, vi mste nu rkna med att Olvin gr sig b eredd att ta makten med vapenhjlp. Jag har redan snt en ryttare till bergen i vster, med gevr och ammunition t den grupp vi har vid vrt klosterbygge. Risk finns att Olvin frsker ta skeppet.

Gevr? Hur mnga har vi, hur mnga fick ni hopf ogat? Bara sexton stycken och vi har ont om ammunitio n. jag har ltit tillverka ngra granater ocks. Ervin sjnk ner p en stol. Det r vidrigt, suckade han. Jag ville det rtta, men tvingas till det ortta. Jag ville fred, men tvingas till vld. Och d et ohyggliga r att Olvin sger p samma stt. Jag brjar undra om inte det bsta vore att ge upp. Vad? Fader? Ge Olvin makten? Bl Tornet - 131 Nej, men ge kyrkan hela bokskatten. Vad de seda n gr med mig, det bryr jag mig inte om. Bara jag kunde f frt min lskade hustru och mina tre barn i skerhet och sedan ni andra kunde fly men vart kan man fly? Argy sjnk ner p kn framfr honom och grep han s hnder. Kre fader, vi mste kanske fly snart, allesamma ns. Utan att oroa dig med sdant har jag och ngra andra utarbetat pla ner p vad vi har att gra om allt gr verstyr. D mste vi fly och sedan sp rida kunskaperna frn hemliga fsten. Lngt nere i sder finns oerhrda omrden, dr vi kan bygga vra hus och ha vra odlingar. Dr kan vi b ygga upp en teknisk civilisation och sedan, nr vi har sdan makt att vi kan skydda oss mot

kyrkan, kan vi framtrda ppet och frndra Vrld en genom att ge kunskapen direkt till folket. Ett upplyst folk kan a ldrig frslavas. Och vad gr Olvin under tiden? log Ervin trtt. Jag sa ju att planen r fr yttersta ndfall, om v i blir avsljade. Om det, till exempel, kommer till ppen strid mellan oss och hans folk. Han tryckte Ervins hnder och rsten blev het: Fader, jag hatar vld lika mycket som du, men vi har ingen annan utvg nu. Olvin mste sl till, spelets regler tvin gar honom, han kan inte vnta med sitt drag lngre. Ge oss din tilltelse o ch vi beger oss ut och ddar honom och hans folk. Sedan flyr vi. Mngder av oinformerade prster kommer att flja oss i exilen och vi kan v rna oss mot frfljare frn kyrkan. Det finns ingen annan vg. Inte? Vi kan ju stanna kvar, sedan vi mrdat. Ja, om du vill detsamma som Olvin: Ta makten v er Medrel med hjlp av vapen. Men det vet jag att du inte vill. O ch efter en sdan strid kan vi inte bli kvar, det frstr du. Vi har ju anvnt o knda vapen. Och det kommer att bli knt var vi ftt vra kunskaper ifr n. Ervin reste sig hftigt upp och gick bort till en f nsterppning. Drute fll natten. Han knde det som om natten fll ino m honom ocks. Ngon i

hans innersta ropade med frtvivlan att det inte k unde vara sant, inte detta stora vld. Ngon ropade att natten skulle g frb i och det skulle bli en ny dag och sedan en rcka av dagar. Allt skulle fortg . Kiv mellan honom och Olvin, men makten skulle nd vara hans, inte Olv ins. Han visste att det bara var nskedrm. Grnsen v ar ndd. Det fanns inte lngre mjlighet att vnta och frska lirka tillrt ta. Redan i denna natt mste han gra ngot, fr drute fanns tjugotre b evpnade mn, kanske fler, som mnade flla trdet. De kunde inte vnt a och d kunde inte han heller gra det. Att vnta var att ge sig. Bl Tornet - 132 Mste ni mrda? frgade han. Avrtta, inte mrda, sa Argy vid hans sida. Mord blir inte mindre mord fr att man kallar det ngot annat. Kan ni inte arrestera dem? De har vapen, vi har vapen. Nr vi riktar vapen mot dem, tror du d att de kastar sina? Det kommer att knalla skott de nna natt och fre gryningen vet alla att vi har oknda vapen. Vi m ste dda och fly. Var gick det fel? Var i Guds namn gick det fel? Kanske redan nr du vid tolv rs lder rrde vid Vktaren, men sg hellre fr tvtusen r sedan, nr en man blev sjuk och en robot tappade

kraften. Felet r inte ditt. Han vnde sig mot de andra och utdelade sina ord er, utan att vnta p medgivande frn Ervin. Sedan lade han ter armen kring Ervins skuldror och talade milt och tillgivet: Kre fader, bege dig nu hem och underrtta din f amilj att vi mste ge oss ivg. Ta med dig vad som r ndvndigt, lasta vagnar och spnn fr hstar och kom sedan hit igen. Nr solen gr upp r striden frbi och vi startar den stora frden mot sder. Och rymdskeppet? Argy stod tyst en lng stund, sedan talade han an strngt: Frlt mig. Lgnen har kommit emellan oss. Den ryttare jag snt till vrt klosterbygge med gevr hade order frn mig. . . Jag gav order att vra mn skulle ska rtt p Olvins mn och Vi ddar alla de som dda dem.

finns hr. Nr vi flyr i gryningen finns hr inte kv ar en enda, som vet hur rymdskeppet ppnas. Jag vet, fr jag vet exakt vil ka som ftt reda p ndppnaren. Ervin tittade inte upp. Han stod tyst och knde V rldens tyngd p sig. Sedan lyfte han blicken, men Argy hade redan gt t. Med en suck som nstan var ett kvidande gick han ut ur aulan, ut u r templet och skte rtt p

en hst utanfr. Sedan red han bort i kvllsmrkr et. Nr han kom hem till sitt hus fann han de tre barn en och tv tjnare, men Ernjeli var inte hemma. Hon hade begett sig till s taden med en tjnarinna under eftermiddagen och inte tervnt. Han t sin kvllsvard tillsammans med barnen och frskte delta i bordssamtalet, m en det var ohyggligt svrt. Den elvariga sonen Berle ville prata om den temp elvakt han skulle f gra nsta r, nr han fyllt tolv. Ervin visste att sonen aldrig skulle f gra ngon tempelvakt. Nr han fyllde tolv skulle han befinna sig lngt sderut, Bl Tornet - 133 i de stora vidder bortom trsk, skogar och berg, s om mnniskorna nnu inte besatt. Dr skulle en teknologisk civilisation gry, helt emot all teokrati. En vpnad civilisation, fr man mste va ra beredd p att den mktiga kyrkan skulle snda ut trupper fr att sk a rtt p heretikerna, gudsskndarna, tempeltjuvarna. I de frislppta bckerna fanns nog kunskaper fr a tt kyrkan skulle kunna skaffa eldvapen. ven om Argys folk frskte saml a in alla vapen s skulle skert ngot bli kvar. Och utspritt ver ett flertal smedjor fanns ritningar. Ja, kyrkan skulle skaffa eldvapen och se dan, fr frsta gngen i

Vrldens historia, organisera trupper. Men den gmda civilisationen skulle frfoga ver ett frkrossande mycket strre vetande och kunna frsvara sig. Jag har infrt kriget, tnkte Ervin. Det r jag, som r skyldig. Jag stal kunskap en och gav den vidare. Kunskapen p gott och ont, den kommer att anvn das till ont. Men var det fel att ge kunskapen? r det bttre m ed ett okunnigt folk? Br man inte sprida upplysning och gra alla lika kunniga, s att valet av stt att leva bestms av alla, inte bara av en frn umstig grupp? Han tittade p sin pladdrande son Berle och avbr t honom: Min kre pojke, du kommer inte att g ngon tem pelvakt. Och sedan berttade han det hela fr dem, men mste naturli gtvis vlja ord som var begripliga och lgga handlingen tillrtta s att de tre barnen skulle kunna frst att kyrkan, den heliga och ofelbara, inte ha de den stora rtt som de alltid ftt lra sig att den hade. Han var deras lskade fader. Frhllandet hade al ltid varit gott inom familjen, de hade alltid sett upp till honom. Dessu tom var han Modertemplets herre. De kunde omjligt tro att ha n hade fel nr han berttade att kyrkan inte visste allt. Men det var svrt fr dem att fatta hans ord och d e avbrt honom mnga

gnger och ville ha frklaringar. Att Vktaren var en docka. De godtog hans ord. Ka nske tyckte de flesta barn att Vktaren liknade en docka. Han talade o m att den byggts av mnniskor, inte av gudar. Mnniskor kan gra allt, bara de vet. Kyrkan hade inte all vetskap, bara en del. P stt och vis var kyrkans prster som barn, som inte hade gtt frdigt sin skolgng. Det fanns mycket, mycket mera vetande n det som kyrkan hade. Som vetand et hur man bygger en docka, som kan g och tala. Bara en docka, en sto r leksak. De godtog hans ord. Bl Tornet - 134 Han lovade att de skulle f lra sig hur man bygg er sdana dockor, men frst mste de resa lngt, lngt bort, fr hr fann s farliga mnniskor, som ville dem ont. De skulle f lra sig s oerhrt mycket, men inte hr. Barnen blev uppspelta, hgljudda. Det hela var en lek fr dem, en upphetsande lek. Men inte fantasi, utan en lek p riktigt. Han sade till dem att de nu mste packa ner vad d e skulle ha med sig, men de fick bara ta med sig vad de absolut mste ha. Ingenting ondigt. Sedan talade han med de tv tjnarna. Han var en av kyrkans hgsta och

fr dem var det otnkbart att han hade fel, nr ha n allvarligt talade om att onda makter kommit lsa och att de nu mste resa bort, om de ville leva. De kunde omjligt komma p tanken att den hge biskopen blivit besatt av onda makter sjlv. De var uppfostrade i en kultur dr en kyrkans man hade rtt i allt. De kunde inte frst varfr de mste r esa bort, men de lydde nr han sa att de mste. Han brjade packa sjlv. Var hll Ernjeli hus, det kra livet? Hade hon gtt hem till ngon vninna, just denna kvll nr allting i deras liv omvlvdes? Herregud, suckade han och tog itu me d att packa ner fr dem bda. Och tv vagnar lastades och hstar hmtade s och spndes fr. Det skulle bli en brutal hemkomst fr henne. Ofr beredd skulle hon komma hem och f veta att de strax mste fly bor t, lmna det allra mesta av sitt kra hem och aldrig komma tillbaka. Men d et kunde inte hjlpas. Livet mste vara vrdefullare n livlsa godelar, hur lskade dessa n m vara. Men det blev han, som fick mta ngot brutalt. H sthovar smattrade i natten och in i trdgrden sprngde en av hans pr ster. Han vlte sig av hsten och strtade uppfr trappan, mtte Ervin i den ppna drren. Fader! flmtade han. Din hustru Emjeli.

D frs Ervin till is och grep den andre i armen. Ja! Vad r det med min Ernjeli? Fader, hon var p vg frn Medrel med vagn, nr hon och hennes tjnarinna greps och frdes bort. Tjnarinnan flyd de, men din hustru frdes till Olvins hus. Hon r fnge hos honom. Han hota r att dda henne om du inte kommer dit genast! 14 Bl Tornet - 135 Ervin gav sig inte tid att underrtta barnen eller tjnarna att han mste ge sig ivg. Han bara strtade ivg och fick tag p e n lshst. Utan att sadla den, utan betsel, bara med ett grepp i manen, fic k han den att galoppera ivg. Som pojke hade han ridit barbacka ofta och takterna satt i. Han strtade ivg genom natten och ndde snart fram till de kvarter dr prster frn templet hade sina hus. Natten var mrk, den minsta mnen stod lgt, men vid prsternas hus brann fyrfat hr och var o ch gav ledning s att han hittade rtt. Han visste var Olvin bodde. Nr denne blivit verb ibliotekarie hade han, med visst vertrdande av gllande reglemente, s kaffat sig ett stort stenhus i tv vningar, som egentligen borde innehas av p rster med hgre rang. Det omgavs av en trdgrd med hck och p varde ra sidan om den breda

entrtrappan brann fyrfat. Nr Ervin tumlade av hsten utanfr trdgrden bl ev han genast omgiven av sina trogna och Argy dk fram bland d em. Var lugn, fader! Vi mste kunna tala den dren ti llrtta, fr om han skadar din hustru r allt frlorat fr honom. Jag h ar frskt diskutera med honom, men han vill inte tala med nn annan n d ig. Ervin gick lngs hcken och stannade dr denna h ade en bred ppning, innanfr vilken en gng, strdd med marmorkross, strckte sig de femton metrarna fram till trappan. Eldarna i fyrfaten flam made, men innanfr alla fnster var det mrkt. Ett fnster till vnster om trappan stod ppet, de sm ojmna glasrutorna glimmade i eldskenet. Olvin! ropade Ervin. Ge upp dina galenskaper, in nan en massa mnniskor mste d! Svar kom genast frn mrkret innanfr det ppna fnstret: Ge sjlv upp! Jag har din hustru hr och vill byta henne mot bckerna, lsapparaterna och stiften. Dessutom vi ll jag ha alla era vapen. Lyder du inte s dr hon h fort. och hon dr inte ltt oc

Vad skulle du vinna med det, Olvin? Vi kommer f ortfarande att vara fler n de du har. Upptrd inte som ett barn, utan kom ut och tala med mig,

och ta min hustru med dig ut. Jag lovar dig att in get ont skall vederfaras dig, men trotsar du mig kommer du och dina mn att d. Hur kan du hota mig, din stackars tok? Det r ja g som har makten! Varfr skulle jag ge upp den? Bakom Ervin fanns mnga mn och alla kunde inte vara kloka och frsiktiga. Ngon tappade pltsligt besinningen oc h skt. Gevrets mynning mste ha varit nra Ervin, fr knallen ble v som en rfil och det Bl Tornet - 136 ringde i hans ron eftert. Den som skt hade trot t sig kunna trffa Olvin, genom att skjuta rakt in i den fnsterppning ur v ilken rsten hrdes. Skottet blev genast besvarat. Eldtungor flammade ur glntade fnster och knallarna rungade i natten. Ervin knde hur n got snrtade frbi hans hgra kind, som en pisksnrt. Han vacklade bakt av blotta frskrckelsen. Ngonstans bakom honom blev en man trffad och tydligen p ett mycket plgsamt vis. Han skrek, en serie av pumpande, g enomtrngande skrik, outhrdliga i sin vilda smrta. Men skriken klippt es tvrt av, nr antingen medvetandet eller livslgan blstes ut. Elden frn huset besvarades, men Argy vrlade t den andra att sluta. Ernjeli kunde ju rka bli trffad. Och det blev tys t.

Men frn omliggande hus brjade det komma ljuss ken. De dnande knallarna och det vilda skriket hade hrts vida i d en stilla natten. verallt sg man mnniskor dyka upp, brande p lyktor el ler facklor. Olvins hus befann sig i ett omrde dr hundratals prster ha de sina bostder. r du inte mer rdd om din hustrus liv? skrek Olv in. Tror du att jag ger vika fr dina skjutglada lymlar? Det gller din hustrus liv, Ervin! Det gller mnga flers liv, skrek Argy. Vi hade b estmt oss fr att avrtta er allesammans, men vi r villiga att skon a er, om ni slpper Ervins hustru. Anvnd ditt frnuft nu! Men frnuftets tid var frbi. Olvin rt hotelser til lbaka och krvde att Ervin genast skulle snda bud efter bokskatten. Under tiden brjade omkringboende komma fram o ch ville veta vad som hnde. Ofrskrckta infr vapnen, eftersom de int e knde till eldvapen, stod de dr med lyktor och facklor och utgjorde m ltavlor fr folket inne i huset. Ervin hrde hur ngon frskte frklara fr dem att ngra prster blivit besatta av onda andar. Olvin fortsatte att ryta. Han krvde att Ervin gen ast skulle ge orderna och sedan verlmna sig sjlv som gisslan. Jag ger grna mig sjlv som gisslan, svarade Ervi n, men i utbyte mot

min hustru. Lt henne g, s kommer jag in. Du stller inga villkor hr, din narr! Ge order att bokskatten hmtas och kom sedan in! En av templets hgre prster hade hrt Ervins rs t och kom fram till honom, grep honom i armen. Men kre fader, r du ocks hr? Borde vi inte s nda bud till ngra fler biskopar och till hgvrdige fader Emsako? De t r ju helt frfrande om onda makter hrjar mitt ibland oss. Bl Tornet - 137 Snlla, g hrifrn! bad Ervin. Det r livsfarligt att vara hr. Dr du r, fader, kan jag ocks vara. Ondskans a lla makter kan inte skrmma mig frn din sida. Och den okunniga, rara mnniskan vnde sig utt och ropade: Brder, kra brder, lt oss frenas i bn mot m rkrets ondska och stdja vr lskade fader Ervin i hans kamp! I nsta gonblick small ett skott frn huset och d en ropande gav ifrn sig ett gurglande lte och strtade samman. Skottet besvarades omedelbart och fnsterrutor s plittrades s att glasflisor blixtrade i skenet frn fyrfaten. Men el dskuren upphrde lika fort som den brjat. Olvins rasande stmma ekade i na tten: Fattar du inte att jag menar allvar? Jag r bered d att dda hur mnga

som helst, vem som helst! Nu r det frsent med r esonemang, nu krver jag lydnad! Hur vet jag, skrek Ervin gllt, att min hustru lev er? Tror du att jag ljuger? Ja, du r lgnens och mordets furste, ditt vidriga odjur! Ervins raseri blev sdant att han skulle ha rusat f ram mot huset om inte Argy slagit bda armarna om honom. Fader kre, i Guds namn, hll dig hr! N, skrek Olvin, d skall du vl f ett bevis! Vn ta litet, s skall du f se vad din tro inte kan nja sig med! Ervin slutade kmpa mot Argys grepp och denne sl ppte efter litet. De stod tysta, allesammans, utom ngra utomstend e, som upprrt diskuterade i utkanterna. Och efter en stund ppnades ytterd rren p huset, den rrde sig int och dr blev en svart rektangel. Men ngo nting rrde sig i svrtan, kom fram och belystes av fyrfatens fladdrande eld ar. Ernjeli. Ngon hll ett grepp om hennes vnstra arm. Ngon annan h ll ett gevrs mynning mot hennes hgra tinning. Ernjeli! skrek Ervin och brjade ter kmpa i Arg ys grepp. Hon lyfte sin fria hgra arm och skrek gllt: Ervin, kraste! Sedan hnde allting mycket snabbt.

De gjorde ett misstag, nr de hotade henne med e tt gevr, fr hon visste inte vad det var. Hon hade hrt de vldsamma kna llama, men inte sett att gevren var knallamnas upphov. Fr henne var gev ret bara en jrnkpp. Om de hllit en vass kniv mot hennes strupe skull e hon varit frsiktig. Nu Bl Tornet - 138 uppfattade hon bara att ngon hll ett grepp om h ennes vnstra verarm och den till hger hade ett tillhygge av jrn. Hon var inte storvxt, men hon var stark. Dessuto m var hon fruktansvrt rdd just nu och nr hon sg Ervin, sitt livs trygg het, drutanfr s mste hon gra ngot. Blixtsnabbt knt hon sin hgra ha nd och slog den fasthllande prsten mitt i ansiktet, ett snrtand e och hrt slag, som fick honom att slppa greppet och vackla baklnges. Ervin! skrek hon ter och rusade i full fart utfr trapporna, bort ver gngen. D skt den andre prsten och nr kulan slog in i hennes rygg kastades hon handlst framstupa. En eldstorm brakade loss frn bda sidor. Prsten i drren, delvis dold, trffades av tre kulor och fll sparkande framstup a, blev liggande med verkroppen utanfr. Och Ervin slet sig loss ur Ar gys grepp och strtade

fram till sin hustru. Han fll p kn, grep om hen ne, vnde henne varsamt om p rygg och tittade in i hennes gon. Hon stirrade, utan att frst. Hon ville sga ngot , men det kom bara blod. lskade, sa han, lskade min Ernjeli, g inte ifr n mig. Men dden lter sig inte beveka och hennes sjl g ick bort. Runt omkring honom rusade mn till attack. Skott dnade och rster skrek. Dr var skrik av raseri, av skrck nde kommandon. I en och ryta

ursinnig flodvg strmmade Argys mn in genom d rren, trampade p den dde utan hnsyn, vrkte sig fram. Ett mordiskt h andgemng brjade inne i det mrka huset. D och d brann ett skott av. Ervin klamrade sig fortfarande frtvivlad fast vid sin hustrus lik nr de kom fram runt omkring honom och lyfte upp honom . De bredde ut en matta, som de tagit inne i huset, och lade hennes dda kropp p den. Argy hll Ervin hrt intill sig och talade lgt och trst ande. Men inga ord i vrlden kunde skingra hans fruktansvrda sorg. Han fljde dem nr de bar ut den dda ur trdgrd en och lade henne p en flakvagn. Dr lg hon, orrlig i facklomnas fla mmande sken. Ngon hade slutit hennes gon.

Fader, sa Argy, vi mste begrava henne redan i n att, fr i gryningen lmnar vi staden. Jag kan lsa en mssa fr henne , om du vill. Frlt om jag driver p dig, men allting brdskar frfrligt nu. Bl Tornet - 139 Mssa, viskade Ervin. Bara ord. Tomma ord. Vr Gud behver inga ord fr att ppna ljusets portar fr en god sjl. L t min lskade f en grav ute i skogen. Ingenting betyder ngot nu lngre. Han kunde inte se fr trar. Allt blev bara ett ski mmer nr de satte vagnen i rrelse. Han ville g med, men stod kva r. Han hade plikter mot andra. De dda klarar sig sjlva, hur djupt vi n m ha lskat dem. Och Olvin? viskade han. Var r hans kropp? Vi skall f tag p honom, fader, var lugn. Jag har snt ut mn fr att jaga honom, han kommer inte undan. ven om vi m ste skynda s skall han inte f fly undan efter det hr. Ervin fylldes av ett rent isande lugn. Det var som om sorgen skts i bakgrunden vid Argys ord. Har Olvin flytt? Ja, han flydde bakvgen med tre prster. Tv av dem grep vi. De r dda nu. Olvin och den terstende prsten stal t v hstar i ett stall en bit hrifrn. Prsten skts frn hstryggen, men Olvi n galopperade i riktning

mot staden. Jag har folk ute efter honom. Olvin flytt? Iskylan spred sig genom Ervins hela kropp. Mngd er av mnniskor hade mrdats och hans egen innerligt lskade Emjeli ha de brutalt slitits ifrn honom och den skyldige till allt detta var fri.

Det fr inte ske! utbrast han. Det skall inte heller ske! svarade Argy. ven om jag mste lta mina mn drja sig kvar s skall vi oskadliggra detta f ruktansvrda vildd jur. Mn kom fram ur mrkret och gav rapport till Argy . De hade samlat ihop alla vapen och ville veta vad de skulle gra med tre av Olvins mn, som var svrt srade, men kanske skulle verleva. Argy fljde med dem in i huset och lmnade Ervin ensam. Ervin knde sorgen som en frlamning p djupet a v sin sjl, men ovanfr sorgen fanns en mrkligt kristallklar och kall tankefrmga. Han visste att det han knde mot Olvin var rent hat, h an ville ha hmnd och han visste att hmnd r ngot djuriskt lgt. Han hade alltid talat mot hmnd, sagt att eftert, nr grningen r gjord, r det f rsent med alla meningsfulla tgrder mot grningsmannen, d blir alla tgrde r bara hmnd och hmnd r ovrdigt och meningslst. Men nu ville han ha hmnd, grym hmnd.

Olvin hade flytt i riktning mot Medrel. Var kunde han gmma sig om han ndde staden? h, dr fanns mnga gmstlle n, han hade stora Bl Tornet - 140 mjligheter att hlla sig undan nda tills Ervin, A rgy och alla de andra mst fly mot sder. Eller han kunde rida rakt igen om staden. Han kunde ju ocks vika t vster, fre staden. Vid den tanken stelnade Ervin till. Fr han insg a tt ven nu, nr Olvin var helt ensam, kunde han skaffa sig ett mktigt vapen och n en gng frska ta makten. t vster fanns Ervins hus, me d de tre barnen. Ervin knde hur det darrade i hans mellangrde, n r den frsta svaga aningen gick ver till visshet. Olvin kunde naturli gtvis inte bara ge sig, vika undan och ge upp hela den vldiga makt han stod s nra att ervra. Han var inte den sorten. Ervin sg sig om efter sin hst. Ngon hade bundi t den vid ett trd en bit drifrn. Han skyndade dit, lossade repet och kast ade sig upp djurets rygg och med ett grepp i dess man fick han det i full g alopp genom natten. Med dundret av hovar i ronen jagade han ivg frn ut spelat vld mot skrckslaget anat. ngesten slog sina klor kring hans hjrta. Han vis ste hur Olvin skulle

resonera, fr han var sjlv ngot av Olvin. Nr ha n stal bokskatten var det inte i ngon altruistisk vilja att sprida kunskapen till andra. Han ville ha den sjlv, fr att f svar p sina frgor. Frst sen are kom tanken att ge kunskaperna till andra. Men han kunde inte bara lmna ut dem, fritt. Dels var det omjligt, p grund av kyrkans vlde, dels ville han ge kunskap en p det stt han sjlv ansg vara bst. Han ville inte styra folket, men han ville styra kunskaperna. ven i honom fanns viljan till makt, det mste han inse. Olvin var som han, men mer. Olvin ville ha makten i dess helhet. Ervin hade aldrig varit beredd att dda fr att sk erstlla sin vg, men det var Olvin. Ervin kunde ljuga och spela sitt spe l, intrigera och anvnda metoder, som inte var demokratiska, men s lngt som till att mrda meningsavvikare ville han inte g. Men eftersom h an bar p ngot av detsamma som Olvin s frstod han hur denne nu r esonerade. t vster fanns ven rymdskeppet och Olvin knde till ndppnaren. Men skeppet lg lngre bort n Ervins hus och vid skeppet fanns vakter. Det lg nrmare till hands att bege sig till Ervins hus och gripa barnen. Med dem som pant kunde han, ven nu i desperati onens stund, tilltvinga

sig makten. ven utan anhngare kunde han ta ma kten ver Hgaltarorden och rdda sina mktiga planer p vrldsherravlde . Nr Ervin nrmade sig sitt hus sg han flammande facklor och mtte ett flje ryttare. De upptog vgens hela bredd s att han mste tvinga ut sin Bl Tornet - 141 hst p ett sdesflt och trampa ner sden. Men f acklomnas ljus fll ver honom och han hrde en rst: Men Ervin, min son, r det du? Vad r p frde, v ad har hnt, vart r du p vg? Det var Emsako och ngra ur hans husfoik. Resten av fljet var prster, som hmtat honom nr de onda maktemna slog till sder om Medrel. Ervin kunde inte svara, han brydde sig inte lngre om s pelets regler. Allt sdant lg bakom honom nu. Han drev upp hsten p vge n och fortsatte att sprnga fram genom natten. Men fljet vnde och satte efter honom, fr Emsako insg att om sjlva tempelherren flydde s mste ngot ytterst farligt jaga honom genom natten. Ervin svngde av frn huvudvgen, rakt vsterut p en sidovg och ndde fram till det husomrde dr han sjlv och n gra andra hgre kyrkomn bodde. Hela omrdet lg i mrker, fr d et var efter midnatt och

ingen hade ute att gra. Framme vid sin egen tomt stormade Ervin uppfr i nfarten och stoppade hsten frst vid entrtrappan. Bredvid denna bran n fyrfat, liksom de gjort vid Olvins hus. Tv lastade vagnar stod litet t v nster, med frspnda hstar. Dr hade hstarna vntat lnge nu. Ervin t umlade av sin springare och sg i detsamma hur hans frfljare ndde fra m till infarten och travade fram mot honom. Min son, vnta d! ropade Emsako. Ingenting r s svrt att vi inte kan klara av det tillsammans. Vad r det som jaga r dig? Men nr Ervin med en knsla av hopplshet vnde sig mot honom hrdes Olvins hrda stmma frn entrn: Ge er ivg! Endast Ervin kommer in, ni andra fr svinner! Emsako tittade p honom och rtade p ryggen. H ans rst blev stark: Olvin, frestndaren fr vrt bibliotek, ser jag. O ch vad fr dig att tro att du kan ge order till din kyrkas hgste ledare? Han var helt ordd, eftersom han inte sg ngra f aror. Han var kallt vredgad, eftersom en tmligen lg prst vgade s knda honom. Han vntade sig att Olvin skulle bli skrckslagen vid u pptckten att han vgat ta sig ton mot vrldens mktigaste man.

Olvin brydde sig inte om att svara. Istllet lyfte h an sitt gevr och siktade lugnt och utan brdska och ingen i hela f ljet fattade vad han hll p med. Sedan skt han och kulan trffade Emsako mitt i hjrtat. Som om han ftt ett knytnvsslag kastades Emsak o bakt och nr hsten samtidigt stegrade sig strtade han till marken, m en ena foten satt fast i Bl Tornet - 142 stigbygeln och han slpades efter djuret nr det i panik skenade rakt ut i natten, bort ver odlade flt och ngar. Alla djuren skrmdes av den dnande knallen, men vissa ryttare lyckades f styr p sina djur. D skt Olvin n en gng och sedan en tredje. Fljet frsvann bort ur fyrfatens ljusomrde. Och Olvin stack handen innanfr sina klder, tog fram patroner och fyllde magasinet. Detta gevr var ett av dem som Ervin bestllt och som Olvins mn stulit. Magasinet rymde fem skott. Om Ervin inte varit som paralyserad av det iskalla vldet skulle han hunnit rusa p Olvin medan denne laddade. Men h an stod dr nedanfr trappan som helt bedvad och bara stirrade. Han s tirrade p Olvin och sedan p tv lik, de som stupat fr Olvins tv sen aste skott. Hans egen hst hade flytt. De fyra hstarna vid vagnarna var dd sskrmda, men var

bundna och kunde inte fly. Du r en avgrundsande, sa han nr rsten bar. D u mste vara en djvul ur mrkret, som ftts i mnsklig kropp. Han skrek inte. Rsten var nrmast slapp och slad drig, efter alla de chocker han upplevt. Sedan: Var r mina barn?

Olvin pekade p honom med gevrets pipa och hn log. De lever, sa han. Jag har lst in alla tre och des sutom tv tjnare i en kldkammare utan fnster, s de kommer ingen va rt. Du mrdade den jag lskat mest i hela vrlden. Nej, det gjorde jag inte. Hon skulle inte ha skad ats. Det var elndigt uselt vedervrdigt dligt (och raseri flammade i h ans rst) att de inte hll henne bttre. Men de skulle inte ha skjutit henne. Det ville jag absolut inte. Med henne dd visste jag vad som skulle flja jag gav mig ivg. Skyll inte hennes dd p mig! Du lt gripa henne, ditt odjur, din vildbest skulle ha levt om hon s

du ltit henne vara. Och s sger du att felet inte r ditt! Ursinnet skt upp i Ervin och omtcknade hans fr nuft. Utan att bry sig om vapnet steg han uppfr trappan, rakt mot sin h atade fiende. Men denne svngde raskt runt vapnet och kolven trffade Erv in p hakan och vrkte honom p rygg i marmorkrosset nedanfr trappan.

Inga sna drskaper! varnade Olvin. Jag behver inget vapen fr att klara av dig. Tnk p dina tre barn, vill du verkli gen ha dem skjutna? Omtcknad tog sig Ervin p ftter och vacklade up pfr trappan. Nr han svajade frbi Olvin ville denne sttta honom, men han knuffade hatiskt undan honom och gick in. Oljelampor brann i rumm en drinne. Han gick Bl Tornet - 143 till kldkammaren och bultade p drren, ropade b arnens namn. Skrmda svarade de honom och bad att bli utslppta, men nyckeln var borta. Nu rcker det, sa Olvin. Ger du mig skatten? Du skall f skatten, svarade Ervin sprckt. Vad b ryr jag mig om skatten? Du blir nd ensam, hatad, frfljd. . Hll tyst! avbrt Olvin. Du pladdrar som en gam mal kvinna. Om du hade haft ngot frnuft s skulle inget ont ha ske tt. Du skulle suttit som lskad tempelherre i ytterligare femton r. Sedan skulle du varit hela denna vrlds andliga verhuvud. Du skulle haft ett gott liv. Du r en dre! Och du r en djvul, ett missfoster frn djupen! Pladdrande bytok, i djupen finns bara gldande magma, inga demoner. Jag inser nu att du aldrig riktigt frstt t vetenskapen. Du, liksom Argy, fortstter att tro p sagor. Nr era gudar do g flyttade ni upp er

vidskepelse till kosmisk niv, till en vintergatsan de, en vergudarnas vergud. Och ni tror fortfarande p djvlar i mag man. Du ger dig, allts? D skall vi ordna s att en av dina tjnare fr bud till smbrderna att skatten skall hit. Ervin sjnk ner p en stol och tittade trtt p hon om. Tror du p fullt allvar att. . .? Inget pladder! avbrt Olvin. Skatten skall hit oc h de skall stlla vpnade mn till mitt frfogande! Du och dina bar n r min gisslan! Nr solen gr upp skall jag ge order att Modertemplet ervras! Han skrattade lgt. Frbluffande hur fort saker frndras, inte sant? Nyss hade du tagit allt ifrn mig. Nu tar jag allt frn dig. Och nr ja g nu tnker p saken s sls jag av en mjlighet: Du har kanske mer kvar nere i ditt andaktsrum, fr s otroligt dum r du vl nd inte att du lm nar allt till brderna? Jo, fr jag r inte du. Sant, det r du inte. Och jag r lyckligtvis inte d u, fr det vore ju ett de. Men jag tror du r rtt fin p att ljuga, s nu gr vi ner och tittar i gmmorna. Ta tv oljelampor och g fre! Ervin protesterade, men Olvin krde gevrspipan s mrtsamt i hans

revben och han tog resignerat en oljelampa i varj e hand och gick fre ner i andaktsrummet i kllaren. Drinne fanns fortfaran de alla skpen, men nu var gudabckerna borta. Ervin hade istllet fyllt s kpen med andra bcker och ven med diverse skrp, som inte anvndes, m en som han inte kunnat frm sig att kasta. Bl Tornet - 144 ppna skpen! kommenderade Olvin. Ervin hade inte lngre skpen lsta. Han ppnade de bda drrarna p det strsta skpet och fstes t sidan av Olvin. Det r ffng mda att ska hr. Jag r inte som du. Jag ville uppriktigt ge allt till mina ordensbrder. Du r lika full av lgn som jag, hnlog Olvin och brjade metodiskt vrka ut saker ur skpet, rtt ut p golvet. Nej, jag r absolut inte som du, fr jag respekter ar mnniskor. Skert, skert! Du har berttat om din frstllni ngskonst under uppvxten, hur du knde att du spelade teater. Du levde i lgner hela tiden. Du stal bckerna. Du r ju en tempeltjuv, hge fa der! Och sedan fortsatte du ditt falskspel r efter r. Du r mer full av lg n n jag, s frsk inte gra dig bttre n jag. Det klingar falskt, du yrke slgnare! Han blddrade igenom bckerna, medan han hll g evret under armen.

Varje bok kte ver axeln utt golvet. Varfr gmmer du p sn smrja? Du tror ju inte p det. Du r en riktig skrpsamlare! Du liknar en gammal snuskig man jag knner, som har fyllt sin stinkande koja med bara skrp. Att m in hge fader skulle ha samma sjuka vanor kom som en verraskning fr m ig. Varfr hnar du mig? Du har ju vunnit. Olvin vrkte ut det sista ur skpet och en vas av keramik brast snder. Han fste undan skrvorna med foten och tittade hnfullt p Ervin. Sedan slog han hftigt igen skpdrrarna. Jag har mycket att ta igen, du narr, sa han lgt. Du skall f uppleva mycken smlek frn min sida fr allt du gjort mot mig. Jag tillhr inte de som glmmer. ppna nu nsta skp! Ervin ppnade nsta skp och drog sig t sidan. O lvin fortsatte att vrka ut skpinnehll p golvet och det hgg till i Ervin nr en skl, som inkpts av Ernjeli, brast i skrvor. Sakta ppnade han ns ta skp och sedan nsta. Du kommer inte att finna vad du sker, sa han. Du sger det, svarade Olvin, men du r fdd lgn are. Jag vet att du inte kan finna vad du sker, vidh ll Ervin lgt och ppnade det sista skpet, lngst bort i vnstra de len av rummet.

I skydd av drren lyfte han det gevr han beslagt agit fr Olvin. Han hade provskjutit det tv gnger och visste de ss kraft. Sedan hade han laddat det och hllt krut i fngpannan, fr ha n ville vara beredd p allt och visste att katastrof lg snubblande nra. Bl Tornet - 145 Sakta spnde han slagfjdern och inget avsljande klickande hrdes. Han lyfte fngpannas lock. Den lilla dosan var full med puderfint fngkrut. Medan Olvin hnsynslst vrkte ut innehllet i ett skp backade Ervin ut en bit i rummet och riktade vapnet mot sin fiend e. Han hll gevret stadigt i armhlan och krkte fin gret om avtryckaren. Flintan slog mot stlet, gnistor glimmade utet tnde inte. men kr

Vid ljudet vnde Olvin hastigt p huvudet och gav till ett utrop. Febrilt frskte han f gevret i skjutlge, men Ervin sp nde ter slagfjdern, medan hans brst drogs samman i ngest infr m jligheten att han skulle misslyckas. ter slog flintan mot stlet och ter g limmade gnistor. Fngkrutet antndes med en sjudande flamma och en rkstrle rusade t hger nr elden gick in genom det lilla fnghlet till krutkammaren. Sedan slog en flamma med ett dn ut ur mynningen. Gevret, nstan lyft, fll ur Olvins hnder. Med g apande mun stod han

upprtt och stirrade Ervin rakt in i gonen och de n yttersta hpnad fyllde hans ansikte. Sedan strtade han ledlst samman bland de hgar av skrp han s hnsynslst vrkt ut ver golvet.. 15 Nr de steg in i andaktsrummet lg Ervin fortfara nde p kn och hll Olvins dda kropp i sina armar. Hans klder var fl ckade av Olvins blod, men han mrkte det inte. Han grt. Ja, han grt ver den man han hatat med frblindande raseri. Varfr mste du tvinga mig? viskade han fortfara nde nr Argys starka armar lyfte upp honom. Fader, inte spiller du vl trar ver en sdan? sa Argy krvt. Om inte han varit skulle mnga nu dda ha levt. Han var e n ondskans fretrdare. Nej, inte ondskan. . . Han var en fnge i spelet, liksom alla vi andra. Endast Guds nd gr att jag inte blev han. Andra r bttre vrda dina trar, min fader. Vi b rt upp kldkammarens drr druppe. Dina barn r oskadd a, tjnarna likas. Lt oss nu lmna detta hus, fr vi har fortfarande myc ket att gra och det drjer inte lnge frrn solen gr upp. Det r illa att detta mste ske p sommaren, med dess korta ntter. Bl Tornet - 146 -

Jag tror inte, suckade Ervin, att en annan rstid skulle gjort dessa illdd mer uthrdliga. Mord r och frblir mord, a ntingen det r vintersolstnd eller sommarsolstnd. Du vet skert att jag inte menade s. Vi har kort tid p oss, just fr att natten r kort. Vid solens uppgng r kyrkans nat t slut och det kommer att vimla av folk verallt. De lmnade huset och lt de dda ligga kvar dr d e lg. Det fanns ingen frnuftig anledning att gra ngot med liken., tid en medgav ingenting i den riktningen. Ervin fann sina barn och tjnare vid vagnarna. Tjnarna var mycket frvirrade av allt obegripligt vld som passerat. En av dem bad att f hmta sin familj, att ta med p flykten bort frn demonbesatt omrde och fick lna en hst tt om. Den andre hade hstar fanns det go

inte ngon familj. Han kom frn sydliga trakter oc h dit skulle man ju bege sig nu. Argy avdelade en bevpnad vakt t Ervin och bad honom att skyndsamt mta upp vid templet. Sjlv mste Argy organisera mnga skilda aktiviteter och hade redan slsat dyrbar tid. Han stormade ivg p sin hst innan Ervin ens hunnit ntra sin vagn. Det syntes folk verallt under frden till Hgaltar ordens tempel vster

om staden. Vldsamheterna vid Olvins hus och vid Ervins hus hade vckt upp praktiskt taget hela Medrel. Knappast ngon a v kyrkans folk lg kvar i sngen. Men lyckligtvis samlades de flesta i trakt en av Modertemplet, fr att f information och handlingsorder dr. Nr han anlnt till ordenstemplet hamnade Ervin r askt i centrum fr allas intresse. I sin egenskap av Modertemplets h gste hade han en naturlig auktoritet i de flesta sinnen, man vntade sig att han nu skulle reda upp i all den oreda som fanns och leda uttget. Men Erv in visste nnu inte vad Argy bestmt och knde sig mer utanfr n innanf r det som skedde. Han blev dock informerad av en av Argys nrmaste m n, en smvxt man vid namn Joinri. Denne hade ftt order frn Argy att h lla Ervin fortlpande informerad och brjade omgende med sin uppgift, genom att tala om att man nu varit runt vid alla smedjor och samlat in g evrsritningar. Inga ondiga ledtrdar fr vapentillverkning skulle lm nas kvar. Vidare hade man samlat ihop alla sprngmnen ma n hunnit producera och hll nu p att tillverka bomber. Avsikten var att en elitgrupp skulle minera sydgende vgen nr de sista gett sig ivg . Minera? utbrast Ervin. Rcker det inte med mord nu?

Bl Tornet - 147 Vi skall inte mrda, kre fader. Vi tnker flla tr d och p andra stt blockera vgen. Om ngon brjar rja upp skall bo mber explodera en bit ifrn och skrmma bort vgrjarna. Han berttade att mngder av folk redan hade get t sig ivg och ttfolket hade ftt kartor av Argy. Man skulle flja vgen r tt lngt mot sder, men sedan vika sterut, passera floden ver en bro, so m sedan skulle sprngas, varefter man skulle vika mot sydost fr att undvik a ett samhlle till vilket vgen ver bron ledde. De trakter man ndde utgjordes av stora hedar, of ruktbara och nstan aldrig beskta. Nr man lngt senare ndde fram t ill skogar och berg mste vagnarna verges, men vid det laget skulle frrd en ha minskat och man kunde klvja terstende last p hstarna. Endast dimmiga rykten och myter hade ngot att bertta om de trakter man s kulle bege sig in i, men dr borde man f vara i fred e fr att man skulle tminstone nog lng

kunna organisera frsvar mot eventuella framtida angrepp. Ervin uttalade sin frvning ver att man samlat s mycket folk, men Joinri frklarade: De allra flesta vet ju inte vad det handlar om, m en de fljer dig. De

kan inte tnka sig att Modertemplets herre handla r fel. Vi sprider ryktet att mrkrets makter vuxit sig frkrossande starka och hller p att verta hela Medrel. Du leder uttget ur frdelsen och skall l eda ditt folk till ett av gudarna utlovat land. S? log Ervin sorgset. Det r vad jag blivit: En s ymbol? Utan mig som en sorts talisman eller amulett hade ni aldrig kunnat f till stnd en sdan folkvandring, antar .jag? Joinri gav honom en skarp blick. Du r allas vr fader, inte ngon dd symbol. Om du symboliserar ngot s r det liv. Hr rder ju nu bara dd. Men Ervin blev betnksam ver att en s stor majo ritet fljde med p flykten, utan att veta vad det handlade om. Hur s kulle man kunna lita p deras lojalitet? Mot det sade Joinri att Ervin var o ch frblev folkets garanti att allt var rtt och riktigt i detta uttg. Drtill k om att Hgaltarorden hade hg aktning och betraktades som Vktarens barn. Att misstro Hgaltarorden var nrmast en hdelse, det var so m att misstro den urldriga och heliga gruppen Bl Tornets Vktarbr der. Och nr han nu nmnde dessa ville Joinri ocks m eddela att en kurir hade snts till Hgaltarordens tempelbygge i berg en, fr att ge folket dr

order att genast bege sig bort. Bl Tornet - 148 Kuriren hade fljt samma vg som den rliga vallf arten brukade ta, det vill sga landsvgen sderut och sedan t vster p en smal vg, som bara anvndes vid varje sommarsolstnd. Men folket vi d rymdskeppet skulle inte frdas den vgen i motsatt riktning. Istllet skulle de bege sig mot sydost, frst genom bergsterrng och sedan ver hgsltter. De borde kunna ta sig fram fort genom sdan terrng och sk ulle komma ifatt folkstrmmen en god bit sderver. Rymdskeppet stod skert dr det stod. Ingen skull e knna till ndppnaren. Mnga r senare, s menade Argy, n r man hade ntt en hg teknologisk niv i exilen kunde man snda en exp edition till rymdskeppet och ta sig in i det. D var tiden mogen. Jag tror inte, sa Ervin, att tiden r mogen p hu ndra r nnu. Vi mste frst sjlva ha ntt dithn att vi frstr vad vi ha nterar, innan vi vgar aktivera rymdskeppets centraldator. Och sedan t erstr frgan om vi br ta de sex jordmnniskorna ur stasis. Det, sa Joinri, verlter jag t visare mn att be stmma. Ervin suckade tungt och tittade lnge p honom. Fel, min son. Hela folket br ha ntt en sdan ni v av kunnighet och

visdom att det r folkets helhet som fattar beslut et. Fr fljden av att ta jordborna ur stasis kommer att berra hela folket. Joinri bugade sig. Det verlter jag t din visdom att styra oss till. Ervin lmnade honom och skte rtt p sina tre ba rn. De hade hamnat hos en prsterlig familj, som brukade umgs med Ervins familj. Prstfrun var ldre n Ernjeli varit och hade fem barn sjlv. Hennes namn var Sesin. Nr Ervin kom fram till henne neg hon djupt, i res pekt infr templets herre, s van hon n var att umgs med hans fami lj. Sesin, sa Ervin. Jag ber dig att ta hand om mina barn som om de varit dina egna, om ngot skulle hnda mig eller om mi na plikter kallar bort mig frn barnen fr kanske mycket lng tid. Hon lovade, men var frbryllad. Mest frbryllad va r hon ver att Ernjeli inte syntes till. Ervin tvekade, sedan tog han hen ne avsides s att varken barnen eller ngon annan kunde se dem. Han ber ttade fr henne att hans lskliga Ernjeli, hans livs ljus, hade ftt ge sitt li v i kampen mot de onda makterna. Nr han berttat kunde han inte lngre lgga band p sin smrta utan brast i grt. Hon grt ocks, i smrta och fr tvivlan, fr hon hade hllit varmt av Ernjeli. Men sedan t templets hge herre nr hon sg at

grt som ett vergivet barn rm och brjade tala Bl Tornet - 149 -

rrde hon vid hans a

trstande och han grep tag i henne och grt ut si n svidande sorg. Dr stod de och grt nr Argy slutligen fann dem. Fader, sa Argy i tafatt ton. Kre fader, jag lider med dig. Men vi mste skynda. Se, solen stiger snart ver synrand en och vi kan inte drja lngre. Kyrkans hgsta vntar i Modertemplet och tror att du skall komma dit och leda dem, men vissa har brjat misstro dig och vill organisera en interim hgsta myndighet. De har ftt lmska anin gar att du inte r p deras sida. Ervin fick grepp om sig sjlv. Han hll fast Sesin och frmanade henne att nnu inte lta barnen veta att deras mor var b orta. Lt dem tro att hon rest bort. Jag litar p dig. V rda dem vl. Jag r nu kallad t annat hll. Han fljde med Argy mot ordenstemplet, dr folkm ngden nu hade minskat betydligt, medan Argy talade om att min rer redan placerade ut sina sprngladdningar. Vi skall lta det bli en eldorkan bakom oss, sa h an, s att ingen vgar flja oss. Men jag skulle nskat att vi haft human are medel. I bckerna

stod att rymdskepp hade mnga stridsmedel, ven humana. Smnbomber nmndes. Vi skulle haft ngot sdant. Det slr mig just, sa Ervin, att det kanske inte a lls r ndvndigt att vi ger oss ivg. Se s mnga vi ftt p vr sida, bar a fr detta att jag r nst hgst just nu allra hgst aktas som helig och och att vr orden betr

okrnkbar. Vi kunde ju istllet ta makten och lta det kyrkliga vldet fortstta, medan vi vr sida fortstter vr verks amhet. Jag tror att jag nu kunde bli rkebiskop och sedan. Fader, avbrt Argy, det dr lter riktigt, men det skulle inte g. Vi r dock en liten grupp plitliga. Mot dig har du mng der av andra biskopar. De r inga dumhuvuden. De skulle brja undra och de r mktigare n du nr de enas om att du har underligheter fr dig. D e skulle brja underska och bli allt misstrognare. Fruktan fr besatthet li gger p djupet. Glm inte biskop Javal Dorida Kasata och hans flje om trett iosju man. De var alla hga, ansedda som heliga. Men de fll fr demone rnas frstligheter och det vid sjlva hgheliga Bl Tornet. De blev radia kfrgiftade till dds, allts. Du r inte hjd ver alla misstankar, kre fader Ervin-Javal. Men se s mnga som fljer oss nu. Nu, ja. De vet inte. De r lttledda, som alla oku nniga. Just drfr

mste vi fra bort dem och ge dem kunskap, sedan blir de inte s lttledda. Sedan blir frskocken vips till individer, tnkande , fria. Fader, om vi stannade hr s skulle alla dessa, som s ltt ser dig som ljusets symbol, Bl Tornet - 150 lika ltt se dig som mrkrets, nr mktiga biskopa r och tusentals prster hela kyrkan vnde sig mot dig. Lt oss g nu!

De gick vidare och sg hur vagnar, fullastade, rul lade bort mot skogarna och landsvgen mot sder. Alldeles fr mycket, muttrade Argy. Nr vi till sl ut verger vagnarna kan vi inte klvja allt p hstarna, hur mnga hs tar vi n lagt beslag p. Men vi kan lgga mycket i demarken och hmta s enare. Vi kommer att f improvisera. Solens ljus strmmade frn ster. Lngt borta hr des lursttar och det dundrande ljudet av gonggonger nr Modertemplet hlsade dagen. Ervin sadlade sin hst, men hngde inga frrd p den. Han steg i sadeln och sg sig omkring. Fortfarande kom enstaka mn niskor i riktning mot ordenstemplet. Rid nu, fader! Vi tcker tertget. S snart de si sta av vrt flje har lmnat omrdet brjar vi gra vgen oframkomlig. Vi kan inte helt bortse

frn att hga herrar beslutar sig fr att du mste hmtas till Modertemplet, om s med vld. Kyrkan kan brja knna hotet som alltfr stort och d r du lovligt villebrd. Ta vl hand om mina barn, sa Ervin. De r med dig, svarade Argy. Men jag lovar att s kydda dem med mitt eget liv om du inte r till hands. Utan ett ord mera vnde Ervin hsten och satte de n i rask trav. Snart befann han sig inne i skogen och passerade gend e, ridande och mngder av vagnar. Nr han en stund senare ndde de tv vagnar som tillhrde honom sjlv red han en stund bredvid dem och talade med sina barn. Han berttade att han mste ge sig ivg p ett mycket viktigt uppdr ag och kanske skulle bli borta lnge, men de skulle inte vara oroliga. Argy skulle skydda dem och de hade ven Sesin att ty sig till. Han ville grta, men fick inte. Med ett leende och en gest tog han farvl av dem och fick sedan hsten i rask trav igen. Ha n skulle, det visste han sjlv, aldrig mer f se sina lskade barn. Men det han mste gra var viktigare, ondligt mycket viktigare, n att vara h os barnen. Han passerade fler och fler av uttgets folk och h ade ridit lnge nr han

hrde hur ngot dundrade till, svagt och fjrran b akom honom. Argys elitfolk hade brjat flla trd, genom att helt enk elt sprnga dem. Om fler av folket beslt sig att flja tempelherren s var de nu frhindrade. Bl Tornet - 151 Ngonstans mste man dra slutstrecket under siff erkolumnen och det drogs nu av frsande stubiner. Han hll nstan p att trava frbi den obetydliga avfarten, men stegrade hsten och vnde den. Ngon ropade efter honom, men han vnde sig inte om och snart var han lngt borta frn allfarvgen. Han var p vg mot Bl Tornet. Under den lnga ritten var han mnga gnger fres tad att stta hgre fart, men lt bli. Han ville inte pressa sitt goda riddjur i ondan och trodde inte att ngon skulle hinna upp honom. Man hade sett att han vek av mot bergen. Vilka so m sett det visste han inte, men om det varit ngon ur ordenskapet s sk ulle han ha blivit ikappriden efter bara en kort stund. De skulle ha frgat vad han mnade gra och han skulle ha svarat att det var en hgh emlig plan mellan honom, Argy och ett ftal andra. De skulle d ha lmnat h onom i fred och Argy var lngt borta, fr lngt borta fr att bli informe rad.

Men eftersom ingen ridit ifatt honom mste de, so m sett hans avfart frn den rtta vgen , ha varit lgre prster eller helt oinformerade. De hade bara undrat varfr deras ledare red undan. D e skulle skert nmna det fr andra och frr eller senare skulle det n Argy och dennes nrmaste mn. Och Argy skulle genast frst. Javisst skulle han frst, men d var det frsent. Solen stod hgt p himlen nr han ndde det sista passet i bergen, fre den plat dr Bl Tornet vilade. Dess vldighet re ste sig blglnsande i solljuset, men Ervin tittade inte p det. Istllet ti ttade han p ett alldeles ovntat hinder, som satt p en sten just dr klyvn ingen i berget mynnade ut till sltten. Det var en man, kldd i den enkla dr kt, som visade att han tillhrde Bl Tornets Vktarbrder. Han hade vnt sig delvis, nr han hrde hovslagen . Nr Ervin steg av hsten reste han sig och bugade, dock inte srskil t djupt. Brdraskapet uppfattade sig som fristende, inte underordnat M odertemplet. Ervin hlsade honom vnligt och sade sig ha ett h gheligt uppdrag fr kyrkans hgsta kretsar. Sllsamma ting hade hnt, som fordrade att han beskte gudarnas boning. Den andre tittade stint p honom och svarade i strv ton:

Hr har ocks hnt sllsamma ting. Vi har hrt d undrande knallar i natten och funnit dda mn, med blodiga sr. Tem pelfolk, allesammans. Och slutligen red en mngd prster ur den dr nya Hgaltarorden i rasande fart mot sder. Vad r det fr gudlst vld de frt hit? Bl Tornet - 152 Demoner har tagit makten, svarade Ervin. Jag m ste be gudarna om rd. H! kom det frn den andre. De tiger, de. Vad vi brder vet s har de lmnat t mnniskorna att styra och de gav oss en fri vilja. De stiger inte ut frrn vrlden str infr sin dom! Vill du se till min hst? avbrt Ervin. Nr han sg den andres avvisande min tog han up p ett krus vin ur sin kldnads stora fickor t att ta och dricka, han hade tagit med sig lite

frutom litet rter av olika slag nr han lmnade sitt hus fr alltid. Vin r fr drinkare, sa den andre fraktfullt. Sed an nr fr andra n rkebiskopen ensamma beska Bl Tornet? Sedan i natt, svarade Ervin. rkebiskop Emsako r dd. Den andre blinkade inte ens. Vad som hnde utanfr bergen och Bl Tornets sltt var struntsaker fr ordensbrderna. Ni frndrar, ni, sa han. Men Bl Tornet frndra s inte i evighet. Det

sover, liksom gudarna sjlva. Vi brder, vi vet ln gt mer n ni. Vi ser stillhetens mening och icke-handlingens kraft. Ervin svarade inte. Han brjade g och vntade si g att den andre skulle frska hindra honom. Men den andre brydde sig i nte om honom, utan fste bara hsten med ett rep vid ett klipputsprn g och sjnk sedan ter ner p sin sten, vntande som han gjort i hela sitt liv och som brder gjort i sekler fre honom. Vntande p ingenting alls, fr hr hnde ingenting och ingenting skulle heller hnda frrn tidens nde h ade ntts. S sade Vktarbrdernas egna skrifter. Det var en god bit att g ver sltten, ungefr tv tusen meter. Han kunde ha ridit nda fram, men ville inte lmna hsten n da framme vid skeppet. Och n sedan, om det var tvtusen meter? Han ha de gott om tid. Han hade hela sin terstende tid till frfogande, om man r tt tnkte efter. ven om Argy nu snt ut frfljare och dessa pressade sina hstar till det yttersta s skulle de komma frsent. Nr han slutligen var framme vid skeppet gick han till den fena, som var vnd t norr. Han steg upp p den stora, runda sk iva, som fenan vilade p, och gick till den sida av fenan, som lg t vster. Hade ngon mnsklig fot p tvtusen r trampat p denna metallplatta? De t hade i s fall varit en

vanhelgelse. Han kisade bort mot bergspasset, men kunde inte se srskilt mycket p s lngt hll. Om vakten drborta hade syn som e n rovfgel skulle han vl undra vad tempelherren tillt sig just nu. Bl Tornet - 153 Ervin tittade p den tunna linje, som markerade e n rektangel av en normal drrs storlek, och tittade sedan p den tal lriksstora skiva, som var inflld i metallen dr bredvid. Han stack in finger topparna i de tv slitsarna och brjade vrida motsols. Denna metall rostade inte. Den var helt korrosion sfri och behvde inte ngra smrjmedel. ven efter tvtusen r vred sig skivan utan nmnvrt motstnd, mellan sm klicklgen. Han vred skivan var efter varv och nr han roterat den fem varv ndde den ett slutlge. Han satte hgra handflatan mot den och tryckte till. Han fick tynga till orden tligt, men sedan sjnk den in och det kndes hur ngot knppte till. Frn rektangelformen bredvid kom genast ett hrbart klickande. Ervin slppte s kivan, som strax kte ut igen. Om man ter ville utnyttja ndppnaren ms te man n en gng rotera den fem varv motsols. Han tittade p rektangeln. Lngst ner syntes en f em centimeter bred

springa. Hans hjrta kade takten s att han knd e varje slag i bde halsen och ronen. Sakta bjde han sig ner, stack in sina krkta fingrar i springan och lyfte. Det krvdes ingen strre anstrngning fr att lyft a luckan. Den gled uppt i sina falsar och blev kvar i uppfllt lge. I nnanfr fanns en knappt meterbred kammare, ngot mer n tv meter hg. Den hade bara tre vggar, fr dr den fjrde skulle ha funnits fanns en smal trappa, som steg in mot skeppets vldiga skrov. Ervin sg sig omkring t alla hll, en sista gng. Sedan steg han in i det trnga utrymmet och sg genast den strmstllare han lst om. Han rrde vid den och stirrade sedan upp mot taket. Taket i kammaren och taket i hela trappan lyste blndfritt, ett milt, gulvitt ske n. Nr han tittade nrmare efter sg han att ljuset kom frn sm plattor, lag da i fljd. Han hade lst om detta, lst gng p gng nda sedan han var tj ugotre r. Nu fick han ntligen se ljuskllor av detta slag. Men han vnde sig ter mot drrppningen, grep o m luckkanten och drog ner den. Luckan slts och lset knppte ige n. Han gned handflatorna mot varandra och andades djupa andetag, men hj rtat bultade upphetsat. Luften hrinne var vanlig luft. En del ytterluft ha de vl trngt in nr

luckan ppnades, men redan frut hade hr funnit s normal luft. Det skulle det inte finnas inne i skeppet sjlvt. Han gick uppfr trappan och ndde till slut en avs ats, dr det fanns en drr. Bredvid denna fanns en box. Han fllde upp locket och tryckte in en stor knapp. Genast hrdes ett vsande ljud och m ot fotsulorna knde han en ltt vibration. Fr en stund frundrade han sig ver att mekanismer, Bl Tornet - 154 motorer och kraftbatterier kunde vara felfria och hgfunktionella efter tjugo sekler, men han fick inte lng stund p sig att knna frundran, fr en grn lampa tndes, en fyrkant av ljus. Han satte f ingrarna mot den, tryckte, och drren gled uppt och visade ett rum innanfr . Han steg in och tittade p tre rymddrkter. Det va r de frsta rymddrkter han ftt tillflle att vidrra, s han vidrrde dem rtt lnge innan han samlade sig till fortsttningen. Stngaren till drren fanns dr han visste att den skulle finnas. Nr drren slts slocknade ljuset i ndtrappan. Han ti ttade p en panel, dr en text p en rdlysande ruta varnade fr att skeppe ts inre var gasfyllt med den gas, som frhindrade all korrosion. Han tryckt e in knappar och inne i skeppet startade maskiner, som sakta bytte ut gif tgasen mot normal jordisk

atmosfr. Och en tanke slog Ervin: Ponera att slktet hr var olikt slktet p Jorden, s att han inte kunde andas jordisk atmosfr? Men d borde Profeten ha nmnt ngot om det. Profeten, Roslan Vadje, hade vistats hr fr tvtu sen r sedan. Om han burit andningsmask eller liknande borde det ha n mnts. Eller? Ervins hand darrade litet nr den bringade innerd rren att ppnas. Ljus. Och en bjd korridor, som fljde skeppets sk rovform. Han steg ut ur luftslussen och tittade sedan p ngon, som st od till vnster. Ngon eller ngot? Det var Vktaren. Modertemplets Vkt are, men upprtt p sina stora ftter. Ervin tog ett steg bakt, instink tivt. Men sedan drog han in luft och gav ifrn sig ett andlst litet skratt. E n robot, en av de allservice-robotar skeppet frfogade ver. nda sedan han var litet barn, ja, s lngt tillbak a han kunde minnas och antagligen frsta gngen frn sin moders famn, ha de han sett Vktaren vila p Altaret. Fr honom, tminstone fr hans omedv etna skikt, var varje robot av den modellen Vktaren. Men hr stod en annan robot, upprtt. r du aktiv? frgade han helt ondigt, fr han ha de lst p noga och visste redan. Ja, jag r aktiv, svarade roboten med samma rst Vktaren anvnt i

tempelsalens natt en gng fr lnge sedan. Den hade aktiverats i samma stund som han lt de n korrosionshindrande gasen evakueras. Den ingick i ndppnarsystemet och stod till hans disposition. Behvde ngon anvnda ndppnaren frelg ndlge och d behvdes en robot kanske som hjlp. Flj mig till kommandocentralen, beordrade han. Bl Tornet - 155 Fr mig till kommandocentralen, rttade han, eft ersom roboten naturligtvis stod stilla och var beredd att flja ho nom. Det gllde att hela tiden hlla i minne att robotar , hur perfekta de n m vara, bara r arbetsredskap, maskiner, verktyg. D e lyder, men de lyder bokstavligt. Roboten frde honom till det rum i nrheten av sk eppets fr, som utgjorde den centrala kontrollen. De kte hiss rak a vgen upp och steg in i ett cirkelrunt rum, som upplystes av blndfria tak plattor. Det fanns instrumenttckta paneler runt hela rummet, men p anelerna lg slckta. Endast en enda liten ruta lyste med klart sken, so m tecken p att skeppet inte var helt avstngt. Den hade kanske lyst i tv tusen r. Gudalampor, tnkte Ervin. Verkligen gudalampor. Han gick runt i rummet och studerade alltsammans . Redan fr mnga r

sedan hade han studerat bilder av ett sdant kont rollrum och lrt in vad instrumenten hade fr ndaml och hur de manipu lerades. Men han skulle inte behva sitta p en stol och trycka p knappar . Alltsammans skttes av en autopilot ven om han mste aktivera denna j ust genom att sitta p en stol och trycka p knappar. Han stannade vid sagda stol, satte sig och tittade p tangentbordet. Dess knappar var mrkta med stenografiska tecken och han hade studerat en bild av detta tangentbord otaliga gnger och lrt in symbolerna. Han kunde lsa tangentbordet, liksom han kunde lsa Roslan Vadjes dagbok. En autopilot, en styr-robot, kunde naturligtvis dir igeras med muntliga kommandon, men muntliga kommandon kan vlla m issfrstnd. Skriftliga kommandon r tidsdande. Koder gr snabbt. Dett a var en styrpult med koder. Lngsamt, medveten om att detta var ett ofrlikne ligt gonblick, lyfte Ervin hgra handen och frde pekfingret till en ta ngent, den tangent som aktiverade hela kommandocentralen och vckte gu daboningen i dess helhet till liv. Han tryckte ner tangenten. Och Bl Tornet vaknade upp ur sin tjugo sekler l nga smn.. 16

Ljus i alla frger strlade upp p panelerna. Stora skrmar tndes och visade symboler, som var meningsfulla om man k nde till dem. Och samtliga HV-skrmar runt vggarna tndes. Holovi sion, som visade bilder av vrlden utanfr lika perfekt som om de varit kr istallklara fnster. Om Bl Tornet - 156 man steg intill en sdan skrm kunde han se upp t, nert och t sidorna, precis som genom ett fnster. Dessutom kunde ha n dirigera skrmarna och ta in fjrran detaljer i frstoring. Autopilot? frgade han. Autopilot, svarade en djup och behaglig stmma ur luften. Var han n gick inom rummet skulle den rsten h ras som om den talade alldeles intill honom. Alert A, sa han. Alert A, bekrftade rsten. Han funderade. Hr satt han, en utbling, kldd i sin kyrkliga drkt. Om skeppets chefspilot, dess styr-robot, haft tankef rmga skulle den ha reagerat med hpnad: Hall dr, vad r du fr en? Hur har du kommit in och vad hller du p med? Robot drborta, slng u t honom! Men ven en aldrig s fullndad superdator r bar a en maskin och den accepterade honom som sin herre, eftersom han g av order. Den skulle lyda

honom blint, ta hans ord bokstavligt. Kanske med vissa reservationer, fr den hade antagligen skerhetskretsar mot galensk aper. Han kunde ge autopiloten order p muntlig vg, d en mjligheten fanns, eftersom en order kunde vara s brdskande att m an inte ville anvnda kodordet. Men kodtangenterna anvndes i frsta h and, eftersom de inte kunde vlla missfrstnd. Det mnskliga sprket r redundant, det vill sga det har ondiga element, verfldiga ord. Robota r, som skall styras muntligt, mste ha tolkningskretsar med variabler av mnga slag, men nd kan en robot tvingas begra definitioner av f lertydiga ord, s att den avsedda definitionen bestmmes. Ervin vnde sig mot styrpulten och hll hgra han den ovanfr tangenterna. En erfaren astrogator kunde spela p tangenterna som p ett musikinstrument, men Ervin var ovan. Med pekfing ret slog han in sitt budskap till gudarna, de gudar som nu var vakna. I ord skulle det sagts: Ta upp oss! P skrmen ovanfr pulten tergavs de tecken han slagit och nr han sedan slog summatangenten stllde autopiloten en frga i kod inunder: Anhllan om klockslag K. Ervin svarade: K r nu. Och skeppet verkstllde hans order.

Skyddsfltet, osynligt men ogenomtrngligt, slog ut kring skeppet. Sedan gick de mktiga drivaggregaten igng och d et para-gravitionella fltet tog skeppet i sitt grepp. Ervin knde inget ryck, inget sug, eftersom hela det vldiga skeppet var avskrmat frn gravi tionella, centrifugala och Bl Tornet - 157 centripetala krafter. Varje atom av skeppet och al lt inom det utgjorde en egen kosmisk helhet. Vktarbrodern vid ingngspasset stod upprtt och skrmade bort solljuset med sina hnder. Avstndet var stort, m en han hade bergsbons skarpa syn och var oroad av att han inte p lnge hade sett den dr lilla figuren, som var Modertemplets biskop. Han kunde ha svurit p att mannen bestigit en av de stora skivor, som gudab oningen vilade p. Men var det mjligt? Att ens snudda med fingrarna vid gudarnas torn var en otnkbarhet. Starka tabun gjorde blotta tanken til l ngot knslomssigt motbjudande. Och att g p en del av gudatornet, stta sina ftter p det han kunde inte tro att han sett rtt, men nd sku lle han kunnat g ed p det. Han hade sttt upprtt nda sedan han sett d et orimliga, men den lilla figuren syntes inte lngre och han knde en vxan de oro.

Han hade ltit Modertemplets herre passera, ven om det var emot gamla seder att ngon, vara vem det vill utom rk ebiskopen, beskte Bl Tornet. Man gjorde bara inte s. Prst eller profa n, hg eller lg, det gjorde ingen skillnad. Aldrig tidigare hade ngon ensam, frutom allts rkebiskopen och denne sllan, beskt gudatorne t. Han hade inte frrn nu insett hur helt emot skick och bruk och gamla sed er det var att tempelherren beskte platsen. Och i denna natt hade otroliga ting hnt. Vad had e orsakat dessa dnande, vitt ekande knallar? De hade hrts nda till ordensklostret en mil vsterut och nr han sjlv anlnde fr att avbyta nattens vakt hade andra medfljt och spritt sig bland bergen, fr att under ska. De hade funnit dda prster, prster med Modertemplets drkt oc h med Hgaltarordens drkt och med frfrliga sr i brst eller huvud. D emoner mste ha hrjat bland bergen i denna natt rade han, fr den ledde och vid den tanken dar

direkt till en annan tanke: Vad var det han ltit p assera? Var det s skert att den, som passerat, var vad han sg ut att vara ? Det spratt i hans ben. Han ville rusa mot gudatorn et, men visste inte om det var s klokt. Kanske borde han tillkalla andr a? Men sedan fldade

beslutsamhet genom honom och han vnde sig mot hsten, lossade repet som hll den och satte foten i vnstra stigbygeln. Men just d hrde han gudarnas rst. Nr det para-gravitionella fltet kolliderade med det naturliga gravitationsfltet, trngde in i det, brt mot det och bjde det uppstod en vibration som till strsta delen lg p infraljudets ohrbara niv, under 20 Hertz. Men vad som hrdes var ngot helt enormt och vktarbrodern Bl Tornet - 158 vacklade bakt frn hsten och stirrade med vitt uppsprrade gon mot Bl Tornets talande mktighet. Det var som skor bortom bergen, som det nstan bedvande bruset av vldiga vattenfall och det malande, mullrande, all genomtrngande dnet av en jordbvning. Sltten skalv, bergen darrade, n r det paragravitionella fltet oemotstndligt bjde planetens eget gravita tionsflt och lyfte tusentals och ter tusentals ton, som legat stabilt p klippgrunden nda sedan historiens gryning. Runt om bland bergen vnde sig mnniskor mot de t genomtrngande dnet och stirrade, utan att tro sina gons vittnes brd. Bl Tornet lyfte. De runda skivorna svngde uppt och lade sig mot fe nornas ytterkanter, fr att

minska luftmotstndet. Sedan brjade det flyga m ot skyn och dess hastighet kade ngot alldeles oerhrt. Lamsiagna av undret lg de p kn. Deras lppar r rde sig i ljudlsa bner medan deras gon fljde gudarnas torn, nr det med rytande tordn steg till himlens hjd. Men Ervin hade haft fel nr han trott att han hade gott om tid. Nr han red in p vgen mot bergen blev han observerad a v en ryttare, som hade till uppgift att rapportera bakt hur det gick fr t ten. Ryttaren nmnde vad han hade sett, nr han litet senare avgav sin rapp ort och det drjde inte lnge frrn Argy fick vetskap. Argy frstod. Ensam, eftersom alla ordensbrdern a behvdes fr att leda folkvandringen, begav han sig ivg mot bergen oc h han pressade sin hst hrt. Han hade hunnit nda upp till bergspasset n r det vldiga dnet fick bergen att darra och i nsta gonblick skenade Er vins hst honom till mtes i vild skrck. Argy hade all mda i vrlden att hlla sin egen h st. Han vrkte sin mantel ver dess huvud och lyckades p s vis hin dra den frn att bara ta betslet mellan tnderna och skena. Och sedan stir rade han ut ver sltten och sg det rytande rymdskeppet lyfta.

Hans blickar fljde det nr det accelererade till a llt hgre hastighet. Det krympte snabbt samman till en glimmande punkt o ch sedan var det borta i den skimrande bl rymden. Han fick inte fram ett ord. Inga ord i vrlden kunde terkalla skeppet han befann sig redan utom ord frn Ervin och

utanfr atmosfren. Sammanbitet tyst vnde Argy hsten och nr den var lugn igen tog han bort manteln. Sedan styrde han kosan tillbaka. Ngot senare fngade han in Ervins hst och tog den me d sig. Hstar kunde man inte f nog av och Ervin sjlv skulle vl knappast ha anvndning fr sin hst lngre, nu nr han frfogade ver ett stjrns kepp. Bl Tornet - 159 Argy tnkte, bistert, att detta borde vl fullstnd igt frlama kyrkans folk. I tvtusen r, under slktets hela historia, hade B l Tornet legat p stensltten bland bergen. Ingenting i Vrlden var s plitligt som att gudatornet lg druppe bland bergen. Men nu had e gudarna lmnat Vrlden. Ja, kyrkan borde bli helt frlamad efter d etta. Senare, men frhoppningsvis lngt senare, skulle vl kyrkan frknippa folkvandringen med gudaflygningen och det kunde bli antingen positivt eller negativt: De kunde tro att gudarna vergivit Vrlden drfr att

demonbesatta mnniskor flytt Den Heliga Staden eller tro att gudarna ingivit en utvald folkmngd att vandra bort. Kanske, tnkte Argy kallt strategiskt, borde man f rska sprida rykten om det sistnmnda. D kunde de flyktade bli uppf attade som ett utvalt folk, gudarnas eget folk. Han mste nog fundera li tet p den saken och lgga upp en plan, som skulle ge dem mjlighet at t skaffa ett status som skyddade av gudarna. Inget ont som inte har ngo t gott slpande i tminstone allra yttersta stjrtspetsen. Och nnu en tanke singlade upp ur djupen i honom : Kanske kunde man inom en relativt sett nra framtid konstruera en r adio, med vilken man kunde etablera kontakt med Ervin i rymdskeppet. Vad Argy kunde frst mnade Ervin inte lmna planetsystemet, utan bar a hlla skeppet otkomligt fr mnskligheten, tills denna var mog en att besluta vad man skulle gra: Ta de sex jordborna ur stasis och TTfrbinda Vrlden med Jorden, eller bara behlla skeppet och bygga egna eller ngot annat. Rymdskeppet borde bli stationerat inom radiorck hll och kunde man bara kommunicera med Ervin. . . Ja, Argy visste at t han frut kunnat resonera ver Ervin till sina egna linjer, det bord e g fler gnger. Skeppet

var bara tillflligt otkomligt. Och med litet bttr e humr fortsatte Argy sterut frn bergen fr att frena sig med sitt fol k. Men Ervin hade ingen som helst tanke p att ta ko ntakt med sitt folk igen. Han hade gtt i exil utan tervndo. Folket var inte moget att f tillgng till detta stjrnskepp, som representerad e det yppersta av jordisk vetenskap den gng det snts ut. Nu var det san nolikt en antikvitet fr jordborna och Gud allena kunde veta vad Jorden n umera hade fr vetenskap. Kanske hade Jordens folk valt en helt annan kultur utveckling n den teknologiska sedan skeppet snts ut. Kanske fann s inte jordfolket kvar. Intet r fr evigt och ven hgstende kulturer ka n utplnas av faror som det inte knner till och drfr inte kan bemta. De sex i stasis. . . var de sex? Vad hade hnt med Roslan Vadje? Bl Tornet - 160 Ervin mnade ta reda p den saken, men frst gav han order till autopiloten att lgga skeppet i omlopp ver poler na, s att Ervin skulle f se hela Vrlden vrida sig nedanfr. Och han blev s om trollbunden vid synplattorna och glmde att bde ta och sova lls gonen formligen ti

fll ihop p honom. Under sista natten p Vrlden s yta hade han inte sovit,

nu ville kroppen inte lyda hans vilja lngre, hur f ascinerad han n var av att se hav och kontinenter frn rymden. Han frgade sin robot (som han frankt dpte till C harlie efter Vadjes namn p tempelroboten) var han kunde sova, blev visad de sm hytter som tillhrde besttningen och vertog Vadjes. Nr han vaknade stod Charlie kvar dr han (den? det?) sttt fre insomnandet. Ervin begrde att f mat och robote n anskaffade mat. Frst ville den ha hans nskeml och fick d rabbla upp en matsedel. Ervin frstod inte mnga av termerna, men valde en gr tfrukost och den smakade honom bra. Han tervnde till kommandocentralen och slog si g ter ner vid HVskrmarna. Det kndes mrkligt att sitta p en stol och knna att nert var mot golvet, samtidigt som Vrlden vred sig fr amfr honom med sitt nert . Men han vande sig fort. Utan att han visste det hade Argy och andra ur or denskapet observerat den rrliga stjrnan och insett vad den var. De k nde sig trygga med tanken att rymdskeppet stannat kvar i omlopp, ut an att veta att Ervin absolut inte mnade lta skeppet bli kvar dr. Nr Ervin sett nog av Vrlden, tminstone stillat s in vrsta hunger efter

att se den frn ovan, frgade han autopiloten vad som hade hnt Roslan Vadje tvtusen r tidigare. Hans frga mttes frs t med en tidskorrektion: Rknat i planeten A3:s banomlopp var det 2.132 r sedan Roslan Vadje varit utanfr skeppet. Rtt skall vara rtt, tyckte centraldatorn och Ervin upprepade tlmodigt sin frga med rtt tidsangive lse. Autopiloten visade sig dock vara en petig byrkra t, som inte bara ville ha frgorna korrekt stllda, utan ven framfrda p rtt tjnstevg och styr-roboten var inte rtt instans. Den skulle astr ogera och kunde ge svar p allt som rrde skeppets styrning och liknande, men loggboksfrgor var inte dess omrde. Skulle den besvara sdant mst e centraldatorn gra ondiga omkopplingar. Nr Ervin hamnat framfr rtt paneler och bildsk rmar fick han dock svar p sina frgor utan fler frargliga tillrttavi sningar. Vadje hade blivit sjuk och tervnt till skeppet. H an hade begett sig till sjukhytten och anvnt diagnosutrustningen, varp han intagit mediciner. Bl Tornet - 161 Sedan hade han gett centraldatorn en upprepad or der att invnta vidare order frn ngon annan, varp han gtt i stasis. Meddelandet blixtrade fram p en bildskrm och E rvin satt dr och lste

och utbrast: Men sjuk? Alla hade ju panvaccin, det dr mystis ka som r giftigt fr alla icke-jordiska mikroorganismer. Vad fr sjukdo m kunde han f? Datorn tog emot frgor bde muntligt och skriftlig t och svarade muntligt och skriftligt. Nu svarade den bda delarna: Text p skrmen och en behaglig rst ur luften: De sjukdomar han kunde f var sdana som panva ccinet inte skyddade mot. Ett sjlvklart svar. Ervin frgade: Men vad fr en sjukdom var det d han fick? Sjukdomen orsakades av ett virus, som inte r na mngivet i vra databanker. Sjukdomen har drfr inget namn. Hur yttrade sig sjukdomen d? P skrmen blixtrade symboler, som talade om att register i diagnosutrustningen fick lmna rapport och svaret kom, muntligt och skriftligt. Sjukdomen hade yttrat sig i muskelsmr tor, ltta synrubbningar, ringande ljud i ronen, heshet med hosta, stark sl emavsndring frn andningsorganens slemhinnor, frhjd temperatur. . . Eftersom sjukdomar var sllsynta p A3 knde Ervin inte igen symtome n fr vanlig influensa, utan tyckte diagnosen lt frskrcklig. Arme man, han mste ha varit dende, tnkte han medlidsamt.

Kunde han botas? Eftersom sjukdomen inte r knd i vra databank er r det inte heller knt om den kunde botas. Vad gjorde Vadje fr att frska bota sig sjlv? Han fick presenterat fr sig en del preparat, som han inte knde till och bad att f veta hur de verkade. De verkade febern edsttande, smrtstillande och smngivande, fick han veta. Blev han bttre? Inga data tillgngliga. Han hade allts inte sagt att han blev bttre och maskinen visste inte. Varfr gick han i stasis? Ingen motivering lmnades. Bl Tornet - 162 Men herregud, d r han lika sjuk i dag som fr 2.132 r sedan. Det r ju inte en sekund sen han gick i stasis. Dr st r tiden stilla. P skrmen framtrdde ett bekrftelsetecken, som var detsamma som javisst, naturligtvis . Han mtte ha varit s omtcknad att han inte vis ste vad han gjorde. Inget svar. Maskinen tog inte yttrandet som en fr ga, utan som en rad redunant mummel. Lyder ni datorer order frn en omtcknad mnnis ka? Svaret var stelt:

Vi affektuerar order som inte str i strid mot sk erhetssprrarna. Ervin suckade och funderade. Datorn hade bara at t lyda order, s lnge orderna inte brt mot skerhetsfreskrifter. Att V adje varit yr av feber och kanske halvt medvetsls av smrtstillande droger och smnmedel hade inte bekommit datorn, s lnge orderna inte varit olagliga. Och lagbrott var fr datorn bara sdant, som skadade skerheten. Egentligen en sympatisk lag, tnkte Ervin. Gr vad du vill och kan, s lng e du inte skadar ngon eller ngot. Han frgade vad Vadje gett fr order innan han gi ck i stasis och robotmaskinen svarade vad den frut svarat: Vadj e hade gett en upprepad order att skeppets ande skulle invnta vidare ord er frn ngon annan. Vad betyder det hr med r. Och vad r det med det d? Vad gr en sn order mrkvrdigare n en vanlig order? Datorn skalade bort redundansen i hans frga och svarade: En upprepad order neutraliserar en icke upprepa d order och gller som graden Rd Alert. Ervin begrundade svaret. Varfr hade Roslan Vadj e varit s noga med upprepad order ?

En upprepad order r en order som ges tv gnge

att hans order mste glla som Rd Alert, allts j mfrbar med order i en ndsituation? Han ville veta hur Vadje sagt, den e xakta ordalydelsen, och loggboksroboten kopplade beredvilligt in ett ljudb and, som inspelats fr tvtusenetthundratrettiotv r sedan. Ur luften h rdes en suddig och tjock rst: . . . ngon annan. . . vnta p order frn. . . vn ta p order frn ngon annan. . . helvete, jag vill spy. Bl Tornet - 163 Rsten tystnade och maskinen undrade om han vill e ha mer av inspelningen. Ervin satt tyst s lnge att maskine n upprepade frgan och Ervin svarade att det rckte. Han var helt omtuml ad. Roslan Vadje hade varit halvt bedvad och mtt f rfrligt illa. Han hade stammat fram sin sista order och gtt i stasis. De n geniala och samtidigt helt sjllsa maskinen hade tolkat stammandet so m en upprepad order, eftersom samtliga ord upprepats. De hade sagts tv gnger och var allts en order av graden Rd Alert. Det var otroligt. Ha de verkligen inte Jordens folk, gudars likar, frutsett en sdan mjlighet? Nej, fr det var meningen att de sex skulle vara i stasis under frden, att en skulle g ut frst och gra grundarbetet och se dan. . . allt var ett perfekt

och skert mycket komplicerat program, men just denna tokighet var inte berknad. Om ngon blev sjuk s skulle han ge or der om lmpliga tgrder. Om ingen order gavs. . .? Om Vacije inte gett ngon order, utan bara gtt i stasis, vad skulle centraldatorn ha gjort? Omgende tagit mnniska nr tv ur stasis. Om Vadje dtt, vad skulle centraldatorn gjort? Svaret blev exakt detsamma och det blev det ven p andra frgor Ervin stllde. Vadje hade gjort ngot helt oberknat: Ge tt skeppet order att vnta p order frn ngon annan s. Och skeppet hade lytt och sedan gtt i stasi

order och vntat i mer n tjugo sekler. En perfekt maskin begr perfekta galenskaper. Vem menade Vadje med ngon annan ?

Det kunde maskinen inte svara p. Den hade inte f tt besked och visste allts inte. P vidare frgor svarade den att n annan betydde en ngo

annan mnniska. Men, invnde Ervin, de andra m nniskorna fanns ju i stasis och ur stasis kan man inte sjlv ta sig, eft ersom tiden upphrt inne i stasisfltet. Man mste plockas ut av utomstende . Det svarade maskinen bara med bekrftelsetecknet p. De fem vriga i s tasis kunde inte vara ngon annan , fr de var i stasis. S rtt s. Det svaret lg bakom tecknet

p bildskrman. Men d fanns hr ju inte ngra andra mnniskor, sa Ervin lngsamt, som om han talade till en person med svrigheter att fatta. Korrektion, svarade maskinen. I baslgret fanns etthundra mnniskor. Ervin satt mlls och stirrade p skrmen. Ja. San t. I baslgret fanns etthundra mnniskor, etthundra barn. Fr datorn v ar det betydelselst att de etthundra var barn med mycket sm kunskaper och usla resurser, de Bl Tornet - 164 barnen var knda i programmet som vrldsbyggarn a, som skulle skapa en civilisation. De var mnniskor och frn dessa kund e allts ngon annan komma och ge de vidare order som Vadje talat om. Hur skulle de kunna ge dig order? frgade Ervin trtt. Men datorn tolkade frgan p sitt stt och svarad e: Ett: via tele frn baslgret. Tv: transmitterat v ia hitsnd robot. Tre: vid personligt besk i skeppet. Den frgade honom sedan om han nskade mer ova nliga alternativ. Han undanbad sig. Det var ju bara barn, sa han. De var inte mer n tv r gamla. Korrektion, svarade maskinen. Rknat i Jordtid, med hnsyn till deras

biologiska utveckling, var de ett r, elva mnader och tre dagar gamla d Vadje gav ordern. Rknat i hr gllande tid. Det rcker, sluta nu! De var nstan tv r gamla d. Hur skulle de kunna ge dig order? Upprepar: Ett: via tele frn. Sluta! Du frstr inte min frga! Ofullstndiga data, var god precisera. Den var helt beredvillig att erknna att den inte h ade frsttt. Den var byggd sdan. En mnniska skulle ha svarat: r inte? Jag svarade p Frst

det du frgade om. Frgar du dumt s rr vl inte jag fr det? Han bara satt dr och tittade p knappar och skr mar. Maskinen vntade tlmodigt, liksom den vntat i tjugo sekler. Vadje gav dig order att vnta p vidare order oc h sedan gick han i stasis. Men skeppet var ju avstngt. Varfr stngd es kraften av och nr stngdes den av? P skrmen gavs svaret rationell form: De tv frs ta pstende fick bekrftelsetecken, han hade s rtt s. Och varfr avstngning? Av rent ekonomiska skl. Nr? tjugofyra timmar efter att Vadje gtt i stasis, d kopplades den ena maskinen efter den andra ner t ill vilolge och slutligen behlls bara ronen kvar: Skeppet lyssnade mot baslgret. Lngt senare bad roboten drborta om

ett nytt batteri, men ngra order om ett nytt batt eri hade inte lmnats av Vadje, s begran avslogs. Under den fljande tiden (och Ervin insg att dato rn menade tvtusen r) upprtthlls avlyssning, eftersom order att vnta p order hade getts. Vid Bl Tornet - 165 fem tillfllen hade datorn kopplat in fler kretsar och aktiverat ngon robot fr versyn, justering och utbyte av slitna elemen t. Vid endast fem tillfllen under 2.132 r hade skep pet behvt tgrder mot frslitning. Det vittnade gott om kvalitn. Under mer n tvtusen r hade skeppets ande vn tat p signaler frn en utrustning som aldrig blev tagen i bruk. Kanske h ade det funnits en frnmlig sndare i baslgret, men barnen hade b ara lekt med den och sedan hade den frkommit. Kanske slngts i flode n. Vad leker hundra barn fr vilda lekar nr ingen vuxen (eller robot) finns p platsen? Att du inte snde dit nn annan robot fr att se efter varfr det inte kom vidare order? Ingen sdan order hade getts. Men att vnta i tvtusen r! Korrektion: tvtusenetthundratrettiotv r. Det r en vldigt lng tid att vnta, tycker du in te sjlv det?

All tidsuppskattning r subjektiv och relativ. Rel ativt sekunden r 2.132 r lng tid. nskas utfrligare svar? P visst stt lt maskinen nstan mnsklig, p an nat stt lt den totalt omnsklig. Han insg det meningslsa i att frsk a f tyckande rrande tiden att bli ngot vettigt fr maskinen. Den tyckt e ingenting alls, men skulle skert kunna ge intressanta svar om relatio ner mellan atomtider och stjrntider. Han lmnade platsen och vnde sig till roboten, s om fljt honom verallt sedan han intrdde i skeppet. Kanske hade den i s itt program en order att flja envar, som kom in med hjlp av ndppnare n, tills den fick kontraorder. Fr mig till det rum dr besttningen finns i stas is, sa han och roboten lydde genast. Han frdes nert med hiss och sedan via tv sm r um in i en kammare, dr sex smala skp upptog en av vggarna och de andra vggarna tcktes av paneler. Det var stasisrummet. De sex skpen var kistorna fr de levande dda eller dda levande. Skpens synliga sidor hade diverse instrument, men var i vrigt slta och mattglnsa nde. De hade drrar p framsidorna, med handtag. Inga lskolvar, bara ha ndtag. Skpen var inte

konstruerade fr att hlla ngon inlst. Och om m an velat hlla ngon inlst i stasisfltet s behvdes inga lsar, det r ckte med fltet sjlv. Personen drinne var fastlst i ett evigt ofrnde rligt nu och kunde inte lyfte handen till drren. Bl Tornet - 166 Ervin grep om handtaget till Roslan Vadjes skp. Aldrig ngonsin frut, tnkte han, har s oerhrt mycket kunnat avgras av ngot s litet: Att ppna en lucka och porten till universum. Han h ll lnge om handtaget och insg sin ofrlikneliga nyckelroll. Sedan slpp te han greppet, vnde och gick och visste att han aldrig mer skulle g in i det rummet. I skpens inre hade inte ens en millisekund frflu tit sedan den tidpunkt i forntiden d skpens drrar senast stod ppna. Tv tusen r sedan, nuet, eller om tvtusen r allt var fr de sex personer na inne i skpen ett och samma eviga nu.. 17 Medan skeppet fortsatte i sin omloppsbana tittade Ervin efter, med hjlp av teleskrmar, hur det gick fr hans folk. Han fa nn att folket fortsatte sin vandring in i oknda vildmarker utan att frfljas. Med tiden, nr den chock Medrel och kyrkan hade ftt brjade ltta, s kulle kyrkan skert

snda ut kunskapare. Men sdana tilltag mnade E rvin frhindra. Frst hade han dock litet annat att gra. Han utnyttjade den automatiska loggboken fr att skaffa sig kunskaper och fann att han haft rtt i sina misstankar att m er n enbart mnniskor inplanterats den dr gngen fr mer n tjugoett s ekler sedan. Vadjes dagbok hade bara nmnt den mnskliga sdden, m en i robotloggen fanns uppgifter om andra livssddar. Inte bara hstar, k or, grisar, hns, utan ven vissa insekter. Nr mnniskor planterades planter ade man ven andra specimen ur jordisk fauna och flora.

Ervin vnde sig till sin egen Charlie och begrde att f en bok liknande Vadjes dagbok och en penna. Han fick det begrda . En bok med blanka, vita sidor och en penna, som gav helsvart text. B dadera hade hmtats ur ett stasisfrrd: Pennan var lika frsk som nr de n packats in p Jorden. Stasis var bttre n kylfrrd och energitgngen fr att hlla ett stasisflt sedan det laddats upp var obetydlig. Skeppet tog energi till detta och till diverse andra funktioner h behvde inte det uran ur kosmisk strlning oc

som lg kvar i en kista bland bergen. Ervin skrev sitt namn i boken: Ervin Selita Ganila. Men det var det enda han skrev med vanliga bokstver. Resten av texte n blev astronautisk

stenografi. Det gick fortare p s stt. Han skrev sin sjlvbiografi, men gick inte in p f r mnga detaljer. Denna bok var hans testamente och hans frklarin g till varfr han ptog Bl Tornet - 167 sig ansvaret fr s mycket, istllet fr att bara ppna de sex stasisskpen eller lmna ver skeppet till sitt folk. Om jag gr rtt eller fel , skrev han, jag sjlv. Kanske vet inte ens

skulle Jorden kunna ge oss ett himmelrike, kanske motsatsen. Det skulle vi inte veta frrn TT-porten ppnats och sedan skul le vi inte lngre ha makten ver vrt eget de. Jag kan bara gra vad jag anser vara rtt och jag anser att varje folk br ha rtten att avgra s itt eget de, liksom att varje individ br ha rtten till frihet i tanke, ord och handling med grnsen fr sin rtt vid grnsen av andras rtt till samma. Han begrde upplysningar frn centraldatorn hur det stod till med livsformerna p andra kontinenter. Hade de primat er, som Vadje nmnt, utvecklats? Centraldatorn snde ner robotsonder, som granskade de andra kontinenterna. Naturligtvis hade primaterna inte utvecklats s att det kunde pvisas. Tjugoett sekler var fr kort tid. Primater na var mycket primitiva. De anvnde verktyg: Kppar och stenar. Men de an vnde inte elden. De

hade lng vg kvar. Hur skulle de komma att beha ndlas av mnniskorna, nr dessa brjade utbreda sig ver Vrlden? Skull e de f ngon mjlighet att om tv tre millioner r utveckla en egen civil isation? Ervin tvivlade p det. Men det fick inte bli hans bekymmer. Han hade tagit p sig tillrckligt redan. Han begrde upplysningar om a ndra planeter i stjrnans nrhet och fick veta att skeppet lokaliserat sju, m en endast tredje A3 var lmpad fr liv. Den hade tv mnar, av vilka d en yttre var strst. Medan dygnen gick (och Ervin lrde sig indela sin tid i dygn genom att flja en skeppsklocka) skrev Ervin ner sitt livs his toria stenografiskt. Han prvade ocks alla de sorters mat och dryck skepp et kunde stadkomma, bland annat flera sorters l, vin och sprit. P kup pen blev han kraftigt berusad flera gnger, men ansg sig ha rtt att u nna sig den lyxen numera. De tv sm vinkrus han sjlv medfrt i sin kldna ds rymliga fickor var ett uselt vin i frhllande till skeppets. Han lt Charlie slnga den mat han medfrt i skep pets soplucka, men behll det ena vinkruset och preparerade vinet me d de rter han tagit med sig. Som prst hade han ftt lra sig rtmedicm o ch kunde skriva ut rtrecept fr mnga olika mediciner, som kunde g e allt frn lindring av

magknip till en snabb dd. Nr boken var frdigskriven vnde han sig till cen traldatorn och bad om en kartprojektion ver Medrel med omnejd. Datorn stadkom en HVprojektion i en rund bordsskiva i kommandocentralen. Ervin f rgade hur lngt frn bebyggelse man borde g ner, om man v ille undvika att skada levande varelser och byggnader med vibrationerna frn skeppets Bl Tornet - 168 paragravitionella flt. Datorn rekommenderade fe m kilometer och absolut inte kortare n tv. ster om Modertemplet fanns den breda floden oc h p dennas andra strand fanns enbart skogar, man hade inte odlat d r. Ervin satte pekfingret p en position av HV-bilden, dr skogen var litet glesare n p annat hll. Ta ner oss dr, sa han. Anhller om klockan K, kom det frn autopiloten. K? K r nrmaste frmiddag med klart vder. Och skeppet bjde av ur sin omloppsbana. Frmiddagssolen lyste ver Medrel frn en helt mo lnfri himmel nr folket i staden hrde ett mrkligt dn ur skyn. De tittade upp och sg ngot glimma hgt druppe, ngot, som var p vg ner. Det drjde inte lnge frrn de mest skarpgda sg vad det var fr ett sllsamt ting och sedan

drjde det nnu kortare tid innan varenda levande sjl i inte bara Medrel utan ven landsbygden runt omkring brjade rra sig i riktning mot floden. Fr visserligen svepte en vg av fruktan ver folk et, men det var ju dock gudarna som var p vg tillbaka. Efter den ofattbara vldsnatten och den lika ofatt bara utvandringen av mer n tusen mnniskor hade det bedvande budsk apet kommit att Bl Tornet lmnat Vrlden. Kyrkan var fortfarande so m frlamad av detta. Man vntade p tecken. Vad ville gudarna? Men gu darna hade tigit. Nu steg de ter ned och det genomtrngande dnet a v gudomsstmman fick Modertemplet att sklva. De hgre prsterna brjade raskt organisera en pr ocession. Efter rkebiskopens dd och tempelbiskopens frsvinna nde hade de hgre prsterna bildat en lslig interimsstyrelse, i vnt an p att biskopar frn skilda hll skulle samlas till rdslag. Nu fick inte rimsgruppen ett verkligt elddop, nr den skulle ta p sig det vldiga ansva ret att mta och hlsa gudarna och mottaga gudarnas budskap. Men de hann aldrig bli frdiga med sin processio n. Utifrn kom ropet att gudarna steg ut ur Bl Tornet och vid det beskede t tappade ven de hgsta prsterna fattningen, lmnade sina bestyr och lm nade templet fr att

uppleva undret. Men det var inte gudarna, som steg ut. Det var V ktarens brder, svitt inte kyrkan haft fel i tvtusen r och Vktaren va r en gud, inte en halvgud. En av de stora lastportarna hade ppnats och en a ntigravfiotte lmnade skeppet med tv robotar vid frmre skyddsrckct. De behvde inte st vid styrpulten, eftersom centraldatorn styrde flotten p Ervins anvisningar. Bl Tornet - 169 Med ett ljud som av svrmande bin, fast tio gnge r starkare, svepte den glnsande plattformen fram ngra meter ovanfr f lodens yta, passerade ver mnniskor som kastade sig ner i bvan och d yrkan, gled in ver tempeltrdgrdens mur och landade framfr tempe lportens breda trappa. De tv halvgudarna steg ner p marken och brjad e g, sida vid sida, uppfr trappan. Alla fll p kn, utom de som kastade sig rakt fra mstupa. Ngon brjade be, men kom av sig, eftersom de bda vldiga ges talterna passerade rakt frbi och fortsatte in i templet. Tv av de hgsta prsterna insg att de mste finnas p plats, den plats dit gudavktarna var p vg och det var ju tydligt att de skulle in till sin sovande broder. Det var precis vad de skulle. De gick in i altarsal en, fram till altaret. Dr

ppnade den ene brstplten p Vktaren och den andre bytte ut batteriet. Det tog inte ens en minut. Sedan reste sig Vktar en och infr prsternas gon stod tre upprtta gestalter, s lika varandra att det var omjligt att skilja dem frn varandra. I skeppets kommandocentral sg Ervin hela scenen p en HVskrm. Bilden transmitterades frn en av robotarna. Han hrde prsternas rster. En av dem frskte f makt ver sin rst, fr att sga ngra lmpliga hgheligheter, men det blev bara stammanden och Ervin avbrt. Han talade, men den rst prsterna hrde var inte Ervins. En av robotarna tog emot det Ervin yttrade och uttalade orden med sin egen djupa, dnande stmma t Ervin roboten tala hgt. Tiden har kommit nr gudarnas vlde r frbi och mnniskorna sjlva skall styra Vrlden, fr att en gng i framtiden bl i gudars like. Ni har varit som barn, vi har bevakat och skyddat er. Nu r ba rndomens tid frbi. Han hade repeterat sitt tal och var sjlv stolt ve r det. Men han visste att inom en inte alltfr avlgsen framtid skulle mnni skorna veta att de tre halvgudarna bara var robotar och gudatornet ett r ymdskepp. De skulle och fr effektens skull l

frst vem som talat genom roboten och de skulle knna sig frdmjukade, men det saknade betydelse ktigt var att de skulle lyda gudarnas order. Vi har tagit er tempelherre Ervin till oss och vi har styrt det folk, som lmnat er gemenskap. Det r vr vilja att det folk et skall lmnas i fred, fr att bygga upp grunden till er gudalder. Nr ni s smningom blir uppskta av det folket skall ni leva i fred med dem och lra er av dem. Det r vr vilja. Bl Tornet - 170 Ervin talade lnge och vl och avstyrde resolut et t frsk frn ngra prster att ordna ceremonier. Som avslutning lt han roboten verlmna den stenografiskt skrivna boken och gav order att den sk ulle fras sderut och lmnas till Argy. Vid detta laget visste han inom vilket omrde de utvandrade hade hamnat. Det var ett vildvuxet omrde, men skulle skert bli en bra plats, nr skogar rjts undan litet. Dr fanns floder och berg, skert rika naturtillgngar. Han lt roboten ge en utfrlig v ganvisning, men ocks en order att endast en budbrare fick sndas och att man absolut inte fick frska hitta fram till det helgade folket: Detta s kulle senare sjlvt ta d. Vad som nu var vi

kontakt, nr tiden var inne. Han skulle grna ha satt ner skeppet ngonstans i de trakterna och ltit robotarna lmna boken direkt till Argy, men vgad e inte. Argy var ordd. Han skulle mycket vl kunnat ge order till sina m n att frska fngsla robotarna och verta antigravfiotten tt f stjrndriftens vilket kap a

hemlighet, fr flottens flygmotor var en mindre ko pia av skeppets. Ett sdant frsk skulle misslyckas. Mnniskors kr after kunde inte mta sig med dessa robotars. Men mnniskor kunde kom ma till skada vid frsket och det ville Ervin inte riskera. Drfr v alde han denna omvg. Och att hmta roboten var ndvndigt, fr denne hade mjligen alltfr avancerade kunskaper i sin datorhjrna. Mnskligh eten skulle f hjlp av bokskatten att n fram till en hg teknologi, men inte rymdlder. Inte n. Frst mste folket bli kunnigt och mogna. Nr de tre robotarna lmnade templet fylldes luft en av hymner, men snart verrstades psalmsngen av det brusande d net frn flottens motor och denna ilade tillbaka ver floden och togs in g enom lastporten, som sedan stngdes. Ta upp oss, sa Ervin lgt. Anhller om klockan K, sa autopiloten envetet. K r nu, sa Ervin och skeppet lyfte.

Varenda en av de 30.000 invnarna i Medrel och a lla inom synhll fr skeppet ute p omgivande landsbygd lg p kn oc h bevittnade nr gudarna fr andra gngen lmnade Vrlden. Ingen av dem skulle leva lnge nog fr att f bevittna gudarnas terkomst. Ombord p skeppet, i en svngbar ftlj i komman docentralen, tittade Ervin p bildskrmarna och sg hur Vrlden sjnk undan. Frst var det som om han steg upp ur en skl, sedan blev skle n ett klot och klotet krympte samman. ver panelerna rrde sig ljusfla mmor, nr autopiloten tog ut kursen till den yttre av de bda mnarna. Bl Tornet - 171 Jag har gjort det enda rtta, tnkte Ervin. Jag m ste tro att jag har gjort det enda rtta, fr annars r min grning en sjlv rttfrdighet utan like. Jag har handlat rtt, s som jag sjlv kan se saken. O ch vilken annan kan avgra vad som r rtt fr mig? Vad andra anser r andras rtt. ven om millioner skulle anse ngot annat som mer rtt n min rtt s r det deras rtt, inte min. Och en sikt blir inte mer rtt fr att millioner tror p den. Rtt och fel beror alltid p syftet. Mitt syfte r at t lta mnskligheten f kunskaper och mognad av sdan grad att den kan bestmma sitt de. Med det syftet har jag handlat rtt. Ja, jag har gjort d et enda rtta. Och jag vet

mest av alla, nnu. Sedan drog han djupt efter andan och lt kampen vara frbi, den kamp han haft i sitt eget inre. Jag har gjort mitt, tnkte han. Ja, jag r frdig m ed min uppgift och har inte mer att utrtta. Och ntligen kunde han f srja sin Emjeli fritt, u tan att lngre bindas av uppgifter fr de levande. Han lngtade frtvivlat efter henne. Hon skulle va rit med honom hr. De skulle ha frdats som gudars likar runt Vrlden. H an skulle ltit henne se tillvaron sdan den r, inte genom religionens fr gade fnster, inte i myternas sken och vantolkningens dis. De skulle h a upplevt s mycket tillsammans. Vrlden r stor. Det skulle drja ln ge innan mnniskorna utbredde sig ver andra kontinenter. Han och Emj eli skulle i lugn och ro kunnat frdas runt Vrlden i Bl Tornet, med robo tarna som tjnare. De skulle haft det underbart tillsammans. Visst skull e de vl ha saknat andra mnniskor och allra mest sina tre barn, men den s aknaden var ngot ohjlpligt. Det skulle varit ortt att ta de tre bar nen med sig, bort frn mnniskors gemenskap. Barnens rtta plats var ho s slktet. Och om han ltit barnen flja med. . . Nr han och Emjeli dtt skulle de

tre barnen ha kunskaper lngt ovanfr andra mnn iskors. Skulle de nja sig med exil till slutet av sina liv? Knappast. De s kulle skert gra vad han inte velat och det kunde man inte anklaga dem fr . Skeppet skulle ha tervnt till mnniskorna och vad de tre barnen s edan gjort kunde han inte veta. De hade blivit otroligt mktiga. Och makten frestar. Nej, endast Emjeli hade kunnat flja honom i exile n. Vem av dem skulle sedan ha dtt frst? Om han sjlv dtt fre henne och ltit henne bl i ensam i skeppet vilka order skulle han ha ftt ge robot arna dessfre? Kanske bst som skedde. Tanken var kall till en b rjan, sedan kom vrme. Gudarnas visdom uds visdom ligger nej, fel: Guds visdom. G

lngt ver vad mnniskor kan fatta, tnkte han. ven nr du slr mig med Bl Tornet - 172 sorg och snker smrtans natt ver mitt sinne, He rre, ven d handlar du i ondlig krlek. Prisad vare du, som lever i allt so m r och styr allt till det bsta. Och han grt i sin sorg och smrta och ensamhet, men grten var delvis gldje och tacksamhet ver den ondlige Ngon, i vars hand han verlmnade sig helt. Utan denne Ngon e han istllet gjort? vad had

Hade han gjort detsamma som nu, eller ngot ann at? Det visste han inte och brydde sig inte om att da tankekraft p det. Allt r fullbordat, viskade han. Men ingen robotstmma svarade ur luften omkring honom, fr yttrandet var ingen frga utan bara redundant mummel och robotarna var programmerade att bortse frn sdant. Skeppet frdades genom rymdgapet till den yttre av de bda mnarna och brjade kretsa kring den. Ervin studerade mn ytan och begrde mngder av upplysningar frn centraldatorn. Denn a snde ut sina sonder och tog prover, analyserade noggrant och gav det aljerade rapporter till Ervin. Mnen var stabil, mycket stabil och mycket dd. Ingenting skulle stra dess stabila ddstillstnd p rsmillioner. Till slut valde Ervin ut en sltt, omgiven av randb erg. Han lt datorn faststlla den platsen som frvaringsplats fr ske ppet. Sedan steg skeppet ter mot fri rymd och brjade en resa till samtlig a planeter i stjrnans nrhet. Ervin ville se de vrldar som Vrlden hade som grannar i sin trakt av ondligheten. Resan tog sin rundliga tid, ven om paragravidynen kunde ge hga hastigheter. Men ingen av de andra vrldarna var Vrldens like , endast den tredje var lmpad fr mnskligt liv.

Till en brjan hade Ervin tnkt placera skeppet p ngon av de andra planeterna, men han ansg att det skulle vara att placera mlet alltfr lngt borta. Den andra mnens baksida var tillrckligt l ngt ut. Det skulle nd drja mycket lnge innan mnskligheten byggt upp en sdan teknologi att den kunde bygga kemdrivna rymdskepp och flyga s lngt och vid den tiden mste mnskligheten vara mogen. Det var otnkbart att det vid den tiden skulle finn as kvar ett klassamhlle, dr vissa ansg sig veta bttre n a ndra och drfr tog makt ver andra. Vid den tiden mste kunskaperna ha s pritt sig till alla. Alla skulle ha tillgng till den gemensamma kunskape n. Alla skulle vara fria, sjlvstndiga individer, ingen skulle ta makt ver ngon annan. S mste det bli, nr kunskapen gavs fritt till folket. Bl Tornet - 173 Han kunde inte tro ngot annat, fr trodde han n got annat var det lika bra att han lade skeppet p slutbana rakt in i stj rnan och drmed frhindrade en maktklass att ka sin makt till kos misk niv. Ett slkte av fria individer och med en hg teknol ogisk civilisation. Men att organisera en frd till mnarna skulle krva at t hela slktet stllde sig bakom. Varje individ mste ta stllning till frgan : Vill jag gra denna

stora satsning, offra s mycket? Och endast om al la individer var ense kunde rymdfrden bli av. Ja, s mste det bli. Ing en liten maktklass skulle kunna styra en okunnig massa och bestmma att s lktet skulle ta p sig denna krvande satsning. Drfr var ervrandet ett kosmiskt test: Nr folke t i Vrlden var moget att verta skeppet s var folket ocks fritt. Natur ligtvis. Men ibland kom tvivel ver honom. Kanske var det mjligt att politik skulle erstta r eligion. Kanske skulle hittills oknda makter erstta den tvtusenriga p rstmakten. Politik hade aldrig funnits, ej heller kapitalism, ej heller vete nskaplig klassbildning. I boken om samhllslra hade han lst om olika sys tem. Men det hade ju varit jordiska system. Drborta hade man ftt pr va sig fram. Hr behvde man inte prva. Hr skulle aldrig olika politiska system tvla om makten, fr folket skulle f tillgng till all kunskap och drfr aldri g tillta olika politiska sikter att utvecklas. Inte heller skulle kapitalism tilltas utvecklas, f r hr skulle Vrldens tillgngar, liksom kunskapen, bli allas egendom. Vetenskapligt baserade klasser kunde inte heller uppst, eftersom varje

fri individ hade full insyn och drfr kunde frhin dra att ngra gjorde sig till experter och sjlvrdigt bestmde ver andra. Det mste bli s. Men om det nu inte blev s? Om istllet klassamh llen uppstod och folket blev styrt som det alltid blivit styrt, av gru pper som ansg sig veta bst och drfr tog makten? h Gud, suckade Ervin. Hur skall jag skert kunn a veta? Och i sin vnda ropade han hgt: Vem kan sga hur det ser ut i Vrlden om hundra r? D svarade datorn, lugnt och lidelsefritt: Data ofullstndiga. D skrattade Ervin, lgt och lnge. Bl Tornet - 174 Data ofullstndiga? sa han. Ja, det har du sanner ligen rtt i. Bry dig inte om det. Jag bryr mig inte sjlv om det. Jag ha r gjort vad jag anser vara rtt, till grnsen av mina resurser. Mer kan jag in te gra och inte ens Gud sjlv kan begra att jag skall kunna utrtta mer n mitt yttersta. Det r precis nog. Han gav order att skeppet skulle frdas int syste met, till stjrnans nrhet. Sedan gav han noggranna direktiv till cent raldatorn. Nr han var dd skulle hans lik avfyras frn skepp et i sdan bana att det

fll in i stjrnan. Datorn svarade att liket skulle vara frgasat lngt innan det ntt stjrnan, men Ervin sa att det saknade b etydelse. Liket skulle frintas av stjrnan, det var syftet. Efter att liket kastats ivg skulle skeppet bege si g till den utsedda platsen p baksidan av den yttre mnen. Dr skulle skepp et kopplas ner till lgsta beredskapsniv och vnta till dess mnniskor anl nde. ven om skeppet anropades via radio skulle det inte svara och inte tlyda ngra order. Men nr mnniskor anlnde skulle skeppet tillta dem att komma ombord och mta dem lika beredvilligt som det mtt Ervin. Kan du avgra nr jag r dd? frgade han. Datorn svarade helt lidelsefritt att det kunde den. En allservicerobot skulle fra hans kropp till sjukhytten, dr diagnos maskinen raskt skulle konstatera att kroppen var dd. Det var enkelt. Kroppen kunde sedan slungas ut i rymden via en li ten luft-sluss. Om man inte tmde slussen p luft innan yttre luckan ppnades skulle kroppen slitas ivg av den utrusande luften. Och du motstter dig inte vad jag gett order om? frgade Ervin. Frgan ofullstndig, svarade datorn. Jaja, suckade Ervin. Du kan naturligtvis inte bli l edsen fr min dd. Om datorn haft gonbryn skulle den hissat dem. M en dess program var

tolerant mot redundant mummel, s den bara teg. Ngonstans i bergen hll Argy just d ett mte me d en liten grupp av sina nrmaste mn. Han var en aning deprimerad. Man har s verklighetsfrmmande ideal innan ma n ftt kunskap och erfarenhet. Jag tnker p hur jag fr en kort tid s edan ansg, och var beredd att ge mitt liv fr den sikten, att ingen h ar rtt till makt ver andra. Jag tlde ingen reservation mot den tesen och pro testerade nr Ervin skrev en viss reservation. Men Ervin hade rtt med sin r eservation, ven om han formulerade den fel, med religis betydelse. Han sg sig omkring i kretsen och nr ett par nick ade fortsatte han: Bl Tornet - 175 Vi kan ju tnka oss hur det skulle bli om alla fic k ta fr sig av vra kunskaper, utan nykter och erfaren styrning. Soml iga skulle stlla till galenskaper med sitt vetande. Vi mste upprtta a kademier, som ger kunskapen i rtt portioner n menade. faktiskt som bror Olvi

Fler nickade nu och han log och fortsatte: Och om vi fljde regeln att ingen har rtt till ma kt ver andra, utan har full individuell frihet, s skulle mnga bara g e sig ivg och anvnda kunskaperna till allt mjligt tokigt. Min regel gll er naturligtvis, men som

ett ideal som aldrig helt kan uppns. Vissa mste alltid upprtthlla en viss makt ver andra. Vi hr vet ju otvivelaktigt betyd ligt mer n folket drute. Nu nickade alla. Missfrst mig inte, sa han. Vi skall naturligtvis inte bli despoter, men vi mste styra utvecklingen. Vi vet mest, det ger automatiskt mer makt och med makt fljer ansvar. Men ansvaret r ett tungt privilegium. Vi r privilegierade, helt naturligt, men mste visa s tort ansvar. Alla sg inte ut att gilla talet om ansvar s helt. En och annan rynkade pannan. Skall man ta ansvar, sa en, s mste man ha mak t. Ansvarighet och beslutsrtt fr aldrig skiljas t. Men bste bror, naturligtvis inte! Du och jag, all a vi hrinne, har tagit p oss ett vldigt ansvar nr vi nu styr utveckling en mot en ny tidslder men om vi skall ta ansvaret s mste vi ha makte n, rtten att besluta. Vi handlar fr allas bsta, men alla frstr det inte och just drfr sger jag nu att mitt gamla fina och ngot verklighetsfrmman de axiom har reservationer. Frgan r, sa den andre, om alla ngonsin kan f full frihet, fr alla kan inte fatta kunskaperna i dess helhet. Jag kans ke inte borde nmna en

gammal motstndares namn, men Olvin ansg fakti skt s. Det blev tyst en stund, sedan sa Argy: Olvin hade rtt i mycket. Synd att vi aldrig fick mjlighet att tala ut, fr jag tror att han hade passat vl in bland oss, med litet reservationer. Reservationerna, brder, mste vi alltid hlla i si kte. Han satte sig bttre tillrtta, korsade armarna oc h tog till orda med en tyngre stmma: Vi mste gra upp ett handlingsprogram och fast stlla exakt hur vi skall utva vr myndighet. Jag behver vl inte s ga att allt som sgs hr r hemligt? Folket fr inte oroas. Bl Tornet - 176 Och alla nickade instmmande. Sekreteraren satte pennan mot blocket och skrev med stenografiska tecken, som endast d e utvalda kunde lsa. Dr brjade en ny vg. I skeppets kommandocentral gav Ervin order till d en robot, som fljt honom nda sedan han kom ombord. Ordern var en kel: Att hmta en halvlitersbgare frn skeppets kemiska laboratori um. Nr han ftt bgaren hllde han upp det vin han frut preparerat med rter och var frsiktig s att bottensatsen inte fljde med. Det var bra rter, fr detta ndaml: De gav en h elt smrtfri dd. Man

hade i rhundraden anvnt den drogen fr att avr tta brottslingar, vars brott inte krvde en plgsam dd. Charlie, sa Ervin. Du har varit en god tjnare oc h jag vill tacka dig. Du har varit en alltfr god tjnare fr mig. De ns ta mnniskor du mter kommer att vara lngt bttre n jag och de r ver kligen vrda en s god tjnare. Srj mig inte, fr jag gr till lyckan nu. P det svarade roboten ingenting, eftersom allt va r redundans. Ervin lyfte bgaren till nsan och drog in den sta doft en. Den hade en liten bakgrundsdoft av bitterhet. M Gud frlta mig, sa Ervin lgt ner mot vinet. Ingen har rtt att ge dden till ngon, inte ens till sig sjlv. Men jag h ar gjort mitt och fortsatt liv vore meningslst. Och Gud, du vet vad jag ln gtar till henne, som var mitt livs ljus och hela innehll. S jag frtrstar p din nd och befaller min sjl i dina hnder utan fruktan. Han satte bgaren till sina lppar och drack vinet i lngsamma, djupa klunkar. Det var ett gott, stt vin och bismaken a v bitterhet frhrligade dess arom. Nr bgaren var tom rckte han den st umt till roboten, som tog emot den. Han log mot maskinerna, med frvntansfull gldj e.

Emjeli, min lskade, nu kommer jag till dig och s edan skall vi aldrig skiljas mera, det vet jag. Dr slutade en vg. Det skulle ta 10243 miljarder r <ett inte alldeles korrekt matematiskt uttryck; skall eg. vara [10243 r]>: deoxirybonukleinsyra<deoxiribonukleinsyra> END

hr r hemligt? Folket fr inte oroas. Bl Tornet - 176 -

Och alla nickade instmmande. SeS " $ & ( * , 6 X v l

2 l ! " & & @) B) ) / / / / / 4 4 <8 >8 : : > > B S B B B B *H ,H 4K 6K 6N 8N rP tP Q Q R R @S S rT T >U U \V vV W W "X VX X jY Y JZ Z Z z[ \ \ .] ] H^ ^ h_ _ ` ` "a a a Rb b pc c d

e e f f Dg g Zh h i j j j \k k l l *m m Rn vn n &o o Fp p lq q r r "s s S s Dt t bu u dv v w x x ,y y Vz z x{ | | 6} } b~ ~ ,  R | * l $ N p . : d : 8 T p v $ F | 0 N F p : S : h @ h & F d " & V ~ : r Z & ( P ~ R v 6 F z 4 p , X t l . 2 S 2 < P x J f z n x

. D h : J d H f j z 0 Z t J ` $ ( D ^ P x @ l N h ^ S ^ H r 0 P h v > * < V f r $ 2 Z r 4 N

( >r

Xn~ T`X|Ft :Tz S Z 2 * F l ! ! "" p" " ,# # Z$ $ |% & & *' ' 6( ( ) ) <* d* * + , , - - . . 2/ / Z0 0 d1 1 2 3 3 04 4 H5 5 r6 7 7 47 7 8 8 <9 9 l: : .; ; R< < := = ^> > h? ? z@ A A A TB B C C >D D `E E S E jF F G $H H LI I J J 0K TK K vL M M N N O O FP P tQ Q R "S S HT T bU U vV W W 4X X RY Y &Z Z :[ [ V\ \ z] ^ ^ _ _ _ X` ` a a *b b <c c Zd d e e 4f f Ng g rh h i i j Bj j \k k |l l m m <n n Vo o `p S `p p q "r r r |s t t t Pu u v v ~w x x 8y y Lz z { { | | ,} } H~ ~ F  d H \ R ~ < h b . V v * L : \ h H p & S & J j * Z L x $ h $ X & B f N F d x 2 & 4 * v " H p . 0 R v

S $ 4 B Z x L x . f : R h : ^ * F x " z . t H 4 V ( H l B S j P B n l l V r & N ~ ( , ` . 4^ B

& *> V|0Hx\ :Ph S h > D X ` z & b ~ d J! ! f" # # $ $ 6% % P& t& & ' ( :( ( b) ) * + + ., , X- - ". . J/ / v0 1 1 (2 2 (3 3 >4 4 5 5 6 6 67 7 P8 8 8 ~9 : 6: : : h; ; p< < = > > ? ? B@ @ @ S @ @ DA A fB B |C C RD D ~E F F F `G G ~H H nI I J J DK K lL L M M <N N O :O O JP P Q Q <R R FS S hT T :U U \V V tW W hX X Y 0Z Z Z[ [ \ ] ] 8] ] D^ ^ >_ _ X` ` Ta a lb c c d d d pe e |f g g .h h `i i S i j j *k k Hl dl l nm m zn n o p p &q Jq q rr r Ps s tt t 4u u Rv v Hw w \x x y y Dz z z 8{ { N| | r} } } P~ ~ <  P d b | 0 d $ D p < r Z S h r D X b 0 D : 2 b $ 6 \ , & B , \ 6 D b V 4 ` V t 4 X d T S T z T 2 8 d t L t ( < Z $ F b @ ` < j " 4 d V r < f ~ \ ~ H 2 ` p S * R v

B ^ n $ \ < 2 . R t D ~ L x 0 L & @ @ , J n > 0 B N H t R | S z

$ v

l t & L r ( \ , F ` , D! ! ^" " h# # L$ $ |% % >& & T' ' d( ( ,) ) \* * .+ + 0, , L- - x. . . p/ 0 0 $1 1 P2 2 v3 S v3 3 4 4 >5 5 f6 7 .7 7 R8 8 9 9 (: : J; ; < < *= = N> > 8? ? P@ @ `A A pB B ,C C D D 0E E VF F zG H H 8I I TJ J FK K \L vL M M (N N DO `O O zP Q Q &R R DS S dT T tU V V .W RW W bX X Y Y NZ Z p[ \ \ 0] ] S ] J^ ^ _ _ ` ` a 8a a Tb b zc d d d 4e e *f f Tg g g h h i :i i Rj j jk l l l `m m |n o o ,p p 0q Fq q lr s s s t t @u u fv v Dw w hx y y 6z z b{ { | } >} } Z~ ~ x 4 J ` @ ` S ( @ n " J J f , ^ & H t 4 Z r 8 ^ r ` t v , P . t N < H h & F n & S & , P n H d ` r * > F ( ^ & 0 L R l B | 8 L p & F X & B n B f \ j X . S . x

$ H 6 ` P l N d v | d v T x * T ` 2 b ~ ~ * J d 0 Z ( F 0 V S V0T~ &>Vf 0 .

^ 6

N ~ , . $ D X F ` r ` " 4 ( H v D "! N! ! " " 8# # $ $ $ $ @% % % S % & ' ' @( ( ) J) ) D* * f+ + , , , J- - f. |. / >/ / b0 0 1 2 2 2 V3 3 p4 5 5 6 &6 J6 6 h7 7 T8 8 l9 9 : ; ; 2< ^< < >= = > > 2? ? H@ b@ @ bA A B B B C `C C pD E E E lF F 0G TG G &H H I I 0J dJ J JK S JK K 6L L L L xM N N 2O zO

P P *Q Q 8R R PS S T T U U <V V $W W W zX Y (Y Y LZ Z [ [ F\ \ \] ] ] ^ &_ T_ _ _ ` ` la za a Db b rc c pd d e e e Bf f f <g g h h h i i :j j Xk k xl l m m zn n o ~o p p S p 6q q q q Xr r rs t t t Ju u `v v w w dx x ~y z Fz jz z { | | | :} } 4~ p~  <  $ d > p H 6 $ Z ^ V 6 : D * R t : S : ` Z B r * ~ F j P X T t 4 p L > b ( L ^ z & J J l . ^ L P | S | $ $ L p < J z 2 ^ r : V L j L p T x . H f & P H X 8 F p , * D S D R v , ( P z < J j * , ` $ " X | 4 V f B r Z * Z D f

: \x , S , (J ( , J r X x 4 X , J ! ! " 6" " J# # n$ $ $% % (& & P' ' l( ) p) ) * * p+ + R, , - - N. . v/ / l0 0 0 0 @1 1 .2 R2 2 3 3 .4 4 R5 5 V6 6 S 6 l7 7 8 9 9 *: : >; ; < x< < "= = 4> > \? ? "@ @ DA A 8B B ^C C tD E E 8E E \F F ~G G H I I <J J J |K L L M M 2N N hO O O P Q Q R R HS S nT U @U U PV V XW fW W X X X dY Y Z "[ [ P\ \ ] "^ ^ L_ _ R` S R` ` pa a b <b b Rc c nd e e 2f f f rg g h h Ji i i i |j k k 8l l jm m Dn n Jo o Np p ^q q ~r r s t t 6u u ^v v 8w w fx y y y |z { ^{ { | | T} } ~ ~   J j $ J X v : $ S R X @ d H 0 N r 4 . L N h & J j x * < V t d t . & P n $ J R p l t S & H ` ~ t D n $ N * F x " < & > \ | 8 ^ p 4 D l & @ " d S d 0 @ d , T | N 6 F p r r H j X ` h ` \ > B \ * < > Nf S 0 l$

. 8 ^| >Xn d 4Nf0Vv

0 T ! ! " " 4# # d$ $ 2% % F& & p' ' t( ) ) * <* * :+ + , , P S P- - 4. . . F/ / "0 0 T1 1 l2 2 3 3 |4 5 5 66 6 87 7 `8 8 z9 : :: : `; ; .< < f= = "> > N? ? ? V@ @ ZA A tB C XC C vD E E F pF G G 2H H @I I XJ J zK K L L 8M ZM M rN N ,O O ,P P P rQ R |R S S (T T T tU V S V V ,W W X X 6Y Y \Z Z Z[ [ \ \ d] ] ^ _ _ 8` ` ^a a rb c c *d d @e Ne re e |f g g <h h ^i i xj k k 6l l \m m Ln n ro o p p pq q ^r r ds s t t ,u u @v v w w 4x x Ty xy z z "{ { { J| | } } r~   S B n < P ^ x . N J b \

. X d 8 Z < ( \ x < * N d j $ D \ R j 6 d S d . L . r , n 0 R r " v . b | , ^ , V Z N \ l ~ 0 T | l t d ^ S D Z x : ` T ~ j l X F n 6 > & H 4 4 T x ( R n ( T ( B f < b $ S $ r H R r $ X * H ( n f X " F d

0 Jd (J ,@d &B &pB S .N ! ! ! " "# # B$ $ 2% \% % B& & V' r' ( D( ( d) * * + + :, V, , b- - R. v. / / 0 0 41 1 `2 2 03 3 3 F4 4 <5 5 6 z6 6 t7 7 68 8 R9 z9 : : B; ; .< < B= = h> > `? ? &@ @ @ hA A B C pC C D "E S "E E .F XF F lG G zH I I .J HJ J `K K L L hM M N O O 0P P TQ Q Q R S S 0T T T 0U U NV dV V 8W W PX X |Y Y XZ Z [ \ \ F] ] @^ ^ _ _ @` ` ` a b Db b 2c c c vd e Ve e f Ff f f g g 4h h h 0i i Jj j jk l S l l l `m m n n do o p q q <r r r s t t >u u dv v w w 4x x x Ly y (z z *{ <{ { ,| | } } <~ ~ 8   @ 6 R 2 8 @ n b ^ ( P R \ z 6 S 6 , t

2 D T p & 4 Z ~ & ( N j H d v B V p @ Z j f : l p F $ F l v S v < b ^ $ 0 l ( ~ . * T t 0 D V T B t 6 ` * v V x Z | t $ D S 2 H > d * H . J 4 R 0 @ , D j J d < b r L t 6 n T l

< `n S @fv 40Bn :b V " B l! ! " " 0# # H$ $ $ % % *& & & t' ' b( ( n) ) * * 2+ + T, , p- - . . N/ / B0 0 H1 1 f2 2 3 4 ~4 5 5 "6 86 6 J7 7 S 7 8 8 9 9 ": |: ; ; .< ^< < ~= > > 2? R? ? r@ @ BA A XB ~B C C C <D D "E jE E F ,G G H H I ZI I I J J .K K &L L @M M N N O $O O <P P VQ zQ R R R S T T PU U U zV W W W 8X X Y Y ,Z Z Z ([ [ >\ \ l] ] S ] ^ _ _ _ ` ` ` pa b rb b c *d td d e f f >g g g vh h Bi i fj j k k Ll l tm m $n n Lo o (p p Jq q fr r 0s s Nt t bu u v w :w w Rx x ny y .z z T{ { j| | P} } t~ ~ V   n ( @ h ( S X z 8 D " H f : . D t " h x 2 : X : d V n z " : p 2 P j l 8 6 V v & ( S X v l $ 4 B ` " x

Z n " B X f ( B j p ( Z x , p > j 0 | 6 : H r S 6 ` L \ D h " H t J 4 L d l b p $ J V ^ Z 8 " < b ` H 0 R f ( ~ ` | N S N j 2 ^ j N " 2 R | V l d

$ t v : r V! < ! d 4 \" ^ h " r @ #

S # # # h$ $ % & h& & ' ' D( ( n) * * * + , , Jb. . / "0 0 >1 1 2 2 &3 3 L4 4 r5 5 &6 6 :7 `7 7 8 9 9 @: : : ; ; >< < 2= = = v> > z? @ D J@ C @ lA B hB B

D (E E E zF G G G <H H I I I lJ J >K ~K S ~K L L ,M M N N RO O >P P hQ Q R R VS S 2T T PU |U U V V V W xW X X Y Y Z Z [ [ [ >\ \\ \ B] ] n^ ^ ^ T_ _ l` ` Ra a zb c bc c d d d <e e ^f g lg g Bh h ni i i fj j @k k \l l l Vm m nn n o p :p p q S q q q nr s

s vu Fx z 8} z V \

s v x ({ } & 4 l ~

s :v x { >~ | (

t v y { ~

t ,w y | d

bu w y | 

L l ,

j F

S F H n : \ Z : T J D < \ P ` t z b * R n " | v . 6

( 8 l t 8 X

S 8 4 N : l " J f " ` V V p r " " P F > d

. ( > \ T < d 2 S < r N P > 6 N j B . z , X V z R @ Z P D d J X T p

b x

D d

b F v r

j : T x

: d & 4 n H f! ! t"

# # # d$ $ % & 6& & \'

' ( ( H) ) `* * n+ , , . . 4/ / V0 0 J1 1 l2 2 &3 `3 3 4 4 $5

S $5 5 B6 6 \7 7 "8 8 89 j9 9 : ; ; F< f< < b= = .> > 0? ? *@ @ 6A A

B B @C C ND D

E E E pF

G G (H H H bI I vJ K K K NL L 6M M M

N N \O O P &Q Q Q zR R S T T U U V V <W W W xX X \Y Y @Z Z \[ [

>\ \ \ S \ b] ] ^ _ _ @` f` ` a a 4b b b `c c d e Re e f f Xg g

h i i i i :j j &k k k l l hm m n o o .p p q q r r

s ^s s t t Xu u 2v v `w w Xx x Py y Tz z |{ { { | } } ~ ~ *  N

f l S v H < $ "

2 | l $ B p d r * J

f ~ x

, r 0 0 P N t

8 Z " S

: R D b V t

\ f J t

N & L D ^ x ^

D h F z | , |

x 2 6 Z S 4 ~

4 z > d ~

Z D ` z B D L h

D v * : j < T z v

. l 4

* 2 P f | S . 8 f : v d

z @ .

V & N z

0 N " > f $ j < V , R ~

t $! ! " " *# # J$ p$ % % 6& S 6& & 0' ' ( ( () ) P* * ,+ + J, , Th. . / 0 0 1 1 .2 2 F3 3 3 z4

4 \5 5 n6 6 7 @7 7 28 8 V9 p9 9 : ; ; 4< < = = (> > L? ? @ @ 8A A NB B fC C C D E E E pF vF G G H H H bI I <J

pJ J fK K K L L "M S "M M $N N @O O @P P XQ Q |R S S &T fT T rU U V V 2W W PX hX X zY Z Z Z f[ [ \ \ 0] ] B^ ^

`_ _ ` $a a b b Fc c \d d e e 2f f Vg g th i i

j j (k k l bl l zm n n n Ro o p p 6q q Tr r s s <t t u u (v Xv S Xv v vw x x x vy z z ({ R{ { p| } R} } z~ 

 ( F H n " , F . H ^ 6 P ` | & ( B n

8 Z f Z t 2

S " B F j H J p $ 0

D ^ $ l J \ | & : f ( : | * B j

P l , H S H > x Z V | 0 , \ $ : * Z

R n " J j l X L & " F * R , P ^ B | 4

h S P . @ d > N 8 \ 2 d

8 T ~ h 4\~ @X ,HnD

$T

2 &L6 S \ z ( R t * F j F * F! ! ^" " $# # 0$ $ <% b% % & & 6' ' ( h( ( ) ) 4* * R+ + |, - R- - f. . z/ 0 40 0 81 1 h2 2 F3 3 l4 4 5 5 B6 6 b7 7 8 8 69 9 J: : : ; S ; < < @= = @> > f? ? 2@ @ FA A NB B XC C C ~D E E @F F \G G H H BI I tJ K K <K K VL L M M 0N N PO O tP P @Q Q bR R xS T T U U :V V $W W <X X X $Y Y Y ^Z Z f[ [ T\ \ l] ] Z^ ^ _ _ B` ` ha b b ,c c c |d S |d d Fe re

f >f f dg g |h

i i *j j Fk k Rl l rm n n .o o 2p p Pq q Zr r s s Ft Tt t `u u zv v $w w (x tx x ~y z z ,{ { | | F} } d~ ~ , `  2 ~ & J ^ ^ F R | S | 6 V | > 0 . R p ^ L L , 2 b > p | d V r @ v < * l R v F h , <

: 6 : n * | 4 T H 6 z n J z | > F H J ( 2" ' ( ) @S F J

" p " "

" " p @

ttQ B s : 2 ^ E `p & h @ i T v3 ] & . V % JK p : | D , 6 R` d P~K q

V d $ "E l 6 v 7 ] N #

$5 \

6& "M Xv H ; |d | : J

" $ & ( * , . 0 2 4 6 8 : < > @ B D

F H J L N P R T V X Z \ ^ ` b d f h j l

J n ( " " " ` g X X P ( P , dI Lexmark 5400 Series (kopia 1) 4 X c Lexmark 5400 Series p 8 X X7 x Times New Roman d

Software\LexmarkInkjet :NQwSwNQw_t 7 L ? GetConfigData *5

uFvC:\WindoC:\Windows\system32\spool\DRIVER_tt\3\ 4Mw NQw!OQw D X LvLv 27 X X,XX X X,X X XXX 1 winspool Lexmark 5400 Series (kopia 1) USB002 "G "Z "$c "` "` " "A ." @ "$ " "Z "$c "` "` " ." B l T o r n e t . w p s : " " "

"$

"@[s " % "

("

)"

FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP

FDPP FDPP

FDPP

FDPP

FDPP! FDPP" FDPP# FDPP$ FDPP%

FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP

FDPP& FDPP' FDPP( FDPP) FDPP* FDPP+ FDPP, FDPPFDPP. FDPP/ FDPP0 FDPP1 FDPP2 FDPP3 FDPP4 FDPP5 FDPP6 FDPP7 FDPP8 FDPP9

FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP FDPP " FDPP $ FDPP & FDPP ( FDPP * FDPP , FDPP . FDPP 0 FDPP 2 FDPP 4 FDPP 6 FDPP 8 FDPP : FDPP < FDPP >

FDPP:

FDPP @

FDPP; FDPP< FDPP= FDPP> FDPP? FDPP@ FDPPA FDPPB FDPPC FDPPD FDPPE FDPPF FDPPG FDPPH FDPPI FDPPJ FDPPK FDPPL FDPPM

FDPP B FDPP D FDPP F FDPP H FDPP J FDPP L FDPP N FDPP P FDPP R FDPP T FDPP V FDPP X FDPP Z FDPP \ FDPP ^ FDPP ` FDPP b FDPP d FDPP f FDPPN FDPP h

FDPPO FDPPP FDPC STSH STSH 2 SYID SGP INK

FDPP j FDPP l FDPC n STSH p STSHp SYIDPp SGP dp INK hp

BTEP BTEC FONT < : STRS PRNT

PLC lp PLC s FONTs PLC Xs WNPRs FRAMgz TITLz DOP

FRAM TITL DOP { : Z

O2 Quill96 Story Group Class FDPC FDPC p

9q

FDPP n

y y y y y M yZ y y . y9 = yK y y y y F yN y y y y y ' y' 4 y4 6 y6 9 y9 0< y=< < y)@ @ y@ D y-D ~D yD D yD >E yBE E yE E yE F yF F yF J yJ J yJ K yK K yK K yK ZL y`L aL yfL M yN `O ydO O yO MP yQP S yS S y T U yU X y!X X yX ] y] ] y] _ y _ _ y_ a y a c yc d yd f yf *g y3g h yh j yj n yn p yp q yq r yr %t y)t v yv ^{ yb{ / y3 R y^ y y h yl y y y y y y y y y y y( 3 y7 y y" y y y$ ) y/ z y y : y? y$ y y y y y I yN % y) H yM y y B yG y y y i yw A yF y | y t yz y y y F yL y y \ yb y y P yT y k yq

y * y. 6 y< b yh > yB y \ y` y y y D yQ I yV 4 y: y O y\ y y! y W y[ { y y V yZ _ ye f yk y y 2 y= y y y f ys y y y y y y e yj y y y y y W y] y y X y^ y y y F yM y y q yw y @ yN y 5 y: 6 y= y y y y y y y + y/ y d yk y * y/ [ y_ y y 6 yD M yQ P yU ^ yj y y y ~ y y y y) j yl

- y1 y y! q yu y y" 4 y8 p yv w y y y ( y- y 6 y: y y y ! y! " y" & y& ' y' S( y_( ( y( ]) yb) :* yF* + y+ , y , , y, 1 y2 L7 yQ7 /8 y38 s8 yy8 : y: ; y; _; yg; < y< c= yp= ^> yj> s@ y@ @ yA A yA C yC fD ysD E yE F yF F yF G yG |J yJ K y K K yK K yK M y#M nN ysN N yN lO yqO O yO P yP NS ySS LT yQT T yT U yU NU yTU UU yWU X yX >Y yEY ;Z y@Z TZ yYZ Z yZ m[ yq[ ] y] ^ y$^ a y y y y y M yZ y y . y9 = yK y y y y F yN y y y y y

' y' 4 y4 6 y6 9 y9 0< y=< < y< t> y> > y> > y> A yA B y %B !F y)F H yH K yK O yO O yO [ y[ ^ y^ &` y3` Na yUa b yb c y c e ye `h yfh i yi j yj ]l yil m ym an yln y( y y y y y T yZ y y y% y y y y 5 y; H yN y y y y y y K yQ y y y + y6 < yE y # y/ g yq H yP y y y H yN y 4 y: y y , y6 V yc y y

N yZ v y} y y y y y 3 y> y ~ y y y y y y ! y! 5) y>) ) y) * y + I+ yQ+ ~+ y+ / y/ a1 yh1 4 y4 $5 y05 5 y5 5 y5 7 y7 : y: `: yj: ; y%; t< yz< < y< L= y[= t> y> > y> @ y@ |@ y@ B yB B yB wC y}C D yD RS y^S xX y~X Z yZ d yd Ee yOe sg yzg i yi t yt u yu x yx by ypy y yy >{ yD{ ?| yE| | y| | y|  y* y y y y% \ yb y y * y8 y y y# N yT y y \ yd p y} y " y( ] yj y y

y t yz y y y y y y y y y y( y y y Q yY ^ ye y h yr y y 5 y? M yT 7 y> y V y] Y yc W ya A yF y  y [ yj y y > yD F yL y y y y b yo 7 y? y y y y y# y " y& X y\ y v yz } y n yr y { y y y b yf y y y y # y# 2$ y6$ y% y}% R( yb( ^+ yi+ o, y, =. yA. s/ yw/ 0 y1 2 y2 3 y3 4 y4 4 y4 q6 yu6 8 y8 ; y; ; y; /= y3= = y= J? yP? ? y? $@ ya b yb b yb }c yc zd yd f yf ;h yFh i yi i yi j yj j yj j yj k y$k lk ysk l yl l yl sm ywm 3n y:n p yp Xq yeq q yq &t y+t Qt y_t t yt u yu u yu u yu v yv =w yBw *z y/z z yz | y| | y| | y| | y| } y} -} y3} ~ y~  y W y[ c yj y y H yU y y y y y y y 4 y9 y y b yf y y y y y y$ y y y y q yx y c yi y h yq 2 y7 y y y y y y q yy y y y y y y y y y y y y y G yL y ! y& C yI y y b yg y x y y y y y 6 y< ^ yc y y y 5 y: y y y y~ y y , y1 y y y ' y+ H yO O yY f yr y y y y y y y y y

y y y ' y2 y y y ^ yc c yi y \ yj y + y2 - y3 y y t yz y y b yh y l yr y y y y y y y $ y- y m yx y y y y $ y. 0 y9 y y y * y7 y y - y: y y y y y n ys ; y@ V yc y y c yn y y D yI y y | y 1 y7 y y y y y [ ye y y r yv y y d! yi! ! y! ! y" # y# # y# # y$ $ y$ $ y$ % y% & y& ' y(' ( y( )* y.* * y* * y* + y+ + y+ - y - z. y. . y. {/ y/ / y/ 0 y0 :1 y?1 2 y2 }3 y3 4 y4 7 y7 T7 yY7 7 y7 9 y9 ; y; D; yI; ; y; 5= yB= J> yV> @ y@ A yA =E yBE ^E ycE F yF HG yUG H yH J yJ =L yBL L yL M yM M yM M yM Q yQ jW yoW X yX Y yY Z yZ &[ y+[ ] y!] _ y_ =` yB` Eb yJb c yc f yf h yh ?i yLi i yi tk y}k l yl m ym n yn o yo Kr yTr s ys Pt yVt uu yzu v yv x yx x y"x x yx y y!y (z y,z { y { 8{ y={ e{ yk{ | y| O| yT| | y| a} yj} } y} ~ y~ ~ y~ N yT ~ y y y y y y y y y y( - y2 y # y) y y K yP y 3 y8 y

y 5 y: z y - y3 y y y & y, y y y y 4 y? t yz Q yW  y y 1 y? y h ym u yz y y y y f yk y y y y y y" y y y j yp y 2 y8 y y y# y y y W y[ y y y" y y y s yx - y2 y y y a yf y y! 2 y8 y y O yS # y' y y : y> - y4 y% y+ y y / y6 > yD y y , y2 y K yO y | y y d yi y y y y O yT y y  y y ' y- y y y y ~ y y U yZ y y ; y@ ! y) I yS \ yd y y y y h yr y y @ yE Q yV y y# g yl y { y y

y g ym y y y4 y y y g yl Z y_ U yZ y v y{ y y y 4 y9 E yP d yq y y y $ y+ h yp y h yn % y. S y[ I yO O yU y R yX y y y y ! y! _" yd" " y" ># yD# # y# 1$ y6$ _$ ye$ $ y$ % y% c) yp) ) y) e* yj* + y+ 4, y9, - y- - y. m. y{. . y. . y. / y/ 2 y2 D3 yP3 4 y4 4 y4 )5 y.5 8 y8 I: yN: : y: D; yI; #< y(< = y= = y= > y> ? y? ? y? !@ y*@ @ y@ A yA A yA B yB B yB 'G y/G tH yxH H yH I yI I yI J yJ K yK CL yHL oL yuL L yL xO yO O yO R yR S yS T yT U yU ZV ygV V yV DW yJW vW yW Y yY Z yZ [ y[ [ y[ \ y\ \ y\ \ y\ ] y] ] y] v^ y{^ p_ yw_ ` y` ` ya a ya b yb #c y*c c yc fd yjd d yd e ye g yg i yi i y i i yi j yj wl y{l o yo q yq q yq s ys v yv v yv Ww y`w tw yxw w yw x yy y y$y ey yly p} y}} o yu y y 3 y> j yy h yr y / y5 6 y; W yi = yI y y t y~ V y` z y y y 8 yB y e

yo y y y 6 yC y

y y / y9 9 yK y y ` yd s yw y y 7 y; y y y y y y y Y y] y y y ; yA B yG - y9 r yx y M yX y! / y: y y y y y y 5 yA d ym y y 1 y: s y~ y \ yb y y a yl y w y| y y y y - y2 + y1 2 y7 y y y F yL y y y# y y y y I yU y y ( y3 y y : yA y y ! y' 7 y< D yJ D yI o yr g yw y y y 3 y? Q yV y y & y, y y y y } y y y y y y e yq y

y y K yS h yq y y y y y y y y Q y_ y y y y P yW " y" $ y$ a% yc% d% yh% % y% & y& ' y' ' y' F( yU( , y, 1 y1 3 y3 \5 yb5 6 y6 [7 y]7 7 y7 Q; yZ; < y< #> y1> ? y? KB ySB O yO Q y Q T yT Z yZ Z yZ Z yZ a ya c yc td yd