Sven-Lennart Skinnar

Krsus storhet
En dokumentrroman frn 500-talet fre Kristus

DENNA BOK FINNS ENDAST I LS EN BOK

Innehll
Karta 4 Prolog 6 Rekognoseringen 8 Magern 23 Kiliarken 48 Mtet 54 Darbar 62 Storkonungen 125 Barmhrtigheten 131 Sjfrden 167 Mardokai 172 Ormuzdtemplet 197 Stora Rdet 205 Bergsvinet 216 Mltiden 223 Hotet 246 Instlld teater 255 Artemistemplet 273 Guldraffinaderiet 280 Samaritbrderna 294 Skuggade 298 Frseningen 330 Teaterbesket 342 Harpagos 361 Kamelstrategin 368 Klippfngelset 457 Ajaxesklippan 462 Epilog 532 Krigskonsten 536 Ordfrklaringar 538 Bibliografi 540

Omslagsbilden visar den bermda amforan i Louvren. Enligt sgnen satt Krsus p blet, dmd av Cyrus efter segern vid Sardes 546 BC. Cyrus ngrade sig och beordrade att blet skulle slckas. Mlningen r daterad 500-490 BC. Sven-Lennart Skinnar 2

Mindre Asien p 500-talet f Kr.

Prolog
Romanen speglar vrldshndelser vid mitten av 500-talet f.Kr. Zarathustras tankar spelade en stor roll under tiden fr perserrikets uppbyggnad. Zarathustras lra och dess inflytande p Storkonung Cyrus kom att bli en faktor i hndelseutvecklingen, icke minst genom den unge strategen Artacerches som intet ont anande kom att hamna i vrldshndelsernas centrum. Jmsides med Cyrus hrskade i Lydien den genom tiderna fr sin rikedom knde Krsus. Den Lydiske konungen Alyatte hade framgng med sin myntprgling, men det var frst under Krsus, hans sons, regeringstid som de prglade mynten blev ett mer uppskattat betalningsmedel. Anledningen var att guldmstarna i Sardes lyckades raffinera elektronmetallen och f fram rent guld Krsus guldmynt blev drmed ett skert betalningsmedel och drtill en enhetlig valuta som i grunden
6

frndrade handelns villkor. Detta mnniskans frsta monetra genombrott medfrde en exempells ekonomisk utveckling. Den nya ekonomin lsgjorde resurser till expansion av vetenskap, teknik och kultur. Under denna tid, nrmare bestmt sommaren 547 f. Kr., hamnade Perserkonungen Cyrus i en finansiell kris. Persernas blickar riktades mot Krsus guldmyntprgling och hans unika guldraffinaderi. Denna bok r skriven som en roman men bygger p verkliga hndelser. De flttg, som skildras, r dokumenterade och beskrivningen av t ex guldraffinaderiet och Sardes bygger p arkeologiska utgrvningar. S-L S

Rekognoseringen
Artacerches, strateg:

Frst knde jag en berusande gldje ver frtroendet, det var ngot alldeles ovanligt att ha blivit utsedd av Darbar. Ryktet om min upphjelse hade drfr snabbt spridit sig inom hren. Efter hand blev jag mer och mer tveksam till och orolig ver vad det egentligen rrde sig om. S smningom gick det upp fr mig att jag hamnat i en maktkamp mellan rikets tv hgsta rdsherrar. Insikten om detta kom alldeles fr sent fr att jag skulle ha ngon mjlighet att dra mig ur. Nu insg jag att jag hade varit bde aningsls och dum nr jag utan att tnka efter antagit erbjudandet att leda rekognoseringen. Det naturliga hade varit att ngon av generalerna ftt uppdraget och inte en av de yngsta strategerna, det borde jag ha frsttt, men det tnkte jag inte p d. Under mina r p krigsskolan i Babylon hade jag levt ett skyddat liv och efter utbildningen tjnstgjort
8

i den Mediska hren blott ngra r innan jag till min stora verraskning blev befordrad till strateg. I den positionen kom jag d och d i kontakt med ngra av de lgre generalerna men jag hade ringa eller inga kunskaper om vilka villkor som kunde rda i maktens hgre sfrer. Jag frstod att det kunde vara frenat med risker, srskilt om jag skulle hamna som slagtr mellan de mktiga. Det frsta tecknet p att ngot ovanligt var p gng visade sig ocks snart nr det stod klart att femhundra man frn kavalleriets elit tagits ut enbart fr denna rekognosering. Jag visste inte d att hela fretaget ogillades av verhvitsmannen, min hgste beflhavare. Mitt uppdrag hade inte bara beslutats av Darbar utan drtill bestmts ver huvudet p hrens hgste beflhavare. Det sades att det var Kiliarken som ftt med sig bde Storkonungen och flera av rdsherrarna p att genomfra en rekognosering och avsikten sades vara att klarlgga frutsttningarna fr hren att vintertid tga mot Sardes. Jag fick efterhand veta att verhvitsmannen i bestmda ordalag avrtt
9

frn att flja efter den Lydiska hren p grund av de stora risker det innebar att korsa de Frygiska bergen vintertid. Kiliarken andra sidan hade menat att det var rtt tid att handla nu nr verraskningen skulle bli som strst. Kiliarken hade visserligen medgivit att det behvdes en underskning av framkomligheten ver de Frygiska floderna och sankmarkerna och hade drfr freslagit att en rekognoseringsstyrka skulle utrustas fr att klarlgga de verkliga frhllandena. Det bestmdes slutligen att en sdan styrka skulle f i uppdrag att underska frutsttningarna. verhvitsmannen knde sig frorttad och hade i vredesmod lmnat Darbar. D verhvitsmannen s klart markerat sitt ogillande hade heller ingen av de nrvarande generalerna erbjudit sig att leda rekognoseringen. Kiliarken hade d av ngon anledning nmnt mitt namn som han ftt jag vet inte varifrn och Storkonungen hade drvid nickat instmande. P s stt blev jag utsedd att leda fretaget, freslagen av den hge Kiliarken som jag endast sett p avstnd. Mina bedmningar skulle sledes komma att bli av10

grande fr om ett vinterkrig skulle inledas eller inte. Hur jag n bar mig t s skulle jag nu f bde inflytelserika vnner och mktiga fiender. Mitt dilemma var att jag inte visste hur jag skulle hantera ngondera p denna fr mig ovana niv. De hgsta generalerna hade jag aldrig trffat och Storkonungen sjlv visste jag inte ens hur han sg ut p nra hll. P senare tid hade jag visserligen varit med som rdgivare i strategirdet men inte i ngra av hrens operativa verksamheter. Kanske skulle jag tvingas att bli obekvm fr rikets hgste beflhavare eller fr rikets hgste rdgivare eller, m mnguden frbjuda en sdan utgng, fr bda tv. Jag insg att ngon slags egen grund att st p var av nden, men var skulle jag hitta en sdan? Skulle kanske sanningen och inget annat n sanningen vara stark nog att skydda mig, eller kunde det mjligen vara s, att den som har tillrckligt stor makt kan gra det till sanning, som fr tillfllet lmpar sig? Var kan jag finna den sanning s stark att den inte gr att dlja ens bakom maktens tunga
11

mantel? Om en sdan finns, s r det nu jag behver den, m jag kunna blidka gudarna att sknka mig detta std. Mitt frsta mte med Kiliarken var nog inte srskilt lyckat. Jag trodde att jag skulle mta honom sjlv och inte ett rum fullt med hga rdgivare och experter. Min stigande nervositet hade jag svrt att dlja och jag mste ha gett ett smtt frvirrat intryck. Under de senare mtena fick jag dock som jag uppfattade det en bra kontakt med Kiliarken sjlv. De granskande men samtidigt varma gonen gav ett lugnande inflytande och fick mig att skrpa alla mina sinnen. Rsten liksom fyllde rummet utan att han talade hgt, det var en rst som var van vid att bli tlydd utan invndningar. Det frvnade mig hur litet han frskte styra min planering av rekognoseringen. Jag berttade fr honom hur jag sg p framkomligheten som ett problem och hur man kunde tnka sig att lasta trossen och vilka ider jag hade kring detta. Det verkade som om han redan knde till mina tankar i dessa frgor och
12

det frbryllade mig. Han verkade tillfreds med mina planer och frskte heller inte korrigera mig, men jag tror att han pverkade mig med sina frgor och det hade han mnga. Rdgivarna fljde vra samtal med allt frre inlgg frn deras sida. Jag brjade frst att jag hamnat i ett lge dr jag inte bara levde farligt utan venledes hade mjligheter att n ett betydande inflytande. Samtidigt insg jag att jag sjlv och ingen annan kunde ta vara p den roll gudarna gett mig. Den 500 man starka rekognoseringsstyrkan verlmnades snabbt och utan vidare ceremonier under mitt befl. Mitt frsta operativa uppdrag i den Medisk/Persiska hren hade tagit sin brjan. Jag erfor ngot av en lttnad nr en av de fyra lokerna i rekognoseringsstyrkan visade sig vara min gamle vn Ceraxes, honom kunde jag lita p. Stracutus,en av de vriga tre, knde jag till namnet, men inte nrmare. Fr att ka framkomligheten hade jag bestmt att hela trossen skulle lastas p snor och kameler. Jag hade sedan lnge nya ider om hur tros13

sen skulle kunna undvika att kra fast i regntunga sankmarker och hur man p ett smidigt stt skulle ta sig ver fyllda vattendrag. Dessa teorier skulle jag nu f tillflle att prva i verkligheten. Hrledningens fientliga instllning till fretaget gjorde att ingen drifrn la sig i mina frberedelser och nnu mindre brydde sig om hur jag tnkte genomfra operationen. Lokerna Ceraxes och Stracutus var positiva redan frn brjan. De tv vriga var ptagligt avvaktande i sin hllning. Jag knde att det var viktigt att vinna ven deras frtroende. Jag var inte sker men jag knde p mig att de tv fr mig oknda lokerna hade ngot mer uppdrag n att leda tv av mina lokager. De fljde mina frehavanden ngot fr uppmrksamt fr att vara enbart beflhavare fr var sitt kompani. Tidigt p morgonen gick vi ver grnsfloden Halys. Vi visste att Krsus lydiska krigshr tgat tillbaka mot Sardes, men kunde inte vara skra p att alla hunnit ge sig av. nnu en oskerhet var de kringstrvande styrkor av legofrband som anlitats av Krsus och som
14

efter slaget drjt sig kvar i de Frygiska bergen som rvarband. Rekognoseringen hade gtt bra och utan konfrontationer med vare sig rvarband eller reguljra styrkor nda fram till sista vergngen av Sangarios p tervgen. Det visade sig ndvndigt att g ver denna flod tre gnger under dess vldsamt slingrande strckning mellan bergen. De mnga vergngarna hade frsinkat oss, trots att vi lastat trossen p mulor och kameler och sluppit fastkrda trossvagnar. En traditionell tross hade ohjlpligt krt fast i de regntunga sanka partierna mellan floddalarna. Kiliarken hade sagt att Storkonungen ville ha rekognoseringsrapporten inom fem dagar. Nr fem dagar gtt terstod fortfarande en sista vergng av Sangarios och drtill korsningen av grnsfloden. P grund av vr frsening hade jag bett lokerna fra ver sina lokager s snabbt som mjligt. Fr att driva upp farten hade jag ridit fram till Ceraxes lokag, som fr tillfllet fungerade som frtrupp. Strmmen var fylld av ryttare, jag befann mig sjlv ute i vattnet nstan ver p andra sidan
15

nr jag hrde den tunga dunsen frn en pil. En trff i bogen p min hst. I en snabb reflex kastade jag mig bakom hstens kropp. - Arimans smjvlar, tnkte jag, ett anfall nr vi r som mest srbara ute i strmmen. Pilen mste ut ur hstens bog innan chocken slpper, var nsta tanke. Med uppbjudande av alla mina krafter lyckades jag komma runt min hst i den vldsamt virvlande, sugande strmmen. - Ofrltligt av mig att inte skra vergngen, hann jag tnka, nr jag upptckte vattenkruset. Pilen hade slagit snder krlet och stoppats upp av det tjocka ldret i fstet. Jag drog ut den och frvnades ver tyngden. Bgen bakom den pilen msta ha haft minst femtio minor i draget. Ngra trevande steg genom det forsande vattnet och bde hsten och jag var ver p andra sidan. Mitt hjrta bultade och det sprngde i tinningen. - Jag mste snabbt f grepp om situationen, tnkte jag. Nrmast mig kom en trupp i full karrir upp ur vattnet. Lngre bort kom nnu en. Jag ro16

pade, men ingen kunde uppfatta vad jag sa, bruset frn vattnet verrstade allt. Jag gestikulerade vilt med armarna och kunde p s stt gra mig frstdd. Ryttarna samlade sig och stormade uppfr den hjd anfallet kommit ifrn. De skyddade hrigenom de ryttare som fanns kvar i strmmen. Jag knde en obeskrivlig lttnad. Pilregnet upphrde lika snabbt som det brjade. De anfallande hade tvingats till omgruppering, eller ocks gett sig av nr de upptckt vr huvudstyrka som nrmade sig strmmen. Ceraxes hade ftt syn p mig och kom ridande in bakom mitt skydd. - Vad vill Du vi skall gra med dem ? - Jaga upp de anfallande och ta reda p vilka de r, men frflj dem inte ngon lngre strcka! Vi lmnade snabbt Sangarios vadstlle. Vi hade nu frlorat ytterligare tid och drabbats av frluster i bde hstar och ryttare, drtill ett tjugotal srade. Ceraxes hade tervnt och berttat att de kunnat konstatera att det var en kringstrvande legotrupp som anfallit och att inga av Krsus styrkor hade setts till. S
17

snart jag fick tillflle att tala ostrt med Ceraxes tog jag upp frgan om mitt dligt organiserade skydd vid vergngen. Det kunde ha slutat illa, nu kom vi undan med f frluster. Jag frgade rakt p sak om han trodde att ngon av lokerna skulle fra det intrffade p tal. En antydan om frsumlighet i rdande kamp mellan Kiliarken och verhvitsmannen skulle kunna anvndas fr att skada min trovrdighet. Sdant kunde vara svrt att hantera. - Hur har du reagerat sjlv Ceraxes ? frgade jag. - Vanligen hade hndelsen passerat utan ngon uppstndelse, men i en situation som denna vet man inte riktigt vad som kan hnda. Jag r sker p att Stracutus inte vill skada Dig, men hur de tv andra tnker, vet jag inte riktigt. De har fllt ngra tvetydiga kommentarer, men det behver ju inte betyda ngot. - Tycker du jag skall fra saken p tal med de andra lokerna ? - Nej, det tycker jag inte, det kar bara riskerna. Jag menar - nr de frstr att du r orolig.
18

- Hm - tack fr dina rd Ceraxes. Jag verdrev skert riskerna, men min situation hade blivit s utsatt att jag brjade se utsnda kunskapare och motstndare till rekognoseringen verallt. Frmodligen hade Kiliarken sett till att rekognoseringsstyrkan inte var bemannad med fiender till hans planer. Men jag kunde inte komma ifrn att det var verhvitsmannen som slutligen disponerade ver hren och dess folk. Jag kom aldrig riktigt till klarhet ver var jag hade de tv fr mig oknda lokerna. Obehaget frstrktes av att Ceraxes inte heller visste ngot om dem. Vi nrmade oss Halys ovanfr de stora forsarna och flodens skarpa krk mot vster, spejarna rapporterade att bron var bortspolad och att endast ngra stockar fanns kvar ute i strmmen. Jag kallade lokerna till rdslag, Lokern Stracutus talade frst: - vergng vid den frstrda bron anser jag vara vdlig. Det hga vattenstndet gr strmmen stark. Vi riskerar att gra frluster ven om inga fiender syns till.
19

Lokern Ceraxes gav hrefter tecken att vilja tala och sade: - Vi br uppska nrmaste vadstlle uppstrms. Jag delar Stracutus bedmning. De vriga nickade bifall. Jag beslt d att styrkan skulle dra sig mot sder och be vgvisarna ange riktning mot vadstllet. Vi bestmde oss fr att runda det hga berget i frdriktningen. Det skulle frsena oss ytterligare men vi hade inget bra alternativ. Frst vid femte dagvkten hade vi passerat berget. Vi skulle inte hinna n vadstllet fre mrkrets inbrott, vi slog drfr lger fr en vlbehvlig vila och en mjlighet att ta hand om vra srade. Mina ideer om att lasta trossen p vra kameler och mulor hade utfallit bra, men vi behvde frbttra packsadlarna fr de tunga lasterna. Ceraxes var vrig infr uppgiften att hitta nya stt att lasta kamelerna och Stracutus blev ngot av en expert p att hitta bttre stt att packa mulor. Ceraxes ville att vi skulle bygga om kamelernas packsadlar s att lastens tyngdpunkt kom lgre, han menade att detta skulle underltta fr kamelerna att hlla
20

balansen ver de strida strmmarna och ver de besvrliga sankmarkerna. Stracutus hade samma erfarenhet nr det gllde mulornas last. Innan nattens sovtimma stundade hade vi tre arbetat fram helt nya lastmetoder, som vi var skra p skulle ka djurens uthllighet och minska frlusterna av svl lastdjur som utrustning. Tidigt fljande morgon snde vi ivg vra spejare fr att leta upp nrmaste vadstlle uppstrms och rekognosera terrngen. Strax fre huvudstyrkans uppbrott frn lgerplatsen tervnde de. Spejarna hade hittat vadstllet och bedmde att det var mjligt att g ver tack vare vr ltta tross. De hade inte heller upptckt ngot som sg hotande ut. Det enda av betydelse som hnt var att frtruppen tagit ngra bonderyttare till fnga, fyra stycken. De bar frygiska drkter. De verkade ha varit osams, fr tre av dem jagade den fjrde ut i strmmen och det sg ut som om de frskte drnka honom. De tre talade en frygisk dialekt, medan den fjrde, den som de frskte drnka, talade flytande persiska. Denne pstod
21

sig dessutom vara Mager och ing i konungens prsterskap. P spejarnas frga om han knde strategen Artacerches, hade han svarat att han inte knde honom personligen men att han knde honom till namnet. Jag bad spejarnas ledare be frtruppen ta med fngarna ver vadstllet och sga dem att jag sjlv skulle frhra den som pstod sig vara en Mager. Det var mrkligt, tnkte jag, skulle en av Storkonungens Mager befinna sig bland Frygiska bnder. Fr skerhets skull skrade vi vergngen p sedvanligt stt, trots att andra sidan var eget land. Efter verfallet vid Sangarios tog vi inte lngre ngra risker. Alla kom ver utan ngra strre svrigheter och vi kunde samla oss vid vr lgerplats i eget land. Jag gick ver till Ceraxes och tackade honom speciellt, utan hans std hade jag inte kunnat genomfra rekognoseringen. Vi knde alla spnningen i luften infr vr rapport, oro lg inte fr mig, men jag mste nd tillst att magen hrde av sig och krvde ttare besk vid gropen n vanligt.
22

Magern
Ett svagt fladdrande sken var det enda som brt det kompakta mrkret. Arabecex hade vaknat och blivit medveten om att han lg nerbddad - p ett mjukt underlag under en grov filt. - Jag undrar var jag r, tnkte han, i himmelen hos Ahura Mazda, eller p jorden. Han vgade knappt rra sig. Han mindes att han grep hrdare om dragstngen vid den vldsamma frden utfr forsen. Ngon mste ha hittat mig, ngon som lagt mig hr i en sng, tnkte han. Han mindes ingenting, men vrken sa honom att han hade skadat sig. Han ville helst inte veta hur, bara ligga alldeles stilla, det vrkte mindre d. Efter en stund kunde han inte lta bli att knna efter. Han prvade frst rrelsen i sina ftter, sedan benen. Det gjorde ont men bde ftter och ben ld hans rrelser. Han lyfte frsiktigt sina armar ver filten och knde med sina hnder runt
23

ansiktet. Det hamrade och bultade i huvudet. Det kndes som levrat blod i pannan. Han tog ansats fr att resa sig. Men det skulle han inte ha gjort. Det skar som av en kniv inne i huvudet. Vrken slppte ngot nr han ter slappnade av. Han frskte samla sina tankar. Ngon hade plockat upp honom ur forsen och lagt honom hr, tagit av de vta klderna, lnat honom en torr bomullsrock och drtill gjort upp eld i rummets hrnspis. Vid sidan om spisen hngde ngot som sg ut att vara hans klder. Det var tyst s nr som p ett svagt knastrande frn en snart utbrunnen brasa. Kunde det vara annat n vnligt sinnade mnniskor som gjort sig s stor mda fr en frmling? Han hade ett svagt minne av att forsen drivit honom ver p vnstra sidan, vid den stora krken dr floden vnder norrut. Sedan tog minnet slut. Om han nu r p vnster sida r han i Frygernas land. Om han hamnat p hger sida r han i Matienernas land. Eftersom Halys r grnsflod betyder hger sida - eget land - och vnster sida fiendeland.
24

Klderna skulle avslja att han var en Mager, fr en bildad man skulle de sga att han var i tjnst hos Storkonungen, fr en enkel man bara att han var en Mager. Han frtrstade sig p Ormuzd och lste sin bn - Ahuna Vairya- till den hgste. Den heliga bn som Zarathustra sjlv bad nr han var i stor nd. Han mste ha slumrat, fr nu hade brasan brunnit ut och ett svagt gryningsljus silade in. Rummet verkade rymligt men enkelt inrett med grovhuggna bnkar utefter sidorna och sm fnstergluggar. Brasan i hrnet dominerade rummets bortre del och hans egen bdd den andra. Golvet verkade vara av trampad lera. Han hrde viskande rster frn rummet intill. Han kunde inte uppfatta vad som sades, ven om en mansrst var tydligare n tv kvinnorster. Det lt mer som en Frygisk dialekt n en Kappadokisk. I s fall var han p flodens vnstra sida, i fiendeland.... Drren ppnades frsiktigt och en ung kvinna kom in med en famn ved, som hon placerade
25

vid spisen. Han ltsades sova men fljde i smyg hennes frehavanden i det skumma ljuset. Tyst och metodiskt gjorde hon upp ny eld och smg sedan fram till hans sngplats. Nr han slog upp gonen och frskte med ett leende, skyndade hon ut ur rummet. Hon kom strax tillbaka i sllskap med en man och en kvinna, ett tjugotal r ldre n henne sjlv. Av deras utseende frstod han att det var flickans frldrar. Mannen var ljushrig och hade drtill bl gon, ett ovanligt utseende bland de Frygiska bergen. Hllningen var rakkryggad och han gav ett muskulst intryck. Utseendet var s annorlunda att det nstan sg ut som om han skulle vara en kvarleva frn Kimmerernas slkte, i s fall hade han tur. Kimmererna var utdrivna frn Frygien fr lnge sedan men det hade sagts att det fanns ttlingar kvar djupt inne i de sm bergsbyarna. Dessa ttlingar var inte knda fr ngon strre lojalitet eller respekt fr verheten. Kvinnan hade svart hr och djupt liggande mrka gon. Hon hade fortfarande drag som avsljade att hon en gng varit en sknhet. Deras kldedrkt var av grov vvnad,
26

typisk fr en avlgsen mindre bergsby. De bugade sig och kvinnorna fll ner p kn med sina ansikten mot golvet, mannen njde sig med en djup bugning. De hade p hans klder frsttt att han var en Mager och hlsade honom med vrdnad. Han talade till dem p lydiska, som de tycktes frst. Han vlsignade dem fr deras barmhrtighet och frgade vilket folk de tillhrde. - Herre, svarade mannen, vi kallar oss Yagrier. Vi har vr egen dialekt, men vi talar ven frygiska och kan frst lydiska sprket. Vi hittade er nere vid floden, Ni var rtt illa dran, svrt nerkyld och med ett stort sr i pannan. Det gick heller inte att f kontakt med Er s vi bar Er upp till oss. Vi r glada ver att ni vaknat och att ni inte tycks ha skadat er alltfr svrt. Om ni r hungrig s kan vi erbjuda bde fisk och brd och ett moget bergsvin att dricka. Arabecex tyckte att mannen gav ett gediget och plitligt intryck och det behvde han fr nu
27

var han i fiendeland och ofrmgen att frsvara sig. - Jag tackar er och jag lovar rikligen belna er fr vad ni har gjort fr mig. Mannen bjde p huvudet till tecken p att han uppfattat. De bda kvinnorna bugade sig underdnigt. Han tyckte att mannen hade en slags sjlvklar vrdighet och en stolthet i sina tbrder, han var nog en Kimmerer. - Jag knner att jag behver vila i dag men kan nog fortstta min frd i morgon, sade han i vnlig ton, samtidigt som han iakttog mannens ansiktsuttryck. - Jag ber er att inte tala om i byn att jag finns hr, i varje fall inte frrn i morgon nr jag ger mig av. Ni skall inte behva ngra detta. Jag r inte speciellt hungrig men tackar ja till en bit brd och litet vin att dricka. - Herre, vr dotter r bra p sr, hon kan tvtta ert sr och behandla er i pannan. Med en ltt tbrd med handen gav han sin dotter tecken att hmta det som krvdes. Dottern frsvann snabbt ut ur rummet och
28

tervnde med en skl fr tvagning och ngot slags medel fr srbehandling. Hon hade vackra drag, litet speciella som hon uppenbart ftt frn sin moder. Den stolta knycken p nacken var nog ett arv frn fadern. Hennes lilla vsen gjorde ett behagligt intryck, han kunde inte bli bttre omhndertagen ngonstans. Men var den hr platsen sker fr honom? Han kunde nog inte annat n lova belning och p s vis hoppas att de hll tyst om honom. nnu knde han sig fr svag fr att ge sig ivg och skulle venledes behva bde ny utrustning och en hst fr att kunna ta sig tillbaka ver floden. En flodvergng skulle han klara bara lngt uppstrms. Mannen hr och hans familj verkade nd plitliga, han fick nja sig med det s lnge. Nr hans unga vrdarinna dragit sig tillbaka steg han upp fr att kl sig. Huvudet vrkte och det dunkade som av hammarslag. Han var tvungen att stta sig ner vid brasan. Klderna verkade i stort sett hela s nr som p hans mantel som nu var i tv delar. Han uppskattade mycket att hans lder29

grdel med den inbyggda brsen var orrd. Dessa vlsignade Yagrier, tnkte han, de upptrder som kta Zarathustrier, men frmodligen har de inte ens hrt talas om den store profeten. Magern hade vilat hela dagen och sovit hela natten. Han knde sig nu mycket bttre, den svra huvudvrken hade slppt och svullnaden i pannan hade gtt ner. Dottern hade behandlat sret tv gnger och sagt att det sg fint ut. Han var nu mer stel i lederna n han knde besvr av vrk. Egentligen hade han velat vila ngot lngre, men han vgade inte utmana det. Han var orolig fr att vrdfolket skulle dra slutsatsen att han tillhrde hren p andra sidan floden. De skulle d kanske bli oroliga fr egen del. Att gmma ngon frn fienden var inte ofarligt, ven om de skulle kunna sga att de inte visste vem han var. Lyckligtvis var mannen inte nyfiken, han hade endast sagt: - Av Ert tal har jag frsttt att Ni ej r frygier eller lydier. Jag har drav frsttt att Ni r en vandrande Mager.
30

Arabecex hade bara nickat till svar. Han rknade med att byn lg tre parasanger nedstrms vergngsstllet, men dr fanns vl knappast ngon bro kvar. Han frskte g igenom hur olyckan hade gtt till och hur det sg ut vid bron. Han hade suttit i sin tckta vagn mitt p bron nr det hnde. Andra hrkren hade nstan helt hunnit ver den strida strmmen nr en lina brastoch hans vagn med hstar, kusk och livvakt rutschade ner i strmmen. Remtyg, dragstng, allt brast. Hstar, kusk och livvakt frsvann i strmvirvlarna, vagnen med honom som passagerare dansade utfr strmmen i allt vildare fart och ndde forsnacken nr ett hjul fastnade. P ngon sekund var hela vagnen snderslagen av vattentrycket Han fortsatte in i den vldsamma forsen med ett krampaktigt grepp kring resterna av dragstngen. Egentligen visste han inte hur lngt nerstrms han hade fljt med, han kunde bara gissa att det var ganska lngt. Han erinrade sig att konungen hade hllit
31

Darbar dagen innan. Som konungens andre Mager hade han rtt att nrvara vid dessa rdsmten. Han kom ihg att det bestmdes att hren skulle dra sig tillbaka och ge intryck av tertg. Han kom tydligt ihg hur Storkonungen uttryckte sin frvning ver att Krsus samlat ihop sina styrkor och inlett ett tertg till Sardes. Kunskapare hade meddelat att Krsus sagt att eftersom bataljen vid Halys slutat oavgjort s fann han fr gott att fra sin hr till vinterlgret vid Sardes innan hstregnen skulle gra flodvergngarna svra. Magern kunde erinra sig att det ven bestmts att en rekognoseringsstyrka skulle underska framkomligheten ver floden Sangarios. Storkonungen hade planerat att flja efter Krsus och ta honom med verraskning i hans vinterkvarter. Krsus hade uppenbart inte varit medveten om att Cyrus endast hunnit stta in halva sin styrka vid Halysbataljen. Cyrus lt honom vara kvar i den tron.
32

Magern kom fram till att omstndigheterna talade fr att bron lmnats oreparerad. Fljaktligen mste han rkna med att frdas uppstrms frbi gamla brofstet och n frsta riktiga vadstllet. Det skulle bli en strcka p minst tio parasanger om han kunde flja flodstigarna, med omvgar, kanske tolv, tretton parasanger. Han mste skaffa en bra hst fr att klara strckan p en dagsritt. Lyckligtvis hade han sparat tv gamla stater i sin brs. - Dom r vackra de hr gamla elektronmynten,tnkte han. Den gamle lydiske konungen Alyattes emblem, ett gapande lejon som skulle inge respekt. Baksidan hade ett avtryck som var svrt att tyda. - Dessa mynt borde vara gngbara ven hr, tnkte han. Invnarna har vl ngon gng beskt storstaden Gordion, dr dessa mynt r vanliga. Hans tankar skingrades av ett ovsen vid vrdfolkets port. Han hrde mnga rster, det lt som Frygiska, han kunde inte uppfatta vad som sades. Husets dotter kom in i rummet och stngde drren snabbt efter sig. Var tyst
33

s skter jag samtalet, det r grnsvakten, viskade hon knappt hrbart, sedan frsvann hon lika snabbt som hon kommit in. Rumlande och hgljudda soldater kom in i rummet dr han fanns, han hll andan. - Jag hoppas att dom inte stller ngra frgor, fr frygiska klarar jag inte, tnkte han. Innan de hunnit fixera honom kom dottern in och sa till honom att han skulle skynda sig med slakten innan det blev mrkt. I samma stund hrdes ngon ropa p soldaterna och de frsvann. Han kunde hra hur de lmnade huset och allt blev tyst och stilla. Han skt frsiktigt undan drren och ryckte ofrivilligt till nr han hrde steg igen. Det var dottern som kom in i rummet. Hon mtte hans blick med ett leende. Hon spelade ett farligt spel och var skert medveten om detta. Dottern hade tydligen fattat sympati fr honom och ville skydda honom. Hon hade instinktivt fattat att det kunde vara farligt. Han hade tur. Arabecex var orolig ver hans vrds reaktion
34

p grnspatrullens besk. Han frde hndelsen frsiktigt p tal. Det visade sig att byfolket inte hade mycket till vers fr de lydiska grnsvakterna. - Dom dr, sade han, om dom vgar sig hit till byn igen s har dom tur om dom kommer levande hrifrn. Hans frakt fr lydiska grnsvakter verkade helt kta. Tidpunkten fr avfrd var inne. Vrden hjlpte till att skaffa hst och en varm yllemantel. Det gick inte att utrtta detta, utan att flera nyfikna i byn fljde vad som frhandlades. Den risken fick han ta. Han mste komma ver utrustningen och det gick inte fr sig att smyga omkring och vcka misstankar. Han betraktades som en vandrande Mager, upptrdandet fick han anpassa drefter. Det var srskilt en av byborna, en svartmuskig kraftigt byggd man, som han lade mrke till. Han iakttog honom bde nr han valde stoet och nr han var hos mantelhandlaren. Frst tnkte han inte s noga p det, men nr mannen dk upp igen vid mantelboden,
35

blev han obehagligt berrd. Arabecex hade ftt en bekrftelse p att det nu var dags att ge sig av frn byn och det s fort som mjligt. Han gjorde upp sina affrer och det visade sig att de gamla elektronstaterna rckte vl och att det blev rikligt med vxelmynt, flera silvercroisider, ver. Dessa lmnade han som tack till sitt vrdfolk och det var mycket uppskattat. Hans vrd hjlpte till med packningen och dottern frsg honom med frdkost. Han tog farvl och knde ett styng i hjrtat av att behva lmna dem. Vid andra dagvkten passerade han brofstet vid olycksplatsen. Mycket riktigt fanns det ingen bro kvar. Ngra stockar i strmfrans mitt skvallrade om att en sdan hade funnits, men det var ocks allt. S fanns det d inget annat val n att fortstta de terstende tta till tio parasangerna fr att n vadstllet uppstrms. Vid tredje dagvkten brjade bergssidorna mot floden bli allt brantare och det blev
36

stundom trngt mellan vattnet och bergvggen. Hr brts bergformationen av en bred dalgng som strckte sig nda ner till floden.Dalgngen hade en bredd av en parasang, hrefter vidtog ytterligare ett stort berg som gick nda fram till floden. Hr fanns det risk fr att flodens hga vatten skulle kunna ha versvmmat stigen. Fr skerhets skull vek han drfr av och fljde en mindre stig uppfr bergssluttningen fr att runda de hgre partierna mot floden. Stoet sktte sig fint och var tydligen van vid brant terrng. Efter en halv parasangs klttring ndde han en plat med utsikt ver dalgngen. Stoet behvde vila efter den anstrngande stigningen. Han steg av och tog fram sin vattenflaska och en bit brd ur sadelvskan. Det var en riktigt skn hstdag och sikten var klar, han kunde se lngt. Han satte sig ner p en sten och lt hsten beta i det magra grset. Tankarna vandrade runt i hans huvud, han kunde inte lta bli att le t sig sjlv. I all bedrvelse var det ngot komiskt i situationen. Hr satt han p en bergshylla, ensam i
37

fiendeland, konungens andre Mager, utan varken adjutant eller livvakt, kldd i en bergsbondes grova yllemantel, och ett illa medfaret kosti runt midjan. Han lossade sitt kosti och beredde sig fr den dagliga bnen. Han upptckte att dagens bn sammanfll med den femte Yasjten till gudinnan Anahitas ra. Anahita, krleken och fruktbarhetens ande, var det en tillfllighet att hon ville tala till honom nu ? Vad ville Ahura Mazda, den hgste, sga honom med detta tecken, eller var det bara ett mrkligt sammantrffande? - Anahita den som ger och inte frgar efter sitt, men ocks den som Arimans demoner fruktar mest, ja som hotar sjlva Arimans rike! Han steg upp fr avfrd och kastade en sista blick ner i dalgngen.Frst trodde han att det var vildsnor han sg dr nere. Men det var inga snor. Det var hstar med ryttare - tre stycken. En grov ryttare och tv tunnare, de verkade bra vapen. Det var inga soldater, snarare enkelt kldda bnder, kanske ute p jakt? Nr de var framme dr stigen delade sig, stannade de och tvekade p vgen. Den grove satt
38

av sin hst och underskte stigarna noga, reste sig och pekade mot sluttningen - mot den sluttning han sjlv hade valt. Den mannen hade han sett frut... Avstndet var lngt, men han var sker p att det var samme man som hade iakttagit honom i byn. Kroppen och hllningen var densamma. De andra tv kunde han inte pminna sig ha sett, men han kunde heller inte urskilja ansiktena s tydligt. Ryttarna valde den stig som ledde upp till Arabecex plat.Snabbare n vanligt packade han sin sadelvska och red i raskt trav drifrn, lngs den trnga stigen. Han var koncentrerad p att snabbt komma vidare. - Det dr sllskapet r inte ute p ngon vanlig jakt,tnkte han. Han hade en bestmd knsla av att det var honom de var ute efter. Han, Arabecex, andre Mager hos Akemeniden Cyrus, Storkonung av Medien och Persien. Om frfljarna varit medvetna om denna hans stllning, skulle de ver huvud taget inte vgat flja efter honom, n mindre rra honom...
39

Han tackade sin skapare Ahura Mazda att han vxt upp i Urartu och var mer eller mindre uppfdd p hstryggen. Som Mager hade det inte blivit s mycket ridande men det kndes att balans och rytm fanns kvar. Ngon ynklig nybrjare till ryttare var han i varje fall inte. Arabecex manade p stoet, han klarade den svra terrngen utefter bergssidan med bibehllen balans, men han var inte sker p om han lyckats ka avstndet till sina frfljare. Nr han kom fram till en lutande berghll, som fuktades av en kllder i berget ovanfr, tvekade han ett gonblick att rida ver och i stllet ta en omvg. Han bestmde sig fr att ta vgen ver berghllen fr att vinna tid, ven om han insg att det innebar en risk. Han drev stoet ut p hllen, hon tvekade, halkade till och slngde sig ver. Det gick s fort att han i frskrckelsen endast kunde konstatera att han fortfarande satt kvar p hstryggen. Det gick ju nd bra tyckte han och rtade till sadeln. Men nu gick det lngsammare och stoet hade tappat sin fina rytm, ngot hade hnt henne. Han steg av fr
40

att underska nrmare vad som hnt med hstens rrelser, han drev henne framt - hon haltade. Det kunde bli kritiskt. Han verlade med sig sjlv om hur han nu skulle handla. Han bestmde sig fr att spara hsten och inte pressa henne mer. Det var bttre att leda henne till vergngsstllet s att han kunde rida ver vadstllet, fr nu var vattnet kallt. Han hoppades att han hade tillrckligt frsprng fr att g vidare till fots och leta efter ett lmpligt gmstlle. Ett stlle dr han kunde se frfljarna passera p stigen utan att sjlv bli sedd. Kom det inga frfljare var det desto bttre. Efter en halv stadier blev terrngen lngs bergssluttningen ppnare och sluttningen gick ver i smkullar och dalgngar. Han ledde hsten vid sidan av stigen dr en bck korsade. Arabecex var noga med att inte lmna ngra spr efter sig, nr han gick lngs bcken uppfr den svaga sluttningen. Uppe p kullen hade han ett bra avstnd till och sikt ver eventuellt passerande nere p stigen.
41

Han vntade lnge och med stigande spnning p efterfljarna. Men ingenting hnde. Kanske det var lika bra att sl lger och avvakta morgondagen. Arabecex var medveten om att han var spnd och att det kunde vara en verdriven knsla av att vara frfljd. Ryttarna fanns emellertid dr i dalgngen, frgan var i vilket rende. Efter lng och tlmodig vntan utan att ngra frfljare uppenbarade sig, beslt han sig fr att fortstta. Men pltsligt, p vg ner frn kullen, hrde han ljud som fick honom att tvrstanna. Det var ljud frn stigen, ljud frn flera hovar som slog mot stenarna. Han kunde inte se s bra frn sitt lge, men han kunde uppfatta rrelser dr nere. Det var tre ryttare, varav en storvuxen, som passerade bcken. Efter en lng stund, med total tystnad, vgade han rra sig igen. Arabecex vnde tillbaka uppfr hjden dr han hade bttre utsikt. Han kunde inte befinna sig s lngt frn vadstllet. Han beslt sig fr att sl lger uppe p hjden,i en svag sluttning t motsatt hll frn stigen.
42

Dr skulle ingen kunna upptcka honom. Mot skymningen blev det kallare, han bestmde sig fr att gra upp eld. Rken skulle inte synas och platsen var helt insynsskyddad. Tack vare den omtnksamme vrden hade Arabecex ftt med sig elddon. Trots att han hll elden vid liv hela natten blev det kallt. I sin ungdom, hemma i Urartu, sov Arabecex ofta ute i det fria,men det var nu lnge sedan. De gamla frdigheterna satt dock kvar. Han gjorde snabbt en bdd av grenar och ett vindskydd. Som han lrt sig, placerade han ut ngra kraftiga stockar frn trd som legat kullblsta och torkat. Det gick ltt att hitta fnske och tndved till en brasa med stockarna som underlag. Det hade samlats tjra i de gamla stockarna, det gav en klar nstan blaktig lga nr de s smningom antndes. Stockarna vrmde gott och skulle vara lnge. Arabecex hade hrt att det kunde finnas lejon i de frygiska bergen. Risken var nog inte s stor att de skulle finnas s hr lngt norrut, men det sades att bortdrivna unghannar hade synts till. Det var
43

nog nd skrast att hlla elden vid liv s lnge som mjligt. Mrkret fll snabbt, Arabecex kunde inte se ngonting utanfr eldskenet.Dessa ljud, mngder av ljud, han hade glmt hur det kan lta p natten. Han tyckte inte om de dr grymtningarna, de var inte lngre bort n fem pletron. Det var en flock vildsvin. Oxarna fanns visst inte lngre, annars var det oxarna jmte vildsvinen han hade mest respekt fr. Arabecex rs till, kroppen brjade stelna, det var kyligt, och s hade han glmt hur det kndes att vara ensam i vildmarken mitt i becksvarta natten och med alla dessa ljud. Arabecex ryckte till - det var ngonting bakom honom ... Han mste ha slumrat till, fr brasan hade nstan slocknat. - Jag mste lgga p mer ved, tnkte han. Arabecex hann knappt rra sin arm frrn ngonting stort rusade upp bakom vindskyddet och med ett vrl frsvann ut i skuggorna. Han knde hur blodet pulserade och andningen vergick i fls.
44

- Ett lejon.... det mste vara ett lejon, viskade han hest, eld... var har jag eld... - Brasan var nstan svart med ngra ltta glder underst. Arabecex fattade sig snart och frskte komma underfund med vad det var fr djur.Det var nog inget lejon, frmodligen bara en vildsna som blivit skrmd av hans hftiga rrelser.. Han fick ter liv i brasan och satte sig att invnta morgonljuset. Arabecex kom ivg tidigt, det tog inte lng stund att sadla och packa vskorna. Han hoppades att frfljarna gett upp. Nr de kom fram till vadstllet skulle de nog tro att han hunnit ver. ndock gick han lngs stigen med alla sinnen p helspnn. Han kunde ju trots allt mta dem. P alla stllen dr stigen krkte sig letade han sig fram p sidan om, fr skerhets skull. Efter en parasang kunde han hra bruset frn floden, det tydde p att stigen ledde direkt fram till vadstllet. Vattenbruset tilltog och verrstade
45

snart ljudet frn hstens hovar. Stoet haltade mindre och han kunde ter rida henne. Nu skymtade han vattnet, det var vadstllet hans stig lett honom till. Han var tydligen ensam fr han kunde inte se ngra rrelser ngonstans. Innan han gick fram till strmfran stannade han fr att lyssna. Ingenting frutom vattnets brus kunde han uppfatta. Men pltsligt och utan frvarning,stod dr tv ryttare framfr honom och en bakom. Han drog snabbt slutsatsen att det var frfljarna som hade vntat ut honom. De hr mnniskorna upptrdde hotfullt och den ena av dem var utan tvekan den tjocke mrkhyade frn byn. Han hann inte tnka mer frrn ryttaren bakom honom brjade rra sig mot honom. Samtidigt som han upptckte en liten sidostig vid sidan om den breda huvudstigen, satte han hlarna i stoets sidor och tvingade hsten i full fart in p den trnga passagen. Frfljarna blev verrumplade av manvern, men ryttaren bakom uppfattade strax situationen och tog upp jakten ut i strmmen. Nr han sneglade bakt sg
46

han ocks de tv vriga p vg. En bit ut halkade hans sto och saktade stegen, tv ryttare hann upp honom, en p vardera sidan, deras dragna knivar blixtrade. Han frskte dra sin kniv, men blev nerdragen i strmmen av den tredje som kommit fram bakom honom. Han trycktes ner under vattnet och nr han kom upp igen lyckades han befria sig frn den anfallande och drefter flla en av de vriga tv. Bda tv blev verrumplade av hans sterlndska grepp. Nr han beredde sig fr en avgrande strid med den tredje hrdes rster frn stranden. En grupp ryttare var p vg ut i vattnet.

47

Kiliarken
Nr Kiliarken tnkte tillbaka p mtet ngrade han att han inte sagt ifrn tydligare. Egentligen var det sjlvklart att han skulle ha dragit fram alla ekonomiska problem som han brottades med. Men p ngot stt knde han att det skulle ha blivit fr mycket och att det nd var han och ingen annan som fick st fr rikets finanser. Storkonungen frstod nog att det i lngden inte skulle g att hlla s mnga krigare utan att tributerna frn de nya ervringarna kade. Med stor inlevelse hade han som Kiliark frskt frklara att just nu fanns det bara en sak att gra och det var att s fort som mjligt komma ver Krsus guldraffinaderi i Sardes. Att komma ver raffinaderiet och guldmyntprglingen skulle i ett slag frndra rikets finanser. Alternativet var att mycket snart minska hrarnas utgifter, ett hot som varken Storkonungen eller verhvitsmannen ville hra talas om. Han frstod nu eftert att han
48

inte tillrckligt tydligt ftt fram denna sanning. Harpagos ansvar begrnsade sig frvisso till hren men han var lika beroende som ngon av att riket disponerade ver resurser och tillrckliga resurser hade de nu inte. Han hade en knsla av att bde Harpagos och Storkonungen rknade med att det nd p ngot stt skulle ordna sig med rikets kassa. Han hade vant dem vid detta utan att tala i stora ord om problemen, han var inte ens sker p att de lade mrke till skillnaden mellan nr han lyckades och nr han misslyckades. Men nu var det allvar, han visste var grnsen gick och hur mycket riket kunde frm. Riket tlde helt enkelt inte fler ervringar utan att det gav snabbt utbyte tillbaka. Storkonungen anade nog hur allvarlig belgenheten var, men Harpagos ville inte frst. Pactolus strmfra i Sardes bar i sanning p lsningen av mnga problem. Han hade frskt frklara att det inte bara var guldet i Pactolus som de behvde utan dessutom och framfrallt guldraffinaderiet. Han frstod nu att de inte riktigt frsttt vrdet av Krsus raf49

finaderi och innebrden av att det var det enda i vrlden dr man kunde konsten att framstlla rent guld. Det mste g, tnkte Kiliarken, att p ngot stt f Harpagos att inse att det r nu som riket har den stora chansen. Det r nu som riket med verrumpling kan sl den lydiska hren. Visserligen frstod Kiliarken mycket vl att Harpagos tvekade infr att vintertid trnga fram ver de Frygiska bergen och floderna med en hr p kanske hundratusen man, men det borde kunna g och verraskningen skulle bli total. Kiliarken hade funderat en hel del ver varfr Krsus beslutat sig fr att s snabbt efter det oavgjorda slaget vid Halys tervnda till Sardes. Nu var han lika verraskad ver Harpagos ovilja att frflja den Lydiska hren och f ett avgrande till stnd. Hrfrarna hade tydligen stor respekt fr den Frygiska vintern. Kiliarken hade bestmt sig fr att ta reda p hur det egentligen frhll sig med framkomligheten, han ville veta om farhgorna var befogade eller inte. Han njde sig som vanligt inte med att tro, han ville veta. Storkonungen hade
50

slutligen bestmt att eftersom hans nrmaste rdgivare var oeniga s skulle han lta sammankalla till Darbar, dr frgorna kunde dryftas och avgras. I sina alltid noggranna frberedelser kontaktade drfr Kiliarken ngra av rdets frmsta medlemmar fr att hra sig fr om deras uppfattning kring tvisten mellan honom och verhvitsmannen. Han kom snart fram till att Harpagos frsiktiga linje skulle kunna vinna bifall hos kanske mer n halva Darbar, om han inte vidtog extra tgrder. Genom sina goda relationer med Storkonungen hade han lyckats f med Darbar p att utrusta en rekognoseringsstyrka, men inte ens Storkonungen verkade villig att tga mot Sardes utan att verhvitsmannen var med p genomfrandet. - Harpagos r nu p sin vakt efter kuppen med den unge strategen, tnkte Kiliarken. Det var nu inte mycket att gra t saken, nr Harpagos blockerat rekognoseringen med att avrda sina generaler frn att leda styrkan, s var han tvungen att stta in sin reservplan med den unge strategen. Han hoppades nu bara att
51

de rekommendationer han inhmtat i all hemlighet och som pekade ut en ung strateg som lmplig fr uppdraget ocks skulle visa sig hlla. verhvitsmannen hade blivit ursinnig men kunde inget gra t beslutet d det var fattat under pgende Darbar. Det var nu helt avgrande fr Kiliarken och den fortsatta strategin att rekognoseringen fick framgng och att de teorier som det hade sagts att strategen stod fr nr det gllde trossen skulle hlla mttet. Man hade frskrat honom om att den unge strategen nog ocks skulle kunna vinna rdsherrarnas frtroende. Han hade drfr frberett Storkonungen p att srskilt kalla strategen till Darbar om rekognoseringen gick bra. Mycket kan sgas om Harpagos, tnkte Kiliarken, envis r han, men maken till hrledare finns inte. En lyckad utgng av en kraftmtning med den Lydiska hren och dessutom i deras hemmaterrng krver helt enkelt hans medverkan. Har en gng Storkonungen bestmt sig och hren kommit i rrelse, s stller nog ocks Harpagos upp med hela sin kun52

nighet. Harpagos skulle aldrig verge hren, det visste Kiliarken. Han funderade en stund ver situationen och hoppades att Ormuzd skulle vara honom ndig, sknka honom en lyckosam utgng av den viktiga rekognoseringen och sedan f verhvitsmannen att mjukna i sitt motstnd.

53

Mtet
Artacerches, strateg:

Mrkret fll snabbt och det hade blivit sent innan truppen kom till nattro. Vi var nu p egen sida och kunde drfr tnda vrmande eldar, det var vlkommet efter den anstrngande rekognoseringen. Under hela operationen hade det rtt eldningsfrbud, den varma maten blev drfr en god belning. Vid en sen mltid i mitt tlt fick jag en hastig genomgng med mina loker. Nr vi var frdiga pminde mig min vpnare om fngen som jag skulle frhra. Egentligen ville jag inget annat n lgga mig ner och sova. Men hur var det nu, den hr mannen pstod sig vara en Mager och inte nog med det, han ingick ocks i Storkonungens tjnst och skulle ven knna mitt namn. Fr skerhets skull borde jag ta itu med frgan! Om han skulle vara kunskapare och lyckades fly, s vore det illa om han kunde ta sig till Sardes och bertta om vra rekognoseringar.
54

Vad skulle frresten en Mager med rang bland konungens fltprster ha att gra ensam ute i fiendeland och kldd i en bondes klder, det verkade befngt. Det hr behvde klaras ut, jag bestmde drfr att fngen skulle fras till mig. Med ett frsiktigt harklande frskte vpnaren pkalla min uppmrksamhet, jag hade somnat i sittande stllning. Med svrighet dolde jag min irritation. - Herre, fngen r hr och vntar utanfr. - Ja visst ja, fr in honom, sade jag. Med svrighet kunde jag tygla min otlighet. Fngen frdes in och vra blickar mttes. Lampornas sken och min trtthet gjorde skert sitt, men det mrkliga hnde att nr vra blickar mttes uppstod en oemotstndlig knsla av sympati och samfrstnd, detta innan ngon av oss ens yttrat ett ord. En mrklig knsla infr en frmling, en frbiilande stark frnimmelse som jag inte ens ville erknna fr mig sjlv. Vpnaren avlmnade fngen p sitt rutine55

rade stt och avvaktade tyst vidare befallning. Jag bad vakten och vpnaren att vnta utanfr. Det var en risk, men jag knde att jag kunde lita p mannen framfr mig. Jag bad fngen stta sig mitt emot mig p de framsatta kuddarna och lt servera vin och fikon. - Det har kommit till min knnedom att ni pstr er vara Mager och tillhra prsterskapet i Storkonungens tjnst. Kan ni bevisa att s r fallet ? Fngen sg lugnt och granskande p mig och sade. - Ja, det kan jag nog. Jag r i tjnst hos Storkonungen och knde bl.a. till er utnmning till det hr rekognoseringsuppdraget innan ni ens sjlv visste om det. - Vill ni vara vnlig och frklara er nrmare, svarade jag. - Grna, jag r Arabecex, andre Mager i konungens fltprsterskap med rtt och plikt att nrvara vid konungens Darbar. Jag var nrvarande nr ni herr strateg blev vald att leda detta speciella fretag.
56

- Eftersom ni r s vl underrttad fr jag d frga er vem det var som freslog mig vid detta Darbar? - Det gorde Kiliarken sjlv. - Jag mste medge att endera r ni en vlinformerad kunskapare eller ocks r ni den ni sger er vara. Innan vi har kommit i kontakt med huvudstyrkan och konungens lger, dr det d skall finnas folk som knner er, fr ni urskta att vi betraktar er som vr fnge.Skulle ni frska fly, s ser vi detta som en bekrftelse p att ni ljuger, och handlar drefter. S lnge ni r i vrt lger och under mitt beskydd kommer jag att betraka er som en av konungens Mager. Jag skulle uppskatta om ni ville acceptera detta som ett avtal oss emellan. - Jag antar erbjudandet och jag tror inte ni kommer att bli besviken. Fr jag frga er en sak ? - Ja, varsgod. - Jag vet att ni liksom jag r frn Urartu. Jag r Mager hos Storkonungen och fljaktligen Zarathustrier. Vi r mnga i Urartu som tillhr hans lra. r ni ocks Zarathustrier?
57

- Inte mer n alla vriga som har tjnst i Cyrus hr. Jag r ganska ny som strateg och fre denna tjnst i andra hrkren har jag inte kommit i kontakt med lran. Hemma i Urartu tillhrde vi den hgste guden Khaldi och s tillbad vi mnguden Sin. Mannens skra utstrlning hade fngat mig s helt att jag inte mrkte att han frhrde mig istllet fr att jag frhrde honom. Det kndes naturligt p ngot stt att han ledde samtalet, men det irriterade mig samtidigt. Jag samlade mig och sade. - Hur kommer det sig att Ni som Mager i konungens tjnst red omkring ensam p frygiskt omrde, kldd i en bondes klder? - Det som hnde r nstan otroligt, men om ni har tlamod, s skall jag bertta hur det gick till. - Ni har nu vckt min nyfikenhet, s var snll och bertta er historia. Nr Arabecex var frdig med sin berttelse frgade jag. - Varfr var ni i slagsml ute i strmmen nr vr frtrupp fann er ?
58

- Det var ryttarna som fljde efter mig. De kom frn bergsbyn, jag knde igen en av dem som skdare vid mitt hstinkp. De var tre stycken som hann upp mig vid vadstllet och sedan jagade mig ut i strmmen - simpla rvare och inget annat. - Det var ett dramatiskt hndelsefrlopp. Eftersom det r sent fr det vara nog fr i dag. Sanningen i er historia fr vi tillflle att prva i morgon. Jag erbjd Magern att sova i mitt angrnsande stabstlt,vilket han uppskattade. Vi tog godnatt msesidigt bugande. * Arabecex tyckte spontant om strategen Artacerches, han var snabbtnkt, lyssnade uppmrksamt och hade ett ppet sinnelag. Artacerches verkade ha ltt att ta stllning fr det goda. Han skulle bli en bra Zarathustrier. Det var ett skickligt drag av strategen att erbjuda sovplats i sitt stabstlt. Dels visade han artighet, dels hll han honom under sker bevak59

ning ifall han skulle visa sig vara en bedragare. Arabecex knde att det fanns ett underfrsttt samfrstnd dem emellan. Det var dock riktigt av strategen att vara frsiktig. Arabecex hade sovit gott. P morgonen lg nya klder framlagda och han bjds en riklig mltid. Huvudvrken var borta. De blnader och blessyrer han hade ftt ute i strmmen hade han inte lngre ngot besvr av. Det var onekligen i sista stund som strategens trupp hade dykt upp vid vadstllet. Artacerches adjutant hade informerat honom om att styrkan skulle hlla lgret hela dagen och fortstta till huvudkvarteret frst dagen drp. Hstarna behvde bde ses ver och vila. Han hade sagt att strategen ville framfra sitt beklagande ver att han inte kunde trffa honom frrn till en sen kvllsmltid men hoppades att han skulle finna sig tillrtta under tiden. Strategen hade tydligen redan haft kontakt med huvudkvarteret och rapporterat hans nrvaro, fr redan p kvllen anlnde budbrare
60

frn huvudkvarteret medfrande hans personlige betjnt. Betjnten blev mycket glad ver att se honom och fll ner p sitt ansikte prisande Ormuzd ver, att hans herre levde. Efter detta var det givetvis ingen som bevakade honom. Det sades att Storkonungen sjlv hade engagerat sig och varit mycket bekymrad ver hans de. Mnga hade varit ute och skt honom lngs Halys dalgngar.

61

Darbar
Artacerches, strateg:

Till kvllens mltid hade jag inbjudit de fyra lokerna jmte Magern. Nu hlsade jag Magern som en jmlike med en kindkyss som seden bjuder, han verkade uppskatta gesten. Jag knde mig bde glad och lttad ver att Magerns identitet blivit klarlagd. Jag var dock litet frvnad ver huvudkvarterets snabba reaktion. Det var inte normalt med sdan snabbhet annat n fr mycket betydande personer. Stllningen som andre mager i Storko-nungens fltprsterskap var frvisso betydande, men inte s betydande att den skulle ha franlett sdan brdska. Jag fr frska utrna hur det frhller sig, tnkte jag. Det gick ju inte bara snabbt, det kom dessutom srskilda budbrare fr att identifiera honom. Budbrarna var frn konungens stab och det mste betyda ngot, men vad?
62

Under mltiden diskuterade vi det planerade flttget in i Lydien och mot Krsus styrkor vid Sardes. Vi ville ha Magerns syn p det kloka i att fra en hel hr den lnga strckan till Sardes denna tid p ret. Jag ville samtidigt frska utrna vem denne Mager egentligen var. - De tekniska frgorna om framkomlighet fr en hr, sade Magern, r inte min specialitet. Jag frstr dock konungens instllning till verraskningsmomentet. Ingen, inte heller Krsus hrfrare skulle tro, att ngon vgade ge sig in p ett sdant fretag infr vintern. Om det skulle g att genomfra s skulle givetvis alla bli tagna med verraskning. - Ur teknisk synpunkt, sade jag, r det vintertid nst intill omjligt att ta sig fram med en traditionell tross i den hr terrngen. Mjligen skulle man klara sankmarkerna och flodvergngarna om man lastade trossen p snor och kameler. Kamelerna skulle man sedan kunna ha anvndning fr. Vi upptckte nmligen, att vid det oavgjorda slaget vid Halys s avskydde de lydiska hstarna svl synen som lukten
63

av kameler. Lokerna instmde med nickningar. - Ni fr kanske tillflle framfra dessa synpunkter vid nsta Darbar, sade Magern. Det r troligt att Ni kallas till detta Darbar i egenskap av strateg och chef fr rekognoseringen. Jag blev frvnad ver att Magern var s vlunderrttad i de militra frgorna. Efter mltiden bad jag Magern stanna kvar en stund fr verlggningar p tu man hand. Nr Lokerna lmnat oss sade jag till Magern. - Jag r verraskad ver huvudkvarterets snabba reaktion p rapporten om Er nrvaro hos oss. Hur uppfattar Ni sjlv detta ? - Jag kan frst er undran.Det r alldeles rtt att min stllning som andre Mager normalt inte hade utlst denna snabba reaktion. Jag hade inte tnkt nmna det nu, men det frhller sig s att mina relationer till Storkonungen har gjort att han har uttryckt bekymmer ver mitt de. Bakgrunden r den att jag ingr i en liten grupp som diskuterar religion i allmnhet och Zarathustras lra i synnerhet. I den gruppen
64

ingr Storkonungen, icke som konung utan i egenskap av filosofiskt intresserad. Det r hr vi lrt knna varandra och blivit goda vnner. Storkonungen r speciell, han r till exempel mycket noga med att delta i den hr gruppen som diskussionsmedlem och inget annat. Det r givetvis svrt att hlla isr Cyrus som person frn rollen som Storkonung, han fredrar emellertid att hlla dessa mten s hemliga som mjligt. Den kallas drfr ibland den hemliga gruppen. Storkonungen har mycken visdom och r mycket kunnig i Zarathustras lra, han r bland de f utanfr Magernas krets som har insikter i alla 21 nasker. Lran frklaras som Ni kanske vet, i den heliga avesta.Det r ett omfattande material som bevaras och frs vidare av magerna. - Jag har hrt talas om en del av detta, sade jag, men jag vet inte mycket om vad det innebr. Jag visste inte att Storkonungen var s insatt i religisa och filosofiska frgor. Vad str egentligen lran fr ? - Det kan enklast sammanfattas med att:
65

Ahura Mazda - Den Hgste - r vishetens ande och hans profet r Zarathustra. Genom sina uppenbarelser har Zarathustra mottagit den Hgstes vilja. Zarathustra frkunnade att mnniskan slits mellan det onda och det goda, mellan sanning och lgn och att det i den kampen r mnniskans plikt att verka fr det goda och fr sanningen. - r Ahura Mazda en mktig Gud? frgade jag. - Ahura Mazda tvlar inte med de gamla Gudarna om makten, hans ande finns i oss mnniskor och han verlter t var och en av oss att vlja mellan det goda och det onda och mellan sanning och lgn. - Jag frstr, men inte riktigt. - Jag frskrar Er, det r inte s svrt. Zarathustra strvade efter att sprida sitt andliga budskap i s lttfattliga former som mjligt. Han byggde drfr in sin frkunnelse i tre huvudgrupper, som var och en samtidigt behandlade mnniskornas vardagliga villkor. Ni skall snart komma underfund om att det infr
66

Ahura Mazda inte rcker med att blidka Gudarna fr att vinna egna frdelar, utan det krvs ngot mer, det krvs aktiva insatser fr det goda och fr sanningen. Om jag till att brja med frklarar vad de tre grupperna innehller s kommer Ni att frst bttre, sade Magern ivrigt. Nu mrktes det att han var prst, men inte vilken som helst - hans gon glnste och hans rst lmnade ett djupt intryck av vertygelse. Hans frkunnelse verkade inte att ha mycket med de gamla gudarna att gra. Magern frklarade vidare : - Den frsta gruppen bestr av hymner Mazdahymnerna - de ger riterna innehll och bildar deras bakgrund. I hymnerna finns det godas och sanningens budskap invvda. Zarathustra strvade efter att gra budskapet lttillgngligt. Men inte bara det utan ven vackert framstllt. Mazdahymnerna r i sanning vackra. Den andra gruppen bestr av lagbckerna de innehller rttesnren fr mnniskornas vardag. Lagarna skall bygga p och tillmpas
67

efter sanningen och det goda sinnelaget. Den tredje gruppen bestr av tillggsord de innehller vetenskap och vetenskapliga principer. Vetenskaperna skall bygga p sanning och nyttjas i det godas tjnst. Frstr ni bttre nu Artacerches ? - Ja, svarade jag, ngot. Jag r rdd att jag mste lra mig mer fr att riktigt fatta vad det gller. Jag r van vid att offra till ngon av gudarna, helst till den som fr tillfllet har mest makt och s blidka honom, s att det m g mig vl ! - Offrar Ni fortfarande till mnguden Sin ? - Det blir inte s ofta numera, bara nr jag r hemma i Urartu. Magern nickade fundersamt, men frgade inte mer. Den speciella stllning som Magern verkade ha, frvnade mig inte. Den skerhet och kraft han utstrlade var vertygande, han kunde bra upp vilken stllning som helst. Jag var nyfiken p vad man diskuterade i den dr gruppen, som konungen skattade s
68

hgt och frgade drfr Magern. Den hemliga gruppen som ni och konungen deltar i, vad diskuterar Ni dr? - Vi gnar oss fr det mesta t analyser av Zarathustras uppenbarelser och vad den hgste, Ahura Mazda, vill sga. Som ni sjlv ppekade, fortsatte Magern, s r ert offer till mnguden Sin ett frsk att blidka guden och uppn ngon frdel eller undg en olycka. Om det r ett djuroffer lser prsterna gudens budskap genom att studera inlvornas inbrdes frhllande. Allt detta frkastar den hgste, Ahura Mazda, genom sin profet Zarathustra. Det r striden mellan det ondas furste Ahriman och hans demoner lgnerna, och det godas ande Ormuzd som utgr vrldsfrloppet. Det r mnniskans plikt att ta del i denna strid som det godas frkmpe. Zarathustra sger att avgrandet vntar henne vid de ddas bro Tjinvat, d hon blir vgd p vg - de goda grningarna vgs mot de onda. Om de goda vger tyngst kommer hon ver bron till saligheten, om de onda vger ver, strtar hon ner till Ahriman, den ondes rike.
69

- Om det nu r s att Storkonungen r anhngare av denna dla och mnniskovnliga lra, hur kan det d komma sig att han krigar och med vld lgger under sig nya riken? - Vi har haft djupa filosofiska betraktelser kring dessa frgor under vra mten i den hemliga gruppen. Storkonungen har ltit oss dryfta frgorna helt ppet och han har dr lagt fram srdeles intressanta synpunkter och frklaringar. ven om jag inte alltid hller med honom, s mste jag sga att han trnger djupt in i de mest komplicerade frgor och problem innan han bestmmer sig fr en handlingslinje. Nr han vl bestmt sig r det f som kan rubba hans fresatser och han verkar vertygad om det rtta i det han gr. Han frklarar sitt handlande p fljande stt : Hrskarna i de riken vi knner har i alla tider bekrigat varandra, de besegrade har plundrats, spetsats p plar, och deras stder har brnts och jmnats med marken. Vid varje krig har spannmlsodlingen, boskapsnringen och handeln lidit stora avbrck.
70

Det r mnniskorna i svl stder som byar som lider nd. Srskilt har brist p mat varit frdande i de stora stderna, skapat farsoter och framkallat vld. De viktiga handelslederna har blockerats, verallt har inkomsterna sinat och handelshus har ftt stnga. Basarerna med sina kpmn i tusental har sttt utan arbete och kameldrivarna har ftt slakta sina djur. - Allt detta vill han ndra p,sa Magern. Genom att bygga upp en federation av sjlvstndiga riken, men under Storkonungens verhghet, menar han att fred kommer att rda och handeln kommer att blomstra. Karavanvgarna blir rensade frn banditer, verskott av koppar kan sljas till omrden som har underskott, rkelse, myrra, guld, timmer och hstar vinner nya marknader. Missvxt i ett omrde kompenseras med verskott frn ett annat. Det r freden som bygger upp lngsiktiga relationer och beoenden, kriget river ner. - Han har inga sm visioner r Storkonung, sade jag.
71

- Nej sannerligen inte. Storkonungen har frklarat att de offer som krvs fr att fra samman alla riken i vr del av vrlden r ringa i frhllande till frdelarna. Ingen mda skall lmnas oprvad fr att med ett minimum av vld skapa detta rike. Med diplomati kan fr vrigt mycket stridande undvikas. Detta har konungen redan visat genom sitt stt att besegra Mediens konung . - Det gr s mnga rykten om hur det gick till, sade jag, vet Ni vad som verkligen hnde? - Ja , det r hndelser som jag kunde flja p nra hll. Det som hnde r s otroligt att jag sjlv skulle tvivla p sanningshalten, om jag inte hade varit med. - Jag skulle vilja veta vad som verkligen hndeS, Ni kan vl bertta. - Ja , det kan jag kanske gra , men det r en lng historia. Magern satte sig tillrtta och brjade sin berttelse. Medernas konung i Ackmed och lydkonungen i Parsa hade svrt att komma verens. Deras
72

frhllande blev mer och mer spnt efter hand som Mederkonungen krvde strre tributer. Det blev allt svrare att finansiera de vxande krigshrarna. Mederna hade rkat in i ett dyrbart trefrontskrig . Skyterna i norr tryckte p samtidigt som man fick hlla en styrka vid grnsfloden Halys mot Lydien. Formellt rdde visserligen vapenstillestnd mellan lnderna sedan Krsus och Mederkonungen Astyages blivit svgrar.De var emellertid oskra p tillfrlit-ligheten i detta arrangemang. Den tredje och mest krvande fronten har ni ju sjlv upplevt , den i sder mot Babylon. Den framgngsrike Nebukadnesar, Nabopalassars son, var inte ndig att rkna bland sina fiender. - Kunde man inte finansiera det hela med plagor frn de ervrade omrdena? - Jo, fortsatte Magern, det gjorde man ocks, men det rckte inte i lngden. Det var inte bara lydrikena som drabbades utan ven stormnnen i sjlva Medien. De tyngdes alla av Mederkonungens krav p nya skatter. Srskilt
73

drabbade knde sig frnderna i det lilla lydriket i sder, Anschan och Parsa. Frhllandet blev s spnt att Mederkonungen Astyages sg sig franlten att ska frbttra relationerna genom att gifta bort sin dotter Mandane med lydkonungen Kambyces i Parsa . Det var s det gick till att Mandane blev vr Storkonungs mor. Giftermlet visade sig vara ett lyckat drag inte minst p grund av att lydkonungen tillhrde Ackemeniderna, den frmsta tten i Parsa. Nr s vr storkonung eftertrdde Kambyces som lydkonung blev det slut p friden. Han protesterade mot sin morfars stora skattekrav. Det uppstod slitningar med msesidiga hot och tvister som slutade med fullstndig brytning. - Vad hade det lilla lydriket Anschan och Parsa att stta emot stormakten Medien? - Egentligen inte mycket, svarade Magern, inte mycket mer n Cyrus djrvhet och frslagenhet. - Det har berttats mig, fortsatte Magern, att under sin uppvxt hade Cyrus regelbundet och
74

speciellt p somrarna vistats i Ackmed och knde vl sina kusiner dr. Under barnaren hade de lekt tillsammans och som ynglingar trnats tillsammans i ridning och bgskytte. I hans umgnge hade ven mnga av stormnnens sner i och kring Ackmed funnits med . De hade som Cyrus vuxit upp till mn och fullgjorde sina plikter som officerare i hren. ven flera av deras fder som hade blivit generaler, knde Cyrus frn ynglingaren . Hans kontakter med sina gamla vnner hade avgrande betydelse. Han lyckades samla ngra av dessa till verlggningar. Det visade sig snart att de hade gemensamma intressen. I de mediska stormannaslkterna ingick det som en plikt att tjnstgra som officerare i hren. Stormnnens problem blev drfr ocks officerarnas. - Var Cyrus en skicklig frhandlare och diplomat redan d? undrade jag. - Ja, Cyrus lyckades frm ngra av de mest inflytelserika familjerna att tillsammans med honom smida planer som gick ut p att tvinga
75

Astyages, Mederkonungen, att ndra sin skattepolitik. Astyages krav hll inte bara p att ruinera perserna utan s ven de mediska stormannaslkterna. Flera hade tvingats att slja ut sina arrendegrdar fr att klara de tunga plagorna. Detta hade skapat revoltstmning. Det tog drfr inte alltfr lng tid att f med stormnnen i en statskupp. Svrigheten var att nrma sig verhvitsmannen, generalen Harpagos, ett farligt fretag eftersom han i rang stod nrmast konungen och disponerade ver strre delen av den mediska hren. En av stormnnen och nra vn till generalen lyckades s smningom vertala honom att g med p ett kuppliknande arrangemang fr att dmpa upprorsstmningen. I utbyte fick han vissa garantier frn Cyrus. - Planerna var, fortsatte Magern, att Cyrus, sedan han kallats till Astyages i Ackmed, skulle anlnda till Medien med en persisk styrka. - Skulle verkligen den mediske konungen g med p att slppa in Cyrus med en krigshr? undrade jag.
76

- Ja, man lyckades vertala konungen att lta Cyrus tga ostrt fram till huvudstaden med motiveringen, att det var lttare att besegra hans hr ju lngre in i Medien man slppte honom. Nr vl Cyrus anlnde med sina styrkor skulle general Harpagos lta de reguljra styrkorna frena sig med den persiska styrkan och tga in i staden och stlla Astyages infr fullbordat faktum. Dessa otroliga planer genomfrdes och tycks ha fungerat. - Vad kan d Cyrus ha lovat Harpagos? - Vad uppgrelsen kostade Cyrus har aldrig framkommit. Men att det kostade en del garantier r klart. Jag kan bara konstatera att Cyrus fortfarande str i beroendestllning till Harpagos. Nvl, fortsatte Magern, Astyages kapitulerade och lt sin dotterson utropas till konung ver de frenade konungarikena . - Hur gick det med Cyrus lften till de mediska stormnnen? Under min tid i Ackmed verkade deras stllning vara stark. - Ja, det r riktigt. Cyrus som r en sann
77

anhngare av Zarathustra infriade till fullo sina delar av avtalet. Detta fick till fljd att stormnnen i Medien befste sin stllning och den konfiskatoriska beskattningen upphrde. De behll sina egendomar och satt kvar p sina hga poster i riket. Drigenom blev de trogna anhngare av Cyrus. -Hur gick det fr Mederkonungen d? Han lr ju fortfarande vara i livet. -Jo , Cyrus behandlade den avsatte konungen , sin morfar , vl och inbjd honom till sitt nya residens i Parsargadae . Han erbjds att tillbringa en viloperiod dr tillsammans med sin dotter Mandane och dr finns han fortfarande. Nu r han dessutom fr gammal fr att kunna hota Storkonungen. - Jag har hrt att kpmnnen, till och med i Ackmed, talar bermmande ord om Cyrus. Har detta ngon speciell grund ? - Jo, han lyckades f till stnd avtal med handelshusen i Marakanda , som innebar stora frdelar fr handelshusen i Ackmed, icke minst tillgngen till de sterlndska varorna. Dessa
78

fraktades ver Marakanda p karavanvgen norr om de stora bergen och genom passen i Issidorernas land. Allt varuutbyte med sterlandet passerade dessa pass. Det var en mycket inkomstbringande handel. Han gjorde sig uppskattad i riket Elam genom att rensa karavanleden mellan Susa och Sardes frn rvare och banditer, nda fram till grnsfloden Halys. Hrigenom terfick kungsleden ngot av sin forna glans. - Ni mste ha levt nra konungen med de stora kunskaper ni har i dessa frgor. - Ja, jag har av omstndigheterna frts nra Storkonungen. Jag hade mnga frgor, men eftersom timman var sen tog jag farvl av Magern. Jag skulle skert trffa honom fler gnger, det knde jag p mig. Mina tankar kretsade kring alla de stora frgor som Magerns berttelse berrt. Det var starka intryck och mycket storpolitik p en fr mig ovan niv. Var han, Storkonungen , verkligen s klok som Magern gav intryck av och
79

leds han av s hga ml som Magern hade framhllit och fullt och helt trodde p? Eller, var det samma svaghet som vanligen drabbar maktmnniskor, en strvan att skaffa dla urskter fr sitt maktbegr? Jag mste nd medge, att Storkonungens ider om sjlvstyrande omrden som var frhindrade att bekriga varandra , det var nya och ovanliga tankar. Nytt var ocks att Storkonungen visat sig mild mot mnniskorna i de besegrade omrdena. Han ville samverka i stllet fr att underkuva. Ju mer jag gick igenom i mina tankar vad Magern hade berttat desto nyfiknare blev jag p Storkonungen . Det var ett faktum att hela vrlden talade om det mrkliga i, att nr Cyrus ervrade Med-iens krona, s brndes inga stder, inga kvinnor och barn slaktades, inga mn spetsades p plar. De ervrade stderna och byarna blomstrade som aldrig tidigare. I sanning, vilken uppfattning man n m ha om Cyrus, s mste man medge att han var en ovanlig ervrare.
80

Magern hade flera gnger sagt att det var Ahura Mazdas ande och Zarathustra, hans profets kraft, som genomsyrade Storkonungen. Min stilla reflektion var att det skall bli spnnande att se om Storkonungens dla sinnelag hller i sig ven nr en bister verklighet trnger p. Magerns hga tankar om sin Storkonung skulle snart nog komma att bli freml fr prvningar. Vi brt vrt lger tidigt p morgonen och anslt oss till huvudstyrkan redan p kvllen samma dag. Jag anmlde min ankomst till hrgeneralen, denne hade dagen innan ftt min skriftliga rapport frn rekognoseringen med en kopia direkt till Kiliarken. S snart generalen ftt besked om min ankomst blev jag kallad till honom. - Nu fr jag min dom, tnkte jag. Om ngon haft s brttom att fra min frsumlighet vid Sangarios p tal s att det redan ntt den hgsta ledningen, d kan jag redan ha ftt hgt uppsatta fiender i ryggen. Men s illa behver det ju inte vara, intalade jag mig, det kan ju
81

vara naturligt att min nrmaste chef vill dryfta rekognoseringen srskilt. ndock var det inte med ngra ltta steg som jag nrmade mig generalens hgkvarter. Jag var beredd p allt. Till min lttnad hade generalen endast ngra kompletterande frgor att dryfta, men samtidigt meddelade han att Storkonungen ville se mig nsta dag vid andra dagvkten. Jag frskte f generalen att sga ngot om orsaken till att Storkonungen ville se mig eftersom det var ovanligt att han kallade ngon av sina strateger eller loker till sig. Generalen sade sig emellerid inte veta ngot om detta, men att det skert hade med rekognoseringen att gra. Generalens besked att jag skulle infinna mig hos Storkonungen gjorde mig nnu mer orolig samtidigt som jag insg vilket tillflle detta var att f komma i nrheten av Cyrus person. Skulle verkligen Storkonungen sjlv engagera sig i rekognoseringens detaljer eller var det mjligen ngot annat han ville mig? Vad i s fall?
82

Storkonungen hade jag bara sett p avstnd och visste knappt hur han sg ut, nnu mindre hur han var som person. Hur skulle jag klara mig infr honom ? Jag visste att jag inte skulle gra bort mig, men var heller inte sker p att jag skulle gra ett gott intryck. Magern hade berttat s mycket att nu var jag inte bara nyfiken p Cyrus person utan tyckte samtidigt att jag knde honom. Jag bestmde mig fr att vara frsiktig. verhvitsmannen kanske hade synpunkter p min konfrontation med Storkonungen, jag riskerade att redan bli en bricka i det pgende maktspelet. Storkonungens fltresidens var inhyst i en gammal borg, som i all hast rustats upp fr ndamlet. Jag frvnades ver att jag ej blev noggrannare visiterad fre mitt besk. P utsatt tid ledsagades jag frbi vakterna av Storkonungens livtjnare. Jag kom in i ett stort rum dr jag hann uppfatta Storkonungen sitta omgiven av ngra rdgivare och skrivare. Jag kastade mig ner p mitt ansikte och reste mig frst nr Storkonungen tilltalade mig. Konungen sg yngre ut n jag frestllt mig. Han
83

utstrlade skerhet och hade en genomtrngande men varm blick. Rrelserna avsljade en muskuls och vltrnad kropp, ngot satt men nd verkade han reslig. Storkonungen sade. - Du r allts strategen Artacerches, jag har bett dig gna oss ngra minuter av tv skl. Det frsta r att jag hrt att Du har genomfrt rekognoseringsuppdraget p ett fredmligt stt. Det andra sklet r att det kommit till min knnedom att du och din trupp rdligen ingripit och skerstllt terkomsten av min vn Magern Arabecex. Vi vill grna belna dig fr dessa dina insatser och ber dig drfr till Kiliarken och Magern framfra dina nskeml. - Jag har endast gjort vad som kan frvntas av en strateg. Jag ber dock att f framfra min tacksamhet ver Storkonungens uppskattning av mina ringa insatser. Konungen visade med ett tecken att audiensen var avslutad och jag frdes ut ur rummet. En sten fll frn mitt brst. Det var allts fr Magerns skull som jag blivit kallad infr Storkonungen? Efter den vldsamma anspn84

ningen kndes det snopet att det hela var ver s snabbt. Hade konungen kallat p mig mer fr Magerns skull n fr rekognoseringen? I s fall hade jag nog inte riktigt frsttt vilken stllning Magern intog. Var det en personlig relation till Storkonungen som gav honom ett inflytande lngt ver hans position som andre Mager? Fljande dag frflt lugnt och jag kunde gna mig t min trupp. Utrustningen behvde ses ver och jag fick tid att g igenom vad som borde ersttas frn trossfrrdet innan mina trupper tervnde till sina ordinarie lokager. P kvllen fick jag ett nytt ovanligt bud om att infinna mig hos Kiliarken fljande dags morgon. Jag hade tidigare ftt kallelse till Kiliarken men d genom min general och tillsammans med vriga strateger. Men Kiliarken hade kallat mig direkt och personligt. Jag hade uppenbarligen brjat bli en efterfrgad person i den hgsta maktens boningar. Det var fr mig ytterligare en ovan roll, lika farlig som eggande.

85

Kiliarken hade sitt hgkvarter i en annan del av samma borg som konungen. Det sg nstan likadant ut som konungens vntsal. Jag blev frd frbi vakterna till Kiliarkens rum, det var inte lika stort som konungens men verkade nd praktfullt men framfrallt ndamlsenligt inrett. Kiliarken satt vid ett stort bord, belamrat med handlingar och kartor. Utefter vggarna fanns stora arkiv fr skrivtavlor och skriftrullar. Skrivare satt p pallar en bit frn det stora bordet. Alla mina sinnen var p sin vakt. Jag hlsade Kiliarken med att falla ner p mitt ansikte, samtidigt hann jag se att det satt ett bekant ansikte bredvid honom. Det var Magern Arabecex! Hans nrvaro frbryllade mig, men gjorde mig samtidigt lugn. Jag bjds att sl mig ner p de framlagda kuddarna och det serverades vin,vatten och fikon. Kiliarken hlsade mig vlkommen och sade: - Storkonungen har beviljat er en belning fr att ni och er trupp p ett fredmligt stt genomfrt rekognoseringen och att Ni rddat vr rade Mager frn obehagligheter. Sjlv vill
86

jag tacka fr Er djrvhet att prva nya grepp fr framkomligheten och att Era ider med att lasta trossen p kamel och hstryggarna visat sig hlla mttet. Vi fr skert anledning att terkomma till detta senare. Konungen har nu emellertid bestmt att Ni sjlv fr framfra nskeml om en belning nrmast fr er insats vid terkomsten av vr vn Arabecex. Jag r nrvarande fr att underteckna protokollet. Ni har nu mjligheter att framfra Era nskeml. Nrvarande i vrigt r Magern Arabecex. Dessa namn skall anges i protokollet. Det senare sade Kiliarken vnd till skrivarna. De tv vntade p att jag nu skulle tala. - Herre, det har varit mig ett nje att f gra den hgt rade Magern Arabecex bekantskap, drtill har han bibringat mig mycken kunskap, en kunskap som r belning nog. Om jag drtill skulle f nska mig ngot s skulle det vara att f delta i den grupp som diskuterar Zarathustras lra. Min djrva begran var en stundens ingivelse. Det var visserligen sant att jag ville veta mer
87

om den lra som i s hg grad pverkade Storkonungens tankar och handlingar. I rttvisans namn skall tillggas att jag ven sg en chans att lra knna Storkonungen sjlv. - Konungen har bestmt att Er nskan skall uppfyllas s lngt detta r rimligt och mjligt. Er nu framfrda nskan r emellertid s pass komplicerad att det krver enskild verlggning mellan Magern och mig. Kiliarken sg sannerligen bekymrad ut och avlgsnade sig till ett angrnsande rum, Magern reste sig och fljde efter utan ett ord. Jag frstod av Kiliarkens kommentar att han var besvrad ver min begran. Den kanske uppfattades som bde ofrmten och frck. Magern, sg snarare road ut. De kom tillbaka efter en kort stund. Kiliarken gick fram till sitt bord, satte sig ner och vntade ett gonblick p att Magern skulle inta sin plats. - Vanligen begr man belningar i guldstater, sade Kiliarken, srskilt om det r Storkonungens krigskassa som utfrdar belningen. Din begran r drfr ngot ovanlig. Magern
99

Arabecex finner emellertid din nskan rimlig och vill att vi beviljar densamma. Problemet r att medlemmarna i den grupp som du nskar deltaga i bestms av Storkonungen sjlv. Magern Arabecex har emellertid frklarat att han infr Storkonungen gr i god fr dig som medlem av gruppen. Magerns frtroende fr dig synes stort. Jag bestmmer drfr, Storkonungens vgnar och med hnvisning till Magern Arabecex frskran, att bevilja dig medlemskap i den grupp som diskuterar den store profetens lra. Jag sg p Arabecex, han verkade tillfreds med resultatet. Ngra dagar senare, nr jag sammantrffade med Magern, nmnde han, att konungen hade blivit frvnad ver min nskan. Han hade samtidigt sagt, att mitt val av belning var originell och att jag skert skulle passa in i gruppen. Sjlv hade Magern frst tyckt, att min nskan var ett uttryck fr ungdomligt vermod, men ndrat sig sedan han frsttt mitt rliga intresse av att f veta mer om den lra som i s
89

hg grad styrde Storkonungens tankar och handlingar. Magern sade att jag med stor skerhet skulle bli ytterligare uppmrksammad och bli kallad till nsta Darbar. Han hade nmligen berttat fr konungen om mina tankar nr det gllde att lasta trossen p kameler och snor och att utnyttja kamelernas avskrckande effekt p de lydiska hstarna. Konungen hade tyckt att dessa ider verkade synnerligen intressanta och vrda att begrunda. Mina samtal med Magern blev alltmer otvungna och jag kunde tydligt mrka att han uppskattade mitt stt att resonera. Nr vi kom in p rekognoseringsuppdraget och min rapport passade jag p att vdra min oro fr en anmlan mot mig. Magern lugnade mig med att en anmlan visserligen kunde bli besvrlig fr min trovrdighet, men att jag nog inte behvde bekymra mig alltfr mycket. Jag sg med spnning fram emot att f delta i nsta diskussion med den hemliga gruppen och att f hra mer om Zarathustra. Hans lra
90

verkade s helt annorlunda n de gudar vi var vana vid. Vr familj hade hllit fast vid att regelbundet offra till mnguden Sin, trots att vi under strre delen av min uppvxt bodde i Babylon, dr alla offrade till guden Marduk. Vi var mycket traditionsbundna i vr slkt. Marduks prsterskap var mktiga i Babylon och det hade skert varit till frdel fr vr familj att smlta in bland de offrandes skara. Men min far ville inte det. Min far ansg det vanvrdigt och att egentligen var de sumerernas gamla gudar allihop. Det fick duga med mnguden Sin. Skulle det vara ngot annat, s skulle det i s fall vara den nya lran. Han nmnde aldrig vad denna nya lra innebar eller hette, men sedan jag hrt om Zarathustra kan jag mycket vl tnka mig att det var denna lra han avsg. Jag kan inte s mycket om Zarathustras gud, men tillrckligt fr att frst att min far, som var bde vetgirig och nyfiken, funderat ver dessa ting. Det r synd att han inte lever lngre, vi hade s ltt att diskutera stora frgor med varandra.
91

Min adjutant vckte mig ur mina tankar och anmlde besk av Magern Arabecex. Magern ville vxla ngra ord med mig om tiden passade lt han meddela. Jag bad adjutanten slppa in min beskare. - Var hlsad Artacerches! sade Magern. Jag skall inte stra dig lng stund. Jag ville bara hra om du har ngra frgor med anledning av ditt intrde i den hemliga gruppen. Ett mte kan komma nrhelst Storkonungen behagar be mig sammankalla ett sdant. - Det r enbart en ra att f ta emot dig. Jag str till ditt frfogande, sl dig ner. nskar du ngot att dricka eller frukt kanske. - Tack ingenting, svarade Arabecex. Vi satte oss ner p kuddarna vid ingngen. - Jo, fortsatte Arabecex, det r ju s att vi har diskuterat ganska lnge i den hr gruppen och ngra nya har inte kommit till p ett tag. Jag tnkte att du kanske har ngon frga om Zarathustra och hans lra som jag kunde svara p. Det skulle d vara lttare fr dig att komma in i vra diskussioner. - Jag har funderat en hel del, det r egentli92

gen en mngd frgor jag har, men jag skulle vara tacksam om du frst kunde g igenom de viktigaste grunderna, s kan jag frga sedan, jag tror det skulle vara lttare fr mig. Egentligen hade jag velat frga mer om Storkonungen och hur han upptrdde i gruppen, men jag fredrog att inte avslja min otlighet. - Det r nog inte s dumt, s kan vi ju ocks gra. Jag nmner de viktigaste grunderna och du kan frga mig nr du vill och vad du vill. genmlde Arabecex. Jag nickade instmmande och Magern brjade sin redogrelse: - Ahura Mazda r den hgste, vrldens skapare och herre. Ahura Mazda r ocks vishetens ande - denna ande finns hos oss alla. Under Ahura Mazda str Ameshas Spentas - de sex oddliga andarna. Dessa sex andar representerar egentligen olika sidor av Ahura Mazdas vsen. - Ahura Mazda r sledes ingen vanlig gud, utan ett mngsidigt sammansatt vsende? undrade jag.
93

- Ja, egentligen bde och. Jag kan nmna vad de sex andarna str fr s kommer du att frst. De sex andarna har Zarathustra frklarat vara: Det goda sinnelaget, Den bsta rttfrdigheten, Gudsviljans rike, Den heliga fromheten, Fullkomligheten och Oddligheten. Den hgste, vishetens ande, har verltit t mnniskorna sjlva att vlja mellan det goda och det onda. Striden mellan dessa krafter utgr vrldsfrloppet. Det r mnniskans plikt att ta del i denna strid som det godas och sanningens frkmpe. P den yttersta dagen str den sista striden. D skall Ahura Mazda kasta eld ver jorden och frgra det onda. Endast det goda terstr, renat genom eld. Zarathustra sger drfr att elden skall hllas helig, den skall pminna om Ahura Mazdas ande. Drfr tnder vi den heliga elden p vra altare. - Varfr begraver ni ej era dda, utan stter ut dem i ett hgt torn till fda t gamarna ? - Vattnet och jorden r heliga, drfr fr inte vatten och jord frorenas. Det r drfr vi tar hand om vra dda i tystnadens torn. Allt dtt
94

som fr frruttna frorenar jorden eller vattnet. Mnniskans ande behver tre dagar p sig att frigra sig frn kroppen, under den tiden vrdas kroppen och sjlen av den ddes nrmaste. Nr anden har frigjort sig frn kroppen placerar vi den ddes kvarleva i tornet. - Hur kommer det sig d att alla djur i vr natur fr d p marken eller i vattnet. Frorenar d naturen sig sjlv genom de dda kropparna? - Nej, om du iakttar naturen s begraver ju inte djuren varandra, utan det har ordnats s att det alltid finns djur som lever p resterna. P samma stt har vi ordnat det genom tystnadens torn. Mnniskan ingr d liksom allt annat i naturen. - Ja, jag tror jag frstr visheten i detta betraktelsestt, sade jag. - Ja, sa Arabecex, detta r grunderna som allt det andra i Zarathustras lra bygger p. Vill du veta mer nu eller vill du tnka igenom vad jag nu har sagt ? - Jag vill grna tnka igenom det hr. Detta r ju ngot helt annat n att blidka de gamla
95

gudarna med djuroffer. Jag tror att jag mste begrunda vad du har sagt fr att sedan kunna diskutera ytterligare frgor. Det r bara en sak jag nu skulle vilja frga om. - Och vad r det ? - Jo, jag skulle vilja veta nr egentligen Zarathustra levde? - Vi vet inte bestmt, men det r fr mer n sjuhundra, kanske tusen r sedan. Det ryktades att under den kommande Darbar skulle avgrandet fllas om hren skulle inleda ett vinterflttg mot Sardes eller ej. Alla frberedelser tydde p att Storkonungen lutade t ett beslut att genomfra fretaget. Avgrande skulle skert bli den bedmning av riskerna som kom fram under Darbar. Det sades att riskerna skulle d vgas mot frdelarna av att fienden i Sardes skulle kunna tas med verraskning. Tre dagar fre utsatt tid fr Darbar fick jag kallelse att deltaga, precis som Magern hade sagt. Alla konungens ordinarie rdgivare skulle samlas och flera experter hras. Nu intrffade
96

ngot mrkligt. Dagen fre den stora Darbar blev jag kallad till Kiliarken, dr jmvl verhvitsmannen fr hren fanns nrvarande med sina nrmaste mn bl.a. generalen fr min hrkr. Vad kunde franleda sdana mktiga herrar att ordna ett mte med mig som huvudperson.De frklarade ordrikt att de ville hra min uppfattning om framkomligheten utver mina skriftliga rapporter. Jag kom dock efterhand underfund om att de ville i frvg hra mina teorier om trossen och om kamelerna.Det hade ryktats att jag skulle redogra fr sdant under Darbar. Konungens handsekreterare hade antecknat en srskild punkt om detta rende. Det betydde att konungen skulle komma att behandla frgan. Kiliarken och verhvitsmannen ville frmodligen frbereda sig p frgor frn Konungen och ville drfr vara s vl insatta som mjligt. Jag underrttade dem om mina ider, dock utan att avslja hela min plan. Jag ville sjlv ha litet kvar infr Darbar. Det faktum att de hga herrarna hade velat informera sig i frvg tydde p att Konungen hade funnit mina tan97

kar vrda att begrunda och gett uttryck t denna uppfattning. Alla visste att Kiliarken stod mot verhvitsmannen och att Konungen lutade t Kiliarkens uppfattning att de borde ta den inbilske men starke Krsus med verraskning. verhvitsmannen vntades fortfarande vara motstndare till ett sdant fretag i varje fall vintertid. Dagen fr Darbar var inne och i frbigende tittade jag in till Magern Arabecex. Jag hoppades han skulle fresl att vi gjorde sllskap till konungens Darbar. Jag knde ingen av rdets hga herrar. Det skulle knnas tryggt att ha Magern vid min sida. Dessutom skulle det vara praktiskt, han knde alla och jag var sker p att han under hand skulle presentera mig fr rdsherrarna. Det skulle lsa ett stort problem fr mig. Jag behvde inte ens frga fr Arabecex freslog genast att vi skulle frdas tillsammans till Darbar. Jag knde mig lttad och tacksam. Eftersom vi anlnde i god tid passade Arabecex p att presentera mig fr de tolv rdsherrarna som anlnde en efter en. Av deras kommentarer frstod jag att de flesta var in98

formerade om vem jag var och att konungen vntades be mig framtrda infr Darbar. Ngra hade t.o.m. hrt att jag skulle bli anmodad att presentera ngra djrva frslag som gllde trossen. Sjlv visste jag inte mer om vad som skulle hnda n det som Arabecex hade berttat. Visserligen kom detta direkt frn Storkonungen, men han kunde inte envldigt dirigera Darbar, det mesta som gllde mig var drfr oskert. Alla hlsade nyfiket p mig och jag brjade bli ngot nervs. Frutom de tolv rdsherrarna anlnde bland andra fyra generaler som rdgivare. Mina tankar kretsade oroligt kring den nya vrld jag mtte och jag knde mig ngot osker p hur jag skulle agera i min nya ovana roll. Det fanns skert krafter som ville utnyttja min ungdom och skicka fram mig s att de sjlva slapp lpa risken av att lida nederlag om det skulle g snett. Samma krafter skulle skert sl sig fr sina brst och trda fram som de egentliga upphovs- mnnen, nr det visat sig vara ett lyckosamt frslag. Jag misstnkte att
99

jag skulle f slss mot avundsmn om jag lyckades och mot belackare om jag misslyckades. Nu var det i varje fall fr sent fr mig att dra mig ur. Jag fick skrpa mina sinnen och lita till min knsla fr vad omstndigheterna krvde. Det var nd sknt att ha Arabecex i salen, ngon att lita p. Jag tackade mnguden Sin med en tyst bn fr att han frt Arabecex i min vg. Eller kanske jag hellre skulle tacka vishetens herre Ormuzd? Fr skerhets skull tackade jag dem bda. Darbar inleddes och Arabecex frklarade viskande vad som skulle ske. - Frst lses bnen p sedvanligt stt, det r dagens Yasjt. Bnen, ur Sicoza beds hgt av frste Magern, drefter talar konungen till sina rdgivare och erinrar om deras plikt att stdse st p det godas sida, att tala sanning och bekmpa lgnen. - r det alltid samma procedur vid Darbar? Magern nickade. Den formella inledningen gick snabbt och utan stora gester.
100

Kanske extra snabbt fr att vi ligger i flt, tnkte jag. Konungens skattmstare stod frst p rdgivarnas lista. Han redogjorde fr rikets finanser. Hans budskap var krvt i tonen och frmanande till sitt innehll, nr han sa. - De minskade skatterna frn stormnnen i svl hemlandet Anschan som frn Medien har frestat p krigskassan. Emellertid har de avtal som konungen trffat i samband med anslutningen av Medien, kunnat hllas. Inkomstbortfallet har kompenserats av de extra tributer som handeln med sterlandet via Marakanda medfrt. Hrtill har kopparbrytningen vid Tigris kunnat utkas likas kalkstensbrytningen. Inkomsterna frn gruvorna har gett ett betydande bidrag till finanserna. Sammantaget gr jag den bedmningen att ett vinterflttg med en hr p 120.000 man skall kunna finansieras utan extra skatter. - Vi tackar skattmstaren, sade konungen, och fortsatte. Hur ser ekonomin ut om Sardes skulle tas utan belgring och Krsus styrkor
101

besegras med blott en hr? - Jag har gjort en sdan alternativ berkning, sade skattmstaren. Den visar att om staden kan tas oskadad, och utgifterna kan hllas rimliga fr att vertyga templens prster om frdelarna av ett samarbeta, s kan det ge ett verskott. Detta resultat avser ett r, rknat frn flttgets start. Berkningarna r grundade p att kpmnnen och handelshusen inser frdelarna av att lmna ver staden till oss innan vi tvingas frstra den. Aktiva insatser begrs dock frst sedan Krsus styrkor besegrats p slagfltet och endast stadens frsvarsstyrkor finns kvar. Vidare frutsttes att infiltrationsarbetet bland stadens prster och kpmn kan genomfras p ett lyckosamt stt. Nr skattmstaren slutat reste sig Kiliarken och sa: - Jag kan komplettera skattmstarens redogrelse med ngra vergripande finansiella frgor. P lngre sikt menar jag att det r tv omrden som kommer att ha en helt avgrande ekonomisk betydelse. Det ena r att handeln kommer att stimuleras ver den viktiga kara102

vanleden mellan Susa och Sardes vilket avsevrt skulle ka rikets inkomster. Nr karavantrafiken ter fungerar skulle vi drtill frsvra fr vr fiende i sder, Nabonid av Babylon, att fortstta sina inkomstbringande affrer frn sin bas vid Taimaoasen i kenlandet. Dessa affrer skulle minska automatiskt, s snart kungsleden mellan Susa och Sardes ter blir sker. Den andra och helt avgrande frgan r att guldraffinaderiet i Sardes har mjliggjort att framstlla mynt i garanterat rent guld. Denna nyhet har p kort tid gjort Krsus prglade guldmynt till ett populrt och bekvmt betalningsmedel. Detta nya stt att betala och gra affrer svl inom som utom riket kommer enligt min mening att frndra vrlden och ge innehavaren av raffinaderiet ofantliga inkomster. Detta mina herrar r vad frgan ytterst gller. Storkonungen satt tyst en stund, ingen rrde sig, det uppstod en laddad spnning nr Kiliarkens ord efter hand sjnk ner i var och ens medvetande. Storkonungen harklade sig och brt tystnaden, utan ett ord gjorde han tecken
103

med sin hand att han nskade fortstta med nsta frga. Konungens byggmstare hade kommit till Darbar fr att f klartecken fr utbyggnaden av residenset i Pasargadae. Han hade stora planritningar med sig, som lades ut p golvet framfr konungen. Jag hade svrt att se frn min plats s jag fick mest lyssna. Konungen stllde initierade frgor om bygget. En livlig diskussion utspann sig mellan konungen och byggmstaren om mjligheterna att skaffa pelare med ornament frn Ionien. Byggmstaren menade att de tilldelade resurserna inte skulle rcka till fr transport av s dyrbara pelare en s lng strcka. Lt oss bestmma vilka pelare vi skall vlja nr vi har ervrat Ionien. Detta Storkonungens uttalande franledde ett hjrtligt skratt i frsamlingen. I vrigt lt konungen frst att han nskade en fortsttning efter de riktlinjer som byggmstaren freslagit. Drefter var det kommunikationernas tur.
104

Vgmstaren fr rikenas vgvsende var en viktig person, hans frgor tog drfr uppmrksamheten under en lngre tid. Vgfrgorna skulle ocks samordnas med kanalbygget, bevattningsanlggningarna och ndvndiga broar. Utanfr salen dr Darbar hlls vntade ett antal specialister, som kallades in, nr konungen nskade frdjupa sig i ngot projekt. Frste Magern under assistens av andre Magern Arabecex redogjorde fr lget kring tempelbyggandet. Srskilt intresserade det konungen hur arbetet med det stora templet i Zela in Pontos fortskred. Storkonungen nskade att detta tempel skulle bli det frnmsta Anahitatempel vrlden ngonsin skdat och i prakt inte st Apollontemplet i Delfi efter. En av rdsherarna ppekade frsiktigt att det nya Apollontemplet, som snart stod frdigt efter den stora branden,ansgs vara mycket pkostat. - S mycket strre anledning fr oss att d anstrnga oss extra, kommenterade Storkonungen.
105

S var tiden inne fr frgan om vinterflttg eller ej. Mrkligt nog knde jag mig lugn, kanske fr att jag s mnga gnger gtt igenom mina planer och ider. Konungen sjlv talade frst och sade: - Vi vet alla att Krsus kavalleri r bland de bsta i vrlden. Vi har redan prvat p deras styrka vid floden Halys. Av strategiska skl satte vi ej in hela vr hr utan lt Krsus styrkor tga tillbaka i tron att det var en oavgjord drabbning. Krsus valde att tervnda till sina vinterkvarter vid Sardes fre hstregnen. Detta r bakgrunden, konungen fortsatte. Vi har valt att avvakta hr och stlls nu infr tv alternativ. Det ena r att ocks vi tgar tillbaka till vra vinterkvarter. Det andra r att vi tar tillvara verraskningsmomentet genom att tga mot Sardes - trots annalkande vinter. Vad anser rdsherrarna ? Harpagos, verhvitsmannen fr hren, vnde sig mot konungen och sade. - Min sikt r att Krsus styrkor gjort rtt som valt att tervnda till vinterkvarteret innan hstregnen satt hinder fr detta. Min erfaren106

het r vidare att ett anfall efter vergng av flera floder med iskallt vatten har sm utsikter att lyckas. Konungen vred otligt p sig och visade att han ogillade vad verhvitsmannen hade att anfra. Denne fortsatte emellertid ofrtrutet sin kritiska betraktelse. - Framfrallt, fortsatte Harpagos, blir det, genom hstregnen, svrt att fra med sig underhll fr en hel armekr ver strida floder och vta sankmarker. Jag avrder frn fretaget, drfr att det klart uttryckt r fr riskabelt. Kiliarken trdde d fram och talade: - Jag r ense med Harpagos bedmning att det kommer att bli svrt. Srskilt d att fra med sig trossen genom versvmmade floder och av hstregnen underminerade sanka omrden. Detta gller emellertid en traditionell tross p vagnar. Strategen Artacerches, som genomfrde rekognoseringsfretaget ver svl Halys som Sangarios har en idesom han fick tillflle att prva under denna rekognosering. Om konungen behagar hra hans frslag, s finns han hr.
107

Konungen nickade och sade: - Lt oss hra vad strategen Artacerches har att frtlja. Svettprlor hade trngt fram i pannan och jag knde mig alldeles torr i munnen. Det hade utvecklats till en tvekamp mellan Kiliarken och verhvitsmannens sikter, med mig som en bricka i spelet, alldeles s som jag fruktat. De behvde bara blsa p mig s skulle jag frsvinna,om de s behagade. Allas blickar var riktade mot mig nr jag svalde och brjade tala. - Konungarnas konung. Hgt rade konungens rd. Det r en ra fr mig att f framfra mina synpunkter infr konungens Darbar. Under rekognoseringen har jag gjort fljande iakttagelser. Fr att snabbt och smidigt komma fram valde vi att lasta styrkans tross p lastdjur, snor, kameler och hstar. Detta visade sig lyckosamt srskilt vid vergngen av Sangarios, dr vattenfldet hade hunnit bli bety108

dande. ven ver partier med sankmark, mellan Halys och Sangarios, hade det varit omjligt att komma fram med trossvagnar. Min slutsats av detta r att det gr att genomfra ett flttg vid denna tid p ret om man lastar all tross och utrustning p lastdjur, fretrdesvis kameler. Jag sger kameler drfr att dessa sedan kan anvndas vid fltslag. Under slaget vid floden Halys upptckte vi nmligen att de lydiska hstarna avskydde svl lukt som synen av kameler. Vra hstar r vana vid kameler men det r ej de lydiska. Nr s de lydiska hstarna synes rygga fr vra kameler, lter vi vra lastkameler strta fram och stadkomma panik bland de lydiska hstarna. Den frvirring som d uppstr hos fienden kan utnyttjas av vrt kavalleri i blixtattack frn flankerna. Det blev tyst i salen. Alla vntade p konungens reaktion. Konungen vnde sig till vervitsmannen och bad honom kommentera detta. verhvitsmannen tog till orda och sade: - Jag har frvisso hrt mycket men jag vet ej
109

om jag skall skratta eller grta t sdant tal. Strategens ungdom m frlta hans frvillelser. Fr det frsta har vi inte p lngt nr s mnga kameler som krvs fr att lasta en hel tross till 120.000 man. Fr det andra vet vi inte om detta med de lydiska hstarnas rdsla fr kameler kommer att fungera. Strategens plan bygger p en iakttagelse av lydiska hstar vid Halys. Vad vet vi om de hstar som kommer att mta oss vid Sardes. Ingenting, s vitt jag frstr. Min sikt om fretaget och dess risker str fast. Flera leenden och nickningar syntes bland de samlade rdgivarna och generalerna. Kiliarken bad om konungens ra, steg fram och vntade en stund tills det var alldeles tyst. Allas sinnen var p helspnn.Kiliarken sade: - Konungarnas konung, mina rdsherrar och generaler. Jag hller med verhvitsmannen om att det skraste r att tga tillbaka till vra vinterkvarter. Vad jag drmed icke har besvarat r om detta r det klokaste. Vi r frmodligen verens om att det r lmpligt att ta Krsus med verraskning. Vi r ocks verens om att vi snarast br inlemma Elam med dess vik110

tiga knutpunkt Susa under konungens verhghet. Om vi samtidigt kontrollerar Lydien med dess viktiga huvudstad Sardes, s har vi fullstndig kontroll ver kungsleden. Fr varje mnvarv som gr utan att dessa fretag r genomfrda har vi frlorat i styrka till Nabonid och hans handel ver kenlandet. Denna handel har framgng endast s lnge kungsleden mellan Susa och Sardes r strd. Skulle vi helt besegra Krsus och drmed komma ver hans guldmyntprgling r jag vertygad om att enbart detta skulle finansiera hela fretaget och mer drtill. Hr rynkades mngen panna bland de frsamlade och venledes en och annan nickning till bifall syntes. Kiliarken fortsatte. - Om den lngsiktiga planen skall kunna genomfras s krvs djrvhet nr tiden fr djrvhet r inne. Jag r ingalunda sker p, att denna plan med trossen lastad p kameler r genomfrbar. Ej heller kan jag med skerhet sga att kamelerna kommer att fungera enligt planen vid anfall mot Krsus styrkor. Jag har
111

dremot den uppfattningen att det r en ovanligt genial tanke och att det r geniala tankar som br ligga bakom djrvhet. Med detta avslutade Kiliarken sitt tal och ett mummel fyllde salen.Den ene rdsherren konsulterade med iver den andre. Konungen skade tystnad och med sin knsla fr vad situationen krver, pbjd han avbrott i Darbar fr mltid. Under mltiden dryftades argumenten fr och emot vintertget med kameler i trossen. Nu hade alla accepterat att detta med kameler var ett alternativ. Jag kunde uppfatta verhvitsmannens stenaktiga ansikte, dr han satt till bords,vid sin plats nrmast konungen. Det frefll som om alla rdsherrarna utom verhvitsmannen deltog i de livliga samtalen. Han verkade anstrnga sig att komma i kontakt med konungen, men det frefll som om konungen undvek honom. Kiliarken frskte ocks frn sin position mitt emot verhvitsmannen, n kontakt med konungen. Det verkade lika utsiktslst. Konungen var helt
112

upptagen av en livlig diskussion med tv av generalerna Under pausen var det mnga av rdsherrarna som skte upp mig fr att frhra sig nrmare om mina ider...... Efter avbrottet fortsatte Darbar i en lugnare atmosfr. Konungen hade under mltiden bett uppsyningsmannen fr hrens lastdjur att inventera antalet kameler. Dels hur mnga som fanns i hren, dels hur mnga som kunde kpas upp lngs karavanlederna, utan att vcka uppseende. Han ville f en uppfattning om frutsttningarna fr kamelalternativet. verhvitsmannen visade sin irritation ver att en sdan underskning skulle gras utanfr hans kontroll och drtill i hans tycke slarvigt. Han vgade dock ej protestera formellt, nr han frstod att det var konungen som lg bakom. Konungen bad Hvitsmannen fr hrens tross,generalen Madias, att redogra fr vad
113

han kommit fram till under mltidspausen. - Jag har kommit fram till, sade generalen Madias, att en verslagsberkning visar att tolvtusen lastdjur kommer att krvas fr att klara trossen utan vagnar och dragdjur. Vi har d preliminrt berknat en frdelning p ttatusen kameler och fyratusen snor. Vi har vidare frutsatt att marketenteri kan hllas av de strre stderna p vgen till Sardes. Denna berkning frutstter ocks att stora deper av djurfoder lgges upp utefter vgen. Sdan verksamhet pgr visserligen redan, men det mste bli i nnu strre omfattning. snor har vi i tillrckligt stort antal, dremot behver vi ett tillskott av fyratusen lastkameler. Dessa behver inte vara stridstrnade eftersom fyratusen vi redan disponerar,r krigsvade, och det antalet borde rcka fr stridsndaml. Jag reflekterade ver att konungen hade frt ver diskussionen till vilka frutsttningarna var fr att genomfra den djrva kamelplanen. Han hade drmed avvpnat motstndet. Min vn Magern Arabecex fngade min blick och
114

nickade i samfrstnd. Det sa mer n ord. Kunde det vara s att han hade s nra kontakt med konungen att de planerat dennna utveckling av Darbar tillsammans och att han nu gav mig tecken p att det hela blev som de hade tnkt sig. Tanken var svindlande, men det sg nstan s ut! - Min uppfattning r att det gr att tekniskt lsa frgan om att lasta trossen p snor och kameler, sade general Madias. Det br ocks g att utan alltfr stort uppseende skaffa fyratusen kameler, om vi sprider uppkpen s mycket som mjligt. Konungen avslutade verlggningen kring vinterflttget och sade: - Om det inom tio dagar gr att komplettera hrens kamelbestnd s att antalet uppnr ttatusen skall kamelplanen sttas i verket. Jag tar generalen Madias p orden och utgr ifrn att detta kan ordnas p ett diskret stt. Krigskassan fr st fr kostnaderna. Det senare var en s tydlig befallning att ingen ifrgasatte att nte tillrckligt antal ka115

meler skulle kunna anskaffas. Vinterflttget mot Sardes var drmed pbrjat. Darbar var slut och jag letade frgves efter Magern Arabecex, men han var som uppslukad av jorden. Jag tervnde till mitt lger, omtumlad och ngot slokrad ver att ha varit i blickpunkten och nu ensam, inte ens Magern Arabecex tycktes lngre frga efter mig. Alla verkade s upptagna av sina problem. Jag knde nd stolthet ver den roll mitt frslag hade spelat under Darbar, men det fanns en bitter eftersmak. Den bittra smaken stod Harpagos, verhvitsmannen fr. Han var dock hgste beflhavare fr de samlade hrarna. Jag hade svrt att bedma hur Harpagos sg p mitt inhopp i den hga frsamlingen. Kanske hade Kiliarkens bedmning av min strategi lmnat kvar ngra intryck. Han var ndock Storkonungens nrmaste man. Jag uppskattade mycket Kiliarkens skrpa och jag mste sga att jag var smtt imponerad ver det stt Storkonungen visade sig behrska situationen.
116

Sent p kvllen efter Darbar anmldes Magern Arabecex som beskare. Han hade framfrt sitt beklagande ver den sena tidpunkten men att han nskade ett samtal med mig. Jag strtade ut och mtte honom. Vi kysste varandra till hlsning mer otvunget n ngonsin tidigare. Det kndes som om vi var verkliga vnner. Han berttade att han blivit kallad till konungen fr en genomgng efter Darbar, en informell sdan. Eftersom han hade ett alldeles speciellt uppdrag som skulle fullgras i Sardes hade han ftt frgan om vem han ville ha med som medhjlpare. Han hade d svarat att fr detta uppdrag kunde han ej tnka sig ngon lmpligare n strategen Artacerches. Jag tittade p honom frgande. Jag var bde smickrad, verraskad och frbryllad. - Har det med min kamelstrategi att gra ? frgade jag. - Nej, svarade Arabecex, jag r rdd fr att det r mer komplicerat n s. - Kan Du bertta vad det gller? - Ja, det skall jag givetvis gra, det r s hr:
117

Storkonungen fredrar att vinna diplomatiska segrar framfr militra. I de flesta situationer krvs det en kombination fr att n bra resultat. Bra resultat r fr Storkonungen att slippa rasera ervrade stder och omrden. Han fredrar ett agerande,som ger honom nya vnner i de ervrade stderna, framfr nya fiender. - Detta tycker jag lter klokt, men jag frstr inte vad dessa strvanden har med mig att gra. - Vart ville han egentligen komma? tnkte jag. - Inte s otlig, min kre Artacerches, jag kommer strax till detta, anmrkte Arabecex och fortsatte sin redogrelse. - Storkonungen har gett mig i uppdrag att bearbeta templens prsterskap, gare av handelshus och kpmn i Sardes. Avsikten med denna bearbetning r att frm s mnga i dessa grupper som mjligt att inse samarbetets frdelar. Att vertyga dem om att de har stora frdelar att vinna p att satsa p Cyrus i stllet fr p Krsus. - Hur skall detta g till, undrade jag. - Jag hade tnkt mig, sa Arabecex, att detta
118

skulle bli en uppgift fr dig och mig att lsa. - Det r ju omjligt. Ett sdant uppdrag skulle i bsta fall sluta i slavarbete och i smsta fall hngande uppspikad p stadsmuren. En fga attraktiv framtid fr en ung strateg i Cyrus framgngsrika hr. Arabecex skrattade och sa: - Betnk att det r en utmaning. Du har gjort ett gott intryck under Darbar i dag och det frpliktar. - Frn att ha gett ett gott intryck, till att bli uppspikad p stadsmuren i Sardes, r avstndet en bra bit, svarade jag. - Jag frstr Din betnksamhet. Du kan ju tnka p saken s frklarar jag nrmare sedan. Det har varit en anstrngande dag,jag skall inte uppehlla Dig lngre. Sov gott min vn sade Arabecex, och lmnade mig t mina tankar. Det blev en orolig natt. Tankarna p Sardes kunde inte lmna mig. Det var lnge sen jag trffade Judith, det var i Babylon i fjol. Jag hade tnkt p henne ofta, men det hade inte
119

blivit av att ta kontakt igen. Det blev ett egendomligt mte, hon hade varit rastlsare n vanligt och jag mrkte att hon hade ngot viktigt att sga, ngot som var svrt fr henne att tala om. S kom det, timman innan hon skulle tervnda till Sardes. Hennes far, som var huvudgare i handelshuset Egibi & Sner, hade lovat bort henne till en av snerna i handelshuset Muraschschu & Sner i Babylon. Ett gifterml som skulle skra de bda handelshusens fortsatta dominans. Judith hade en egen stark vilja och hennes far var svag fr henne, kanske hade hon lyckats avstyra giftermlet, men varfr hade hon inte hrt av sig? Eller - kanske jag borde ha tagit den kontakten ? Nsta dag terkom Magern till mig med frgan om jag var beredd att flja honom till Sardes. Jag sg besvikelsen i Magerns ansikte nr jag svarade att jag grundligt tnkt igenom hans frslag, men att jag helst ville tacka nej d jag bedmde riskerna alltfr stora. Jag gav inte Magern stort hopp, men lovade ndock att ytterligare begrunda hans erbjudande. Magern
120

medgav att det fanns risker, men att mjligheterna som skulle flja med ett sdant frtroende var ngot vrt att tnka p. - Kom ihg, sade Magern, att det r Storkonungen sjlv som skall godknna min medhjlpare. - r uppdraget i Sardes s betydelsefullt, frgade jag. - Ja, Artacerches, s r det. Nr Magern gtt skrev jag ett brev till Judith att sndas med frsta karavan till Sardes. Tanken p uppdraget i Sardes, gnagde i mig. Till Judith skrev jag att jag kanske skulle komma till Sardes. Var det chansen att f trffa Judith eller utmaningen i uppdraget, som var orsak till att jag egentligen ville flja med, trots riskerna? Just d kunde jag sjlv inte reda ut begreppen. * Magern hade haft ett lngt samtal med konungen, och knde sig trtt och irriterad ver att han inte lyckats vertyga strategen Artacer121

ches att flja med till Sardes. Han hade varit sker p att kunna vertala honom nr han fr andra gngen frde detta p tal. Artacerches hade frst beklagat att han mste tacka nej, men mot slutet av deras samtal hade han veknat i sin instllning. Konungen var nu otlig och hade flera gnger framhllit vikten av att infiltrationen i Sardes kom i gng s fort som mjligt. Magern hade beslutat sig fr att gra ett sista frsk med Artacerches, om det d inte gick, fick han hitta en annan medhjlpare. Synd, d det hade stmt s bra med Artacerches. Han visste att Artacerches hade ftt sin utbildning i Babylon p den bermda assyriska militrskolan. Nebukadnesar var stolt ver att kunna kalla den Assyriska skolan, men nu under Nabonid fick den tydligen inte heta s lngre. Men det var fortfarande den assyriska krigskonsten som lrdes ut, han hade ocks en medicinsk bakgrund frn Marduktemplets medicinska skola. Av ngon anledning hade han ftt avbryta den utbildningen och gtt ver till den assyriska
122

militrskolan. Han hade sledes god allmnbildning och goda sprkkunskaper icke minst i babyloniska och ven i egyptiska frn medicinutbildningen. Drtill kom att han med sin familj bott i Sardes under sin barndom, s han behrskade venledes det lydiska sprket. Otur om han inte ville anta detta unika erbjudande. Kanske var han fr ung fr att frst vilken chans han gick miste om? Konungen ville ha besked om nr han var beredd att antrda frden till Sardes och vem han utsett till medhjlpare. Han skulle f svrt att hitta en kandidat som kunde mta sig med Artacerches. Hans far var dessutom den bermde byggmstaren Gabryos frn Urartu. Gabryos hade byggt befstningar och palats bde i Sardes och i Babylon. Artacerches mste under sin uppvxt hrt en hel del om befstningskonstruktion och kanske ven en och annan hemlighet kring dessa. Nsta dag begav sig Arabecex till Artacerches fr ett slutgiltigt vertalningsfrsk. Han blev inte litet frvnad nr s Artacerches p frgan om han hade ndrat sig betrf123

fande Sardesfretaget, omedelbart svarade ja. - Ni fljer allts med mig till Sardes ? - Ja, svarade Artacerches, jag har ndrat mig. Arabecex frgade honom aldrig varfr han hade ndrat sig.

Storkonungen
Storkonungen hade haft mnga mten under dagen fr att frbereda flttget. Det dr med kamelerna, tnkte han, har vllat en del bekymmer, vilket tydligen glatt verhvitsmannen mycket. Han r fr negativ, den gode Harpagos, vi kommer ingen vart med sdan instllning. andra sidan har han flera gnger klarat av svra situationer och visat sig lojal i slutndan. Egentligen kompletterar de varandra rtt bra Kiliarken och verhvitsmannen, men de kunde frvisso samarbeta bttre. Jag tror dock att nr vl fretaget r igng s kommer ven Harpagos att acceptera trossen lastad p kameler och snor och d gra sitt bsta. Han r en bra ledare och ingen av generalerna vgar sig p honom. Inte jag heller fr den delen, n s lnge. Jag mste uppmuntra honom, det r viktigt att ha Harpagos med sig. Inte minst fr de garantier jag en gng ndgades ge honom. Min skuld till honom r vl nnu inte tillfullo betald, men snart.
125

124

Hur Cyrus n kalkylerade, kom han fram till att han under de kommande ren mste hitta en ny inkomstklla fr att finansiera de stigande krigsutgifterna. En lsning vore kanske, som Kiliarken sger, att ervra Krsus guldmyntframstllning och drtill hans rika ioniska lydstder. Officiellt, tnkte Cyrus, har Krsus, som en sknk frn ovan, gtt ver grnsfloden och sjlv inlett fientligheter mellan rikena. Detta Krsus tilltag har gett oss giltiga skl att tga mot Sardes. Ett flttg mot Sardes infr vintern, r frvisso ingen ltt uppgift, men det kan g. En trst kan vara, att vra styrkor har en verlgsen strategi, och ett nnu obesegrat kavalleri. Ett problem r dock att ven Krsus kavalleri anses vara bland de bsta i vrlden. Ett vinterflttg klarar vi bara med en begrnsad styrka, och d krvs ett verraskningsmoment fr att segra. Om teorin med kamelerna hller s kanske det kan vara lsningen. Cyrus hade ftt rapport om, att de lydiska trupperna kommit fram till sina vinterkvarter
126

utanfr Sardes och att de lydiska ryttarna,som alla var adelsmn och deras sner, hade installerat sig i sina vanliga liv, vilket betydde att de var livligt engagerade i fester av skilda slag. De phittiga ionerna hade ett stort inflytande p Sardes verklass. Det ryktades att adelsmnnen samlades med sina damer till srskilda tillstllningar med krer och skdespel, som sedan avslutades med verddiga gstabud. Alla dessa frehavanden gjorde att det skulle ta flera veckor fr hren att vara stridsberedd, srskilt gllde detta kavalleriet med adelsmnnen. Av rapporterna frn Sardes kunde han dessutom sluta sig till att arbetet p att infiltrera kpmn och handelshus hade goda utsikter. Han skulle gra allt fr att inta staden utan stormning. Nr vl Krsus var besegrad s skulle vgen st ppen fr en annektering av Elam med den viktiga knutpunkten Susa. Det fanns tecken p att Babylon skulle slppa Elam frivilligt, i synnerhet om dess frmste allierade var satt ur spel. Cyrus knde sig sker p att hans kunskapare
127

i Susa hade fngat stmningen i staden rtt. Folket i Susa och i hela Elam var beroende av handeln och transporterna lngs karavanvgen, den var deras livsnerv. Det kunde inte vara populrt bland befolkningen att Nabonid av Babylon behandlade sitt lydrike s styvmoderligt. Cyrus kunskapare hade nmnt att det rdde upprorsstmning bland kpmn, handelshus och karavanfolk ver hela Elam och srskilt i Susa. Det retade dem speciellt, att Nabonid verlmnat styret i Babylon till sin son Belcazzar, samtidigt som han sjlv uppehll sig i sin oas i kenlandet och drifrn konkurrerade med kungsleden. Det hade inte varit svrt fr Cyrus utsnda i Susa att frhandla till frmn fr honom. Cyrus knde oro fr att Skyterna i norr skulle ing ngon sorts ohelig allians med motstndarna, sdant skulle vara en verklig fara. Visserligen hade de gamla rkefienderna Amosis av Egypten och Nabonid av Babylon tillsammans med den av rikedom bortskmde Krsus av Lydien bildat ett slags triumvirat i avsikt att kvsa honom. Men de skall f erfara att Storkonungen av
128

Anschan, Medien och Parsa inte r vem som helst, tnkte Cyrus. Att de tre skulle kunna samsas inbrdes var fga troligt. nnu mindre troligt var d att de skulle kunna f med sig Skyterna emot honom. Han mste dock rkna med risken och drfr var det frestende fretaget mot Sardes och Lydien s viktigt. Viktigt att det blev ett verraskande anfall s att Krsus inte hade en chans att skaffa hjlp frn sina allierade. Cyrus litade p sin hrs slagkraft och mnnens orubbliga tro p honom. Han knde att han kunde lita p sin vn Arabecex och kanske ven p strategen som han valt att ta med sig till Sardes. Deras uppdrag, det insg han, var inte enkelt, det var inget mindre n halva fretaget. Ena halvan bestod i att sl ut Krsus kavalleri, den andra i att Arabecex och Strategen lyckades f nyckelgrupperna i Sardes att revoltera. Han visste vad Arabecex kunde stadkomma, men hans medhjlpare knde han inte mer n att han hade genomfrt rekognoseringen p ett begvat stt och att han hade kommit med ett ovanligt frslag under Darbar.
129

Frvisso litar jag p Arabecex omdme, tnkte Cyrus, men fr skerhets skull br vi nog underska strategen Artacerches nrmare, vad kan vara lmpligare n under ett mte med Zarathustragruppen, han ville ju vara med i den.

Barmhrtigheten
Nr kallelsen kom knde Arabecex p sig att Storkonungen hade ngonting srskilt i sinnet. Tidpunkten fr ett mte med den hemliga gruppen verkade mindre lmpligt vald. Han hade inte tidigare velat ha mte under en s pressad period som denna. Arabecex kunde inte frst orsaken, men han kunde heller inte gra ngot t det. Nr konungen nskade ha mte s fanns det ingen plats fr frgor, han hade endast att sammankalla de speciellt utvalda, nu med tillgg av strategen Artacerches.
Artacerches, strateg::

Konungen frefll vara i hgform och hlsade var och en av de femton utvalda med en kyss p kinden. Han tillt inte att vi fll ner p vra ansikten infr honom, utan ville markera att hr var det inte konungen som agerade utan Zarathustrianen Cyrus. Arabecex hade kommit verens med konungen om att mtet skulle
130 131

diskutera Zarathustras barmhrtighets-doktriner och hur dessa kunde tillmpas och vilka frgor som kunde uppst vid tillmpningen. - Mtena inleds vanligen med en kort ceremoni, frklarade Arabecex. Ceremonin brjar med bnen Srosj Bazh, varefter fljer en symbolisk handtvagning och ett ceremoniellt bad. Normalt hlles mtena i konungens palats, dr det finns tillgng till bassnger, sdana har vi inte i flt, varfr den delen utgr. Efter badet lses Kostibnen d Zarathustrianerna tar p sig det 72-trdiga snret runt midjan, detta snre, det heliga Kosti, mste alltid bras. Kosti har 72 trdar fr att erindra om Yasjnas 72 kapitel. Hr, dr det inte finns tillgng till bad, binder vi upp och knyter Kosti formellt. Det grova vita snret symboliserar att den i lran invigde har underkastat sig dess bud. Var och en, som r invigd, br alltid sitt kosti. Arabecex inledde sjlva verlggningen med en betraktelse ver den frsta av Ahura Mazdas andar - Det goda sinnelaget. - Jag vill srskilt framhlla, sa Magern, att
132

Zarathustras betoning av att barmhrtigheten tillhr de frmsta strvandena i - Det goda sinnelaget. Om mnniskan r besjlad av att gra det som r gott fr sin nsta, d r barmhrtigheten lttare att uppfylla, menade Zarathustra. Cyrus talade hr och framhll: - Det r inte alltid s ltt att vara barmhrtig. Om alla i omgivningen vntar sig att den som begtt ett brott skall straffas enligt lagen, s krvs det stor personlighet och mod hos den domare, som av barmhrtighet vill hitta frmildrande omstndigheter,som snker straffet. Likaledes kan det vara pfrestande fr en hrskare som segrat och blivit bedmd som feg och svag om han skonat de besegrade och upptrtt mot dem med barmhrtighet. Jag tror, fortsatte Cyrus, att Zarathustra mycket vl insg skillnaden mellan att handla enligt det goda sinnelaget och att vga vara barmhrtig. Barmhrtighet kan drfr vara tung att bra, men ocks vrd sitt pris. Infr avgrandet vid Tjinvatbron tror jag den vger tungt p det godas sida. Du d, strateg, som
133

ny i gruppen, vad r din uppfattning om barmhrtigheten ? - Jag r inte van vid filosofiska och religisa betraktelser, sade jag, det jag kan bidraga med r drfr inte noggrant genomtnkta tankar, grundade p filosofiska kunskaper, utan ett frsk att tolka vad jag knner vara rtt och riktigt. Grunden till att jag bett att f vara med i denna filosofiska frsamling r inte bara nyfikenhet utan en trst efter att f lra mer fr att bttre frst sammanhangen. Jag r inte invigd i Zarathustras lra, men jag knner, av vad jag hittills har hrt om Ahura Mazdas vsen, att det r stora fr mnskligheten avgrande tankar, som har frts till oss av profeten Zarathustra. Min reflektion nr det gller barmhrtighet r, att dess motsats heter vedergllning, och att varje vedergllning skapar dubbelt upp av hmndbegr. Om barmhrtighet har motsatt verkan, skulle dess principer kunna fda dubbelt upp av vlvilja och samfrstnd. Skulle s vara fallet, r principen om tillmpning av barmhrtighet inget mindre n en revolution i mnsklighetens historia.
134

- Jag tror det r just dessa sammanhang, som Zarathustra ville lra oss, infll Magern Han ville ocks lra oss att det r viktigt att vi fljer sanningen, sanningen har lttare att trivas i medmnsklighet och det godas tjnst, n lgnen. Konungen skrattade och tillade: - Jag tycker att Artacerches har uttryckt sig vl om problemen kring barmhrtighet. Jag fr min del fredrar att handla enligt Zarathustras barmhrtighetsprincip, och st ut med hn och frakt frn sdana kretsar som ser det som sjlvklart att spetsa de besegrade p ple eller nnu hellre fl dem och spika upp skinnet p stadsmuren. Att en besegrad stad skulle lmnas obrnd och dess kvinnor och barn oslaktade ter sig obegripligt fr dessa mnniskor. Jag befarar dock att det kommer att ta lng tid innan mnskligheten kommer att frst storheten i Zarathustra och handla efter hans bud. Jag noterade att diskussionerna efter hand som kvllen frflt blev mer och mer otvungna. Det roade uppenbart konungen att fra samtal
135

kring komplicerade filosofiska frgor. Kvllen avslutades med en trivsam mltid. Det r inte mnga som fr komma i s nra kontakt med Storkonungen som denna lilla diskussionsgrupp, tnkte jag, och knde mig bde hedrad och betydelsefull. Efter gruppens mte hann jag knappt tervnda till mitt tlt frrn Magern skte upp mig. Jag var stimulerad av mtet och var fortfarande ltt upphetsad nr jag fick besked av Arabecex att vi bda skulle infinna oss hos konungen omedelbart. Jag frgade Arabecex oroligt. - Vad tror du att frgan gller? - Du kan vara lugn, vi skall bara g igenom ett par frgor,som han tycker r viktiga, innan vi beger oss till Sardes. - Redan i kvll, r det s brttom ? - Ja, konungen anser det, vi beger oss ivg om tv dagar. Allt r frberett, vi r vntade i Sardes. Resan till Sardes gr vi var och en fr sig, du frdas med nsta karavan och jag tar sjvgen frn Sinope. Vi kommer sedan att mtas i Artemistemplet. Det har bestmts att
136

vi skall bege oss dit dagligen, vid andra dagvkten, tills vi har sammantrffat. - Kom nu ! Det r dags att trda infr konungen. Nu gllde inte lngre det informella umgnget med Cyrus frn hemliga mtet utan det vanliga mnstret frn mte mellan konungen och hans understar. Nr det formella var verstkat, skickade konungen ut sina skrivare och rdgivare med undantag av Kiliarken. Det som skulle avhandlas var inte till fr fler ron n som var oundgngligen ndvndigt. Konungen meddelade att rikets hgsta ledning nu hade beslutat sig fr att genomfra ett verraskningsanfall. - Det blir ett vinterflttg med en hr p hundratjugotusen man, drtill trossen av kamel och snefrare. Kamelerna rknar jag med kommer att spela en viktig roll, fortsatte konungen, och gjorde samtidigt en nstan obemrkt blinkning mot mig. Ert uppdrag gr ut p att frm de frmsta templens prster, de ledande kpmnnen och handelshusen att g
137

ver p vr sida. Detta arbete skall genomfras utan att ni tar ngra ondiga risker. Till ert frfogande har ni ngra plitliga som redan finns p plats. Kiliarken kommer att g igenom vad som r ndvndigt. Jag nskar er lycka till och vill betona den vikt jag lgger vid ert uppdrag. Drefter avlgsnade sig Konungen med hastiga, spnstiga steg. Konungen mtte lgga mycket stor vikt vid vrt uppdrag, tnkte jag. Kanske han r s noggrann i alla sammanhang, men det r ju omjligt. Han verkar inte frvilla sig in i detaljer. De diplomatiska framsttarna tycks ha lika stor betydelse fr honom som de militra. I varje fall lgger han personligen stor mda i att utforma diplomatin och ge den tillrckliga resurser. Jag undrar hur hans organisation ser ut fr att kontrollera att det hr fungerar. Kommer vi att vara bevakade i vr tur? Mina tankar avbrts av Kiliarkens rst. Han var nu ensam med Magern och mig. - Ni disponerar obegrnsade ekonomiska resurser fr uppdraget och har tillgng till hem138

liga medel hos de tv strsta handelshusen.De har kontor i alla de stora stderna. Dessa handelshus fungerar ocks som bankirer, ifall ni behver rra p er. Ni kommer givetvis att f nya namn och identiteter. Du Arabecex r fortfarande Mager, men frn ett litet bergstempel i Fasis vid Kaukasus. Artacerches r kpman frn Babylon med internationella affrer. Vi har valt Babylon av tv skl. Det ena r att du Artacerches talar Babyloniska flytande och har bott i staden under flera r. Det andra r att Nabonid har allierat sig med Krsus och att det borde gra en Babyloniers vistelse i Sardes mindre komplicerad. Officiellt har Artacerches snts p ett uppdrag till Sais och du Arabecex har ftt i uppdrag att vervaka tempelbygget vid Zela In Pontos. P vg till dessa uppdrag kommer ni att frvandlas till de nya identiteterna. Vi kommer att kunna flja era framsteg genom kunskapare, som vi redan har placerade i Sardes. Arabecex skulle redan fljande dag bege sig till Sinope fr att drifrn frdas med bsta skepp ver havet Pontos till Teos och drifrn
139

nrmaste vg till Sardes. Det skulle g t fyra dagar fr frden till Sinope, hri ingick skeppstransporten frn Halys utlopp till Sinope. Utskeppningen frn Halys var en skerhetstgrd eftersom Sinope lg i Frygien inom fiendeland. Visserligen endast 25 stadier innanfr grnsfloden Halys, men ndock var det en risk varfr man hade beslutat att Arabecex skulle frdas sista biten med skepp officiellt kommande frn Fasis. Sjlv skulle jag bege mig till Komana som ligger p stra sidan av Antitaurusbergen och r en betydande rastplats fr karavanleden mellan Susa och Sardes. Hr skulle jag ansluta till en stor karavan p vg till Sardes. Det hade ordnats s att jag kpt majoriteten i ett mindre handelshus i Babylon som var specialiserat p alun frn Egypten. Alun var en viktig rvara vid glasframstllning och anvndes som blekmedel fr ull och tyger. Det hade ocks brjat f stor betydelse som rvara till medicinska ndaml, srskilt anvnt vid Saistemplets medicinska avdelning. En tiondel av karavanlasten tillhrde handelshuset jag
140

blivit huvudgare till. En av handelshusets specialister p alun skulle flja med karavanen fr att undervisa mig i alunets skilda anvndningsomrden och informera mig om affrsfrbindelserna. Lasten skulle levereras i Sardes och till Miletos i Ionien. Nr jag anslt mig till karavanen i Komana skulle jag inte lngre vara strategen Artacerches utan kpmannen Alcazzar frn handelshuset Opis & Sner i Babylon. Arabecex nya identitet skulle bli Magern Amoces frn Ormuzdtemplet i Fasis. Frvandlingen frn strateg till kpman genomfrdes grundligt. I och med att jag blev kpmannen Alcazzar frvandlades ocks mitt yttre. Jag bar nu en fotsid linnerock och en yllerock av hg kvalitet ovanp denna. Som ytterplagg hade jag dessutom en kort vit yllekappa. De socklika stvelskorna av mjukt lder var ocks av senaste snitt. Det skulle komma att ta tid innan jag vant mig vid allt detta. Av mitt yttre skulle ingen tro annat n att jag var kpman frn den stora staden, och fr att riktigt understryka detta hade jag venledes skaffat
141

mig en signetring och en spatserkpp enligt god babylonisk sed. Det tog mig flera timmar att f ordning p mitt stt att hantera kppen, jag visste ju hur det skulle se ut. Karavanen hade kommit till Komana dagen fre min ankomst. Man vntade otligt p mig fr att f komma ivg. Frn Opis & Sner medfljde en man som presenterade sig som Neburecar, han skulle stta mig in i affrerna. Nr jag anlnde var man redan i frd med att packa lastdjuren. Karavanfraren under namnet Keraces verkade ha brttom att komma vidare. Det var en stor karavan med bde kameler och snor. Egentligen var det tv skilda karavaner, som slagit sig samman fr att dela p kostnaderna fr eskorten. P den mediska sidan hade man nu efter ett lngt och mdosamt arbete lyckats f bukt med rvarbanden. Krsus hade emellertid inte lyckats lika bra p den lydiska sidan. Karavanen gick lngsamt ver bergen i Kappadokien. Vi passerade det ena bergsomrdet efter det andra, ett sagolandskap med
142

alla sm hus och bostder uthuggna i klipporna. Berget bestod av mjuk lavasten som Kappadokierna lrt sig hugga ut till bostder och hela byar. Det var ett fredligt och vnligt folk dessa kappadokier. Jag hade fredragit att rida med eskorten, men det skulle inte sett s bra ut. Jag fick finna mig i att p stndsmssigt stt bli placerad p en kamel. Neburecar, min medhjlpare frn Opis & Sner, visade sig vara en ldre vderbiten babylonier med en genomtrngande fast blick. Han kunde allt om karavanfrdandets villkor, frn Nubien i sder till Marakanda i norr hade han frdats lngs karavanvgarna.Den gode Neburecar hade mycket intressant att frtlja och han var en god berttare. Det var svrt att avgra vad som var dikt och vad som var verklighet i allt han hade varit med om. Han hade mtt mnnen med hrpiska i den mrkliga staden Marakanda, och lrt sig mnga brottarknep av dessa sterlandets snedgda och viga resenrer, drtill hade han jagat elefanter i Nubien och grvt guld hos det bl folket. Ett var dock skert, han kunde allt om alun och dess anvndning.
143

Bron ver Halys vid dess frsta vergngsstlle var brukbar och det gick bra fr karavanen att ta sig ver. Efter ytterligare 30 parasangers frd kom vi till staden Pteria inne i Kappadokien. Hr skulle vi f en dags behvlig vila. Staden betraktades som ganska lugn och sker varfr karavanledaren Keraces njde sig med att placera ut vakter och gav eskorten frikvll. Det drjde inte lnge frrn de hjlpte till att befolka stadens vinstugor. Pteria var knt fr ett utmrkt vin och de ville inte frolmpa lokalbefolkningen med att frskjuta deras frmsta produkt. P kvllen innan vi skulle g in till stadens centrum, ville Neburecar se ver vr del av lasten. Den fanns inne i ett av de bevakade magasinen, dr ocks stallarna med karavanens lastdjur var belgna. Vi hlsade p vakterna och letade oss fram till vr last. Det brjade skymma, men vi kunde fortfarande se. - Ngon dr ropade Neburecar, se upp bakom dig Alcazzar. Jag hann svnga runt och uppfatta ett knivsegg i luften. Jag parerade hugget genom att
144

blixtsnabbt slnga upp min arm mot angriparens underarm. Det var en rrelse jag vat i den assyriska militrskolan. Den satt invad som en reflex. Lika snabbt och reflexartat fljde mitt andra grepp. Angriparen hann inte reagera frrn min fria hand hade fattat om hans handled. Min underarm fungerade som en hvstng nr jag vred mig runt och slngde figuren upp i luften ver min rygg. Efter en vid bge landade han p rygg. Det sista greppet hade vi lrt i den assyriska skolan,frn ngra lrare lngt sterifrn, frn andra sidan de stora bergen. De som blev utsatta fr denna behandling blev alla lika frvnade. Pltsligt lg de p rygg utan att frst vad som egentligen hnt. Ngra skuggor frsvann lngre bort,samtidigt som jag ryckte till mig kniven som inkrktaren tappat. Han hade tydligen frlorat luften vid det brdstrtade fallet mot marken. Jag tog armtag p den objudne gsten, vred runt honom och bakband hans hnder. Jag reste mig och vnde mig om, dr stod en gapande
145

Neburecar och sg p helt frgande. - Var har du lrt dig detta ? Jag hann knappt uppfatta vad som hnde frrn han lg p rygg. Det dr sg inte ut som ngra vanliga kpmannatag. - Gamla frdigheter frn pojkren, svarade jag. - Vad skall vi gra med knivmannen ? Undrade Neburecar. - Vi verraskade tydligen ngra i olovliga renden, eller s tnkte de rna oss. Vi fr vnda honom och se hur han ser ut. Jag vred honom runt. Ansiktet var en ynglings. Trfyllda, rdda gon stirrade p mig i halvdunklet. - Vi fr frska frga ut honom, sade jag. - De andra smet visst, sa Neburecar. - Vad heter du och var kommer du ifrn? Min frga fljdes av ett bedjande ordsvall frn den ngslige ynglingen. Vi frstod inte ett ord. - Det r en frygisk dialekt, konstaterade Neburecar litet tvekande. - Res upp honom Neburecar s fr vi sedan
146

se vad vi skall gra med honom. - Vet Du vad man vanligen gr med tjuvar och rnare hr i Pteria ? frgade jag Neburecar. Ynglingen sg verkligen vettskrmd ut. Han visste skert vad som vntade honom, om han blev verlmnad till stadens vktare. - Jag har fr mig att man vanligen hugger av handen, svarade Neburecar. - Tycker du Neburecar att vi skall behandla den hr ynglingen som en tjuv eller som ett barn ? Neburecar blev verraskad av frgan och drjde med sitt svar. - Jag vet inte. Det r ju en tjuv och han br bestraffas som en sdan, andra sidan kan han inte vara mer n sexton r. - Det r ocks min tanke, sade jag, han br bestraffas som en tjuv. Samtidigt vore det synd att bli bervad sin hand i den ldern. Jag tror att vi skall skrmma upp honom ordentligt och sedan lta honom lpa. Vi tar med honom bakbunden halvvgs till stadens vktare. Innan vi slpper honom varnar jag honom fr fljderna
147

om han skulle terkomma. Jag gissar att han kan uppfatta en del av vad jag sger p lydiska. Ynglingen fll ner p sina knn och bad oss ngonting p sin obegripliga dialekt. P vgen till nrmaste vktare sg ynglingen modstulen ut. Nr vi stannade och lossade hans rep sg han frgande p mig. Jag nickade t honom och varnade honom p min lydiska. Jag sg p honom att han frstod innebrden i det jag sa. Han fll nu ned med sitt ansikte mot marken och talade ivrigt. Vi frstod att han tackade p sitt sprk. Han var inte sen att frsvinna ifrn oss. - Den ynglingen kommer vi inte att ha mer besvr av, sa Neburecar. Nu behver vi smaka p det bermda bergsvinet i Pteria, jag tror inte att tjuvarna eller rnarna kommer tillbaka i frsta taget. P vgen till vinstugan bedrvades vi ver den frstrelse och plundring som Krsus styrkor hade hunnit stadkomma. Det fanns inte mnga oskadade hus och flera var nerbrnda. Till och med stadsdelen som var uthuggen i
148

klipporna visade omfattande skador. De gav ett spklikt intryck dessa kappadokiska hus som likt nersotade ugglor reste sig ur berget. Vinstugorna var hjlpligt reparerade,medan alla tempel vi passerade var snderslagna och plundrade. Detta hann Krsus banditstyrkor stadkomma under ett par dagar efter att de gtt ver floden Halys. Det ryktades att Lydiens konung fre sitt beslut att anfalla Medien, hade rdfrgat Pythia, oraklet i Delphi, hur han skulle handla. Skulle han frekomma Cyrus genom att g ver grnsfloden eller ej. Oraklet lr ha svarat att om Krsus gr ver floden Halys s kommer ett stort rike att strtas. Krsus uppfattade Pythias besked som ett lyckat jrtecken och beslutade sig fr att g ver grnsfloden. Frgan terstod vilket stort rike han skulle strta genom sin flodvergng, drom lr Pythia ej ha givit besked. Andra vergngen av Halys blev besvrligare n den frsta. Karavanvgen passerade hr floden betydligt lngre ner i dess flde. Vatten149

stndet hade hunnit bli hgt och den provisoriskt reparerade bron skljdes ver av den strida strmmen. Detta gjorde att lastkamelerna tvekade att g ver. Det krvdes mycken mda och tog lng tid att frm dem att passera ver bron. Tio stadier efter vergngen kom vi till den frygiska staden Ankyra. Hr lyckades karavanledaren Keraces underhandla sig till en extra eskort av lydiska soldater. Det talades i staden om att det fanns rvarband som hrjade mellan de tre vergngsstllena av floden Sangarios. De sades vara ttlingar till kimmerer som tidigare hrskat i omrdet. Ett hrdfrt slkte som dessutom var goda bgskyttar och ryttare. Keraces ville inte ta ngra risker. Vi ndgades drfr g med p de extra kostnaderna fr eskorten. Ryktet om karavanens frstrkta eskort fregick frden. Ingen ofredade karavanen den terstende vgen till Sardes. Neburecar berttade att han hade funderat en hel del ver hur man skulle kunna utka Opis & Sners
150

affrer ver havet till Hellas. Hans id gick ut p att fra delar av vrt alun ver till Hellas och byta denna mot olivolja och vin som sedan kunde sljas i Babylon, Ackmed och Susa. P s stt kunde frden tillbaka bli lika lnsam som ditfrden. Jag frklarade fr Neburecar att jag inte kunde s mycket om olivolja och vinet frn Hellas, men att det frefll vara en utmrkt id. Vi var verens om att prva s snart vi fick tillflle. Jag frklarade dock att jag hade s mycket att utrtta i Sardes att jag ej kunde fortstta frden denna gng, men att inget hindrade att han fortsatte med ett parti alun till Hellas. Sista strckan hitom Sardes gick kungsvgen parallellt med floden Hermos dalgng. Vi hade lyckligt klarat den sista flodvergngen vid Meanders vre lopp. Uppe i de frygiska bergen hade vi korsat den slingrande floden Sangarios icke mindre n tre gnger, fr varje gng hgre upp i dess flde. Sista strckan fre Sardes frdades vi genom ett rikt jordbrukslandskap. Man kunde tydligt se p byarna att hr fanns vlmende arrendebnder. De sm enkla hu151

sen i bergsbyarna hade blivit kringbyggda grdar. De lerkldda risvggarna och halmtaken hade ersatts av tegelvggar och i ngra fall ven tegeltak. De flesta jordlotterna gdes av de lydiska adelsslkterna. Adelsmnnen drev emellertid ej jordbruk och boskapssktsel utan arrenderade ut sina jordar till bnderna. Sjlva bodde de i stderna, frmst Sardes, och gnade sin tid t hstsport och fester. Ett ftal i den lydiska befolkningen var slavar och d som tjnstefolk hos adelsfamiljer. Det sades att slavarna behandlades vl och ven kunde bli fria. Vi nrmade oss staden och kunde se den hga Akropolosklippan p lngt hll. Frsvarsanlggningen p klippan och sluttningen nedanfr dominerade hela staden. Man kunde redan skymta de vita palatsmurarna nedanfr klippan. Lngt utanfr murarna fanns bebyggelse. Staden hade vuxit sedan jag bodde hr fr fjorton r sedan. Enligt ryktet har konungen byggt det ena templet och palatset efter det andra, sttligare och sknare fr varje gng. Han var svag fr allt som kom
152

frn Hellas och frn lydstaterna i Ionien. Krsus hade gett stora sknker till flera Artemis och Dionysostempel utefter kusten och i Ephesus hade han bekostat de dyrbara pelarna i Artemistemplet. Det talades om att han ven gett stora sknker till det i fjol nedbrunna Apollontemplet i Delphi. Hela templet med Krsus tidigare sknker tillsammans med ovrderliga historiska skatter hade blivit lgornas rov vid den branden. Vid frsta skymten av Akropolisklippan hade det brjat. Gng p gng fick jag stiga av min kamel och leta upp ett trd. Det var nd inte s lnge sedan jag hade suttit av i samma rende. Nu tryckte blsan p igen. Jag mste erknnna att jag var nervs infr mtet med Judith. Jag brjade inse att det hade strre betydelse fr mig n jag ville erknna. Hur skulle Judith ta emot mig ? Jag som inte ens hrt av mig under alla dessa mnader. Ovissheten om hon fortfarande kunde tycka om mig och frlta mig, oroade mig mer n jag
153

ville erknna fr mig sjlv, jag var mycket fst vid Judith, det frstod jag nu. Det var inte bara infr uppdraget i Sardes som jag var i spnning! Vr karavan var nu framme vid Pactolusdalen. Det har sagts att det skulle vara Pactolusfloden som lagt grunden till Krsus rikedomar, hela flodbottnen var uppblandad med den vrdefulla metallen elektron, en obestmbar blandning av guld och silver. P sluttningen ner mot Pactolus reste sig det nya Artemistemplet. Jag hade vntat mig att det skulle vara strre. Med tanke p vad Krsus kostat p i Ephesus s var det verraskande litet. Stadsmuren hade samma strckning som jag kom ihg den. Nedstrms vid templet korsade muren floden och omgav stadsdelen p Pactolus vstra sida. Hr fanns det bermda salutorget, knt vida omkring fr sin fria handel. Man m tycka vad man vill om Krsus, men knsla fr vad som utvecklade handeln hade han. Bl. a gjorde han torget i Sardes till det frsta i vrlden med fri handel.
154

Hr mttes kpmn frn alla vderstreck i en aldrig sinande strm. Karavanen var vntad och det gick utan svrigheter att komma in i staden. Jag kunde endast se ett ftal lokager med soldater i och kring stadsporten. terseendets gldje vllde upp i mitt brst nr jag passerade genom den vlbekanta stadsporten. Det r ngot speciellt med en stad dr man vuxit upp som barn och inte tevnt till frrn i vuxen lder. Minnena blir s levande, dr lekte vi tafatt och dr smg vi omkring som rvare medan grannhusets barn var vktare. Mitt hjrta vrmdes nr jag knde igen gatuhrnet dr jag stod och kikade p min frsta krlek. Jag var nio r och fremlet flera r ldre, en intensiv krlek som upplevdes p distans varje morgon nr hon passerade hrnet. Det var glest med soldater inne i staden. Strre delen av hren med fotfolk och stridsvagnar fanns tydligen i vinterkvarteren runt om staden. De ridande adelsmnnen hade troligen lmnat hren fr sina civila liv. Vi passerade in genom den nordvstra porten, den fr mer betydande
155

karavaner. Det var en stor lttnad jag knde nr registreringen av lasten och karavanfolket var avslutad och vi kunde fortstta mot magasinen. Neburecar tog hand om Opis & Sners last och jag underrttade honom om att jag hade en del renden att utrtta. Vi kom verens om att trffas vid tredje dagvkten om tv dagar i handelshuset Egibi & Sner eller lmna meddelande dr om ngon av oss inte kunde komma. Det terstod fr mig att ta farvl av Keraces, karavanfraren, jag hade brjat tycka riktigt bra om hans krva men rliga person. Nu var det dags att ska upp ett vrdshus i de delar av staden som jag knde bst. Mnga av gatorna hade blivit bredare och det fanns fler vackra hus n jag kom ihg frn min barndom, men jag knde fortfarande igen mig. I de fattigare kvarteren var husen precis som frr, mestadels av ris och lera med tak av halm. Alldeles intill stadsmuren dr denna bildar bro ver Pactolus hittade jag ett lmpligt vrdshus, ej alltfr igonfallande. Vrdinnan verkade
156

drtill ej frgvis, det bdade gott. Vrdshuset lg p stra sidan och p bekvmt promenadavstnd frn Artemistemplet. Jag behvde bada och skaffa mig en mer lydisk kldedrkt fr att s lngt mjligt smlta in i miljn. Inte lngt frn vrdshuset hittade jag en kldeshandel dr jag kunde ekipera mig med en lydisk lngskjorta och en yllemantel. Helst skulle jag inte synas, utan bara iaktta och verka bland kpmnnen. Efter badet terfann jag min skerhet och knde mig mogen att snda ver bud till Judith. Hon hade ju svarat p mitt brev, visserligen med ngra f rader. Tv korta meningar, men som ndock ingav mig bde mod och hopp. Kra Artacerches Jag har lyckats avstyra ett gifterml, min mor r ej glad t detta. Det skulle gldja mig att terse Dig. Kra hlsningar Judith Jag hade hunnit f ivg ett brdskande meddelande innan jag startade karavanfrden. Jag hann bara skriva:
157

Kra Judith Jag r glad att hra frn Dig. Jag kommer! Det drjer ngon vecka. Kra hlsningar Artacerches Jag hyste gott hopp om att Judith skulle finnas kvar i Sardes. Hon hade lyckats avstyra planerna p gifterml, men hade modern verkligen gett upp. Mardokai var svag fr sin dotter och hade skert svrt att driva igenom ett ktenskap mot Judiths nskan. Judiths far hade ftt vara med om mycket och visste hur frnderligt livet kunde vara, det var kanske drfr han var mera dmjuk infr sin dotter n modern. Fadern hade kommit till Babylon under Nebukadnesars frsta deportation av frnma familjer frn Jerusalem. Han var d bara fem r gammal. Hans far hade lyckats rdda stora tillgngar i Lydien, bl.a. insatta i handelshuset Egibi & Sner. Efter en tid fick fadern stor rrelsefrihet i Babylon och lyckades frvalta sina tillgngar s vl att han kunde kpa det stora
158

handelshuset Egibi & Sner med filialer i alla de stora stderna. Judiths far flyttade sedermera fretagets huvudste till Sardes ven om den strsta verksamheten var kvar i Babylon. Min far som var byggmstare i Sardes under konung Alyattes tid lrde knna Judiths familj. De trffades bde i Sardes och i Babylon dr min far var anlitad i Nebukadnesars byggnadsverksamhet. Han var vl bevandrad i den bermda Urartutekniken fr byggande av ointagliga fstningar och var drfr mycket efterskt. Under karavanfrden kom mina tankar gng p gng in p frgan om det skulle vara tillrdligt eller ens frsvarbart att dra in Judith och hennes familj i mitt uppdrag. Tankarna hade nu mognat till ett beslut, men jag var fortfarande osker p om det var rtt ? Jag litade helt p Judith, men var det riktigt att utstta bde henne och hennes familj fr de faror som mitt uppdrag kunde medfra? Hade jag egentligen ngot val ? Hennes familj knde mig vl, jag var drfr tvungen att be dem
159

samarbeta med mig och inte rja min rtta identitet. Det var ocks betydelsefullt att hennes far hade alla de kontakter, som jag skulle behva. Mardokai skulle bli en god samarbetspartner, bde klok och frsiktig, drtill en av de ledande bland de deporterade judarna. De var alla fast beslutna att en gng bygga upp templet i Jerusalem. En strvan som jag kunde ha stor nytta av. Det r vrt att notera att judarna i och omkring Babylon kunnat hlla ihop i ver femtio r och ven etablera frbindelse med ttlingarna till samarierna, de som hade frts bort frn Isarael mer n hundra r tidigare. Alla dessa tycks hlla ihop och vara sammansvetsade kring sin Gud Jahve och hoppet om att en gng f befria Jerusalem. Det borde finnas stora mjligheter att frhandla fram ett gynnsamt std fr storkonungen. Jag kan inte handla annorlunda n jag gr. Jag mste bara akta mig s att jag inte skadar Judith och hennes familj.

I mitt bud till Judith hade jag bett henne mta mig vid Artemistemplet vid fjrde dagvkten. Jag anvnde fr skerhets skull vrt gemensamma igenknningstecken i meddelandet i stllet fr mitt namn. Under medicinstudierna i Babylon kallade hon mig fr giftexperten, och det var den slingrande dubbelormen, som blev vrt hemliga knnetecken. Jag tog p mig mina nyinkpta lydiska klder och beslt mig fr att spatsera till Artemistemplet. Troligen skulle Judith komma frst p utsatt tid och ha ett par tjnare i sllskap, mjligen hade hon kunnat arrangera mtet med bara en tjnare. Jag knde p mig att hon skulle finnas i Sardes och att hon vntade p att jag skulle hra av mig ngon av de hr dagarna. Sjlv var jag helt ensam, men s snart Magern anlnde, skulle jag f tjnare frn Sardes. Det var redan frberett men jag visste inte vilka de utsedda var. Jag var p gott humr, men fortfarande spnd infr mtet. Frn vrdshuset valde jag att vandra de mindre gatorna fram till templet, vid sjlva tempelgrden var jag tvungen att g ut p den stora paradgatan,
161

160

dr fanns ingen annan vg. Jag var i s god tid att jag rknade med att hinna g runt tempelgrden och passera klockan som ringer vid vkten p min vg tillbaka. Nr jag s hrde klockan kunde jag stiga fram vid mtesplatsen p utsatt tid, utan att vcka ondig uppmrksamhet frn tempelbeskare. Ljudet frn klockan frkunnade att dagvkten var inne, och jag steg fram. Jag sg henne redan p lngt hll, hon hade sllskap av en tjnarinna. - S vackert hon rr sig, tnkte jag. Hjrtat slog hrt i mitt brst och andningen blev snabbare. Det kndes som blodet strmmade till frn alla hll. Det brann till i hennes blick nr hon upptckte mig och vi skyndade mot varandra. Hennes famn kndes som brnnande eld och fr en kort stund frsvann bde tempel och tjnarinna i ett behagligt tcken. En intensiv vg av vrme skljde genom min lekamen och vi sg p varandra under tystnad. Jag anade inte att terseendet skulle ha sdan vldsam verkan p mig, jag hade aldrig sett henne s vacker, hon hade mognat p n162

got stt.. Hon bad sin tjnarinna vnta i templets frgrd och drog mig sedan med till en avskild plats i templets skugga. - S vacker du r Judith. - Tack, Sg mig Artacerches, varfr hrde du inte av dig, jag hade vntat mig det. Hon var glad ver att se mig, men samtidigt besviken p mig. Jag frstod henne och kunde inte frlta min dumhet, min ofretagsamhet, min urskt och frklaring lt klumpig. - Jag har tnkt p dig ofta Judith. Jag har varit osker p hur jag skulle ta ditt giftermlsbesked. Jag trodde att du skulle flja dina frldrars nskan, ven om jag hoppades att du skulle kunna avvrja det. Ju lngre tiden gick desto svrare kndes det att f veta sanningen. Frst nr jag fick ett erbjudande att stlla frden till Sardes stod det klart fr mig hur viktigt det var att f trffa dig igen. - S, du r hr p ett uppdrag, fr jag frga vad det r, undrade hon. - Uppdraget r hemligt, jag kan inte bertta, men s snart det r mjligt, skall du f veta allt. Det som r viktigt nu r att jag ftt mta
163

dig igen Judith. Jag tackade frst nej till uppdraget men ndrade mig nr jag brjade frst att det var viktigt fr mig att n en gng f trffa dig och f visshet om vad som hnt. Till rga p allt mste jag upptrda hr under falskt namn, men med din familjs hjlp hoppas jag det skall g bra. Hr i Sardes r det bara du och dina frldrar som vet vem jag r. Jag r ledsen Judith, men jag mste be er anvnda det hr tcknamnet. Om min rtta identitet skulle rjas s r jag rdd fr att det kan g illa. Judith sg p mig med oroligt frgande gon, jag tog henne i min famn och knde vrmen frn hennes kropp, hennes puls bultade mot mitt brst och vra andetag blev hftigare. - Det jag mste be dig om r att din familj frn och med nu tilltalar mig och talar om mig med mitt nya namn. Frstr du Judith ? - Ja, svarade hon, jag tror nog jag frstr det dr, men det r nog svrare att frst varfr du inte tagit kontakt med mig frrn nu. Jag trodde jag hade ltit dig frst att jag skulle avvrja det dumma giftermlet.
164

- Jag knner mig s ynklig, Judith, och inte vrd annat n att du fraktar mig. - Dumbom, det vet du vl att jag aldrig skulle frakta dig, men jag vet inte riktigt om jag kan lita p dig. Vad r det frresten fr ett namn du sger att du br hr i Sardes? Jag berttade fr Judith att jag gick under namnet Alcazzar och upptrdde som kpman frn Babylon, specialiserad p alun frn Egypten. Skert knde hennes far fretaget Opis & Sner. Jag bad henne ordna ett affrssammantrde med hennes far s att jag sjlv kunde f frklara situationen fr honom. - Vill du hlsa Mardokai frn mig att jag skulle uppskatta om han tog emot mig som affrsman och representant fr Opis & Sner, som om vi bara vore affrsbekanta frn Babylontiden. Nr jag fr frklara fr honom varfr vi br upptrda p det sttet, kommer han att frst. Jag vill helst trffa honom ensam redan frn brjan. Tror du att du kan ordna det s Judith ? - Jag skall tala med min far, ven om jag inte riktigt frstr det hr hemlighetsmakeriet
165

och vad det skall tjna till. Det r tydligen mycket som har hnt p den hr tiden, att du blivit kpman, visste jag heller inget om. Men naturligtvis, om jag kan hjlpa dig Artacerches.... - Judith, Alcazzar var det ju, frmanade jag henne. - Fr mig r du alltid Artacerches. Jag lovar, om det nu r s viktigt, att frska lra mig Alcazzar. Det blir nog inte s ltt, inte fr min far heller. - Men det r viktigt, Judith. - Jag fr vl frska komma underfund med Alcazzar d, svarade hon med ett sklmskt leende, det kanske blir lttare n med Artacerches.....

Sjfrden
Magern Arabecex frd till Halys utlopp i havet Pontos hade varit utan dramatik. Skeppet frn Fasis lg och vntade p honom. - Det skall bli sknt att komma ut p havet och i lugn och ro f gna sig t planeringen av uppgifterna i Sardes, tnkte han. Skeppet frn Fasis fraktade timmer till Sinope, men det hade nd en bekvm passagerardel. Sjfrden till Sinope skulle bara ta en dag. Nr han steg ombord var han inte lngre Magern Arabecex utan Amoces, mager vid Ormuzdtemplet i Fasis. Seglatsen till Sinope blev en behaglig upplevelse med god mat, bra vder och medpassagerare som inte stllde ngra frgor. Han hade lmnat sina tjnare vid Halys, och tnkte skaffa nya nr han kom fram till Sardes. Kiliarken hade sagt att lmpliga tjnare hade anskaffats i Sardes av kunskapare som redan fanns i staden. Det fanns en risk med detta, men det hade
167

166

bedmts viktigt att ha tjnare med lokalknnedom som dessutom behrskade sprket. Vid framkomsten skulle han underska om det var lmpligt att tjnstgra vid det lilla Ormuzdtemplet i Sardes och operera drifrn. versteprsten dr hade redan underrttats om hans ankomst. Vid framkomsten till Sinope gick han runt bland fartygen fr att ska ett lmpligt skepp fr frd till hamnstaden Teos, fr vidare frd landvgen till Sardes. Teos var den nrmaste hamnstaden till Sardes fr strre skepp. Han hade som god regel att alltid sjlv kontrollera vilka skepp i hamnarna som verkade plitliga innan han kontaktade skeppsmklaren.Han hittade tv som verkade lmpliga. Med namnen p de tv skeppen i minnet kontaktade han en skeppsmklare och bestllde plats p ett av dem. Han valde det mindre och snabbare av de tv, det hade ocks den frdelen att hon skulle avsegla redan nsta dag. Skeppet hette Chios Hind och var av den nya typen, en tvroddare, kapabel att segla ifrn
168

vilken kapare som helst. Lasten bestod av koppar och ett mindre parti elektron. Det var en vdefull last och besttningen till antal och plitlighet vald drefter. Magern hade samtalat ngra gnger med en medpassagerare, som liksom han sjlv tyckte om att st vid relingen och njuta av havet. Ett par gnger hade de kommit in p mnen som filosofi och astronomi. Magern hade mrkt att hans medpassagerare gde ansenliga kunskaper i dessa ting. Han berttade att han kom frn Marduktemplets astronomiska avdelning i Babylon och var p vg till Samos. Fartyget skulle efter Chios fortstta sin frd via Teos till n Samos. Dr skulle han beska en ung och begvad Ionier vid namn Pythagoras. - Ioniern har flera gnger beskt oss i Babylon, fortsatte tempelastronomen, han r mycket vetgirig och har ftt ta del av vra matematiska kunskaper. I gengld har han gett oss vrdefulla principer fr systematisering av vrt vetande. Vid mitt besk skall han verlmna ett arbete som gller tillmpningen av systemprinciperna fr vr astronomiska forsk169

ning. I gengld kommer jag att verlmna vra kunskaper om den rtvinkliga triangeln. Det frvnar oss att dessa geometriska kunskaper inte tidigare trngt vsterut, vi har ju tillmpat dessa mycket lnge. Som ni skert vet fljer frhllandet mellan sidorna i en rtvinklig triangel bestmda lagar. - Tyvrr, sade Magern, kommer jag inte riktigt ihg hur frhllandet nu var, men det har visst med kvadraterna p sidolngderna att gra. - Helt riktigt, det r s enkelt att kvadraten p den motstende sidan, i frhllande till rta vinkeln, r lika med summan av kvadraterna p de vriga tv sidorna. Denna princip har vi haft stor nytta av vid vra astronomiska berkningar. Jag tror att ocks Pythagoras kommer att bli frtjust ver denna kunskap. Tempelastronomen nmnde ocks att Pythagoras hade varit hos hans kolleger i Sais-templet och dr ftt kunskap om cirkeldiameterns frhllande till omkretsen. Han hade dr ven frskt att f reda p formeln fr cirkelns kva170

dratur, men den lmnade inte matematikerna i Sais ut. Tempelastronomen var inte bara en angenm person att fra samtal med han var drtill i sanning en hgst intressant person och det gjorde sjresan n mer behaglig. Magern hoppades att det skulle ges fler tillfllen. Astronomen frefll ven ha mycket breda kontakter som kanske skulle kunna vara till nytta framver. Magern bestmde sig fr att frga, nsta gng de kom i samtal, om han knde till Sardes och mnniskorna dr. I frbigende hade han nmnt Ephesus, dr han tydligen hade kontakter. Frn Ephesus till Sardes var det inte mer n en dags frd.

171

Mardokai
Artacerches, strateg:

Judith tyckte inte om att kalla mig Alcazzar, hon gjorde det motvilligt. Hon anade snart att det kunde vara farligt det jag hll p med, men var taktfull nog att inte frga fr mycket. Det hindrade dock inte henne frn att med sin klarsyn antyda att jag nog borde tnka ver min situation. Judith tyckte fortfarande om mig, men visade samtidigt en viss avvaktande hllning. Det skulle ta tid att tervinna hennes fulla frtroende. Jag lmnade Judith sent p kvllen vid Mardokais port, jag fljde inte med in i huset. Det var fel tidpunkt att trffa hennes frldrar innan jag hade ftt mitt enskilda samtal med Mardokai. Judith lovade ordna ett mte med fadern p hans kontor dagen drp. nnu en natts vila gjorde gott. Den lnga frden och kamelritten hade satt sina spr, det vrkte
172

fortfarande i lederna, men det blev bttre och bttre. Spnningen kring mtet med Judith hade slppt, men ett nytt problem hade dykt upp i mitt huvud. Hur skulle jag informera Magern om min relation till Judith och vad skulle jag sga ? Infr omgivningen var vi gamla vnner frn vr gemensamma tid i Babylon, men det var ju bara en del av sanningen. Jag bestmde mig fr att vnta och se hur frhllandet till Judith skulle utveckla sig. - Det fr rcka med att frklara fr Magern min gamla vnskap till familjen Mardokai, tnkte jag. Att jag rknar med att n de rtta kontakterna med de judiska kpmnnen den vgen. Andra dagvkten nrmade sig, det var dags fr mig att bege mig till Artemistemplet fr att se om Magern hade hunnit fram till Sardes. Jag tog samma vg som vid mtet med Judith och fljde fr skerhets skull samma rutin runt tempelgrden, det skulle avslja eventuella frfljare. Jag rknade inte med ngon strre
173

risk fr skuggning p detta stadium av uppdraget, men det var lika bra att vnja sig vid frsiktighet redan frn brjan. Tiden var inne fr tempelmtet, men ingen Mager syntes till. Fr skerhets skull drjde jag mig kvar i pelargngarna och trnade mig samtidigt p Arabecex nya namn. - Amoces heter han nu, Amoces heter han nu, upprepade jag gng p gng. Jag vcktes i mina tankar av en svag rst bakom en pelare. Alcazzar - viskade en rst och i nsta sekund stod Magern leende framfr mig. - Du hll p att skrmma livet ur mig, sa jag skrattande. - Jag ville bara konstatera att du var ensam, sa Magern, det var roligt att se dig igen och att du klarat frden med hlsan i behll. - Vad sknt det knns att du ntligen kommit fram, svarade jag. Gick resan bra ? - En alldeles frtrfflig sjfrd skall jag sga dig. Den mste vi gra gemensamt ngon gng nr allt har blivit lugnare. Nu tycker jag att vi tar ett glas vin p frsta bsta vinstuga. Vi har
174

mycket att planera, men frst skall vi fira terseendet. En vinstuga i templets nrhet var tillrckligt stor fr att vi skulle smlta in. Den lg strax innanfr stadsmuren vid en tvrgata till paradgatan ner mot flodbanken. Bronsporten vaktades av tv lejonhannar uthuggna i marmor, en p var sida. Vi trdde in genom porten och framfr oss hade vi ett stor rum som dominerades av en brasa i ena hrnet och som syntes frn alla bord. Salen var vlfylld av gster och ett dmpat sorl av rster mtte vra ron. Denna vinstuga var de vlbestlldas mtesplats, det framgick icke minst av gsternas kldsel. Vi beslt oss fr att konversera p babyloniska, fr hr kunde det finnas bde en och flera kavalleriofficerare frn Krsus krigshr. Babylon var ju allierat med Lydien s det var naturligt med diplomatisk trafik mellan huvudstderna. Babyloniska skulle smlta in i miljn och vi behvde inte riskera att ngon kunde uppfatta vr lilla brytning p lydiska, kanske inte s mycket min lydiska som Magerns. Att konversera p mediska eller ara175

meiska hade varit direkt olmpligt. Amoces hade hittat en bra plats vid ett lngbord nra brasan, vi bestmde oss fr den platsen och bestllde vin och brd. - Jag hann tydligen fre dig, trots en ondlig kamelritt. - Ja, min frd har inte varit srskilt dramatisk, det tog bara litet extra tid. Som jag sa har det varit fina dagar p sjn, kom till Magnesia i gr och hit till Sardes i dag, jag har inte hunnit se mig om nnu. Och du Alcazzar, jag uttalar vl ditt namn rtt - hur har du haft det p karavanturen? - Tack bra. Jag hamnade p kamelryggen och det knns i kroppen efter flera veckor. Jag har varit hr sedan i frrgr, och har redan hunnit studera terrngen. Vrt vin serverades rykande hett, Amocez hade bestllt det lokala vinet blandat med hett vatten, det vrmde gott i det smkyliga vdret. - Har Du hunnit trffa ngon? frgade Amocez. Jag berttade fr Amocez om mitt mte med Judith och att jag knde hennes familj sedan
176

min tid i Babylon. Jag talade om att jag bestmt mte med hennes far Mardokai, som r huvudgare i handelshuset Egibi & Sner, och som drtill har en framstende stllning i den judiska frsamlingen. - Om du inte har ngot att erinra hade jag tnkt brja mitt arbete med att underska den judiska frsamlingen genom denna kanal. - Det har jag ingenting emot, svarade Amoces, tvrtom. Det r helt i linje med vrt uppdrag. Nr det gller judarna har Storkonungen gett oss mandat att lova dem Jerusalems befrielse och hjlp med finansieringen vid teruppbyggnaden av deras tempel. Det ingr i Storkonungens framtida planer att skaffa sig kontrollen ver de babyloniska lydrikena. Vr uppgift blir att dels vertyga dem om att Cyrus har kraft att lgga under sig dessa omrden och dels att han hller vad han lovar. Som du skert frsttt r Cyrus mycket mn om sitt rykte, drtill r hans strvan att leva upp till vad som krvs av en Zarathustrier mycket stark. Vet du vilken stllning Mardokai har i frsamlingen?
177

- Nej, svarade jag. Jag vet bara att han har en ledande stllning. Jag knner familjen s vl att det inte blir ngra svrigheter att ta reda p den saken. Om jag frsttt dig rtt s tycker ocks du att jag kan koncentrera mig p denna bearbetning s fr vi se vart den leder. - Ja, det tycker jag r lmpligt, svarade Amoces med eftertryck. Det hr vinet tycker jag var riktigt gott och s vrmer det s behagligt, jag freslr att vi tar en kanna till. Vi drjde inte s lnge i vinstugan fr Amoces hade ett mte med versteprsten i Ormuzdtemplet. Vid min terkomst till mitt hrbrge fanns ett meddelande frn Judith att hennes far vntade mig p sitt kontor vid pass fjrde dagvkten. Jag snde bud tillbaka att detta passade mig vl och att jag sg fram emot att f trffa honom. Under tiden fram till mtet gick jag flera gnger igenom den strategi jag hade tnkt anvnda. Nu hade jag redan blivit osker p om
178

upplggningen var den rtta. Jag kom slutligen fram till att det nog var klokast att flja den linje jag i frvg valt, men att jag mste vara beredd p improvisationer och nya mjligheter som mtet med Mardokai kunde ge. I mitt planerande blev jag avbruten av Magern, som kom frbi mitt vrdshus med den utlovade tjnaren i slptg. En atletiskt byggd man med lugna granskande gon och som verkade vara i min egen lder. Magern frskrade att jag helt kunde lita p honom, han var knd som en utmrkt tjnare och skulle drtill fungera som livvakt. Sardes var en sker stad att spatsera i under dagtid, jag bestmde mig drfr att promenera till Egibi & Sner. Handelshusets fasad vette mot den stora paradgatan. Bakom lg stora magasin och frrdsbyggnader av olika slag, ett fr varje varuomrde. Hela omrdet var omgivet av hga murar med tre stora bronsportar, vilka man skert hade stngda p natten. Fasaden mot paradgatan hade ocks en mur med en mindre bronsport fr fotgngare
179

och ryttare. Vid porten blev jag tillfrgad om mitt namn och mitt rende. Jag var vntad och blev omedelbart frd in i den stora byggnaden. Mnniskor trngdes verallt livligt verksamma med affrer och med avtal som nedtecknades av ett stort antal skrivare. Egibi & Sners kontor verkade ha brda dagar. Hr fanns inte den mngd av dofter frn kryddor, rkelse, lder och timmer, som var s vanlig i de mindre handelshusen. Hr inne gjordes endast affrerna upp och varorna fanns i magasinen p grden. Man frde mig in i ett stort rum med uppenbart dyrbar inredning och dr lmnades jag ensam. Efter en kort stund smg sig en tjnare in med en kruka vin och fikon. Tjnaren bjd mig att dricka. Jag slog mig ner p en bekvm stol och slog upp ett glas. Det smakade utmrkt, ven fikonen hade hunnit bli saftiga. Jag hade god tid att se mig omkring. Rummet var trivsamt vackert och gav ett ombonat intryck. Srskilt golvet var bland de finaste jag sett, belagt som det var med dyrbara mosaikplattor i bltt med insprngda geo180

metriska mnster av ngon sorts gula plattor. Vggarna var ocks kldda med keramikplattor i sin nedre del fr att sedan vxla ver i vitputsat tegel i sin vre del. Ena lngsidan av rummet var prydd med alldeles speciella keramikplattor dr mittpartiet i relief bildade ett lejon i sprng. Detta rum mste vara avsett fr mycket betydande kunder, jag knde mig hedrad. P bordet intill mig lade jag srskilt mrke till en urna. Den var dekorerad i svart mot gulrd botten, det var mycket effektfullt och ngot nytt fr mig, den frestllde ett av handelshusets stora skepp med Egibi & Sners emblem i aktern. Efter en stund kom Judiths far in i rummet frn en sidodrr, som jag frst inte lagt mrke till. Mardokai stod dr pltsligt i rummet framfr mig, jovialisk som alltid, slog armarna om mig och hlsade mig hjrtligt. - S roligt att se dig Artacerches, sl dig ner och tag ett glas vin med mig, det var ett tag sedan vi sgs, hur mr du? - Tack utmrkt, svarade jag. Jag har av Judith frsttt att er familj ocks mr bra.
181

- Ja tack, det gr vi, ven om tiderna r oskra. Vad kan jag gra fr dig Artacerches? Jag hrde av Judith att du blivit kpman och att du r huvudintressent i Opis, Alunspecialisterna frn Babylon. Det var intressant Jag knner det lilla handelshuset sedan gammalt, bra affrer med stor kunskap. Jag gratulerar till frvrvet. Jag trodde att du valt den militra banan? Jag svarade undvikande. - Gldjen att terse er familj kan jag ej nog uttrycka. Jag skulle grna ha sett vrt mte mindre komplicerat n det nu egentligen r. - Jas minsann, uttryckte Mardokai frvnat. Om du har srskilda nskeml betrffande ditt fretag, s vet du att jag hjlper dig s lngt min frmga strcker sig. - Tack Mardokai, tyvrr r det nog svrare n s. Jag r ledsen, om jag drar in familjen i en komplicerad situation, men jag gr det, drfr att jag tror,att det ven kan frmja familjens yttersta intressen. - Du gr mig orolig kre Artacerches, d gller det kanske mer n affrer?
182

- Ja, svarade jag, vra familjer har sdana vnskapsband att jag dristar mig till att lgga fram ett frslag, dr ni kan medverka eller avst. Om ni avstr utgr jag ifrn att vi bda betraktar samtalet som om det aldrig gt rum. - r det s allvarligt ? undrade Mardokai. - Ja, det r det. - Jag freslr att vi flyttar oss till ett annat rum,sade Mardokai. nskar du mera vin eller fikon ? - Nej tack. Vi lmnade det vackra rummet och Mardokai frde mig in i ett litet privat kontor. Mardokai verkade mycket bekymrad ver min berttelse om vad mitt uppdrag gllde, och stllde flera frgor under min redogrelse. - Jag har knt p mig att den hr situationen skulle kunna uppst, sade han. Du skall veta, att vra familjer alltid skall frbli vnner, men om jag skall kunna medverka i ditt uppdrag r en frga som jag inte kan avgra sjlv. Som du vet r min position utsatt, jag r dessutom numera ledare fr den judiska frsamlingen i Sardes. Frsamlingen har visserligen
183

satt som ml att bygga upp templet i Jerusalem, det r den ena sidan av saken. Men samtidigt r jag, som ledare fr ett stort handelshus, angelgen om att upptrda lojalt mot landets laglige konung, det r den andra sidan. Vrt fretag har drtill sin strsta verksamhet i Babylon, som r Lydiens allierade. Nu freslr du att jag skall konspirera mot dessa allierade och mitt hemland till frmn fr storkonungen av Anschan, Parsa och Medien. Artacerches, medge att ven om det p sikt kan frmja vrt ml i Jerusalem, s r ett beslut i ena eller andra riktningen inte ltt. - Jag r ledsen kre Mardokai, att jag samkat er denna konflikt, men betnk att Cyrus visat sdana moraliska kapaciteter, att om han lovat att stdja judarnas nskan att teruppbygga templet i Jerusalem, s r han som Zarathustrier lika bunden vid detta lfte som om han vore understlld Mose lag. Frga Judith, hon har ju studerat Zarathustras lra och jmfrt denna med era judiska lagar. Hon vet vad det innebr. - Ja, Artacerches, jag r medveten om detta,
184

tyvrr gr inte denna vetskap dilemmat mindre fr mig. Jag freslr, att jag lmnar dig ett besked om hur vi stller oss inom sex dagar. Kan du acceptera ett sdant drjsml ? - Ja givetvis, jag r tacksam fr detta och en sak till, fortsatte jag, som ni frstr r det viktigt fr mig att upptrda som kpman frn Babylon. Jag gr hr under namnet Alcazzar och vore tacksam om bara detta namn anvndes i fortsttningen. - Jag frstr Alcazzar, svarade Mardokai, med en glimt i gat. Men de bekymrade rynkorna i pannan fanns kvar. * Mardokai kallade in en skrivare. - Jag behver ett ilbud till Babylon. - Ordinrt eller extraordinrt ? undrade skrivaren. - Extra, extraordinrt med brdskande svar. Nr kan kuriren vara klar? - Fre frsta nattvkten, svarade skrivaren. - Be min personlige skrivare komma in, bad Mardokai.
185

Nu gllde det att upptrda med strsta frsiktighet. Ingenting om dessa inviter frn Cyrus fick komma ut, inte utanfr den judiska frsamlingens styrande krets. Det var ocks ndvndigt att kontakta judiska frsamlingarnas huvudrd i Babylon och f detta rds uppfattning. Jag fr ta p mitt ansvar att kontakta rdet i Babylon innan jag hrt vrt eget, tnkte Mardokai. Vi br nd inte gra ngot innan de sagt sitt i en s knslig frga. Meddelandet kom snabbt ivg, med ilbud skulle det n Babylon p tv dygn. Under tiden beslt han sig fr att sammankalla lilla rdet i Sardes, judiska frsamlingens stora rd fick vnta s lnge. Han ville diskutera frgan med ngra f av de ledande innan svaret kom frn Babylon. ven om han var nst hgste beslutsfattare i den samlade judiska rrelsen, och formellt kunde besluta i frgan, ville han att huvudrdet i Babylon skulle sga sin mening. Egentligen hade han inte velat handla frrn Cyrus visat vem han var och vad han stod fr, men den mjligheten fanns inte lngre.
186

Frgan som skulle stllas under mtet var s allvarlig, att han nog handlat rtt nr han valt att kalla enbart lilla rdet. Om frsamlingens frmsta styresmn skulle stlla sig avvisande var det bttre att s f som mjligt kommit i kontakt med frgan, likas om de skulle vara positiva, s gllde det att bearbeta stora rdets medlemmar grundligt fre deras avgrande. Familjens gode vn Artacerches hade satt dem i ett ordentligt bryderi, hur stort insg han nog inte sjlv. Skulle de avvisa Cyrus invit och denne besegrade Krsus, s hade de begtt ett stort misstag. Skulle de anta Cyrus invit och han misslyckades med att besegra Krsus, s hade de likaledes gjort en desdiger felbedmning. Hr gllde det att handla klokt och bedma frhllandena rtt, tnkte Mardokai. I den bedmningen mste judiska rdet i Babylon vara med och dela ansvaret. Sjlv var han beredd att ta risker fr utsikterna att uppn det stora mlet, templet i Jerusalem, men det fanns skert fler uppfattningar om hur stora risker man var beredd att ta fr att uppn detta ml.
187

Meddelandet frn Mardokai i Sardes hade vllat rabalder i Babylon. versteprsten Serubabbel i den judiska synagogan, hgste beslutsfattare bland ttlingarna till de fngna vid strmmen Kebar, hade med blandade knslor lst meddelandet frn Sardes. Han hade sammankallat rdet till ett brdskande mte. Viktigt, hade det sttt p kallelsen. versteprsten Serubabbel hlsade medlemmarna till det urtima rdsmtet. Femton av de arton rdsmedlemmarna hade infunnit sig. Serubabbel verkade allvarstyngd nr han inledde sin redogrelse. - Rdsmedlemmar, jag beklagar att jag ndgats sammankalla rdet med s kort varsel. Vi har emellertid mottagit ett meddelande frn Sardes som krver ett snabbt svar frn oss. Hans rnlika blick gled ver frsamlingen. Det blev fullkomligt tyst i salen. versteprsten fortsatte : - Rdet i Sardes har ftt en invit frn storkonungen av Anschan, Parsa och Medien, man kan ocks kalla det fr utpressning om man
188

s vill. Inviten gr ut p att rdet i Sardes skall ing ett samarbete med Storkonung Cyrus. I utbyte mot detta samarbete har konungen utlovat std fr teruppbyggnaden av templet i Jerusalem. Det gick ett sus genom frsamlingen, teruppbyggnaden av templet i Jerusalem hade sttt verst p deras nskelista i rtionden., men inget hade blivit gjort. - Vi vet ju att templet inte kan byggas upp frrn Babylon tvingats slppa verhgheten ver Juda, fortsatte versteprsten. Jag har samtalat med Daniel som hade stora nyheter att frtlja gllande lydriket Elam. Denna nyhet hnger delvis samman med inviten frn Cyrus, i varje fall p ett stt som berr oss. Daniel kunde frtlja att det utbrutit oroligheter bland kpmnnen i Susa och bland jordgarna runt huvudstaden. De hade understtt Cyrus krav p verhghet ver Elam, som Ni vet har Cyrus satt press p vr konung Nabonid i den gamla frgan om Haran. Cyrus har nu stllt ultimatum, om inte Babylon avtrder Elam med huvudstaden Susa
189

frivilligt, s kommer Cyrus att ockupera staden Haran och hota att frstra Sintemplet dr. Sintemplet r, som ni vet, konung Nabonids gonsten, det r han som byggt upp detta tempel i sin gamla hemstad. Daniel meddelade att Nabonid gtt med p att slppa Elam frivilligt i utbyte mot att f behlla Haran. Elam vergr till Mederna inom kort medan huvudstaden Susa lmnas ver till vren. Av dessa fakta kan vi dra slutsatsen att Cyrus har lngt gende planer, som kommer att berra ven oss hr i Babylon och icke minst vra intressen i Jerusalem. Denna utveckling av konflikten i Elam visar att Nabonid funnit fr gott att vika sig fr Cyrus styrka. versteprsten gjorde en paus, som fr att granska effekten av sitt sensationella budskap. Det uppstod ett mummel i rdsfrsamlingen. Alla talade i munnen p varandra. - Vad exakt r det storkonung Cyrus begr av oss? Det var Efraim som stllde frgan. Efraim var gammal i rdet och alltid klar och distinkt i sina inlgg. versteprsten svarade.
190

- Han har begrt att de judiska kpmnnen i Sardes skall verge sin lojalitet mot den laglige konungen genom att underltta fr medernas hr att utan strid inta huvudstaden. Insatsen begrs frst sedan den lydiska hren r slagen. Cyrus sger sig p detta stt vilja frskra sig om att staden kan tas utan stormning och rdda den frn frstrelse. Han har jmvl utfrdat garantier fr att plundring ej kommer att ske. Min personliga tro r att Cyrus terkommer till denna frsamling med motsvarande begran fr Babylons del. Hur det n frhller sig med det senare r det rdets sak att bedma vrdet av Cyrus lften betrffande Jerusalem. Om vi tror att storkonungen av Anschan och Medien r lsningen p vrt frmsta ml, att befria Jerusalem och teruppbygga templet, d r det vr plikt infr Jahve att vervga frgan. I denna frga gller den speciella regeln, att vi som frsamlingens rd rekommenderar ett handlingsstt medan den enskilde med tystnadsplikt fr ta stllning till om han skall vara med aktivt eller inte. En rdsmedlem ville veta om frhandlingar
191

betrffande villkoren fr ett aktivt agerande hade frekommit. - Svaret p denna frga r nej, replikerade versteprsten. Vi kommer endast att lmna ett principiellt svar nu. Underhandling om villkoren kommer drefter. Det r dessutom, i nuvarande skede, s att rdet i Sardes avgr frgan, givetvis med vr rekommendation som underlag. Vi i Babylon berrs inte direkt nu. Inga ytterligare frgor stlldes. versteprsten bad s rdsmedlemmarna var och en delge sin uppfattning. Av de femton var tolv fr ett positivt besked till Sardes, medan tre talade fr avslag till medverkan. De senare menade att ett avsljande av den tilltnkta konspirationen skulle f katastrofala fljder fr den judiska rrelsen i svl Sardes som i Babylon. versteprsten Serubabbel sade. - Vi har hamnat i en besvrlig situation som innehller stora risker men ocks mjligheter. Jerusalems befrielse r ingen frga som tillter oss att vara passiva, ej heller att undvika risktaganden.
192

Efraim trdde fram och sade. - Jag freslr att vi verlter t Sardes att sjlva besluta betrffande deras stad. Jag tror liksom Serubbabel att vr tid kommer. Lt oss nr vr tid r inne besluta fr Babylons del. - r det ngon som har en avvikande mening, frgade versteprsten ? Ingen i rdsfrsamlingen hade ngot att tillgga. versteprsten fortsatte. - Rdsfrsamlingens besked till Sardes fr d bli : Hgsta rdet i Babylon har inget att erinra mot ett engagemang som kan medfra en snar teruppbyggnad av templet i Jerusalem. Det ankommer dock p rdet i Sardes att flla det slutliga avgrandet gllande deras egen stad. Cyrus invit till samarbete mottogs med blandade knslor. Mardokai hade varit beredd p protester, men inte att de skulle bli s hftiga. Han tyckte att han knde sin frsamling vl och srskilt dess lilla rd. De brukade flja hans intentioner, men det hr mtet skulle bli besvrligare n han rknat med. Judas Hebron
193

hade gtt s lngt att han kallat inviten, en inbjudan till frrderi mot den egna staden. Judas Hebron fortsatte. - Om den judiska frsamlingen skulle inlta sig p samarbete med Cyrus och Mederna skulle misslyckas att besegra Krsus, s skulle upptckten av planerna p ett sdant frrderi vara katastrofala fr judarnas stllning. Jag frordar frsiktighet och att vi hellre frsker frhala frgan, n att nu ta principiell stllning i en s vidlyftig affr. Mardokai replikerade : - Sjlvklart finns det anledning upptrda med frsiktighet, men samtidigt r det lika farligt fr de judiska frsamlingarna i mnga stder att avvisa Cyrus. Vi mste ta stllning till vem vi tror kommer att segra framver inte bara hr i Lydien utan kanske ven i Babylon. Om vi nu avstr ifrn att agera skall vi vara medvetna om att vi kanske d ocks avsttt ifrn att ta stllning fr Jerusalem. Judas Hebron begrde ter ordet. - Vad finns det fr garantier att Cyrus, om han r vinnaren, infriar sina lften?
194

- Ngra garantier gr nog inte att f, svarade Mardokai, det enda rttesnret vi har r hur Cyrus hittills har upptrtt. Det vi d kan jmfra med r hans upptrdande i Ackmed, dels vid maktvertagandet och dels under de fyra r som nu gtt sedan dess. Enligt den judiska frsamlingen i Ackmed tog han makten i Medien utan strid. Han lt kpmnnen fortstta som frut men under mildare skatter. Han har utkat handeln med sterlandet via Marakanda och frskt motarbeta Massageternas tilltag att verfra handeln med sterlandet norr om de tv stora innanhaven Pontos och Hyrkanis. Han r drtill anhngare av Zarathustra och drmed understlld samma sanningskrav som Mose lag krver av oss. Aron Iscariot begrde ordet och sade. - Jag kan intyga att Cyrus synes ha vertagit makten i Ackmed med mild hand. Emellertid vet vi inte tillrckligt om bakgrunden, om han blivit tvingad till detta eller om det r hans lggning. Faktum terstr att det var sin mor195

far som Cyrus besegrade och det med hjlp av morfaderns hr. Hrtill kommer att detta kunde arrangeras endast genom att hrens verhvitsman, generalen Harpagos, gjorde en verenskommelse med Cyrus. Vad den verenskommelsen frpliktade, vet vi inget om. Min uppfattning r att vi noga br flja utvecklingen innan vi tar stllning. - Jag hller med Aron Iscariot att det hr r en s stor frga att vi br avvakta den nrmaste utvecklingen, sade Mardokai. Jag freslr drfr att vi fr upp frgan till vrt stora rd frst sedan vi ftt ett stllningstagande frn den judiska frsamlingen i Babylon.

Ormuzdtemplet
Magern hade blivit vl mottagen i Ormuzdtemplet. Det lg p en hjd i norra utkanten av staden p sluttningen mot Hormusdalen. I jmfrelse med Sardes vriga tempel var det oansenligt.Men det var vackert inrett och med den heliga elden i centrum. Elden hade brunnit nda sedan templets invigning. Templet var byggt kring ett atrium. Den ppna grden var omgiven av pelargngar p alla fyra sidorna. Innanfr pelargngen rakt fram i frhllande till porten lg den stora tempelsalen med den heliga eldens altare. I tempelsalen frrttades de fem bnerna med dagens Yasjt. Det lilla templet var noga med att hlla den av Zarathustra freskrivna Yasjthymnen, en fr var och en av mnadens trettio dagar. Bakom sidopelarna dolde sig utrymmen fr bibliotek, studiesalar och Magernas bostder. P var sida om den stora bronsporten fanns utrymmen fr tjnarna.
197

196

versteprsten var upptagen av frberedelserna fr Gahanbar, en av de sex mnadsfesterna i templet. Trots hektiska frberedelser blev Magern erbjuden att stanna ver i en av templets bostder under sin vistelse i Sardes. Magern tackade ja till erbjudandet och knde att han skulle komma att trivas bra vid det lilla Ormuzdtemplet.Han hade hunnit samsprka en del med versteprsten och kommit underfund med att de hade flera gemensamma bekanta vid de strre Ormuzdtemplen i Parsa. Magern var medveten om att han hade en svr uppgift. Frst gllde det att klarlgga frhllandena bde andligen och fysiskt, att skapa kontakter, som sedan kunde verg i sm frtroenden, utan att rja vem han var,och i vilket rende han var ute. Han mste komma underfund med vad man inom templens vrld var missnjda med, och vad man var tillfreds med. Om det fanns gemensamma intressen eller eventuella gemensamma anledningar till missnje? Vad lg det bakom tidigare rykten om ett missnje i de
198

sardiska templen ver att konung Krsus ansgs geners mot de utlndska templen,men snl mot de egna i Sardes? Hur stort var missnjet med frhllandet att Krsus hjt skatterna fr bde kpmn och jordgare, vilket minskat deras kapacitet att stdja templen? Hur mycket kunde det ligga i ryktena om att Krsus svaghet fr allt utlndskt,speciellt det frn Ionien och Hellas, irriterat de mer konservativa kretsarna i templen? Vad hade man fr uppfattning om Cyrus i tempelkretsar? Alla dessa frgor behvde han svar p innan han kunde lgga upp en plan och en strategi fr sin uppgift. Han mste ha lngre tid p sig n strategen, det var ett dilemma. - Det hade varit bde bttre och skrare om de hade kunnat samordna sina aktioner i tiden, konstaterade han misslynt. Hans funderingar brts av, att en tjnare pkallade hans uppmrksamhet och meddelade att versteprsten grna sg honom p en mltid i sin privata matsal. Allt i detta tempel inklusive versteprstens matsal var smakfullt och formfullndat. Den
199

som byggt Ormuzdtemplet hade all anledning att knna stolthet. versteprsten var frekommande och vnlig, han gav ett avspnt intryck. Han ville veta hur livet frflt i det lilla bergstemplet i Fasis. Lyckligtvis hade Magern studerat Ormuzdtemplet i Fasis s noggrant det nu gick p avstnd, svagheten lg i att han varit dr blott en gng. Han invecklade sig drfr inte i ngra detaljer, lyckligtvis hade versteprsten ej beskt Fasis. Magern undrade frsiktigt. - Frekommer samarbete i ngon form mellan templena i Sardes? - Jo d det frekommer, svarade versteprsten, vi samlas ngon gng emellant fr att dryfta gemensamma intressen. - r sdana mten regelbundna? - Nej, det r inte organiserat, men p sistone har det frekommit ngra gnger. Magern ville stlla fler frgor, men han kom snart till insikt om att ytterligare nyfikenhet i dessa ting, kunde gra versteprsten miss200

tnksam och d vore mycken vrdefull information riskerad. Han gick ver till att hra sig fr om templets stllning i Sardes. - Har anhngarna av Zarathustras lra kat i staden ? - Ja, framhll versteprsten, intresset fr vr lra har vuxit markant under det senaste ret. Artemistemplets prster med deras dominerande stllning har brjat stlla frgor och r tydligen inte helt oberrda av Ormuzd-templets framgngar. Artemistemplets versteprst har ven hrt sig fr om Zarathustras lra och han har sagt sig vilja veta mer om vr profet och hans Gud. Detta r mycket intressant, eller hur Amoces? - Det betyder att vishetens ande har satt sina spr venledes hos Artemisprsternas medvetande, svarade Amoces. versteprsten ursktade sig. Mltiden var ver och han hade fler mten som vntade. Magern gick ut i atrium fr att samla sina tankar, dr sttte han samman med trdgrdsmstaren som han tidigare hlsat p under
201

morgonvkten. Trdgrdsmstaren hade vnliga gon och en smleende mun. Han sg ut som om han stndigt var road av ngonting. Magern inledde en konversation. - Hur gr det med vxtligheten vid denna tid p ret? - Nu under sena hsten r det mer frga om att avsluta vegetationsperioden och frbereda fr nsta, som inte skall drja alltfr lnge. Vintervxter har vi dremot inte s mnga. Magern frhrde sig om det ena och det andra som hade med trdgrden att gra. Trdgrdsmstaren var uppenbart road av att f bertta. Han nmnde i frbigende att han var lyckligt lottad i sina frberedelser, fr i Ormuzdtemplet saknades inte medel att investera i nya vxter. - Det r synd om trdgrdsmstaren i Artemistemplet. Han har ftt en strng bespingsplan i deras frhllandevis omfattande trdgrd. - Jas, svarade Magern, hur kan det komma sig. - Jo, utan att rja ngon hemlighet, frkla202

rade trdgrdsmstaren, har alla i Artemistemplet ftt strnga besparingskrav, s det har inte bara drabbat min vn trdgrdsmstaren. - S ni trffas emellant, trdgrdsmstare emellan ? - Ja det hnder d och d. Mer vgade inte Magern frga fr denna gng. Magern tog en skn promenad runt tempelgrden och p tervgen gick han in i biblioteket. - Kanske det gr att hitta ngra ledtrdar hr fr det fortsatta arbetet, tnkte han. P vgen frn biblioteket kom en tjnare hastande och meddelade att han hade besk vid stora porten. Vid porten stod Alcazzar med ett ansikte fullt av bekymmer och bedrvelse. - Kom med in Alcazzar, vad har hnt ? Du ser ut som om hela vrldens bekymmer hamnat p dina skuldror. - Syns det s tydligt? Jag har ftt bekymmer med Judith, hon r en viljestark ung kvinna som inte lngre godtar mina halva frklaringar
203

till mitt upptrdande hr i Sardes. - Kom Alcazzar, vi gr in till mig, s vi fr reda ut det hr. Sg mig nu, fortsatte Magern, vad r det som har intrffat ? - Jo, efter mitt samtal med hennes far, Mardokai, har han haft ett mte med det judiska rdet i Sardes, ett mte som uppenbarligen oroat honom. Judith sger nu att hennes far har inte bara tappat sitt goda humr efter vra mten utan drtill har han blivit ver hvan orolig. Nu krver hon att f veta vad vi hller p med. Hon sger det inte direkt men jag frstr att hon anklagar mig fr att ha frstrt bde hennes fars sjlsfrid och hela familjens balans. - Sg mig Alcazzar, vi r vnner och mste lita p varandra, vilket frhllande har du egentligen till Judith? r ni bara vnner? - Judith och min familj har alltid sttt varandra nra och jag tycker mycket om Judith. Vrt frhllande r just nu s knsligt och svrt att reda ut att det plgar mig. Jag r helt ppen infr dig Amoses och jag r medveten om att det hr inte r bra fr vrt uppdrag i Sar204

des. Just nu har jag heller ingen bra lsning p mina relationer till varken Judith eller Mardokai. - Jag tror jag frstr, sa Magern. Nu gr vi ut och tar oss ett glas vin tillsammans. Jag har en knsla av att det r dags att lta Sardes visa om staden motsvarar sitt rykte fr sina goda viner.

205

Stora Rdet
Mardokai hade varit med om mnga kriser i sitt liv. Men detta saknade motstycke. Ingenting var sig likt sedan den saligt avlidne vnnen Gabryos son hade uppenbarat sig i staden. Han hade inte upplevt en s svrhanterlig och samtidigt knslig situation. Han var van vid att kunna frutse svrigheter och planera drefter. Vad han n beslutade sig fr s lg pltsligt hans de i andras hnder. I dessa dliga tider fick man frvisso vara beredd p allt, men detta var i sanning ngot utver det vanliga. I detta lge finns bara ett att gra. Att satsa p det yttersta mlet, tnkte han, och det yttersta mlet r som det alltid varit att befria Jerusalem och att f se templet teruppbyggt. Vgen dit verkade bara s tung att vandra. Han frstod att familjen inte mdde bra av hans sjlstillstnd, han hade frskt dlja sin oro, men familjen knde honom fr vl. Han var orolig
206

fr Judith, hon hade blivit lttsttt och oberknelig. Han hade brjat ana att vnnen Gabryos son inte lngre bara var en vn i familjen. - Jahve, hjlp mig... bad han. Meddelandet frn Babylon kom redan efter sex dagar. Mardokai begrundade det korta meddelandet noga. Det betydde att de hade insett allvaret i situationen. RDET TILLSTYRKER I PRINCIP, SARDES FR BESTMMA SJLVA Han var inte rdd fr konfrontationen i lilla rdet, Judas Hebron och tv andra var emot, men de vriga fr. Det var inte bra detta med Judas, men nu visste han var han hade honom. Stora rdet mste nu sammankallas omedelbart och dr vntade han att det kunde bli hrdare. I varje fall var han sker p att Ismail skulle ta chansen att pressa honom. Gav han Ismail ett till207

flle s var han inte sen att gripa det. Mardokai gav egentligen inte mycket fr Ismail, intrigera och irritera kunde han, men gav han ngot mer? Han var beredd att kritisera men mestadels frn en snv betraktelse och han sg alltid till sina egna intressen men bekymrade sig fga fr de gemensamma. Ismail tnjt heller inte s stort frtroende bland de vriga i rdet, men han hade denna speciella frmga, frmgan att irritera och frefll njuta av det. nda sedan Mardokai frhindrat Ismail att bli invald i lilla rdet, hade han i honom ftt en oberknelig fiende. Mardokai hade kallat stora rdet redan pfljande kvll. Av skerhetsskl skulle mtet hllas i Egibi & Sners lokaler. Man skulle p s vis undvika att de hemliga verlggningarna lckte ut. Mardokai skulle sjlv inleda mtet med bakgrundsinformation. Av rdets trettiosex medlemmar hade trettiofyra infunnit sig, dribland Ismail och Judas Hebron. Mardokai hade i frvg informerat och diskuterat med ngra av rdets mest
208

inflytelserika personer, han hade ftt intryck av, att tminstone ett par av dem skulle komma att stdja honom. Stmningen vid samlingen infr mtet var avspnd och uppsluppen. Alla hade knt en lttnad ver att Krsus hr kommit tillbaka till vinterkvarteret och man tog detta som ett tecken p en fredligare period. Tre fjrdedelar av rdets medlemmar var aktiva kpmn och de behvde nu lugn fr att affrerna skulla terhmta sig. Varutransporterna lngs Kungsleden hade varit oregelbundna en lngre tid. Man drog in p investeringarna. Alla kpte mindre. Skatterna blev alltmer betungande och templens inkomster minskade. Tiderna hade verkligen blivit svra. Under Mardokais redogrelse ver lget var det fullstndigt tyst i salen. Nr han delgav dem svaret frn lilla rdets frfrgan i Babylon, hrdes ett mummel i lokalen. Mardokai betonade att Babylon genom sitt svar verlmnat av grandet till rdet i Sardes, men att de mnade stdja ett aktivt agerande frn Sardes sida.
209

Som vntat vidhll Judas Hebron sin uppfattning frn tidigare och frordade ett avslag p Cyrus invit. Flera av rdets mer inflytelserika medlemmar framhll att Judas Hebrons frslag ven var ett stllningstagande, som ocks kunde f stora konsekvenser fr de judiska frsamlingarna. Frst och frmst i de stder som nu kontrollerades av Cyrus, i andra hand av de omrden som eventuellt skulle falla i Cyrus hnder. Alla var dock verens om att riskerna vid ett aktivt agerande,till frmn fr Cyrus, var uppenbara. Johannes kopparslagaren framhll: - Det r viktigt att det lagliga styret i de stder dr judiska frsamlingar verkar kan lita p oss. I varje fall att frsamlingens medlemmar inte konspirerar mot det lagliga styret. - Som en kompromiss freslr jag att rdet vntar med att ta stllning tills Cyrus visat sig kunna besegra Krsus militrt, genmlde Judas Hebron och sg sig omkring, som om han vntade bifall p sitt frslag. Till detta invnde Mardokai. - Vid ett handlande enligt Judas Hebron in210

finner sig tv olgenheter. Fr det frsta skulle man g miste om en frskran frn Cyrus om att Sardes lmnas oskadad och kpmnnen oantastade. Fr det andra skulle Cyrus, utan vr medverkan, sakna anledning att utlova Jerusalems befrielse och att finansiera templets terbyggnad. Jag tror, fortsatte Mardokai, att vrt strsta dilemma i denna frga r att rtt kunna vrdera Cyrus styrka. Hr begrde Ismail ordet: - Jag hller med Judas Hebron om att vi br agera frsiktigt och noga tnka igenom konsekvenserna av Mardokais blinda tro p storkonung Cyrus. Jag ifrgastter ocks det vlbetnkta i att Mardokai dragit in rdet i Babylon, srskilt innan vare sig stora eller lilla rdet hr i Sardes tagit stllning till detta. Mardokai knde att han hll p att bli riktigt arg p Ismails ofrskmda antydningar. - Jag mste frska behrska mig, tnkte han. Ismail skall inte lyckas f mig ur balans. Ingen av de vriga rdsmedlemmarna brydde sig om att kommentera Ismails angrepp p Mardokai.
211

Matteus, guldsmeden tog till orda, han hade mngas ra och betraktades som mycket klok. - Jag har begrundat vr situation och lyssnat p de framfrda synpunkterna. Min bedmning r att vi inte har ngot val. Om vi avvisar frhandlingar med Cyrus s har vi, vilket tydligt framgtt hr, avvisat mjligheterna till Jerusalems befrielse. Om vi antar Cyrus invit, s kan vi dels stlla villkor, dels kan vi hlla verlggningarna hemliga tills Cyrus bevisat sin styrka. Det r vl s att denna frsamling kan hlla frhandlingar och allt vad som sges hr hemligt? Enligt min uppfattning br vi dock se till,att ytterligare en stor grupp medverkar i frhandlingarna. Detta r viktigt fr att understryka att vi i den judiska frsamlingen inte revolterar mot den lagliga konungen, utan att vi medverkar i en allmn missnjesyttring mot regimen. Vi r inte ensamma om att vilja ha ett styre som krver rimligare plagor, och som kan f ordning p karavantrafiken. Under tiden Matteus talade kom Mardokais personliga tjnare in med ett meddelande.
212

Dess innehll gjorde honom mycket lttad. Han vnde sig mot rdet och sade: - Det har lnge ryktats, att Nabonid, konungen av Babylon, har gtt med p att slppa kontrollen av Elam till frmn fr Cyrus och att han r beredd att redan till vren slppa huvudstaden Susa. Att detta rykte ger sin riktighet har jag nu ftt bekrftelse p frn Daniel. Alla insg vad detta betydde. Babylon hade utfrdat sitt betyg p Cyrus styrka. Efter detta besked var det endast Judas Hebron frn lilla rdet som uttryckte tvekan. Avslag p Cyrus invit yrkades endast av Ismail och tre av hans anhngare, ingen av dem hade ngon strre tyngd i stora rdet. Mardokai var tillfreds med utgngen av rdsmtet, men betnksam infr Ismails beteende. Ismail hade sett ut som ett skmoln och frsvann frn rdsmtet utan ett ord. Innan Judas Hebron lmnade mtet bad Mardokai att f tala med honom. Judas Hebron och Mardokai var personliga vnner samtidigt som Hebron hade nra kon213

takt med Ismail, det var drfr han hade bett honom stanna kvar fr ett samtal. Mardokai frklarade fr Hebron: - Det r sjlvklart att jag respekterar dina stndpunkter frn rdsmtet, det som bekymrar mig mest r Ismails demonstrerade ilska. Jag skulle vilja att du Judas som har nra kontakter med Ismails anhngare hller ett extra ga p deras frehavanden. Jag r orolig ver att de hittar p ngot dumt och overlagt. Det kanske r en verdriven farhga, men jag knner mig osker p Ismail och hans anhngare. - Det r inte mycket jag kan gra, svarade Judas Hebron, s vl knner jag inte Ismails vnner. Jag lovar dig i varje fall att hlla ett ga p honom och om jag mrker ngot orovckande s skall jag underrtta dig. Mardokai tackade Judas Hebron fr att han ville gra honom denna tjnst, men tyckte att Hebron inte var sig lik, han verkade tyngd av ngot. - r det ngot speciellt som trycker dig Judas?
214

- Nej, inte annat n allmn oro ver vad frsamlingen kan ge sig in p och vilka konsekvenser detta kan f bde fr mig och mnga av vra medlemmar. - r det ngot speciellt du tnker p ? - Nej, inget speciellt... - Jag frstr din och andras oro. Jag delar den oron tillfullo. Vi har ofrivilligt hamnat i en valsituation, som vi inte s ltt kommer undan. Lt oss hellre gra ngot positivt av detta n att grva ner oss i vra bekymmer.

215

Bergsvinet
Storkonungen hade varit p dligt humr nda sedan han stllt Babylon infr ultimatum. Bde Kiliarken och verhvitsmannen fr hren hade ltit frst, att de inte gillade konungens tvekan att hota med belgring av Haran, om inte Babylon slppte kontrollen ver Elam frivilligt. Det var uppenbart att de riskerade ett tvfrontskrig om Babylon inte skulle ge med sig, och det hade de inte planerat fr. Cyrus resonemang gick ut p att Babylon just nu var frsvagat. Konungen, Nabonid, satt sjlv lngt borta i kenlandet dr han hll en stor hr. Samtidigt hade han verlmnat ansvaret i Babylon till sin son Belcazzar. Belcazzar hade dittills inte visat ngra vertygande talanger som regent. Fr att gra det bsta av situationen hade verhvitsmannen grupperat hren frn Halys stra del utanfr Pteria till ett lge utefter kungsleden mellan floderna Halys och Eufrat. verhvitsmannen hade tv avsikter med
216

denna manver. Den ena var att konung Krsus i Sardes skulle uppfatta frflyttningen som en bekrftelse p att Mederna drog sig tillbaka frn Lydiens grns. Den andra var att staden Haran skulle knna sig hotad. Meddelandet frn Babylon, som Kiliarken mottagit, bekrftade att bedmningen om hot hade hllit. Babylon hade gett med sig, de var beredda att slppa Elam.Cyrus frhandlare hade drtill ftt lfte om att Babylon skulle avst frn att bist Krsus. Detta lfte var dock av tveksamt vrde. Storkonungen var frvnad ver Babylons medgrlighet. Det kunde vara en avledande manver frn Babylons sida fr att vinna tid. Den troligaste orsaken var dock, att de verskattade hans styrka, samtidigt som de sjlva knde sig frsvagade. Flera av hans kunskapare hade varit skra p att Babylon menade allvar.Han bestmde sig fr att tro p deras frskringar. - Nu kan vi inleda vinterflttget, sade konungen, hren r samlad och behvs inte lngre som ett hot mot Haran. Men frst skall vi fira denna framgng. Kalla rdet och alla krigs217

hvitsmn. Vi skall nu rdsl till ett glas gott bergsvin frn Pteria, och lta fantasin flda. P sedvanligt stt skall vi sedan i morgon kontrollera om vr strategi hller. Konungen anvnde sig ofta av den gamla seden att verlgga under inflytande av ett ltt vinrus, fr att sedan i nyktert tillstnd analysera vad som kunde vara vrt att ta vara p. I Babylon hnde det ofta att man ven gjorde tvrt om. Lt frgor ventileras under vinets inverkan, vilka tidigare hade varit freml fr verlggningar i nyktert tillstnd. En slags dubbelkontroll av vad som bar under olika omstndigheter. Efter hand som kvllen led och vinets inverkan gjorde sig gllande, kom det ena frslaget efter det andra. Mycket kretsade kring frgan om hur kamelerna skulle anvndas vid konfrontationen med Krsus styrkor, men ven svrigheterna att ta sig fram med en stor krigshr vintertid dryftades ingende. Storkonungen var i hgform och deltog livligt i samtalen. Alla uppslag noterades nogsamt av skrivare, fr att inget skulle g frlorat till
218

nsta dags analyser. Det var inte bara munvder, det som sades. Harpagos, verhvitsmannen fr hren, hade frberett en genomgng av en tnkbar plan fr flttget. Han framhll med ovanlig generositet, att vem som ville av krigshvitsmnnen eller av rdet, fick framfra sina ider och kritik av hans eget frslag. Det var inte s mnga som dristade sig till kritik, dremot framfrdes mnga nya uppslag. Allt som freslogs skulle man g igenom dagen drp, d den slutliga anfallsplanen skulle faststllas. verhvitsmannen var ven han ovanligt uppspelt och kunde t.o.m. skoja om kamelerna som vapen : - Konungarnas Konung rade rdsmedlemmar. Nr vi nu har beslutat oss fr ett vinterflttg mot Lydien s finner jag det vlbetnkt att planeringen gres grundligt, grundligare n vanligt. ven om kameler skrmmer livet ur Krsus styrkor, s krvs en mycket noggrann strategisk plan fr att komma s lngt.
219

Utrustningen vi fr med oss mste vara effektiv och samtidigt ltt. Trossen mste begrnsas, s att den kan fras fram p lastdjuren. Det betyder att de tunga belgringsmaskinerna mste lmnas kvar. Kort sagt, det krvs nya ider fr att skra framgng i detta fretag. Fr att inte fregripa frsamlingens utomordentliga frmga till kreativa lsningar, verlmnar jag t er att komma med frslag. Krigshvitsmannen Uxieces knde sig manad att brja. Han hade utsetts av konungen att leda flttget. Uxieces anfrde: - ven om jag nu, som fltherre fr fretaget, talar frn brjan s skall detta ej uppfattas ssom ett hinder fr var och en som s nskar att komma med frslag. Jag bitrder uppfattningen att vi mste medfra ltt utrustning fr att n snabbhet och god framkomlighet och rknar med att vi hinner g ver floden Halys innan Krsus ns av meddelande om att vi har vnt och frbereder en vergng. Vi har sedan en tidsfrist p ngra
220

dagar, kanske fem, innan lydierna fr ivg en frtrupp. Deras frsta mottgrd blir sannolikt att frdrja vr vergng av floden Sangarios. Denna flod skall korsas tre gnger om vi fljer karavanleden ver de frygiska bergen och det torde bli s. Fr att inte avslja vra planer tidigare n ndvndigt br vi vnta med att snda i vg frtruppen tills vra stora trupprrelser mot floden Halys har kommit igng. Vr frtrupp, som br vara ganska stor, har nd mjligheter att hinna frst ver alla tre vergngarna av Sangarios. Det betyder att den skall kunna hlla och skra sista vergngsstllet vid Sangarios tills huvudstyrkan anlnder. Jag misstnker att Krsus huvudstyrka kommer att avvakta p slttlandet ster om Sardes och sder om floden Hermos. De vljer nog att ta emot oss dr de kan rkna med att vara utvilade och i en fr dem gynnsam terrng. Det blir emellertid ett senare problem, och fr vrigt kommer ju d kamelerna att ta ver! Denna avslutning framkallade ett muntert
221

skratt i salen. Alla hade haft roligt t kamelstrategin, men ingen vgade avfrda den. Den hade blivit det hemliga vapnet. Dessa huvuddrag hll sig alla till under kvllen med ett och annat originellt inslag, men d mer av operativ karaktr. Dagen drp faststlldes huvudplanen, med f avvikelser frn vad som kommit fram frn kvllen innan. Genomgngen av en tnkt huvuddrabbning blev mer omfattande. Det stod d klart fr alla vilken betydelse det skulle f fr utgngen, om kamelerna fungerade s som man hoppades. Allt eftersom dagarna gick var det frre och frre som ifrgasatte kamelernas frvntade insatser. Konungen meddelade att han hade plikter som kallade i Ackmed. Han var tvungen att lmna hren. Den direkta ledningen av flttget verlmnades drfr till krigshvitsmannen Uxieces.

Mltiden
Artacerches (Alcazzar), strateg:

Mardokai bad mig komma hem till familjen fr samtal om bde gamla och nya tider, som han uttryckte sig. Jag frstod mycket vl att det fanns speciella skl. - Kan jag ta med mig min gode vn magern Amoces, undrade jag. - Ja, grna det, om du tror att vi kan samtala obehindrat. - Det r jag vertygad om. Amoces och jag str varandra nra och han kommer att vara med vid de framtida frhandlingarna om villkoren fr samverkan med Cyrus. - D kan det ju vara lmpligt att vi trffas, samtyckte Mardokai. Kan ni komma vid pass fjrde dagvkten ? - Jag skall tala med Amoces och om tiden passar ven honom snder vi ver ett bud med besked. Amoces blev uppenbart frtjust ver att f
223

222

trffa Mardokai och ordnade genast med att gra sig fri frn sina plikter i Ormuzdtemplet. Vid fjrde dagvkten slog vi flje till Mardokais hus i utkanten av staden. Det var belget p en liten hjd med utsikt ver flodbanken mot Pactolus, i den del av staden dr husen hade egna trdgrdar. Mot gatan vette en hg mur med endast en port. Det var en vacker tung bronsport med en utsirad metallbehllare fastsatt p mitten. Senare nr jag frgade Mardokai vad metallbehllaren anvndes till, frklarade han: -Aha, Du menar vr Mezuzah. Det r vanligt i judiska hem att vi fster en metallbehllare, som vi benmner Mezuzah, p porten, dr frvarar vi ngra avsnitt ur Torahn, vr lagbok. Mardokai tog emot oss i sitt atrium. Hans hustru Ruth anslt sig tillsammans med Judith och den ldre brodern Jacob. Tjnarna bar fram vinkrus och frukter frn sydligare trakter. Det mrktes att vi var hos garen till ett stort handelshus med frgreningar i mnga riken.
224

Hr fanns exotiska ting, som jag aldrig tidigare sett, blandat med vackra lydiska vaser och allehanda andra ting. P en serveringspall upptckte jag en stiliserad hjort i guld och silver, ett bland de vackraste konstverken frn Urartu, vra hemtrakter. Kanske Mardokai hade stllt fram den fr att srskilt hedra Magern och mig. Innergrden mot atrium var smyckad med ngra f Ioniska arbeten i terrakotta i en effektfull kontrast mot det skna golvet, belagt med mosaik i ett vackert jaktmotiv. Mitten av atrium dominerades av en vattenbassng med en Ionisk staty, en atlet. Allt i en stil som gav ett dmpat smakfullt intryck. Mardokai hrde sig fr om Amoces arbete i Sardes och hans uppgifter i Ormuzdtemplet. Mardokai sade att han hade hrt mycket om Zarathustra och att han hade djup respekt fr lran. Han hade funnit mnga likheter mellan denna lra och den judiska. Mose lagar och Zarathustrianernas kamp fr det goda och fr sanningen tyckte han hade mnga gemen225

samma vrderingar. - Er konung synes ha stora framgngar och har vckt respekt i mnga riken. Hur r det med Cyrus planer och hur har han tnkt sig att det skall g till att befria Jerusalem? frgade Mardokai. - Ja, det r riktigt, Storkonungen r respekterad vida omkring, inte bara genom sina framgngar, utan ven fr att hans visioner r vrda att begrunda. Dribland r hans nskan att skapa sjlvstndiga lydriken, som under en verhghet tvingas leva i fred med varandra. Han menar att livsmedelsproduktion, kommunikation, handel och vetenskap d kommer att utvecklas. Byggenskap och skeppsfart kommer att blomstra som aldrig tidigare. Storkonungen menar att levnadsvillkoren fr alla kommer att frbttras. De internationella affrshusen skulle ha stora frdelar av en sdan utveckling. Storkonungen menar att det r en Zarathustriers plikt att p alla plan, var och en efter sin frmga, arbeta fr det goda och sanningen. Eftersom mnniskorna verallt mr bra av att
226

leva i fred, men inte frmr detta, s lnge de lever i smriken, som ltt kommer i konflikt med varandra, s mste de genom en verhghet tvingas att leva i endrkt. Cyrus har tagit som sin uppgift att frska bygga upp ett sdant imperium. Ja, s sger Cyrus, storkonungen av Parsa, Anschan och Medien. Mardokai inskt: - D skall vi allts vnta p Jerusalems befrielse tills Cyrus har hunnit bygga upp detta vldiga rike ? - I princip ja, svarade Amoces, men han rknar inte med att det skall behva drja s lnge. Cyrus har sagt att han dessutom kommer att genomfra sin krigfring p ett nytt och ovanligt stt. Ingen plundring skall tilltas och inga stder skall frstras. Han kommer s lngt som mjligt att anvnda sig av diplomati fr att n sina ml. - Ja sannerligen, sa Mardokai, det r inga blygsamma planer han har er storkonung! Hans lysande brjan pekar ocks mot att han skulle kunna frverkliga sina fantastiska ider. I varje fall r hans vertagande av makten i
227

Medien ingen dlig brjan, liksom att Babylon verlmnade Elam utan strid. - Hur har han d tnkt sig, att det skall g till att ta Jerusalem? Hela Syrien och landet norr och vster om kenlandet med Moab, Ammon, Juden, Samarien, Galileen och Sidon r ju Babyloniska lydriken. - Jag vet inte bestmt, men ett stt skulle vara, att Storkonungen frst tnkt kncka sjlva Babylon, svarade Amoces. - Men Babylon anses ju ointagligt, kommenterade Mardokai. - Det ansgs Ackmed ocks vara, svarade Amoces. - Ni tycks vara mycket vl informerad Amoces, er stllning frefaller inte vara begrnsad till en magers verksamhet. Kommer ni att ing i en frhandlingsdelegation med oss? - Jag kommer nog att leda den frhandlingen frn vr sida, svarade Amoces, det r denna min stllning som gr att jag kan vara s frisprkig mot er, hgt rade Mardokai. Utan min vn Alcazzars frskran, betrffande er stllning i den judiska frsamlingen, hade detta
228

samtal inte kunnat fras. Som ni ser har jag fullt frtroende fr er och talar helt ppet. Det var inte med liten hpnad jag noterade Amoces djrva ppenhet gentemot Mardokai. En ppenhet som frbryllade ven Mardokai, men han kommenterade inte detta. - Nr r tiden inne att brja frhandla om villkoren fr vr medverkan, undrade Mardokai i stllet. - Jag fr min del kan pbrja dessa samtal snarast. Mitt och Alcazzars frhandlingsmandat, undertecknat av Kiliarken, finns redan tillgngligt hos den judiska frsamlingen i Ackmed. Sedermera kommer en kopia av mandatet, kontrasignerat av Storkonungen sjlv, att finnas p samma plats. De brt sitt samtal nr Judith kom in i rummet med ett krus vin fre maten. Detta markerade att det var dags att lmna allvaret och g ver till en mer avspnd middagskonversation. Det blev tyst i rummet fr ett gonblick och fr att f fart p samtalet frgade jag Mardokai om han hrt ngot mer
229

om den spnnande prsten Hesekiel. Mardokai svarade att det var inte mycket eftersom Hesekiel varit dd sedan ngra r. - Prsten Hesekiel ?, sade Magern, honom har jag hrt talas om. En intressant frkunnare av er judiska lra har jag frsttt. - Kan du inte bertta, Mardokai, om de spnnande saker du hrde av Hesekiel, nr du var pojke. Jag tror att Magern skulle uppskatta att f hra ngon av dessa historier. Jag tnker nrmast p den med vsendena du vet. - Jaha, du menar fremlen med vingarna som det dnade om ? - Ja just den. Har du hrt om detta frut Amoces ? - Nej, det tror jag inte. Mardokai sg finurlig ut och slog ut med armarna. - Jag skall grna bertta den fr Magern, du Alcazzar knner ju redan historien och Judith har hrt den till leda. - Det hr hnde mig nr jag var nio r, p trettiofrsta ret efter det Kaldeiska rikets fdelse.
230

Det hade gtt fem r sedan min och andra familjer frts i fngenskap frn Jerusalem till Babylon tillsammans med vr unge konung Jojakin. Min far var redan fri och arbetade i Babylon med affrer. Han beskte ofta de som fortfarande fanns kvar i lgret vid strmmen Kebar, den som rinner ut i Eufrat. Vid dessa besk fick jag flja med. Dr fick vi understundom hra prsten Hesekiel tala och bertta spnnande historier frn gamla tider och, som han sa, sdant som verkligen hnt. Det var berttelser som frts vidare frn generation till generation. Vid ett sdant tillflle berttade Hesekiel att hans anfader skdat Herrens hrlighet nr han vandrade i knen. Det var efter att Israels folk sluppit undan de Egyptiska krigarskarorna och gett sig ut p den lnga vandringen i knen fr att n Kanans land. Mardokai snkte rsten s att vi fick strcka oss fram fr att hra honom. Bde Judith och jag tyckte att det var lika spnnande, trots att vi hrt historien frut. Mardokai hade knsla fr dramatik.
231

- Hesekiels anfader sg en stormvind komma norrifrn, fortsatte Mardokai, och med den ett stort moln med flammande eld. Han blev frsts frskrckt och slngde sig ner p marken fr att skydda sitt ansikte. Nr han vgade titta upp igen sg han fyra freml, de glnste som av metall. Han np sig i skinnet fr att knna efter om han var vaken eller om det bara var en drm, fr nu sg han tydligt de fyra fremlen. Alla hade fyra vingar, tv som var utstrckta upptill mitt emot varandra och tv som betckte deras kroppar. Varje freml hade lejons ansikte p hgra sidan och tjuransikte p den vnstra och vens rnansikte. Nr de gick, s gick de alltid rakt fram och ljudet frn dem var som dnet frn ett vattenfall. - De gick vl inte bara p marken de kunde vl ocks flyga, var det inte s ? inskt Judith. - Jo, s var det, de hastade fram och tillbaka i luften ssom blixtar och s gav de ljungeldar ifrn sig och eldsgld som brunno ssom bloss. Nr den frsta frskrckelsen lagt sig upptckte han att varje freml hade fyra hjul, de
232

var gulbruna och liknade krysolit. Hjulen var s gjorda att ett hjul sg ut att vara insatt i ett annat och hjulringarna var frskrckligt stora och fullsatta med gon som glnste som koppar. - Var det inte ngot ocks som var spnt ovanfr vingarna, ngot med kristall, undrade jag. - Jo, du kommer ihg rtt. Ovanfr fstet som hll vingarna sg han ett himlafste, det sg ut som av underbar kristall utspnt ovanp fstet. Under detta fste var vingarna utbredda rtt emot varandra och han sg att vingarna var nersnkta nr fremlen stod stilla. Det mest mrkliga var att under himlafstet sg han tydligt en tron och p tronen satt ngon som liknade en mnniska, lika i alla fyra fremlen. Alla fremlen var likadana och han sg att hjulen lyfte sig frn marken samtidigt som fremlen lyfte sig. - Det var i sanning en mrklig berttelse, sade Magern. Den pminner om samma sorts ting som jag har hrt om frn den Indiska berttelsen Mahabarata. Mhnda har det fun233

nits en tid med underverk som vi inte knner eller ens kan ana oss till. Prsterna i Saistemplet, dr jag knner flera av astronomerna, har berttat fr mig att det funnits inte mindre n sju syndafloder och att vi ej knner vad som frevarit mellan dessa jordiska katastrofer. - Mina herrar, maten r serverad, varsgod meddelade Mardokais betjnt. - Jag r ledsen att vi mste bryta hr, men jag var i stort sett frdig med berttelsen Jag skte fnga Judiths blick. Hon ville vika undan, men jag fljde henne ut ur rummet och hejdade henne. Jag tog henne om axlarna och vnde henne mot mig. - Jag hoppas att din far har frklarat fr dig varfr jag har tvingats dra in honom i de hr besvrliga och pfrestande sammanhangen? - Ja han har frskt f mig att frst att du bara gjort vad du mste och inget annat. - Har du accepterat frklaringarna, eller r du fortfarande besviken p mig ? - Jag frsker att frst. - Jag tycker inte om att utstta din familj fr
234

pfrestningar det vet du, men jag har inte haft ngot annat val. Jag hller s mycket av dig Judith, kan du frlta mig ? - Det r inte mycket att frlta Alcazzar. Det r mer frgan om att acceptera att du gett dig in i obehagliga hemligheter. Judith frskte dlja att hon hade trar i gonen. Jag tog henne varsamt i min famn och kysste hennes darrande mun. - Vi br nog g in till middagen nu, sade Judith. - Ja, det r hg tid. Min vrsta oro hade dmpats och jag knde en stor lttnad. - Jaha, dr har vi vra ungdomar, sade Mardokai, d freslr jag att vi stter oss till bords. Allt talade fr att Mardokai bemdade sig om att hedra sin specielle gst, Magern. Det saknades ingenting p bordet. Dr fanns en rad lckerheter med olika fiskrtter, ackadisk kyckling, rkta frbogar fr att inte nmna alla sallader och de nio utskta lkrtterna. Till
235

detta fanns att dricka babyloniskt l och de frnmsta vinerna frn Hellas. Den rikliga mltiden avslutades med flera sorters ost och frukt. En i sanning minnesvrd mltid. Under mltiden underhll sig Mardokai med Amoces i ett livligt samtal, de var synbarligen stimulerade av varandras sllskap. Efter den rikliga och goda middagen drog vi oss undan, Mardokai, jag och Amoces, fr att fortstta vra verlggningar. Mardokai knde ett behov av att frklara fr mig varfr han blivit s upptagen av Amoces under mltiden, att han glmt sina plikter som vrd. - Din vn Amoces och jag har haft ett mycket intressant samtal,frklarade Mardokai. Han har frklarat sdant i Zarathustras lra som jag innan inte uppfattat eller frsttt. Drtill har han lrt mig att Zarathustra levde fre vr judiske lagstiftare Moses. Vi kom sedan in p hur jag uppfattat detta med storkonung Cyrus invit till samarbete. Jag mste sga att du frst oroade oss mycket Artacerches, frlt mig, jag menar Alcazzar!
236

Det r litet svrt fr mig det hr med namnet. Fr mig r och frblir du Gabryos son, Artacerches, men jag lovar att inte anvnda det i fortsttningen. Ni frstr min kre Mager att Alcazzars far och jag var goda vnner. Vra familjer stod varandra nra och vi umgicks flitigt under vr vistelse i Babylon. Vi var mycket ledsna nr Gabryos dog. Ni kanske inte vet att Gabryos var en mycket framstende arkitekt och byggmstare. Han kom till Babylon, kallad av storkonungen Nebukadnesar, fr att konstruera och bygga palatstrdgrden. Den som sedan kom att kallas den hngande trdgrden. Den byggde Gabryos p palatsets tak och lt den fortstta hngande mellan takterrasserna och den inre palatsmuren. Det var en genialisk kontruktion med en helt fantastisk bevattningsanlggning, allt efter Gabryos ider. Har Alcazzar berttat hur det gick till nr hans far strtade ner frn trdgrdens hngande del ? - Nej, Alcazzar har varit mycket frtegen om sin familj, genmlde Amoces. - D kan jag sga er, fortsatte Mardokai, att
237

om Nebukadnesar hade levt s hade han sett till att Gabryos familj fortfarande hade ftt gottgrelse efter olyckan. Gabryos skadade sig svrt vid fallet och han blev s smningom opererad i Egypten, nrmare bestmt vid medicinska avdelningen i Saistemp-let. Han samkade sig en hjrnskada och det var i Sais man hade de strsta utsikterna att klara en sdan operation. Alcazzar fr sjlv bertta mer om operationen vid ett annat tillflle. Resultatet blev i alla fall, att Gabryos inte kunde fullflja sina mnga byggnadsarbeten. Gabryos hlls skadesls och familjen erhll ln nda tills Nabonid s smningom drog in apanaget. Alcazzar, som d studerade medicin vid Marduktemplet, blev av ekonomiska skl tvungen att g ver till den militra utbildningen. Denna erhlls nmligen gratis vid den assyriska militrskolan i Babylon. - Jag skall sga dig Alcazzar att jag frskte flera gnger f hjlpa din far ekonomiskt, men han avbjde alltid lika bestmt. Gabryos var en skicklig arkitekt, han lmnade inte bara trdgrdarna till eftervrlden - Ischtarporten
238

var ocks hans verk. Frutom att den r den vackraste port ngon stad ger, s lr mekanismen som ppnar och stnger den tunga bronsporten, vara ett tekniskt underverk. - Jag har vid mina besk i Babylon alltid beundrat Ischtarporten och sknheten i de hngande trdgrdarna, genmlde Amoces. Alcazzar har inte med ett ord nmnt att det var hans far som skapade bda dessa framstende byggnadsverk. - Jag skall grna visa dig runt i Babylon vid lgligt tillflle. - Det tillfllet kanske kommer tidigare n vi anar, sade Amoces. - Jag kan nmna fr er, sa Mardokai, att det judiska rdet skall ha sitt ordinarie mte om ngra dagar. Jag r drfr glad ver detta samtal, det har klarlagt en hel del frgor. Det kommer med skerhet att stllas frgor under mtet, frgor om villkor och annat rrande frsamlingens eventuella medverkan p Cyrus sida. Amoces uppfattade liksom jag, att nu var det
239

dags att avsluta visiten hos Mardokai. Amoces sade: - Vi skall nog inte uppehlla Mardokai lngre. Jag ber att f framfra mitt och Alcazzars tack fr att ni s frikostigt tagit emot oss. - Tack sjlv min rade Mager, det har varit ett lrorikt och intressant sammantrffande. Tack fr verlggningen Alcazzar, du stannar vl kvar en stund, eller hur ? - Ja, jag stannar en stund. Judith och jag har en del att tala om. Mardokai hade ett mte att passa p sitt kontor och Amoces hade brttom tillbaka till Ormuzdtemplet fr tjnstgring vid det heliga eldaltaret och att frrtta dagens bn. Judith och jag var pltsligt ensamma i rummet. - Jag skall se till att vi fr ngot gott att dricka, sa Judith. Jag granskade Judiths ansikte och sg att hon fortfarande var spnd. - Du vet att jag hller av dig Judith, men kan du inte tala om fr mig vad det r som fortfarande trycker dig.
240

Judith vnde sig bort. - Jag kan inte hjlpa det, men jag knner mig fortfarande osker p vad du vill med vr familj. Det hr att du inte kan tala om riktigt vad ni hller p med gr oskerheten nnu strre. - Judith, kan du inte lyssna p mig. Det jag gr r ocks i din fars intresse, har du inte mrkt att han nu har blivit lugn och r vertygad om att vi gr rtt. Besluten har varit svra, men jag tror att Mardokai nu har kommit ver sina tvivel, framfrallt efter att ha trffat Magern. Judith protesterade inte nr jag kysste henne. Frbittringen och besvikelsen hade nd tonat bort ngot. - Judith, det r ett s sknt vintervder i dag, till och med solen tittar fram d och d. Jag freslr att vi gr ut tillsammans och tittar in i ngra basarer. - Ja Alcazzar, om du lovar att sedan bertta vad det r som Magern, du och min far hller p med. - Jag lovar att bertta allt jag vet s snart
241

detta r mjligt. Du mste lita p mig nr jag sger att den tidpunkten nnu inte r inne. - Ditt svar vertygar mig inte, genmlde Judith med en knyck p nacken, men jag inser att jag inte kommer lngre nu. Med denna kommentar lmnade hon rummet fr att hmta vin frn husets kllare. Hon kom strax tillbaka med ett krus som sg spnnande ut. - Det vinet ser ut att komma direkt frn Mardokais hemliga vinkllare. Vilken doft och vilken frg. Det ser ut som gjort av rubiner. - Det r ven till fr att smaka p, sa Judith och hllde upp tv bgare. Jag frde andktigt vinbgaren till munnen och njt av den utskta kombinationen av smak och doft. - Vilken smak Judith! Jag mste frga Mardokai var han ftt tag i detta utskta vin. - Han har skert ngra krus fr din rkning, jag skall frga honom. - Alcazzar,hur lnge kommer du egentligen att stanna i Sardes ? Tiderna verkar ju bli oskrare fr var dag. Kan vi inte ka till Babylon
242

eller tminstonde Miletos tillsammans ? - Du har rtt Judit, det brjar dra ihop sig. Cyrus krigshr r p vg mot Sardes och Krsus laddar upp. Han ngrar skert att han hemfrlovade sina styrkor nr han tervnde frn slaget vid Halys. S snart jag har mjligheter ker jag grna med dig Judith, vart du vill ! Men just nu r mina plikter hr i Sardes. - Vad fr plikter ? Du driver ju numera affrer frn Babylon och d frstr jag inte att det skall vara s svrt att ka dit. Ditt uppdrag hr verkar s konstigt och allvarligt. - Ja Judith, det r allvar och jag hoppas att det snart skall vara ver. - Varfr, frresten, vill Cyrus komma t konungen hr i Sardes ? - Han vill skapa ett storrike dr det rder fred och endrkt. - Vad r det fr fred och endrkt att ervra andra riken ? - Ja, sg det Judith. Men han har faktiskt skl fr sitt handlande,ven om det ibland kan vara svrt att frst. Han mste lyckas till fullo
243

fr att kunna uppn sina visioner. Om och nr han lyckas kommer han att skapa ett rike som vrlden hittills aldrig skdat - en rad lydriken med eget styre, som r frhindrade att bekriga varandra. Cyrus menar, att det r grunden fr att vetenskap och teknik skall blomstra och en frutsttning fr handel och ett bttre jordbruk. Han vill drtill sprida kunskap om Zarathustras lra, du har ju studerat den lran Judith. Du vet att den frkunnar att mnniskorna skall vlja det goda och att hlla sig till sanningen..... Nej Judith! Nu lockar du in mig i en predikan, vi skulle ju ut till basarerna! - Du har lrt dig en hel del Alcazzar. Var har du ftt alla dessa insikter ifrn ? - I huvudsak frn Amoces, han har betytt mycket fr mig. Jag brjar frst svra sammanhang bttre. - Vem r Amoces egentligen ? - Han r inte ltt att beskriva. Han har s mnga egenskaper. Nr man ser honom skulle man tro att han r atlet snarare n en mager. Samtidigt som han r en hngiven anhngare
244

av Zarathustra och en duktig prst, r han en hgt betrodd diplomat med stora kunskaper. Han tvekar inte att ge sig i kast med de mest skiftande och krvande uppgifter. Han tnker djupt, ngot av en filosof, jag fr ibland anstrnga mig fr att hnga med. Om man sviker honom tror jag han skulle bli en farlig fiende. Som vn tror jag han r trofast nda in i dden. - Det var inga dliga omdmen du har om din vn. - Tycker du inte om Amoces ? Judith gav mig en forskande blick och svarade undvikande. - Jo Alcazzar, han r skert bra. Jag tycker bara inte om det han har lockat in dig i, vad det nu n r. - Hm... tack fr ett utmrkt vin, nu tycker jag vi gr ut till basarerna. Vrt samtal hade frdrjt den lilla utflykten. Den svaga vintersolen hade redan sjunkit undan bakom hustaken, det hade blivit kallare. Judith verkade nd glad ver vr stund
245

tillsammans ven om mitt hemlighetsmakeri fanns dr emellan oss. Just d ville jag bara glmma alla problem och bekymmer som hopat sig i Sardes.

Hotet
Ismail knde sig orolig och var allmnt irriterad efter mtet med Josia. Det var ju riktigt det Josia hade sagt. Den skada hans och Ismails fretag skulle rka ut fr , om judiska frsamlingens planer skulle komma till Krsus ra, var inget mindre n en katastrof. Josia hade ppekat att bde han och Ismail ntligen efter lng och mdosam bearbetning, hade blivit fornrer till den lydiska hren. Det var sannolikt mycket goda affrer som vntade. Josia hade anklagat Ismail fr att han som rdsmedlem tilltit ett s anmrkningsvrt beslut som detta. Ismail hade frsvarat sig med att han inte var med i lilla rdet och drfr hade begrnsat inflytande. Ismail hade lnge varit med i Josias grupp och tillhrde krnan i sammanslutningen. Gruppen rekryterades bland judar frn Samarien. Den hade ursprungligen bildats fr att tillvarata Samarienttlingarnas intressen mot Jerusalemttlingarna. Gruppen var egentligen inte
247

246

officiell men frsamlingen knde till och accepterade den. Ismail ngrade nu att han hade berttat fr samariterna vad som beslutats i stora rdet. Det visade sig vara flera som ogillade frsamlingens planer p att underhandla med Cyrus representanter. Det var inte bara Josia som krvde handling. Allvarligt menade frslag hade framfrts om att man skulle frska undanrja Cyrus frhandlare , fr att vinna rdrum. Ismail var bekymrad ver resonemangen . Det hade sagts att: Under tiden Cyrus konstaterar att underhandlarna frsvunnit och innan ersttare hunnit fram , skulle det vara mjligt att f beslutet i stora rdet omprvat. Fr att ingen skulle kunna spra underhandlarnas frsvinnande till samariterna skulle vana yrkes-mrdare anlitas. Det skulle se ut som att underhandlarna fallit offer fr vanliga rnare. Ismail hade pressats till att skaffa fram information om vilka frhandlarna var, det skulle bli svrt , hade han sagt , men han skulle frska. Det gick inte att komma ifrn att han
248

var den ende i samaritgruppen som satt med i rdet, och han var den ende som skulle kunna f fram de ndvndiga informationerna. Ismail tyckte inte om att han tvingades agera personligen ,srskilt inte i tveksamma renden, han ville absolut inte riskera sitt anseende i den judiska frsamlingen. Han visste dessutom att han var speciellt ppassad av mnga och srskilt av frsamlingens hgste ledare, Mardokai. -Det finns egentligen bara en utvg , tnkte Ismail. Den utvgen heter Judas Hebron , honom kan jag pressa till medverkan . Jag har hllhake p honom , det borde fungera. Judas Hebron sitter med i lilla rdet och dr mste de ndvndiga informationerna finnas. -Frgan r, tnkte Ismail, kommer Judas Hebron att lmna ut namnen ? P grund av mtets knsliga karaktr hade Mardokai beslutat hlla rdets verlggningar i sitt hem. Som vntat var allas tankar sysselsatta med den stora frgan frn fregende rdsmte. Hade Mardokai ngot nytt
249

att frtlja? Nr skulle frhandlingar kunna pbrjas? Hur skulle det g till att befria Jerusalem? Frgorna hopade sig. Han kunde bara ge vaga besked , bara ett var klart att regelmssiga frhandlingar mste inledas inom kort. Det enda som var knt i rdet var att frhandlarna redan fanns i Sardes, att frhandlingsmandatet skulle uppvisas fr den judiska frsamlingen i Ackmed med en kopia fr Sardes rkning sedermera kontrasignerad av storkonungen sjlv . De flesta frefll tillfreds med dessa knapphndiga besked. En och annan skeptisk kommentar hrdes men inga allvarliga yrkanden om att frsamlingen skulle dra sig ur. Lftet om att ingen skulle behva agera aktivt frrn det visat sig att Cyrus styrkor besegrat Krsus militrt, verkade lugnande . Nyheten om att Babylon slppt Elam och Susa hade ocks lmnat ett starkt intryck. Det tydde p att Babylon fredrog att dra sig tillbaka och man kunde knappast vnta ngon beredvillighet att komma Krsus till undsttning. Ett
250

frgetecken var fortfarande hur Sparta skulle komma att handla. Sparta var i formellt frbund med Krsus , men alla visste att detta frbund var av det lsare slaget. Det lutade drfr t att de flesta i rdet var beredda att satsa p den nya makthavaren frn Parsa. Ismail yttrade sig inte under hela rdsmtet, vilket Mardokai hade noterat med bde frvning och olust. Judas Hebron var fortfarande reserverad infr projektet, men syntes ha accepterat de flestas uppfattning. Under pausen i rdsmtet bjds det p vin och frukt ute i atrium. Det var en kylig kvll, ven fr rstiden. Den stora stockbrasan var tnd och fyrfat fanns utplacerade i pelargngarna , de spred bde vrme och ljus. Judith gick omkring bland husets gster och hll ett ga p tjnstefolkets servering. Nr hon passerade en pelarrad mot atrium hrde hon rster frn ett angrnsande rum. Hon hrde tv personer i ett livligt ordbyte. - Den enes rst knner jag igen, tnkte Judith, trots att den var nstan viskande och
251

verkade upprrd. Jag br kanske g in och hra om de nskar ngot. - Jag varnar dig Judas, hrde hon den andra rsten sga. Hon hejdade sig nr hon var p vg att knacka. Hon uppfattade Judas Hebron, den rst hon knde igen, sga: - Jag tnker gra som jag har sagt, Ismail , och det oavsett vad ni hotar med! Hon vnde sig om fr att g drifrn nr drren ppnades och den oknda rsten sade i strng ton: - Vem r ni ? Judith vnde sig om och sg in i ett par kalla granskande gon. En rysning for lngs hennes ryggrad. I samma stund kom Judas Hebron ut ur rummet och fick syn p henne. - Det r ju Judith, Mardokais dotter! Var hlsad Judith! Trevligt att se dig igen, min vn Ismail och jag har bara haft en liten pratstund, hoppas vi inte har varit alltfr hgljudda. Judith skakade p huvudet och sade: - Nej inte alls, jag rkade bara g frbi . Bda tv upptrdde som om de hade blivit ertappade fr ngot.
252

-Judas Hebron brukar aldrig se frlgen ut, tnkte Judith. Jag verraskade dem tydligen... Herrarna gick ut i atrium och Judith fortsatte vidare fr att sga till om vinet. P vgen tillbaka sttte hon samman med sin far. Hon nmnde fr Mardokai att hon verraskat Judas Hebron i ett upprrt samtal med en herre som heter Ismail , de verkade bda som om de blivit obehagligt ertappade. Mardokai rynkade pannan och frgade. -Hrde du vad dom sa ? - Nej jag hrde bara att den som kallas Ismail sa att han varnade Judas Hebron fr ngot och att Judas Hebron svarade att han skulle gra som han hade tnkt oavsett vad dom hotade honom med. - Judas Hebron borde jag kunna lita p , men kan jag det med Ismail ? mumlade Mardokai. - Vad sa du Far ? frgade Judith . - Ingenting, jag bara tnkte hgt, sade Mardokai, och hastade vidare.
253

Efter pausen fortsatte verlggningarna med stora rdet . Mardokai avslutade diskussionen kring Cyrusfrgan och undrade om ngon hade ngot att tillgga. D begrde Ismail att f tala fr frsta gngen under mtet. Han ville att rdet skulle ge lilla rdet ett uppdrag omgende, han sade: - Jag r av den sikten att hela detta fretag r frenat med stora risker. Jag freslr drfr att lilla rdet ges i uppdrag att omedelbart pbrja underhandlingar. Dessa skall syfta till att klargra om det verkligen r frenat med vra intressen att fullflja beslutet. Jag vill ppeka att frhandlingarna br ske med alla medlemmarna i lilla rdet samlade. Mardokai uppfattade Ismails inlgg och yrkande som ett dolt misstroende mot honom sjlv. Indirekt underknde Ismail att frhandlingarna skulle drivas av Mardokai och ngon mer utsedd av lilla rdet, vilket hade varit naturligt . - Ismail r sig lik och missar inget tillflle att ge mig ett stick, tnkte Mardokai.
254

Instlld teater
Artacherches (Alcazzar), strateg:

Jag hade ftt besked frn Mardokai, att den judiska frsamlingens stora rd, givit dess lilla rd i uppdrag att starta frhandlingarna . Han bad mig tala med Amoces om, nr det var mjligt att komma igng med verlggningar. Mardokai hade sagt, att han hade bekymmer med ett par av rdsmedlemmarna, och att det drfr var av vikt, att de kunde starta s fort som mjligt. Nr jag framfrde Mardokais nskeml till Amoces, verkade han ltt irriterad ver brdskan , men sa att han frstod Mardokais situation. Amoces bad mig snarast komma ver till templet fr att dryfta lget. Jag lovade vara dr fre tredje dagvkten. En knsla av obehag hade smugit sig p, en knsla som s ltt infinner sig nr man inte riktigt behrskar situationen. Jag viftade bort obehaget med att intala
255

mig sjlv att n s lnge borde vi g skra. - Hur skall jag nu bete mig? tnkte jag. Jag har ju bestmt med Judith att g p den nya teatern i kvll. Det kan bli knsligt, Judith har inte helt kommit ver sin besvikelse. Kommer hon att frst att jag mste trffa Amoces och att det r viktigt? Vad kan jag sga henne s att hon frstr utan att avslja vrt hemliga uppdrag? Att inte f sga precis som det r, inte ens till Judith, knns kluvet och plgsamt. Teatern skulle ge ngot srdeles spnnande med en grupp frn Ephesos, och jag hade lyckats skaffa platser. Jag kunde ju inte sga henne att hennes egen far var orsak till att jag tvingades svika henne. Inte heller att min stllning krvde att jag infann mig till verlggningar med Amoces i stllet fr att g ut med henne. Hon skulle nog ha svrt att acceptera mina frklaringar srskilt nr jag inte kunde frklara fr henne hur det egentligen hngde ihop. Jag frskte lsa dilemmat med att ska upp Judith innan mtet med Amoces.
256

- Kommer du redan, sa Judith glatt, nr hon fick se mig. - Ja , jag r tidig fr att jag mste f tala med dig om kvllens teaterfrestllning. - Den r vl inte instlld ? -Nej, den r inte instlld, men jag kan inte g p kvllens frestllning. Jag r ledsen Judith, jag mste ha ett mte i Ormuzdtemplet i kvll. - Vi har ju bestmt att g, varfr kunde du inte ta det mtet en annan tid ? - Jag kunde tyvrr inte det Judith, det r ett mycket viktigt mte. -Det gr ingenting, jag har s mycket annat att gra. Det r klart att du mste skta dina mten, replikerade Judith. En besvikelsens slja drog ver Judiths ansikte och hon fick mig att knna mig som en bortkommen tlp. Det fanns inget mer att sga varfr jag bugade mig och hoppades att Judith skulle frst min belgenhet. Jag bad om en hlsning till Mardokai och lmnade skamsen Judiths hem. Jag behvde frisk luft och tog drfr den lnga promenadvgen till Ormuzdtemplet.
257

Nr jag anlnde till templet var jag vntad och frdes omedelbart till Amoces. Han hlsade mig vnligt men verkade tankspridd och intvnd. Det var inte likt honom. -Du frstr Alcazzar, det r ngonting i det hr som jag inte fr att stmma. Egentligen r det vi som skall vara angelgna om att frhandlingarna startar tidigt, vi har allt att vinna p detta. Men motparten, den judiska frsamlingen, har s vitt jag kan se allt att vinna p en frdrjning. - Varfr d? frgade jag. -Jo, frstr du, den judiska frsamlingen tar risker nr de gr en verenskommelse med oss. Ju nrmare vi kommer det avgrande militra slaget ju kortare tid behver de ta den risken. Vi fr vr del vill binda dem vid ett engagemang s tidigt som mjligt s att de inte hinner ngra sig. Det r drfr jag r s frbryllad ver Mardokais brdska. Men det lnar sig fga att grubbla. Vi fr lgga upp en frhandlingsstrategi p de villkor som freligger och hoppas sedan f en naturlig fr258

klaring till Mardokais hllning. - Jag tror, Amoces, att det r en speciell grupp i deras frsamling som stller till problem och att detta kan vara en del av frklaringen. Jag vet att Mardokai har bekymmer med en grupp som kallar sig Samariterna. - Jag r tacksam fr dina speciella relationer till ledningen fr den judiska frsamlingen. Lt oss ta vara p mjligheterna och vara medvetna om att det ocks kan innebra vissa risker. Jag ville inte frga vad han menade, fr jag hade en knsla av att han inte bara syftade p mina relationer till Mardokai. - Amoces, sade jag, vilket mandat har vi egentligen, jag menar mer preciserat, vid de kommande frhandlingarna? Har storkonungen verkligen gett oss fritt utrymme eller har vi ramar, som jag inte knner . - Jag skulle kunna uttrycka det s hr. Vi har fullstndigt mandat att frhandla fram ett resultat som gr att Sardes kan tas utan strid. - Men, det r ju ett totalt frtroende fr oss
259

som frhandlare och som innebr ptagliga frdelar, men ocks risker, risker fr oss om det skulle visa sig att vi strcker oss fr lngt. - Ja Alcazzar, det r drfr som jag valt dig som medfrhandlare. Nu freslr jag att vi gr igenom lget och blir verens om upplggningen. - Det r kanske dags fr det, genmlde jag. - Det r helt klart att du Alcazzar har kommit lngst i bearbetningen. Jag har bara kommit till brjan av ett frsk att nysta upp frhllandena inom templen. De har tydligen frbindelser med varandra som kan innebra avsevrd hjlp, men samtidigt mhnda ocks fllor. Jag uppfattar situationen s, att den judiska frsamlingen r beredd p realfrhandlingar om villkoren fr en medverkan . Hur ser du p detta ? - Jag tror det r korrekt tolkat. Jag har tecken som tyder p att Mardokai ftt klartecken frn Babylon. Han verkar inte lika irriterad som frut och hela familjen har blivit lugnare. Han har tydligen ftt med sig de inflytelserika i frsamlingen, men jag kan hra p honom att
260

han fortfarande r osker p ngra, srskilt Samariterna. - Det r mycket intressant Alcazzar . Jag tror nmligen inte att frsamlingen i Sardes skulle ha tagit ett sdant beslut utan medgivande frn centrala rdet i Babylon. Just nu har vi tv saker att erbjuda den judiska frsamlingen i Sardes. Fr det frsta, nr Krsus hrstyrkor vl r besegrade, s erbjuder vi ett oplundrat och oskadat Sardes i utbyte mot hjlp att komma in i staden, inklusive Citadellet frsts. Drtill kan vi erbjuda favrer fr den judiska frsamlingens medlemmar att driva kpenskap. Frst p sikt kan vi lova Jerusalems befrielse och finansiell hjlp med templets teruppbyggnad. - Jag r sker p, inskt jag, att det frra kommer att avgra viljan till medverkan och det senare hjlpa ngra att frsona sig med sina dliga samveten. - Tror du Alcazzar, att en del i frsamlingen kommer att knna det som ett svek infr den laglige konungen? - Ja jag tror det blir en oundviklig fljd fr
261

ngra. Men jag tror ocks att lojaliteten mot Jerusalem kommer att vga tyngre. Vad svarar vi frresten p frgan, hur vi tnkt klara Jerusalems befrielse? - Om vi skall flja de instruktioner vi nu har, svarade Amoces, r svaret, att Cyrus p ett eller annat stt kommer att tvinga Babylon att slppa sina besittningar utefter Nordhavets kuster. Det stt, som han nu har anvnt, fr att tvinga Babylon att slppa kontrollen ver Elam, kan ju glla som mnster. - Tror du sjlv p detta? Jag menar att det skulle g utan att sjlva Babylon och hela krnriket fr den delen ervras frst? - Uppriktigt sagt Alcazzar, s tror jag att storkonungen har tnkt att betvinga sjlva Babylon. Jag har en knsla av att vrt uppdrag i Sardes bara r en brjan. Det r inte osannolikt att du framver kommer att ha nytta av dina kunskaper om Babylon. Du har ju tillbringat dina studier dr. Du knner Babylon inifrn, drtill har din far konstruerat vitala delar av stadens frsvarsverk. - Vill du drmed mena att vrt nsta upp262

drag skulle glla sjlva Babylon ? undrade jag. - Det har jag inte sagt, svarade Amoces . Det r bara en tnkbar utveckling. - Om det skulle visa sig, att dina kontakter med magerna i de olika templen, inte leder till resultat, kan du d tnka dig, att vi frsker fullflja vrt uppdrag med hjlp av enbart den judiska frsamlingen? - Ja, svarade Amoces, jag tror att det r tillrckligt om jag lyckas neutralisera ngra grupper eller tminstone prsterskapet vid Artemistemplet. De som har frbindelser och kan utveckla aktiva insatser r frmst den judiska frsamlingen, drefter Artemistemplets prster. Du nmnde samariterna som en avvikande grupp i den judiska frsamlingen, vad vet du om dem? - De finns i den judiska rrelsen bde hr i staden och i Babylon. De hrstammar i huvudsak frn Samarien och hamnade som fngar i Assyrien fr etthundrasjuttiofem r sedan. De har kvar sina drmmar om det terupprttade Israel och deras frestllningar sammanfaller inte helt med de judar som bort263

frdes frn Jerusalem fr femtio r sedan. De flesta judiska frsamlingar utanfr Juden har en grupp samariter som mer eller mindre hller ihop. Hur frhllandena r hr i Sardes vet jag ej med skerhet. Jag skall frska ta reda p mer om den saken genom Mardokai. -Det vore bra, jag har en knsla av att vi har nytta av att veta mer om hur relationerna ter sig . - Jag lovar att ta reda p s mycket som mjligt. - Nr det gller frgan om hur vra styrkor skall ta sig in i staden, s verlmnar jag detta helt t dig Alcazzar. Jag kan fr litet i sdana frgor. - Jag kan gra upp en plan tillsammans med ngon lokalt kunnig person som d lmpligen Mardokai fr utse. Vi mste ju vara verens med frsamlingen om sttet att genomfra planerna. Jag har en annan frga dr jag vill hra din uppfattning Amoces. - Jaha ? - Det gller karavantrafiken mellan Susa och
264

Sardes, den kan ju vntas bli bde skrare och mer omfattande sedan Cyrus tagit ver. Tror du vi vgar locka med favrer fr dem som vill samarbeta med oss jag menar som en extra krydda ? - Jag hller med om att detta kan vara gngbart, sade Amoces. Det r ytterligare en sak som blir viktig nu och det r vr skerhet. Nu vet mnga personer att det finns underhandlare hr, det drjer kanske inte s lnge frrn flera ocks vet vilka underhandlarna r. Detta r frenat med risker. Jag freslr att du flyttar in i templet med din tjnare, helst redan under morgondagen. Hr r vi skrare n ute i staden. - Kan vi helt lita p vra tjnare ? - Ja det tror jag vi kan, de br vara plitliga . De har ocks sina speciella frdelar, eftersom de r skolade i de sterlndska greppen, om det skulle komma till handgripligheter. Ja du kan ju sjlv en hel del om detta - har jag frsttt. - Det ger nog sin riktighet. - r du sjlv kunnig i dessa grepp Amoces? undrade jag nyfiket. Du r ju atletiskt byggd och du rr dig smidigt. Du r inte ngon typisk
265

Mager precis. Amoces skrattade och mumlade ngot om att han vl inte var helt okunnig. Vi hade nu brjat vdra faror, i synnerhet Amoces hade blivit frsiktigare. Jag fljde hans rd och flyttade ver till templet. Vi lt mitt rum p vrdshuset st kvar fr eventuella framtida behov. Templets bostder var sm och enkelt inredda men saknade inga av de bekvmligheter vi var vana vid. Jag hade ftt mitt rum mitt emot Amoces p andra sidan mittgngen. Jag tror han hade arrangerat detta fr att vi skulle kunna ha uppsikt ver varandra. Amoces hade bett mig framfra till Mardokai att vi nskade frhandla p hemlig plats och att vi sjlva ville vlja den platsen . Vidare att vi nskade att deras lilla rd utsg tv personer att fra frhandlingarna . Vi frutsatte att den ene av dessa frhandlare var Mardokai sjlv. Amoces bad mig samtidigt se till att jag gjorde upp ett par affrer mellan mitt Babylonfretag och Mardokais handelshus. Endast Mardokais familj knde till vem jag var, inte ens Mardokais nrmaste tjnare
266

visste annat n att jag var en gstande kpman frn Babylon. Officiellt bodde jag kvar p vrdshuset under min vistelse i Sardes, vilket var en extra frsiktighetstgrd. * Ett rykte hade spritt sig i staden att den mediska hren var p uppmarsch vid grnsfloden Halys. Krsus hade i all hast snt ivg en frstyrka fr att hindra eventuella mediska frtrupper att ta sig ver floden Sangarios. Alla visste att den Lydiska hren var upplst fr vintern och att det bara fanns en del fasta frband kvar i vinterkvarteret utanfr Sardes. Hela kavalleriet , som var krnan i den lydiska hren hade hemfrlovats. Det pstods att Krsus nd var lugn. Cyrus hr skulle hejdas redan vid Gordion, dr han hade en av Lydiens starkaste bastioner. Cyrus hr skulle drtill f en mdosam vintermarsch ver de frygiska bergen och floderna med mnga frluster och svrigheter med sin tross. Bara att klara hstarnas foder skulle vlla stora problem och frsvra hrens framryckning. Under tiden vntade sig Krsus omfattande
267

hjlptrupper frn sina allierade bde i Memfis ,Babylon och frn Sparta. Hrtill hade han satt igng en omfattande rekrytering av fotfolk och kallat in sitt kavalleri. Sanningen i dessa rykten bekrftades av att gatorna och vinstugorna uppvisade en glesnande skara dlingar, de hade ftt annat n njen att tnka p. Den senast anlnda karavanen hade informationer med sig om att en hr p minst 120.000 man hade samlats i trakterna kring Pteria p andra sidan Halys. Det sades ocks, att en stor medisk frtrupp kpt upp stora mngder foder som lagts upp i frrd. Frhandlingar om att hlla marketenteri fr Cyrus hr hade enligt karavanfolket skett p flera platser lngs Kungsleden. Efter mitt samtal med Amoces skte jag upp Mardokai i hans handelshus. Genast efter min anmlan blev jag inslppt till honom. Han tog mig med in i ett rum , dr vi kunde samtala utan skrivare eller andra lysssnare. Han meddelade sin tjnare att han ville vara ostrd. Vi diskuterade igenom lmpligheten av att gra
268

ngra affrer mellan handelshusen. Vi blev verens om att Egibi & Sner skulle kpa ett parti Alun frn nstkommande last, samt att vi skulle skriva kontrakt p att Egibi & Sner hade rtt att slja Alun i Hellas fr Opis & Sners rkning. Mardokai tyckte det var en utmrkt id att d fra med sig Hellas fina olivolja och vin p returen. Jag la mrke till att Mardokai var otlig. Han, liksom jag, ville diskutera vrt verkliga problem. Men det var ocks viktigt att vi upprtthll vr affrsfasad. Mardokai kallade drfr in sina skrivare och bad dem nedteckna vra verenskommelser och formulera kontrakten. Nr vi ter blivit ensamma var det dags att nalkas mitt egentliga rende. Med tanke p riskerna frklarade jag fr Mardokai att vi, Magern och jag, fredrog att upptrda med strsta frsiktighet. - Hur stor bedmer du risken fr att de hemliga frhandlingarna kan n Krsus ra?. -Riskerna fr att vra frhandlingar skall n den lydiske konungens ra r ytterst sm, genmlde Mardokai. Dremot har vi en grupp i frsamlingen, samariterna, som kan stlla till
269

med problem, jag tror jag har nmnt det tidigare fr dig ? - Vilka problem tror du att samariterna kan stlla till med ? - Det kan jag inte svara p, sade Mardokai . Samariterna r oberkneliga. I stora rdet, dr de r representerade, har de framfrt avslag p underhandlingsinviten frn Cyrus, men inte frklarat varfr. De kan frska sabotera frhandlingarna p ngot stt men knappast g till den lydiske konungen. De skulle i s fall gra sig fullstndigt omjliga i den judiska gemenskapen. Den risken kommer de ej att ta. Mardokai sade sig ha en knsla av att det skulle vara bra att hlla frhandlingarna inom en mycket snv krets, men nu hade stora rdet mer eller mindre p grund av Ismail gett samtliga i lilla rdet i uppdrag att driva frhandlingarna. - Det r frvisso bara Ismail som har framfrt kravet, s mhnda gr det att hitta en bttre lsning med bibehllen respekt fr stora rdet. - Kanske en lsning skulle kunna vara, att Amoces och jag , som en part i frhandling270

arna, stller krav p att frsamlingen ocks utser tv man. Motiveringen kan vara att vi vill underhandla med samma antal representanter som vi utgr, frn Cyrus sida. Vi kan dessutom stlla krav p att vr identitet endast fr bli knd av dessa tv frhandlare. Skulle en sdan upplggning kunna fungera fr din del Mardokai ? - Ja , Alcazzar, det r faktiskt vrt ett frsk, det borde g bra! - Lt oss utg ifrn att tv blir utsedda frn Ert lilla rd. Vi rknar med att du blir den ene och vem blir i s fall den andre? - Jag tror det gr att ordna p ett bra stt. Att jag blir den ena kan vi nog rkna med, sedan kan jag frbereda valet av den andre representanten. Det mste bli ngon av de fullstndigt plitliga. - Det r en sak till jag skulle vilja be dig om Mardokai. Det r heller ingen ltt frga, men en frga som kommer att vga tungt i de fortsatta frhandlingarna. Storkonungen skulle stta stort vrde p att f veta om Babylon har planer p att undstta Krsus med hjlptrupper och i s fall med hur
271

stora. Det r ju knt att flera av de judiska frsamlingsmedlemmarna har viktiga poster i den Babyloniska frvaltningen och som kan vntas ha ingende kunskaper i dessa ting. Vi skulle stta stort vrde p att f veta vad som planeras och vi tror att du kan skaffa denna information. - Frmodligen, genmlde Mardokai , men jag vill ppeka att det ankommer helt p frsamlingen i Babylon att avgra om det r i vrt intresse att lmna ut sdana uppgifter. -Kiliarken har bett mig framfra , att Storkonungen r beredd att lmna srskilda utfstelser betrffande Jerusalem i utbyte mot informationer i denna frga. - Vad hnder om vi vgrar lmna information ? - S vitt jag frstr, genmlde jag , hnder ingenting annat n att en del av de garantier som gller Jerusalem uteblir. - Vad skulle dessa garantier glla, undrade Mardokai . - Omfattningen av Templets teruppbyggnad, men det r givetvis en frhandlingsfrga mellan er representant i Babylon och Kiliarken.
272

Artemistemplet
Amoces hade bett trdgrdsmstaren i Ormuzdtemplet gra en frfrgan hos sin kollega i Artemistemplet om denne kunde visa honom runt i Artemistemplets trdgrdar. Trdgrdsmstaren fann Amoces i den bortre tempelhallen. Han berttadeatt Artemistemplets trdgrdsmstare hade blivit frtjust ver att f visa sin anlggning fr en av Ormuzdtemplets mager. De var vlkomna nrhelst det passade. Amoces var intresserad av trdgrdsodling och kunde en hel del i dessa ting, men nu var det inte i frsta hand detta intresse han tnkte odla vid konfrontationen med Artemistemplets trdgrdsmstare. Hans frmsta ml var att frska utrna om det fanns missnje i templen och om sdant eventuellt kunde kanaliseras i politisk mening. Kanske till och med vara en grund fr samarbete, till lften om nyordning i hndelse av en ny politisk maktfaktor. Amoces tyckte sjlv att han var lngt frn mlet, men han mste g frsiktigt tillvga. Han
273

hade ingen annan mjlig grupp n prsterskapet i templen att bearbeta. Kontakten med den judiska frsamlingen sktte Alcazzar med den ran, men han tyckte inte riktigt om att Alcazzar hade speciella relationer till ledarens dotter. Han var visserligen medveten om att det vens innebar mjligheter, men han var rdd fr att riskerna nog vervgde. Det frefll emellertid inte vara ngot att gra t saken just nu. Han avbrts i sina tankar av trdgrds-mstaren som glatt meddelade att de redan nsta dag var vlkomna till en visning av artemistemplets trdgrdar, om detta passade Magern. Han tackade ja till frslaget. Artemistemplets trdgrdsmstare visade sig vara en ppen, vnlig och frekommande man, som visade denna dmjuka form av skerhet, som den verkligt kunnige inom sitt omrde kan kosta p sig. Efter ett stndigt experimenterande sade han sig aldrig riktigt veta var naturen drog sina grnser och hade inga givna lsningar p trdgrdsodlingens problem. Han
274

hade mycket intressant att frtlja och verkade uppriktigt glad ver att f visa runt . Det tog lng tid fr Amoces att leda in samtalet p frgor om planering , utbyggnad , underhll och sdant som kunde belysa den ekonomiska situationen. Trdgrdsmstaren uttryckte sig frst frsiktigt - Det ni har gjort hr och det ni planerar r frnmligt, sade Amoces. Det glder mig att ni inte drabbats av inskrnkningar, som de flesta rkar ut fr i vra tider. - Alla i templet fr frvisso nu ocks knna av ekonomiska nedskrningar och minska sina kostnader, sade trdgrdsmstaren. Templets traditionella inkomster har tyvrr minskat. Huvudorsaken drtill r att jordgarna numera r s hrt beskattade att deras gvor till templen avtagit. Konungens skattkammare har ocks blivit snlare med anslagen. Hr gav trdgrdsmstaren uttryck fr en tydlig irritation i den annars s blida rsten.Han fortsatte: - Det har sagts att allt strre kostnader lggs ner p frmmande tempel, srskilt i Ephesos,
275

och p frikostiga gvor till Delfi. Det sgs ocks , men det frstr jag mig inte p, att konungens guldmyntprgling har minskat templets inkomster. - Detta var vrdefull information! Vid nsta besk mste jag ordna s att jag fr tala med ngon av magerna som str versteprsten nra, tnkte Magern. Att frga efter versteprsten nu skulle vcka ondigt uppseende. Detta fr vnta till ett senare tillflle, kanske nr det blir dags att sondera Artemistemplets uppfattning om ett Anahita-tempel i Sardes. Storkonungen hade vid flera tillfllen antytt att han skulle uppskatta att f etablera ytterligare ett tempel i Sardes. Storkonungen var angelgen om att Zarathustras lra spreds vidare vsterut. Denna strvan skulle avsevrt underlttas av att Artemistemplets prsterskap stllde sig, om inte positiva , s tminstone neutrala. Han hade inte upplevt dem som fientligt instllda till Ormuzdtemplet. P vg tillbaka till Ormuzdtemplet tog
276

Amoces och trdgrdsmstaren stora vgen utefter floden in mot sdra stadsporten. Utefter dalgngen p andra sidan floden kunde de se stora grupper legosoldater rra sig, frmodligen nyrekryterade hopliter. Det brjade bli trngt runt stadens torg nr dessa horder av nya krigare kom innanfr stadsmurarna fr att frlusta sig. Litet lngre fram nra flodbanken syntes de bermda guldraffinaderierna, det var ett vl bevakat omrde omgivet av hga murar. Ryktet sade att smltdeglarna gick fr hgtryck, efterfrgan p prglade guld och silvermynt hade kat srskilt under det senaste ret. Amoces kom att tnka p att den inkomstbringande myntprglingen helt och hllet gr till palatsadministrationen. Detta nya betalningsmedel mste drfr innebra ett stort avbrck i templens inkomster. Det var vl knt att templen hade stora inkomster som clearingkontor fr kpmnnens utlandsaffrer. En verksamhet som nu efter hand vertagits av guldmynten, ett nytt bde billigare och bekvmare betalnings - medel som drtill gjorde det lttare att jmfra priser och villkor p samma
277

vara i olika regioner. Palatsstyret betjnade hrigenom handelshusen , som gladde sig t att inte lngre var lika beroende av templen. Detta var i sanning frhllanden som han skulle kunna ha nytta av framver. I varje fall mste det vara en klla till missnje bland Artemistemplets ledande prster. Amoces hade nu tv viktiga anledningar fr magerna i Artemistemplet att vdra missnje. Frst och frmst sjunkande inkomster p grund av palatsets myntprgling och s drtill de minskande bidragen frn samma palatsstyre, p grund av genersa gvor till frmmande tempel, inte minst till det i Ephesos. Hrtill kom det som var svrare att angripa , men som ndock var ett faktum, jordgarnas frsmrade frmga att sknka gvor till templen p grund av de hga tributerna till konungen. Nu hade han ntligen bra utgngspunkter, det gllde bara att kasta trningarna rtt. Det hr var som i spel, konsten att f upp

rtt kombination. Skillnaden bestod i att det inte skulle rcka att lgga ngra av Krsus guldmynt i potten, fr hans och Alcazzars del gllde det livet som insats.

278

279

Guldraffinaderiet
Artacerches (Alsazzar), strateg:

- N Alcazzar, r ni beredda att stta igng , frgade Mardokai . - Har ni redan utsett frhandlare ? Undrade jag . - Ja , det gick s som vi nskade, trots en del krumbukter frn Judas Hebron. Det blir jag sjlv tillsammans med Aron Iscariot som kommer att driva frhandlingarna. De vriga gick med p att vi inte avsljar er identitet. Det var bara Judas Hebron som tyckte att samtliga i lilla rdet skulle f trffa motpartens frhandlare fr att skaffa sig en uppfattning om vilka ni var. Jag frklarade att ni hade stllt andra villkor och Judas Hebron var d tvungen att ge med sig. - Amoces och jag r beredda att genast stta igng med frhandlingar. Vi kan meddela tid och plats senast under morgondagen. - Det r utmrkt, frklarade Mardokai, jag
280

hoppas att vi kan n fruktbara resultat fr bdaparter. Varje gng jag passerade guldraffinaderiet nere vid Pactolusdalen kade min nyfikenhet ver vad som kunde dlja sig bakom de hga murarna. Jag hade tidigare frgat Mardokai om han kunde ordna en visning av guldraffinaderierna. Mardokai knde guldmstaren i det strsta smlteriet, han hade nu lyckats f tillstnd att gra ett besk med mig, trots att besk i princip var frbjudet , srskilt fr frmlingar. Mardokai freslog att vi skulle passa p innan man ngrade sig . Han freslog att vi skulle frdas dit ut redan under dagen, jag var inte sen att acceptera frslaget. Vi tog den stora vgen vid norra porten, den som vetter mot Hermosdalen. Dr vgen sedan svnger mot sder utbreder sig ett ppet flt p andra sidan floden. Hr hade jag turen att f beskda en stor militr vning . Fr mig som strateg var det intressant att kunna flja upplggningen av den taktiska vningen. Jag
281

blev imponerad av det lydiska kavalleriets skicklighet srskilt nr de vade snabba omgrupperingar. Deras ryttare och hstar kunde sitt omrde! Fotfolket var jag dremot mindre imponerad av, de frefll ocks vara alltfr tungt bevpnade med klumpiga harnesk och benskenor i brons och s dessa tunga hjlmar. De skulle inte f det ltt mot vra hopliter som var utrustade med smidiga benskenor och harnesk i lder, vilket gjorde dem verlgsna i rrlighet. Jag kunde ocks av vningen uppfatta att slagordningen var den gamla med blandat kavalleri och fotsoldater i enheterna. Detta var intressant fr mig att veta. Vr nya effektiva slagordning hade tydligen inte trngt fram till lydierna. Egentligen hade jag velat se mer, men av hnsyn till Mardokai fortsatte vi vr frd mot guldverkstderna. Nu skulle jag ntligen f se vad som fanns bakom de hga murarna . Mardokai var hgt ansedd i staden och mottagandet var drefter. Guldmstaren tog sjlv emot oss vid porten s snart han ftt vetskap om vr ankomst.
282

Redan p vg ut mot smlteriet brjade han sin livfulla berttelse om hur de klarade att skilja guldet frn silvret i den elektronmetall som utgr rvaran. Rvaran kom frn vaskad guldsand tagen mestadels i den nrliggande Pactolusfloden. Guldsanden innehll ngot mindre n hlften silver. Smlteriets uppgift var dels att i en frsta process, skilja elektronmetallen frn froreningar, dels i en andra process skilja guldet frn silvret. Guldmstaren frde oss in i smltverkstaden.. Vi kom in till en muromgrdad plan golvyta belagd med tjocka keramikplattor. I golvet fanns flera halvklotformiga frdjupningar av en halv fots diameter. Under ett tak p ena gaveln fanns fyra ugnar uppmurade i rad. Mitt emot vid andra gaveln ocks under tak arbetade man ut sm metallstycken med slggor. Till hger om entren fanns ett offeraltare till den lydiska gudinnan Kyfafa i sllskap med fyra lejon. Det var mycket folk i rrelse, bara i smlteriet kunde jag rkna till ett tjugotal man i arbete. - Mycket intressant, sade jag, hur gr det hr till?
283

- Det krvs flera processer, sa guldmstaren, den tvttade och torkade guldsanden lggs i en av urgrpningarna i golvet. Dessa har frst fodrats med benaska fr att den smlta metallen lttare skall kunna lossna. Guldmstaren pekade p en frdjupning i golvet. - Guldsanden blandas med tenn och trkol, gldande trkol tillfres och luft blses in med hjlp av tv blsblgar kopplade till keramikrr som frs in bland trkolen. Lufttillfrseln r vr egen uppfinning, materialet mste tla hg temperatur s det tog litet tid innan vi frstod hur det skulle g till. Det fungerar s att tennet smlter frst och tar med sig froreningarna till ytan dr det kan skummas av. Den smlta metallen ligger kvar p botten och kan lossas fr sig. Metallen bestr nu av elektron, om vi vill ha rent guld s fortstter vi processen med att skilja silvret frn guldet! Den processen sker i de fyra ugnarna dr borta p gaveln. Han pekade mot ugnarna dr ett par man var i frd med att placera en grov lerkruka i en av ugnarna.
284

- Det gr till s att elektronmetallen plattas ut till tunna band hr vid hammarstdet, drefter varvas banden ner i en lerkruka, som tl hg vrme. Mellan varven av elektronband lgger vi in tegelkross och salt. Vi smlter sedan detta i ugnarna under hg temperatur. Silvret frenar sig med saltet och vi fr ut rent guld. Guldet hamrar vi sedan rent frn tegelkross eller smlter om det. Det frdiga guldet gr sedan hrifrn till myntprglingen. ven i denna process var svrigheten att n tillrck ligt hg temperatur i krukorna. Det klarade vi ven hr med vr speciella teknik att pumpa in luft. - Gr allt guldet hrifrn till myntprgling, frgade jag. - Ja, numera gr det dit frn alla smlterierna vid Pactolus. - Kan ni ocks ta vara p silvret, frgade Mardokai. - Ja, det gr bra, men det gr vi inte hr.

285

Guldmstaren ursktade sig och sade: - Jag mste tyvrr lmna er en stund fr nu nrmar sig tiden fr en knslig process som jag mste vervaka. Ni kan se er omkring under tiden. - Vi skall inte uppehlla er mer, sade Mardokai, jag frstr att ni har mnga plikter att skta. Vi ber att f tacka fr en mycket intressant visning. Jag hoppas vi fr tillflle att terglda er gstfrihet. Detta var verkligen en upplevelse, sa jag till Mardokai, nr vi lmnat smlteriet. Egentligen hade jag velat stanna kvar en stund till, men det fanns ingen mjlighet till detta sedan Mardokai tackat fr oss. - Ja, jag har heller inte sett detta frut,sade Mardokai. Tack skall du ha Alcazzar, fr att du sg till att jag kom hit. Jag r mycket imponerad. Kom s ker vi hem till mig och fr oss ngot att ta. Du mste vara hungrig efter det hr besket. Nr vi kom hem till Mardokai vntade Judith p oss, nybadad och vacker i en klde286

drkt av glnsande sterlndskt tyg. Det var ingen verdrift att kldmakarna i Sardes rknades till de ledande i vrlden och Judith visste var de bsta fanns. - Jag trodde inte ni skulle komma hem i tid, utbrast hon s fort hon ftt syn p oss. Det mste ha varit spnnande att f se guldraffinaderiet innanfr murarna, jag hoppas att du berttar fr mig vad du sett nr jag nu inte fick flja med. - Naturligtvis kommer jag att bertta om allt vi ftt se, det var ju synd att du inte fick vara med, men du vet ju varfr vi inte vgade komma fler n vi anmlt.. Raffinaderiet hade s fullstndigt tagit min uppmrksamhet att jag hll p att frlora all tid att frbereda mig infr kvllens begivenheter. Judith vntade nu otligt p att jag skulle bli frdig. Jag rddade situationen genom att snda min tjnare i ilfart efter mina festklder. Under tiden kunde jag ta ett uppfriskande bad och drtill hinna med den mltid som Mardokai freslagit.
287

Vi var bjudna till fest hos Judiths vnner, de var fr mig nya bekantskaper. Festen skulle hllas i den del av kungliga palatset som hade en officiell prgel och som lg i delen nedanfr citadellet. Det var frsta gngen jag satte min fot innanfr palatsets murar. Jag mste erknna att det inte kndes riktigt skert, men nr jag upptckte att det betraktades som hgst naturligt att en affrsvn till Mardokai gstade palatsets gemak tillsammans med hans dotter, s kndes det betydligt lugnare. Vi anlnde till palatsporten i Mardokais paradvagn. Han hade insisterat att vi skulle anvnda den vackra vagnen nr vi nd skulle p fest till palatset. Hrifrn verkade klippan ovanfr palatset med citadellets frsvarsverk, enormt hg och brant, den sg helt ointaglig ut. Vid de kommande frhandlingarna skulle jag begra fullstndiga kartor ver Akropolisklippans frsvarsverk med alla tunnlar och gngar som frband de olika omrdena. Hur mnga krigare kunde rymmas hr innanfr frskans288

ningarna egentligen? Ngra tusen, ja, men knappast tjugotusen, som det hade sagts, men en ansenlig styrka var det skert. Vi slpptes in genom yttre porten och palatsets fasad lg framfr oss p andra sidan den stensatta frgrden. S hr p nra hll verkade palatsfasaden enklare n den sg ut p lngt hll. Jag hade vntat mig mer imponerande marmorfasader n de enkla putsade murblock som mtte mitt ga. Med tanke p Krsus rykte som en mkta rik konung, visade de en verraskande enkelhet. De enkla vitputsade vggarna gav ett mktigare intryck p hll n s hr nra inp. Vi passerade en tung bronsport och steg in i en stor avlng sal som inte behvde skmmas fr sig i prakt. Marmorkolonnerna p bda sidor brt effekt-fullt mot de vitputsade vggarna. Kolonnerna, med sina vackra rosettornament, var av omissknnligt ioniskt ursprung. En mktig harmonisk sknhet, prglad av fullndning i sina detaljer, av proportionerna och av ljusets spel ver ytorna. I kortndan tronade gudinnan Cybele med ett lejon i famnen. P hennes bda sidor ledde en marmor trappa upp till
289

en balustrad med en hg port till andra delar av palatset. Taket hade ett vackert mosaikmnster i vitt och svart med inslag av en svagt gul och orangerd ton. Golvet var av marmor i ett ovanligt geometriskt mnster. Varje lngsida hade tv nischer, i var och en av nischerna fanns de fyra stora Ioniska bildhuggarnas verk representerade. Det var formfullndat och harmoniskt. Vrden bjd p rikligt med vin och trots rstiden fanns allehanda frukter. Vi befann oss i en vrldsstad, det mrktes p allt,inte minst p damernas kldedrkter, man kte grna till Sardes fr att se och skaffa det senaste. Salen var fylld av gster i festklder. Mnga yngre lydiska dlingar hade tagit ledigt frn kavalleriets mdor. Det rdde spnning i luften och ngot speciellt hade utlovats. Under kvllen spreds ett rykte att Terpander skulle upptrda. Den bermde Ioniske diktaren skulle sjunga egna stycken till ackompanjemang av sin lyra, fr frsta gngen i
290

Sardes. Han skulle kanske, sades det , spela p sin nyuppfunna sjustrngade Kithara. Judith trivdes i detta sllskap , hon flt omkring som en drottning , skojade och konverserade med alla. Hon var mycket kunnig p mnga omrden och kunde konversera om allting med alla. Jag rycktes med av Judiths entusiasm och till en brjan knde ocks jag mening i att konversera om allt och inget. Efter hand klingade entusiasmen ut och jag knde mig ganska verfldig. Fanns det d ingen mnniska hr bland alla dessa som ville utbyta ngra som jag fann mer meningsfulla tankar, eller det gjorde man kanske inte p fest? Jag gjorde ett antal tappra frsk innan jag gav upp och fogade mig i det allmnna samtalets grunda retorik. Min tillflliga melankoli brts av Judith, som drog mig med till en ny sal dr hon hrt att det beramade upptrdandet skulle ske. Det var en elegant miniteater med halvcirkelformade sittrader som hjde sig bakt frn en cirkelrund scen. Hr letade sig sllskapet platser under ett alltmer tilltagande sorl.
291

0Pltsligt blev det alldeles tyst i salen, festens vrd stod dr nere p scenen och berttade om kvllens begivenhet att de hade lyckats engagera den bermde sngaren Terpander frn Miletos. - Fr frsta gngen sade vrden, kommer Terpander att prva sin nyuppfunna sjustrngade luta som han kallar Kithara. Vrden lmnade scenen och Terpander trdde fram med sitt instrument.Alla reste sig och applderade.Terpander rttade till sin Kithara , gsterna tystnade i spnd frvntan. Han knppte ngra gnger p strngarna. Vilket ljud ! Vilken resonans ! Jag njt i fulla drag av hans stt att hantera detta instrument. Varje ton bar klang, varje ton sin egen nyans. Kitharan talade genom sina strngar . Hon var intensiv, hon var tystlten , hon lt msom glad , msom sorgsen, hon lt tveksam, hon lt bestmd! S brjade han sjunga , ett sus gick genom den lilla salongen. Detta var framtidens teater! Det var obeskrivligt. Judith var lika upprymd som jag. Efter frestllningen knde vi bda ett be292

hov av att smlta intrycken ngonstans fr oss sjlva.Vi bestmde oss fr att lmna det sorlande festsllskapet och stllde frden hem till Judith. Den praktfulla vagnen stod utanfr palatset dr vr kusk vntade. Vagnen var frvisso vacker men klumpig och fr bred fr de sm gatorna, vi ndgades drfr ta en omvg utmed de strre vgarna. Hstkvllen var vacker med en klart lysande mne, men det var ngot kyligt . Judith krp ihop intill mig , jag lade min mantel ver hennes rygg. Det kndes som frr, i Babylon, nr livet lekte och det fanns bara vi tv . Skillnaden nu var att det kndes mer som allvar n som lek. Vi beslt oss fr att ta omvgen nda ner till Hermosfloden och sedan vika av sderut uppfr Pactolus dalgng. Hr nerifrn flodbanken reste sig Akropolisklippan som en vaktande rn mot natthimlen . Den hade all anledning att vara vaksam i sitt beskydd av staden. Snart nog skulle citadellet stllas infr prvningar och dess konungsliga innevnare med.

293

Samaritbrderna
Ismail mdde inte bra. Samaritbrderna med Josia och hans bror som talesmn hade ltit honom frst att de inte njde sig med det besked han hade gett. Josias bror hade till och med antytt att de kunde bli tvungna att dra in p utlovade leveranser till Ismails fretag. Leveranser som han var beroende av fr att kunna fullflja sina avtal med Krsus trossh-vitsman. Josia och hans bror visste att om han missade de leveranserna, s riskerade han att stora partier spannml blev annullerade. Spannml, som han redan hade i lager,och dr kredittiden snart gick ut. Han skulle inte hinna placera om ett s stort parti innan han blev tvungen att betala. Det skulle innebra katastrof fr hela hans fretag och hans familj. Josia sade ingenting nr hans bror framfrde det frtckta hotet. - Samaritbrderna krver av dig att du skaffar fram information, du r den ende av oss som sitter med i rdet, sade Josia i mycket bestmd ton.
294

Ismail frskte frklara att Cyrus frhandlare har krvt att frsamlingen utser tv frhandlare och att de obetingat vill vara anonyma infr vriga medlemmar av svl stora som lilla rdet. Enligt Mardokai r detta ett villkor fr att det skall bli frhandlingar ver huvud taget. - Du fr skaffa fram uppgifter om vilka de hr frhandlarna r p vilket stt du vill, men fram skall de, sade Josias bror. Nu gllde det allvar, det frstod Ismail. Han knde sig illa till mods. Ismail uppskte Judas Hebron. - Hebron sade Ismail, du mste hjlpa mig att skaffa fram namnen p Cyrus utsnda fr handlare. Du sitter ju i lilla rdet. - Frvisso sitter jag i lilla rdet Ismail, jag har frskt p alla stt att f fram vilka de r, men det har inte gtt. - Varfr har det inte gtt ? - Det r Mardokai som lagt hinder i vgen. Han sger att Cyrus utsnda stllt krav p att f frhandla enbart med tv av oss utsedda och de vill inte trffa ngra andra.
295

- Vilka r det d som frhandlar ? - Det r Mardokai frsts, och s Aron Iscariot. - Kan du inte skaffa information frn Aron Iscariot d? undrade Ismail. - Det vet du vl att jag inte har sdana kontakter varken med Mardokai eller med Aron Iscariot, svarade Judas Hebron ptagligt besvrad ver Ismails pstridighet. - Du frstr tydligen inte hur allvarligt det hr r Hebron. Om du inte kan skaffa fram upplysning om vilka de hr frhandlarna r, s kan jag sga dig att vr gemensamma affr med Krsus trosshvitsman r i allvarlig fara. - Skall jag uppfatta detta som ett hot, genmlde Hebron irriterat. - Du fr tolka det hur du vill, svarade Ismail och avlgsnade sig med bestmda steg. Ismail hade skrmt upp Judas Hebron, bda insg de att deras gemensamma kontrakt med konungens trosshvitsman var av stor vikt fr Hebrons verksamhet. Riktigt hur stor visste inte Ismail, men han frstod att Hebrons
296

fretag lidit hrt av de dliga tiderna. Ismail hade varit med frr och rknade med att han var tvungen att hitta alternativa utvgar ur sin situation. Om Judas Hebron inte skulle lyckas lsa frgan ens under hot, terstod fr honom tv alternativ. Det ena var att oskadliggra brderna Josia och det hade han nog inte mod till, det andra var att skaffa uppgifterna frn annat hll, frn frsamlingen i Ackmed, kanske. Bda mjligheterna skulle emellertid bjuda ptagliga risker, men hade han ngot val ? Han kunde ju alltid motivera sitt handlande med omtanke om Jerusalem och templets teruppbyggnad. Fr hans intressen var det avgjort en frdel att satsa p Krsus. Nr det var dags att g ver till Cyrus s skulle han skert hitta p rd. Om han suttit med i lilla rdet, s hade han kunnat bemstra den hr situationen. Mardokai hade stoppat honom nnu en gng.

297

Skuggade
Artacerches (Alcazzar), strateg: Frhandlingarna gick trgt i brjan, s trgt att det var svrt att komma verens om en frhandlingsordning. Detta kan frefalla likgiltigt men det kan i en frhandling vara avgrande fr om man fastnar eller kommer vidare. S smningom kom jag underfund om att Amoces drev dessa frgor p ett stt som gjorde att vi vann frsteg i sjlva frhandlingarna. Enligt tidigare verenskommelse skulle vi vlja en hemlig frhandlingsplats. Med hjlp av Amoces frbindelser i staden kunde vi lna ett hus bakom Artemistemplet en bit uppfr sluttningen i riktning mot Citadellet. Amoces och jag anlnde frst till templet och upptrdde som vanliga artemisbeskare. Nr sedan Mardokai och Iscariot anlnde var fr sig, ocks som artemisbeskare, kunde vi bevaka sluttningen nedanfr templet och dr
298

eventuella frfljare genast skulle avslja sig. Vi anslt oss sedan till varandra inne i templet och gick gemensamt ut p baksidan uppfr bergssluttningen till mtesplatsen. Detta arrangemang gjorde det omjligt fr eventuella efterfljare att skugga ngon av oss utan att bli upptckta. Mardokai var som vanligt klar och skarp i sina formuleringar, men jag mste sga att hans medfrhandlare Aron Iscariot ocks imponerade. Han klv problemen med strsta ltthet och blottade deras olika sidor. Jag och Mardokai kunde vara snabba i vra stllningstaganden, men s icke Aron Iscariot. nd var han aldrig trg, bara metodisk, alltid metodisk. Det var tur att jag hade Amoces, han frivrade sig inte, han var klar, lngsiktig och diplomatisk i sin framtoning. Det lg alltid tyngd i hans yttranden. Mtet utvecklade sig positivt till en msesidig respekt fr varandras synpunkter, en god utgngspunkt fr att n resultat. Vi blev verens om ngra viktiga principer denna frsta frhandlingsomgng. Vr skrivare hade frt in tre punkter i det
299

gemensamma protokollet som han bad oss befsta med vra sigill. De tre punkterna hade fljande innehll: 1. Samtliga protokoll skall efter hand fras till Miletos i tv exemplar. Ett exemplar frvaras i judiska frsamlingen, ett exemplar hos ambassadren fr Medien och Parsa. Av skerhetsskl skall ej kopior finnas kvar i Sardes eller annorstdes. 2.Samtliga avtal utlses att glla om och nr den lydiska hren, som befinner sig utanfr Sardes, har besegrats. Rester av hren som befin-ner sig innanfr stadsmurarna och innanfr Citadellet inrknas ej i detta avtal som den lydiska hren. 3. De medlemmar av den judiska frsamlingen som inte vill delta aktivt i genomfrandet av detta avtal, men frhller sig neutrala, skall ej bestraffas, men ej heller f del av belningen. Judiska frsamlingen garanterar dock att tillrckligt antal medhjlpare rekryteras fr att skerstlla avtalets genomfrande.
300

Mtet var avslutat redan vid tredje dagvkten. Amoces och jag beslt drfr att ta den lnga promenadvgen via smgatorna p bergssluttningen. Vi skulle d kunna hlla oss p lmpligt avstnd frn citadellets yttermur och studera dess olika avsnitt. Genom att frst hlla mot norr och sedan efter en parasang dra oss mot ster skulle vi runda sluttningen med ungefr samma avstnd till Akropolis-klippans topp. Vi hll oss lngt nere p sluttningen dr stadens smhus klttrade upp mot Citadellet. Hr var gatorna trnga och husen enkla. De flesta med vggar av soltorkade lerblock, andra i lera med frstrkning av fltat grenverk. Mnga av de mindre husen hade halmtak, medan de ngot strre var frsedda med tegeltak. Hr uppe i sluttningen fick vi g kors och tvrs fr att ta oss fram mellan husen. Vi letade oss fram s nra citadellets mur vi kunde. Vi lrde oss snart att nr vi korsade en bredare gata s gick denna till en port i citadellet. Vi prickade in varje del av muren, dr vi kunde se svagheter. Svagheter ur stormningssynpunkt vid en belgring. Vi gjorde be301

rkningar ver hur mnga frsvarare som kunde rymmas i de olika delarna, och vilka belgringsinsatser som kunde krvas vid de svaga punkterna. Cyrus krigshr skulle inte kunna ha med sig ngra av de tunga belgringsmaskinerna. En svaghet d citadellet sg ut att bli svrintagligt. Amoces frstod vad jag grubblade ver. - Du funderar ver hur det skall vara mjligt att komma in hr med vlbevpnade frsvarare p andra sidan, eller hur? Jag kan inte s mycket om det dr, men svitt jag frstr skulle det underltta om ngon hjlpte till att slppa in ngra av de vra p ett obevakat stlle. - Ja, Amoces, du har rtt, problemet r bara att innanfr stadsmurarna kan judarna hjlpa oss, men hr i Citadellet r jag rdd fr att vi mste hitta speciella lsningar. Det kan finnas vattenledningar frn Citadellet och Akropolis ner till staden, eller i varje fall avloppsledningar frn palatset ut genom muren. Jag skulle tro att avloppsledningarna r tckta inom palatsomrdet. Jag har hrt att Akropolisklippan ger vatten till palatset och citadellet. Det kan ju
302

hnda att kllsprnget ger s mycket att stadens vre delar fr sitt vatten drifrn. I stadens lgre delar har jag sett mnga brunnar, men dremot inte i de vre. - Bra, fyllde Amoces i. Det fr judarna klara. - Vad fr judarna klara ? undrade jag. - Att skaffa fram planerna ver palatset och avloppssystemen. Vattensystemet fr vi nog rkna med kommer att vara vlbevakat, men knappast avloppsgenomgngarna vid muren. Vi fortsatte vr vandring kors och tvrs och gjorde regelbundna avstickare mot citadellmuren dr vi noterade allt vi sg i minnet. De flesta husen hr uppe vid citadellet mot palatsmuren var strre bostadshus med lerblocksfasader och tegeltak. De var byggda med en mur mot gatan och med en kringbyggd grd som bildade ett atrium delvis under tak. Flera mindre hus bildade kvarter omgivna av hga murar. Dessa kvartersbildningar gjorde det svrt att orientera sig rtt lngs gatorna. Varje omrde hade ett system fr vattenfrsrjning
303

och likas fr avlopp. verallt utefter gatorna mellan kvarteren sg vi mnniskor i verksamhet , endera med frsljning, med hantverksarbete eller med transporter. Vi mtte folk frn landet med sina tungt lastade snor, p vg till marknaden eller palatsets frrd. Hr och dr kom lydiska kavallerister p eleganta hstar och i lysande rustningar. De sm dragare som fraktade frndenheter frn grdarna runt staden stod inte att jmfra med dessa kavalleriets hga och vlansade hstar. Utefter de strre korsande gatorna var det en livlig trafik frn och till Citadellet, grupper av bde krigare och civila. Druppifrn hade vi fri utsikt ver de lgre delarna av staden ner mot Pactolus floddal och Hermosdalen. De mnga husen med halmtak mste innebra stor brandrisk. Vid en regelrtt belgring skulle elden ltt komma ls, med katastrofala fljder. Stadens innevnare hade i sanning mycket att vinna ,om de sluppe en belgring. Vi kunde se att citadellet var omgivet av tre
304

murar p alla de stllen dr inte branta klippor hjlpte till att gra det ointagligt. Vi hade nu ntt norra sidan av muren, hr glesnade stadens bebyggelse och vi stod helt oskyddade infr Citadellets murkrn. P vr ena sida lg sluttningen ner mot Hermosdalen och p andra sidan, endast tvtusen fot lngre ner, lg stadsmuren. Hr var det farligt att visa sig intresserad av Citadellets murkonstruktion. Vi vek av sterut in i grnderna igen. Hr hade vi inte gtt tidigare, husen var sm och enkla men prydliga . Hantverksbutiker med verkstder kantade grnderna. Husens vggar var uppmurade av regelbundna tegelstenar, vartannat lager tunnare och vartannat tjockare tegel. Doften av lder och skinn var stark. Vi var inne i lderkvarteren med garveri, frgeri och tillskrning. Jag fljde Amoces in i en av butikerna som verkade ha litet av varje. Strax innanfr drren satt en ldre man med sm plirande gon, stor mage och ett klotrunt ansikte. Han sydde p ett par hga stvlar, de sista solstrlarna gav
305

ett behagligt arbetsljus som hjlpte honom att vlja rtt bland lderbitarna. Det var butikens skomakare. Vid upptckten av vra intresserade blickar reste han sig genast och kom emot oss med det mjukaste lder i en vacker gulbrun frg mellan sina fingrar. - Det hr ldret, sa han, och i den hr modellen r ngonting fr er min herre. Han plockade fram en provstvel frn sin hylla och visade stolt upp sin skapelse. Hans fingrar var svartrandiga av all lasktrd som passerat hans hnder. Skomakaren begrde tre silverkroisider, jag erbjd honom tv och affren var klar. Han tog omsorgsfullt mtt p mina ftter och vi bestmde hjden p skaftet till en lydisk fot. Mina stvlar skulle vara frdiga om ngon dag. Vi hade hamnat mitt i de gamla hantverkskvarteren. Efter skomakaren passerade vi lampmakarnas butiker med sina brnnugnar fr lerkrlen, vid keramikverkstaden hejdade vi oss fr att beundra ngra sklar mlade i den sardiska stilen. Amoces blev frtjust i en skl med ett assyrieninspirerat sfinxmotiv p
306

en vacker fot mlad i ett lydiskt geometriskt mnster. Den sklen bytte gare fr en och en tredjedels silverstater. Jag valde en vas i svart motiv mot rdbrun botten , den frestllde Homeros krigare, Ajas och Akilles, nr de satt mitt emot varandra och spelade trning. Jag tog den trots att jag bara lyckades pruta ner priset till tv silverstater. Vi frundrade oss ver mbelmstaren som kunde konsten att snida hela stolar i elfenben. Ett verk av honom skulle jag absolut skaffa innan jag lmnade Sardes Utanfr en liten parfymverkstad stllde man ut sina produkter, hr fick jag gonen p en liten kgelfotad parfymflaska som kallas Lydion. Den sg s vacker ut att jag inte kunde motst frestelsen att g in. Doften frn parfymeriet var s stark att jag ryggade nr jag trdde in genom porten. Verkstaden lg innanfr butiken bakom ett lderfrhnge, det var drfr de eteriska ngorna gjorde sig pminda utan ngra hinder i vgen. - Parfymer r bst i sm doser, tnkte jag, och sg hur Amoces kmpade med retningar307

sin nsa. Parfymmstaren lste tydligen mina tankar, han freslog att jag skulle lukta p ngra blandningar utanfr butiken. Det var ett bra frslag fr bda parter, jag kunde lukta och han fick slja en flaska Lydion, den skulle bli en verraskning till Judith. Flaskan var sannerligen dyr, men vacker och doften helt frfrisk, jag hoppades Judith skulle tycka om den. - Jag tror nog du blev lurad p priset, sa Amoces. - Fina parfymer kostar kroisider, sa jag, de kan t.o.m. kosta en guldstater! Amoces grymtade ngot ohrbart. Halvvgs mot Pactolusdalen svngde vi av mot norr igen fr att komma ut genom norra stadsporten och i riktning mot Hermosdalen. Strax utanfr stadsmuren lg en vinstuga, som vi beskt tidigare, dr kunde vi tala ostrt. Vi beslt att g in fr att samla vra intryck. Vi hade mycket att diskutera, framfr allt hur det skulle g till att vervinna citadellets frsvarsverk i ett lge dr det vimlade av Krsus krigare innanfr de trefaldiga murarna.
308

Grnden vid vinstugans entr var en vanlig 12 fot bred med vattenrnnan i ena kanten. Jag tnkte inte p vid vrt frra besk att porten var srskilt pkostad, men den hr var ju magnifik. Och nd var ju detta inte ett omrde fr dlingarnas stadsutflykter. Kanske man hade tnkt sig att den vackert stiliserade bronsporten skulle hja anseendet och locka en penningstark kundkrets. Det hade vl inte gtt som man hoppats fr innanfr porten var det stilenligt en enklare inredning, dock med en trivsam atmosfr. Inne i ett litet vindfng fanns grova trbnkar dr vi la ifrn oss vra vintermantlar och klev in i ett avlngt serveringsrum med kraftiga hanbjlkar i taket. Bjlkarna satt s lgt att vi mste bja oss nr vi steg in. Det var ovanligt mycket folk vid denna tid p dagen, kpmnnen hade matrast och satt i grupper vid de lnga borden. Amoces och jag letade upp en plats vid ett av de kortare borden bakom en grov pelare, hr skulle vi kunna samtala ostrt. Vi anvnde alltid babyloniska, nr vi var ute,
309

men vi ville nd undvika att ngon kunde lyssna p oss. Nrmast oss p andra sidan pelaren satt fyra hantverkare i livligt samtal. Jag blickade ut ver det rymliga serveringsrummet. Bordet mitt emot p andra lngsidan var glest besatt med gster, men lngre upp mot den stora ppna spisen i bortre gaveln var nstan alla platser upptagna. Halvdunklet frn oljelamporna gav ett varmt och ombonat intryck. Det luktade av kryddor, men det luktade friskt. Jag tror att den stora ppna spisen i bortre gaveln hjlpte till att vdra och vxla luften. Dr brann en vlkomnande eld som ocks anvndes fr uppvrmning av de enkla rtter som severades tillsammans med vinet. De hade ett utmrkt vin frn Carien och om man ville kosta p sig ngot extra, s fanns det ven importerat vin frn Korinth. Det hamnade ett krus vin frn Carien p vrt bord, det fick duga, eftersom vi var litet frusna efter den lnga promenaden, bad jag om hett vatten att blanda vinet med. Man blir varm om ftterna av det, Amoces fljde mitt exempel. - Jag frstr inte s mycket om hur man in310

tar fstningar, sade Amoces lgmlt, dock frstr jag att det mste till tv saker. Fr det frsta, en inledande stormning s att frsvararna blir upptagna. Fr det andra, ngra vnner inne i Citadellet som frmr slppa in ett antal av vra bsta krigare, helst osedda, och som sedan ppnar ngra av portarna inifrn. Vad sger du om detta ? - Jo, jag tror att det mste g till ungefr s. Men vi mste frst skaffa planritningarna ver alla anlggningar innanfr Citadellets murar, inklusive palatsets delar som ligger innanfr Citadellet. Det vore ocks bra om vi kunde f reda p vattentillfrseln och avloppssystemen och s portarnas ppningssystem. I det fallet kan vi rkna med verraskningar, jag tror nmligen att Krsus har anlitat det tekniska geniet Theodorus frn Samos. Kommer jag ihg rtt s var det just dessa portars sinnrika tekniska system som min far berttat om och jag tror han ven nmnde ngra andra frsvarsverk inom Citadellets omrde som bar Theodorus geniala signatur. - Att f klarhet i dessa ting fr vl ing i vra
311

frhandlingar med Mardokai, sade Amoces. - Ja, jag tror det. Det finns ytterligare ett namn frn Ionien, som kan stlla till med obehag. Egentligen r han tnkare t det filosofiska hllet, men han hade Krsus ra och var lnge hans rdgivare i militra frgor. Med stor sannolikhet har ven han hittat p nya knep som kan berra frsvaret av citadellet. - Vad heter han, frgade Amoces. - Thales frn Miletos,han r gammal nu,men lr fortfarande leva. Honom mste du hrt talas om. - Thales frn Miletos ! upprepade Amoces. Honom har jag inte bara hrt talas om, jag har trffat honom. - Vad ! - - - Har du trffat Thales frn Miletos? - Ja, av en ren tillfllighet, sade Amoces. Det hlls ett stort vetenskapligt mte p n Samos, dr det fanns representanter fr astronomi, teologi, matematik och allmn lkekonst. Jag var dr som yngste respresentant fr Zarathustras lra, det r nu lnge sedan. Thales frn Miletos var dr som frelsare. Han var redan d till ren kommen, men hans
312

tankar var unga. Jag blev imponerad av hans klara tankebyggnad och hans logiska stt att argumentera. Jag kommer srskilt ihg att jag spontant gjorde jmfrelser mellan honom och Zarathustra. Som en motsats till de rdande naturgudarna betonade Zarathustra andligheten som den hgstes vsen. P motsvarande stt ansg Thales att principer styrde alla ting som fanns till. Han ansg att de skilda iakttagelser som vetenskapen gjort kunde frklaras av ett urmne som allt var uppbyggt av. Thales hade funnit att vatten var principen som allt materiellt vilade p. Hans lrjunge, Anaximander, har som du vet numera underknt Thales vattenprincip. Anaximander, talar om ett oknt mne, det grnslsa, som brare av den princip Thales kommit fram till, det r ocks denna princip som numera r mest knd. Hur det n frhller sig, s var det ett nytt stt att tnka det som Thales bidrog med. - Jag tror att Zarathustras andlighet och krav p den enskilda mnniskan att ta stllning fr det goda och fr sanningen, har sin motsvarighet i vetenskapens krav p principer, ungefr
313

s som Thales formulerade sina tankar. Dessa stora ting kommer mhnda att betraktas som en brytpunkt i mnsklighetens historia. Vr tid kanske fder en ny vrld, Alcazzar. - Jag hoppas det Amoces, svarade jag, och jag hoppas ocks att vi fr vara med och se ngot av hur den vrlden utvecklar sig. Om vi innan dess skulle bli avsljade r jag rdd fr att vi i stllet blir sedda hngande p stadsporten. - Var inte s pessimistisk Alcazzar. Vi skall nog klara det hr med ndigt bistnd av Ormuzd, vishetens herre, trstade Amoces. n s lnge r det bara tv personer hemma, som knner till oss, Storkonungen sjlv och Kiliarken. Hr i Sardes r det bara Mardokai, Aron Iscariot, Judith och hennes mor, som vet vilka vi r. Fr alla andra r du enbart en kpman frn Opis & Sner i Babylon och jag r tjnstgrande mager vid Ormuzdtemplet hr i Sardes. - Kommer du att frska f kontakt med versteprsten i Artemistemplet, eller har du andra planer, frgade jag.
314

- Jo jag har en plan som det r dags att prva p magerna vid Artemistemplet. Jag har tnkt mig f Ormuzdtemplets tilltelse att tala med Artemistemplets ansvariga ledning om prsterskapets situation i Sardes. Jag tnker utg ifrn att vi har gemensamma intressen att ta vara p oavsett vilken religis riktning vi representerar och p s stt utrna om det kan finnas utrymme fr fler frgor. Den hllning som d Artemistemplets prster visar fr leda den fortsatta kontakten. - Tror du det r lmpligt att informera Mardokai om dessa kontakter ? - Nej, Alcazzar, det tror jag inte vi skall gra, i varje fall inte nu, det r nog skrast att hlla isr de olika kontakterna s lnge. - Ja, jag hller med om att det nog r klokt. - Det r alltid Amoces som drar de kloka slutsatserna,tnkte jag. Jag skulle knna mig villrdig utan honom. Jag frstr bara inte, att han aldrig visar ngon rdsla. Utefter min rygg gr det kalla krar s snart jag tnker p vad som skulle kunna intrffa om vi bleve avsljade. Inne i staden r vi kanske n s lnge
315

skra, men utanfr brjar det likna ett hrlger. Krsus mobilisering hade brjat ta fart. Vi skulle inte komma lngt utan att bli kontrollerade av hans patruller, om vi skulle f anledning att fly staden. Jag avbrts i mina funderingar av vrdshusvrden som undrade om han kunde st till tjnst med ngot mera. Tiden var inne fr oss att fortstta, varfr vi tackade fr det goda vinet och lmnade vrmen i det ombonade vrdshuset. Avstndet till Ormuzdtemplet var inte lngre n att vi kunde fortstta till fots. Vi vek av nerfr berget fr att komma till den norra porten, den som lg nrmast templet. Lngre ner fr berget blev grnderna bredare och vergick snart till fjorton fots bredd. Amoces tog mig pltsligt i armen, och viskade. - Fortstt framt utan att vnda dig om, jag tror att vi r skuggade.
316

Det hade brjat skymma s det var svrt att se ngon lngre strcka. Amoces skyndade p stegen s att vi skulle ka avstndet till en eventuell frfljare. - Nu tror jag vi kan tala obehindrat, men vi br inte stanna ! Jag vet inte skert, sa Amoces, men jag uppfattade tv gnger att ngon fljde efter oss. Andra gngen var en gng fr mycket. Om ngon frfljer oss s mste vi ta reda p vem det r och varfr. Amoces freslog att vi skulle vika av mot nordost nr vi nrmade oss stadsmuren, och hlla oss i grnderna nra muren tills vi kom till en liten port som han knde till. Utanfr den porten gick en stig nerfr sluttningen till Ormuzdtemplets baksida. - S hr gr vi, viskade Amoces, vi gr nu i rask takt tills vi kommer fram till den lilla porten, jag hoppas den r ppen fortfarande. Nr vi kommer fram dit, s viker du av ut genom porten, s snabbt du kan. Jag viker samtidigt av t hger in i den smala grnden dr. Vi vntar sedan tills en eventuell frfljare hinner fram. Om vi r skuggade s har han sett att vi
317

vek av t hger innan stora porten. Han kommer i s fall att flja efter. Kommer det ngon som blir osker p vart han skall ta vgen nr han kommer hit till lilla porten, s r det skrast fr oss, att p ett tecken frn mig fnga in honom och fra ut honom genom porten. Jag tror inte ngon kan se oss dr, och vi skall inte anvnda strre vld n nden krver. Bara s mycket att vi fr fram vem han r och fr vem han arbetar. Har du ngot annat frslag Alcazzar ? - Nej, jag tycker vi gr som du freslr, viskade jag. - r vi skuggade - och jag mste sga att det sg s ut, s mste vi ju ta reda p vem det r. - Var beredd, vi r snart framme vid porten ! Utan att vnda oss om, fortsatte vi i rask takt lngs muren. - Dr r den, sade Amoces, det r inte s ltt att misstnka att dr ligger en port i muren. Vi har tur, porten str fortfarande ppen denna sena timma. Jag vek snabbt av t vnster och ut genom
318

den lilla porten som Amoces freslagit. Amoces sjlv vek samtidigt av t hger och in i den smala grnden. Jag kunde knappt flja honom dr inne i skuggan. Han vinkade klartecken och jag hjde handen till svar. Vi vntade och ingenting annat hnde p en lng stund n att ett ldre par vandrade frbi. Jag knde mig olustig till mods och hoppades att inget skulle hnda. Om vi vore avsljade infr lydierna, s skulle det inte finnas ngon anledning att skugga oss. D vore det enkelt att gripa oss och oskadliggra oss s lydierna kunde det knappast vara som var oss p spren. Men samariterna i den judiska frsamlingen ville inte ha ngra frhandlingar till stnd. De skulle ha anledning att frska utrna vilka vi var. Var dom oss p spren och vad hade de i s fall i sinnet? Mardokai hade antytt att han inte riktigt visste vad de kunde ta sig till. Amoces gjorde pltsligt ett tecken och rusade ut ur grnden. Jag hann inte ens halvvgs frrn jag fick skda den mest eleganta
319

uppvisning i de sterlndska greppen. Amoces hade svingat en kraftigt byggd varelse i en bge genom luften. Vem det nu var s hamnade den p rygg i ett moln av damm och kunde tacka sina gudar att gatan inte var stenlagd! Nr jag hunnit fram hade Amoces redan ett stadigt grepp om mannens arm vriden bakom ryggen. Amoces pressade ner honom p mage och bad mig binda hans hnder p ryggen. Jag hade inget rep till hands. - Fr jag lna din kosti Amoces ? Ahora Mazda frlter Dig skert. - Ja, men snabbt,viskade Amoces. Jag frstod inte d det oerhrda i att anvnda det heliga 72 trdiga, tvinnade snret, hans Kosti, p ett s vanvrdigt stt. Den kraftigt byggde mannen andades hftigt och frskte utgjuta sin vrede med munnen pressad mot den jordiga marken. Vredesutbrottet kom av sig nr jag tog tag i hans handled och vred till litet extra. S snart mannen kommit upp p sina ftter, fste jag honom snabbt ut genom lilla porten och frde
320

honom avsides en bit nerfr stigen - utom hrhll. Det var nra mrkrets inbrott s vi fick brttom att f ur honom vem han var och vem som hade snt honom. Det tog inte lng tid frrn han medgav att han hade skuggat oss. Mannen upprepade gng p gng att han inte hade tnkt skada oss. Han var envis i sitt motstnd att tala om namnet p den som anlitat honom. Nr Amoces ville ge upp och inte plga honom mer, tog jag, som en sista utvg, fram mitt lilla speciella knep som gjorde att han vek sig dubbel i smrta. D fredrog han att tala framfr att riskera en omgng till. Han tecknade t oss att han ville tala s fort det vrsta hade gtt ver. Vi vntade otligt p hans besked. - N, sa Amoces, nu vill vi veta vem som snt dig ! - Hans namn r Mardokai, stammade mannen. Vi blev bda stumma av hpnad. Amoces tittade granskande p mig. - Visste du ngonting om detta ? frgade han
321

i bestmd ton. - Nej, svarade jag lika bestmt, vad tror du egentligen ? Naturligtvis hade jag dryftat sdana frgor med dig om jag hade haft minsta misstanke om att ngot sdant var ptnkt frn Mardokais sida. Jag r vertygad om att det finns en rimlig frklaring till Mardokais beteende. Jag knner familjen s vl att det helt enkelt mste finnas en naturlig frklaring. - Jag hoppas du har rtt, sade Amoces. Fr frsta gngen knde jag en underfrstdd anklagelse frn Amoces. Jag visste inte sjlv att jag skulle reagera s hftigt fr Judiths familj. En frebrelse mot Mardokais beteende kndes som en frebrelse mot mig. Det gjorde inte saken bttre att den kom frn Amoces, som jag nu betraktade som min vn. - Jag mste sansa mig nu, tnkte jag. Det fr bara inte uppst ngon form av misstroende mellan Amoces och mig. Jag lyckades intala mig sjlv att det var min relation till Judith som gjorde situationen s knslig. Sg inget ! Sg inget! frmanade jag mig sjlv.
322

Amoces mste ha lst mina tankar, han sade: - Alcazzar, naturligtvis tror jag dig ! Jag blev bara s upprrd ver sttet att arrangera en skuggning av oss, utan vr vetskap och frn dem vi uppfattat som vra vnner. Vi fr reda ut frgorna i morgon. Jag knde mig srad ver Amoces misstnksamhet, men samtidigt frstod jag hans reaktion. ven jag undrade ver vad Mardokai menade med att bevaka oss, utan att frst ha talat med oss. Nr morgonen grydde var jag tidigt uppe fr att snda bud till Mardokai och be om ett brdskande mte. Mannen som skuggade oss hade vi tagit med till Ormuzdtemplet och frvarade honom dr inlst i ett kllarrum. Vi ville reda ut den hr hndelsen innan vi lt honom lpa. Mardokai lt meddela att han kunde ta emot fr ett kort mte omedelbart. Amoces och jag tog tvspannet i ilfart till Mardokais kontor. Det skulle vara en verdrift att pst att vi var lugna och sansade nr vi
323

steg in till Mardokais rum. Vi hade kommit verens om att sga till Mardokai att vi var skuggade och frga honom om han visste ngot om detta, drefter utlsa hans reaktion. - Nr upptckte ni att ni var skuggade ? frgade Mardokai och visade ingen frvning. - I gr vid fjrde dagvkten strax fre skymning, svarade jag. - Det var ju fr vl, fortsatte Mardokai. Det r jag som ordnat den skuggningen. - Varfr ? Varfr skuggar du oss ? frgade jag anklagande. - Judas Hebron r dd ! - r Judas Hebron dd... vad r det som hnt och har hans dd ngot med oss att gra? - Ja tyvrr, det r den direkta orsaken till att ni blev skuggade i gr. Jag blev orolig fr er skerhet och beslt drfr att bevaka er. Hebron hittades i gr morse knivhuggen till dds. Det sades vara rnmord, men ngon rnmrdare har man inte kunnat spra. Hebron tillhrde lilla rdet och det kan finnas ett samband mellan denna hans position och att han bragts om livet.
324

Det har funnits tecken p att samariterna frskt f reda p vilka ni r, som frhandlare, det har kommit till min knnedom att man frskt pressa Judas Hebron. Hans dd kan vara en fljd av att han vgrat tala eller kanske visste han fr mycket. Dessa misstankar om ett samband har gjort mig orolig. Min skyddsvakt har frresten inte kommit tillbaka, vet Ni var han finns? - Ja, svarade Amoces, han finns i vrt frvar i kllaren i Ormuzdtemplet. - Han mste ha upptrtt klumpigt, jag misstog mig tydligen p hans kapacitet. - Inte ndvndigtvis, sade jag, det r inte mnga som skulle kunna hvda sig mot Amoces sterlndska grepp. Mannen var helt utan chans att hinna frsvara sig ! - Jas, sa Mardokai, har magerna vid Ormuzdtemplen sdana frdigheter? Jag trodde att man gnade sig t andliga vningar i templen. - Andens kraft blir inte smre av snabba kroppsliga rrelser, sade Amoces. Amoces kvickhet utlste ett frlsande skratt.
325

- Tror du, Mardokai, att Hebron blev rnmrdad, frgade jag. - Nej, knappast. Jag tror han hade skaffat sig farligare fiender n eventuella rnare. Men vi fr nog snart veta. Eftersom Judas Hebron inte bara var frsamlingsmedlem, utan drtill ledamot av lilla rdet s kommer det att fretas en grundlig underskning av omstndigheterna kring mordet. - Misstnker du att samariterna kan ligga bakom det hr, har du belgg fr sdana misstankar? - Jag vet inte Alcazzar vad jag skall svara p denna frga, men jag r orolig fr er och de risker ni i s fall lper. - Vilken frbindelse hade Judas Hebron med samariterna ? - Ismail tillhr samariterna och han har affrsfrbindelser inte bara med utan affrer tillsammans med Judas Hebron, dr finns ett mjligt samband. - Du r inte srskilt frtjust i Ismail har jag frsttt ?
326

- Nej, det skulle vara en verdrift att pst, svarade Mardokai. - Jag r rdd fr att jag inte riktigt r insatt i de hr frhllandena, sade Amoces.Vem ville du egentligen skydda oss emot, genom att skugga oss? - Vi har en inofficiell grupp i frsamlingen som vi kallar samariterna. Den gruppen har varit emot samarbetet med Cyrus. Jag har som frsamlingens ansvarige ledare en del informationer om vad som frsiggr hos samariterna hemliga informationer som har gjort mig orolig ver vad den gruppen kan freta sig. Nr s Hebron mrdades, fick jag en bekrftelse p att min oro var befogad. Jag har inte sambandet klart fr mig, men jag tnker ta reda p hur det frhller sig. Under tiden skulle jag uppskatta om ni tv accepterar att vi bevakar er. Givetvis kommer vi att tala om nr och hur, det var ett beklagligt misstag att vi inte informerade er frra gngen. Nu vet ni ocks att ni br vara p er vakt ven i fortsttningen. Jag har dessutom upptckt att det r fler n samariterna som grna vill veta vilka ni r. Var
327

drfr rdda om mina spanare i fortsttningen, jag har inte s mnga som jag helt kan lita p. - Varfr blev vi inte underrttade om den hr bevakningen, undrade Amoces. - Helt enkelt drfr att vi inte ville oroa er i ondan, nu inser jag att vi gjorde ett misstag. Nr vi lmnat mtet med Mardokai, sa Amoces: - Tror du att Mardokai kan ha ltit dda Hebron fr att skydda vra frhandlingar? - Nej, svarade jag, Mardokai har en alltfr utsatt stllning inom den judiska frsamlingen fr ngot sdant, dessutom var de vnner. Jag tror ver huvud taget inte det r Mardokais stt att lsa frgor. Vi satt upp i tvspannet och gav oss ivg ner lngs flodbanken. - Vad gr vi nu Amoces ? undrade jag. - Min bedmning r just nu att vi br pskynda frhandlingarna. Ju fler uppgrelser vi har bakom oss desto skrare blir vr stllning hr i Sardes. - Hur menar du d ?
328

- Jo, eftersom det finns en grupp i den judiska frsamlingen, som enligt Mardokai till varje pris vill frhindra frhandlingar, s br denna grupps intresse fr oss minska, efter hand som vi nr resultat. De har ju ingenting att vinna p att angripa oss nr vl ett frhandlingsresultat r uppntt. - Jag br allts be Mardokai om ett nytt mte s snart som mjligt ? - Ja, det tycker jag. Under tiden fr vi finna oss i att vara bevakade av Mardokais folk. Jag skulle uppskatta,Alcazzar, om du vid tillflle gr klart fr Mardokai att vi inte vill vara under uppsikt av hans folk lngre n absolut ndvndigt. Jag tycker helt enkelt inte om arrangemanget. - Jag r av samma uppfattning och skall sga till Mardokai s att han frstr vad vi menar.

329

Frseningen
Hren hade frsenats vid vergngen av Halys. Gng p gng gjorde garnisonen frn fstningen i Gordion attacker mot brofstet som hade etablerats p andra sidan floden. Broslagningstrupperna hade lyckats sl en tillrckligt bred bro s att tretusen man tog sig ver mellan varje dagvkt. Femton dagar var anslagna fr verfarten. Nu hade det krvt den dubbla tiden beroende p de ovntat envisa och kraftfulla attackerna frn Gordion-garnisonen. Frtrupperna hade planenligt tagit sig ver Sangarios och upprttat ett brohuvud p andra sidan bde den andra och tredje vergngen. Brohuvudena vid Sanga-rios hade hllit fr trycket frn Sardes frtrupper, trots att Krsus frstrkte dessa efter hand. Uxieces, krigshvitsmannen fr hren, hade avlmnat sin rapport till storkonungen. Konungen lste rapporten med stigande irritation. - Vad r det som hnder? tnkte han. Har
330

Gordiongarnisonen lyckats stoppa vr huvudstyrka, r det verkligen mjligt ? Det hr kan bli kritiskt, varje frsening vi nu rkar ut fr, kar Krsus chanser att mobilisera ytterligare styrkor och hinna f hjlptrupper frn sina allierade! Cyrus hade ftt lugnande rapporter frn Sparta. Drifrn var man inte beredda att g in och stdja Krsus just nu. Babylon hade enligt de diplomatiska rapporterna nog av sina egna problem och hade dessutom lovat hlla sig borta. Det ingick i uppgrelsen i samband med Elam- krisen, s lngt han nu kunde lita p Nabonid av Babylon. - Det terstr Egypten, tnkte Cyrus. Det var hgst tveksamt om Egypten var berett att hjlpa Lydien. Egypten hade tydligen tagit starkt intryck av uppgrelsen med Babylon om Elam och Susa. Cyrus kunde, icke utan tillfredsstllelse, konstatera att omgivningen hade respekt fr honom. - Och s blir vr hr stoppad utanfr Gordion, som frsvaras av bara en garnison! mumlade han irriterat. Har jag misstagit mig p Uxieces
331

som krigshvitsman ? Han har inte tidigare prvats med ett s stort ansvar som nu. Jag mste f honom att frst att jag frvntar mig mer vertygande insatser frn hans sida. Uxieces satt i knipa. Han kunde inte fortstta med huvudstyrkan frrn Gordion var besegrat och det skulle krva sin tid. S snart han hade upptckt den verkliga styrkan i Gordions fstningsverk hade han begrt att skyndsammast f frstrkning med de stora belgringsmaskinerna. Det hade inte varit ltt, men till slut hade han lyckats f verhvitsmannen att slppa ngra av de bsta assyriska maskinerna. Bron ver Halys hade ftt breddas och frstrkas fr att f ver de tunga pjserna. Lyckligtvis var karavanvgen mellan Halys och Gordion av sdan kvalitet att det gick att komma fram med bred last. Uxieces hade ytterligare ett stort bekymmer och han hade inte riktigt bestmt sig fr, hur han skulle hantera detta problem. Storkonungen hade n en gng pmint honom om att han inte ville ha ngon stad skvlad
332

eller plundrad. - Hur har den rade storkonungen tnkt sig, att detta skulle g till. Hur skulle de kunna besegra denna starkt befsta stad, utan att skada den. Ofta mste de locka krigarna till extra insatser med lften om plundring av de besegrades rikedomar, det vet ju Storkonungen att det r absolut ndvndigt, tnkte Uxieces Att promenera in p utstrdda olivkvistar vntade han sig inte, men Storkonungen hade inte kunnat ge ngon som helst anvisning om hur det skulle g till att ervra denna fstning utan att sl snder den. Uxieces hade heller inte vntat sig hjlp. Det var och skulle frbli hans bekymmer. Frr kunde man tminstone f rd av gudarna genom offer, tnkte han, men det duger inte lngre. Numera skall vi, enligt konungen, frlita oss p ngra andliga vsen, och de ser inte ut att vara till mycken hjlp. Uxieces beslt att dela upp hren i en belgringsstyrka och en avdelning som skulle
333

fortstta mot Sardes och frstrka frtrupperna vid Sangarios. Huvudstyrkan skulle efter att Gordion var intaget ansluta sig vid brofstet p andra sidan Sangarios. Storkonungen hade kallat p Kiliarken fr en genomgng av lget. Han fredrog att samtala med Kiliarken i arbetsrummet. - Jag tar endast med min personliga skrivare, stmningen blir mer avslappad d, tnkte konungen. Kiliarken upptrdde alltid annorlunda mot honom nr fler rdgivare var nrvarande. Det var kanske naturligt men han fredrog att emellant, speciellt i kinkiga lgen, f samtala med Kiliarken i enrum. De kunde d stundom utbyta tankar och ider utan att dessa behvde vara frankrade bland de frmsta rdsmedlemmarna. Metoden hade hittills frt med sig bra underlag fr senare stllningstaganden i det samlade rdet. - Blir vi inte fler i dag ? sade Kiliarken nr han trdde in till konungen, efter den formella hlsningen. - Nej Ahasveros, jag vill ha en informell ver334

lggning med dig i dag. Vi har en del bekymmer som jag vill dryfta med dig innan vi drar frgorna i rdet. - Jag str till konungens frfogande. - Det ser ju ut att g bra i Elam. Vad fick Nabonid att slutligen ge med sig ? - Herre, det satt lngt inne fr Babylon att slppa Susa. De har haft omfattande tributer drifrn, srskilt frn karavantrafiken. Nabonid har ftt respekt fr vr militra styrka, han r ju ocks frsvagad genom de dliga tiderna. Han var medveten om revoltstmningen bland stormnnen och handelshusen i Susa. Situationen frsmrades ytterligare efter den senaste hjningen av plagorna. Han var helt enkelt inte beredd att mta oss militrt samtidigt som han riskerade att f befolkningen mot sig. Nabonids problem, det frstod jag efterhand, var egentligen inte att slppa Elam och Susa, utan att komma till en uppgrelse med ran i behll. - Var det din id att fra in hans fdelsestad Haran och Sintemplet i uppgrelsen? - Ja, min tanke var att hota Nabonid med
335

att ta Haran och frstra Sintemplet om han vgrade att slppa Elam och Susa. Han skulle d kunna rdda sitt ansikte genom att slppa Elam och Susa i utbyte mot sin fdelsestad. Nabonid har ju sjlv bekostat teruppbyggnaden av templet och alla vet att Ehulhultemplet i Haran har legat honom varmt om hjrtat. Omvrldens uppfattning blir att det var ett dligt byte fr Nabonid men han behver inte tappa ansiktet. - Varfr skulle vi rdda ansiktet p Nabonid, undrade Koungen. - Det blir billigare s och vi har dessutom sluppit spilla blod. - Det r utmrkt Ahasveros, det r helt i verensstmmelse med mina strvanden. Det var ett skickligt drag, som besparar oss kostnader och dessutom ett ofrstrt Susa. Det strker vrt rykte att vi r mer angelgna om att vinna befolkningen ver p vr sida n att frstra deras stder. Det enda jag inte tycker om r, att du har hotat med att frstra ett tempel. - Herre, jag respekterar Er konungsliga vilja,
336

men i det hr fallet blev det ett offer fr omstndigheterna. Kan detta misstag i ngon mn kompenseras av att vi kan flytta ver en del av hren frn grnserna mot Elam till att bilda reserv fr vinterflttget mot Sardes ? - Han r skicklig min Kiliark, tnkte konungen och kunde inte annat n knna tillfredsstllelse ver hur Elamkrisen hade lsts. Han nickade drfr instmmande, och sade. - Det r bra Ahasveros, jag rknar med att detta var en engngsfreteelse och att inga fler tempel blir hotade. Zarathustra har lrt mig att vara tolerant mot alla gudsuppfattningar. Hrtill kommer att det r till stor nytta fr oss att ha tempelmagerna p vr sida, oavsett vilken gud de dyrkar och i vilket rike de verkar. - Du berrde vinterflttget mot Sardes, det r vrt strsta bekymmer just nu. Har du lst rapporten frn Krigshvitsmannen ? Kiliarken nickade. - Det r ingen munter information,fortsatte konungen, jag r bekymrad ver frseningen. Vad anser du att vi skall gra ?
337

- Frseningen r allvarlig om Krsus under tiden frses med hjlptrupper frn sina allierade. Jag har frska rapporter frn vra utsnda. Ingen av de allierade har nnu frberett ngra hjlptrupper, s lngt vra ambassadrer r underrttade. Vi kan inte g vidare med huvudstyrkan frrn Gordion fallit. Jag tror att Uxieces kommer att sl ut garnisonen s snart vra tunga belgringsmaskiner kommer p plats. Gordion r en starkt befst stad. Bde vi och Uxieces har underskattat dess styrka. Fr skerhets skull har jag bett verhvitsmannen att snda tv stormningslokager till Uxieres hjlp. Jag freslr att vi avvaktar ngon dag innan vi vidtar ytterligare tgrder. - Det r nog klokt Ahasveros, lt oss avvakta. Vill du be verhvitsmannen att hlla mig underrttad om hndelseutvecklingen vid Gordion. - Jag skall meddela honom. - Hur gr det fr min vn magern Arabecex och vr strateg dr borta i Sardes? undrade konungen. Jag hoppas det gr bttre n fr hren.
338

- Det r ett mer hoppfullt besked jag kan ge fr magerns och strategens del. svarade Kiliarken. Arabecex, som drborta heter Amoces, har ppnat vissa kanaler vid Artemistemplet. Bda tv opererar frn Ormuzdtemplet, dr Arabecex officiellt tjnstgr som Mager. Strategen Artacerches, med tcknamnet Alcazzar, har lyckats komma igng p ett mycket intressant stt. Han har infiltrerat den judiska frsamlingen och har dess ledares frtroende. Frhandlingar r pbrjade med representanter fr deras rd. Magern och Strategen samarbetar vid dessa frhandlingar. Vi har stllt i utsikt att Jerusalem skall befrias p sikt och vi r beredda att bidra med finansieringen av templets teruppbyggnad i utbytemot hjlp att inta Sardes och Citadellet. Frhandlarna har drtill utrustats med mandat att lova ven kortsiktiga frdelar i utbyte mot aktiv hjlp. Allt i verensstmmelse med de generella befogenheter som jag har av konungens rd. - Detta var gldjande och en lovande rapport. Jag skulle behva fler sdana.
339

P vilket stt skyddas Magern och Strategen? - Jag r rdd fr att det ver huvud taget inte gr att skydda dem. andra sidan r det ett ftal personer som knner deras identitet. Magern tjnstgr p ett fullt normalt stt vid Ormuzdtemplet. versteprsten dr knner inte till honom annat n som prst. Strategen har blivit vlbestlld kpman frn Babylon. Vi har gjort honom till delgare i ett dr befintligt fretag. Strategen talar flytande babyloniska, det kar trovrdigheten. - Mycket bra.... mycket bra.... Har du som Kiliark ngon frga du vill ta upp i dag ? frgade konungen. - Ja, det har jag. Det r dessvrre ett nytt problem. Vra trupper i nordost har trngt nda fram till floden Oxos och har bara mtt sporadiskt motstnd frn skytiska stammar. Vi har emellertid frn vra kunskapare i Massageten och Sogdiana ftt underrttelse om att det frekommer samverkan mellan Daher och Massageter. Ett frsta tecken, nog s allvarligt, r att vrt avtal med Marakanda om karavanlasterna frn sterlandet har brutits.
340

Karavanerna som tidigare gick till Ackmed har omdirigerats till karavanleden norr om de stora innanhaven. Det kommer inte att drja lnge frrn vi har handelshusen i Ackmed ver oss med sitt missnje. - Det betyder att lften jag har utfrdat till Ackmeds handelshus och kpmn, ej lngre hller,sade konungen. Det r allvarligt Ahasveros. - Ja, det r bekymmersamt. Tyvrr kan vi inte ka den militra pressen i ster frrn vi framgngsrikt kunnat avsluta vinterflttget mot Sardes.

341

Teaterbesket
Artacerches (Alcazzar), strateg:

Frhandlingarna med Mardokai och Aron Iscariot fortsatte p samma plats som tidigare, i huset bakom Artemistemplet. Vi kunde inte finna ngot bttre stlle. Amoces och jag hade gtt igenom vra frhandlingskrav flera gnger s vi knde oss vl frberedda. Denna gng skulle vi komma till realfrhandlingar. Mardokai inledde verlggningen och sade: - Aron Iscariot och jag r verens om fljande frslag. Ni lgger frst fram era nskeml och krav p den judiska frsamlingen. Mer exakt vilka insatser ni frvntar er frn vr sida. Vi skiljer sedan p oss fr enskilda verlggningar och kommer d att g igenom era nskeml och vad som krvs frn vr sida. Mot bakgrund av vra insatser framfr vi sedan vra nskeml om motprestationer frn Cyrus sida.
342

Har ni ngra andra frslag till upplggning? Amoces svarade : - Vi gr med p detta frslag med det tillgget att nr ni framfrt era nskeml om motprestationer frn vr sida, s freslr vi nya enskilda verlggningar. Hrefter samlas vi igen fr att diskutera oss fram till en lsning. - Det blir nog en bra frhandlingsordning, sade Mardokai. - Vr lista p nskeml ser ut s hr, sade Amoces och tog fram sina minnesanteckningar. Vi utgr ifrn att nr Cyrus hr besegrat Krsus s kommer Krsus att frskansa sig innanfr stadens murar med s mnga krigare som mjligt. Sjlv kommer med stor sannolikhet Krsus att befinna sig innanfr murarna i Citadellet, med s mnga krigare som ver huvud taget ryms dr. Detta leder till tv frgor som mste lsas med den judiska frsamlingens hjlp. 1. Hjlp att forcera den yttre stadsmuren, s att belgring och stormning blir verfldiga.
343

2. Hjlp att forcera Citadellets tre murar, s att Palatset och Citadellets frsvarsanlggningar kan intas med minsta mjliga frluster. Insatserna skall anpassas efter omstndigheterna, det r resultatet som rknas. Nr det gller yttre stadsmuren, kan det g till s, att ngon av de mindre bevakade portarna ppnas inifrn s att ngra av vra krigare slipper in och kan ppna en strre port. Nr det gller Citadellet blir det svrare. Det r omgivet av tre murar och drmed mycket svrintagligt. Alla murarna klttrar dessutom utefter bergssidan. P norra sidan, p ett stlle dr klippan r mycket brant, har vi konstaterat att det endast finns en enkelmur. Vi vet dessutom att det finns ett antal tunnlar i berget. Tunnlarna utgr frbindelse mellan de olika frsvarsdelarna. Fr att klara Citadellet behver vi fr det frsta ritningar ver hela frsvarsanlggningen. Fr det andra, en ingende studie frn Citadellets insida som pekar ut de svaga punkterna i frsvarsverket.
344

Vi behver ocks ritningar ver palatset och dess frsvar. Vi rknar med att palatset har ett srskilt frsvar ven fr de delar som ligger innanfr Citadellet. Den del som ligger utanfr Citadellets murar, behver vi inte rkna med i detta sammanhang. Fr att ervra Citadellet behver vi insatser frn insidan och frn flera hll samtidigt. Ni kan rkna med att Cyrus hr kommer att gra en massiv framstt mot Citadellet, samtidigt som aktionerna stts igng. Insatserna frn Citadellets insida blir er uppgift att lsa. Mardokai sg fundersam ut och tog till orda. - Vi har noterat nskemlen. Jag freslr att vi nu gr in i var sitt rum fr enskilda verlggningar. Vi samlas hr igen vid tredje dagvkten. Amoces och jag gick in i ett angrnsande rum, medan Mardokai och Aron Iscariot blev kvar i sammantrdesrummet. Vi gick nnu en gng igenom vad som kunde tnkas hnda vid en belgringssituation och vilka ml som skulle uppns vid de olika faserna. Amoces och jag
345

var verens om att vi skulle stlla krav p mlen och att det skulle vara frsamlingens sak att lsa sttet p vilket respektive ml uppnddes. Mardokai och Aron Iscariot tog lng tid p sig fr enskild verlggning. Nr de tervnde sade Mardokai: - Urskta drjsmlet men som ni frstr r detta ingen ltt uppgift att lsa s detmste ta sin tid! - Vi frstr till fullo att det mste ta sin tid, sade Amoces. Det r inte vr vilja att jkta fram ett svar. Mardokai framfrde deras motkrav. - Mina vnner, de frslag till prestationer, som den judiska frsamlingen skall st fr, r inte sm. Med hnsyn till riskerna och vr strvan att omvrlden skall kunna lita p den judiska rrelsen, har vi nskeml om tre principiellt olika motprestationer. Fr det frsta: Frutom den judiska frsamlingen skall ytterligare en stor och inflytelserik grupp i sta346

den frklara sig vilja stdja Cyrus, givetvis i hemlighet. En sdan grupp kan exempelvis vara magerna. Detta, fr att ett allmnt missnje med den rdande regimen drmed skulle demonstreras. Vi tror oss veta att ett sdant allmnt missnje fr vrigt rder i Sardes. Fr det andra: Nr Jerusalem befrias av Cyrus krigshr s verlmnas samtidigt stadens styrelse till den judiska befolkningen. teruppbyggnaden av templet i Jerusalem skall pbrjas snarast efter befrielsen och allt byggnadsmaterial bekostas av Cyrus kassa. Fr det tredje: Medlemmarna i den judiska frsamlingen i Sardes garanteras f behlla sina egendomar samt disponera handelsprivilegierna frn karavantrafiken mellan Susa och Sardes. Handelsprivilegierna fr frdelas av frsamlingen i Sardes i frhllande till medlemmarnas aktiva insatser vid stadens belgring. De som inte velat deltaga skall ej ha rtt till frdel. Har ni ngra frgor med anledning av dessa tre punkter?
347

Amoces sg upp frn sina anteckningar, iakttog oss en lng stund, innan han yttrade sig. - Ja, sade Amoces, vi vill grna ha ett frtydligande av punkt ett. Vad avses med ett std frn en strre grupp, exempelvis magerna ? Rcker det med ett passivt std i form av ett accepterande av att Cyrus hr fr bistnd frn annat hll i staden, eller avser ni ett mer aktivt std ? - Det kan i detta fall rcka med ett klart accepterande, genmlde Mardokai. - Tack, sade Amoces, d vill vi grna g igenom de hr punkterna. Vi meddelar er nr vi r frdiga fr fortsatta verlggningar. - Det hr kan bli svrt, sade Amoces nr vi ter blivit ensamma. - Du tnker p deras punkt ett, sade jag. Hur lngt har du kommit med magerna i Artemistemplet, Amoces ? - Inte srskilt lngt. Det r just det som r bekymret. Jag rknade inte med att frsamlingen skulle fra in den hr frgan och tillika som ett villkor. Men jag frstr dem och det
348

blir nog inte ltt att frhandla bort den punkten. Jag fr driva frgan med Artemismagerna hrdare, som det nu ser ut. Efter vra enskilda verlggningar samlades vi ter fr en kort stund. Vi blev snabbt verens om att vi behvde tid fr att studera vra respektive kravlistor innan vi gick vidare. Redan pfljande dag skte Amoces upp versteprsten i Artemistemplet. Hans officiella rende var att underska mjligheterna fr ett Anahitatempel i Sardes. Han hade haft ett intressant samtal med versteprsten och tv av dennes nrmaste medarbetare. Amoces lyckades fra in samtalen p den nya tidens villkor fr prsterskapet i Sardes i allmnhet och Artemistemplet i synnerhet. De skulle trffas igen fr att diskutera frgan om ett nytt tempel. - Vilket intryck fick du av versteprsten, frgade jag Amoces, nr vi mttes vid en gemensam mltid. - Blandat! Han verkade uppriktig i sina svar,
349

men jag fick ocks en knsla av, att han frskte locka ur mig uppgifter om, vem jag egentligen r. Jag frstod att han undrade ver varfr jag som mager och inte versteprsten vid Ormuzdtemplet tog denna kontakt. Jag frklarade fr honom att jag hade detta speciella uppdrag, att frska driva igenom ett Anahitatempel i Sardes. Han verkade nja sig med det beskedet. - Vad hade han fr uppfattning om Krsusregimen ? Fick du ngot tillflle att komma in p sdana knsliga frgor ? - Tyvrr vldigt lite. Hr var dremot en av hans medarbetare mer frisprkig. Av honom fick jag veta, att de i sjlva verket var missnjda med utvecklingen. De vdrade speciellt sin harm ver att Krsus finansierat s stora delar av templet i Ephesos, samtidigt som deras eget hade begrnsade resurser. Detta var ju sdant vi visste, men det mest intressanta var, att de medgav orsak till missnje. Vid ett tillflle slapp det ur versteprsten ett yttrande som jag lade p minnet. Han sade: Vi bryr oss inte s mycket om vem som styr det vrlds350

liga, bara vi fr arbeta i fred och fr tillrckliga ekonomiska resurser fr vr tempelverksamhet. - Ett sdant yttrande har vi anledning att ta vara p, genmlde jag. Det lovar ju gott infr nsta mte. - Ja, men vi har inte s lng tid p oss nu. Jag tror att vi skall frska pskynda avtalet med Mardokai och frska f det klart de nrmaste dagarna, sedan blir det min uppgift att klara av det hr med Artemistemplets prsterskap. Jag hade grna haft litet lngre tid p mig. Jag hade inte sett Judith p en hel vecka. Amoces och jag hade varit helt koncentrerade p vra underhandlingar. Nr jag mtte henne hemma hos Mardokai var vi bda lika uppspelta ver att f trffas. Jag hade lyckats f tag i biljetter till kvllens teaterfrestllning, det skulle ge oss ett tillflle att f vara tillsammans, fr oss sjlva. Sardes teater hade besk av den bermda ioniska kren frn Milet. De framfrde hgstmda dikter i ett vxelspel med en
351

skdespelare som reciterade vardagligt skrivna verser. Judith hade hrt detta en gng tidigare i Ephesos. I Sardes framfrdes det nu fr frsta gngen. Det sades att sjlvaste konungen skulle vervara frestllningen. Det var vl drfr det hade varit svrt att f platser. Jag hmtade Judith med Ormuzdtemplets tvspann. Templet hade en paradvagn som fick anvndas vid speciella tillfllen. Jag lyckades vertyga chefsslaven i stallet, att det var ett speciellt tillflle, d ven konungen skulle nrvara. Eftersom nu konungen skulle vervara frestllningen var det viktigt att anlnda till teatern i god tid. Det hade hnt att den som var sen i sdana sammanhang, inte blev inslppt. Judith kom emot mig med utstrckta hnder nr jag anlnde till Mardokais hus. Hennes gon strlade, hon svvade fram. - Du ser strlande ut Judith ! Vilken vacker bl frg, r kldedrkten ny ? - Ja, den r just hmtad frn skrddaren. Den skybl fotsida kldedrkten under den
352

purpurrda manteln framhvde hennes gracila rrelser. De tvinnade hals och armringarna av guld klirrade i takt med hennes mjuka steg.Judith hade anvnt den egyptiska gonskuggan, ett nytt mode bland de unga damerna i Sardes, en skuggning som speciellt framhvde gonens sknhet och Judith hade vackra gon. Hon var i sanning skn att skda. - S vackra hstarna r, utropade Judith, bermmande. - Ja, kusken har gjort ett fint arbete. Kusken strckte p sig litet extra fr bermmet. Nr vi anlnde var grden framfr teatern fylld av glnsande ekipage med vlputsade hstar. Det lg en stmning av fest i luften. Det var inte bara vi som var tidiga. Nr konungen behagade nrvara frvntades det att den vriga publiken skulle ha intagit sina platser fre hans ankomst, alla var drfr ute i god tid. Teatern var byggd i den ioniska stilen med
353

scenen i centrum av den halvcirkel - formade arenan. Denna form gjorde att man kunde bde hra och se bra frn alla platser. Kusken lmnade av oss framfr den sttliga ingngen med sina kolonner av glnsande marmor. Vi blev eskorterade till vra platser som lg nra mitten och inte lngt frn den kungliga tribunen. Lktarna reste sig i en mktig bge frn scenen. De bildade ett regelbundet mnster som endast brts av konungens loge. Det fanns redan mnga bevpnade vakter p plats framfr och p bda sidorna av den kungliga tribunen. Alla platser var sedan en lng stund besatta nr basunsttar frkunnade att konung Krsus var i antgande. Frn vr rad kunde vi endast skymta det eleganta sllskap som nu tog plats. Nr konungen intagit sin stol hrdes nyo en basunstt och skdespelaren med kr och musikanter kom in p scenen. De hlsade konungen med att knbja och falla ner p sina ansikten. Musikanterna med sina lyror och dubbelfljter placerade sig sedan mellan kren och skde-spelaren. Jag sneglade bort mot den kungliga tribunen med alla vakterna.
354

Det kndes inte bra att ha alla dessa lydiska krigare s nra inp och sjlv vara obevpnad. Med ens blev det alldeles tyst i teatern. En ensam fljt hrdes, det var prvande vemodiga toner. S slogs en lyras strngar an som bakgrundsackompanjemang, dess rytm spred sig som en vgrrelse upp ver lktar-raderna. Kren brjade med djupa basrster recitera en dikt i hgstmda versrader. Rsterna hjdes och snktes, fr att sedan vxla ver i ett ljusare lge. Kren avbrts pltsligt och skdespelaren kom in. I kontrast mot krens hgstmda recitation, framfrde han sin text i en lgmld vardaglig ton. En dialog uppstod mellan kren och skdespelaren. Effekten blev spnnande, tv vrldar som mttes, den gamla och den nya tiden. Det var nytt och skapade en laddad stmning. Frst en svag misstanke sedan vissheten om att jag var iakttagen gjorde att jag inte kunde koncentrera mig p scenen och det irriterade mig. Blicken frn en yngre lokag i konungens uppvaktning gick upprepade gnger mot min
355

plats. Jag brjade knna en smygande oro med alla dessa lydiska krigare p mindre n tjugo fots avstnd. Judith mrkte det. - Du ser spnd ut, Alcazzar, r det ngot srskilt, viskade hon ? - Nej Judith, jag tror inte det. Jag knner mig bara iakttagen av en i konungens uppvaktning och jag satt bara och funderade p om det kunde betyda ngot. Men det r skert dig Judith han har ftt syn p. Du frstr att alla de hr vakterna irriterar mig. Annars r det inget. Judith tog min hand och tryckte den mot sig. Sanningen var den att min utsatta position blev s uppenbar.Judiths far hade talat om Samariterna och att han inte visste om han kunde lita p dem eller vad de kunde ta sig till. - Hr skulle vara rtta gonblicket att peka ut mig fr lydiska vakter om man trots all frsiktighet ftt reda p vem jag r. Vad skulle jag d kunna gra. En effektivare flla n den hr kunde man knappast finna. Frestllningen som brjade som en upplevelse, hll p att utvecklas till en plga.
356

Jag knde mig instngd och brjade planera hur jag skulle kunna fly, om det skulle visa sig ndvndigt. Jag hade svrt att koncentrera mig och fr att lyssna och njuta av dialogen. Nr frestllningen ntligen var ver skyndade jag mig ut den nrmaste vgen. Med Judith i slptg, motvilligt halvspringande, ndde vi vr vagn. - Hon tror att jag har blivit galen, tnkte jag. Det r klart att hon vill g omkring och smprata med sina gamla vnner och f visa upp sin nya kldedrkt. I stllet rusar jag som en dre frbi alla och det r knappt hon hinner med. Nr vagnen hunnit utanfr teateromrdet vnde sig Judith mot mig och sade i en mycket bestmd ton: - Vad r det egentligen som pgr Alcazzar ? Varfr rusar du ut p det hr sttet ? - Frlt mig, det var inte min mening att gra dig till tlje eller att skrmma dig. Jag fick en sdan obehaglig knsla av att vara iakttagen.
357

- Varfr skulle det vara s farligt ? - Du kommer att frst, men jag r fortfarande frhindrad att bertta. Det har med mitt uppdrag att gra. - Det dr uppdraget igen ! Jag tycker inte om det hr. Judith ville ta omvgen ner till flodbanken p hemvgen s som vi brukade gra. Den hr gngen avstyrde jag frdvgen med att skylla p att det var fr kallt. Jag knde mig fr utsatt fr att ta vgen nere vid floden dr det var svrt att komma undan, jag bad drfr kusken ta av vid flera av tvrgatorna upp mot Citadellet och vika av nert mot huvudgatan lngre fram. - Tycker du det r varmare med en omvg hr uppe, undrade Judith irriterat. - Nej, men jag knner mig skrare hr. - Kan du inte tala om fr mig vad du r rdd fr, det r s svrt att frst annars. Judith gav mig en forskande blick. - Jag kan inte n och det r ocks bst fr bde dig och din familj, men s snart det gr skall jag bertta allt fr dig.
358

Jag ville inte avslja fr Judith att jag ville kontrollera om jag var frfljd av ngon. Judith respekterade trots allt att jag ville upptrda under falskt namn, men hon hade inte eller ville inte frst vidden av mitt uppdrag. Hon hade skert dragit sina slutsatser och kanske ocks ftt klart fr sig genom sin far att det var ngot stort det handlade om. Om inte hennes far hade varit inblandad hade hon aldrig accepterat att inte f veta allt. Vr vagn hade ntt fram till Mardokais hus. Jag ledsagade Judith fram till hennes port. Nr hon skulle g in hejdade hon sig och sa. - Vill du stanna ver och tillbringa natten i vrt hus ? Jag var inte beredd p frgan och tvekade en kort stund innan jag svarade. Jag ville ju s grna. Men jag var tveksam infr hur Mardokai skulle reagera och ganska sker p att hennes mor inte skulle gilla det. - Hur skulle Amoces ha gjort ? Naturligtvis vill jag det, skulle han ha sagt och s hade det inte varit ngot mer med den saken.Kanske skulle jag sova lugnare i Mardokais hus n
359

ngon annanstans. Den obehagliga knslan frn teatern satt kvar. Judith uppfattade min tveksamhet som ett nej och vnde sig frlget om fr att g in. - Nej vnta..... naturligtvis vill jag stanna ver. Vi hade blivit frusna av frden s jag ordnade en stor vrmande brasa. Vi krp ihop tillsammans under en stor filt framfr den ppna spisen. Vrlden stod still.

Harpagos
Storkonungen satt med handen stdd mot hakan och lyssnade. Kiliarken visste vad det betydde. Storkonungen var upprrd ver det han hrde. Nr han stdde sin haka p det dr sttet s var det ett tecken p att han anstrngde sig. Anstrngde sig till behrskning. P morgonen hade vi ftt rapport om verraskande hrt motstnd frn Massageterna i ster. Frsket att skrmma staden Marakanda att ter dirigera sidenkaravanerna till Ackmed i stllet fr norr om innanhaven hade misslyckats. De egna trupperna hade ftt retirera tillbaka ver floden Oxos. De begrde nu frstrkning och hade talat om en hel armkr fr att n framgng. Det var fullstndigt otnkbart att avdela ngon som helst frstrkning just nu. Alla var verens om tillstndet ven om storkonungen motvilligt ville inse detta. verhvitsmannen Harpagos hade just avslutat sin rapportering. Det blev tyst i rummet.
361

360

Harpagos hade frskt lgga fram vad som hnt i Gordion s milt som mjligt. Han hade drfr brjat med en redogrelse fr hur stadens starka fstning vervunnits och att detta inte hade varit mjligt utan att frstra stora delar av staden. De egna trupperna hade ftt genomfra den ena stormningen efter den andra innan krigshvitsmannen Uxieces lyckades bryta motstndet. De egna frlusterna hade varit betydande och s kom det oundvikliga beskedet. Gordion hade inte bara frstrts utan det som inte fick hnda hade hnt. Staden hade plundrats. Efter de hrda attackerna hade det inte gtt att hejda krigarna frn en allmn plundring. Storkonungen brt tystnaden och sporde vredgat. - Vilken del av hren har gnat sig t plundring ? - Hela hren som stormade Gordion verkar ha deltagit i plundringen, svarade Harpagos. - D r det Uxieces, ssom hgste beflhavare som br ansvaret, eller hur ?

- Ja, eller jag som verhvitsman, genmlde Harpagos. Konungen gillade inte den kommentaren frn Harpagos. nda sedan Harpagos hjlpt Cyrus till makten ver den mediska hren hade det rtt ett speciellt frhllande dem emellan. Konungen visste att han nnu inte kunde gra ngot t Harpagos stllning. Kiliarken visste inte med bestmdhet vilka hllhakar Harpagos hade p konungen, men han hade en knsla av att de var starka. - Du vet att jag p inga villkor accepterar plundring och vi kan inte bestraffa en hel hr, sade konungen. Det blir ditt ansvar Harpagos att erstta Uxieces som krigshvitsman fr flttget mot Sardes. Det fr bli min bestraffning. Skicka samtidigt Uxieces till fronten mot Massageterna, och lt alla f veta detta. - Jag frstr, utbrast Harpagos bestrt, att Ers hgvrdighet vill bestraffa krigshvitsmannen fr att statuera ett exempel. Men innebrden blir ju att jag fr ta ver bde det direkta
363

362

ansvaret fr flttget och behlla ansvaret fr hela hren. Jag vill erinra Ers hgvrdighet om att jag blivit utlovad ett satrap och att jag framfrt nskeml om att betrda denna post ver Elam med residens i Susa. - Jag har noterat dina nskeml Harpagos! Vi har inte Susa frrn till vren, vad kan d vara lmpligare n att du gr riket denna tjnst, innan vi gr dig till Satrap. - Jag accepterar detta arrangemang, sade Harpagos, om jag fr konungens uttryckliga lfte om satrapet i Elam. - Jag skall lgga fram dina krav infr rdet, varefter vi kommer att besluta. Harpagos gav konungen en skarp blick och skulle just sga ngot men hejdade sig. Kiliarken noterade att Uxieces redan dagen drp skulle avsttas som krigshvitsman ver flttget mot Sardes. Han tog detta som ett tecken p att hndelsen strkt konungens stllning gentemot Harpagos. Mnga gnger uppfattade Kiliarken problemen annorlunda n verhvitsmannen, men han respekterade nd dennes synpunkter.
364

Harpagos var onekligen en framstende beflhavare i strid. Kiliarken sg drfr grna att denne tog ver beflet mot Sardes. Det skulle innebra en garanti fr tillskott av nya trupper som motsvarade frlusterna i Gordion. Med Harpagos skulle det knnas tryggare mot bakgrund av vad som hnt vid floden Oxos. Det fick inte bli fler bakslag just nu. En motgng till och fienderna skulle samla sig till en gemensam aktion mot Cyrus. Utvecklingen i Sardes hade blivit en central frga men han var inte helt sker p att konungen uppfattat det allvarliga i situationen. Kiliarken fick dagliga rapporter frn Harpagos flttg, Harpagos hade lyckats fylla luckorna frn frlusterna i Gordion. vergngarna av Sangarios hade gtt bra trots ideliga attacker frn Krsus framskjutna styrkor. Krsus huvudstyrka var samlad ster om Sardes och ansgs uppg till etthundrafemtiotusen man. Hlften av denna styrka bestod av det lydiska kavalleriet, till stora delar elitfrband, resten var fotsoldater mestadels legokrigare av tungt bevpnade hopliter.
365

Kiliarken var orolig fr krigarnas vinter-utrustning. Lyckligtvis hade han kunnat skaffa tjugotusen par vinterstvlar till fotsoldaterna. Det hade behvts fler men det rckte till halva styrkan. Kavalleriet var dock vl rustat, det skulle behvas fr att klara flodvergngarna i det allt bistrare vintervdret. Rapporterna talade om att marketenteriet hade fungerat tillfredsstllande. Det hade varit vissa problem med foder till hstarna och de mnga last-djuren i trossen de rknade dock tillsammans mer n hundratusen djur. Vinterflttgets stora problem var onekligen foder till djuren jmsides med torra klder och skodon till krigarna. Harpagos hade med stor tillfrsikt formerat sin hr i slagordning vid den frsta kontakten med den lydiska hren. Krsus hr hade kunnat vlja terrng, till sin frdel, med stora ppna flt. Harpagos hade planerat att driva fienden tillbaka in i en mer kuperad terrng nrmare Sardes och sl till med blixtattacker frn det egna kavalleriet. Trots noggrann planering och
366

en skicklig ledning hade den frsta attacken misslyckats. En annan slagordning hade d prvats, men det hade snarare gtt nnu smre. Det lydiska kavalleriet hade upprepade framgngar. Den senaste rapporten som nu Kiliarken hade i sin hand talade om att Harpagos hade erinrats om planen med kamelerna, som han dittills ignorerat. Harpagos hade d snt bud efter strategen Artacerches, som fanns ngonstans i Sardes, fr att han som upphovsman skulle ta hand om ett frsk med kamelstrategin. - Jag hoppas Harpagos fr tag i den unge strategen, tnkte Kiliarken och att han inte fullstndigt tar kl p honom, det vore synd p en s begvad ung man.

367

Kamelstrategin
Artacerches (Alcazzar), strateg: Amoces och jag hade avslutat verlggningarna med den judiska frsamlingen, nr jag nddes av det hemliga meddelandet. Meddelandet hade verlmnats till Amoces genom en kunskapare i Sardes, en kunskapare som bara Amoces hade kontakt med. Jag lste meddelandet flera gnger innan jag rckte ver det till Amoces. Det var frn verhvitsmannen Harpagos och ld: Lmna omedelbart Sardes och anslut dig till oss. Flj Hermos norra flodbank uppstrms. Vgvisare vntar vid X enligt kartskiss. Lsenord: KAMELSNA. Memorera och frstr detta meddelande. Enligt order Harpagos verhvitsman
368

- Det r onekligen kta, sade Amoces, och lmnade tillbaka meddelandet. - Vad kan det hr betyda tror du ? Det r undertecknat av verhvitsmannen ? - Harpagos mste av ngon anledning gtt in i Uxieces stlle, annars hade Uxieces undertecknat en sdan order. Fr vrigt sgs det i staden att Krsus haft viss framgng i striden, det kanske inte bara r propaganda? Den stora drabbningen har frvisso inte brjat n men jag tror att de vra brjat bli oskra och behver varje form av frstrkning. Harpagos kallar inte p ngon utan srskilda orsaker. Jag tror det kan ha med din kamelstrategi att gra. - Den som Harpagos inte ville tro p ? - Ja, han har kanske ndrat mening, sade Amoces - Om det verkligen skulle vara s, r jag rdd fr att vr hr inte har haft de framgngar Harpagos hade vntat sig. Vad tror du om mina mjligheter att n fram till vra styrkor ? - Det frstr du bttre n jag, men jag frestller mig, att du har strst chans om du tar
369

dig fram ensam. Harpagos snder tydligen en trupp som mter dig vid Hermos vre lopp. Det finns skert ett vadstlle vid mtesplatsen. Du kan nog rkna med att flera stigar leder till den platsen. Ormuzdtemplet stller tv bra hstar till ditt frfogande. - Jag behver Mardokais hjlp med en kartskiss ver Hermos norra flodbdd med biflodernas vadstllen utprickade och framfrallt en detaljskiss ver mtesplatsen. Men hur skall jag hantera det hr infr Judith ? Det kan bli ett problem,tnkte jag. Jag mste bertta fr Mardokai under tysthetslfte vad jag skall ha kartskissen till. Men vad skall jag sga till Judith ? Informationen till Judiths far kan jag frsvara infr reglementet, men att informera ven Judith skulle vara ett reglementsbrott. Jag mste starta redan i gryningen men jag kommer att ha kort tid p mig fr ett besk hos Mardokais. Hur skulle min far ha gjort nu ? Skulle han ha talat om sanningen? Om jag nd hade haft min far att rdfrga ! Jag tror han skulle ha sagt sanningen till Ju370

dith och struntat i reglementen. Vad str hgst? Oskriven lag av tillit som bygger p krlek eller hederskodex som officer i Cyrus hr. Mste jag vlja eller finns det en lsning fr bda kraven? - Artacerches, alias Alcazzar, du har inte s lng tid p dig att lsa frgan, mumlade jag. Jag hade tur, det gick att ordna ett mte hemma hos Mardokai vid tredje dagvkten, samma dag som ordern frn Harpagos. ven Judith skulle vara hemma mot kvllen. Jag knde mig illa till mods. Inte infr mtet med Mardokai, men infr samtalet med Judith. Jag var frhindrad sga henne sanningen om vart jag skulle och vad jag skulle gra. Tiden var mig knapp och vi kanske inte skulle ses p ett bra tag, skulle hon frst min brdska och mitt i sanning underliga beteende? Nr jag anlnde till Mardokais hade Judith nnu inte kommit hem. Mardokai sjlv tog emot mig. - Vad kan jag gra fr dig idag Alcazzar? fr371

gade Mardokai. Han verkade jktad. - Jag behver kartskisser ver stigarna lngs Hermosdalens norra sida upp till vadstllet dr floden viker av mot norr. Kan du hjlpa mig att f fram sdana redan i dag? Jag behver dem vid gryningen i morgon. - Det var inte lng tid vi har p oss. Jag skall se vad jag kan f fram med sdan brdska. - Jag r ledsen Mardokai, att behva besvra dig med detta. Frgans betydelse och den korta tid jag har p mig gr att jag tyvrr mste be Dig. - Jag tackar fr ditt frtroende, jag skall frska hjlpa dig. Frlt mig om jag verkar oartig och jktad, men det frestende slaget utanfr vr stad gr att jag har mnga frpliktelser att bestyra innan det r fr sent. Vi mste bereda oss p alla eventualiteter. Bde frsamlingen och handelshuset krver extra insatser de hr dagarna. Jag hoppas du frstr. - Naturligtvis. - Innan femte dagvkten skall jag ordna s att du har kartorna, du kan stanna hr en stund om du vill, Judith kommer strax hem
372

och tar hand om dig. Mardokai ursktade sig och hastade ivg till sina plikter. Jag hann inte sl mig ner frrn Judith anlnde. - Vad trevligt att du kunde komma frbi i dag, log Judith. - Jag tar alla chanser, det vet du, svarade jag och kramade henne. Tyvrr har jag inte s lng tid p mig, som jag skulle nska. - Skall du ivg genast ? Jag har ju inte ens hunnit tala med dig. - Jag rider ivg redan i gryningen, p ett uppdrag. Ett uppdrag som har med mitt arbete att gra och som jag har ftt kort tid p mig att frbereda. Jag mste packa redan i kvll. - Fr jag frga vart du ska ? Alla vgar r farliga nu och det r trupprrelser verallt. - Var inte orolig Judith! Vi har en mtesplats och dit br det vara skert att frdas. Vart vi sedan skall vet jag faktiskt inte frrn
373

jag kommit fram. Jag skall vara frsiktig. - Alltid dessa hemligheter! Varfr utstter du dig fr alla dessa faror? Fr faror r det, det frstr jag nog! Jag knner mig s orolig. - Jag berttar s mycket jag kan fr dig Judith, mer n fr ngon annan. Vi lever i en farofylld tid just nu och det skulle vara farligt fr dig att veta allt. Ibland r det bttre att inte veta. - Det r mjligt att du har rtt. Men kan du lova mig att sluta med de dr hemliga uppdragen, nr du tervnt. - Jag skall inte ge mig in i mer n vad jag r tvungen till och vad jag lovat att utfra. Sedan skall jag frska leva ett normalt liv. - Jag r rdd Alcazzar. Det kndes inte bra att lmna henne ensam, men det fanns ingen annan utvg, i gryningen skulle jag sitta p hstryggen. Jag frskte trsta henne s gott jag kunde. S orolig hade jag inte sett Judith tidigare. Det blev inte s mycket smn den natten. Innan de frsta solstrlarna ndde horisonten
374

var jag p benen igen. Amoces var ocks uppe.Han ville hjlpa mig g igenom packningen, sa han. Jag tror han var orolig fr mitt uppdrag och ville se till att jag kom ivg ordentligt. - Jag har bett min tjnare att tillsammans med din tjnare leda hstarna var fr sig ner till floden. De kommer att leda hstarna till frsta vadstllet uppstrms. Av skerhetsskl freslr jag att vi fljer efter med tvspannet. Det kommer att vcka mindre uppmrksamhet. - Det blir nog bra, jag r strax klar. Jag hoppas att det inte r s mnga krigare p den hr sidan vid denna tid, sa jag. - Vi har just kontrollerat. Det brjar komma igng folk nu i gryningsljuset bde civila och militra. Vra tjnare med hstarna kommer att smlta in i bilden. Tvspann frn Ormuzdtemplet r heller ingen ovanlig syn, inte ens i gryningen. - Den frsta kritiska passagen kommer frmodligen vid vadstllet dr jag mste ta hand om hstarna och sjlv rida ver, sa jag.
375

Amoces gick lugnt fram till mig och lade sina hnder p mina skuldror och sade i allvarlig ton: - Det hr kommer att g bra Artaserches. En vg av vrme genomfor min lekamen. Jag knde mig lugnare. P vg ut till stallet mttes jag av en kall vind. En pminnelse om att vintern var i antgande och att det var viktigt att f med varma klder fr ombyte. Tjnarna hade redan brjat packa sadelvskorna, det terstod bara fr mig att kontrollera att all utrustning fanns med. Varmt ombyte,elddon och knivar, tv varma filtar. Det sg bra ut. Packningen lastades p fljehsten som jag skulle rida senare. Tjnarna skickades ivg och strax efter fljde Amoces och jag i tvspannet. Gryningen hade vergtt i morgonljus. Sikten var klar och den kyliga vinden hade avtagit. Jag knde mig p vg rakt in i det oknda. Vad kunde det vara som hade gjort Harpagos s angelgen om min medverkan ? Hade de inte anvnt kamelstrategin vid det frsta anfallet ?
376

Frn vr position inne i staden hade vi bara oskra uppgifter om hur striderna utvecklades. Bulletinerna talade om framgngar fr Krsus hr, men hur mycket av detta som var propaganda var svrt att avgra. Om jag lyckades ta mig ver till Harpagos stab,s terstod frgan om jag skulle hinna i tid fr att bidra med ngot.Amoces avbrt mig i mina tankar. - Du ser koncentrerad ut min vn. Jag frstr dig. Du har en hrd ritt framfr dig och nr du kommer fram skall du tillfredsstlla Harpagos nskningar. Jag r sker p att du kommer att klara det fint. Jag vill ha dig helskinnad hr nr vi skall detaljplanera vr del av anfallet p citadellet. - Fick du slutligen klartecken frn magerna i Artemistemplet ? undrade jag. - Ja, de yngre var entusiastiska och likas versteprsten. Det fanns tyvrr en grupp ldre mager som fortfarande var tveksamma. Resultatet blev emellertid att de gick med p ett samarbete under frutsttning att de slapp agera eller binda sig innan Cyrus hr visat sig segra
377

militrt. Det r vermttan frsiktigt men det r kanske tillrckligt fr att tillfredsstlla den judiska frsamlingen. Jag skall diskutera frgan med Mardokai senare under dagen. - Hur mnga av magerna har du vgat diskutera med ? frgade jag. - Alltfr mnga, men det gick inte att gra ngot t den saken p grund av tidsbristen. Amoces hade ftt ett bekymrat drag ver pannan - han verkade betryckt ver ngot.Det var vl s att han inte gillade att jag skulle ge mig ivg p andra uppdrag nu under en s knslig del av vr mission i Sardes. Ingen av oss nmnde ens tanken p att trotsa verhvitsmannens order, sdant var bara inte tnkbart. Om konungen hade varit nrvarande hade han skerligen inte tilltit detta arrangemang. Vi var nu framme vid vergngsstllet, tjnarna stod och vntade med hstarna, frdiga fr ritt ver. De hade stannat i en dalsnka, en av tjnarna sprang upp p den bortre kullen fr att kontrollera om jag kunde brja ritten ver floden.
378

Jag tog farvl av Amoces och han nskade mig lycka till. Tjnaren p kullen gav tecken att det var klart att ge sig av. Snabbt svingade jag mig upp p ledarhsten och satte av i kort galopp med fljehsten bunden vid sadeln. Framme vid stranden tog ledarhsten sina frsta tveksamma steg ner i det ltt strmmande vattnet. Jag vnde mig om och sg Amoces strcka upp handen till farvl. Jag strckte upp min till svar att allt hittills var i sin ordning. Fortfarande syntes ingen till p andra sidan floden. Hr lngre ut var det djupare, jag ndgades dra upp benen fr att inte bli vt om ftterna. Ledarhsten var van vid strmmande vatten och letade sig metodiskt fram ver den ojmna bottnen. Fljehsten gick snllt efter. Nu var vi snart ver, det blev grundare och hstarna skyndade p stegen. Vl uppe p andra sidan gjorde jag halt fr ngra sekunder fr att vnda mig om. Jag kunde uppfatta Amoces lngt bort nr han steg upp i vagnen. Han hade vntat tills jag kommit ver. S lngt var allt vl, nu behvde jag lite tur fr att komma till mtesplatsen.
379

Det hela var vl inte riktigt vad jag hade tnkt mig. Jag hade utbildat mig militrt till strateg vid en av de frmsta skolorna,fast jag helst velat bli lkare. Hr red jag ensam i fiendeland, totalt utlmnad och utkldd till kpman fr att leta mig uppstrms Hermosfloden i det frmmande landet Lydien. Mina tankar kretsade kring min belgenhet och att jag satt mig i denna situation frivilligt. Judith har rtt, tnkte jag, som undrat ver varfr jag har ikltt mig denna dubbla roll. Egentligen hade jag inget riktigt svar. Amoces har ett stort inflytande ver mig. Hur mycket r det hans tankar och hur mycket r det min egen ventyrslystnad som styr mig ? Jag vaknade till av att hsten snubblade ver en sten. Nu mste jag koncentrera mig p uppgiften att snabbt och osedd ta mig till mtesplatsen ! Den hr stigen mste det vara. Jag fr orientera mig efter solen. I den hr skogbekldda terrngen r det ltt att rida vilse. Om jag hller ostlig riktning s fljer jag floddalen parallellt. Om jag r p rtt stig s skall den d och d leda ner till floden.
380

Nr jag kommer hgre uppstrms kommer jag nog att hra ljudet av vattnet nstan hela tiden, hr nere flyter den fr stilla fr att hras p avstnd! Det var en trng och krokig stig. Sikten var dlig, ofta inte mer n hundra fot. Jag skulle inte kunna undvika mten. Det frsta var ett sllskap med tre tungt lastade snor ledda av tre mn och tv kvinnor. Det var trngt vid mtesplatsen s alla blev fullt upptagna av sjlva mtet. Jag sg bara hur de tittade efter mig nr jag passerat. Frdelen med den trnga stigen var att inga soldater skulle vlja den vgen.. Ett sdant mte skulle kanske ocks gtt bra, men det var verkligen inget jag nskade. Sllskapet med snorna var ett naturligt inslag p den trnga stigen, men var en ensam kpman med tv hstar lika naturligt? Jag var p rtt stig, allt emellant svngde den ner mot floddalen. Terrngen brjade bli mer kuperad och det blev efter hand trngre mellan bergssidorna och floden.
381

Vinden lg p framifrn, det luktade svagt av rk. Jag hll in min hst och vdrade med djupa andetag. Det kunde vara rklukt frn en lgereld. Vad skulle jag gra ? Det fanns inga alternativa stigar hr och det var trngt mellan berget och vattnet, stigen fljde hr sjlva flodstranden. Jag kunde inte heller vnda och leta upp en stig p andra sidan berget, det tillt inte tiden. I vrsta fall fick jag vara beredd p strid, jag mste framt ! Rklukten blev mer ptrngande, nu var jag sker p att jag nrmade mig en lgereld. Jag gjorde klar min kniv och lossade p fljehstens grimskaft och hll det i vnster hand fr att bttre kunna frsvara min passage. Jag rknade med att lgerelden kunde finnas bakom nsta kulle. Det var mjukt underlag s hstarnas hovar hrdes inte i bruset frn floden. Jag lt hstarna sakta arbeta sig uppfr sluttningen. Dr var det! Nstan mitt p stigen brann en lgereld. Jag gjorde ett hastigt verslag om vad som fanns dr framme. Skulle jag stta full fart frbi eller...? Dr skymtade jag tv lastade snor och s
382

ngra personer p huk runt elden, det sg ofarligt ut, jag lt hstarna stanna upp ngra tiotal fot frn elden. Dr sg ut att finnas endast tv kvinnor och en man. Fr skerhets skull var jag p min vakt och kunde i nsta sekund ha ridit rakt ver sllskapet. De hade tagits med verraskning och makade sig undan utan att riktigt resa sig upp. I frvirringen passade jag p att lugnt passera med mina hstar. Vl frbi vnde jag ledarhsten, bugade mig och sa. - Jag r ledsen att jag strde er rast, hoppas att jag ej skrmde er. En av kvinnorna som nu hade rest sig upp svarade. - Det r vi som borde vara ledsna ver att vi hindrat er p stigen. Vi gjorde upp vr lgereld vid stigen fr hr brukar s sllan ngon passera s hr tidigt. - Det har inte strt mig, svarade jag. Jag ser att ni har tv tungt lastade snor, fr jag frga vad ni fraktar? - Vi fraktar tenn frn gruvan ner till Sardes, s lasten blir tung fr vra djur, svarade kvinnan.
383

- S det r ni som frser guldraffinaderiet i Sardes med tenn ? frgade jag. - Vi fraktar tenn till Sardes vad det anvndes till vet vi ej, svarade mannen. Jag knde mig lugn av deras fredliga attityd, tackade fr deras vnlighet och sa: - Jag r kpman p vg till Sinope. Jag frdas p denna sida fr att inte bli stoppad av den mediska hren. Ackemeniden Cyrus lr ha trupper utefter hela karavanleden frn Gordion ner till Meanders vre vadstlle. Kan man frdas skert p denna sida av floden? - Ja, sade mannen, p den hr sidan gr det inte att ta sig fram med stora transporter det r drfr vi ndgas frakta vrt tenn p den hr usla stigen. Normalt anvnder vi karavanleden p andra sidan. - Hur lngt r det hrifrn till vadstllet dr Hermosfloden viker av norrut? undrade jag. - Ungefr tta parasanger, svarade mannen. Jag tackade fr upplysningen och fortsatte min ritt. Det var vrdefull information. Jag hade redan klarat tio parasangers ritt. Resterande tta skulle jag klara fre mrkrets
384

inbrott om allt gick vl och hstarna orkade. Jag hade gtt in fr att vxla hst varannan parasang. De skulle nog orka, det blev mest skritt i denna terrng. Krsus hade allts ordnat med transport av tenn i denna elndiga terrng fr att kunna hlla igng guldraffinaderiet. S viktig var allts myntframstllningen. Kunde det vara s att myntframstllningen var hemligheten bakom Krsus rikedomar. Han hade alltid varit noga med att hans mynt hll sin vikt och halt i guld. Kanske Krsus framgngar hade sin grund i att han byggt upp ett frtroende kring den unika konsten att f fram renat guld, dr hans stmpel blivit en kthetsgaranti. Trafiken utefter den knaggliga stigen var ganska regelbunden. Det var fredliga transporter som vanligtvis gick utefter karavanleden p andra sidan Hermosfloden. Jag lrde mig snart vilka mten jag hade att vnta. Det kom fler tenntransporter men ocks
385

laster med spannml och djurfoder. snor lastade med h tog upp hela stigens bredd, dessa ekipage var besvrligast att mta. Inga krigare frdades, varken frn den ena eller den andra sidan, lngs denna provisoriska led. Lastdjuren pminde mig om mitt kommande uppdrag. Jag skulle allts frska visa mig kunnig p kamelstrategier, ett omrde som jag inte praktiserat srskilt mycket. Ngot som byggde p en iakttagelse, som kanske berodde p srskilda omstndigheter. Jag lade upp en teori, som kanske i sin helhet skulle spricka fr att jag inte varit grundlig nog att studera alla detaljer. Skulle kamelerna och hstarna komma att reagera s som jag vntade mig ? Hur skulle kollegerna reagera om jag fick en stllning i hren som inte stmde med min militra rang. Alla bevakade sin plats i karriren, det skulle inte vara ngon skillnad om jag kom emellan med ett antal kameler och nya ideer om strategin. Nu var det i alla fall fr sent att smita ifrn. Det fick bra eller brista. Vi borde snart vara framme vid vadstllet, det
386

var sent och hstarna brjade bli ptagligt trtta. Fr varje gng stigen nrmade sig floden var jag sker p att nu skulle jag komma till vergngsstllet. Jag mtte en snedrivare som hade lastat sitt djur med ris. Han kunde ju inte vara s lngt bortifrn. Ris fraktar man inte s lnga strckor. Jag frgade honom p min bsta lydiska om det var lngt till vadstllet dr floden viker av norrut.Det visade sig att risekipaget var vl hemmastadd i trakterna. - Det r bara en kort ritt kvar, meddelade mannen. Han gick vidare,men vnde sig om och ropade. - Det r hgt vatten, s det forsar ordentligt kring benen! Nu hrde jag ljudet frn forsen. Det mste vara vergngssstllet. Stigen ledde ner till vadstllet, dr fanns ingen. Patrullen kanske hade blivit frsenad? Jag bestmde mig fr att g ver och vnta p andra sidan. Det forsade mycket riktigt ordentligt kring hstarnas ben. Mitt i strmfran drog vattnet s hrt att jag fick driva hstarna sid387

ledes fr att hlla balansen. P andra sidan syntes inga rrelser. Jag red uppfr strandbrinken ett stycke och pltsligt utan frvarning var jag omgiven av en skara ryttare. Jag drog instinktivt min lnga kniv medan jag skte efter en flyktvg. - Artacerches ! hrde jag ngon ropa, roligt att se dig vid god hlsa! - Lokern Ceraxes ! tnkte jag, och lt kniven glida ner i sin slida. Det var Ceraxes vlknda rst jag hade hrt. Den ena ryttargruppen efter den andra kom fram frn sina gmstllen. Det mste ha varit flera hundra man. - S mnga ni r! sa jag till Ceraxes som nu ridit upp vid min sida. - Ja, verhvitsmannen var angelgen om att vi inte missar dig. Han vntar p dig. Vi ger oss av snarast, det gives ingen tid att frlora.Vi tar hand om din packning och dina hstar, s bekymra dig inte om sdana saker. Jag har en utvilad hst hr fr din rkning. Hur har frden varit ? - Tack, det har gtt bra och utan ngra strre
388

bekymmer. Jag startade frden i gryningen, det har tagit litet tid frsts. Efter den lnga ritten frn tidig morgon till sen afton, var jag trtt, men fick fr stunden nya krafter i spnningen av att mta mina egna trupper. - Vi har inte s lngt till Harpagos stabslger, sade Ceraxes. Vi kommer att vara framme strax efter mrkrets inbrott. Vi fljer karavanleden, s det blir en bekvm ritt. Det var som om han hade lst mina tankar. Han frstod att jag nu var trtt och ville bagatellisera resten av frden. - Hur r tillstndet i hren? frgade jag Ceraxes nr vi kommit ut p karavanleden. Vad har det hnt med Uxieces, r han inte lngre krigshvitsman ? - Med hnsyn till strapatserna ver bergen och floderna s r det gott. Vi har nnu inte satt in huvudstyrkan. De sammansttningar som hittills frevarit har inte varit s lyckosamma.Du fr rkna med att Harpagos r ganska retlig av detta skl. Han fr nu sjlv beflet
389

sedan Uxieces avsattes i samband med plundringen av Gordion. Ja du kanske inte vet att han ensam fick bra skulden fr plundringen av Gordion, men s r det. Uxieces frvisades till striderna i ster mot massageterna det r det enda jag vet om honom. - Hur klarade kamelerna trosstransporten ? - Kamelerna klarade sig utmrkt, de flt liksom utanp de sanka omrdena trots sina tunga lass. Deras kraftiga tr och breda trampdynor gjorde att de inte sjnk ner s djupt. Det gick smre fr mulorna, deras hovar sjnk ner och flera av djuren stupade av utmattning. Trossen kom dock fram och det skulle den aldrig ha gjort om den hade varit lastad p de vanliga vagnarna. - Har ni prvat kamelerna i strid nnu ? - Nej, Harpagos har drjt med detta, kanske fr att stta in din strategi som en verraskning vid huvuddrabbningen. Den nrmar sig nu. Det r drfr han kallat dig fr att hjlpa till med kamelerna. Det r ju din ide. - Hur stor r hren som nu r intakt ? - Vi berknar att etthundratiotusen man r
390

stridsdugliga varav sextiotusen utgr kavalleri. - Hur mnga stridskameler har kommit fram? - Det finns ungefr tretusensexhundra till ditt frfogande. De flesta kamellokager r redan samvade, det terstr fr dig att lgga upp planerna tillsammans med kavalleriet och fotfolket, om du behver en samvning med kavalleriet s fr du skert tillflle till detta. - Det blir hela trettio lokager.... om vi kan bruka alla..... verhvitsmannen hade inrett sitt stabslger i en borg som vanligen anvndes som rastplats och hllplats fr kurirerna som frdades utefter karavanleden. Hr fanns ocks en anlggning innanfr borgen, den tjnstgjorde som viloplats fr karavanfolket. Nu var hela anlggningen och dess omgivningar besatta av Cyrus hr. Borgens innehavare hade flytt vid hrens annalkande. Borgen lg p en plat omgiven av hga murar,den var drfr ltt att frsvara. S lngt gat kunde se rrde sig krigare, lastdjur, stridskameler och
391

kavalleriets hstar, i och kring de olika lgerplatserna. Ceraxes frde mig till Harpagos vntrum dr jag ombads stanna tills vidare besked kunde lmnas. Jag hade inte ftt klart fr mig om verhvitsmannen fanns i lgret. Det passerade en jmn strm av generaler, skrivare,strateger och annat folk genom rummet. Efter en lng vntan fick jag ntligen besked om att verhvitsmannen ville trffa mig tidigt nsta morgon. Jag hade pressat bde mig sjlv och hstarna i ondan, tycktes det mig. Jag insg att det lnade fga att bli vare sig arg eller besviken. Som ung strateg i hren fick jag finna mig i att st beredd nrhelst hgste beflhavaren behagade ta emot. Det var kanske nd bra att jag fick vila fre mtet. Harpagos hade rykte om sig att vara otlig. Hur skulle han d inte vara nu, med tv hrda skrmytslingar bakom sig och dr den sista snarare var en seger fr Krsus styrkor n ett oavgjort slag. Bda sidors huvudstyrkor var nu grupperade,
392

nsta kontakt mellan hrarna skulle bli ett fltslag, en avgrande kamp. Den hr bakgrunden var viktig fr mig att knna till. Ceraxes hade tydligen klart fr sig det strategiska lget vid tiden fr min ankomst. Den korta tid fr information, som en av stabsgeneralerna gnade mig, bekrftade det som Ceraxes berttat under frden. Harpagos hade anledning att hysa respekt fr Krsus styrka, samtidigt skulle han prva en plan, som han nog tyckte var omilitrisk. Under Darbar sa han att han inte visste om han skulle skratta eller grta t min plan med kamelerna. Det frhllandet att jag kallats och att sjlvaste verhvitsmannen ville trffa mig personligen, tydde p att han nd ville prva planen. - Om det gr bra, och vid ngon av gudarna mtte det gra s, kommer jag att hjas till skyarna och Harpagos med hela sitt anhang att vilja dela ran. Om det gr dligt, kommer jag ensam att f bra skulden och min karrir i den Cyriska hren vara till nda. Nr jag frsta gngen lade upp denna plan
393

eller kom p idn, hade jag inte en tanke p att jag drmed skulle hamna i denna situation. Geniala ider, som Kiliarken kallade min strategi, hade tydligen ocks ett nog s hgt pris. Det kan nog vara s att en sdan form av genialitet eller kanske alla former av nytnkande krver visst mtt av frsiktighet. Men det fordras ocks en ordentlig portion drskap fr att ver huvud taget genialiteten skall vga sig fram. Jag brjade frst att min aningslshet kunde st mig dyrt. Men jag r hellre aningsls och djrv n berknande och feg! Det ena r ett stt att leva det andra ett stt att verleva. Varfr skall man alltid st infr val ? Vad r det min vn Magern sger att Zarathustra lrt oss ? Vi skall alltid vlja det goda och det som r sant. Men om det r tveksamt om vad som r gott och vad som r sant, vad vljer vi d? Eller om det som r sant fr den ena inte r det fr den andre och det som r gott fr den ena r ont fr den andre ? Jag gick till sngs och hade somnat innan jag hunnit lgga mig tillrtta.

Mtet med Harpagos blev odramatiskt. Han hade brttom och var strngt upptagen. - Det r bra att strategen hann hit i tid, sade Harpagos, vi behver din hjlp vid inledningen av det kommande fltslaget. Det som skett hittills har bara varit skrmytslingar i jmfrelse med vad som nu frestr. Om du kan stadkomma frvirring eller nnu hellre panik i det lydiska kavalleriet vid slagets inledning, s har du gjort en betydande insats. Du berttade ju under Darbar att du hade en utarbetad plan, vi vill prva den nu. Dina ider hll ju mttet under vra verlggningar, srskilt nr de prvades under vinets inverkan. Det har mnga gnger visat sig vara fantasifulla ider som sedan hllit, nr de prvats under verkliga frhllanden. Men de mste vara vl frberedda, det r drfr jag kallat dig hit. - Jag skall gra mitt bsta, svarade jag. - Hur lng tid behver du fr detaljplaneringen ? - Tre dagar. - Du fr fyra dagar, men inte en dag till och d skall samordningen med de vriga i slag395

394

ordningen vara klar. Jag har klargjort fr mina beflhavare att du fr beflet ver alla stridskamelerna och att de skall samarbeta med dig under hela slaget. Min kamelstrategi var bara en del i en stor anfallsplan, men den var en inledande fas och jag frstod p verhvitsmannen att han nu betraktade den som mycket viktig fr den fortsatta hndelseutvecklingen. Plan ett utgick ifrn att det lydiska kavalleriets hstar skulle drabbas av panik och rusa i sken t alla hll, detta i en sdan omfattning att den lydiska slagordningen blev allvarligt strd. Plan tv utgick ifrn att en mindre panikunge skulle uppst i ngon del av det lydiska kavalleriet. Plan tre utgick ifrn att de lydiska hstarna blev i ringa grad strda av kamelerna. Fr att det egna kavalleriet skulle hllas utanfr panikpverkan, bestmdes vissa avstnd mellan kamelattacken och det egna kavalleriet. Vrt eget kavalleris hstar hade umgtts med vra kameler under hela marschen frn Gordion. Hstar som hade svrt med kame396

lerna byttes ut i de kavallerienheter som skulle anfalla i frmsta leden. Det var en viktig frsiktighetstgrd. Jag fick i uppdrag att detaljplanera kamelattacken med hnsyn till de tre alternativen och samordna detta med kavalleriets chocker och hopliternas ansats i falang. Jag samlade de trettio lokerna fr de tretusensexhundra kamelryttarna. Tillsam-mans gjorde vi upp detaljplaner fr de olika alternativen. Vi var verens om att den inledande attacken var avgrande. Dels bestmde vi att den skulle ske med verrask-ning, dels i flera vgor med ettusentvhundra kameler i varje vg. Kamelryttarna skulle endast vara utrustade med ltta spjut och korta svrd, detta fr att ka rrligheten. Vi gnade andra dagen t vningar. Olika formeringar i lokagerna och mellan dessa i varje vg. Under ledning av en loker innehll varje lokager etthundratjugo kameler. Det fanns plats till samvning av tio lokager t gngen. Fr mngen var det en imponerande
397

syn, nr ettusentvhundra kameler i trekolonn stormade fram i sin effektiva passgng. Vid det inledande anfallet skulle tv lokager kavalleri leda och falla t sidan strax fre konfrontationen med fienden. Bakom kavalleriet fljde sedan kamelerna i hg fart. I plan ett ingick att kavalleri red upp p var sida om den sista vgen av kameler, samtidigt anfll kavalleri i vardera flankerna. Efter kamelerna fll sedan en falang hopliter in. Hoplitreserven vntade i linjen bakom. Kavallerireserven fanns till stridsledningens disposition i bakre linjen. Denna skulle sttas in i flankerna om hoplitcentern vann terrng. Plan tv och tre fljde den konventionella slagordningen, den skulle fljas om och nr kamelstrategin inte fungerade eller fungerade otillfredsstllande. Basunsignaler frn stridsledningen skulle markera vilken plan som gllde. Tredje dagen vade jag nrstrid med kamelerna lokager fr lokager. Vid plan ett skulle kamelryttarna komma att konfronteras med fiendens hopliter, frhoppningsvis upprivna i
398

sina falanger och sitt kavalleris skrmda hstar.Vid plan tv och tre skulle kamelryttarna f ta upp strid med kavalleriet. De skulle d anvnda bde spjut och svrd. En icke avundsvrd uppgift, om s mste ske. Fjrde dagen gick vi nnu en gng igenom formeringarna och avslutade med nrstridsvningar, drefter fick ryttare och kameler vila. Efter tredje dagvkten tog jag Ceraxes med mig runt i hrlgret fr att f en uppfattning om hur tillstndet var bland krigarna. - Hur stora blev frlusterna i Gordion? frgade jag Ceraxes. - Inte s stora, ett par tusen man i dda och ngra tusen srade. De flesta luckorna har vi ftt ersatta frn reserven som frigjordes i Haran. Utrustningen har ocks ersatts med nytt materiel frn reserven. - Jaha, och hur har soldaterna klarat den svra marschen frn Gordion d ? - Du kan sjlv se hr borta. Vi kommer att passera bde hoplitfrband och kavalleri. De r rtt representativa fr tillstndet i hren.
399

Vi hade kommit till de yttre delarna av frsta lgret. Ett kavallerifrband p tjugo lokager om etthundratjugo ryttare med hstar inalles tvtusenfyrahundra kavallerister. Varje lokager hade ordnat fr sina hstar och frsrjningen av foder och mat. P samma stt fick de hmta utrustning frn sitt centrala trossfrband. Det fanns sex sdana centraler fr hela hren. Den hr avdelningen hade placerat sitt lger utefter en strid bck med klart fint vatten. Jag gick in mellan de uppspnda tltdukarna. I mitten bildades en ppen plan runt en stor brasa av stockar. Brasan hade strckts ut p lngden s att manskapet kunde torka sina persedlar i rader p bda sidor. verallt rdde full aktivitet, vapen, klder och sadlar sgs ver och reparerades. Kavalleristerna sg ut att vara vl rustade med hela och varma stvlar, jag kunde inte upptcka ngon med trasiga klder, vilket var vanligt efter drabbningar och lnga marscher. Jag frgade en kavallerist vad han hade under sina skinnbyxor och den lnga skinnskjortan. - Herre, jag har lnga bomullsbyxor och tv
400

kraftiga bomullsskjortor. Det r extra varma underklder, som jag hittade i Gordion. - Vad har dina kamrater, som inte hittat extra varma i Gordion ? - Herre, de flesta i kavalleriet har bra vinterunderklder, hur det r med hopliterna, vet jag ej. - Kommer ni att ha huvan under hjlmen vid bataljen i morgon ? - Ja herre, nu nr det r kallt har vi alltid huvan under. - Har ni varit med i ngon av bataljerna ? - Ja, den frsta. - Hur gick slaget ? - Herre, vr avdelning klarade sig bra, men sammantaget blev det en oavgjord drabbning. Bda sidor drog sig tillbaka. - Vet du hur andra slaget gick ? - Ja, ngot s nr, men det gick visst inte s bra som under den frsta drabbningen. - Vad tror du om kamelstrategin, som skall anvndas i morgon ? Kavalleristen blev verraskad av min frga, men fann sig snart och svarade:
401

- Vr loker tror p den, sjlv vet jag inte vad jag skall tro. Vra hstar skall nog klara av kamelerna, de r vana vid dem. Det skulle ju underltta om de lydiska hstarna finge panik, i annat fall ligger nog kamelerna bara i vgen fr oss. Efter detta intressanta samtal fortsatte Ceraxes och jag vidare. Utrustningen varierade en del mellan lokagerna vi passerade, men som helhet var intrycket gott. Nerstrms bcken fanns flera avdelningar hopliter, vi bestmde oss fr att ska upp ngra av lokagerna dr. Frhoppningsvis skulle vi stta p ngra som deltagit i de frsta bataljerna. Avstndet till hopliterna var minst en parasang, vi valde drfr att rida dit. Kavalleriet i Cyrus hr bestod av stormnnens sner frn Medien och Parsa, hopliterna dremot var en blandning av fria bondsner, slavar som ville bli fria och av legosoldater frn olika riken. Den lydiska hren hade ocks sin rekrytering bland stormannaslkterna nr det gllde kavalleriet. Dremot var de
402

lydiska hopliterna en blandning av legosoldater frn rikena runt nordhavet. Frsta hoplitlgret vi kom till var vlplacerat uppe p en hjd med bcken p bekvmt avstnd. Vi kunde genast notera att det inte var lika vlordnat som hos kavalleriet. Avtrdena som hr lg nra inp lgerplatsen avvek helt frn kavalleriets, vilka lg vl skyddade och p avstnd ifrn lgerplatserna. Hr lg de ppet och var dessutom primitivt byggda. Den frsta lgerplatsen p hjden lg nra bcken som forsade genom dalgngen nedanfr. Nr vi kom fram stod en krigare och kastade vatten i bcken. Det blev ett frfrligt brk nr hans befl upptckte tilltaget. I den Cyriska hren var det strngeligen frbjudet att orena vattnet. Fr en Zarathustrier r vattnet heligt och fr under inga villkor frorenas. Vi frgade beflet var krigaren kom ifrn, eftersom han inte respekterade vattnet. - Vi har lyckats lra de flesta, men de hr Issedonerna frstr inte vad vi sger. De har ett s vnligt stt s det r svrt att uppfostra
403

dem, de bara skrattar nr vi sger till. Men nr vi vl ftt dem att frst brukar det g bra. De r tydligen vana vid att kasta vatten dr de gr och str. Hopliterna hade byggt vggar av grenverk p sidorna av de snedstllda tltdukarna. Framfr varje sdant skydd fanns en eldhrd. Kavalleriet hade vanligen halmbddar, hr fick man nja sig med risbddar som golv. Hopliternas vinterklder var genomgende ngot enklare n kavalleriets, dem vi trffade p i detta frsta lger sg dock ut att ha tillrckligt p sig fr att inte frysa. De flesta hade stvlar i skinn och kraftiga skinnbyxor,ngra hade emellertid fortfarande trasor lindade kring ftterna och uppfr benen, det var spr efter den hrda vintermarschen. Hopliternas obligatoriska skinnskjorta varierade vl en del men de flesta hade nd rtt trekvartslngd. Klderna var viktiga fr hopliternas rrlighet, de skulle dessutom stmma i passform till de kraftigt armerade lderharnesk som de bar i strid. Alla hopliter vi trffade p hade skinnhuvor som
404

de bar vintertid under hjlmarna vid strid. Ceraxes frgade deras beflhavare, varfr en del krigare saknade stvlar. - Jo, svarade lokern, en del kldespersedlar har gtt snder under marschens strapatser, reserverna har inte rckt till alla. Innan morgondagen har vi blivit lovade ny utrustning, fast det brjar bli knappt om tid nu. - Om inte nya kommer i tid, vad gr ni d ? frgade jag. - Dom som saknar hela stvlar fr stanna som vakt i lgret, svarade lokern. - Vad tror du om kamelplanen i morgon ? frgade jag lokern. - Jass den skall anvndas i morgon ? Ja, vi kommer ju inte att berras direkt, det blir ju kavalleriet som fr hjlp i s fall. Men fungerar det s kan det ju underltta ven fr oss, speciellt om lydiernas kavalleri r splittrat nr vi gr ansats i falang. - Det var inte bra, sade jag till Ceraxes nr vi lmnat lokern. Detta att de hr trupperna inte informerats om att kamelerna gr in i morgon. - Jag vet inte vad det beror p,sade Ceraxes,
405

men jag hoppas att det r en ren tillfllighet, jag kan ju kontrollera i en annan lokager. Den intill br inte vara en Issedonisk. Vi brukar ju blanda de hr legoenheterna. - Har vi mnga legokrigare bland hoplitfrbanden ? - Ungefr som tidigare, hlften. - Tack Ceraxes fr att du visat mig runt. Jag mste nog bryta nu om jag skall hinna i tid till en genomgng med Harpagos. Detaljplanen skall godknnas och vi skall g igenom samordningen med kavalleriet n en gng. - Har du haft tillrckligt med tid till frberedelserna av kamelstrategin ? undrade Ceraxes. - Man har aldrig tillrckligt med tid. Men jag tror det skall fungera. Kan vi bara stta skrck i de lydiska hstarna, s skall det nog g bra. - Lycka till Artacerches. - Lycka till sjlv, Ceraxes. Vi ses ! Tiden var inne fr en sista genomgng med mina loker. I gryningen nsta dag skulle hren st uppstlld i slagordning. Det hade varit en hektisk tid av frberedelse och anstrngning,
406

vilket haft det goda med sig att jag ej hann bekymra mig om fljderna i fall vi skulle misslyckas. Jag intalade mina loker att vi skulle lyckas och lade ner stor mda p att bertta fr dem hur de lydiska hstarna under slaget vid Halys hade stegrat sig och kastat av ryttare vid konfrontationen med vra kameler. Det var av en ren hndelse vi upptckte detta i slaget vid Halys. En lydisk kavallerilokager hade kommit ur sin slagordning och frirrat sig in bland vr tross och dr mtt ett antal av vra kameler. Det utbrt panik bland hstarna, vilket ledde till rena katastrofen fr den lydiska kavallerienheten. - I morgon kommer mycket att bero p er, kanske utgngen av hela fltslaget, sade jag till mina loker. Ni skall vara marschklara vid frsta morgonvkten. verhvitsmannen Harpagos har godknt detaljplanerna i dag. Vi marscherar i slagordning enligt plan ett. - Har ni ngra frgor ? Detta r, som ni vet, vr sista genomgng fre fltslaget. Ingen av lokerna hade ngra frgor, vilket inte var verraskande eftersom vi hade gtt
407

igenom och vat de olika alternativen i detalj. - Jag r sker p att ni kommer att klara uppgiften, fortsatte jag. Lita p kamelerna! Driv fram dem utan att tveka s kommer det att g bra. Ni har ett stort ansvar fr hren. Jag litar p er,lycka till. Jag knde sjlv stor tillfrsikt infr kraftmtningen. Det var som om spnningen brjade slppa och jag knde mig blytung av pur trtthet. Jag letade upp min provisoriska stabsplats som var inredd i en av de mnga bondgrdarna. Vart husets gare tagit vgen, visste ingen. De hade flytt hals ver huvud nr hren nrmat sig. Brnsle och alla frndenheter man i vrigt kunde nska fanns att tillg. Jag tnkte p Judith och undrade hur hon hade det, och var hon uppehll sig. Jag hoppades att Mardokai frt henne bort frn Sardes. Staden var inte lngre en sker plats, allra minst fr en ung vacker kvinna.Mardokai hade emellant talat om att flytta sin familj till en annan plats. Kanske Judith och hennes mor hade tagit sig till Miletos, den enda fortfarande
408

starka och sjlvstndiga staden i Ionien. Och Amoces, hur har det gtt fr honom ? Han klarar sig frsts alltid, men Amoces hade knt oro fr de ldre magerna vid Artemistemplet. Han hade varit osker p om de endast spelade med versteprsten eller om de verkligen tyckte som han. Det hela hade, som Amoces uttryckte det, gtt litet fr fort fr att vara under kontroll. Morgonen var klar och kall. Min plats var vid stridsledningen, i Harpagos stab. Jag hade lagt upp en noggrant utarbetad plan fr att hlla frbindelse med mina kamellokager, dels under uppmarschen och dels under stridens inledningsskede. Det som var avgrande i att leda sina trupper under stridens hetta, var konsten, att hlla kontakt med de stridande. Jag hade valt tv vlbelgna hjder fr rksignalsamband med mina kameltrupper. Vi nrmade oss den knsliga fasen, inledningen. Sikten var god. Jag kunde rapportera att vra kameler var marschklara. Frtruppen bestod av fem loka409

ger kavalleri inalles sexhundra ryttare. Huvudstyrkan leddes av tv lokager kavalleri, drefter fljde vra tretusensexhundra kamelryttare, bevpnade med spjut och svrd. Efter kamelerna fljde ytterligare kavalleri, enligt planerna, fr frontalangrepp och chockanfall i fiendens flanker. Efter kavalleriet kom etthundra lokager hopliter i slagordning, tillsammans tolvtusen fotsoldater. Detta var spjuspetsen av Cyrus fruktade krigshr. Vr vldiga hr kom i rrelse. Den klara vintermorgonen frstrkte alla ljud. Det mullrade ur jorden och rasslade i buskarna. Smdjuren flydde fr sina liv.Hovar i takt, hovar i otakt. Gnggandet frn de tusentals hstarna rullade i vgor ver kullarna.Djuren blev upphetsade och otliga att f komma i rrelse, de trngde p framt. Kamelernas ljudliga vrlanden blandade sig med hstarnas gnggande. De hgresta kamelerna fljde med stoiskt lugn sin myllrande omgivning. Frsk djurspillning gav en
410

svag rk ifrn sig, nr den slog emot den frusna jorden. Anspnningen infr den vntade kraftmtningen prglade bde mnniskor och djur. Harpagos stab hade valt en hjd med utsikt ver marschvgens frsta avsnitt. Hr hade en frtrupp byggt upp ett frsta hgkvarter fr ledning av anmarschen mot Krsus styrkor. Uppifrn hjden sg sltten nedanfr ut som en myrstack med myllrande rrelser s lngt gat kunde se. Kavalleriet guppade som vgorna i krabb sj och kamelerna,med sin passgng, formade lnga sugande havsvgor. Lngt bort skymtade hopliterna med sina lnga spjut likt en avlvad skog i rrelse. Jag fick kallelse till mte hos Harpagos och ndgades hastigt lmna det fascinerande skdespelet. Harpagos hade samlat stridsledningen infr sig och sade : - Vi har ftt in rapporter om att hela hren nu r i rrelse. Fienden har samlat sin huvudstyrka i bergsomrdet tta parasanger hitom
411

Sardes. Hren str nu cirka tolv parasanger frn fiendens huvudstyrka. Vr frtrupp har ftt kontakt med fiendens frtrupper. Det har pgtt smrre uppehllande skrmytslingar. Eftersom Krsus huvudstyrka vanligen fredrar ppen terrng fr strid, kan vi rkna medatt fiendehren kommer att mta oss p sltten ster om det bergsomrde dr deras hr just nu r samlad. Detta kommer att passa oss bra nr vi skall prva den nya planen med kamelerna. Strategen Artacerches, som r ansvarig fr kamelstrategin, kommer att g igenom plan ett nnu en gng ifall att justeringar av planen mste gras med hnsyn till fiendens nu knda position. Vrt kavalleri berknas vara lika stort som fiendens, deras hoplitstyrkor r strre n vra men i gengld r vra hopliter rrligare. Om fienden upptrder som vi tror kommer huvudstyrkorna att drabba samman om tre eller fyra dagar. Vi kommer att skynda p vr anmarsch. Vi har nmligen rapporter om att frstrkningar r p vg till fiendehren. Vi vill ha ett avgrande innan dessa fstrkningar
412

hinner fram. Om tv dagar flyttar vi vr stridsledning till omrdet dr vi vntar oss fltslaget. Strategen Artacerches har nu ordet. Uppmaningen kom s snabbt att jag inte hann bli nervs. Jag knde mig sker p min plan, den skulle komma att fungera. Min rst var fast och klar d jag brjade tala. - Plan ett r inte ndrad, men fr skerhets skull, vill jag nnu en gng g igenom hur den har tnkts att fungera. Tv lokager kavalleri inleder huvudattacken, ttt fljd av de samlade trettio lokagerna kameler. P tvhundra fots avstnd frn fienden viker kavalleriet t sidan och lmnar plats fr de anstormande kamelerna. Om effekten blir den avsedda, och det finns stor anledning att s hoppas, s kommer de lydiska hstarna, som inte r vana vid kameler, att drabbas av panik. Ryttare kastas av och hstar flyr. Panik sprider sig bakt och skapar kaos i fiendens slagordning. Flyende hstar trampar i bsta fall ner en del av fiendens egna hoplitfrband och splittrar slagordningen. Samtidigt som detta hnder trnger vra kamelryttare lngre
413

in bland fiendeleden. Vrt eget kavalleri kommer sedan in bakom kamelerna och dessutom i flankerna p fiendens splittrade slagordning. Vrt kavalleri driver p s stt fienden tillbaka och kan riva upp hela fiendehren. Efter kavalleriet kommer sedan vra frmsta hoplitlokager och fullbordar upprensningen. Ja, s r det tnkt att fungera, framgngen r helt beroende av att operationen gr snabbt och att ingen tvekar. - Vi tackar Artacerches fr denna genomgng, sa Harpagos, och fortsatte: - Vi utgr allts ifrn att plan ett skall fungera, om icke s trder plan tv eller plan tre in i dess stlle. De tv senare planerna betyder som ni vet att vi fr klara oss p traditionellt stt och det brukar ocks g bra. - Harpagos r tvungen att demonstrera sitt tvivel p min plan, p ngot stt, tnkte jag, men han var ptagligt frsiktigare nu, n under Darbar. Fr Harpagos var det ocks mycket som stod p spel. En seger vid Sardes och han hade sitt satrap skrat.
414

Efter genomgngen var det fortfarande full aktivitet nere p sltten. Det skulle ta halva dagen innan de sista av de ettusen lokagerna hade passerat. Underhllet av Cyrus hr var krvande och drabbade bygderna som vi passerade hrt. De stder och byar som tog sig att frivilligt hlla marketenteri fick ersttning, ven om den var blygsam. Snabbt hade ryktet spritt sig att samarbete med Cyrus krigshr lnade sig, folk var annars vana vid att en hr som passerade, frsg sig med vad den behvde, men lika ofta fanns det varken mat till krigarna eller foder till djuren i de fattiga byarna. Styrkorna hade grupperat sig i tv dagar. En urladdning lg i luften. Frn vr utsiktspunkt, en hjd, en parasang sder om Hermos dalgng och en halv parasang frn Krsus frmre styrkor, hade vi uppsikt ver bda sidor. Vr egen hr bredde ut sig p sltten nedanfr hjden s lngt gat kunde n. Fiendehren hll p att gruppera sig hitom
415

det bergsomrde den hade haft som lgerplats. Detta var ett upptrdande helt i enlighet med Harpagos berkningar. Krsus reserver fanns i de frmre bergsomrdena. Vra reserver kunde vi ana lngt bort i horisonten. Jag hade ftt rapport frn mina loker att allt var vl i kamelenheten. Bda sidor hll nu varandra under strng uppsikt. Frtruppernas skrmytslingar hade upphrt och ett skenbart lugn hade brett ut sig emellan de tv gigantiska hrarna. Detta var uppladdningen fre det avgrande slaget. - Var har jag nu mina kamellokager. Jo, dr borta ser jag dom.... fortfarande sysselsatta med omgruppering i slagordning. - Nu gller det, sade min nrmaste granne, kavallerigeneralen Sakardes. Jag hoppas att din kamelstrategi kommer att fungera s att dom inte ligger i vgen fr mina trupper. Jag hade haft p knn att den namnkunnige generalen var skeptisk till kamelerna, drfr sa jag vertygat. - Kavalleriet kommer att f fullt upp att gra
416

s snart mina kameler gjort sin tjnst. Ge bara kamelerna chansen frst. Fronten hade blivit bredare n som frst berknats. Jag hade drfr gett order om gruppering p bredden. Djupet var ndock tillrckligt stort. Kamelerna skulle vara nnu effektivare om de fick storma fram p bred front. Harpagos snde ut sin order. Frberedelse till anfall ! Signalen besvarades frn det ena frbandet till det andra. Nu skulle snart signalen till anfall komma. Dr kom den. De tv lokagerna kavalleri var redan i rrelse framt mot Krsus frmsta led De var inte lngre frn konfrontation n tvhundra fot nr de vek av t sidorna, helt enligt planerna. Jag hll mig i en tltstng s hrt att knogarna vitnade. - Nu gller det, tnkte jag. De frmsta kamelryttarna manade p sina djur och fick upp en ansenlig hastighet, bakom fljde i vg efter vg den ena kamellokagern efter den andra. Frst hnde ingenting, men s blev de frmsta hstarna i Krsus kavalleri varse detta oknda djur som kom emot dem i full kar417

rir.Det blev en reaktion som inte ens jag kunnat drmma om. De frmsta hstarna gjorde tvrstopp och vnde, andra kom i panik och utanfr ryttarnas kontroll. I flankerna stack hstarna av i okontrellerat sken. Nr oredan var som strst i frmre leden av Krsus stolta kavalleri, gjorde vrt eget chockinbrytningar frn flankerna. Det rev upp stora hl i deras anfall. Fiendens styrkor gungade av trycket frn oordningen som uppsttt och detta hindrade deras bakre hoplithorder att komma framt. - Dom viker sig redan, sade jag till kavallerigeneralen Sakardes. - Det ser faktiskt s ut, men osvuret r bst, svarade Sakardes. Kom ihg att det lydiska kavalleriet inte r att leka med. Men jag ser att oordningen tar hrt p deras krafter. Ett kritiskt skede hade uppsttt,det sg ut som om paniken hll p att sprida sig bakt bland de lydiska hstarna. Lokager efter lokager i det lydiska kavalleriet kom i oordning. Vrt kavalleri som kom in frn flankerna trngde
418

nda in i de lydiska hoplitskarorna. Krsus hr var p vg att bli slagen redan vid inledningen. Men nu hade det lydiska kavalleriets bakre led brjat fatta vad som hll p att ske. De skickliga ryttarna i de bakre lokagerna lyckades samla sig till en kringgende rrelse frbi de egna panikslagna hstarna. Attacken blev s verraskande och vldsam att vrt eget nu utspridda kavalleri drevs bakt och blockerade vr egen reserv. Innan situationen hunnit klarna och Harpagos kunnat vidtaga mottgrder, hann fiendens hopliter samla sig igen och hrda strider blossade upp med vra hopliter inblandade.Det sg ut som om vr chockverkan hade ebbat ut. Vra kameler lg nu dessutom i vgen fr vrt eget kavalleri. Det gjorde att mngden av de tungt bevpnade hopliterna i Krsus hr fick vra hopliter p retrtt. Striden hade vxlat karaktr, det sg allvarligt ut fr vra styrkor. Fronterna, som nu hade blivit fler, gungade fram och tillbaka. Krsus styrkor hade ftt grepp p utvecklingen och tagit flera nya initiativ. Sakardes knuffade p mig och pekade p en stor skara ryttare
419

som nrmade sig lngt bakom de lydiska kolonnerna. Harpagos hade uppmrksammat faran, fr basunsignalen som kallade fram vr kavallerireserv ljd redan. Krsus hade satt in sin stora reserv fr att snabbt skra frdelen av den vndning som fltslaget nu tagit. - Nu gller det, tnkte jag. Om jag stter in Kamelernas plan tv s kommer tjugo av mina lokager att runda fiendens huvudflanker och frhoppningsvis sprida panik i fiendens bakre kavalleriled. Med litet tur kommer kamelerna att driva Krsus panikslagna hstar bakt in i de klumpiga, tungt bevpnade hoplithorderna. Det vertag som d rimligen uppstr br kunna utnyttjas av den egna kavallerireserven. verhvitsmannen hrde inte av sig till mig vilket betydde att han inte mer rknade med kamelerna. - Vi fr vl se, tnkte jag och satte in kamelplan tv. Om ingen lngre frgar efter kamelerna fr jag stta in dom sjlv, de kan trots allt inte gra ngon skada.
420

Min snabbaste kurir var redan p vg till rksignaltruppen. Manvern var vl invad och gick s snabbt att verrumplingen blev fullstndig. Ngra kameler var utslagna, men det terstod bortt ettusen fr vardera flanken som i hg fart kom framrusande. De brakade samtidigt in i kavallleriets bakre led. Det var svrt att se vad som hnde, men jag kunde tydligt flja hoplithordernas lnga spjut som vek sig bakt likt en nermejad skog. Vr stridsledning uppe p kullen kunde inte lngre flja med i vad som hnde djupt inne i fiendens led. Harpagos tog emellertid den chans oredan framkallat och kommenderade fram vr stora reserv med order att rulla upp fiendens stllningar framifrn och frn sidorna. Kavallerireserven var utvilad och rnde med vldsam kraft in i fiendens oordnade horder av hopliter och ryttare. Fiendeenheter som kunde, vnde och flydde ! Det var en fruktansvrd slakt som utspelades framfr oss. Jag fick in en frsk rapport frn en av kamelloker421

na som hade trngt djupt in i fiendens vnstraflank. Rapporten sa att de med framgng hade splittrat vnstra flankens kavalleri och skapat stor oreda bland hopliterna djupt bakt. Lokern trodde att flera av vra kamellokager hade tryckt p lngt in i fiendens kavallerireserv. Vr loker begrde hjlp fr att fnga in fiendens splittrade hoplitfrband i flanken. Harpagos stngde av retrttvgarna med vra snabba kavallerister och blockerade framt med vrahopliter. Frn vr kulle kunde vi nu flja hur tiotusentals av fiendens hopliter hll p att fngas i en kniptngsrrelse. S hr eftert tror jag att den manver, som mina loker presterade, var det som avgjorde slaget. Efter den hndelsen fick aldrig Krsus hr ngon riktig ordning p sina styrkor, hur stora och slagkraftiga de n var. Krsus hade frlorat slaget! Alla styrkor utanfr stadsmuren rensades upp av vra frband. De styrkor som undkommit hade dragit sig tillbaka innanfr Sardes murar, eller flytt ut p landsbygden.
422

Jag hade fljt kamelernas rrelser med sdan spnning att jag ej riktigt uppfattat vilken betydelse de haft fr stridens utgng. Men efter hand som den ene efter den andre av det hgre beflet kom fram och gratulerade mig, brjade det g upp fr mig vad mina kameltrupper hade betytt. Harpagos adjutant stod pltsligt framfr mig och bad mig instlla mig hos beflhavaren. Andfdd och med spnning anlnde jag efter ngra minuter till Harpagos stabslger. Beflhavaren tog omedelbart emot mig. - Gratulerar Artacerches ! Du och dina kameler avgjorde detta krig. Jag erknner till fullo att jag missbedmde bde din och kamelernas kapacitet. Jag ber dig framfra min uppskattning av dina kamelryttares skicklighet och jag vill uttrycka hrledningens beundran ver din strategiska begvning. Storkonungen skall f ta del av detta. Harpagos var inte knd fr att str berm omkring sig, jag kunde drfr knna stor tillfredsstllelese ver att mina kamellokager hade lyckats s bra. Jag samlade mig till ett svar.
423

- Tack herre ! Jag skall med gldje vidarebefordra Er uppskattning till mina kamelloker och ryttare. Krsus var besegrad militrt,nu trdde vrt avtal med den judsika frsamlingen i kraft. - Amoces ! Jag mste f kontakt med Amoces s fort som mjligt. Tv dagar gick t att rensa upp bland de spridda enheterna frn den lydiska hren. P andra dagen efter den rorika segern kallade Harpagos till rdslag. Harpagos stabslger var fortfarande placerat p en styv parasangs avstnd frn stadsmuren uppstrms Hermosfloden. Stora medisk/persiska enheter blockerade utfarterna frn staden. Resterna av Krsus en gng s stolta hr var nu innestngda i staden och upptagna med att organisera frsvaret av staden och Citadellet. Ryktet sade att Krsus sjlv hade dragit sig tillbaka till den del av palatset som lg innanfr Citadellets murar. Tiden fr Harpagos genomgng var inne. Staben var inkvarterad i en stor borg med omgivande
424

kermark. Grden tillhrde en av de mktiga stormnnen i Sardes. Jag och ett trettiotal andra beflhavare var samlade. Harpagos brjade tala. - Den frsta delen av vrt uppdrag r genomfrd. Vi har besegrat den lydiska hren. Det terstr nu att belgra och inta staden med dess Citadell. Jag r stolt ver vra trupper. Bde kavalleriet och hopliterna har sktt sig frtrffligt. Jag tror att vi slagit Krsus hr fr gott. Det r en sak som jag srskilt vill framhlla, fortsatte Harpagos. Nr strategen Artacerches frsta gngen presenterade sin idemed kamelerna, vid Darbar, var jag mycket skeptisk till detta. Jag kan nu sga att jag misstog mig. Alla har gjort en fin insats, men utan Artacerches kameler hade vi ftt utkmpa hrda strider. Jag kommer att fresl storkonungen att Artacerches belnas srskilt. Allas blickar riktades nu mot mig, bifallsrop och nickningar kom frn alla hll. Jag knde hur pulsen steg och det hettade i ansiktet. Det var ngot alldeles ovanligt att f offentligt erknnande av Harpagos. Det hedrade
425

honom eftersom han frn brjan varit s kritisk till kamelerna. I dag var han sannerligen geners. - S stolta mina kameltrupper skall bli, nr de fr hra detta, tnkte jag. Harpagos fortsatta genomgng hrde jag som ett mummel, i fjrran. Jag hade lyckats ! Kamelstrategin hade lyckats ! vi kommer nu att belgra och inta staden En hostning frn en av beflhavarna ryckte mig tillbaks till verkligheten.......drefter skall vi ge oss p Citadellet och Akropolisklippan med dess tredubbla murar Jag rknar med att vra krigare nu har ftt klart fr sig att plundring inte kommer att tolereras. Plundrare kommer omedelbart att fngslas och sljas som galrslavar. Vid stadens ervring skall s f hus som mjligt sls snder. Vid ervringen av Citadellet och palatset vill storkonungen att Krsus och hans familj tas tillfnga levande och oskadda. Konungen fr p inga villkor ddas. Det r order frn Stor426

konungen. - Hur skall staden kunna intas utan att vi stormar och drvid frstr en del hus? frgade beflhavaren fr kavalleriet, generalen Sakardes. - Vi har avtal med vnner innanfr murarna. Tv mindre portar kommer att ppnas och slppa in ett antal av vra krigare. De skall sedan ppna tv stora portar inifrn genom att obemrkta vermanna vakten bakifrn. En srskild, grupp krigare har vat p detta anfall. - Om vi intar staden har frmodligen de flesta krigarna kunnat dra sig tillbaka innanfr Citadellet och frskansat sig uppe p den stora klippan. Det var Sakardes som frde ordet, han fortsatte: - Hur r det d tnkt att vi skall kunna forcera de tredubbla murarna i Citadellet ? - ven hr, svarade Harpagos, har vi hjlp att rkna med ven om hjlpen i detta fall r mera osker. Det finns en plan som vi skall g igenom i detalj nr vi kommit s lngt. Men frst skall vi inta staden!

427

Jag lmnade Harpagos hrlger fr att frska ta mig fram till Ormuzdtemplet. Det lg tillrckligt lngt ifrn stadsmuren fr att vara bortom pilavstnd ven med de starkaste bgar. Fr skerhets skull blev jag eskorterad av en halv lokager kavalleri. Vi nrmade oss Ormuzdtemplet frn floddalen. Vra egna blockeringstrupper fanns vid alla viktiga vgar ut frn staden. Vr lilla trupp passerade utan problem. Omgivningen sg fridfull ut och sjlva templet lg dr tryggt omgivet av ett trolskt sken frn den nedgende solen. Ormuzdtemplet gav ett intryck av att vara insprngt i berget men i sjlva verket lg det p en avsats i bergssluttningen. Siluetten tecknade sig skarpt mot den mktiga Akropolisklippan i bakgrunden. Ju nrmare jag kom Ormuzdtemplet desto mer ensligt och vergivet tedde det sig. Det vilade en olycksbdande tystnad ver platsen. Jag satt av hsten och vandrade med spnd uppmrksamhet den sista strckan upp till
428

tempelporten. Min eskort skyddade mig bakifrn i en halvcirkelformad bge. Den mktiga bronsporten var stngd, jag drog i klocksnret, och vntade, ingenting hnde. Jag drog nnu en gng. D hrde jag steg innanfr. Frsiktigt ppnades en sidoport p glnt och jag kunde urskilja konturerna av en man. Ljuset frn drrspringan ndde hans ansikte och jag kunde slappna av. Det var trdgrdsmstaren ! - Vem dr ? ropade han. - Det r jag - Alcazzar ! Drren ppnades helt och trdgrdsmstaren steg ut i halvdunklet. - Alcazzar.... varfr sa du inte..... - Ja, det r jag ! Du behver inte vara orolig. Jag skyddar templet mot allt ont. Han bugade sig ner till marken och bad mig stiga in. - r Amoces hr ? undrade jag. - Nej, svarade trdgrdsmstaren med en undvikande blick, jag skall hmta versteprsten s fr han frklara. Trdgrdsmstarens svar gav mig en olustig
429

knsla, men versteprsten fanns allts kvar i templet, det var nd vl. Efter en stund kom versteprsten. Han ryckte till i drrppningen och sg sig frvnat omkring p de mnga ryttarna och p mig och min kldsel. - Ja, det r jag, Alcazzar, jag skall frklara min kldsel sedan, men frst behver jag f tag p Amoces. - Jag r ledsen Alcazzar, vi r frtvivlade hr fr vad som hnt Amoces, han blev fngslad och frd till Citadellet fr en tid sedan. Han sade ngot om att ha blivit frrdd. Jag skulle meddela dig detta om du kom frbi hr. - Har Mardokai varit hr ? undrade jag. - Ja, Mardokai var hr fr ngra dagar sedan, ocks han skte Amoces. Nr vi frklarat lget bad han mig verlmna ett meddelande om du ptrffades. Det var viktigt sade han. Jag skall hmta meddelandet, vnta hr, jag r strax tillbaka. versteprsten frsvann en stund och kom tillbaka med Mardokais meddelande nedtecknat p en miniatyrtavla. Jag
430

tog emot meddelandet och lste. Kra Alcazzar, Jag och min familj finns i Miletos, frga efter mig dr p vr filial. Mardokai Mina tankar flg runt. Vad hade dom gjort med Amoces ? Levde han ? Var han utsatt fr tortyr? Hur skulle det nu g med ervringen av staden och Citadellet. Fanns Amoces inne i Citadellets fngelse ? Om s var fallet, s mste han ut p ngot stt. Jag hade hrt talas om dessa fngelsehlor. Det ansgs vara allmnt ohlsosamt till liv och lem att hamna dr och dessutom nra nog omjligt att rymma ifrn. Storkonungens hr skulle snart inta staden och drefter storma Citadellet och Akropolisklippan. Magern skulle svva i livsfara om han blev kvar i detta fngelse under en stormning. Jag som trodde att det vrsta var ver och att jag skulle f njuta av kamelstrategins framgngar.
431

- Vad gr jag nu ? Frst mste jag f tag p Mardokai och klara ut hur mycket han vet. Jag mste ta reda p var Amoces finns och varfr han r bortfrd. Undrar om Mardokai och Amoces hade en reservplan som fungerar nu nr Amoces har fngslats? De mnga tunga och obesvarade frgorna drev fram ett snabbt beslut. Jag bestmde mig fr att omedelbart antrda frden till Miletos. Frst mste jag begra fretrde hos Harpagos och frklara situationen fr honom. Han hade ju all anledning att ge mig sitt std. Nr Amoces nu var satt ur spel mste vi ha kontakt med Mardokai. Det skulla komma an p mig att slutfra uppdraget med den judiska frsamlingen och f vrt avtal i funktion. Och Judith, fanns hon i Miletos? Mardokai hade skrivit att han var dr med sin familj, det mste rimligen betyda att ven Judith befannn sig dr. Tanken p att f trffa Judith kade min otlighet att snabbt komma ivg. I rask takt red jag tillbaka till Harpagos hgkvarter.
432

Lyckligtvis fanns Harpagos kvar i hgkvarteret. Jag begrde omedelbart fretrde och hnvisade till att rendet var brdskande och strngt konfidentiellt. Harpagos stabsofficer menade i verlgsen ton att han avgjorde om rendet var av sdan vikt att han ville stra verhvitsmannen. Redan tidigare hade jag lagt mrke till att stabsofficeren hos Harpagos inte tycktes gilla mig och upptrdde allmnt ohvligt, jag skrpte drfr tonen. - Mitt rende r konfidentiellt. Endast verhvitsmannen sjlv kan avgra om det fr yppas. Jag ber er framfra att strategen Artacerches vntar hr utanfr och nskar fretrde i ett viktigt och brdskande rende. Av mitt bestmda upptrdande sg jag att stabsofficeren blev osker. Han muttrade ngot reste sig och gick bort till Harpagos rum. Han kom strax tillbaka och meddelade sammanbitet. - verhvitsmannen tar emot, var s god. S snart Harpagos gon fll p mig, hlsade jag som seden bjuder, knstende och med
433

pannan snuddande mot golvet. verhvitsmannen var ensam s nr som p tv skrivare. Jag befann mig i en ljus vacker sal, mina gon drjde kvar vid det ovanligt vackra golvet av olikfrgade keramikplattor, vilka bildade ett slags oregelbundet zickzackmnster. Vggarna i detta rum var ocks pkostade med glacerade plattor i en svagt gul ton nedtill och ljusbl upptill mot taket. Harpagos satt vid ett stort bord med en tjock blankpolerad skiva. Det hade vackert snidade ben som slutade i en lejontass mot golvet. Bakom honom brann elden i en stor ppen spis. Den spred en behaglig vrme i rummet. I sm nischer utefter vggarna stod brinnande oljelampor. Det var en rik mans hus som verhvitsmannen valt till sitt hgkvarter. - Hoppas strategen kommer med goda nyheter, sa Harpagos. - Ers hgvrdighet, jag r rdd fr att jag ej r s lyckligt lottad, genmlde jag. - Lt hra. - Magern Arabecex, som hr i staden gr
434

under tcknamnet Amoces, sitter fngslad sedan ett mnvarv. Som verhvitsmannen knner till s har Magern och jag drivit fram avtalen med den judiska frsamlingen och magerna vid Artemistemplet. - Ja, jag vet, sa Harpagos, varfr har vr mager blivit fngslad ? - Jag vet inte mer n vad han hlsat mig genom versteprsten i Ormuzdtemplet. Vi bodde bda dr tiden fre fltslaget. Han hade sagt att han blivit frrdd. versteprsten hade ftt veta att han frts till Citadellet, men inget mer. - Det var inga goda nyheter Artacerches, vad freslr du ? - Att jag omedelbart beger mig till Miletos, jag har ftt veta att ledaren fr den judiska frsamlingen i Sardes uppehller sig dr. Han heter Mardokai och det r med honom vi frhandlar. S lnge Magern r satt ur spel r det Mardokai och jag som har detaljerna i planerna fr svl stadsmuren, som murarna i Cita-dellet. Utan Mardokai kan vi inte f kontakt med de rtta personerna fr att genomfra planerna.
435

- Kan du f tag p Mardokai ? - Ja, jag tror det. - Bra, du skall f allt std du nskar fr att hitta den judiska frsamlingens ledare. Vnd till sin skrivare sade Harpagos. - Hmta in tjnstgrande stabsofficeren. Den hgdragne stabsofficeren intrdde omedelbart och hlsade. - Strategen Artacerches hr, sade Harpagos och nickade mot mig, skall ha all hjlp och assistans han nskar. Han bestmmer sjlv nr, var och hur. r det uppfattat ? - Ja Ers hgvrdighet,sade stabsofficeren underdnigt. Eftersom stadens omgivningar betraktades som oskra, bestmde jag mig fr att begra eskort till Miletos. Fr att underltta fr mig att komma in i och rra mig i det sjlvstndiga Miletos frde jag med mig samma rekommendationsbrev som Cyrus ambassadrer. Utrustad med dessa handlingar rknade jag med att kunna ta med mig en mindre eskort in i staden. Det skulle ven underltta fr mig att
436

ta med Mardokai tillbaka till Sardes. Jag hoppades bara att han fanns kvar i Miletos, och att Judith ocks fanns dr. Jag skulle inte hitta Judith om jag ej fann Mardokai. Till eskort valde jag Ceraxes med sin lokager. Ceraxes lovade att ha sin trupp klar redan vid frsta dagvkten. Han skulle ta med s mnga fljehstar att vi kunde klara de trettioen parasangernas ritt p en dag. Det skulle bli en hrd ritt, men vi hade ingen tid att frlora och terrngen ansgs vara ltt. Vdret var gynnsamt och ritten hade gtt problemfritt nr vi nrmade oss Meanderflodens vadstlle. Vgvisaren hade lett oss fram till floden uppstrms till vadstllet. D vi ridit nerstrms en bit upptckte Ceraxes ett lydiskt kavalleri p andra sidan. De syntes flja vra frehavanden. Vi diskuterade hur mnga de kunde vara och varfr de bevakade oss. De mste ha upptckt att vi bara var en lokager p etthundratjugo ryttare, men de kunde ju inte veta om fler ryttare fanns bakom oss. Vattenfldet i floden var fr hftigt fr att vi
437

skulle kunna snda ver spanare, det skulle vara mjligt frst vid vadstllet lngre nedstrms. - Det r orimligt att dom sker strid, men skra kan vi inte vara. Det mste finnas ngon speciell frklaring till deras upptrdande, sade Ceraxes. - Krsus har frlorat och det mste dom veta, genmlde jag, kavallerienheten p andra sidan, hur stor den nu r, mste vara en splittrad enhet frn slaget. Ceraxes och jag blev verens om att vi skulle fortstta till vadstllet och dr avvakta och se vad de tnkte freta sig. Vi nrmade oss vadstllet med frsiktighet, beredda p allt.Ceraxes skickade fram tio ryttare till flodstranden. Ngra av de lydiska ryttarna visade sig p andra sidan. De hade lagt sina vapen till tecken p att de ville frhandla. Den ene, med gul huva under hjlmen, strckte upp sin arm. Jag red fram och strckte upp min till tecken p att de kunde snda ver frhandlare. Lydiern med den gula huvan vinkade till sig ngra av de vriga och
438

brjade vergngen. Det var vackra hstar som kom ver och ryttarna var vlkldda. Det syntes tydligt att detta var en trupp bestende av sjlvmedvetna stormannasner. Ryttaren med den gula huvan ledde den lilla gruppen ver. Jag stod uppstlld p flodbdden med ett tjugotal ryttare bakom mig. P etthundra fots avstnd stannade de och hlsade med en bugning. Ledaren med den gula huvan sade: - Finns det ngon hos er som kan tala lydiska ? - Jag talar lydiska, svarade jag. - Vi har svrt srade i vr grupp och nskar frhandla om fri lejd dr vra srade kan f vrd. Nr vi frskte komma in i Miletos, blev vi avvisade, ven de srade. - Hur mnga r ni, och hur mnga r srade? ? frgade jag. - Nra tvhundra kavallerister, varav ttio r srade. - Vart har ni tnkt fra de srade ? - I frsta hand har vi tnkt ska oss till Ephesos fr att f hjlp.
439

- Om ni frivilligt gr med p att vi avvpnar er, s skall vi hjlpa er. - Det accepterar jag, sade ledaren med den gula huvan. - Ge d order om, att grupper om tio skall var fr sig rida ner p flodbdden och dr lmna ver alla svrd och bgar med koger till oss. Nr verlmnandet av vapnen r fullbordat tar vi med hela er grupp inklusive de srade till Miletos. Jag har lejdebrev frn storkonung Cyrus och kommer att bli inslppt i staden. Vl inne i Miletos skall vi se till att de srade fr vrd. Informera dina mannar om att minsta tecken p att ngra eller ngon av er frsker lura oss, kommer omedelbart att resultera i bestraffning genom hngning. Vi blev frsenade genom denna ovntade hndelse. Men inte mer n att vi fortfarande hade en chans att n Miletos stadsport fre mrkrets inbrott. P vgen mot Miletos red Ceraxes upp vid min sida och sade. - Vad tror du Harpagos kommer att sga nr han hr om den hr hndelsen ?
440

- Jag tror att han kommer att bli irriterad ver mitt egenmktiga handlande. Dremot tror jag att Storkonungen kommer att gilla mitt beslut att hjlpa de srade, om han skulle f vetskap om hndelsen. - Varfr tror du det ? undrade Ceraxes. - Drfr att storkonungen r Zarathustrier, och det r en Zarathustriers plikt att strva efter det som r gott. Vi nrmade oss Miletos stadsport d det nnu var ljust. Nu kom stunden d jag fick prva mina diplomatiska frdigheter. En vktare frsedd med en ansenlig mage gjorde en avvrjande rrelse med handen nr han fick se skaran av kavallerister som radade upp sig bakom mig och Ceraxes. Jag frskte f honom att frst att jag var frsedd med diplomatpass och hade ett viktigt rende till staden och att jag bara begrde av honom att hmta vaktofficeren. Efter mycket parlamenterande och med en guldstater i handen, gav han sig ivg fr att leta efter officeren. S smningom dk det upp en vaktofficer, lindrigt nykter. Han blev
441

uppenbart imponerad av diplomathandlingarna. Vaktofficeren frklarade omstndligt att han inte hade befogenheter att avgra s vidlyftiga renden men att han skulle gra allt fr att leta rtt p en tillrckligt hg chef fr att behandla min begran.Vi vntade lnge innan ngot hnde, nr det pltsligt uppstod en nervs aktivitet runt omkring oss. Miletos hgste vaktchef anlnde till porten med stor eskort och bjd mig artigt att flja med in till vktarnas uppehllsrum fr behandling av mitt rende. Storkonung Cyrus namn vckte respekt i Miletos, man aktade sig noga att stta sig med den framgngsrike Ackemeniden frn Parsa. Vktaren beklagade att jag inte kunde ta med mig min eskort in genom stadsporten. Efter kompromissande blev vi verens om att halva min eskort jmte de ttio srade skulle slppas in. De vriga fick sl lger utanfr stadsporten. Efter alla frhandlingar och bekymmer fr de srade lydierna blev det ntligen tid fr mitt rende.
442

Timman hade blivit sen, p filialen Egibi & Sner i Miletos fanns bara vaktmstarna kvar. De var oskra p Mardokais privata adress men visste ungefr var huset lg. Mardokai och hans familj var vid god hlsa, lt vaktmstarna dock meddela. Oron fr Judith och hennes familj slppte ngot, men spnningen fanns kvar i kroppen. Det hade hunnit bli mrkt innan jag hittade Mardokais hus.Jag drog i klockstrngen p det hus som jag hoppades vara det rtta. Jag hrde steg och porten ppnades - av Mardokais tjnare - han knde omedelbart igen mig. - Alcazzar ! utropade han. S roligt att se er, stig in ! Mardokai vntas hem nr som helst. - r Judith hemma ? undrade jag. - Ja, ett gonblick skall jag hmta henne ! - Alcazzar ! Du lever ! Judith kom springande nr hon hrde min rst. - Jag trodde aldrig jag skulle f se dig mer. Vart tog du vgen ? Ingen kunde ge ngot besked. Inte ens min far visste vart du tagit vgen.
443

Trarna rann utefter hennes kinder. En varm vg av mhet skljde genom min lekamen. Jag kramade henne hrt och kysste henne. Hon klamrade sig fast vid mig och viskade. - Du fr aldrig lmna mig s dr igen, inte ens nr det r kig. - Judith, frlt mig men du mste frst mig, det var omstndigheter som jag inte kunde rda ver. Jag blev kallad till verbeflhavaren och frbjds att meddela mig med ngon och det var en order som jag bara mste lyda. Du frstr det r fortfarande s att jag r strateg i krigshren. Jag kan sga dig att jag har varit orolig hela tiden bde fr dig Judith, Mardokai och hela familjen. Jag blev s glad nr jag hrde att ni kunnat lmna Sardes i tid. Men det har hnt ngot mycket trkigt, min vn Amoces r fngslad, i Sardes. Nu hoppas jag bara att din far har informationer om honom. Judith blev frfrad ver Magerns de och undrade vad jag tnkte gra. Hon drog mig med till ett stort rum dr en brasa var tnd. Oj vad det luktade gott och en ljuvlig vrme spred sig ver rummet, det kndes nstan overkligt.
444

- Stt dig hr s skall jag sga till om ngot att dricka, du mste vara hungrig ocks. Sedan fr du bertta fr mig vad du och Magern hll p med i Sardes och varfr det var s hemligt. Jag har nog anat hur det hnger ihop men nu vill jag veta sanningen, hela sanningen och inget annat. Hon log ett mngtydigt leende och gick ut fr att sga till om mltiden. Under tiden hrde jag Mardokais rst. Han fick nog besked om att jag hade kommit. Hans rst lt glad. Artacerches... ! S roligt att se dig igen och frisk ! Sdan vlsignelse att du klarat dig undan alla hemskheter som krig alltid innebr. Vilket elnde det hr som har hnt Magern, jag r bestrt och jag har frskt p alla stt att f reda p vad som har hnt honom. Men nu mste du frst bertta vad du varit med om. Jag berttade fr Mardokai och Judith, som nu kommit in i rummet igen, om kamelstrategin och hur jag ftt kontakt med Cyrus hr.
445

- Och ingenting om detta sade du till mig, sade Judith, halvt anklagande halvt beundrande. - Nej Judith, jag fick inte sga ngonting, allt fr din, min och din fars skerhet. Men nu mste ni bertta vad som hnt hr ! Vad har du ftt reda p om Amoces, Mardokai ? Varfr blev han fngslad och vet du var han finns och hur han mr? Amoces hade varit i mina tankar hela tiden, men frst nu fick jag tillflle att frga vad Mardokai visste. - Din vn Magern blev bortfrd fr nu trettioen dagar sedan. Det var lydisk militr som tog honom.Jag har hrt ngot om att han var anklagad fr uppvigling och blev bortfrd till Citadellet. Som du vet har vi vra kunskapare innanfr Citadellets murar svl som i palatset. Jag har informationer som sger att han sitter ensam i en cell. Vi vet var fngelsehlorna ligger, dessvrre r de vlbevakade. Lyckligtvis har alla innanfr Citadellet varit upptagna med att organisera frsvaret, de har drfr inte hunnit gna Amoces ngon strre uppmrksam446

het, i varje fall inte nnu. Den senaste rapporten mottog jag i dag, Amoces r fortfarande oskadd och ngot frhr har nnu inte gt rum. - Tror du att utfrgning under tortyr skulle bli aktuell fr Amoces? - Ja, tyvrr Alcazzar, r det nog att befara. Mardokai suckade djupt. - r du sjlv orolig ver vad det skulle kunna leda till? - Inte fr den judiska frsamlingens del nu lngre. Krsus dagar r rknade, de kan inte hlla ut s lnge i Citadellet och d finns inget mer kvar av Krsus makt. Men vi har anledning att vara oroliga fr din vn Amoces. - Har dina kunskapare i palatset och i Citadellet mjlighet att frita honom? undrade jag. - Dom kan mjligen hjlpa till med sin lokalknnedom, men knappast mer. Fngelsehlorna r vanligtvis strngt bevakade och ligger djupt inne i klippvalven. En fritagning skulle bli mycket svr, nrmast
447

omjlig att genomfra, s vitt jag kan frst. - Det mste finnas ngot stt, ngot vi kan gra! Vi mste fundera ut ngot under tiden vi gr igenom planerna fr Sardes. Mardokai redogjorde noggrant fr planerna som nu skulle sttas i verket i enlighet med vrt avtal med den judiska frsamlingen. Det mrktes att Mardokai var en duktig organisatr med stor vana. Detaljplanerna med alternativ var vl genomarbetade. Mardokai gav mig namnen p de tv medhjlpare som fanns kvar utanfr Sardes och som hade kontakt med frsamlingens folk innanfr murarna. Det blev bestmt att tv man frn den judiska frsamlingen, som fljt med Mardokai till Miletos, skulle flja med oss tillbaka till Sardes. Dessa skulle sedan hjlpa oss att organisera aktionen mot de tv utsedda stadsportarna. Jag hade svrt att koncentrera mig p alla de problem vi hade att lsa i Sardes. Oron ver, att inte omedelbart kunna ta itu med ngot som kunde hjlpa Amoces, splittrade mig. Jag
448

lt kalla p Ceraxes fr att informera honom om vad som skulle ske och fr att knyta kontakten mellan honom och Mardokai. Under tiden hade mitt undermedvetna bearbetat Amoces belgenhet. En plan hade brjat ta form i mitt huvud, en ide s ovanlig och djrv att den skulle kunna lyckas! Frnuftet sade mig samtidigt att det var ett vansinnigt fretag, men jag visste redan att detta skulle bli mitt beslut. Mardokai satt bjd ver sina kartskisser och noteringstavlor, han tittade upp nrjag tog till orda. - Jag tror jag mste gra ett frsk att frita Amoces. Mardokai betraktade mig tankfullt och sade. - Jag frstr dig, men skall du verkligen ge dig in p ett sdant riskfyllt fretag? - Jag mste frska, jag kan inte lta Amoces frgs p detta stt. - Om det r din bestmda mening, s lovar jag att vi skall ge dig all tnkbar hjlp, genmlde Mardokai beslutsamt.
449

Jag sg i hans gon att ingen mda skulle sparas fr att hjlpa mig frita Amoces. Mardokai freslog att jag skulle snda ivg Ceraxes med de tv frn judiska frsamlingen och sjlv bli kvar i Miletos fr att diskutera igenom mitt beslut. Jag skulle ju inte behvas i Sardes just nu. Ceraxes skulle kunna klara arbetet med stadsportarna. Mardokai letade fram alla sina detaljskisser ver Citadellet med beskrivningar ver var Amoces satt fngslad och hur omgivningen sg ut. Medlemmar frn frsamlingen fanns p mnga stllen i Citadellet, alltemellant ven i nrheten av fngelsehlorna, Mardokai var vlunderrttad. Vi gjorde en frsta studie ver tnkbara flyktvgar och p vilka stt vi skulle kunna anvnda oss av Mardokais frsamlingsmedlemmar inne i Citadellet. Allt fr att prva brigheten i min djrva plan. Mardokai var frst tveksam men efter hand alltmer entusiastisk till min fritagningsplan. - Det r fr farligt Artacerches! utbrast Judith nr hon hrde om mina planer. Hon gled
450

automatiskt ver till mitt riktiga namn nr hon blev upphetsad. - Judith, jag mste frska rdda Amoces. Jag kommer att f hjlp av alla frn den judiska frsamlingen som finns innanfr murarna. Jag vet dessutom att han skulle ha gjort samma sak fr mig. Han r en kta Zarathustrier och det har ocks pverkat min syn p livet. Jag kommer att frbereda mig vl och jag kommer att vara frsiktig. Men jag mste skynda mig, Amoces r fortfarande oskadd, hur lnge vet vi inte. Judith svarade inte. Hon hade vnt sig bort, hennes axlar skakade, hon grt. - Min Kraste, sa jag, och tog henne i min famn. Hon borrade in sitt huvud i mitt brst. - Jag frstr hur du knner det, sade hon, men jag r s rdd ! Det r ju en omjlig uppgift! Citadellets fngelsehlor r vl bevakade och de ligger djupt inne i Citadellets klippor. Jag har inte hrt talas om ngon som lyckats komma ut drifrn. Ingen kan klandra dig om hans de mste avgras av hans Gud, Ahura Mazda !
451

Artacerches, det r omjligt att klara. Mitt frnuft sa mig att hon hade rtt, men jag kunde inte vika. Jag fick inte lta henne frst hur osker jag i sjlva verket var p hur det skulle g till och om det ver huvud taget fanns ngra chanser att klara ett sdant fretag. Min rst lt ovanligt bestmd nr jag sa: - Planerna r inte helt frdiga nnu, men jag har ett frslag p hur det skall g till. Jag tar med mig tio av mina skickligaste soldater, som r utbildade i de sterlndska greppen. Vi klr oss i den lydiska hrens klder. Jag som officer leder patrullen. Jag talar lydiska med den rtta accenten och kan fra vr talan. Patrullen smugglas in med hjlp av folk frn frsamlingen. Vl inne upptrder vi som en lydisk patrull. Med hjlp av frsamlingsfolk blir vi vgledda, de r bde duktiga och lojala mot frsamlingen och framfrallt mot din far. Om inget ofrutsett hnder tar vi oss ut med Amoces samma vg som vi kom in och med samma metod. Frn omrdet dr Amoces sitter leder en gng ut till klippan,det fr bli en reservutgng, om vi av ngon anledning skulle
452

hindras. Drifrn kan vi i skydd av mrkret och med hjlp av rep ta oss ner. - Det lter s enkelt, sa Judith, men jag tror inte att du berttar om alla risker. Jag r stolt ver att du vill rdda Amoces, men frtvivlad i min sjl ver allt som kan hnda. Jag vill inte mista dig Artacerches, men jag frstr att du redan bestmt dig och jag kan inte annat n be till min Gud att du mtte klara det. Jag knde stolthet ver Judith som nd tog mitt beslut med sdant mod, trots att hon hade insett vidden av alla risker. Jag ville inte lta henne veta sdana saker som att klippan utanfr Amoces fngelsehla var ett ttio fot hgt stup, eller att cellen dr Amoces satt fngslad var belgen djupt inne i klippan. Ceraxes hade kommit ivg tidigt p morgonen med halva eskorten, den andra halvan stannade kvar fr att ledsaga mig tillbaka till Sardes. Frn de srade lydiska kavalleristerna lnade vi aktuella uniformer fr senare bruk. Vi, Mardokai och jag, gnade hela dagen t planeringen av fritagningsfrsket. Mardokai visade sig kunna skaffa fram alla ndvndiga
453

informationer ver Citadellets organisation och rutiner. Vi hade oskattbar hjlp av en av Mardokais medhjlpare p filialen. Denne hade varit anstlld i Citadellet och knde vl till rutinerna dr, ven de vid fngelsehlorna och hur verksamheten i detalj var organiserad. Visserligen fanns det nu mngder av folk i Citadellet, som vanligen inte hade sin plats dr, men grundorganisationen var troligen ofrndrad. Mardokai hade redan tidigt snt ivg en budbrare till Sardes d han frsttt att jag stod fast vid mitt beslut. Budbraren hade med sig instruktioner fr att frbereda fritagningsaktionen. Vid pass tredje dagvkten hade vi ftt fram en handlingsplan, som verkade lovande. Vi hade gtt in fr att inte bli beroende av alltfr mnga personer inne i Citadellet. Det skulle bara frsvra om vi bleve tvungna att frng de ursprungliga planerna. Dessutom var det en frdel att inte blanda in s mnga. Vi hade lagt upp flera alternativ fr att n kontakt med vra hjlpare i ndfall. Mardokais medhjlpare tyckte att min grundid fr fri454

tagningen var bra, vi hade drfr byggt vidare p denna. En principiell ndring gjordes dock nr det gllde att komma in i Citadellet.Det pgick nmligen en livlig trafik in och ut genom Citadellets portar p grund av frberedelserna av stadens frsvar. Vi kom drfr fram till att den djrvaste metoden att ta sig in ocks var den skraste. Det skulle g till s att vr fingerade lydiska patrull skulle rida in vid en tidpunkt d det var livlig trafik av lydisk militr vid en av de stora portarna. Frsamlingens kunskapare skulle hlla reda p den rtta tidpunkten och nr en av deras mannar fanns med i vakten. Inne i citadellet skulle sedan patrullen rida s lngt upp som mjligt fr att komma nra ingngarna till fngelserna. Planen krvde ett vertygande lydiskt upptrdande och drtill en portion tur. Jag skulle upptrda som loker, en tillrckligt hg grad fr att inge respekt, men inte s hg att man borde knna mitt anlete. Jag tog avsked av Mardokai, som nskade mig lycka till, och av Judith, som kmpade
455

med sig sjlv i sin nskan att be mig lta bli. - Vi ses nsta gng i Sardes, sade hon, och kramade mig hrt.

Klippfngelset
Nr han frgade en vakt om den stora drabbningen utanfr staden hade brjat, fick han endast en huvudskakning till svar. Samma sak hnde nr han frskte med matvakten. De hade tydligen strnga order att inte tala till honom. Trampet i gngen ovanfr hans cell hade brjat fr fyra dagar sedan, samtidigt hade han noterat en stigande nervositet bland vakterna, han rknade med att det fanns ett samband. Stegen ovanfr honom tydde p omfattande truppfrflyttningar, ngot hade intrffat som samtidigt skapat srskild spnning i Citadellet. Ljuden skvallrade om tungt bevpnade hopliter som vxlade med ltt marscherande kavallerister och bgskyttar. Av allt trampet att dma mste Citadellet nu vara verhopat med krigare.Hur mnga krigare kunde Citadellet och Akropolisklippan egentligen rymma? Femtontusen man, kanske fler.

456

457

- Vem var det som anmlt honom ? Vad hade Lydierna ftt veta ? Gruppen av ldre prster i Artemistemplet hade han hela tiden varit osker p. Troligen vet de i s fall inte annat n att han r Mager vid Ormuzdtemplet. Om Lydierna kunde ana hans riktiga namn s skulle han frmodligen bli fldd och hans skinn bli uppspikat p stadsporten. Om det var fruktan fr tortyr, eller stanken frn avloppen, som var svrast, kunde han inte riktigt avgra. Det sgs att nr smrtan nr en viss grns s har kroppen ett eget bedvningsmedel som gr att den lindras. Stanken frn avloppen var en ihllande plga som avtog bara nr det var nyspolat, tortyren hade, om n plgsam, dock en nde. Han hade frsttt att han var en priviligerad fnge, som inte bara hade ensamcell utan dessutom halm p golvet. Ett vlknt faktum var att Konungen hade srskild respekt fr prsterskapet i templen. Det var kanske drfr som en fngslad Mager behandlades srskilt, dock icke mer n att de
458

kunde ignorera hans klagoml ver fotbojan. Den satt s hrt att kanterna skurit in i vaden, vilket smrtade vid varje rrelse. Med smrtan i vaden tappade han koncentrationen och det var just den han behvde. Frsk till flykt krvde kraft, fantasi och frslagenhet, egenskaper han vanligen hade men som han nu led brist p.. Han satt inte bara i en fngelsehla, han satt instngd i Citadellet, omgiven av tusentals fiender och massivt berg, men ut mste han. nda sedan han blev Mager i Storkonungens tjnst hade han ftt srskilda uppdrag. De hade alla det gemensamt, att ha litet eller ingenting med prstmbetet att gra. Han funderade ver vad han egentligen sjlv ville eller om han bara var svag fr Storkonungens nskningar? Tanken p att han inte hade ngot emot att rknas bland storkonungens rdgivare, kunde han inte bortse ifrn, innerst inne visste han att det vgde tungt. Han ville vara med dr det hnde stora saker och stora saker hnde i nrheten av Storkonungen. Men det viktigaste
459

var ndock att han hade knt stor sympati fr Storkonungens visioner att skapa ett storrike av sjlvstyrande lydriken. Inte som ett sjlvndaml, utan fr att tvinga lydrikena att leva i fred och endrkt med varandra. Var det drfr han hade accepterat detta uppdrag som nu frt honom till de beryktade fngelsehlorna i Sardes? Han var nog tvungen att erknna att det var bara halva sanningen och att en portion ventyrslystnad, kryddad med ffnga utgjorde den andra halvan. Faktum kvarstod att uppdragen haft den frdelen, att han ftt en stllning som annars varit omjlig att uppn. Stanken tilltog och pminde honom om den allvarliga belgenhet han befann sig i, Han kunde i alla fall gldja sig t att han lyckats avsluta frhandlingarna med den judiska frsamlingen innan han hamnade i Citadellet. Tack vare Artacerches hade han kommit i god kontakt med frsamlingens ledare. Vnnen Artacerches knde ju Mardokais familj sedan tidigare och hade uppenbart alldels spe460

ciella relationer till familjen. Diskussionerna med Mardokai hade varit berikande och han frstod att Mardokai hade upplevt detsamma. Under sina studier till Mager hade han kommit i kontakt med den judiska lran, men inte frrn nu riktigt frsttt vilka stora likheter det fanns mellan denna och Zarathustras frkunnelse. Ahura Mazda skulle faktiskt kunna vara samma gudsvsende som deras Jahve. Han hade velat diskutera mer med den judiska frsamlingsledaren, srskilt nr Mardokai ville veta mer om Zarathustras tankar, kampen mellan det onda och det goda och att den kampen tillhr naturen sjlv. Mardokai hade sagt att mycket i den judiska lran tycktes verensstmma med Zarathustras frkunnelse, srskilt att vi mnniskor ingr i alltet som en naturlig del, men inte viljelst. Vi deltar p de villkor vi sjlva vljer. Mardokai var ptagligt berrd av Zarathustras mening om att det r varje mnniskas plikt att tnka goda tankar, att tala goda ord och att gra goda grningar.

461

Han vcktes ur sina funderingar av att en vakt stod och betraktade honom, samma vakt som tidigare sttt och iakttagit honom. Vakten ingick inte i den bemanning som emellant var inne i hans cell, men varfr bevakade han honom p avstnd ? Mardokai hade vid ngot tillflle sagt att den judiska frsamlingen hade folk inne i svl palatset som Citadellet, frsamlingsmedlemmar som var bundna av strre lojalitet gentemot Mardokai n mot konung Krsus. - Jag mste frska f kontakt med vakten, tnkte Magern, han kanske vgar svara mig. Jag mste f veta vad som hnder utanfr Citadellet annars r jag tillspillogiven.Just nu kan det avgrande slaget pg. Om vr hr har vunnit s har med all skerhet Krsus dragit sig tillbaka med sina styrkor till Citadellet och d kommer den hr platsen att stormas av vra mediska styrkor. Jag mste helt enkelt f veta hur det ligger till. Nsta gng vakten passerar mste jag f honom att tala. - Vad skulle Artacerches freta sig ? tnkte Magern. Om han knde honom rtt
462

skulle han inte frbli passiv,nr han fick knnedom om hans belgenhet. Hur gick det fr honom med kamelplanen ? Hann han fram i tid ? Det var mnga frgor han skulle vilja ha svar p.

463

Ajaxesklippan
Artacerches (Alcazzar), strateg: Vi som var frsamlade p grden, sg ut att vara livligt upptagna med att rykta vra hstar. I sjlva verket vntade vi p tecken frn Mardokais medhjlpare att f ge oss ivg. Nr tecknet vl kom, mste det g fort. Vi sg ut som en helt vanlig lydisk kavalleripatrull under ledning av en loker. S kom signalen ! Nu gllde det att upptrda lugnt och sansat. Det drjde inte lnge frrn vr patrull var ute p en sidovg, dr vi skulle invnta nsta tecken som visade nr det var dags att rida ut p stora vgen till vstra huvudporten i Citadellets mur. Efter en kort vntan visade vra medhjlpare att det var dags att rida ut p stora vgen. Vi fll in bakom en strre avdelning lydiska ryttare p vg mot porten och hll samma takt, en takt som saktade av nr tten passerade genom Citadellets port. Nu hade vi etthundra fot kvar. Jag rtade p ryg464

gen och sg rakt fram. - Nu snart passerar jag frsta vakten, tnkte jag, det gller att se oberrd ut och trava p. Lngre fram i ledet utbyttes hlsningar, jag hlsade ocks s oberrd jag frmdde, hlsningen besvarades. - Stoppa mig nu inte, nu gller det min vn Amoces, som ni tilltit er att fngsla. En pltslig ilska vllde upp inom mig och jag manade p min hst. Det var andra muren..... nu kom den tredje och sista. Jag hade trngt upp strax bakom hstarna i avdelningen fre oss. Min rygg var genomvt och jag hoppades att ingen skulle se svettprlorna som trngde fram i pannan. Hlsning igen frn ngon invid porten, jag besvarade den och nickade som om jag skulle ha knt igen ngon av vakterna. Inget hnde! Vi fortsatte i trav, samma takt som tidigare, avdelningen fre oss vek av till vnster, vi skulle enligt anvisningarna rida rakt fram. Ingen frskte hejda oss, vr patrull mtte ha frefallit naturlig fr omgivningen. Men nu var den lilla
465

avdelningen ensam med mig i ledningen. Rakt fram och sedan snett upp till hger, drefter frsta vg till vnster, en brant stigning. - Dr har vi den branta stigningen, vi r rtt, konstaterade jag beltet. Jag vnde mig om, mina mannar fljde ttt efter mig. Deras ansikten var sammanbitna. Alla vntade spnt p mitt nsta steg. Hr skulle finnas ett stall, dr vi skulle f hjlp. Men dr fanns inget stall. En man kom ut frn en sidodrr i den hga muren och vinkade. - Vem r detta och vad vill han ? tnkte jag, skall jag rida fram till mannen eller ltsas att jag inte sett hans tecken? Jag bestmde mig fr att rida fram till honom och frga vad han ville. - Ni r vntade, ta in hstarna den hr vgen, sade han. Jag gav mina ryttare klartecken, vi satt av och ledde in vra hstar. Det var ett mrkt stall i skydd av sjlva klippan och drfr svrt att upptcka. Hstarna sadlades snabbt av och vi frsg oss med vr specialutrustning. Tv man fick var sin rulle lnga rep, andra frsg sig
466

med specialverktyg fr ls. Nu gick det snabbt, tyst fljde vi mannen som vinkat in oss i stallet. Han skulle lmna av oss till nsta vgvisare. Mannen ledde oss lngre och lngre in till den plats jag markerat p kartan, dr nsta vgvisare skulle ta vid. Men dr fanns ingen. Stallvakten frklarade, att han mste tervnda till sitt stall, han vgade inte vara borta lngre. - Ni fr sjlva vnta hr tills han kommer, sade stallvakten, det kan inte drja lnge. - Kan vi leta oss fram sjlva efter den hr kartan om han inte kommer ? frgade jag. Stallvakten studerade min karta en stund och sade sedan. - Hr borta fr ni vara frsiktiga, dr brjar vaktomrdet fr fngelset. Vaktens rutiner r ofrndrade, har ni dem? - Ja, svarade jag, det tror jag. Men jag skulle vilja ha bekrftat att magern Amoces finns i den cell som r markerad hr. - Lt mig se, sa stallvakten, jo, han skall finnas kvar dr. Jag hr rster, jag mste ge mig ivg, lycka till.
467

Stallvakten frsvann med raska steg. S var vi d ensamma. Ingen ny vgvisare syntes till. Rsterna som stallvakten hade hrt kom nrmare. - Vi mste rra p oss, tnkte jag. Patrullen slt upp ttt bakom mig. Jag fortsatte den vg som jag memorerat gng p gng i den hndelse vi skulle tappa vgvisaren. Vi var inne i en bred gng utan fnster, olje-lamporna i vggnischerna gav ledljus. Hr var gngen vl tio fot bred Efter cirka trehundra fot skulle vi komma ut p en ppen grd, drifrn ledde den andra porten p hger hand till fngelsecellerna. Rsterna hrdes starkare nu, jag sg ljus lngt framme efter en svag krk. Det kunde inte vara mer n etthundra fot kvar. Tv vakter uppenbarade sig i ppningen till grden, p vg mot oss. - Vad gr vi nu ? Vi fr ta chansen och spela reparationspatrull, tnkte jag. Vakterna kom nrmare, nu vek de av t sidan. Skulle de lmna plats t oss? De stod kvar vid gngens ena sida nr vi pas468

serade och verkade inte speciellt intresserade av oss. Jag hlsade s frstrtt jag kunde nr vi gick frbi. Vakterna hlsade oengagerat,som om vi hade mtts varje dag, och fortsatte sitt samtal. - Det gick ju fint s lngt, viskade jag till mina mannar. Om vi mter fler s gr ingenting frrn p tecken frn mig. Alla nickade instmmande. Vi hade nu ntt fram till porten p andra sidan byggnaden och framfr oss lg nu den ppna grden, vi hrde sorlet av rster, mnga rster..... Jag blev tveksam nr vi trdde ut p grden, men det var fr sent att vnda om,, det skulle kunna vcka misstankar. Grden var full av folk. Bgskyttar i full rustning, dr fanns minst en lokager hopliter och ett antal fstningsvakter och arbetsslavar med olika verktyg. - Vad gr s mycket folk i denna region nu ? Det stmde inte med den information vi ftt. Nu gllde det att hlla huvudet kallt. Jag fortsatte i samma takt som tidigare, varken snabbt eller lngsamt, i riktning mot andra porten till
469

hger, d en stmma frn grdens mitt ropade i min riktning. - Kan du komma hit! Ja, jag menar dig, lokern dr borta ! Jag hade ingen chans att komma undan. Det fanns ingen annan loker i nrheten. Jag kommenderade halt och gick i riktning mot den man som ropat mig till sig. - Vart r du p vg ? frgade en stor svartmuskig man med en kldsel som avsljade att han var strateg i Krsus hr. - Vi skall frstrka en bastion vid Ajaxesklippan, svarade jag, p min bsta lydiska. - r det ett brdskande arbete ? - Ja, jag har uppdrag att klara det snarast mjligt. - Bra, d fr vi vl ta ngon annan till hjlp, Astrastas hmta hit en annan patrull genast. Det kunde gtt illa ! Jag vnde snabbt men behrskat tillbaka till min patrull innan ngon hann stlla fler frgor. Den port som ledde ut mot den klippavsats som vi planerat att fira oss ner ifrn med rep hette, enligt de kartor jag memorerat - Ajaxesporten. Jag gissade drfr att klippbastionen
470

utanfr gick under namnet Ajaxesklippan. Jag hade tydligen gissat rtt, eller ocks hade jag sttt p en av de mnga nya officerare frn Krsus hr, som inte knde till Citadellet s vl. Nr vi passerat genom porten befann vi oss inne i en bred gng med trappor som i en hgersvng ledde ner under grden, vi nyss lmnat. Efter nnu en hgersvng fortsatte trapporna brant nedt. Vi var nu i nrheten av fngelset. Enligt mina kartor skulle vi komma in i fngelsekorridorerna frn en sidogng. Nr vi kom ut i huvudgngen skulle vi med all skerhet stta p vakter. Planen hade lyckats, men nu terstod det svraste. I fngelsekorridoren fick vi nog rkna med strngare bevakning n i de andra delarna av Citadellet. Men om vi hade tur skulle man ven hr nere bli strda av allt frmmande folk som trngdes verallt. S mycket folk hade nog aldrig tidigare vistats innanfr dessa murar. Jag knde strre obehag av att vistas hr nere
471

n i Citadellets ppna regioner. Den verkliga faran var visserligen densamma, men hr var vi mer instngda, det fanns inte s mnga utvgar om ngot skulle intrffa. Nu mste vi emellertid koncentrera oss p att finna Amoces. Mtte han vara kvar i den cell vra kunskapare mrkt ut p kartan. Enligt kartskissen var vi p vg lngs huvudgngen som ledde till fngelset.Vggarna var verraskande torra och uppmurade av regelbundna lerblock. Golvet var ocks belagt med tjocka lerplattor. Allting gav ett mrkt och dystert intryck. Vi var p vg mot Citadellets beryktade fngelsehlor. - Hoppas de inte haft tid att frhra Amoces, tnkte jag. Han skulle nog klara tortyr av frsta graden, men sedan....... Sjlen har frsett kroppen med ett skyddsorgan. Sjlen r Ahura Mazdas fstning i mnniskan, brukade Amoces sga. Hoppas Amoces hller ut ! Han har suttit hr ett mnvarv nu, jag undrar om han tror att ngon kommer att frska hjlpa honom ? Vi hade ntt fram till slutet av fngelse472

gngen, nr vi pltsligt sttte p ngra vakter. - Fr jag be om passertillstnd, sade en av vakterna. - Vi skall frstrka bastionen vid Ajaxesklippan, svarade jag. - En Ajaxesport har vi men ingen sdan klippa,vad jag knner till, svarade vakten En av de andra vakterna blev intresserad av vr konversation och kom nrmare. Det var en vaktofficer. Just som han skulle lgga sig i vrt samtal, gjorde jag tecken till anfall. De tre vakterna hann inte reagera frrn de frst befann sig uppe i luften fr att sedan ligga hjlplst p rygg. De bakbands snabbt av vana hnder och frsgs med munkavle. De fstes sedan med snabba steg framfr oss in bland fngelsets gngar. - Frn stora gngen skall vi ta den andra mindre gngen till vnster, det mste vara hr, tnkte jag, fast det sg inte riktigt ut s som jag hade memorerat vgen. Jag vinkade till min patrull att flja ttt efter
473

mig, hr ngonstans skulle Amoces cell finnas. Femtonde cellen p vnster hand, skulle det vara - om vi var p rtt vg..... - Hr r den frsta, jag rknade... tv, tre, fyra.... Cellerna var sm och mrka. De saknade fnster och drrarnas tunga reglar var ppningsbara endast frn utsidan. Vi kunde knappt se fngarna drinne, men jag kunde uppfatta att det fanns flera i ngra av cellerna. Gngen var bredare hr, men dligt belyst. Stanken var kvljande, rttor pilade omkring lngs gngarna och ppna latrinavlopp rann lngs frdjupningar i sidorna. Stnanden hrdes frn cellernas inre, ett och annat frtvivlat rop trngde fram ur halvdda fngars strupar. Jag kunde inte se om fngarna hade bojor p sig.Det skulle ta lngre tid att frita Amoces om han satt fjttrad. Enligt kunskaparna skiftade frhllandena fr fngarna beroende p vem som var vaktbefl. Vissa perioder satt de med fotbojor, andra perioder var de utan. - Om jag rknat rtt var det hr trettonde,
474

viskade jag, fjortonde, nsta cell mste det vara! - Arabecex.... r du dr ? Det ryckte till p golvet inne i cellen. Det prasslade i halmen, ngon reste sig upp och stapplade fram emot drren, det klirrade som ljudet frn en fotboja ! Det var Arabecex ! - Fort ppna drren ! kommenderade jag. - r det verkligen du Artacerches ? Jag har s svrt att se. - Ja, det r jag Arabecex. Hur r det, tror du att du kan g med hjlp av ett par av mina mannar ? Jag knde knappt igen Arabecex, s ynklig och smutsig tedde sig varelsen framfr mig. Det var verkligen inte mycket kvar av den sttlige Magern. - Tack vare lov Ahura Mazda ! Jag trodde hela tiden att du skulle gra ett frsk. Visst kan jag fortfarande st och g bara jag blir befriad frn den hr fotbojan. Ont gr den ocks, dom hade stora svrigheter att f den runt min ankel.
475

Vi hade frberett oss p det vrsta, att han skulle vara fjttrad vid tv fotbojor. Arabecex satt fast i en. - Fort, viskade jag, fila loss fotbojan. Vi har inte s lng tid p oss. Fre tredje dagvkten mste vi vara ute, d kommer vaktavlsning ! - Aj, frsiktigt, sa Arabecex. Den har visst skurit in i kttet. De svinen hade ltit fotbojans ring skra in i vadmuskeln. Sret verkade infekterat och varigt. Det fanns inget annat att gra n att lta bojan sitta kvar runt ankeln och i stllet fila loss fstet. Nr ntligen Arabecex var loss, var tiden lngt framskriden.Vi ledde ut honom ur cellen och knuffade in de tre munkavlefrsedda vakterna. Nu var det brttom.......ingen vaktavlsning syntes nnu till. Den ursprungliga planen att kl Arabecex i en vaktuniform och komma ut samma vg som vi kom in var inte lngre att tnka p. Risken var alltfr stor att stta p den avlsande vaktstyrkan, dessutom var Arabecex i s dlig kondition.
476

I det lge som uppsttt frefll reservplanen som skrast, den via klippan och stupet. Fr att komma ut till klippan mste vi frst tillbaka till huvudgngen. Patrullen var redan p vg, jag fljde efter med Arabecex stdd p min axel, han haltade betnkligt. Det mste ha gjort mycket ont och han hade dessutom svrt med ljuset. Han hade suttit inne i dunklet s mnga dagar att han blndades av skenet frn oljelamporna. Han skulle snart vnja sig vid ljuset, men det var tydligen besvrligt i brjan. Vi hade tur, vi mtte inga vakter, min patrull invntade Arabecex och mig. Patrullen slppte frbi oss vid huvudgngen, s att jag kom frst med Arabecex, jag knde bst till vgen. Nr vi hunnit en bit p vg i den breda gngen hrde vi springande steg bakom oss. - Ordna uppehllande frsvar medan jag fortstter med Arabecex. Porten ut till klippan ligger sedan ni tagit tredje gngen till vnster och drefter andra till hger. Den avslutas med porten ut p klippavsatsen. Jag vntar med
477

Arabecex utanfr porten. Arabecex gon vande sig efter hand vid ljuset, men han var ptagligt plgad av sitt onda ben. Han verkade febrig och andades tungt. Det gick lngsamt fram och jag fick till hlften bra och till hlften slpa honom. Bakom oss hrde jag slag frn svrdsklingor och rop frn soldater. Vi passerade andra gngen till vnster, s kom den tredje, dr vi svngde in. Vi stannade upp och lyssnade. Ingen frfljare hrdes. - Nu kan det inte vara s lngt kvar. Hur gr det fr dig Arabecex ? - Tack, det gr bra. Vi kan frska ka takten om du vill. Jag sg att Arabecex frskte hlla tillbaka en grimas av smrta.- Men nu gllde det liv eller dd. Vi mste skynda oss. - Ja, om du kan, vi r strax framme vid porten ut till klippan. Skydda gonen nr vi gr ut! Han kmpade tappert, Arabecex och jag led med hans plgor. Vi skyndade framt och hade efter ett par minuter funnit gngen vi letade efter.
478

- Hr har vi gngen, som skall leda ut till Ajaxesporten, sade jag.Hoppas vi kan ppna den! Porten var bara reglad inifrn och ltt att ppna. Vi steg ut i ljuset. Det blndade Arabecex, han var tvungen att hlla armen som skydd fr gonen. Jag lyckades leda honom bort frn porten upp i en angrnsande skreva i berget. Vi befann oss hgt uppe p Akropolisklippans sida med utsikt ver staden. Lyckligtvis var bastionen lngre ner p klippan obemannad. Lngt dr nere kunde jag se palatstaken och lngre bort Artemistemplet nedanfr bergets sluttning. Dr nere bredde Paktolusdalen ut sig och i fjrran - Hermosflodens bdd. Frn klippavsatsen kunde man ta sig ut till hger och klttra ner mot avsatsen som ledde till det lodrta stupet. Dr hade vi planerat att ta oss ner med hjlp av rep. Frn vr skreva kunde vi ocks klttra vidare uppt och runt en av topparna. Fr skerhets skull drog vi oss lngre in i bergsskrevan fr att inte bli upptckta frn avsatsen vid porten, men
479

inte lngre in n vi fortfarande hade uppsikt ver portavsatsen. Vi satte oss ner fr att invnta vr patrull. - Vi mste ha blivit upptckta av ngon som kunnat larma snabbt.. - Ja det r mycket troligt, sade Arabecex. Jag har hrt talas om att de har larmsystem, med lnga signalsnren. - Mmm... Hur gr det fr dig? - Det gr bttre. Jag klarar till och med ljuset nu, om jag kisar med gonen. Han nmnde inte sitt ben, men jag kunde tydligt se hur svullnaden bredde ut sig runt fotbojsringen. Det sg inte bra ut. Vi kom inte en dag fr tidigt. - Nu borde vr patrull ha kommit, om allt str vl till, sade jag. - Vet du hur vi kan ta oss hrifrn, om inte patrullen skulle komma, undrade Arabecex. - Om inte patrullen hittar oss, saknar vi rep. Den enda vg vi knner till hrifrn r via stupet och det klarar vi inte utan rep. Utan rep fr vi leta oss fram t andra hllet, runt toppen drborta. Vad som finns bakom dr vet jag inte.
480

Kanske vi kan klttra runt osedda och nerfr p andra sidan. Dr r det ocks brant, men jag hrde talas om ett stlle dr det skall g att klttra ner till en brant stig. Vid planeringen fr att inta Citadellet, hade vi tnkt oss att anvnda den stigen. Den judiska frsamlingens kunskapare har sagt att omrdet ligger skymd frn Citadellet. Om vi bara kan ta oss dit osedda har vi kanske mjligheter att klttra ner dr. Arabecex sg tveksam ut, jag frstod att han tvivlade p att hans ben skulle klara en sdan pfrestning. - Ligger den branta stigens brjan innanfr eller utanfr stadsmuren ? undrade Arabecex. - Innanfr stadsmuren mste det bli. - D kan vi ju inte klttra ner dr frrn vra styrkor intagit staden, sade Arabecex. - Ja, s r det, sade jag och frskte dlja min oro. Jag brjade frst att vi inte hade s lng tid p oss att f Arabecex under vrd. - Vi har ytterligare ett problem,om patrullen
481

uteblir och vi inte kan ta repvgen, fortsatte jag. Vra egna styrkor r underrttade om att vi kan komma att fira oss ner med rep utefter det lodrta stupet hr och att vi har lydiska uniformer. Dr kommer vi inte att bli beskjutna. Men om vi kommer en annan vg, riskerar vi att bli beskjutna bde frn fienden i Citadellet och frn vra egna som belgrar Citadellet. - Lter inte s uppmuntrtande, inskt Arabecex. - Det lser vi nog, genmlde jag, i ett matt frsk att verka avspnd. Vi vntade under tystnad, men ingenting hrdes frn Ajaxesporten. Vi vntade nnu en stund, innan Arabecex brt tystnaden. - Jag tror inte de kommer Artacerches. Vi fr nog fortstta sjlva.... utan rep. Det r skert ett riskfyllt fretag, men hr kan vi inte stanna lngre. Det r fr farligt. Det var den gamla Arabecex som sin vana trogen tog itu med den kritiska situationen. Hans konstaterande var lika lugnt och sakligt som om han just noterat att vi inte skulle hinna
482

till ett mte p avtalad tid om vi inte brt upp omedelbart. - Du har rtt Arabecex, nr dom inte har kommit nu, s lr dom inte komma alls.Vi fr frska hitta en skrare plats dr jag kan se ver ditt sr. Jag ser p dig att du har ont nr du rr dig. Vi bestmde oss fr att flytta oss frsiktigt lngre upp p berget. S lnge vi hll oss p den vnstra kanten, frn Ajaxesporten rknat, skulle vi ha berget mellan oss och Citadellet. Om vr patrull hade klarat sig och hittat ut ngon annanstans, skulle de aldrig kunna hitta oss bland dessa stup och hga toppar. Vi hade bda insett att nu mste vi klara oss sjlva utan hjlp. Sjlv var jag fortfarande mest orolig fr Arabecex ben. Det gick sakta fr oss, vid alla strre nivskillnader behvde Arabecex hjlp fr att komma upp, dessutom var vi tvungna att iaktta stor frsiktighet. Jag fann en bekvm avsats p baksidan av den frsta toppen, dr slog vi oss ner fr att vila och planlgga vr nerstigning. Vi befann oss p den
483

norra bergssluttningen p en av de nordstra topparna av Akropolisklippan. Vr plats vrmdes ngot frn den nedgende solen. Det var vindstilla och temperaturen hade nnu inte sjunkit. Nu var det hg tid att se ver Arabecex sr. Anstrngningen hade gjort att svullnaden tilltagit, jag tyckte heller inte om frgen p benet runt fotringen. Jag borde haft med mig lkande rter och salvor, men det hade jag inte tnkt p, trots att jag hade tillgng till mngder med verksamma medel mot det mesta. Jag hade lrt mig en del om vilka vxter man kunde ha nytta av, men hr uppe i skrevorna skulle det bli svrt att hitta ngot anvndbart. Jag bad Arabecex lgga sig tillrtta och vila medan jag skte efter ngot som kunde hjlpa att endera lka sret eller ta ner svullnaden. Jag krp omkring bland klippornas skrevor fr att ska efter ngon av de rter jag knde till. Jag fann inget anvndbart. Jag satte mig ner fr att fundera ver vad jag skulle kunna gra t svullnaden d mina gon fll p ett litet fr484

krympt trd i en skreva. Kdan frn lrktrd ! Den hade jag ju lrt mig som barn att lgga p sr och svullnader. Hr uppe bland klipporna fanns frsts inga lrktrd. Men det fanns kanske en dvrgliknande sort i skyddade lgen. Den planta jag hade ftt gonen p var fr liten fr att ge kda men det kanske fanns strre exemplar. Jag fick leta lnge innan jag fann ett dvrglrktrd med s pass mycket kda att det verkade lnt att frska. - Nu skall vi lgga om ditt onda ben med ett undergrande medel, sa jag till Arabecex, nr jag tervnt frn min utflykt. - Ja du r ju till hlften utbildad lkare, sa Arabecex. Om det r Ahura Mazdas mening, s kommer det att lyckas. - Jag r sker p att det kommer att g bra, bara vi tar det lugnt och metodiskt. Det viktiga just nu r att vi fr ner svullnaden. Arabecex stnade nr jag vidrrde hans ben, det var livsviktigt att f ner svullnaden runt ringen som satt kvar frn fotbojan. - Det var ju tur att dom inte hann att tortera
485

dig ocks ! - Ja, det hade nog inte drjt s lnge. Jag kom underfund om att de inte visste riktigt vem jag var och det var nog tur fr mig. Det mste ha varit ngon eller ngra av magerna vid Artemistemplet som anmlde mig fr den lydiska militren. De visste inte mer n att jag var en Mager vid namn Amoces och kom frn Ormuzdtemplet. - Var grep dom dig ? frgade jag. - Strax utanfr Ormuzdtemplet nr jag var p vg till ett mte med magerna vid Artemistemplet. Under vrt samtal gjorde jag ett frband runt hans ben med kdan nrmast sret och s ett kraftigt bandage ovanp. En del av min lnskjorta fick duga fr ndamlet. Arabecex grimaserade vldsamt under omlggningsproceduren, men gav inte ett ljud ifrn sig. - Skall vi d se p vra mjligheter att ta oss ner hrifrn, freslog jag. - Ja, vad har du fr alternativ ? - Fr det frsta mste vi hitta en vernattningsplats innan det blir mrkt. Det kommer
486

att bli kyligt framt natten. Om vi kan hitta brnsle s har jag elddon med mig. Vi borde kunna hitta en vl skyddad plats, dr vi kan gra upp eld efter mrkrets inbrott. Vi mste i s fall hitta tillrckligt med ved innan det blir mrkt. Hr uppe vxer inte annat n buskar och ngra dvrgtrd.Kanske vi kan hitta tillrckligt med torra grenar. Inte s lngt frn vr plats fann vi en vl skyddad skreva med vinden frn rtt hll. Arabecex kunde vila medan jag samlade torra kvistar, det blev en hel liten trave innan skymningen frhindrade allt vidare letande. Jag vidtog ndvndiga frberedelser, fr att kunna tnda en brasa s snart jag bedmde att rken inte lngre syntes. De torra grenarna brann friskt och spred en god vrme. Det trde emellertid snabbt p vedfrrdet, jag frstod snart att det inte skulla rcka natten igenom. Jag var orolig ver hur Arabecex skulle klara nattens vinterkyla utan extra klder,han hade inte mer p sig n de klder han bar nr han
487

fngslades samt en tunn mantel som jag hade ryckt ifrn en av fngvaktarna. Under protester fick jag honom att ta p sig min skinnskjorta, jag skulle klara mig nd. Strax eftert somnade han in och brjade svettas trots den kyliga luften. Det var ndvndigt att hitta ett stt att hlla honom vaken. Under mitt letande efter brnsle hade jag sttt p en frdjupning i berget med friskt regnvatten och fyllt min vattenflaska. Genom att badda pannan med det kalla vattnet kunde jag hlla honom vaken och dessutom f ner febern. - Varfr utstter du dig som mager fr de hr riskerna ? mumlade jag. Arabecex gav mig ett trtt leende. - Det har jag sjlv frgat mig mnga gnger. Varje gng kommer jag fram till samma svar. Om jag kan,vill jag gra en bestende insats fr det goda. Jag kan vlja att som prst sprida Zarathustras lra om det goda och det sanna till de mnniskor jag mter eller till dem som sker sig till templet. Jag kan ocks vlja att delta i ett strre sammanhang som ger mnga gnger fler mnniskor insikt i lran. Jag har
488

valt den senare vgen, den vgen krver av mig att bist storkonungen i hans strvanden. - r du s sker p att Storkonungens strvanden efter herravlde ver vr del av vrlden kommer att leda till en seger fr det goda och det sanna? - Ja, det r jag vertygad om, svarade Arabecex. - Men allt krigande och ervrande av nya folk och omrden kan vl nd inte tillhra det som Zarathustra talar om hr till det goda. - Du har en klar iaktagelsefrmga Artacerches. Det r klart att jag ocks tvivlar ibland p Storkonungens metoder fr att uppn sitt fredliga rike. Men jag har kommit fram till att sambandet nd inte r s tokigt. En kombination dr Storkonungen stadkommer rikenas samarberte fr det goda i stort och jag som mager hjlper till att forma vrlden fr det goda och sanningen i det lilla sammanhanget. Under tiden vi samtalade fick jag badda hans panna med jmna mellanrum och Arabecex blev mrkbart bttre. Jag fortsatte drfr vrt samtal.
489

- Det r mycket jag inte frstr av det hr.Jag vill grna lra mig mer om Zarathustras frkunnelse, men jag skall inte trtta dig mer i natt med min okunskap. Vi kanske kan komma in p detta mne en annan gng under gynnsammare omstndigheter. - Jag diskuterar grna med dig Artacerches, du visade det rtta sinnelaget nr vi behandlade barmhrtigheten vid vrt mte i hemliga gruppen. Men jag hller med dig om att omstndigheterna fr filosofiska betraktelser kunde vara bttre. Trots att febern verkade ha dmpats ngot vgade jag inte lta Arabecex slappna av och somna.Jag bedmde risken fr stor att han skulle frysa och bli nnu sjukare utan att jag mrkte det. Jag sade drfr: - Medan vi nnu har krafter kvar, freslr jag, att vi gr igenom vra mjligheter att ta oss ner. Fr det frsta, fortsatte jag, mste vi ta oss runt nsta hjd i nordvst. Vi br d kunna se stadsmuren p den norra sidan nda ner mot Paktolusdalen. Vi kan d konstatera huruvida
490

anfallet mot stadsmuren lyckats eller inte. Nr stadsmuren fallit pbrjar omedelbart vra trupper belgringen av Citadellet. D kan vi brja nedstigningen mot den branta stigen p norra sidan. Jag vet inte om vi d syns frn ngon av bastionerna vid Citadellet. Om vi r p pillngds avstnd, vilket r troligt, mste vi rkna med att bli beskjutna. Om vi klarar att n stigen och upptcks frn bergets fot av vra egna trupper, s riskerar vi att bli beskjutna ven frn dem. Har du ngot alternativ Arabecex? - Jag r rdd att jag fr gonblicket inte kan bidra med ngot vettigare alternativ. Vi arbetar efter den plan du skisserat, s fr vi se om det under tiden vi tar oss ner dyker upp ngot bttre. Det hade blivit riktigt kyligt, fr att spara brnsle krp jag alldeles inp elden och med ryggen mot brasan kunde jag iaktta Arabecex bttre. Smnen smg sig p och jag knde hur jag nickade till d och d, jag fick inte tillta mig att somna. Arabecex brjade huttra, febern hll
491

p att slppa, han halvsov. Jag vckte honom och bad honom stta sig som jag med ryggen mot brasan, makade mig t sidan fr att lmna plats t honom dr det vrmde som mest. Det var bra om febern hade slppt, det kunde betyda att mitt omslag hjlpt.Vi hade inte mycket ved kvar och det var fortfarande mrkt, ytterligare ngra kvistar, sedan var brnslet slut. Vi satte oss med ryggarna mot varandra, dels fr att hlla vrmen bttre, dels fr att jag d hade kontroll ver Arabecex tillstnd. En evighet av tystnad, mrker och kyla fljde. Ingen av oss orkade lngre samtala. ntligen brjade vi urskilja klippornas konturer, de reste sig som tysta vaktposter mot himlen. En ensam fgel skrek till mellan klipporna, den frsta gryningen hade satt in. En kylig morgondimma kom svepande in ver vr lgerplats och klippornas konturer frsvann. Den fuktiga morgondimman trngde djupt in i kroppen och gjorde oss stelfrusna. - Det hr gr inte,tnkte jag, vi kan inte klttra med stelfrusna leder. Om vi bara kan klara oss
492

runt den dr klippan framfr oss... d borde morgonsolen n oss. Om det ver huvud taget kommer ngon sol, men frst mste dimman ltta. Jag var s frusen att jag inte ens orkade bekymra mig om hur Arabecex mdde. Vi arbetade oss uppt och framt runt klippan i snigelfart. Jag trampade p en ls sten, som ljudligt rasslande satte fart nerfr berget. Vi hll oss orrliga under ngra lnga minuter, men allt frblev tyst. Kanske var det vanligt att stenar lossnade d och d i den branta sluttningen. Vi terupptog vr mdosamma klttring och ndde med uppbjudande av vra yttersta krafter den andra sidan av klippan. En skyddande bergsskreva mot ster blev vr rddning, dr fll vi utmattade ihop medan morgonsolens frsta strlar trngde genom dimman och ndde vra stela nerkylda leder. - Du... Du klarade ju den hr svra klttringen fint, flmtade jag. - Ja, benet knns bttre nu... det trycker och spnner inte s hrt som tidigare. Dina medicinska frdigheter har hjlpt. Bara dimman
493

kunde ltta ngot s att solvrmen helt kunde trnga igenom vr frusna lekamen. Solstrlarna kunde vi nu ana bakom en slja av fuktig dimma. Det var som om gudarna hrt vr bn, nr pltsligt dimman vek undan och en svag varm luftstrm ndde vra frusna kroppar. Framfr oss lg en av Citadellets stora bastioner knappa etthundrafemtio fot frn vr plats. Vi krp ner bakom stenarna fr att inte bli sedda. Mellan oss och bastionen utbredde sig en djup ravin. Det skulle ta lng tid att n oss den vgen. Tio fot nedanfr oss hade jag upptckt en avsats i branten mot ravinen. - Om vi frsiktigt smyger oss till avsatsen dr nere, sade jag, s har vi bde insynsskydd och morgonsolen rakt mot oss. Drifrn kan vi studera en del av stadsmuren fr att se vad som pgr. Men frst skall jag ta en titt p ditt ben. Under stor spnning lindade jag upp bandaget med kdan. - Se Arabecex vad kda kan gra nytta ! Det ser ju mycket bttre ut n frut. Frgen p ditt
404

ben har ocks blivit friskare. Benet verkade faktiskt mycket bttre och trycket hade skert lttat, men sjlva sret sg fortfarande inte bra ut. Jag kunde konstatera att sret nnu mmade svrt vid berring, ven om Arabecex inte klagade. Jag lade om sret s gott det gick och satte ter kdbandaget p plats. - Jag r fortfarande stel av nattkylan, men jag kommer skert att klara mig ner, sade Arabecex. Solen ser ut att ligga p bra dr nere. Jag hjlpte Arabecex ner till den solupplysta avsatsen, den hade torkat upp av solen, som hunnit vrma klippan. Vi slog oss ner fr att dela vrt sista reservfrrd av brd och nnu fanns det vatten kvar fr oss bda. Livsandarna brjade lngsamt tervnda. Frn vr nya position kunde vi flja den dramatiska utvecklingen vid stadens sydvstra port. Det var en av de strsta portarna som ledde in till staden frn den livligt trafikerade huvudvgen utefter Paktolusfloden. Vi sg hur rk vllde upp frn trakterna av Mardokais handelshus.
495

- Jag tror att Krsus har tnt p guldraffinaderiet ! Han ser nog en risk i att det skall falla i fiendens hand. - Det r inte uteslutet, genmlde Arabecex. Om belgringsstyrkan stadkommit branden skulle vi ha sett eldkastarna hrifrn. Ser du vad som hnder just nu vid stadsporten ? Jag tror att vr plan hller p att sttas i verket. Belgringsstyrkan har slagits tillbaka gng p gng, men nu har porten ppnats och jag ser att vra trupper vller in. - Du har rtt Arabecex! Jag hoppas att Harpagos klarar det hr utan att krigarna frfaller till plundring. Dr satt vi p frsta parkett, och bevittnade hur staden Sardes fll fr vra styrkor praktiskt taget utan strid. - Harpagos kommer inte att tolerera ngon plundring, sade Arabecex. Han riskerar d sitt Satrap i Elam. Mot den bakgrunden tror jag ingen vgar starta en plundring. - Hur r Harpagos relation till Storkonungen egentligen, vet du det?
496

- Ja, det r rtt s komplicerat.Nr Harpagos hjlpte Cyrus att verta den mediska hren s fick Cyrus lova att ge honom det Satrap som han nskade och vid den tidpunkt som Harpagos sjlv valde. Frhllandet dem emellan r litet spnt eftersom Harpagos tycker att infriandet av Cyrus lfte dragit ut p tiden och Cyrus tycker att Harpagos r litet vl pstridig. Alla vntar sig att Cyrus som Zarathustrier skall hlla sitt lfte, och det kommer han att gra, men han vill nog helst vlja tidpunkten sjlv. Harpagos r duktig, s Cyrus behver hans tjnster s lnge som mjligt eftersom han nnu inte hittat ngon vrdig eftertrdare. S ungefr r situationen. - Nu r det dags fr oss att leta oss ner till den branta stigen. Tror du att du klarar att klttra Arabecex ? - Jag r ingen god bergsklttrare Artacerches, srskilt inte i sdana hr branta stup. Men jag r beredd att gra mitt yttersta. - Det kommer skert att g bra, sade jag. Titta bara inte nert dr det stupar brant och
497

hll dig alltid med endera tv ftter och en hand eller tv hnder och en fot, det lr vara en god regel. Frsk att tminstonde f passivt std av ditt onda ben.Jag gr fre. Den frsta delen fick vi krypa p kn fr att inte rja oss fr bastionen. Lyckligtvis var det inte s brant i brjan. Nr vi passerat den frsta hjden p vg nert kunde vi klttra ostrt frn bastionen. Det blev svrare nr vi kom fram till en bergkam med stup p bda sidor ! - Stt dig grnsle ver kammen s hr, sade jag till Arabecex, och hasa dig ver efter mig. Jag var rtt van vid bergsklttring och tvekade inte att passera ver kammen men jag var osker p om Arabecex ver huvud taget hade klttrat tidigare. Dessutom var han nu svag, mycket svagare n han ville tillst. - Titta inte ner, titta bara rakt fram, s gr det bra, frmanade jag. Det var verkligen en svr passage ven fr en van klttrare. Jag tog mig lngsamt framt, fot fr fot msom hasade msom krp jag p alla fyra. Kammen var s spetsig och sidorna s branta att det helt enkelt inte var lmpligt att
498

resa sig. Jag hrde hur Arabecex flsade bakom mig, det mste ha varit med den yttersta anstrngning som han lyckades hlla min takt. Avstndet ver till nsta plat var inte mer n hundra fot, men det kndes som en ondlighet. - ntligen ver ! Tror du det kommer fler sdana hr kammar ? flmtade Arabecex medan han frskte f kontroll ver sin darrande kropp. - Jag vet rligt talat inte men jag hoppas detta var den enda. Strax efter att vi klarat den svra kammen dk det upp ett nytt problem. Den vg vi hade planerat fr att komma till den branta stigen, visade sig vara oskyddad frn Citadellet. Vi beslt oss drfr att hasa nerfr berget till nsta avsats, dr klippvggen skulle dlja oss frn Citadellet en lngre strcka. Vi var verens om att jag skulle ta mig ner frst fr att sedan hjlpa Arabecex genom att ta emot honom. Avsatsen dr nere var smal, varfr jag valde att lgga mig p mage och rutscha nerfr, s att jag inte skulle riskera att passera hyllan och
499

strta utfr branten. Nr jag passerat ver kanten och tittade nedt avsatsen upptckte jag att avstndet var strre n jag hade bedmt. Jag vgade inte slppa taget om den buske jag hll mig fast vid. Risken fr att jag d skulle rutscha frbi avsatsen var stor. Uppt kom jag inte heller, den pfrestningen sg inte buskens rtter ut att tla. - Arabecex! vste jag, jag kommer varken upp eller ner, kan du hjlpa mig ? Arabecex hasade sig nerfr lngre bort, dr han lyckades hitta en skrare vg. - Jag r nere nu, rr dig inte s skall jag frska n dina ftter nerifrn hyllan, sade Arabecex. Arabecex ndde precis mina fotsulor nr jag hasade s lngt ner jag kunde utan att slppa busken. - Slpp nu, sade Arabecex ! Jag knde ter fast std under ftterna nr jag sakta gled ner p hyllan. - Tack Arabecex ! Jag sjnk flmtande ihop, armarna vrkte av anstrngningen, det tog flera minuter innan
500

min andhmtning ter blev normal och jag kunde tala. - Puh, det var nra gat. Nu kan vi inte vara s lngt ifrn den branta stigen. Vi mste hitta den innan vra egna trupper hunnit s lngt att de brjat belgringen. Upprensningen i staden kan g fort. Vi fr ocks rkna med att vra trupper frsker stnga av lydiernas retrttvg in till Citadellet. Det kan d hnda att Citadellet kommer under bevakning mycket snabbt efter att stadsportarna fallit. Arabecex var kldd i fngvaktarmanteln och sina prstklder, illa medfarna frvisso efter vistelsen i fngelset, men nu bttre n min lydiska officersuniform. Vi skulle vara en ltt mltavla fr vra egna trupper nr vi klttrade nerfr den branta stigen. Skulle de vra skjuta p en lydisk officer och en mager p vg nerfr branten ? Antagligen.... Det gick bra att klttra utefter den nya klipphyllan, enda nackdelen var att den frde oss
501

nra inp Citadellets murar. Vi var nu ter igen bara tvhundrafemtio fot frn murarnas krn. Vi klttrade nedhukade mellan klippblocken fr att undg att bli sedda. Jag upptckte den branta stigen strax framfr oss. - Dr r den ! Det ser ut att vara helt ppet mot Citadellet dr stigen brjar. Kan du se ngon mjlighet att n stigen i skydd frn Citadellet ? - S vitt jag kan se, sade Arabecex, mste vi ta oss ver dr det r fritt fram att skjuta p oss. Stigen framfr oss fanns med p de skisser jag sett, ver vgar som nr upp till Akropolisklippans citadell. Enligt beskrivningen fanns steg uthuggna i klippan vid alla de passager, dr fotfste i vrigt saknades. P vardera sidan om stigen var det klippbranter och raviner, omjliga att klttra i. - Jag har memorerat den hr stigen, sade jag. P sidorna r det omjligt att ta sig ner, vi mste drfr ta oss fram till stigens brjan. Jag tror vi har en chans att n den innan ngon kommer sig fr att skjuta frn Citadellet.
502

Om jag, med min lydiska uniform, hasar mig ver frst, kommer de troligen inte att handla, du kommer strax efter Arabecex. Med gudarnas hjlp mste vi n stigen innan ngon brjar skjuta. Den fr insyn oskyddade klippan mellan oss och stigen vette brant mot Citadellet. Dess frnsida var ett lodrt stup p minst femtio fot. Den enda framkomliga vg vi hade, var att hasa nerfr de frsta femtio foten med ryggen vnd mot Citadellet, drefter ytterligare femtio fot i sidled p alla fyra, fortfarande med hela kroppen som mltavla. Citadellets nrmaste bastion dr det kunde finnas bgskyttar lg p cirka tvhundrafemtio fots avstnd i riktning snett uppt. Det skulle vara ltt fr skickliga bgskyttar att trffa oss. Jag kikade frsiktigt fram bakom klippblocket fr att orientera mig lngs Citadellets bastion. Jag kunde uppfatta en lydisk officer, frmodligen en loker hgst upp p bastionens murkrn, jag rknade till minst tio bgskyttar lngst ut mot oss. De verkade hlla utkik. Bastionen hade tydligen
503

en loker som chef, det kunde betyda att den var bemannad med etthundratjugo bgskyttar. Mellan oss och bastionen utbredde sig en ravin, som verkade vara tidsdande att ta sig fram genom. Ngon risk fr att man skulle frska n oss frn bastionen med annat n pilar fanns knappast. De skulle inte hinna innan vi var utom synhll. Arabecex rknade ut att om vi vntade en stund tills vra skuggor var riktade mot bastionen, s skulle den fortfarande lgt stende morgonsolen besvra eventuella bgskyttar. Vi beslt drfr att vila ut i solen innan vi gjorde vrt genombrytningsfrsk. Jag lade mig ner i solvrmen och endast tankarna hll mig vaken, Arabecex sov redan djupt. Hur skulle vi komma undan med livet i behll och hur skulle vi kunna klara Arabecex fot. Arabecex andliga styrka gjorde ett djupt intryck p mig. Var fick han sin tillfrsikt ifrn ? Frn sina insikter om mnniskans villkor eller var det hans gudsvsende Ahura Mazda? Arabecex var inte rdd fr dden, han hade
504

sagt att nr Ahura Mazda finner tiden mogen d skall han stllas infr vgningen vid Tjinvatbron och om han d slpps ver till paradiset s har han ntt den strsta mjliga lycka. Sjlv kan han endast pverka skeendet genom goda tankar och grningar och s hlla sig till sanningen. Jag kunde i mina tankar inte mobilisera ngon strre entusiasm fr dden. Jag ville leva, jag ville trffa Judith igen, jag var inte alls redo fr ngot slutgiltigt och ett slutgiltigt som jag dessutom inte frstod. Jag ville se vad mina krafter dg till, jag ville vara med i livet. Det mrkliga med Arabecex var hans inre styrka ? Han gav inte upp, han kmpade hrdare n mngen skulle orkat. Jag mste lra mig mer om Zarathustras lra, ngot sger mig att dr finns en kraft, en obndig styrka som Arabecex ftt del av. Arabecex var svr att komma underfund med. Hans officiella stllning hos Storkonungen som andre Mager verkade ibland vara en bisysselsttning, men samtidigt var han djupt gripen av sin roll som frkunnare av Zarathustras lra. Var Arabecex i sjlva verket engagerad av Stor505

konungen som nra rdgivare och frsgs med diplomatiska specialuppdrag? Var det drfr han hade stllning som andre Mager och inte som frste, vilket hade varit naturligare? Hans officiella stllning kanske var ett stt att vilseleda omgivningen. Arabecex hade varit ptagligt frtegen i dessa frgor trots att vi kommit varandra s nra. - Arabecex vakna ! sade jag, det r slut p friden, vra skuggor r nu riktade rakt mot bastionen. - Jag r beredd Artacerches, ta det bara lugnt s kommer det att g bra, jag fljer strax efter dig. Han reste sig och frskte mjuka upp sitt sjuka ben s gott det nu gick. Jag rttade till min uniform, den var vl inte helt representativ efter allt klttrande,men det var fortfarande en lydisk lokeruniform. En sista blick p Arabecex, han nickade. Ord var verfldiga, vi visste bda att nu kunde vad som helst intrffa. Jag hasade mig frsiktigt ner bakom stenblocket. Inga stenar rasade, allt var tyst.
506

Med ansiktet mot klippan gled jag sakta nert. Nu var jag en mltavla i hela min lngd. Frn bastionen hrdes avlgsna rop, man hade upptckt oss. - Mste hlla mig fast, kan inte se ditt tnkte jag- och dr kommer redan Arabecex efter mig ! Jag knde hyllan under mina ftter. Bara femtio fot kvar lngs kanten. Jag sneglade bakt fr att se om Arabecex klarat sig ner p hyllan. I samma gonblick hann jag uppfatta en pil som splittrades mot stenarna. Det kom en till och en till. Jag vnde mig om mot bastionen, hjde min hand och ropade s hgt jag kunde. - Drar ! Skall ni skjuta p egna officerare ? Det uppstod tydligen en stunds tvekan fr skjutandet upphrde. - Skynda dig ! Fr nu r det brttom ! Innan dom hinner ngra sig ! Fr varje steg jag tog, vntade jag mig en stt i ryggen och en skarp metallspets i lungorna. Jag vnde mig om fr att se om Arabecex hade trffats av ngon pil. Han hade klarat sig.
507

- r du p vg Arabecex, hur gr det ? - n s lnge- bra. Det var tur att de inte hade ngra prickskyttar p bastionen. - Nu har vi bara femtio fot kvar.... sedan fr vi skydd av klippan. Arabecex kmpade tappert vidare, han verkade sammanbiten och mlmedveten. Vi var nu ltta ml mitt ute p hyllan med hela ryggarna blottade mot bastionen och det gick lngsamt fr oss. - Hoppas de tvekar s lnge att vi hinner ver bda tv ! Vilket gonblick som helst kan vi ha en pil i ryggen, tnkte jag. Arabecex arbetade p fr att frska hlla samma takt som jag. Nu hade vi tjugo fot kvar.... tio och jag gled in bakom ett klippblock med Arabecex strax bakom. Nu gled ocks Arabecex in i skydd. Vi satte oss pustande ner, stumma sg vi p varandra. Arabecex frsvann in i sig sjlv, jag kunde hra honom mumla... han bad. Jag sg Judith framfr mig.... hon log sitt mngtydiga leende. - Jag mste erknna att jag r alldeles matt
508

Arabecex, men vi mste vidare. Ju tidigare vi kommer ner desto strre chans har vi att slippa mtas av den Cyriska hrens fruktade bgskyttar. Jag hoppas att belgringen av Citadellet drjer ngot, i annat fall hamnar vi mitt i stridslinjen och med min lydiska uniform blir det extra problem. Arabecex verkade ptagligt smre efter den anstrngande klttringen. Jag bjd honom att dricka av den lilla ranson vatten vi hade kvar, hans hnder darrade. - Mr du bra Arabecex ? Du ser blek ut, jag skall titta p din fot s snart vi hunnit undan till en tryggare plats. Arabecex hade uppenbart anvnt sina sista krafter ver passagen, men vi mste vidare. - Dr borta finns det trappsteg nerfr, jag stttar dig. Tror du att du kan klara nnu en bit ? Sedan fr du vila. Arabecex nickade trtt. En mdosam frd pbrjades nerfr den branta stigen. Steg fr steg klttrade vi ner. Arabecex var alldeles slut och jag brjade knna mig oroande matt.Jag klarade trots allt att till
509

hlften bra Arabecex nerfr trappstegen. Jag beslt att vi skulle vila ut ordentligt s snart vi kom till en bredare avsats med ordentligt skydd. Men det fick bli frsta bsta plats fr Arabecex krafter brjade ta slut. Klipphyllan med grs var en bra plats fr Arabecex att vila ut p, det gav ett mjukt underlag. Jag lossade det provisoriska frbandet och blottade hans onda ankel. Dr fanns knappast ngon svullnad kvar, men sret hade inte blivit bttre och jag tyckte heller inte om frgen p foten. Det blev allt mer brdskande att f Arabecex under lkarvrd. Jag hade kommit tillrckligt lngt i min medicinutbildning fr att frst att det inte bara var Arabecex fot som stod p spel. Jag lt Arabecex sova en stund. Det smrtade mig att behva mana p honom att fortstta s snart han vaknat. Men det fanns inget alternativ lngre. Bristen p vatten var besvrande och Arabecex blev allt svagare. Snart skulle han inte orka lngre. Stigen var svr att flja. Fr varje skreva och
510

klipphylla vi passerade fick vi leta efter stigens fortsttning. Den kunde best av ett par uthuggna fotsteg ner till nsta avsats. Stigen var kanske lttare att flja nerifrn. Vi tog god tid p oss vid de besvrliga passagerna fr att inte riskera att Arabecex skulle tappa balansen. Halvvgs nerfr branten kunde vi inte lngre hitta stigens fortsttning. Enbart branta stup i alla riktningar. - Artacerches kom hit, ropade Arabecex upphetsad. Se hr vad jag hittat. Han pekade mot en ppning i klippvggen, det sg ut som brjan p en tunnel. - Mrkligt, det hr stmmer inte med skisserna. Det skall inte finnas ngontunnel i berget hr. Vi mste ha hamnat p en annan stig n jag menat. Hur vi n letade hittade vi ingen annan vg nerfr berget. Det verkade som om ngon lmnat arbetet med tunneln under stor brdska och i ofullbordat skick. - Den mste leda in till Citadellet, sa Arabecex. - Vad gr vi nu ? Vi kan ju inte grna klttra
511

upp igen och n en gng blotta oss fr bastionen, det r heller inte s lmpligt att du anstrnger ditt ben. - Vi fr ta vr gud i hgen och underska tunneln, freslog Arabecex. ppningen var p fyra fots bredd och fem fots hjd. Vggar och tak var grovt huggna. Verktyg lg kringstrdda p den steniga bottnen. Vi trngde frsiktigt in i tunneln. Det var halvdunkel lngre in och det tog tid innan gonen vande sig vid det ringa ljuset. Lngre bort blev tunneln bredare och taket s hgt att vi kunde g raka. Med jmna mellanrum fanns dr ven ljusgluggar uthuggna i taket, det underlttade orienteringen. Arabecex stdde sig mot min arm och vi fortsatte allt djupare in i berget. - Jag tror att den hr gngen leder till Citadellets gamla tunnelsystem. Om jag minns rtt frn Citadellets kartor, s har vi inte s lngt kvar till huvudgngen som leder frn de nedre regionerna upp till Akropolisklippan. Dr br det vara livlig trafik, s vi fr se upp.

- Jag hr redan ljud dr borta, viskade Arabecex. Jag freslr att du gr fram och undersker situationen medan jag stannar hr. Du br ju klara dig med din uniform - Ja, jag fortsstter sjlv och frsker ocks f tag i ngot att ta och dricka. Jag knner mig helt utsvulten, du mste vara mycket hungrig Arabecex. - Det r inte s svrt med hungern , jag har varit utan mat s lnge nu att jag brjar vnja mig, men jag skulle behva ngot att dricka. - Hur mr ditt ben nu ? - Tack, det vrker frsts men det r mycket bttre sedan svullnaden gtt ner. Ditt bandage har gjort underverk. Jag sade ingenting om frndringen av frgen p hans fot och vad det kunde betyda. Jag gissade att han sjlv hade dragit sina slutsatser. Jag sg p hans gon att han fortfarande var febrig och p hans beteende att han hade lngt mera ont n han ville tillst. Tunneln lutade snett uppt mot den upplysta huvudpassagen. Jag smg frsiktigt fram till utgngen , ingen passerade fr tillfllet, s
513

512

jag kom ut i huvudtunneln utan att ngon observerade mig . Det blev efter hand en livlig trafik i bda riktningarna , alla verkade ha brttom , det lg spnning i luften. Tunneln var ven hr genombruten i taket med jmna mellanrum , det gav tillrckligt ledljus .En frn lukt slog emot mig som pminde om rklukt , stickande och intensiv. En lydisk lokager i full krigsmundering , kom i sprng uppfr tunneln , i tten sprang en loker. - Vad har hnt ? ropade jag . -Dom r inne i Citadellet och palatsmurarna r genombrutna ! Ingen frstr hur dom har tagit sig in ! Nr en man i kn saktade in passade jag p att frga efter vatten. -Ta den hr, jag har tv, sade han, och kastade ver en vattenflaska till mig. - Skulle jag fortstta , eller vnda och ta med mig Arabecex upp p klippan ? Jag gick ytterligare en bit , men blev nnu tveksammare d jag nu tydligt knde den frna lukten av brandrk. Det brjade bli trngt i den breda huvudgngen, flera grupper passe514

rade springande frbi. En hel lokager bgskyttar nrmade sig. Jag rddade mig undan i en nisch fr att inte bli nertrampad. -Vad str p ? ropade jag till officeren i kn. - Konungen r p vg uppfr denna huvudgng. Det har anlagts sprreld vid ingngen fr att han och hans familj skall hinna undan. Tunneln ser ut att verka som en skorsten , s det r nog skrast fr dig att flja med uppt

Vra trupper hade tydligen brutit sig igenom och konung Krsus var p flykt frn palatset! Om officeren hade rtt information s skulle Konungen och hans flje vara p vg. Rakt mot mig ! Jag sg bolmande rk leta sig uppfr tunneln. Nu var det brttom ! Jag sprang fr livet uppfr gngen. Jag fick absolut inte missa vr sidogng, som ltt kunde frvxlas med de vriga nischerna i huvudgngen. Hostande och frustande soldater kom ut ur rken lngre ner i tunneln. Rkpuffarna var inte lngre bort n etthundra fot nr jag trf515

fade p den rtta nischen som ledde in i den provisoriska gngen. Arabecex vntade dr jag hade lmnat honom. - r du redan tillbaka, undrade Arabecex. - Ja, de vra har redan brutit igenom vid palatset och r inne i Citadellet. Jag fick reda p det av frbipasserande trupp. Vr plan fr att komma in i Citadellet har tydligen fungerat. Det har gtt fort; frsvararna har tagits genom verrumpling. Den lydiske officer jag talade med sa att de inte visste hur fienden burit sig t fr att komma in. Han sa ocks att konung Krsus var p flykt in i den hr huvudtunneln. Rklukten vi knner kommer nerifrn ingngen till tunneln. Dr har lagts en sprreld fr att konungen skall komma undan. Det finns skert en hemlig utgng frn ngon annan del av klippan. Nu r dr s rkfyllt i de nedre regionerna, att om Krsus inte hunnit fly genom en annan tunnel s kommer han inte ut levande. Det vore inte bra. Storkonungen har gett uttryckliga order om, att han vill ha Krsus oskadd. Jag fick en vattenflaska av en soldat.
516

Drick du frst Arabecex ! Under tiden frklarade Arabecex att Storkonungen var ganska nra slkt med konung Krsus. Det frhll sig s att Storkonungens mormor var ingen mindre n Krsus syster. Det kan vara frklaringen till att Cyrus var s angelgen om att Krsus liv skulle sparas. - Hur lngt borta r rken ? undrade Arabecex, medan han ivrigt drack ur flaskan. - Den var bara hundra fot frn den hr ingngen nr jag lmnade huvudgngen. Om vi skall ta oss uppt r det brttom. Vi hamnar i s fall hgst upp p Akropolisklippan. Vad vi sedan skall gra vet jag inte. Vi fr rkna med att klippan kommer att stormas. Det kan bli ett problem att finnas bland lydierna nr vra egna trupper anfaller ! Nr vi kom fram till huvudtunneln, kunde vi bara konstatera, att den redan var rkfylld. Det fanns inget annat att gra n att vnda tillbaka till den stig vi kommit ifrn. Rk brjade trnga in bakom oss, vi skyndade p vra steg. Det var svrt att komma fram snabbt i den svagt
517

nedtsluttande gngen. Vi snubblade gng p gng och sttte oss blodiga p de ojmna vggarna. Den halvfrdiga tunneln kndes nu mycket lngre n d vi gick in i den. ntligen sg vi utgngshlet som en ljuskgla lngt framme, det var hg tid, rken hade nu blivit s besvrlig, att vi hostade vldsamt och gonen sved. Nr vi kom ut sg bergssluttningen ut som en rykande vulkan med bolmande rk som i puffar trngde ut ur ljusbrunnarna. - Vi har inte s mnga alternativ nu, sade Arabecex. Vi kan vnta hr utanfr tills rken lmnat tunneln. Dels kan det ta lng tid innan vi kan trnga in igen och dels kan det ligga farliga gaser kvar i den lutande tunneln. Nr vi gr in i tunnelsystemet vet vi inte vem vi mter, lydiska eller egna trupper. Det andra alternativet vi har r att klttra uppfr den branta stigen och hoppas att vra trupper intagit bastionen p toppen, vidare att bgskyttarna vid bastionen inte skjuter oss innan vi lyckas f dom att frst vilka vi r. Vad fredrar du Artacerches ?
518

- Jag tycker att vi skall klttra upp och frska utrna, vilken styrka som behrskar bastionen. Om vra planer gtt i ls, s har vra trupper intagit klippan frn andra sidan och behrskar den nu. - Det hller jag med om, sade Arabecex. Jag ville inte frga Arabecex om han trodde att han ter skulle klara en klttring. Det var bttre att ta chansen att han skulle orka n att vnta, benet mste snabbt under behandling. Vi brjade den mdosamma klttringen uppfr. Stigen lg nu mest i skugga fr kvllssolen. Till en brjan gick det betydligt lttare fr Arabecex att klttra uppfr passagerna, n det hade varit p morgonen att klttra nerfr. Han behvde visserligen hjlp uppfr ett och annat hgre trappsteg, men han klarade sig frvnansvrt bra sjlv, trots att fotstegen var grovhuggna och p flera stllen halvfrdiga. Vi talade under uppstigningen om vad man hade tnkt att anvnda denna frbindelse till. Den verkade vara planerad att bli en reservfrbindelse mellan de nedre regionerna av tun519

neln och sjlva klippan. Trots att vi tagit oss nerfr under morgonen var vi inte riktigt skra p var stigen fortsatte efter varje hylla och skreva. Det tog drfr extra lng tid fr oss att leta oss fram s att vi inte hamnade p sidan om de uthuggna stegen. Vi var halvvgs uppe nr jag mrkte att det gick trgare och trgare fr Arabecex att ta sig uppfr avsatserna. Svettdroppar trngde fram i hans panna och hans kropp skakade. - Hur knner du dig Arabecex ?Jag freslr att vi vilar p nsta avsats. - Lite matt, men annars gr det bra. Nu var vi illa ute. Arabecex var svrt sjuk, p en avsats i Akropolosklippan utom syn- och hrhll. Det var absolut ndvndigt att f igng blodcirkulationen i hans fot, det var vr enda chans att komma vidare. Jag lossade bandaget och masserade frsiktigt, det gjorde skert ont, men efter hand kunde jag ka trycket utan att Arabecex grimaserade alltfr vldsamt. Blodet brjade ter cirkulera i foten och han kunde stdja p
520

den igen. Vi fortsatte, men det gick lngsamt och det mrktes tydligt att Arabecex inte hade mycket krafter kvar, d vi ntligen hade ntt den sista avsatsen fre bastionen. Medan jag underskte lget vid bastionen, bad jag Arabecex vila fr hans blick var mer febrig n tidigare. Nu var jag tvungen att handla snabbt, Arabecex skulle inte klara sig s lnge till utan lkarhjlp. Jag klev frsiktigt upp bakom klippblocket och kikade fram ver kanten. Det jag sg gjorde mig upprymd. Vra mediska soldater var i full frd med att rensa bastionen frn lydiska krigare. Det vimlade av soldater frn Cyrus arme, som frefll ha kontroll ver huvuddelen av bastionen. Hur skulle jag kunna vcka deras uppmrksamhet, utan att jag blev beskjuten ? Det var ett problem, men jag kom snabbt fram till att det var en risk jag mste ta fr Arabecex skull. Jag tog av mig de mest synliga delarna av min lydiska uniform och krp ner p den
521

branta sluttningen som vette mot Bastionen. Nr jag kommit ut p klipphyllan vnde jag mig om fr att ropa p persiska och be om hjlp. I samma gonblick knde jag en hrd stt mot lret och en vldsam smrta. Med uppbjudande av de sista krafterna lyckades jag ta mig upp tillbaka bakom klippblocket dr Arabecex lg och vilade. Sedan blev allt svart. * Arabecex knde sig matt och yr, men fick nya krafter nr det stod klart fr honom vad som hll p att hnda. Jag r srad Arabecex hade han uppfattat Artacerches sga, innan han avsvimmad fll ihop framfr honom. Blodet pulserade ymnigt runt en pilspets, som satt kvar i lret. Han snrde snabbt upp sitt kostirep frn midjan, la det runt lret ovanfr skadan och med hjlp av en pinne tvinnade han repet tills blodfldet upphrde. Han frskte dra ut pilspetsen, men den satt fast. - Det mste vara en hullingfrsedd pilspets,
522

tnkte han. Det betydde att den kom frn den egna persisk/mediska hren. Fr att inte frvrra skadan, brt han av pilskaftet och lt spetsen sitta kvar. Han knde sig matt och orkesls men han mste klara det. Med en bit av skjortan knuten runt ena ndan av en torr gren,lyckades han pkalla Bastionens uppmrksamhet. Genom de ivriga viftningarna och sina rop p persiska fick han slutligen kontakt med ngra krigare p Bastionen. - Det r Arabecex, andre Mager i Cyrus hr som ropar. Jag och strategen Artacerches r skadade och behver hjlp. Artacerches hller p att frblda, det r brttom. Efter en lng vntan, sg han en officer komma fram till balustraden, det verkade vara en loker. Han ropade: - Stanna kvar dr ni r, hjlp r p vg. Han knde sig nu s svag att han blott kunde flja hjlppatrullens mdosamma klttring som i en dimma. Han kunde uppfatta att de hade brar med sig. Innan patrullen var framme hrde han
523

Artacerches sga ngot... ngot om en vldsam smrta i lret. Sjlv orkade han inte svara. * I fjrran hrde jag rster, rster som kom och gick. Ibland var det en rst, ibland flera. Det var som om ngon frskte tala till mig genom ett lngt rr. - Han hller p att vakna nu, hrde jag tydligt ngon sga. - Skall vi hmta henne? sa en annan rst lngt i fjrran. - Hon har vakat s lnge s hon mste f sova, vi vntar en stund. Sedan blev allt tyst igen, men som i en dimma sg jag pltsligt ngot som rrde sig ovanfr mig. - Artacerches, hr du mig ? Drmmer jag eller r det verklighet - den mjuka rsten var mig vlbekant. Ur dimman framtrdde tydligare och tydligare anletsdragen - Judith, Judith, var det enda jag fick fram ver mina torra lppar.
524

Trarna rann utefter hennes kinder och jag hrde henne viska nstan ohrbart - Tack gode Gud - Tack gode Gud. Hon baddade min panna med en fuktig duk, lyfte varsamt mitt huvud och bjd mig dricka. Allt blev tydligare, det var ingen drm, det var verklighet, men jag var alltfr medtagen fr att sga ngot. Judith bjde sig ner och la sin kind mot min och viskade - Artacerches, Artacerches - - min kraste. Dimman frsvann fr en stund, och jag kunde uppleva Judiths nrhet. Sedan somnade jag. Genom sina kunskapare hade Mardokai ftt hra att jag och Magern lg skadade i Palatset. Mardokai hade omedelbart ftt tillstnd att hmta oss och frde oss till sitt hus i Sardes. Jag hade blivit kvar dr, medan Magern p begran av versteprsten i Ormuzdtemplet hade frts ver dit. Mardokai hade snt efter Judith och en bermd Egyptisk lkare som d fanns i Miletos. Den Egyptiske lkaren hade behandlat bde mig och Magern. Under lkarens frsta besk hos mig, sedan jag vaknat upp, fick jag veta, att Magern klarat
525

sitt ben hyggligt. Han var uppe och kunde g korta strckor, haltade visserligen, men lkaren trodde att han skulle bli terstlld. Det hade varit vrre med mig, den hullingfrsedda pilen hade varit besvrlig att f ut. Jag hade drabbats av hg feber och yrat under ett par dygn. Han ansg att jag hade min starka fysik att tacka fr att jag klarat mig igenom krisen. Efter ytterligare ngra dagar knde jag mig s frisk att jag stundtals kunde sitta uppe. Mardokai hade just kommit hem frn ett besk i Miletos och han skyndade in till mig, glad ver att se mig upprtt i sngen. - S snart du blivit bttre skall jag bertta fr dig vad som hnt, sade han entusiastiskt. - Jag mste f hra redan nu, svarade jag. Jag har inte ftt veta mer n att vi intagit Akropolisklippan och Citadellet. Mardokai berttade att Krsus makt var slut och att han och hans familj innebrndes nr de frskte fly genom Akropolisklippans tunnelsystem. Staden behrskades helt av Cyrus trupper och det mrkliga hade intrffat att
526

ingen plundring skett och nstan alla byggnader var oskadda. - Den judiska frsamlingen r tillfreds med sakernas tillstnd som de hittills har utvecklat sig, sade Mardokai, vi vntar dock med spnning p hur Storkonungen kommer att infria sina lften. - Har Storkonungen ltit hra av sig till frsamlingen, undrade jag. - Inte nnu, men han lr vara p vg till Sardes. Kiliarken har anlnt och frresten frgat bde efter dig och Magern. - Har du trffat Magern nnu ? - Nej, men han kommer hit i morgon, han ville trffa oss bda. Han har hrt genom lkaren att du tidvis r uppe p benen. - Kan Arabecex komma redan i morgon ! Det skall bli spnnande. Ja du vet, Arabecex r Amoces riktiga namn. - Ni krnglar d till det. Jag kallar Magern fr Magern ven i fortsttningen, det blir enklast s. Judith gladde sig ver att jag kunde sitta uppe. Hon gick omkring och sjng fr sig sjlv
527

och hon var till och med glad ver att Magern skulle beska oss. Frmst kanske fr att hon mrkte hur uppiggad jag var ver beskedet att han skulle komma. Tidigt p morgonen nsta dag kom Mardokai inrusande till mig och undrade om jag var vaken. Han hade ftt besked om att en betydande person var p vg till deras hus. Den som var p vg hade en eskort av minst sextio ryttare. Jag hade terhmtat mig s mycket att jag redan var uppstigen. Min undran var stor ver vem det kunde vara som var p vg till Mardokais hus med en sdan betydande eskort. Beskaren hade redan anlnt nr jag kom ut i atrium, jag kunde hra hur Mardokai skrattade hjrtligt och pratade livligt. Jag rttade till min i hast fullbordade kldsel och tog mig, stdd p min kpp, fram till husets entre. - Arabecex ! r det du som r omgiven av denna storslagna eskort mitt inne i staden ? Min hpnad var lika stor som min gldje ver
528

att se min vn Magern igen. - Artacerches ! utropade Magern och skyndade sig haltande mot mig. Vi omfamnade varandra och skrattade hjrtligt bda tv. Egentligen behvde vi inte sga ngonting,endast vi tv visste. Vissheten att vi hade varandra och vra gudar att tacka fr vra liv. Den vissheten hade fr alltid svetsat oss samman. - Stig in, s fr vi hra mer om era ventyr, uppmanade oss Mardokai. Arabecex haltade ptagligt, men hans gon strlade och han sg frisk ut. Judith kom springande ut till atrium nr hon hrde allt sthej. Hon visade stor gldje ver att se Magern igen, hon hade kommit ver sin grmelse ver att han frt mig in i farligheter, det vrmde mig. Den stora eskorten hade ven lockat ut Mardokais hustru, som ville veta vilken betydande person som gjorde deras hus den ran. Nr hlsningsceremonierna var verstkade frde Mardokai oss in i sitt arbetsrum dr vi kunde fra allvarligare samtal. Han berttade att ett ftal byggnader i staden var skadade
529

och att hans egna magasin var helt intakta. Guldraffinaderiet var delvis brandskadat men ugnarna sades vara i oskadat skick. Stadens befolkning befann sig i ett avvaktande lugn. F srjde ver Krsus frsvinnande frn makten, men desto fler vntade med spnning p den nrmaste utvecklingen och vad den skulle innehlla fr dem sjlva. Mnga av de som flytt vid striderna hade redan tervnt eller var p vg ter till Sardes. Arabecex kunde bertta att han haft besk av Kiliarken som skt upp honom strax efter sin ankomst till Sardes. Kiliarken frberedde Storkonungens ankomst och berttade att de planerade ett ceremoniellt intg i staden. Storkonungen skulle frdas p triumfvagnen i tten fr en stor hrstyrka. Enligt planerna som arbetats fram av Kiliarken och ververhvitsmannen skulle intget ske om tre dagar genom den norra porten vid salutorget. Kiliarken hade vidare sagt att utver Storkonungen planerades det plats fr ytterligare fyra personer p triumfvagnen. Tv av dessa var sjlvskrivna,
530

Kiliarken och verhvitsmannen. Det hade diskuterats vilka tv vriga som skulle hedras med denna upphjda plats. Kiliarken hade d sagt att Storkonungen ville ge dessa platser t Strategen Artacerches och Magern Arabecex. Vi anser, hade Kiliarken sagt, att utgngen av striderna i och kring Sardes i betydande grad r deras frtjnst. - Ja s ligger det till Artacerches, vad sger du om detta ? avslutade Magern. Jag blev stum av hpnad. Mardokai blev s verrumplad av nyheten att han inte ens kom sig fr att lycknska oss eller sga ngot. - Det r inte mjligt, sa jag till slut. Jag vill bara sga att utan Mardokais std och insatser hade inget av vad som hnt hr i Sardes kunnat lyckas. Egentligen r det du Mardokai som borde ras. - Tack fr din vnlighet, sa Mardokai eftertnksamt. Det riktiga r att ni tv fr denna stora ra och jag framfr mina gratulationer. Jag och vi i den judiska frsamlingen vill inte framtrda i denna sak, vr belning fr bli en senare frga - kanske Jerusalems befrielse och templets teruppbyggnad.
531

Epilog
Cyrus krigshr slog i grunden Krsus lydiska hr p vrvintern 546 f. Kr. och hans rike blev lydrike under perserna. Sardes hade intagits utan belgring och staden var i stort sett oskadd, endast ett ftal brnder hade skadat ngra byggnader. Sannolikt omkom Krsus vid stormningen av Palatset och Akropolis-klippan, troligen blev han innebrnd. Den grekiske hitsorieberttaren Herodotos, som levde cirka hundra r efter dessa hndelser, berttar visserligen att Krsus som bst hll p att brnnas p bl nr Cyrus ngrade detta och befallde att blet skulle slckas. Enligt samme Herodotos blev sedermera Krsus en uppskattad rdgivare till Cyrus. Nutida forskare stter dock ej s stor tilltro till detta. Det mesta tyder p att konung Krsus dog i samband med stormningen av palatset och Akropolisklippan. Herodotos har framhllit i sin historia att kameler spelade en stor roll vid slaget om Sardes,

detta frhllande har vi hr tagit ad notam . Huruvida verhvitsmannen Harpagos fick sitt eftertraktade satrap ver Elam med residens i Susa har inte gtt att bekrfta. Vad som dremot r klart r att bde konung Krsus och storkonungen Cyrus gtt till eftervrlden , var och en p sitt stt. Som en fljd av persernas ervringar och kade inflytande blev Zarathustras lra spridd ver stora omrden. Lran har lagt grunden till och varit inspirationsklla fr de tre stora vrldsreligionerna: Kristendonien, Judendomen och Islam. Mindre Asien, inclusive grekernas Ionien, blev under femhundratalet f. Kr. mtesplatsen fr vrldens kulturella strmningar inom religion, filosofi, musik, konst och naturvetenskap. Influenserna var starka icke minst frn de gamla egyptiska och mesopotamiska kulturerna.

532

533

NOT OM KRIGSKONSTEN
Mederna och Perserna tillhr samma folk som en gng kom vandrande norrifrn. De var ursprungligen ett nomadfolk lngt bortom Uralbergen som vxte sig starkt och brjade trnga ner sderut t.o.m. sder om Zagrosbergen. Ngra stammar slog sig samman i norr ssom Buser, Paratakener och Strukater . Dessa stammar frdes samman i organiserad form av Dejokes, medernas frste konung. Sder om Elam och ster om Parsarviken hamnade en annan stamgrupp som blev perserna. Dessa bestod frmst av Pasargader , Marafier och Maspier. Medien utvecklades till en stormakt och perserna blev lydrike . De bekrigade Assyrierna, stormakten i sder och hade sjlva bekymmer med anfall i norr frn Skytiska nomadstammar. Mederna hade krigiska framgngar inte minst genom att de var skickliga ryttare och bgskyttar, trnade genom generationers nomadliv. Hrtill kom den viktiga frnyelsen av krigskonsten genom indelningen i vapenslag . En kavallerikr av bgskyttar bildade tillsammans med tv krer fotsoldater , spjutkastare resp. bgskyttar , en armkr. Denna nya organisation tillt de snabba frbanden till hst att genomfra pltsliga och verrumplande anfall. Assyriernas traditionella tunga stridsvagnar var trga att manvrera och fick svrigheter vid blixtanfall frn det mediska kavalleriet. Assyriernas stridsvagnar hade efter hand utvecklats frn tvspann till fyrspann och var i stort antal frsedda med liehjul , ett effektivt vapen att meja ner 536

fotsoldater med.De frutsatte dock ppen terrng , men var ett hinder i kuperad terrng . Mederna lrde sig snart att genomfra sina blixtattacker i fr Assyrierna olmplig terrng, d blev de farliga motstndare.Det var en otrolig hndelse nr krigsmaskinen Assyrien besegrades av de frenade styrkorna frn Medernas konung Kyaxares och Babylons hrskare Nabopalassar. Tillsammans jmnade de vrldens strsta stad Nineve med marken. Det sades att Nineve hade lika mnga basarer och kpmn som stjrnor p himlen . Tyvrr frstrdes med Nineve oersttliga kulturskatter ,srskilt Assurbannipals bermda bibliotek. Tv till tre tusen r gamla skrifter krossades till en grushg .

537

Ordfrklaringar
Mina - c:a 1 kg Parasang - fornpersisk mil = 4,5 km ( 30 stadier ) Pletron - forntida lngdmtt frn Ionien och Grekland - 30 m Lydisk fot - 0,296 m Stater - Mynt, tre sorter frekom i Lydien : Babylonisk guldstater - 126 gr. Babylonisk silverstater - 168 gr. Phonecian stater - 220 gr. Krsus guldstater hade enhetlig form och storlek med bild p Lejon mot Tjur. En guldstater p 126 gr. = Tio silverstater p 168 gr. i vrde. Hgre valrer hade alltid lejonhuvud medan de lgre hade lejontass. Darbar - Furstens formella sammantrde med sina hgsta rdgivare. Kiliark - titel p hg rdgivare nrmast konungen. verhvitsman - verbeflhavare fr krigshrarna. Krigshvitsman - beflhavare fr krigshr. Hopliter - tungt infanteri / egentligen frn Grekland / Lokager - motsvarande kompani Loker - chef fr kompani Lydiska, Mediska och Persiska var alla Indoeuropeiska sprk. kenlandet - Arabien

Sydhavet - Indiska Oceanen Nordhavet = Medelhavet Havet Pontos = Svarta Havet

538

539

Bibliografi
Pedley, John Griffiths: Ancient literary sources on Sardis Cambridge, Mass. Harvard U.P. 1972 Sardis in the age of Croesus Cambridge, Mass. Harvard U.P. Hanfmann, George M.A.: From Croesus to Constantine - the cities of Western Asia Minor Univ. of Mich. P.cop. 1975 Hanfmann, Georg M.A. Letters from Sardis Cambridge, Mass. Harvard U.P. 1972 Akademie der Wissenschaften Abhandlungen der Geistes- und sozialwissenschaft und der Literatur. Mainz Die Akad. Wiesbaden 1960 Gusmani, Roberto: Neue epiphorische Schriftzeugnisse aus Sardis Cambridge, Mass. Harvard U.P. 1975 Archeological exploration of Sardis - Sardis from prehistoric to Roman times Cambridge , Mass. Harvard U.P. 1983 Hanfmann, George M.A. A survey of Sardis and the major monuments outside the city Cambridge, Mass. Harvard U.P. 1975 Young , R.S.: Lydian Fort at Gordion, The Gordion Campaigne of 1967 AJA - 72 , AJA 60 , AJA 61

Making History at Gordion Archeology 6 ( 1953 ) The 1963 Campaign at Gordion AJA 68 Goldstein/Wahle Goldworking installation in operation/from Croesus / Reconstruction from Sardis 1975 Mary Boyce:Zoroastrians , their religions , beliefs and practicies A history of Zoroastrianism Religions and political propaganda of Cyrus in Ionia The spread of Zoroastrianism in Western Iran The pre- Zoroastrian religion of the Medes and Persians Handbuch der Orientalistik 1975-1982-1989-1991 Nylander Carl: Ionians in Pasargadae Archeological History of Iran Sderblom Nathan: Frmmande religionsurkunder Uppsala universitet 1908 Furuhagen Hans: ster om Antiken1988 Ramage/Hanfmann: Persiska altare i Sardis BASOR 191 / 1968 / Rashid, K.: Det forntida Kurdistan Lloyd, Seton: Ancient Turkey Nelson-Becker-Keyes: Bibelns lnder och folk Herodotos: Herodotos Historia Xenofon: Cyrus hrfrd och de 10.000:s tertg Gamla Testamentet Hesekiel , Jesaja , Daniel m. fl. Kramer, Samuel Noah: The Sumerians

540

541

Magnusson, M.: Fynd i Bibelns lnder Clayton, P.A.: The seven wonders Gobineau, J.D.: The world of the Persia Ramage , Andrew: Lydian houses and architectural terracottas.

542