Det ppna sret

Per Ahlmark

Det ppna sret

Om massmord och medlperi

Timbro

Av Per Ahlmark har tidigare utgivits p Timbro och Ratio: Vnsterns moraliska skuld (med andra), 1991 Sovjetmyten i Sverige (med andra), 1992 Herbert Tingsten: Tyranniet begr frtroende (red), 1992 Vnstern och tyranniet. Det galna kvartsseklet, 1994, 2003 P andra frlag: Vr fattiga politik, 1964 Den svenska atomvapendebatten, 1965 Det hatade Israel (med T Hammarberg och E Klein), 1970 Sveket mot kusterna, 1971 verleva (lyrik), 1982 Visum (lyrik), 1983 Frihet och fruktan (med Lars Gustafsson), 1985 Flykter (lyrik), 1985 Zonen (roman), 1989 Motstndet (med Georg Klein), 1991 Det eviga hatet (med andra), 1993

Frfattaren och AB Timbro 1997 Sttning: Melanders Fotostteri Frsta pocketupplagan ISBN: 91-7566-361-9

INNEHLL

Frord 9

MEDELMTTAN 13 RESA MED RUMMEL 1: GALILEI R DD! 21 39 53 RESA MED RUMMEL 2: HUR MNGA HAR MRDATS? RESA MED RUMMEL 3: KOMMUNISTERNA OCH DDEN VEMS SKULD R STRST? 67
Piskan och pennan 70 Kan idealitet se ut hur som helst? 77

HUR HYGGLIG VAR STALIN? 87

Kalla kriget och en svensk docent 89 Tingstens demoner, Johanssons diskurser 112

STRMSTEDT OCH SUBSTANSEN 125

Om konsten att fly sitt mne 129 Om Ehnmark som barometer 142 Om mnniskans splittring 150

PALME SOM MYT 153

Mordet, hatet och den fria debatten 155 Vi sysslar inte med antisovjetism 163 Kommissionen som teg 170 Den selektiva diktaturkritiken 185 Castros frestelser 190 Israel blir paria 194 Omvnd rasism 208 Fr liten fr sitt land 215

LAOGAI, TAIWAN OCH ASIENS VRDEN 225 AYATOLLORNA OCH BOMBEN 249
Vem litar p Saddam? 251 En kontinent av krmare 264

DET PPNA SRET 275

11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. Freedom House 278 r Sverige fr litet? 285 . . . lg p deras axlar 290 Frfattare: Stockholm och Jerusalem 294 Kontinenten isolerad 298 Extremister mot EU 301 Vnstervgen och liberalerna 305 Lappalainen-teoremet 312 Amartya Sen och svlten 315 Paul Hollander, Amerika och livets mening 319 Det var Hedenius fel! 331 Martyrer fr Hitler 338 Muslimska lnder, friheten, Said & Chomsky, Farrakhan, antisemitismen och Hjrpe 353 . . . en blandning av intelligens och mod . . . 371 Mnsson, Jutterstrm och den stora traditionen 376 Pol Pot och en talman 378 hnberg tar lokaltget, Tham tar sig an USA 381 Skndningen! 387 Om jag fortfarande ropar. . . 390

Bilaga 1: Rummels definition av democide 393 Bilaga 2: Is democracy for everybody? (English summary) 397 Personregister 403

Frfattaren 411

Det finns alltid en filosofi fr bristen p mod. Portvaktsfrun i huset p Rue de la Pompe, dr Gestapo har tv etage. P morgonen stdar hon mitt bland tortyroffren. Jag lgger mig aldrig i vad mina hyresgster har fr sig. Mitt under en bn, som rrde alla till trar, var bonden oberrd. Till dem som sedan klandrade honom fr hans kallsinne sade han att han inte tillhrde den frsamlingen. Det som gr att en mnniska knner sig ensam r de andras feghet. Mste man frska frst ven den fegheten? Det verstiger mina krafter. Och andra sidan r jag inte en sdan som fraktar. Hger och vnster eller universell definition av fascismen: eftersom de saknade karaktr skaffade de sig en doktrin. Terrorn! Och redan glmmer de. I dag ser vi saker och ting klart och tydligt, och koncentrationslger ska kallas fr koncentrationslger ven om det rr sig om socialismen. P ett stt kommer jag aldrig mer att vara hvlig. D Jan Hus brndes p bl sgs en blid liten gumma komma med ett knippe ris och lgga det p elden. Albert Camus i Anteckningar 19421951

Frord

altartavlor, dr ett motiv betraktas av tre mlningar samtidigt, bredvid varandra i olika perspektiv. Som en triptyk ser jag ocks tre bcker om tyranniet, utgivna i Sverige under fem r p 1990-talet och fr vilka jag (p olika stt) br ett ansvar. Herbert Tingstens Tyranniet begr frtroende (1992) visar hur en svensk publicist har analyserat och frbannat diktaturerna fre, under och efter andra vrldskriget. Liknande vrderingar kunde ha prglat debatten ocks under ren frn 1968 och framt om demokraterna haft civilkurage och rest aktivt motstnd. I Vnstern och tyranniet (1994) dokumenterar jag med bland annat mnga hundra citat vad som i stllet hnde. Boken kritiserar de lror och skildrar de personer, som d kom att dominera mycket av politik och massmedier. Den belyser floden av sympatier och urskter fr ett antal totalitra stater. Frn Vilhelm Moberg till Jan Myrdal det antyder den dramatiska urgrpning av demokratiska vrden som var det galna kvartsseklet. Med Det ppna sret (1997) vill jag nu, bland mycket annat, redovisa vad modern vetenskap sger om folkstyrelsen: att demokratier aldrig har gtt i krig mot varandra; att diktaturernas politiska mrdande i icke-krigssituationer under 1900-talet har frt till ungefr fyra gnger fler offer n dem som ddats i krig under samma period; att svltkatastrofer aldrig har intrffat i fria och parlamentariskt styrda stater. Vi ser hr brjan p ett nt av vergripande och empiriskt belagda slutsatser. Jag instmmer i professor Rudolph J Rummels ord
RIPTYK: DE MEDELTIDA

att denna nya kunskap r vr tids viktigaste faktum. Hur man kan nonchalera konflikten mellan frihet och frtryck utan att ta del av vad denna forskning uppntt r en gta. Jag ger ocks exempel p hur 1990-talets svenska debattrer tagit emot tidigare dokument om det ideologiska skredet efter 1968. Hur har medlparna frsvarat sig? Vad sger deras vnner och stdjare i dag nr kommunismens elnde r uppenbarat ocks fr de nstan blinda? Vad drev dem att sminka upp massmorden? Vilken roll har antiamerikanismen spelat bland vstvrldens s kallade intellektuella? P mnga sidor bedriver jag ganska hrdhnt text- och idkritik, dvs undersker vad ett antal formuleringar betyder i klarsprk. Jag frsker stlla dem frmst mot den verklighet som vi knner. Det tycks mig som om tskilliga svenska skribenter i dag saknar frmga att analysera vad egna och andras artiklar/bcker om ideologiska och utrikespolitiska frestllningar egentligen str fr. Under de senaste rtiondena har viljan att tydliggra och demaskera politiska uttalanden blivit en dende konstart. Det r dags att blsa liv i den. Fortfarande verkar ett antal av landets socialistiska (och med socialister frbundna) skribenter inbilla sig att debattinlgg innebr att svarva till ngra formuleringar utan att granska deras innebrd. De tror att det som lter snitsigt ocks rymmer en insikt, eller att insikter kan ersttas med insinuationer. Fr det intellektuella klimatet i ett land r det viktigt att d och d ta sig an sdana texter. Jag hoppas att Det ppna sret visar att analys av det sanslsa ofta leder till en frdjupad sanning, om n ibland obehaglig. Boken tar ocks upp ngra nya idoler inom vnstern och resonerar om ider, flyktvgar och perspektiv som vuxit fram i debatten frmst efter Sovjetvldets fall. De svenska bcker som jag granskar utfrligt r utgivna i mitten av 1990-talet. ter frminskar man folkstyrelsens betydelse och frstr dess fiender. Det galna kvartsseklet slet allts upp ett sr som inte lker. Revisionismen om det kalla kriget var lika mjlig i USA p 70talet som den r sllsynt i fri, rysk forskning p 90-talet. I dag i Sverige mts sdan sknmlning av Stalin med berm. Historiefrfalskning i skilda former till exempel flykten frn 10

mnet i Bo Strmstedts memoarer, Alf W Johanssons bild av det kalla kriget eller de utrikespolitiska myterna om Olof Palme har frblivit en populr genre. Men de som inte vgar se det frflutna kan inte heller mta tragedier som vntar oss. Det r allts ingen slump att bokens nst lngsta kapitel gnas Palmepolitikens kluvna syn p friheten. Den perioden ger seklets tydligaste bilder av en urgammal sjuka: hur principlshet och cynismer upphjs till uttryck fr moral och solidaritet. Eftersom nnu ingen uppgrelse skett med eran 19691986 har Palmes sjutton partiledarr frblivit en klla till frljugenhet i svensk utrikesdebatt. De r ett arv som det ledande partiet inte kan hantera, vilket tydligt framgick av bcker, tal och artiklar i brjan av 1996. Hr finner vi ocks den grundlggande frklaringen senare samma r till statsminister Gran Perssons frvirrade uttalanden om Kinas politiska stabilitet. Det ppna sret vetter mot framtiden. Boken ser Kommunist-Kinas vxande makt som en stor fara, inte minst fr Taiwan och andra grannlnder. Den varnar fr spridningen av krnvapen (och andra redskap fr massddande) till fanatiska och irrationella diktaturer ssom Nordkorea, Iran, Irak, Libyen och andra rogue states (skurkstater). Troligen str vrlden infr katastrofer, vars omfattning vi i dag inte kan verblicka. Hr finns hot som skapar sina egna medlperier. Gng p gng sls jag av den svenska diskretionen om diktaturernas dominerande stllning i den muslimska vrlden. Denna hllningslshet leder ofta till irritation ver de demokratier, frmst USA, som hr sker frsvaga de farligaste staternas inflytande. Individer, partier, tidningar och regeringar, vilka saknar ideologisk kompass vad gller frihet och frtryck, gr i de stora frgorna ofta vilse. Dock inte alltid. P ett verraskande stt kan de pltsligt och ivrigt avvisa militrt motstnd mot tyranni (till exempel fre och under Gulfkriget) fr att drefter lika pltsligt och ivrigt krva just militrt motstnd mot aggression (till exempel efter ett par rs folkmord i Bosnien). Arbetet p boken inleddes femtio r efter att Tredje Rikets ddslger befriades. Ett frsta utkast blev klart ungefr femtio r efter Churchills tal i Fulton (frn Stettin vid stersjn till Trieste vid Adriatiska havet har en jrnrid gtt ner tvrsver kontinenten). Jag medger allts att jag har skrivit i djup tacksamhet mot de vst11

liga politiker, soldater och opinionsbildare, som rddade demokratin genom att frst bekmpa nazismen och drefter under det kalla kriget st kommunismen emot. Boken r till nrmare 90 procent nyskriven. P ngra sidor har jag stulit avsnitt eller meningar ur mina tidigare inlgg i tidningar och bcker. Bitar av Efterskrift till pocketupplagan 1994 av Vnstern och tyranniet har jag utvecklat eller sammanfattat; det avsnittet ingick inte i bokens tre frsta tryckningar. Nr jag bygger ut eller kompletterar ett tema frn den skriften hnvisar jag till den (VoT). Det ppna sret r bde analys och varning. Glm inte! Det r s ltt att glida undan seklets sorg och insikt: kampen mellan demokrati och diktatur frblir vr tids avgrande motsttning. Stockholm den 1 december 1996 PER AHLMARK

12

MEDELMTTAN

EDELMTTIGHET, SKREV Ingemar Hedenius, kan framtrda som en viss ofrmga att tla det entydiga.1 Hedenius berttar om en mlare som gavs uppdraget att mla ett staket, som skulle vara vitt. Vi lgger vl i lite gult, sade han, s blir det mildare. Nej, sa staketgaren, det ska vara vitt, alltigenom och utan krumbukter. Kanske lite t det prlgr hllet, frskte mlaren, folk kommer att tycka att ett kritvitt staket skiner i gonen. Grannarna fr vnja sig, svarade staketgaren och gick sin vg. Genast garen var borta tog mlaren en nve sot, som han slngde i frgen. Ett staket kan vara ngonting mellan gult och vitt, mellan vitt och grtt. Men bara vitt fr det inte vara. Detta krvde uppdragsgivaren i mlarens inre: medelmttighetens genius. Hedenius gick lngre n s: medelmttigheten framtrder ocks som ett frbund mellan tv gamla bekanta: ofrstndet och hjrtlsheten. ven d spelar ofrmgan att tla entydigheten en stor roll:

Nog minns man vl det orkeslsa grubblet ver vem som orsakade finska vinterkriget? Finland var omedgrligt, och ho vet om inte provokationer och rttshaveri och antikommunism p finska sidan hade lika mycket skuld som ryssarnas i grunden sjlvklara behov av skerhet. S grubblade ofrstndet och med hjlp av hjrtlsheten kom man till resultatet: nog var vl lammet lika skyldigt som vargen? Det entydiga: Stalins kallblodiga vergrepp med Hitlers vlsignelse
1

Tryckt i bl a Livets mening 1964, kapitlet Vem har skulden?.

15

mot ett litet land, vars stympning kunde erbjuda militra frdelar den entydigheten var fr ofrskmd fr att den grubblande medelmttan skulle acceptera den.

Visst mter vi ofta motsatsen: mnniskor som inte kan se det mngtydiga. S mycket av debatten blir demagogi nr folk vgrar gra avvgningar och erknna mlkonflikter, de som allts inte, fr att anvnda ett ord som blivit populrt i Sverige, behrskar konsten att problematisera. I samma uppsats medger ocks Ingemar Hedenius att vrlden r full av komplikationer. ven frkrleken fr det entydiga kan vittna om medelmttighet, skriver han:
Hr finns det tskilligt att tnka p: den puerile moralisten, den helhjrtade partigngaren, censurvnnen, den sjlvutnmnde konstfrstsigparen och mnga fler, som ingen av oss vill likna. Vad deras existens visar r att det inte r tillrckligt att ha frmgan att se entydigt.

Det exempel, dr Hedenius sedan analyserar skuldfrgan, r reaktionen p Boris Pasternaks Nobelpris i litteratur 1958. Pasternak tvingades avsga sig priset, han angreps och trakasserades i sovjetisk press och av landets ledning. Han kallades frrdare och moraliskt frfallen, hans verk var konstnrligt elndiga, frfattaren var ett ogrs och vrre n ett svin. Sjlv var Pasternak djupt tacksam ver utmrkelsen jag r rrd, stolt, frvnad, vervldigad och ville resa till Stockholm fr att ta emot den. I stllet stttes han ut ur den sovjetiska frfattarfreningen. Den som ger frmgan att se det entydiga tvekar inte vem som br skulden till denna skandal, skrev Hedenius: naturligtvis tyrannerna i Sovjet. De sovjetvnliga i vst menade att s enkel var inte saken. Svenska Akademien var ocks skyldig, sade flera, liksom vrldspressen som utnyttjat Doktor Zjivago mot kommunismen, och den utlndske huvudfrlggaren Feltrinelli i Italien (visserligen kommunist men i alla fall), ja, till och med diktaren sjlv bar del i skulden p grund av sin ofrsiktighet. I flera av de frgor, som Det ppna sret resonerar om, r oviljan 16

att se det entydiga en fara. De konflikter jag tar upp r nnu tydligare n striden kring Nobelpriset i litteratur 1958, ven om Pasternaks de ingr i den frnedring som r den totalitra statens. Kampen mellan demokrati och diktatur r inte bara vr tids strsta drama, den r ocks prglad av konflikter som jag ser som svartvita: rttsskerhet eller massmord, fri debatt eller terror mot oliktnkande, tolerans eller tortyr. Jag ansluter mig allts till Ingemar Hedenius enkla sammanfattning: Att kunna se det entydiga utan att blinka r en ndvndig brjan och att hlla fast vid det. Den insikten r inte alltid populr. De som knt sig trffade av boken Vnstern och tyranniet de r mnga klagade i ett hundratal artiklar ver frenklingar och engdhet och liknande. Flera debattrer, som vill prata fint, har mumlat om faran med en manikeisk vrldsbild (ett lite filosofiskt ord fr svartvit teckning). Ahlmark upptrder som en Gud nr han kritiserar Olof Lagercrantz knfall infr Mao, kan vi lsa i Bo Strmstedts memoarer (se kapitlet Strmstedt och substansen). Och Alf W Johansson menar i sin skrift om Tingsten att dennes syn p Sovjet tyvrr var endimensionell (se kapitlet Hur hygglig var Stalin?). I Tingstenland r tvivlet straffbelagt, pstr till och med Jess Alcal, som annars ofta ser frtryck och reagerar mot det. P Dagens Nyheters kultursida (18/5 1995) skrpte Alcal Johanssons negativa bild av Tingsten:
. . . det r ngot skrmmande med mnniskor vars politiska vertygelser r s starka att de liksom frter snder den skepsis som r humanismens grundval . . . ocks hatet mot ortten frvrider anletsdragen.2

De frmsta forskarna om Sovjet har efter Tingstens dd beskrivit Stalins vlde med ord lika hrda, eller nnu mer frdmande, n
2

Det knns lite orttvist att analysera just Jess Alcals artikel hr, eftersom han sjlv t ex i Bosnienfrgan och om svenska domar i rasistml har gjort viktiga insatser genom att inte relativisera. Men Alcal formulerar sig extra tydligt; drmed kan ocks diskussionen om hans ord belysa en viktig moralisk, ideologisk och semantisk frga.

17

Tingstens. Sammanfattningar p 90-talet, nr nnu ett antal arkiv ppnats, lter oss betrakta en regim, som var s elndig i nstan alla avseenden att ocks de mest energiska kritikerna under det kalla kriget framstr som terhllsamma. Det r svrt att frst hur varnande rster om den katastrofen frter snder den skepsis som r humanismens grundval. Humanism r ju lika mycket att visa skepsis, nr saklget r oklart, som att inse att tvivlet blir ett svek nr den politiska ondskan framstr som otvetydig. Hatet mot ortten frvrider anletsdragen, skriver allts Jess Alcal. Jag har p 90-talet deltagit i ett antal internationella konferenser p temat The Anatomy of Hate. Infr en av dem, i Oslo 1990, var jag medlem av den arbetsgrupp, som planerade dagordning, inbjudna och talare. Initiativtagaren var Elie Wiesel, som ledde arbetet. De mtena behandlade frmst det etniska, religisa och ideologiska hatet, hur frtryck vxer ur en avsky som saknar vett och rimliga motiv. Hatet r nra frbundet med den totalitra eller auktoritra staten. Det utlser propaganda och aktioner, som cementerar frtryck. Dessa konferenser handlade allts frmst om hatet som orttens drivkraft. Nr det dremot gller hatet mot ortten kan det frhlla sig p helt annat stt. Jag minns Moskvakonferensen i december 1991. John Silber, president fr Bostonuniversitetet, menade att hat ofta varit en ndvndig drivkraft i frsvaret mot diktaturerna. Kampen mot Tredje Riket r svr att tnka sig utan den grnslsa avsky fr fienden, som mnga av antinazisterna levde i; hr kan hat faktiskt vara en adekvat beskrivning. Prglades inte Churchill, frgade Silber, av hat mot Hitler och Tysklands vriga gangsterledare? Jag har svrt att i Churchills tal under andra vrldskriget finna ngon som helst skepsis nr han manade till motstnd mot Hitlers rike. Frtte Churchill drmed snder humanismens grundval, fr att anvnda Alcals ord, nr han faktiskt rddade humanismen i Europa? Hos rttshaverister och en del mnniskor som saknar frmga att bedma och behrska sina politiska lidelser kan skert deras avsky frvrida anletsdragen. Churchill r ett lysande exempel p motsatsen, men han r lngt ifrn ensam. Nr Churchill i sina me18

moarer skriver att han sov gott och inte hade behov av vackra drmmar natten efter att han ftt det fulla ansvaret fr kampen mot Hitler ser engelsmnnen inget vanstllt ansikte hos frfattaren. Ty nr Churchill manade sitt folk att till varje pris fullflja motstndet inspirerades de i stllet av premirministerns orubblighet, som vertygelse och kampvilja i frening kan leda till. Jag lser ibland Churchills klassiska anfranden i underhuset under de svraste ren. Mycket har slagit mig i dem men aldrig att talaren str dr med sndersliten fysionomi. Ocks nr Torgny Segerstedt varnade Sverige fr nazismen, och nr Tingsten ngra r senare gjorde detsamma infr bolsjevikerna, r det svrt att i deras texter upptcka ngon deformerad humanism. Mitt i den publicistiska kampen vxer i stllet ett slags lugn hos de bda chefredaktrerna. Hr finns den disciplin som utgr frn bde kunskaper och tron att demokratin r omistlig. Att inte orka se nr en konflikt r svartvit, men klaga ver dem som upptckt det r det inte att krympa sig sjlv och sina lsare? I boken On Looking into the Abyss (1994) diskuterar den amerikanska historikern Gertrude Himmelfarb vrderelativismen hos vissa kolleger. Strukturalisterna, menar hon, banaliserar Hitler nr de trollar bort hans ider och den systematiskt genomfrda politiken i Tredje Riket. I stllet ser de det avgrande i den tyska statens struktur, byrkrati, ptryckningsgrupper samt ekonomiska och geografiska ndlgen. Nr man frminskar Hitlers, nazistledarnas och ideologins sikter och avsikter trivialiserar man ondskan i systemet. Eller som en av de frmsta forskarna om Frintelsen, Lucy Dawidovicz, skriver i sin kritik av samma fenomen:
Strukturalisterna har slunda avskaffat utvandet av mnniskans fria vilja i samhllet och bervat mn och kvinnor deras frmga att skilja mellan gott och ont.

Vad gller revisionisterna om Sovjetunionen hnvisar professor Himmelfarb till Robert Conquest, som tidigare och bttre n ngon annan har dokumenterat fakta om den kommunistiska totalitarismen och dess offer. Han har beskrivit anhngarna av strukturalism och deras tankar som frsk att skildra stalinperioden utan 19

stalinism. Det r jmfrbart, sger Conquest, inte bara med en Hamlet utan prinsens nrvaro, utan en Hamlet utan ngra karaktrer alls. Kvar r kulisserna och en rst som entonigt sjunger det r ngot sociologiskt intressant i den danska staten. Nr det gller Churchill angriper Himmelfarb de skribenter, som blir nervsa s snart som beskyllningar om elitism ligger i luften. Vi br sga ifrn, menar hon, nr man frminskar viktiga mnen stora gestalter, stora hndelser och stora ider vilka i praktiken har bestmt historiens utveckling fr alla mnniskor. Hon hnvisar till den engelske historikern och politikern Rodney Elton, som s starkt irriterats av denna hllningslshet, att han medgett att det finns tillfllen d jag r bjd att bedma alla historiker efter deras uppfattning om Winston Churchill. Vad Himmelfarb och Elton menar r ungefr detsamma som Ingemar Hedenius. Helt oavsett hur mnga bisarra detaljer om Churchills liv och vanor, som forskningen lyckas belgga, eller vad vi anser om hans sikter p andra omrden (t ex om det brittiska imperiet eller vlfrdsstaten) s frblir Churchill en vervldigande stor man eftersom han faktiskt genom egna insatser rddade den europeiska civilisationen nr den var som mest hotad. Att frneka det r att inte tla det entydiga, kort sagt att demonstrera sin medelmttighet. De som ojar sig ver den manikeiska vrldsbilden hos den politiker eller skribent, som stndigt frsvarar friheten, br allts veta att de r sedda. Deras drivkraft kan vara att skymma bilden av egna bcker eller sitt eget frflutna eller saknar de frmga att skilja mellan viktigt och oviktigt. Striden mot dem r ingen vanlig kulturdebatt, inte heller ngon rutinmssig skrmytsling. nnu mindre r den ett persongrl eller frsk att ge betalt fr gammal ost. Jag hvdar i stllet att diskussionen hr handlar om grunderna fr vr civilisation, och hur den br skyddas mot angrepp.

20

RESA MED RUMMEL 1: GALILEI R DD!

hgt och isolerat i Haiku Gardens. Det lngsmala arbetsrummet vetter mot nordvst, liksom det stora fnstret ut mot Stilla havet. P avstnd ser jag Kaneohe Bay och Marine Corps Base. Samma dag som Pearl Harbor vid Honolulu p andra sidan n angreps av japanerna, bombade de ocks den hr flottbasen, den 7 december 1941. Ingenting i rummet hr r insmickrande eller elegant; allt r mblerat och placerat fr att underltta r efter r av metodisk forskning. P det lnga skrivbordet str en scanner, en skrivare och tv till varandra kopplade datorer. Bakom honom finns bokhyllorna och arkivskpen bckerna r ordnade efter krig, lger- och fngelsesystem, lnder, ideologier. Ja, sger Rudolph J Rummel, det hr r nog enda rummet i vrlden dr 1900-talets massakrer finns samlade och sammanfattade i siffror. Fr vrigt bor vi p Kaola-sidan av n Oahu, hr r svalare och ett angenmt klimat. Jag tycker om att se ut ver oceanen. Jag ber honom visa hur han arbetar. Systematiskt demonstrerar han p datorn ett antal fall frn Albanien, eftersom jag bett honom att belysa mrdandet p Hoxhas tid. Rummel ger exempel p hur han kontrollerar och korrelerar sina uppgifter. Dagen innan mttes vi p mitt hotell i Honolulu. Det slr mig hur lugn och smal Rudolph Rummel verkar, liknar en vltrnad fre detta toppidrottsman. Intrycket r falskt. En ryggsjukdom gr att han inte utan stora svrigheter och mycket vrk kan resa med flyg, ett stort problem fr den som bor p Hawaii. Rummel r fdd 1932, blev pensionerad ett halvr innan jag var dr i oktober 1995 och undervisar inte lngre.
ANS HUS LIGGER

23

Rummel r artig och frekommande, har svrigheter med hrseln, pltsligt ser jag att han br hrapparat. Nr jag frgar om hans forskning upprepar han grna sina grundlggande teser som om jag inte har lst de hundratals sidor som han redan tidigare postat till mig i Stockholm. Men jag har lst dem och blivit alltmer fascinerad av hans upptckter. r frbluffad ver att Rummel r nstan oknd utanfr en grupp av specialister. Jag tycker mig se ett isolerat geni i full verksamhet p en mitt i Stilla havet, en man som snart kommer att erknnas som den strste fredsforskaren i vrt sekel. Och jag reser ver halva vrlden fr att f trffa honom, frgar d naturligtvis: vad driver dig? Hur brjade det hr? Och Rummel berttar om sin farfar frn Tyskland och mamman med rtterna i England. Hans egen familj bodde i Ohio. Frldrarna grlade och slogs jmt innan de skildes. Sen bodde han en tid med fadern, som sp upp de pengar han tjnade. Sonen hamnade i slummen i Cleveland. Han fick ofta g hungrig och drogs till socialismen.1 Min barndom fick mig att hata konflikter brken, de vldsamma knslorna, skrikandet, det irrationella. Men frst nr jag kom till armn under Koreakriget kom denna avsky att fokuseras p krigen och deras massddande. Ensamheten under tidigare r lade ocks grunden fr min sjlvstndighet, fortstter Rummel. Jag brjade i college utan att frst ha gtt igenom gymnasiet. Har forskat p omrden med mnga auktoriteter men alltid frskt g min egen vg. Jag har inte hamnat i ngon vetenskaplig flla och ofta blivit avvisad av det sklet. Och nnu en fljd av min uppvxt blev att jag r socialt omjlig. Mina frldrar hade inte fester hemma och bjd aldrig vnner p middag. Jag har alltid varit ensamvarg, r blyg och socialt omogen. Nog r jag vrldens smste konversatr. Jag tycker illa om cocktailpartyn och strre middagar. De sociala funktionerna i borgerligt, akademiskt liv knns som en pina, som jag i regel flyr frn.
Rudolph J Rummel har sjlv i en ess beskrivit sin uppvxt och utveckling som forskare i Journeys through World Politics. Autobiographical Reflections of Thirty-four Academic Travelers, redigerad av Joseph Kruzel och James N Rosenau, Lexington Books, 1989.
1

24

Men viktigast av allt: jag blev frlskad i vetenskapen och tog fr givet att sanningen kom frn forskningen. Har studerat fysik, matematik och statistik, har frskt frena statskunskap, internationell politik, filosofi och historia. Min tidiga socialism fann jag snart ohllbar. Studierna drog mig i stllet till rrelser som reste motstnd mot bde social och ekonomisk maktutvning frn statens sida. Och efter ett stort antal bcker har jag funnit att det finns en gemensam lsning p problem om krig, vld och ddande i icke-krig: FRIHET. Demokratin r mycket viktigare n vi tidigare trodde bde fr att bevara freden och hindra massmorden. S sger Rummel, och berttar ngot om det motstnd han mtt, och refuseringar. En av hans elever bad en gng chefen vid avdelningen fr statskunskap vid ett av USA:s ledande universitet att studera Rummels slutsatser om frihetens avgrande roll fr fred och icke-vld. Men professorn vgrade ta del av Rummels statistik och viftade bort dennes teser. Galilei r dd, sade han fraktfullt. Han menade allts att ngra avgrande, vetenskapliga upptckter, som frndrar vrt stt att se p vrlden, inte lngre kan gras. Man vad som inte har dtt, ppekar Rummel stillsamt, r motstndet mot att fra gat till teleskopet!

*
Hiroshima, december 1995. Jag hll tal p en konferens om The Future of Hope. Elie Wiesel Foundation och det japanska tidningsimperiet Asahi Shimbun organiserade gemensamt detta offentliga seminarium med ett 50-tal deltagare frn tjugo lnder. Lokalen lg nstan exakt under den plats dr atombomben detonerade ett halvsekel tidigare. Halva anfrandet handlade om att demokratier aldrig har gtt i krig mot andra demokratier. Jag sammanfattade forskningen, citerade slutsatser, frskte ge perspektiv p den tes som nu kan belggas empiriskt. Eftert kom tv av mina hjltar fram fr att kommentera. Bda var deltagare p konferensen och har fr mig i ratal framsttt som de mest plitliga och civiliserade demokraterna i sina respektive yrkesgrupper. Mario Vargas Llosa utbrast: det r ju fantastiskt att 25

det hr gr att bevisa! Jag har suttit den senaste timmen och frskt att i huvudet leta fram ngot krig i Latinamerikas historia, dr demokratier sttt p olika sidor. Jag har inte funnit ngot sdant fall, det hr r fascinerande! Och TV-journalisten Ted Koppel, som lett Nightline p ABC sen starten 1980: det r oerhrt intressant att sambandet nu kan belggas! Jag har alltid haft en knsla att demokratier lser sina konflikter inbrdes med fredliga medel men aldrig hittills kunnat bevisa saken. Det frbluffande r knappast deras reaktion men att de faktiskt inte knde till de slutsatser som vetenskapliga verk har beskrivit i detalj. Vargas Llosa r en djupt bildad frfattare, som i mnga r tagit strid mot diktatorer och belyst deras massakrer. Koppel r nog den amerikanska TV:ns mest sofistikerade utfrgare och sammanfattare hans frmga att snabbt hitta avgrande perspektiv i en debatt r legendarisk. Men fredsforskarna har i ratal nstan lyckats hemlighlla det hittills viktigaste resultatet av sitt arbete. Hur kan det komma sig? ven vi som ofta och sen lnge psttt att demokratier inte krigar mot varandra har sagt s p intuition och efter ett antal egna nedslag i krigshistorien. Men inte frrn p 1990-talet har vi tagit del av den forskning som redan fanns. Glm inte, frklarar Rudolph J Rummel, att flera av de viktigaste bckerna i mnet kom ut under det kalla kriget och nr Ronald Reagan var president. Mnga forskare betraktade d varje uttalande om demokratins vrde, srskilt om demokratins fredlighet, som antikommunistisk hgerpropaganda. Att hylla friheten var fr dem som att st och vifta med en kalla-krigs-flagga. Dessutom, menar Rummel, misstnkte en del fredsforskare att de som betonar demokratiernas fredlighet (eller ngon annan uppburen egenskap) tar en risk. Det kan bli en urskt att gripa till vld mot icke-demokratiska regimer och kar drmed sannolikheten fr krig mellan USA och Sovjet! Norrmannen Nils Petter Gleditsch, sjlv expert p omrdet och redaktr fr den utmrkta tidskriften Journal of Peace Research (utgiven i Oslo), instmmer i delar av Rummels analys. Varfr tog det s lng tid fr t ex den europeiska debatten att tillgodogra sig de hr insikterna? Ett av hans svar r terigen att nstan alla tidi26

gare studier p omrdet gjordes just under kalla kriget. D verkade slutsatserna propagandistiska. Mnga fredsforskare, skriver Gleditsch, trodde sjlva p en tredje vg mellan stormaktsblocken och ogillade allt som liknade ensidigt std t den fria vrlden.2

*
Men debatten om demokratiers fredlighet har en lng historia. Immanuel Kant gjorde fr drygt 200 r sen det mest bermda inlgget. 1795 publicerade han sin avhandling Den eviga freden, dr han beskrev hur en fredlig union av liberala republiker kunde skapas. Nr Kant utvecklade den tanken gjorde han det snarast i form av en filosofisk traktat; ngra tydliga erfarenheter av hur demokratier upptrder mot varandra kunde han inte ha, eftersom demokratier i modern mening inte fanns p 1700-talet.3 Kants ider frdes vidare av tskilliga liberala tnkare: Adam Smith, John Stuart Mill och andra. Och redan fre Kant skrev den amerikanske politiske filosofen Thomas Paine ngot liknande i sin bok Rights of Man (179192).
2

Se Nils Petter Gleditschs sammanfattning Democracy and Peace i Journal of Peace Research (vol 29, nr 4, november 1992). I samma uppsats hvdar Gleditsch ocks, att vissa forskare som betonade avskrckningens betydelse fr freden, underskattade betydelsen av att demokratier inte gr i krig med varandra. Han menar allts att fr vetenskapsmn med mycket olika utgngspunkter kom det kalla kriget att frdrja insikten om denna empiriska lag.

3 Svenska Freds har nyligen omtryckt Kants tankar i skriften Demokratiernas fred (PAX frlag, 1995); en antologi om demokratiska staters inbrdes fred, som utgivarna sjlva kallar den. Ocks kapitlet Skapar demokratier evig fred? av Mats Adler r hr av intresse. Ett brev till mig frn Lars Jederlund (17/7 1995), tidigare en av de ledande i Svenska Freds, beklagar att jag i Vnstern och tyranniet inte beskriver striden inom Svenska Freds om Gulfkriget, vilken ledde till att Svenska Freds lmnade Sveriges Fredsrd dr Fredskommittn m fl oserisa organisationer ingick. Han hvdar ocks att vi (Svenska Freds) har alltid, till skillnad frn flera andra i fredsrrelsen, insett demokratins betydelse fr fred och nedrustning. Jag medger att Vnstern och tyranniet borde ha ppekat de viktiga skillnader som finns ocks inom den demokratiska delen av fredsrrelsen; ngra av mina omdmen hr var alltfr svepande.

27

Ett antal bakslag drabbade vrlden p 1800-talet med bde Karl Marx och hgerextrema ideologer. Mnga brjade tro att totalitra system kunde gra samhllena starkare eller mer rttvisa n vad liberalismen frmdde. Socialismens tnkare, bde dess demokratiska och odemokratiska varianter, tappade bort den liberala insikten om att frihet hindrar krig i meningen att demokratiska stater inte grna bekmpar varandra. Nr dremot president Woodrow Wilson efter frsta vrldskriget lade fram sina bermda punkter fr en ny vrldsordning byggde de ter p vertygelsen att demokratier r mer fredliga n andra regimer. Den frste forskaren, som utfrligt beskrev fenomenet, var Quincy Wright i sina tv volymer frn 1942, A Study of War. Han hade rknat ut att i 116 strre krig mellan 1789 och 1942 deltog 438 sjlvstndiga stater (en lng rad lnder var allts krigfrande flera gnger). I inget enda krig terfanns demokratier p motsatta sidor. Wright menade att tv gnger var det nra att hnda: 1812 i konflikten mellan USA och Storbritannien (men Storbritannien var nnu inte en demokrati, skrev Wright nr han diskuterade fallet; han kunde ha lagt till att USA d fortfarande hade slavar) och det amerikanska inbrdeskriget p 1860-talet (men sydstaterna var inte en sjlvstndig nation, ven om de nskade bli det; dessutom vgrade de att avskaffa slavsystemet).4 Det frsta statistiska frsket att testa tesen publicerades 1964 i en banbrytande uppsats av en kriminolog i Wisconsin, Dean Babst. Han definierade noggrant begreppet demokrati och fann naturligtvis att det bara hade existerat ngra f stater med sdant styrelseskick fre 1900-talet. Drfr koncentrerade han sig p de bda vrldskrigen. 33 sjlvstndiga nationer var inblandade i frsta vrldskriget. Tio var demokratier; de bekmpade aldrig varandra. 52 sjlvstndiga stater deltog i andra vrldskriget. Fjorton av de femton demokratierna stod p samma sida. Finland frde visserligen krig mot Sovjet i samverkan med Tyskland. Stalin lyckades pressa Storbritannien och ngra andra samvldeslnder dock
4

En rad studier efter Wrights bcker har utfrligt diskuterat pstdda undantag frn tesen att en demokrati aldrig gr i krig mot en annan demokrati. Det har inte varit svrt fr forskarna att avvisa de fallen; Mats Adler sammanfattar helt kort ngra av dem i Demokratiernas fred (1995).

28

inte USA att formellt frklara Finland krig. Men inga som helst strider intrffade mellan Finland och ngon av demokratierna. Kort sagt: inte heller i andra vrldskriget skt demokratiska stater p varandra. Babst gick vidare och underskte ocks krig efter 1945. Hans frsiktigt formulerade slutsats blev att
oberoende nationer med regeringar som framgr ur val kar ptagligt sannolikheten att freden kommer att bevaras. Det viktiga r styrelseformen, inte nationalkaraktren. Mnga nationer, t ex England och Frankrike, utkmpade krig mot varandra innan de fick regeringar utsedda i fria val; drefter har de aldrig gjort s. Den snabba kningen av antalet demokratier efter andra vrldskriget r ett uppmuntrande tecken.

Babsts korta uppsats frn 1964 rknas numera till klassikerna inom fredsforskningen. Rudolph Rummels bokserie i fem volymer Understanding Conflict and War, brjade ges ut 1973. Den kan ses som en frdjupning av tidigare litteratur p omrdet. I fjrde delen (1979) slog han fast att vld inte intrffar mellan fria samhllen. Han hade d i ett tjugotal r studerat internationella konflikter och kunde bekrfta vad bde Wright och Babst kommit fram till. Slutorden i femte volymen (1981) ld:
Fr att sammanfatta: en del vld r ofrnkomligt, extremt vld och krig r det inte. Fr att avskaffa krig, begrnsa vld och underltta fred och rttvisa i vrlden ska man fostra till frihet.

Rummel fortsatte analyserna och kunde p 80-talet bemta en rad invndningar, som riktats mot teorin att demokratier inte gr i krig mot varandra. Samtidigt underskte Michael Doyle alla krig mellan 1816 och 1980 dr mer n tusen mnniskor ddats i strider. Han hittade ingen enda vpnad konflikt i den storleken mellan konstitutionellt, liberalt styrda lnder. Han anknt till Kant och fann att en liberal fredszon, en fredlig union, har upprtthllits och utvidgats trots ett mycket stort antal bde ekonomiska och strategiska motsttningar. Doyle drog den slutsatsen i tv uppsatser 1983; d och sex r 29

framt nonchalerades tesen av forskarna p samma eller nrliggande omrden. Den passade inte den vetenskapliga kulturen p den tiden, sger Rummel, och syftar allts p oviljan att ge Reagan argument i antikommunistisk opinionsbildning. Nr Sovjet fll snder och risken fr sovjetisk-amerikanskt atomkrig frsvann fljde en vg av skrifter som redovisade ny forskning. Zeev Maoz och Nasrin Abdolali kom 1989 till slutsatsen att demokratier inte bekmpar varandra sedan de studerat 960 militra konflikter mellan 1816 och 1976. 1990 slog Timothy Michael Cole infr American Political Science Association fast att demokratiska stater tar inte till vapen mot varandra. Frn 1992 och framt publicerades en rad kvantitativa studier. Clifton Morgan och Valerie Schwebach menade i en bok 1992 att av alla de hypoteser de stllde upp var fortfarande den lttaste att bekrfta just att demokratier inte fr krig mot varandra. Randall Schweller gick 1992 igenom tjugo stormaktskrig 16651990 och slog ocks fast att demokratiska stater har inte gtt i krig mot varandra. Eric Weede sade detsamma efter ytterst noggranna analyser av militra konflikter mellan 1962 och 1980. Zeev Maoz och Bruce Russett skrev samma r att det politiska systemet i lnder styrda av demokratiska regimer avhller dessa frn att bekriga varandra. Stuart Bremer talade 1993 om demokratins konfliktreducerande effekt. Bruce Bueno de Mesquita och David Lalman menade i en bok 1992 att det verkar som om demokratier avskyr till och med starkt begrnsat vld riktat mot varandra. Ett av de viktigaste verken p 90-talet r Bruce Russetts Grasping the Democratic Peace (1993). Fr att f in fler lnder i sin analys prvar Russett en lngt mer geners definition p demokrati n vad som r vanligt. Till och med d, skriver han, r det omjligt att hitta klara fall av krig mellan demokratiska stater efter 1815. Russett diskuterar ocks i detalj de tnkbara undantagen, t ex viss eldgivning mellan Israel och Storbritannien i 1956 rs Suezkrig (dr de bda lnderna dock upptrdde som allierade), en kort konflikt mellan engelska och turkiska styrkor under en fredsbevarande operation p Cypern 1963 och krisen nr Turkiet snkte ett grekiskt fartyg 1978. Naturligtvis avvisar han sdana fall; de kan 30

inte ing i ngon som helst rimlig definition p krig mellan tv stater. Hans vergripande frklaring r denna:
Fr det frsta: demokratiska, organiserade politiska system arbetar i regel med hmningar, som gr dem mer fredliga i sina relationer till andra demokratier. . . Fr det andra: i det moderna internationella systemet r det mindre sannolikt att demokratier anvnder ddande vld mot andra demokratier n mot auktoritrt styrda stater. . . Och vidare: det finns inga klara fall dr sjlvstndiga, stabila demokratier frt krig med varandra i det moderna internationella systemet.

I en annan skrift, Democracy and International Politics: An Evaluation of the Democratic Peace Proposition, (1994) gr James Lee Ray fallstudier av ett antal krig frn Aten mot Syrakusa (415413 fre vr tiderkning) till Serbien mot Bosnien-Herzegovina p 1990-talet. Resultatet beror naturligtvis till stor del p hur man definierar demokrati. Ray diskuterar en rad mjligheter och freslr sjlv att demokrati r en regim dr ledarna av den verkstllande makten och medlemmarna av den lagstiftande makten har utsetts i rttvisa val i konkurrens med andra. Fr att val ska kunna kallas rttvisa och i konkurrens med andra (fair and competitive) krvs att tminstone tv formellt oberoende politiska partier ska stlla upp kandidater, att rstrtten verstiger tminstone halva den vuxna befolkningen, och att en sann konkurrens har bevisats av att ledare av en regering de facto har frlorat ett val och ersatts av andra. Med oberoende stat syftar Ray p ett land, som efter frsta vrldskriget hade mer n 500 000 invnare, var medlem i Nationernas Frbund eller Frenta Nationerna eller erhllit diplomatiskt erknnande frn minst tv stormakter. Krig r en konflikt som lett till minst 1 000 ddade i striderna. Med de definitionerna tycks det, sger Ray, tminstone inte under de senaste 200250 ren finnas ngot enda undantag frn regeln att demokratiska stater inte utkmpar krig mot varandra. Det betyder att 1990-talets forskning instmmer i Jack Levys knda uttalande (i Behaviour, Society and Nuclear War, vol 1, 1989): frnvaron av krig mellan demokratiska stater r det nrmaste vi har en empirisk lag i internationella relationer. 31

*
Nr man lser eller talar med Rudolph J Rummel kommer han stndigt tillbaka till sin huvudtes: vr tids viktigaste faktum r att demokrati utgr en metod fr icke-vld. Genom att bygga demokratier skapar man fredszoner. Om alla nationer blir demokratiska ges drmed ett lfte till vrlden om att krig kan elimineras och att omfattningen av det politiska vldet kan radikalt minska. I sina egna forskningar definierar Rummel demokrati som en stat dr de som innehar makten vljs i hemliga val och i konkurrens med andra, med vidstrckt rstrtt (fr minst tv tredjedelar av de vuxna mnnen), dr det rder yttrandefrihet, religionsfrihet och frihet att organisera sig: och dr det finns ett konstitutionellt regelverk av lagar som regeringen mste underordna sig. Men ocks med lsligare definitioner kan man visa att demokratier inte bekrigar varandra.5 Oavsett om definitionen r bred eller snv har det allts bekrftats, sammanfattar Rummel, att krig mellan demokratier inte har frts efter 1816. Med enkla eller komplicerade utrkningar kan man visa att denna skillnad mellan demokratier och icke-demokratier r statistiskt signifikant. Det gller oavsett om demokratierna r f (som under 1800-talet), eller om de utgr ett vxande antal (som efter ngot av vrldskrigen), eller om de r mnga (som nu) eller om demokratierna ofta r allierade med varandra (som under kalla kriget) eller inte r det, etc. Med fljande tabell belyser Rummel sin tes:

Nr Rummel talar om rstrtt fr minst tv tredjedelar av de vuxna mnnen underskattar han alls inte betydelsen av rstrtt fr kvinnor. Han och andra forskare gr ofta och avsiktligt definitionen av demokrati s bred att den kommer att rymma ett betydligt strre antal lnder n om definitionen vore snvare. Ocks d kan man allts visa att demokratier aldrig har gtt i krig med varandra. Drmed blir denna tes och slutsats nnu starkare n om man hade nyttjat den definition, som i andra sammanhang r den vanliga och rimliga: demokrati innebr bland annat att alla vuxna medborgare, mn och kvinnor, har en rst var.

32

Krigfrande par mellan 1816 och 1991

Krigfrande Demokratier mot demokratier Demokratier mot icke-demokratier Icke-demokratier mot icke-demokratier S:a Antal krigfrande par6 150 155 198 353

Frklaringen till denna empiriska lag i internationella relationer gr delvis tillbaka p Immanuel Kants texter. I modern utformning anser Rummel att tesen kan frklaras av fyra samband: 1. Demokratiska ledare har sin handlingsfrihet beskuren av sina medborgares motstnd mot att bra kostnaderna och offren fr ett krig; 2. mngfalden av institutioner, och banden inom och mellan demokratier, skapar checks and balances som hindrar krigstillstnd mellan dem; 3. en demokratisk kultur av frhandlingar och frsonlighet innebr att demokratiska ledare i sitt samspel med andra demokratier i grunden r duvaktiga; 4. demokratier ser varandra ssom stater vilka tillhr samma art, som delar samma vrderingar och som drfr r mer villiga att frhandla n att g i krig. Men Rummel har gtt vidare i sina analyser. Han stller upp och besvarar frgor dr det inte rder ngon uttalad enighet inom litteraturen p omrdet. Ibland beskrivs i stllet Rummel ssom skligen ensam mot flera andra forskare. r det s, frgar Rummel, att vi helt saknar vld mellan demokratier och ser steg fr steg kat vld mellan stater som blir steg fr steg mindre demokratiska? Hittar vi allts det allvarligaste vldet i lnder med de minst demokratiska regimerna? 1983 pstod Rummel frsta gngen att vldet kade allt mer nr regimerna blev allt mindre demokratiska. Han har ibland utgtt
6

Krig definieras hr som militr aktion som leder till minst 1 000 ddade i strid (battle-dead).

33

frn rsbckerna utgivna av Freedom House, som graderar vrldens nationer efter medborgerliga friheter och politiska rttigheter (se beskrivningen p s 279283 i den hr boken). Drefter har han korrelerat egenskaper hos de lnderna med graden av vldsutvning ssom den beskrivs i flera andra underskningar. Dessa statistiska berkningar r inte sllan s utfrliga, komplicerade och svrbedmda att jag saknar kompetens att ha en bestmd sikt om var och en av de hypoteser som Rummel prvar. Men tydligt r att Rummel genomfr sina berkningar med stor ppenhet och vldig energi. Han diskuterar stndigt och i detalj sina opponenters invndningar. Vi ser hr en hela tiden pgende intensiv debatt om ngra av mnsklighetens desfrgor. Fljande fem pstenden har Rummel underskt: 1. Demokratier gr inte i krig mot varandra (om denna tes rder enighet i motsats till de fljande). 2. Ju mer demokratiska tv regimer r, desto mindre allvarligt blir deras vld gentemot varandra. 3. Ju mer demokratisk en regim r desto mindre omfattande r dess bruk av vld mot andra lnder (foreign violence). 4. Ju mindre demokratisk en regim r desto allvarligare r dess vld mot utlandet. 5. Ju mer demokratisk en regim r desto mindre omfattande r dess democide (se definitionen p democide dels p s 4143, dels i bilaga 1). Dessa fem teser r huvudhypoteser. Rummel splittrar drefter ofta upp dem i mer detaljerade pstenden, som han belyser statistiskt och med tabeller, illustrationer och utfrlig argumentering. Han menar sig ha belagt alla fem pstendena; hans kritiker menar att fyra av dem inte hller. Till slut stller han upp det han kallar fr en vergripande och sammanfattande hypotes, The Democratic Peace Proposition: demokrati r en icke-vldsmetod. I ratal har jag, pstr Rummel, kammat igenom mnga tusen allmnna arbeten, specialiserade studier, rapporter om mnskliga rttigheter, tidskriftsartiklar och nyhetskllor fr att n fram till de kvantifieringar, som kan korreleras med graden av demokrati. D finner jag gng p gng, skriver han, att makt ddar och absolut makt ddar absolut. 34

Det r omfattningen av en regerings makt p en skala frn demokrati till totalitrt styre som r den underliggande, strukturella kllan till krig, utlndskt vld och inrikespolitiskt mrdande. Ju mer makt en regering har, desto lttare kan den dels handla godtyckligt i enlighet med elitens nycker och nskeml, dels utlsa och fra krig mot andra, och dda egna och andra lnders medborgare.7 Rummel anser att ju mer begrnsad makten r hos en regering, ju mer den r spridd, kontrollerad och balanserad, desto mindre aggression mot andra kommer den att beg och desto mindre folkmord och massmord kan den bedriva. Drmed skulle ocks The Democratic Peace Proposition vara bekrftad, menar Rummel, den demokratiska friheten bevarar fred och liv. Han har gnat sitt liv t att belysa sambanden och frsvara sina teser mot bde vetenskaplig och politisk kritik. Han upprepar: detta faktum r det viktigaste i vr tid.

PS
Vgen av underskningar p 80-talet och brjan av 90-talet visade allts med stor tydlighet att demokratier inte gr i krig mot varandra. Intrycket var, vilket jag ocks skriver i det hr kapitlet, att statsvetare och andra var verens om slutsatsen. I mitten av 90-talet kom en reaktion mot denna tes. Lser man de forskare, som nu rest invndningar, ser man efter ett tag att de i praktiken bekrftar att demokratier inte bekrigar varandra. Antologin Debating the Democratic Peace (1996) r drmed intressant p ett stt som ngra av frfattarna knappast har tnkt sig.8
7

Rummel sammanfattar sin omstridda analys hr i uppsatsen The Most Important Fact of Our Time, frn februari 1994. Den ingr som frsta del i Power Kills som 1997 utkommer p det frlag, som publicerat de flesta bcker av Rummel p senare r: Transaction Publishers, New Brunswick, New Jersey, USA.

Flera av inlggen publicerades frst i tidskriften International Security vid The Center for Science and International Affairs (CSIA) vid Harvarduniversitetet. Tillsammans med bokkapitel och inlgg frn ngra av de statsvetare, som gjort banbrytande underskningar om den demokratiska freden, trycktes de kritiska uppsatserna 1996 i boken Debating the Democratic Peace. Dr mts ocks i repliker ngra ledande debattrer p respektive sida.

35

Vissa sger att boken rymmer en debatt mellan liberaler och realister. Liberalerna skulle, enligt den tolkningen, utmana den realistiska pessimismen genom att understryka att demokratier skapar en permanent fred sig emellan. Folkstyrelser r inte lngre dmda att fra krig, tminstone inte mot varandra. Realisterna menar dremot att fred kan bevaras frmst genom maktbalans och maktfrdelning inom ramen fr ett internationellt system, som motverkar anarki och oskerhet. Ibland mildras motsttningen mellan de bda skolorna. Liberalerna medger att maktfrdelning och det internationella skerhetssystemet pverkar ocks demokratiernas utrikespolitik och frmga att hantera kriser. Vissa realister frnekar inte att fria stater tycks hlla fred med andra fria stater. Men det r, menar de, i huvudsak andra faktorer n styrelseskicket till exempel alliansanknytning som gr dem s ovilliga att g i krig mot varandra. En av bokens redaktrer, Sen M Lynn-Jones, utvecklar temat i sitt frord. Men det intressanta r att inget av de kritiska inlggen lyckas nmna ett enda vertygande exempel p att en demokrati verkligen har hamnat i krig med en annan demokrati. De upprepar de undantag, som forskarna ofta och utfrligt har diskuterat och avvisat, till exempel det amerikanska inbrdeskriget och Finlands krigstillstnd i frhllande till ngra vstliga demokratier under andra vrldskriget (se s 2829) De misstnkliggr ocks avsikten med de definitioner p krig och demokrati, som ett antal ledande vetenskapsmn har frfinat, motiverat och tillmpat i en mngd studier (se s 28, 3032). Men ngra rimliga, alternativa definitioner presenteras inte. Opponenternas hjlplshet i den hr debatten visar dels att de intensivt anstrnger sig att hitta undantag till regeln om demokratisk fred, dels att de nnu inte hittat ngot sdant undantag. Ngra kritiker angriper de statistiska modeller, som anvnts av fresprkare fr demokratisk fred. Men vad hjlper sdana invndningar nr en rad forskare har anvnt ptagligt genersa definitioner p demokrati fr att drmed ka antalet demokratier i sina kalkyler, vars slutsatser drmed blir extra vertygande? Och hur kan man pst att denna slutsats r statistiskt icke-signifikant nr det har funnits tskilliga folkstyrelser under alla r p 36

1900-talet och nr antalet demokratier r dramatiskt mycket strre i slutet n i brjan av seklet? Mngder av krig har ju drabbat vrlden under den tiden men aldrig mellan fria nationer. r det bara slump? Christopher Layne frsker till exempel analysera fyra near misses, dvs fyra politiska konflikter mellan demokratier frn 1861 till 1923, som nstan ledde till krig men inte gjorde det. Han vill markera att det var andra faktorer n styrelseskicket som bevarade freden. Den upplggningen visar att kritikerna inte lngre frnekar tesen att demokratier aldrig hamnat i krig med demokratier. I stllet frsker opponenterna frsvaga den genom att peka p fall som kunde ha gtt illa. Nr tv professorer vid Columbia University i New York, Edward D Mansfield och Jack Snyder (i boken och Foreign Affairs majjuni 1995) skriver om Democratization and War inleder och avslutar de sin uppsats med att intyga att demokratier troligen r mer fredliga n andra gentemot varandra. Dremot varnar de fr den nationalistiska demagogi, som kan uppst nr demokratisering av ett land har inletts och pgr. Eliten frn den gamla regimen lyckas ibland spela p chauvinistiska knslor s hnsynslst att krig bryter ut; se t ex Jugoslaviens snderfall. Ocks den nya eliten kan d knna sig tvingad att exploatera en liknande typ av stmning. Lnder som utvecklas frn diktatur till demokrati saknar ofta de institutioner och den grad av mogenhet som gr att en regering (eller en opposition) kan st emot en krigisk agitation. andra sidan medger Mansfield och Snyder att de fre detta kommuniststater, som gtt lngst och snabbast i riktning mot demokrati, r mindre nationalistiska och mindre inblandade i militra konflikter n de som utvecklats lngsamt. Ngon vertygande kvantifiering eller analys av olika tendenser lgger de knappast fram. Bland liberalerna r det frmst professor Bruce Russett vid Yaleuniversitetet som belyser sin tes och bemter kritikerna. Han (och ett par kolleger) lgger fram ytterligare analyser, som visar att det r omjligt att tnka sig att demokratierna har bevarat sin inbrdes fred under alla dessa rtionden utan att sambandet r ett oerhrt tydligt fall av statistisk signifikans. Framgngsrikt fr37

svarar de sina definitioner. Och de frklarar ter de egenskaper och mekanismer som den demokratiska freden bygger p. Och nd rr hon sig! Russett citerar Galileis bermda ord nr han ironiserar ver sina motstndare i debatten. Trots alla angrepp, ifrgasttanden och motteser lyckas allts inte kritikerna och, jag upprepar, detta r avgrande hitta ngot enda fall d en fri nation har gtt i krig mot en annan fri nation. Min egen oro infr den hr debatten r att den demokratiska freden kan verka s orubblig att den nstan framstr som en naturlag. Anta att i framtiden ett par folkstyrelser fr frsta gngen och genom unikt tragiska omstndigheter trots allt hamnar i krig mot varandra! Tnk om en militr konflikt bryter ut mellan t ex Grekland och Turkiet! Besvikelsen kan bli vervldigande om de bda lnderna inte lever upp till lagen. Fr en tid kan den d dlja de extremt viktiga samband som fredsforskarna ntligen har lrt oss.

38

RESA MED RUMMEL 2: HUR MNGA HAR MRDATS?

EMOCIDE r vrt sekels mest frfrande begrepp. En del lsare av Rudolph J Rummels senaste fem bcker tycker att de r otckt kyliga. Sjlv ser jag dem som ett vetenskapligt och politiskt storverk. Viktigt att veta r att inget ord tidigare har tckt den frga som ofta stlls: hur mnga obevpnade och oskyldiga mnniskor har ddats, av politiska eller ideologiska skl, inte i krigssituationer men bortom slagflten, in cold blood? Vart och ett av de begrepp som hittills nyttjats har rymt massor men inte allt. Genocide (folkmord) r, bland annat, en regims ddande av mnniskor p grund av deras grupptillhrighet (ras, etnisk bakgrund, religion, sprk, m m) Politicide (politiskt ddande, ungefr) r en regims mrdande av mnniskor p grund av deras politiska sikter, eller av andra politiska skl. Mass Murder (massmord) r en regims urskillningslsa ddande av mnniskor. Democide r en regims mrdande av varje mnniska eller grupp av mnniskor, varvid ingr folkmord, politiskt ddande och massmord. Sklet till att s mnga begrepp har nyttjats fr att tcka ddandet i vr tid, r att folkmord visserligen beskriver Frintelsen av Europas judar, turkarnas massmord p armenier under frsta vrldskriget och annan masslakt av folkgrupper. Men nr en regering uppstligt ddar protesterande mnniskor

41

och andra oliktnkande, eller nr de skjuter f eller mnga mnniskor som repressalie fr att egna soldater har ddats ngon annanstans, eller nr man slr ihjl bnder fr att de gmt ris vad kallar vi det? Vilken term ska anvndas om dem som gr under i tortyr p en polisstation eller i ett fngelse; nr mnniskor arbetas ihjl i ett koncentrationslger; nr man lter dem svlta till dds; nr man mrdar av hmnd, p grund av en ideologi eller fr att man inte vill ha ngot att gra med den socialgrupp som offren tillhr finns d ngot ord som rymmer allt detta ddande? Hur sammanfattar vi sdan ondska? Just sdana frgor har Rummel stllt. Han menar att mngden av metoder att dda, nr en regim vill dda, r s stor att ett nytt begrepp mste lanseras. Dr br ing allt uppstligt mrdande men inte militra aktioner frn en regim men ocks begrnsas till just detta. Det tcker till exempel ddande enligt kvotering (som till exempel utfrts av sovjetiska, kinesiska och nordvietnamesiska kommunister). Det rymmer morden p mnniskor som helt enkelt kom i vgen man slog genast ihjl dem eller kidnappade dem fr tvngsarbete; sen dog de. Eller de hundratusentals mnniskor bland jordbruksbefolkningen dr livet rann bort genom sjukdomar, undernring eller slaveri. Eller terrorbombning, inte av militra ml men av stder fr att stta skrck i landet eller befolkningen. Vad kallar man snt? De ord, som hr r nmnda, kan ibland anvndas synonymt, eller r ofta verlappande. Ibland r det oklart vilket begrepp som r mest adekvat. Men sdana svrigheter fr inte jag utgr hr frmst frn Rummels egen diskussion i den sammanfattande boken Death by Government (1994) hindra kvantifiering, verblick, statistik. Vad Rummel har skt r ett ord som rymmer allt uppstligt ddande frn en regim och som r jmfrbart med begreppet mord vad gller privat ddande. (Hans exakta definition p democide, p originalsprket, terfinns i bilaga 1, s 393395). Nr en man avsiktligt ddar en annan man fr att denne r svart, eller jude, eller r skyldig fyratusen eller fyra miljoner kronor, eller fr att han blivit frolmpad, eller nr han ddar i avsikt att upprtthlla en hgre moral, eller fr att ngon har rymt med hans fru allt detta r mord i vstvrlden (och i de flesta andra lagsystem). 42

Eller anta att vi sprrar in en liten flicka i vrt eget hem, sger Rummel, att vi tvingar henne att utfra s tungt arbete dag efter dag att vi helt sliter ut henne, att vi inte ens ger henne minimal matranson eller ndvndiga klder, och att vi klart ser att hon dukar under utan att vi alls hjlper henne. D r hennes ofrnkomliga dd i praktiken fljden av en avsikt. Det r mord. Det pminner om Sovjets transporter av politiska fngar till olika arbetslger. Under de frflyttningarna dog hundratusentals mnniskor genom misshandel frn vakter eller brottslingar, eller av hetta, kld eller brist p mat och vatten. ven om deras dd inte var direkt uppstlig (inte just d, de skulle ju arbeta frst) mste ddsfallen nd ses som av regimen utfrda mord. Det var democide. Democide avser allts att definiera de fall nr en regering, regim eller andra defacto-makthavare i ett omrde ddar en, flera eller mnga mnniskor p stt som motsvarar begreppet mord nr en eller flera enskilda individer avsiktligt ddar inom ett samhlle.

*
S kan d ntligen frgan stllas: hur mnga mnniskor under 1900-talet har blivit offer fr democide? Hur mnga har ddats, i icke-krigslgen, av politiska skl? Under 90-talet har Rummel publicerat fem bcker som vill ge svar. Frst kom Lethal Politics: Soviet Genocide and Mass Murder since 1917 (1990) och drefter Chinas Bloody Century: Genocide and Mass Murder since 1900 (1991). Som tredje volym i serien utgavs Democide: Nazi Genocide and Mass Murder (1992). De hr bckerna skildrar i detalj de lnder Sovjet, Kina och Nazi-Tyskland vars regimer troligen utrotat mer n tv tredjedelar av offren i 1900-talets democide. 1994 utgav han det verk, som jag tror kommer att ses som Rummels viktigaste: Death by Government. Det definierar (som vi redan sett) democide och ger nerkortade versioner av tidigare bcker om Sovjet, Kina och Nazi-Tyskland. Drefter sker han i tio kapitel kvantifiera ddandet i ytterligare ett tjugotal lnder. Och till slut (fast det ligger frst i boken) sammanfattar han all democide vrlden runt under rhundradets frsta 88 r.1 43

De fyra regimer som mrdat flest r: Sovjetunionen (19171987): Kommunist-Kina (19491987): Nazi-Tyskland (19331945): Nationalist-Kina (19281949): 62 miljoner 35 miljoner 21 miljoner 10 miljoner

De hr regeringarna har tillsammans tagit livet av omkring 130 miljoner mnniskor. I democide-ligan ligger de i srklass. De fljs av tta regimer, dr var och en troligen ddat mer n en miljon mnniskor: Japan (19361945): Kina (Mao-gerilla; 19231949): Kambodja (Pol Pot; 19751979): Turkiet (19091918): Vietnam (19451987): Polen (19451948): Pakistan (19581987): Jugoslavien (frmst Tito-tiden; 19441987): 6 miljoner drygt 3 miljoner 2 miljoner knappt 2 miljoner ca 1,5 miljoner ca 1,5 miljoner2 ca 1,5 miljoner3 1 miljon

I ovanstende grupp borde kanske terfinnas tre regeringar, fr vilka mordsiffrorna r mer oklara. Rummel misstnker att var och en av dem har mrdat ver en miljon mnniskor: Nordkorea (19481987): Mexiko (19001920): Ryssland (19001917):
1

drygt 1,5 miljoner knappt 1,5 miljoner 1 miljon

Rummel trycker slutligen den statistik och de bedmningar som han grundar sina sammanfattningar p, Statistics of Genocide: Estimates, Sources, and Calculations on 20th Century Genocide and Mass Murder (1997). Den boken ger stora mjligheter fr bde forskare och lekmn att kontrollera, gra stickprov och g in i detaljer.

Ddande av obevpnade tyskar i tidigare tyska omrden innanfr Polens nuvarande grnser efter andra vrldskriget.
3

Ddade civila i samband med 1971 rs angrepp p stpakistan, senare Bangladesh.

44

Drefter fljer fem regimer/nationer, som i democide ddat mellan en halv och en miljon mnniskor: Kina (krigsherrar; 19171949): Turkiet (p Atatrks tid; 19191923): Storbritannien (19001987): Portugal (19261982): Indonesien (19651987): knappt 1 miljon ca 800 000 ca 800 0004 ca 700 000 ca 700 000

Och slutligen fljer ett stort antal regimer, som tillsammans troligen har mrdat nrmare 3 miljoner mnniskor.5 Den totalsiffra med mycket breda oskerhetsmarginaler som Rummel har lagt fram r 169 miljoner mnniskor ddade i democide under 1900-talets frsta 88 r.6 Av de ungefr 170 miljoner mnniskor, som ddats i democide 19001987, har omkring 138 miljoner mnniskor mrdats av totalitra regimer, skriver Rummel.
4

Frmst matblockad i samband med frsta vrldskriget och bombningar av stder under andra vrldskriget.

Siffran rymmer bl a Afganistan, Angola, Albanien, Rumnien och Etiopien under kommunisttiden; Ungern, Burundi, Kroatien 194144, Tjeckoslovakien 1945 1946, Indonesien (vid andra tidpunkter n den period som redan nmnts), Irak och Uganda. Ocks Frenta staterna mste fras upp p den listan p grund av bombningar av civila ml i Tyskland, Japan, Vietnam, Kambodja och Laos.
6 Hur mnga regimer har vrlden sett under ren 19001987, dvs stater med regeringar (state regimes), vilka kunnat utva regeringsmakt i landet? Under ett enda r (1917) hade Ryssland tre regimer av det slaget: tsardmet, Kerenskijs regering och bolsjevikerna. Tyskland fick ocks dock under en lngre period bevittna hur tre regimer avlste varandra: kejsardmet, Weimarrepubliken och Hitlers vlde. Rummel nr slutsatsen att vrlden under de 88 r han frmst studerat vad gller democide har upplevt 432 regeringsregimer. Av dem begick 141 ngot slag av democide, vars antal offer har kunnat berknas. Till dessa regeringar kommer lsligare regimer/maktgrupper (quasi-state regimes och group regimes), vilka ofta bara behrskat delar av territoriet. 77 av dem begick democide. Det totala antalet regimer, enligt Rummel, som ddat i enlighet med definitionen p democide r drmed 218. (Se bla Rudolph J Rummels egen sammanfattning Democracy, Power, Genocide and Mass Murder i Journal of Conflict Resolution, vol 39, nr 1, mars 1995.)

45

De auktoritrt, men inte totalitrt styrda lnderna, har tagit livet av 28 miljoner. Demokratiernas andel av ddade i democide i vrt rhundrade r omkring 2 miljoner. Icke-demokratiska regimer har allts varit ansvariga fr 9899 procent av de mrdade; de totalitra staterna str fr drygt 80 procent.

*
Metoden att f fram de hr slutsiffrorna bygger p studier och egna slutsatser av nrmare 8200 bedmningar (gjorda av andra) av antalet offer fr specifika krig, massakrer, folkmord, etc. Med de uppskattningarna som grund har Rummel gjort mnga tusen statistiska kalkyler och tabeller. Fr varje massaker, eller grupp av massakrer och annat mer individuellt eller kontinuerligt ddande, har han drefter sjlv bedmt hgsta och lgsta tnkbara siffra. Han anser sig d redovisa kllor, tidpunkter, kalkyler m m s tydligt och ppet som han kan fr att ge andra forskare en mjlighet att bedma, kritisera, ndra och utveckla hans arbete. Fr varje land blir drefter den lgsta slutsiffran summan av dussintals eller hundratals lgsta siffror; den hgsta siffran blir p samma stt summan av alla de hgsta siffrorna. Den utomordentligt breda oskerhetsmarginalen framgr av materialet (se vidare s 58, 6061). Detta r viktigt, eftersom pstenden om antalet offer fr democide ofta r svvande eller propagandistiska. Fr att kunna n fram till en egen slutsats har han fr varje hndelse ett frfrligt ord hr men jag hittar ingen bttre versttning av event angett den mest sannolika siffran efter att ha granskat kllors trovrdighet och kvaliteten p olika bedmningar. Sedan blir Rummels slutsiffra fr ett land summan av hans egna sannolikhetsbedmningar av alla hndelser i det landet. Den precision, som vissa slutsiffror drfr fr, r allts medvetet falsk. Han har ju adderat ett antal sannolika siffror fr respektive hndelse utan att drefter gra stora avrundningar. Rummel sger sjlv att hans strvan har varit att gra de egna sannolika slutsiffrorna frsiktiga; de ligger troligen i underkant. Men innan Rummel kommer fram till sin egen slutsats fr varje 46

regim gr han ocks ofta andra utrkningar. Fr att f en skrare bild av t ex Kambodja under Pol Pots vlde 19751979 har han studerat landets befolkningsutveckling frn tidigt 60-tal till brjan av 80-talet. Den demografiska analysen spelar en viktig roll nr Rummel sger att democide-siffran fr Pol Pot mste ligga i nrheten av 2 miljoner dda (av ca 7 miljoner mnniskor). Jag skulle sjlv knappast ha godtagit mina siffror om ngon annan ntt fram till dem och sen redovisat slutsatserna fr mig. Det r allts utmrkt att folk visar skepsis, sger han till mig. Men det r ledsamt nr de vgrar ta del av materialet. Och jag har gjort mngder av kontroller fr att hitta fel i dem. Professor Rummel r mycket kritisk till den nonchalans och okunnighet om det politiska mrdandet, som han anser att statsvetare och historiker i regel har visat. Visst finns det mnga klargrande bcker om enskilda massakrer, folkmord och lnder, sger han. Litteraturen om frmst Frintelsen av Europas judar r omfattande, och ofta briljant. Men versikterna om seklets samlade democide r (bortsett frn ngra f verk) frbluffande missvisande. Siffror, som ofta ndras och nstan aldrig dokumenteras, terfinns gng p gng i olika bcker. De flesta skribenter gr ingen skillnad mellan dem som dr i krigssituationer (battle-dead) och de som mrdas av andra skl, utanfr stridsomrdena. (Se bl a Rummels uppsats i The Widening Circle of Genocide 1994, redigerad av Israel W Charny). Jag menar naturligtvis inte, betonar Rummel, att en man som dr p slagfltet lider mindre n en fnge som tynar bort i sin cell. Men om vi ska frst vrt sekel r det viktigt att veta vilka former som massddandet tagit. Ddade i krig under 1900-talet r nrmare 40 miljoner mnniskor; mord i democide r omkring 170 miljoner. Folkmord och massmord r allts ungefr fyra gnger strre n det militra ddandet. Fr trettio r sen, medger Rummel, skulle jag sjlv ha trott att frfattaren i bsta fall var en idealist men att han frenklar och frgrovar; troligen r han dessutom arrogant. Att pst sig ha lsningen p krigets och det politiska vldets problem! Det r groteskt. Skillnaden r att datorer, insamlandet av statistik och utvecklingen av forskningsmetoder sen 1960-talet har gett oss mjlighet 47

att vetenskapligt avvisa eller belgga ider av det hr slaget. Rummel brjade forska p omrdet vid Hawaii-universitetet i slutet av 50-talet. Redan hans frsta uppsatser och doktorsavhandlingen 1963 handlade om krig och politiskt vld. Sen kunde han fullflja det arbetet under trettio r med hjlp av anslag frn skilda stiftelser och institutioner. Jag ville allts frst se om empiriska studier av konflikter och krig, mellan och inom lnder, kunde leda till generella omdmen. Den viktigaste slutsatsen lades fram 1981: fr att stdja icke-vld, strk friheten! Men d upptckte Rummel ngot annat. Genom att koncentrera sig p krig, inbrdeskrig och revolutioner hade han nonchalerat folkmord och massmord. Han brjade d systematiskt samla data om democide. De nya slutsatserna pminde om de gamla. Ju mer demokrati, desto mindre ddande ocks utanfr stridsomrdena.7 Naturligtvis har Rummel ocks underskt om en regerings mrdande har ett statistiskt samband med andra faktorer n den plats p skalan mellan demokrati och totalitarism som landet befinner sig. Han frgar: beror t ex folkmord och democide p bristen p homogenitet inom ett land? Nej, svarar kalkylerna, en stats etniska, religisa, rasmssiga, sprkliga och nationella splittring, eller den relativa storleken p sdana minoriteter, eller landets sammanlagda uppsplittring, r inte korrelerat med in- eller utrikespolitiska folkmord eller massmord. Den typen av skillnader inom ett land utlser allts inte massakrer. Men om regeringen har oerhrt stor makt, som inte kan balanseras, kontrolleras eller kritiseras, r risken fr massddande verhngande. Vidare har democide inget samband, som kan belggas, med en nations kultur, eller om den i huvudsak r kristen eller muslimsk, eller om den lever under pverkan av t ex engelsk kultur, eller om den bedriver en kvinnofientlig politik, eller om landet ligger i Afrika, Europa, Asien eller p annan plats.
Synpunkter hr terfinns bl a i The Miracle that is Freedom, som jag lst i manus. Avsikten r att publicera det i slutet av 1996 (Martin Institute, University of Idaho).
7

48

Inte heller utbildningsnivn och den ekonomiska tillvxten i en nation r korrelerade med democide. Tyskland var en av vrldens mest utvecklade och utbildade nationer och genomfrde Europas vrsta folkmord ngonsin. Japan var under samma tid Asiens mest avancerade land vad gller ekonomi och utbildning och bedrev massutrotning i Kina. Och s vidare. Hur man n analyserar siffrorna, menar Rummel, blir slutsatsen att graden av maktkoncentration avgr om ett land kommer att g in fr massmord. Extremfallen r ena sidan de totalitra staterna, som ddar miljoner oskyldiga mnniskor, och andra sidan mnga stabila demokratier, vilka inte ens efter rttegng och dom avrttar en seriemrdare. Det r, kort sagt, den demokratiska friheten som bevarar liv och fred.8

*
Utifrn den grundlggande kvantifieringen av democide kan man analysera statistiken p flera stt. Ett r att utg frn regimernas mordfrekvens i frhllande till antal r vid makten och befolkningens storlek i det egna landet. Det ger bl a en bild av hur sannolikt det var fr en genomsnittlig medborgare inom nationen att verleva terrorn. De 15 mest ddande regimerna9
Regim Vilka r? Hur mnga r? rlig ddlighet i democide i egna landet (i procent) Democide i egna landet (i tusental) Befolkningens storlek efter halva perioden (i tusental)

Kambodja (Pol Pot) Turkiet (Atatrk) Jugoslavien (Kroatien) Polen Turkiet (ungturkarna) Tjeckoslovakien Mexiko
8

19751979 19191923 19411945 19451948 19091918 19451948 19001920

3,83 4,08 4,17 3,33 9,17 2,83 21,00

8,16 2,64 2,51 1,99 0,96 0,54 0,45

2 000 703 655 1 585 1 752 197 1417

6 399 6 500 6 250 23 930 20 000 12 916 15 000

Se bl a Rummels uppsats Genocide and Mass Murder: how many have been killed and why?, november 1993, som terfinns i essn Democracy, Genocide and Mass Murder i tidskriften Journal of Conflict Resolution nr 1, mars 1995.

49

Regim

Vilka r?

Hur mnga r?

rlig ddlighet i democide i egna landet (i procent)

Democide i egna landet (i tusental)

Befolkningens storlek efter halva perioden (i tusental)

Sovjetunionen Kambodja (under Heng Samrin) Uganda (Amin) Angola Rumnien Nordkorea Uganda (efter Amin) Mongoliet

19171987 19791987 19711979 19751987 19381948 19481987 19791987 19261987

71,00 8,92 8,33 12,17 10,08 39,33 8,75 61,17

0,42 0,40 0,31 0,30 0,29 0,25 0,20 0,19

54 769 230 300 125 484 1 293 255 100

184 750 6 478 11 550 3 400 16 271 13 140 14 300 873

Vi kan ocks stlla frgan vilka tyranner som har ddat mest. Rummel svarar med fljande tabell: 1900-talets nio strsta massmrdare
Diktator Land r Offer fr democide (tusental) 42 672 37 828 20 946 10 214 4 017 3 990 2 397 1 500 1 172

Joseph Stalin Mao Tse-tung Adolf Hitler Chiang Kai-shek Vladimir Illitj Lenin Tojo Hideki Pol Pot Yahya Kahn Joseph Broz Tito
9

Sovjetunionen Kina Tyskland Kina Sovjetunionen Japan Kambodja Pakistan Jugoslavien

19291953 19231976 19331945 19211948 19171924 19411945 19681987 1971 19411987

Man sls av att tv av de tre vrsta democideregimerna inte analyseras i den hr tabellen. Att Kina inte finns med hr beror dels p att regimen suttit vid makten s lnge, dels att landet r s stort. Sklet att Tredje Riket saknas r att det mesta av tyskarnas ddande bedrevs utanfr sjlva Tyskland. Statistiken slutar 1987. Hade den rymt ocks frsta hlften av 1990-talet hade nog Rwanda kommit hgst i denna tabell, som ju beskriver andel ddande av egen befolkning per r. Rwanda r ungefr lika stort som Kambodja var (ca 7 miljoner). Under ungefr tvtre mnader 1994 tog man dr livet av troligen en halv miljon mnniskor. En s snabb utrotning av egna medborgare tror jag inte att vrlden har sett i vrt sekel.

50

*
r det mjligt att frst sdan statistik? Kan vi med hjlp av siffror nrma oss bilder ur den ocean av lidande som Rummels bcker frsker sammanfatta? Vad gonvittnen och dokument berttar fr oss r allts hur mellan 100 och 200 miljoner mnniskor under 1900-talet skts, knivskars eller torterades; de frystes eller svltes eller arbetades eller slogs ihjl; de brndes levande, drnktes, hngdes, bombades eller gasades; de mrdades p ett orkneligt antal andra stt. terigen, det handlar hr om avsiktliga angrepp p obevpnade, hjlplsa egna medborgare eller utlnningar. Rummel tycks lida av att han kan frmedla siffror men inte ge ord fr omfattningen, och nnu mindre fr smrtan. De ddade har byggt en ny nation mitt ibland oss, skriver han. Med Shakespeares ord: Frvirring, ngslan, uppror, fasa blott Fr hr sitt bo, och detta landet nmnes En huvudskalleplats, ett Golgata (Rickard II, akt 4, scen 1, i Per Hallstrms versttning 1925.) Golgata r multikulturellt och multietniskt. Bland dess medborgare finns anhngare av alla vrldens religioner. Dr talar man alla sprk. Landets storlek kan nnu inte mtas exakt, men vi brjar ana dess vldighet. Kineserna utgr ungefr 30 procent av Golgata, skriver Rummel. Ryssarna r den nst strsta gruppen (24 procent). Sen har vi ukrainarna (6), tyskarna och polackerna (4 procent vardera) och kambodjanerna (2). De stora grupper som terstr r frmst koreaner, mexikaner, pakistaner, folk frn Turkiet och vietnameser. (Att judarna inte nmns hr beror p att de delats upp efter medborgarskap.) ter flyr vi till statistik. 4 av 10 medborgare i Golgata r frn Asien och Mellersta stern. Men de ddas landskap framfr alla andra r Sovjetunionen. Bara fem stater i vrlden r/var strre n Golgata: Kina, Indien, forna Sovjet, USA och Indonesien. Alla andra lnder r mindre n vr tnkta nation av mrdade. 51

Lgger vi samman offren fr krig och democide i vrt sekel nr vi ver 200 miljoner. Rummel lter alla dessa mnniskor vandra genom ett rum med en meters avstnd mellan sig, g fem kilometer i timmen in genom en drr och ut genom en annan. D skulle det ta ver fem r och nio mnader fr dem att passera rummet, fr vi veta, 24 timmar per dag, 365 dagar per r. Eller anta, skriver Rummel, att vi lgger ut alla dessa dda, fot mot huvud, i en lng rad ver mark och hav. Vi startar i Honolulu p Hawaii, gr sterut ver Stilla havet till Kalifornien och lgger sedan liken tvrs ver den amerikanska kontinenten till Washington D.C. p ostkusten fr att drefter p samma stt tervnda till Hawaii. D tvingas vi upprepa samma operation nstan tjugo gnger fr att ge plats t alla offer. Det r ngot hjlplst och patetiskt ver den typen av illustrationer. Deras avsikt r att f oss att fatta det oerhrda. I stllet fr vi en ny statistisk tolkning av de ddas antal. Men det r knappast Rudolph J Rummels fel. Vr tids democide r ogripbart genom sin storlek. De politiska slutsatser vi br dra r desto lttare att begripa. Diktaturerna ska motverkas. Demokratin mste skyddas, stdjas och utvidgas. Bara i frihet, och genom frihet, kan civilisationen rddas.

52

RESA MED RUMMEL 3: KOMMUNISTERNA OCH DDEN

DET POLITISKA ddandets historia under 1900-talet r tv fakta och fasor tydligare n alla andra. Frintelsen av Europas judar r p flera stt unik bland folkmorden. Dess omfattning, avsikt och systematiska genomfrande r utan motsvarighet. Tanken var att utrota varje jude som nazisterna kunde komma t. Judarnas politiska skdning var oviktig. Om de var obevpnade och i varje rimlig mening totalt oskyldiga var likgiltigt. Deras brott: att vara jude. Hitlers slutgiltiga lsning var antisemitismens mest frfrande utbrott i kallt ursinne. Alla nazisternas offer var frvisso inte judar, men alla judar var utsedda till offer. Tredje Riket stllde vldiga resurser till frmst SS frfogande fr att spra upp, transportera och avliva varje judisk man, kvinna och barn. Anstrngningarna att fullborda folkmordet var s stora att de gick ut ver Tysklands frmga att segra i andra vrldskriget. I sjlva verket prioriterade man utrotningen av judarna.

*
Lika uppenbart r att ett stort antal kommunistiska regimer i vrt sekel tillsammans har ddat fler mnniskor n ngon annan politisk rrelse. Nstan tv tredjedelar av democide har utfrts av lnder och regeringar som mrdat i marxismens namn. Rudolph J Rummel har berknat att av omkring 170 miljoner mnniskor, som sannolikt har avlivats av politiska skl, r ungefr 110 miljoner offer fr kommunistiskt vld. Lt mig, i svensk bokstavsordning och med Rummels statistik, 55

notera de 23 regimer (samt gerilla) som ingr i den gruppen: Kommunisternas democide
Regim 11. Afghanistan 12. Albanien 13. Angola 14. Bulgarien 15. Etiopien 16. Jugoslavien 17. Kambodja (Pol Pot) 18. Kambodja (Samrin) 19. Kina 10. Kuba 11. Laos 12. Mongoliet 13. Moambique 14. Nicaragua (sandinister) 15. Nordkorea 16. Polen 17. Rumnien 18. Sovjetunionen 19. Sydjemen 20. Tjeckoslovakien 21. Ungern 22. Vietnam (Hanoiregimen) 23. sttyskland Kommunistisk gerilla Totalt r 19781987 19441987 19751987 19441987 19741987 19441987 19751979 19791987 19491987 19591987 19751987 19261987 19751987 19791987 19481987 19481987 19481987 19171987 19671987 19481958 19481987 19451987 19481987 19001987 Antal dda i democide 228 000 100 000 125 000 222 000 725 000 1 072 000 2 035 000 230 000 35 236 000 73 000 56 000 100 000 198 000 5 000 1 663 000 22 000 435 000 61 911 000 1 000 65 000 27 000 1 670 000 70 000 4 019 000 110 286 000

Av de 110 miljoner som gtt under i kommunistiskt democide str allts Sovjet fr ungefr 62 miljoner och Kommunist-Kina fr ungefr 35 miljoner. Det r ca tre gnger fler n de 38 miljoner som dtt p slagflt i alla 1900-talets krig. Tabellen rymmer ocks (se s 4950) de mest extrema, ideologiska mrdarna under de frsta 88 ren av 1900-talet: Pol Pot under hans tid vid makten i Kambodja. De rda khmererna ddade omkring 8 procent av befolkningen per r. Fr en genomsnittlig kambodjan var sannolikheten att verleva perioden april 1975 till december 1978 ngot hgre n 2 till 1. Formerna fr democide under kommunistiskt vlde delar Rum56

mel in i sju grupper: deportation (ddande av mnniskor under ptvingad masstransport till ofta avlgsna regioner); democide genom svlt (democidal famine: hungerkatastrofer som r avsiktligt skapade eller frvrrade av regeringen, eller som de hrskande nonchalerat, och dr de medvetet undanhllit matsndningar till de svltande); massakrer (urskillningslst massddande av mnniskor, som nr soldater skjuter ner demonstranter med maskingevr eller nr man ockuperar en by och ddar dess invnare); terror (ddande av specifika individer genom mord, avrttningar utanfr det lagliga systemet, tortyr, misshandel och liknande); folkmord (ddande av mnniskor p grund av deras etniska bakgrund, ras, religion eller sprk); och tvngsarbete respektive lger/fngelser.

*
Den Gulagstat, som kallade sig Sovjetunionen, har allts mrdat flest. Mnga av de dda tillhrde fel klass. De var (eller hade varit) borgare, jordgare, aristokrater, kulaker. Andra kom frn fel nation eller fel ras t ex ukrainare, greker vid Svarta havet, tyskar vid Volga. Massor tillhrde (eller misstnktes tillhra) fel politisk fraktion de var trotskister, mensjeviker eller annat. Det brott som stora grupper hade begtt: de var sner eller dttrar, hustrur eller mn, mdrar eller fder till ngon som bolsjevikerna anklagade fr ngot. Andra befann sig p omrden som ockuperades av Rda Armn balter, tyskar, polacker, ungrare, rumner. Delar av den egna befolkningen stod i vgen fr progressiva ider, till exempel massan av bnder och de religisa. Och mnga eliminerades fr att de kanske kunde utgra en potentiell opposition, t ex frfattare, lrare, kyrkfolk och militrledningen, men ocks massor av medlemmar av sjlva kommunistpartiet, p hg eller lg niv.1 Ngra exempel p democide i Sovjet r utrotande av hundratusentals Donkosacker 1919, den avsiktliga utsvltningen till dds av omkring 5 miljoner ukrainska bnder 19321933 eller deportationerna av mellan 50 000 och 60 000 ester 1949. tskilligt var syste1

tskilliga sammanfattningar hr terfinns i kapitlet The Soviet Gulag State i Rudolph J Rummels Death by Government (1994).

57

matiska massmord ssom utplnandet av kanske 6,5 miljoner kulaker mellan 1930 och 1937, avrttningarna av kanske en miljon medlemmar av kommunistpartiet i Den Stora Terrorn 19371938 och massakrerna p trotskister i tvngsarbetslgren. Rummel anser allts att det sannolika antalet offer fr democide i Sovjet r nrmare 62 miljoner mnniskor, varav nrmare 55 miljoner egna medborgare. Upp mot 40 miljoner av dem bervades livet i olika slags lger inom Gulag, eller vid transporter mellan skilda lger. Den absolut lgsta tnkbara men osannolika siffran (i enlighet med tidigare redovisad metodik) r 28 miljoner. Det hgsta tnkbara (och ungefr lika osannolika) antalet offer r 127 miljoner. Felmarginalerna r allts mycket breda, och Rummel redovisar dem. Men ocks om man skulle utg frn Rummels teoretiskt lgsta tnkbara siffra, r allts massddandet i Sovjet en av mnsklighetens strsta katastrofer ngonsin. D har man lagt samman de absolut mest frsiktiga och skeptiska berkningarna av massakrer, avrttningsvgor och mordfrekvens i lgren. Den siffran strider mot demografiska analyser, som pekar p ett massddande som r mycket mer omfattande. Men ven denna siffra 28 miljoner offer fr democide varav ungefr 24 miljoner egna sovjetiska medborgare r mycket hgre n de 15 miljoner mnniskor, som ddades p slagflt av alla sorter under hela andra vrldskriget, historiens mest omfattande och ddsbringande krig. Lenin var allts uppriktig och nrmast profetisk nr han frklarade innebrden av det styrelseskick som han ville infra i Sovjetunionen: Det vetenskapliga begreppet diktatur betyder ingenting annat n detta: makt utan begrnsning som vilar direkt p styrka och vld, tyglad av inga lagar, absolut oinskrnkt av ngra som helst regler.

*
Inget folk, utom det sovjetiska, har under 1900-talet lidit mer av massmord n kineserna. De har ddats av despoter, rebeller och krigsherrar, frn det egna landet eller utlandet. De har mrdats fr att de rkat bo i om58

rden som nationalister, klanledare, kommunister eller utlndska trupper ervrade eller passerade. Kineserna, liksom medborgarna i Sovjet, har avrttats fr att de haft fel vertygelse eller en misstnkt attityd, p fel plats, vid fel tidpunkt. De har skjutits fr att de kritiserat sina hrskare, eller fr att de frskt motst vldtkt eller velat frhindra soldater och andra att lgga beslag p deras mat eller godelar. Delar av Kinas befolkning har utplnats fr att andra velat bygga ett nytt samhlle. Och de har ddats fr att de helt enkelt varit i vgen.2 Dessa arma mnniskor har plgats och rjts ur vgen med varje tnkbar mordmetod. De har brnts eller begravts levande, hungrats ihjl, drnkts, tits upp3, skjutits, knivhuggits och avsiktligt utsatts fr ddliga sjukdomar. Frn att ha inlett 1900-talet med en svag och korrupt dynasti p vg mot kollaps drabbades Kina i mitten av seklet av en totalitr ideologi, som inte tillt ngra som helst individuella friheter.
2

Sammanfattningen hr bygger p Rudolph J Rummels kapitel The Communist Chinese Anthill i Death by Government (1994). I boken Scarlet Memorial. Tales of Cannibalism in Modern China har Zheng Yi skt dokumentera kannibalismen i Kina p Maos tid. Frfattaren lyckades fly Kina 1992, boken kom ut p kinesiska (i Taiwan) 1993, p engelska 1996. Scenen fr kannibalkommunismens tragedier var provinsen Guangzi i sdra Kina och utspelades under kulturrevolutionen 1968. Frst skedde det hela i hemlighet; p ntterna smg man sig ut p flten fr att ta av offren fr den politiska hetsen. Drefter steg blodvgen, man slet snder mnniskor ppet, entusiastiskt och med skicklighet medan Maos slagord skanderades. Till slut uppstod en masskannibalism. Pbeln jagade sina offer, ddade eller skadade dem, sg sen ut hjrnan, skar upp kroppen och t delar av den. Mrdarna var dels partimedlemmar, dels fattiga mnniskor som indoktrinerats. Zheng Yi underskte ryktena p plats, intervjuade lokala partiledare, gonvittnen och slktingar till de ddade. Kannibalismen r ett utslag av ondskan i den kommunistiska ideologin och den mnskliga naturen. I en demokrati kan ondskan kontrolleras, i diktaturerna fr den mycket strre frihet, sger Zheng Yi. Han jmfr kommunismen med en smittsam sjukdom. Effekterna av sjukdomen drabbar mnniskor olika men alla drabbas p ett eller annat stt. (Detta bygger p tv artiklar i Dagens Nyheter: Carl-Gustaf Lilius referat av boken 20/10 1996 och Ingvar Ojas samtal med Zheng Yi 21/10 1996.)

59

Bde Kuomintang (under frst Sun Yat-sen och drefter Chiang Kai-shek) och kommunister (under Mao Tse-tung) ville p 20-talet frena de uppsplittrade delarna av Kina till ett sammanhllet land. Efter ngra r ledde rivaliteten till konfrontationer och ratal av inbrdeskrig, dr nationalister, kommunister och lokala krigsherrar frdde landet ytterligare. Som om dessa olyckor inte var tillrckliga angreps Kina 1937 av japanska styrkor, som frst 1945 kunde besegras. Drefter fortsatte inbrdeskriget i ytterligare fyra r tills Kuomintang tvingades fly till Taiwan (som blev demokrati frst p 1990-talet), medan kommunisterna tog total kontroll ver fastlandet (vilket de allts fortfarande behrskar under stndig terror mot den egna befolkningen). Innan Mao Tse-tung i oktober 1949 utropade Folkrepubliken Kina hade hans kommunister haft makten i delar av landet. De ddade d i democide mellan 1,8 miljoner och 11,7 miljoner mnniskor, enligt Rummels berkningar. Den sannolika siffran ligger hr i nrheten av 3,5 miljoner.4 Frn 1950 drev de nya hrskarna fram ett antal terrorvgor ver Kina, alla med namn som dolde blodbaden: jordreform, undertryckande av antikommunistisk gerilla, nytt system fr gifterml, religisa reformer, demokratiska reformer, osv. Kommunisterna avsg att systematiskt sl snder Kinas sociala och politiska system fr att erstta det med proletariatets diktatur. Frst nr dessa reformer ett tiotal r senare hade frstrt jordbruket, och Det Stora Sprnget utlste en svltkatastrof med minst 27 miljoner dda, dmpades terrorn.5
4

Motsvarande democide-siffra fr nationalisterna (Kuomintang) mellan 1928 och 1949 ligger mellan nrmare 6 miljoner (lgsta tnkbara uppskattning) och drygt 18 miljoner (hgsta tnkbara uppskattning). Den troliga siffran r omkring 10 miljoner kineser, ddade i icke-krigssituationer. 27 miljoner svltdda r visserligen vrldsrekord bland hungerkatastrofer. Men i sina berkningar upptar Rummel nd inte dessa offer fr Det Stora Sprnget som del av Kinas democide. Det gr han dremot fr 7 miljoner som dog i svlt i Sovjetunionen, frmst i Ukraina, under 1930-talet. Anledningen r, sger Rummel, att det inte r bevisat att Mao uppstligt skapade och vidmakthll svlten, ven om den orsakades av kommunisternas inkompetens och doktriner. Dremot vet vi att Stalin avsiktligt ddade en stor del av Sovjets och Ukrainas befolkning genom att lta dem hungra ihjl (och straffa dem som frskte lindra nden). Se ocks Rummels definition i bilaga 1.

60

Men ngra r senare fortsatte Mao omvlvningarna, nu genom kulturrevolutionen, som troligen kostade ver 1,6 miljoner kineser livet. Sammanlagt kom sannolikt omkring 35 miljoner kineser att ddas i democide mellan oktober 1949 och 1987. De var, enligt en vxlande ideologisk terminologi, jordgare och rika bnder, kontrarevolutionrer och banditer, vnsterelement, hgerelement och kapitalister, borgerliga, Kuomintangagenter och vstliga spioner, felaktiga och dliga element och ofta de nrstende: familj, slktingar och vnner (inklusive smbarn). Dessa mnniskor offrades i det mest massiva och totala sociala ingenjrsprojektet som ngonsin ptvingats ett samhlle, mer lngtgende n till och med Sovjetunionen. Fr att uppn totalt kommunistiskt vlde fick mer n en halv miljard bnder sina liv helt frndrade och mnga av dem utrotades. Den privata jorden skulle bli folkkommuner. Regimen skte total makt ver familjen, ocks ver gifterml och sexualliv. Alla privata affrskontrakt upphvdes. Varje tnkbar opposition mot Partiet skulle frhindras med terror mot intellektuella och lrare. Felaktiga tankar skulle motverkas genom att systematiskt ska hjrntvtta befolkningen. Omkring 35 miljoner mnniskor tog man allts livet av, i ickekrig, under ngra f rtionden. Detta r den sannolika siffran, som bygger p uppskattningar, dokument och vittnesml av experter, sinologer, flyktingar, andra intervjuade, etc. Den lgsta tnkbara siffran (som r osannolik) r omkring 6 miljoner; den hgsta (ocks osannolik) nrmare 102 miljoner mrdade. Viktiga kllor r ocks uttalanden (ofta i tidningar) av kommunistiska ledare, som administrerade ddandet. Edgar Snow, synnerligen vlvilligt instlld till regimen, citerar Chou En-lai, premirminister i Kina under Mao-tiden nr denne sger att 830 000 fiender till folket hade utrotats under tre r. En politruk meddelar att 180 000190 000 mnniskor ver 14 personer per tusen hade avrttats enbart i provinsen Kwangsi, enbart under en period p sex mnader. Ledningen fr fyra regioner rapporterade att den hade avrttat 1 176 000 p ett r. En officiell rapport frn Deng Zihui, vice ordfrande i Centrala Sdra Administrativa och Militra Distriktet, menar att 9 miljoner bnder hade avlivats under tv r. En fre detta hg ledare uppgav att 15 miljoner kineser hade fr61

lorat livet till fljd av partiaktioner under tre r. Och s vidare. Rummel redovisar kllorna och hur han har tolkat dem. Vi frfras i dag av det kinesiska vldet, avrttningarna och lgersystemet med slavarbetare. nd br vi veta att omfattningen av ddandet r ptagligt mycket mindre nu n under de frsta trettio ren i Folkrepubliken Kina. Troligen mrdades d ungefr en p tjugo mn, kvinnor och barn.

*
Detta ursinne i marxismens lnder beskriver Rummel som giftermlet mellan absolut ideologi och absolut makt. Kommunister har trott att de knde den absoluta sanningen, som till slut skulle bringa lycka och vlfrd till mnskligheten. Marxisterna pstod ocks att proletariatets diktatur frst mste riva ner den kapitalistiska ordningen och drefter bygga nya samhllen i enlighet med utopin. Ingenting fick st i vgen fr att uppn mlen. Kampen fr utopin betecknades som krig mot fattigdom, exploatering, imperialism och ojmlikhet. Som i andra krig mste folk d, p andra sorters slagflt. Institutioner, kulturella normer, traditioner och knslor kunde offras. Framfr allt mste fienderna undanrjas: prsterskapet, borgerligheten, kapitalisterna, sabotrer, kontrarevolutionrer, hgerextrema, tyranner, godsgare och icke-stridande som kom i vgen. Fr ledande kommunister har allt detta ddande rttfrdigats av utopin. Deras doktriner var ocks vetenskapliga, grundade p historisk materialism och dialektiska processer. De som inte delade marxismens syn hade fel och fick inte hindra utvecklingen. Kommunismen har drmed liknat de mest fanatiska av religioner. Den har sin heliga text och sina ledande uttolkare. Marxismen har haft (och har) sina prster, det rituella sprket och alla svaren. De pekar p en himmel och vgen dit. Och den har genomfrt sina korstg mot de icke troende. Men i praktiken blev de flesta mnniskors liv under kommunismen det vill sga livet fr de mnniskor som inte ddades smre n det var fre revolutionerna. Det r ingen slump att de strsta hungerkatastroferna har intrffat i Sovjetunionen (omkring 5 miljoner dda 19211923 och omkring 7 miljoner 19321933) och 62

Kommunist-Kina (omkring 27 miljoner dda enbart under 19591961). Bland de 55 miljoner mnniskor, som troligen dtt i olika slags svlt enbart i kommunismens tv strsta stater, r ver 10 miljoner offer ocks fr democide, dvs avsiktlig ddsutsvltning av mnniskor. 55 miljoner som hungrat ihjl under kommunismen det r som om hela Turkiets eller Irans eller Thailands befolkning hade utplnats fr ngra r sedan. Och de ungefr 35 miljoner mnniskor som tvingats lmna kommunistiska stater, och allts blivit flyktingar, kan beskrivas som om ett helt land av t ex Argentinas storlek i dag pltsligt hade blivit de. De dda i svlt i Sovjet och Kina sammantaget ligger i nrheten av antalet dda i slavlger av olika slag (och transporterna mellan dem) i bda lnderna. Troligen har drygt 15 miljoner ddats i arbetslger i Kina och nrmare 40 miljoner i Sovjet. Sammanlagt omkring 55 miljoner mnniskor har allts gtt under i lger-democide. Fr de bda kommunistpartierna utgjorde de mnga miljoner slavarna en stor del av arbetskraften samtidigt som de utsattes fr misshandel, sjukdomar, undernring eller hunger, och naturligtvis fr mngder av avrttningar. Det som enligt Rummel har gjort denna sekulra religion s extremt farlig r att den frst lagt under sig statsmaktens alla instrument fr vld och tvng och sedan anvnt dem fr att frstra eller kontrollera alla tidigare oberoende kllor fr makt: kyrkan, yrkesgrupper och fackliga organisationer, det privata nringslivet, skolorna och familjen. Naturligtvis r kommunistiska regeringar inte ensamma om att nyttja sdan teknik fr massmord, ven om de har ddat flest. Frra kapitlet rknar upp en rad icke-kommunistiska regimer och deras systematiska slaktande av egna medborgare och utlnningar. Viktigt att se r ocks att kommunistiska regeringar har bedrivit sitt mest omfattande ddande under de perioder d regimerna har varit mest totalitra. Nr vissa kommunistiska diktaturer blev mer liberala under 60-talet och ett tjugotal r framt minskade ocks ddandet radikalt. Kommunismen har allts varit det strsta sociala experimentet som mnskligheten har sett. Dess ofantliga misslyckande, med ver 100 miljoner ddade som ett av resultaten, visar frmst faran 63

i att ge en diktator, eller ett antal mnniskor i diktaturens centrum, rtten att ptvinga andra sin tro, sin ideologi, sin hnsynslshet och sin paranoia. Det r vad vi lr oss nr vi reser med Rummel.

*
Nu har ngra r gtt sedan revolutionerna 1989 och 1991 brt ner kommunismen i Europa. Arkiven ppnas. Lnderna kan beskas, f omrden r stngda. Vittnen stller upp. Och sammanfattningarna brjar skrivas. S anlnder en rad viktiga uppsatser och bcker. Med skerhet fr vi lsa mycket mer under de kommande ren. 1990-talet har stegrat intresset fr och bland Sovjetforskarna. Det oroande med dessa studier r att de ofta ger lngt mer avskrckande bilder av realsocialismen n vad vi varit vana vid. Sammanbrottet fr Sovjetunionen, vilket de flesta experter inte frutsg, har stllt nya frgor om regimens karaktr. Ocks fr dem som under sina vuxna liv varit antikommunister blir ngra av perspektiven chockerande: det var allts mycket vrre n vi sade! I Sverige har en del av oss beskyllts fr rysshat, demonisering och verspnd antisovjetism. D knns det ovant att misstnka att det misstag vi troligen begick var att vi inte tillrckligt tydligt sg hur naket brutal den bolsjevikiska makten var. Kommunismen i Sovjetunionen gav knappast vrlden och sina medborgare ngot annat n skrck, militarisering av stat och industri samt en nra nog total frstrelse av samhllet i vrigt. Nringsliv, jordbruk, utbildning, hlsovrd, ekologi verallt gapar tragedierna emot oss. Viktigt r att flera av de verk, som nu beskriver Sovjet, blir ltt tillgngliga fr svenska lsare. Ngot av vra bokfrlag borde verstta till exempel den sammanfattning som Martin Malia kallat The Soviet Tragedy. A History of Socialism in Russia, 19171991 (1994). Malia var tidigare professor vid Berkeley University. Hr har han vidgat debattrummet genom att sl ut ett par av vggarna. Sovjet utvecklades inte fel, menar Malia, det var fel frn brjan. Vad gick snett, och nr? har mnga frgat. Ingenting gick snett, hela fretaget var t helvete frn frsta stund, r allts Malias svar 64

i kort men inte frgrovad sammanfattning. Drfr kunde inte kommunismen reformeras, bara avskaffas. Att terrorn i Sovjet kunde ka eller minska under skilda perioder r uppenbart. Frndringarna efter Stalin var verkliga och vlkomna fr dem som tvingades leva i Sovjet. Men den grundlggande strukturen var intakt, menar boken: partistaten, den centrala planen och den politiska polisen. Som andra europeiska nationer kunde Ryssland 1917 ha utvecklats till en konstitutionell demokrati eller till en nationalistisk, auktoritr stat. Med den bolsjevikiska statskuppen blev Ryssland i stllet en totalitr diktatur. D inleddes vad Malia kallar en permanent revolution uppifrn med omvxlande hrda och mjuka perioder. Den obevekliga massterrorn med tiotals miljoner ddade mste avlsas av mildare perioder fr att inte regimen skulle grpas ur av utrensningar och utmattning. De mjuka ren mste fljas av stormvgor av vld fr att regimen inte skulle urholkas av inre oenighet och maktkamp. Boken kan lsas som vrt sekels desdrama. Katastrofen var inbyggd redan i frsta akten. Ett brott driver fram nya brott och s fortstter det medan lidandet vxer i dittills oknda proportioner. P femhundra sidor frsker Malia beskriva den perversa logiken i kampen fr en utopi. Det var inte alls s, som marxismen antagit, att ekonomin r basen i ett samhlle och ideologin blir verbyggnad. Tvrtom var politiken det avgrande i Sovjet; den kom att dominera ekonomin och nstan allt annat. Malias studie kan ses som en betraktelse ver rationalismens svagheter, inte bara i de lnder som drabbas. Sovjetexperter i vst frstod sllan det land som de skrev om. Nr de kommenterade dess utveckling behandlade man kommunismen i termer som man hade trnat sig p i studier av helt andra samhllen. I stllet var Sovjet utopin som kom till makten. Naturligtvis blev utopin aldrig frverkligad men skapade en monstrus karikatyr av sig sjlv. Vad man uppndde var ett nytt slags politik, en ny form av ekonomi och nra nog en ny sovjetisk mnniska. Just det faktum att ngot liknande aldrig tidigare frekommit gjorde att omvrlden ofta stllde sig frbluffande positiv. Utln65

ningar sg ett annat Sovjet n det som existerade. Aldrig frr i vsterlndsk debatt har ett monumentalt misslyckande framsttt fr mnga som en s obestridlig framgng. Sjuttiofyra r efter att bolsjevikerna tagit makten dmdes socialismen ut av vrldens frsta socialistiska stat. Hsten 1991 mste ses som en revolution ven om den var relativt oblodig. Ty den grundlggande strukturen Partiet, Planen, Polisen och Unionen ndrades inte utan upphvdes. Detta var inte en explosion men en implosion, sger Malia, systemet fll ihop. Fr den nya regeringen fanns inget att verta, eftersom den gamla hade pulvriserat samhllet. Tre kvarts rhundrade av kommunism lmnade nstan ingenting annat efter sig n lidande. Ett uslare eftermle kan ingen regim f.

66

VEMS SKULD R STRST?

ET FINNS INGEN kollektiv skuld, brukar vi sga om tyskarna, bara mrdarna r skyldiga. Dremot finns ett kollektivt ansvar fr det tyska folket: att hindra att nazismens ider fr fste p nytt. Den distinktionen utgr frn en viktig tanke i vsterlndsk rttsskipning. Bara den som utfrt brottet eller planerat, uppmuntrat eller p andra stt underlttat det fr dmas. Ibland kan ocks knnedomen om ett mord vara straffbar, nmligen om man inte ingriper eller inte fr kunskapen vidare (nr det r mjligt). En begrnsning i resonemanget r allts att detta handlar om rttsskipning, om att utreda, tala, lta domstol avgra, flja den skrivna lagen, verkstlla ett straff. P ett moraliskt/filosofiskt/internationellt plan blir skuldfrgan delvis en annan. Dr handlar det inte om juridik utan om att fra iddebatt, som kan forma en etik fr umgnget med diktatorerna och deras lror. En sdan diskussion kan pverka mnniskors beteende lngre fram. Den moraliska skulden nrmar sig drmed ansvaret, men begreppen blir alls inte identiska. Ty skulden handlar om det frflutna, vad en mnniska har gjort eller underltit att gra. Ansvaret vetter mot framtiden, hur vi ska agera fr att hindra ngot ont att tervnda.

69

Piskan och pennan

Lt oss jmfra tv mnniskor, som bda gr frtryckarnas renden. Den frste r vakt vid ett lger fr politiska fngar. Landet r en diktatur exemplet kan glla en rdgardist under Maos kulturrevolution, eller en nordkoreansk soldat i dag eller p Kim Il Sungs tid, eller en kambodjan i Pol Pots tjnst, eller en rasistisk boerttling i Verwoerds Sydafrika eller en kuban som bevakar dissidenter som Castro fngslat, eller en portugisisk sergeant i Angola med liknande uppdrag gentemot de svarta terrorister som krvt sjlvstndighet fr sitt land. Den andra r frfattare och journalist i en vlmende europeisk demokrati. I en artikelserie utvecklar han ett gldande frsvar fr det nya samhlle som Mao skapar, eller visar i en bok varfr Pol Pot r tvungen att rensa upp i det trsk man befriat fr att p s stt skapa rttvisa i landet, eller belyser i ett antal fredrag hur svarta i Sydafrika har hgre levnadsstandard n svarta i andra afrikanska lnder och att kritiken mot apartheid fljaktligen r osaklig, eller hyllar han efter upprepade besk i Havanna Kubas jordbruk och utbildning och pstr att kontrarevolutionrer mste behandlas p det handfasta stt som Castro beordrat, eller prisar i debatter Portugals civilisatoriska uppdrag i sdra Afrika, eller meddelar oss att Nordkorea r en nation som prglas av framsteg och ocks av andra skl br ses som en vn i vrlden. Troligen kan lgervakten i flera av exemplen ovan dras infr domstol och dr stllas till svars fr sina handlingar. De som ddat och torterat kan efter processerna i Nrnberg inte bara skylla p att de fljde order. 70

Nazister som begtt liknande handlingar i Tredje Riket har inte sllan ftt strnga straff, nr man senare kunnat bevisa deras mord och sadism. Detta har pverkat vr syn p skuldfrgan i lnder dr makthavarna bedriver terror mot medborgarna, t ex i forna Jugoslavien eller Rwanda. Den grundlggande principen ndras knappast av att amnesti ibland utfrdas nr en diktatur har befriats. nnu tydligare r att frfattaren och journalisten i mina exempel aldrig kan talas fr sina artiklar, bcker eller fredrag. Skulle rttsskipningen drabba ocks diktaturens propagandamakare i demokratierna vore det en farlig inskrnkning av yttrande- och tryckfriheten. Delar av utrikesdebatten skulle frlamas om den kom att fras inte infr allmnheten, men infr domstolarna. I praktiken skulle d yrkesfrbud utfrdas fr ett antal skribenter med frvirrad vrldsbild och/eller med sympatier fr totalitra regimer.

*
S lngt juridiken; den fr inte tysta debatten. Ty p andra plan r skuldfrgan lngt mer komplicerad. I moralisk mening: r det sjlvklart att lgervakten r mer skyldig n de som frnekar eller frsvarar honom i de fria staterna? r det allts s att mnniskor, som i diktaturer begr vld mot politiska fngar, br skuld, medan de som i vst hyllar regimer, vilka ddar politiska fngar, r utan skuld? Den frgan visar att moralisk skuld krver en annan belysning n den juridiska. Lt oss drfr ter jmfra en ung rdgardist under kulturrevolutionen i Kina med en svensk skribent, som romantiserar rdgardistens uppdrag och ledare. Rdgardisten har levt hela sitt liv i diktatur och med vldet nra. Han r indoktrinerad att tro att Maos motstndare drar hans land i frdrv. Hans utbildning r usel ocks om han skulle lsa bcker finns bara propaganda att tillg. Han knner inte frhllandena i ngot annat land men tror p de nidbilder av omvrlden, som Kinas skolor och massmedier bombarderar medborgarna med. Demokrati har han inte hrt talas om annat n vad gller kommunisternas folkdemokrati, den fria nationens motsats. Radio och TV frsker under timmar varje dag suggerera be71

folkningen att se Mao som en sorts Gud, medan de som utnmns till Maos motstndare r folkets fiender. Han fr veta att intellektuella, som gnar sig t den kultur rdgardisten inte alls begriper, hotar den revolution som r folkets enda hopp. Slunda hetsas han av propagandan, verordnade och kamrater att frflja lrare, musiker, frfattare, forskare, pstdda dissidenter och andra. Beknnelser ska avtvingas de skyldiga fr att gra faran uppenbar fr alla. Fienderna mste drfr fngslas, misshandlas och kanske avrttas fr att inte svika den stora revolutionen. Den svenska skribenten har dremot i alla r levt i en demokrati, han r alltid omgiven av fri debatt. Ngot annat n fred har han troligen inte upplevt. Hans utbildning p grundskola, gymnasium och universitet r god, och hans tillgng till nyhetsflde och analyser frn mngder av lnder r nstan obegrnsad. Nr som helst kan han p bibliotek bestlla fram vilken litteratur och vilka tidningar som helst, ocks frn utlandet. I bokhandeln ligger nyutgivna bcker frn tskilliga lnder; de som inte finns i lager kan ltt bestllas. Som frfattare och akademiker r han allts van vid meningsbrytningar och polemik. Han vet att propaganda br ifrgasttas. Han har lrt sig tillrckligt om nazism, fascism och stalinism fr att inse att agitationen i en totalitr stat br man inte lita p. Mngder av artiklar och dokumentrfilmer har berttat fr honom att det bakom kulisserna i vissa stater kan finnas koncentrationslger, fngelser fr politiska motstndare och till och med ddande. Som journalist vet han att kllor mste kontrolleras. Propagandan frn statsapparaten i dagens diktaturer r srskilt viktig att kritiskt underska. Det var heller ingen hemlighet fr honom att det i vst fanns mngder av olika bedmningar om Kinas kulturrevolution allt frn hngiven anslutning till upprepade varningar om att massfrtryck och massmord pgick. Vr svenske skrivare tillhr i sjlva verket en av historiens mest privilegierade grupper. Frihet, vlfrd och fred har gett honom vldiga mjligheter att resa och gratis (eller nstan gratis) f studera, att utan bekymmer erhlla pass och kanske ocks stipendium. Han vet mycket vl att hans kolleger i de flesta andra lnder har det lngt svrare, att mnga hindras att skriva och lsa. tskilliga frfattare och journalister ruttnar bort i fngelser vrlden ver. 72

Kanske anar han att det drfr vilar ett speciellt ansvar p frfattaren i ett fritt land; kanske frstr han det inte alls. Men hans mjligheter att lra, och dra rimliga slutsatser av vad han lrt, r enorma. nd blev han Maos apologet i Sverige, jublade ver kulturrevolutionen, upptrdde som pajas med Maos lilla rda i nven och huvet. Han, och tusentals av hans meningsfrnder i vst, kom att ge Maoregimen en sorts internationell legitimitet. I den mn de frfljda fick veta ngot om reaktionen utomlands mste de ha blivit frtvivlade ver hur intellektuella i vst kom att svika de intellektuella i Kina. Den regim, som slog ner sina egna lrare och kulturskapare, mste rimligen ha ftt kat sjlvfrtroende nr den sg hur offrens kolleger i andra lnder slt upp bakom frtryckarna.

*
Hur frdelar vi den moraliska skulden mellan rdgardisten och den svenska frfattaren? Den ene var allts fostrad och deformerad av historiens strsta diktatur. Den andre gavs alla mjligheter i ett av de friaste och rikaste samhllen vi knner. Kinasoldaten fick order att plga. Hans mjligheter att dra sig undan r oklara (ven om vetenskapliga studier om Nazi-Tyskland lr oss att inte underskatta soldaters mjligheter att vgra delta i massakrer och pinande). Sverigeskribenten bestmde sjlv sina sikter. Han var aldrig hotad, hade fullstndig frihet att nr som helst dra sig ur galenskapen och i stllet med pennan bekmpa hysterin. Gardisten i Kina visste lngt mer n svensken om vad som hnde p platsen. Han sg hur slagen fll. Kanske hll han sjlv i piskan eller pistolen. Men hans okunnighet om alternativa samhllsformer, och om mjligheten att resa ngon sorts motstnd, var massiv. Hans kunskaper om Kinas och vrldens historia var troligen nstan obefintliga. Kinasoldatens frmga att bedma propagandans lgner r oviss men sannolikt starkt begrnsad. ven om tanken r riskabel r det med viss anstrngning mj73

ligt att se honom ocks som offer fr det system, dr han tjnstgjorde som bdelsdrng. Ty hans enda (eller frmsta) skydd mot att bli medbrottsling var medlidandet, och instinkten om vad som r rtt och ortt. Sdana egenskaper kan sannerligen verleva och utvecklas ocks i en totalitr stat en mnniskas samvete r ofta starkare n den mest hnsynslsa propagandan. Men om regimens hot och indoktrinering hade urholkat de knslorna var gardisten skyddsls. Han som skrev i Sverige visste inte mycket om det lokala elndet i Kina. Detaljer om vad som hnde bortom kamerorna och utanfr de snitslade banor, som erbjds beskare frn vst, knde han inte till. Men tskilligt annat borde han ha begripit. Det fanns f skl att tro att kulturrevolutionens masshysteri, som stndigt dokumenterades i vstliga medier, inte skulle leda till misshandel och mrdande, till stympade liv och stympade kroppar. De vlregisserade massmten med likriktade och upphetsade anhngare, som vi kunde flja, var naturligtvis del av terrorn. Bakom det vi fick se fanns skrcken och det frfrliga. ven om svenska medlpare var s blockerade att de inte ens anade farorna borde deras knsla av okunnighet ha ftt dem att tveka, att tminstone inte helhjrtat g in fr Maos vansinne. Tv tredjedelar av vrt sekel hade ju prglats av totalitra rrelser, och deras propagandastormar. Vad kunde f utbildade svenskar att tro att 1900-talets sista tredjedel var fri frn sdan plga?

*
terigen: hur br d den moraliska skulden frdelas mellan gardister som ddade p platsen och de som drygt tusen mil drifrn hejade p? Det r svrt att svara. Som svensk vet jag hur ltt det var att INTE falla fr Kinas primitiva frsk till frfrelse. Dremot vet jag alltfr lite om hur ltt eller svrt det var fr rdgardister att dra sig ur terrorapparaten i Kina. P nra hll har jag ocks sett hur maoisterna hos oss kom att frvrida tnkandet hos massor av sympatisrer och skada hundratusentals andra mnniskors frmga att nyttja demokratins fri74

het till skepsis. Ibland r jag drfr frestad att lgga lika stor moralisk skuld p vstliga medlpare som p tskilliga av terrorns redskap i Kina. I ett fritt samhlle r vi sjlva ansvariga fr vad vi sger och skriver, ven om det inte formuleras i juridiska termer. Det r allts ingen bagatell att svika friheten p det stt som sympatisrer till nazismen gjorde p 30- och 40-talen, stalinister p 30-, 40- och 50talen och maoister p 60- och 70-talen.1 Gran Rosenberg, som var clarteist och beundrare av Mao, skriver i dag (i Da Capo al Fine och andra efterkloka betraktelser, 1994) att maoisterna i Sverige inte var lika insyltade i otcka handlingar som tidigare kommunistiska generationer. Vi tvingades inte till blinda lojaliteter, brottsliga frtiganden och politisk delaktighet. Kanske har han delvis rtt i det. Men Rosenberg medger ocks att detta mjligen mera berodde p tur n klyftighet . . . I en annan tid och ett annat lge hade nackskottens mn sttt redo ocks hr.
Under ren efter att antologin Vnsterns moraliska skuld kommit ut p Timbro frlag 1991 har flera hundra artiklar ojat och ironiserat ver mnet, samt avvisat det. Men frgor om eventuell moralisk skuld har lnge tillhrt de centrala i vsterlandet, inte minst inom filosofi, historia och politik. Det r omjligt att tnka sig att den upplysta debatten i en demokrati inte d och d nrmar sig sdana perspektiv. Att just nr det handlar om 1900-talets strsta katastrof massmorden och massfrtrycket utesluta sprsml om skuld r otnkbart. De som irriteras av mnet visar bara att de har ngot att dlja. Redan i frordet till Vnsterns moraliska skuld visade dvarande Timbrochefen Mats Johansson vad debatten gllde respektive inte handlade om. Om dem som frr hyllade regimerna i steuropa, eller andra diktaturer, skrev Johansson: Vi vill inte berva dem ordet, fngsla eller frjaga, dremot grna fra ett offentligt samtal om deras ansvar fr ord som ledde till och fortfarande leder till handlingar med dramatiska konsekvenser fr miljoner mnniskor . . . Stalin, Mao, rda khmerer, Honeckers Stasi och Ceausescus Securitate, Castros och Mengistus kadrer alla visade de i praktisk handling att revolutionen inte var ngon tebjudning. Det var till en brjan handlingar frklarade och frsvarade av mnga frstende intellektuella i vst, folk som nr konsekvenserna blivit alltfr uppenbara anser sig sakna allt ansvar. Nu vill de att kopplingen mellan tanke och handling skall upphra att existera nr det gller dem sjlva; givetvis str de fortfarande varje dag p ret beredda att utkrva moraliskt ansvar fr konsekvenserna av konservatismens och liberalismens ider.
1

75

Carl Hamilton r lngt hrdare mot maoisternas frsk att glida undan sitt frflutna. En gng sg han sjlv rrelsen inifrn han var redaktr fr SKP:s ungdomstidning Rdluvan. Hamilton avvisar vnsterns frsk att tjusa till sina motiv (Svenska Dagbladet 1/8 1984, omtryckt i boken Farvl till vnstern? 1984). Det finns
. . . bara en skillnad mellan vra egna frnuftiga, humana och hyggliga vnsteraktiviteter och slaktarna i Moskva och Peking: De ena har makt. De andra har det inte.

Man behver alls inte pst att en medlpare i fredstid mste bli en quisling i krigstid och under ockupation. Tydligt r dock att ansvaret fr ord, utslungade infr offentligheten hr hemma, r av vikt i en tid, d samma ord har frgiftat mer n halva vrlden.

76

Kan idealitet se ut hur som helst?

Var det idealitet i ngon form som en gng drev svenska intellektuella att ta Mao till sitt hjrta? Lt mig ter anknyta till Gran Rosenberg, eftersom han fr tanken lngre n till antydningar, och gr s utfrligt och med viss precision. Hans ambition i frordet till Da Capo al Fine strcker sig lngt, ty han vill genom sin bok
frst varfr s mnga av oss trodde och tnkte som vi gjorde, varfr vi under ngra r blndades av en utopi som redan var prvad och befunnen falsk. Jag ville ocks frska hitta de djupare rtterna till den rrelse som dessa r tog sig formen av ett revolutionrt vnsteruppror, men som, det r min vertygelse, lnge n kommer att jsa under det moderna samhllet. I sextiotalets revolutionra vnsterrrelse rymdes, bland mycket annat, drmmen om den sjlvstndiga mnniskan, frmgan att rda sitt eget de och bygga sitt eget samhlle. Det var min utgngspunkt d, och r min utgngspunkt nu. (kursiverat av mig).

I ett nyskrivet kapitel p 19 sidor bedriver han sitt skande genom en blandning av kritik, urskter, analys, romantisering och dimbildning.2 Sant r naturligtvis att all kritik mot den kinesiska regimen sorterades bort, att vnstern frsknade Tredje vrlden och demoniserade vst. Frgan r dock varfr maoister, vilket Rosenberg medger, kunde eggas av Pekings maningar, varfr ngon kunde tro att Maoregimen gav positiva svar p tidens eller existensens stora frgor.
2

Jag har tidigare helt kortfattat skrivit om Rosenbergs urskter i Expressen 8/4 1994 och i pocketupplagans Efterord i Vnstern och tyranniet.

77

Infr det problemet duger det inte att, som Rosenberg, hnvisa till att industrier slogs ut i Sverige p 60-talet (snt har ju skett under alla rtionden, och avindustrialiseringen blev allvarligare lngt senare); att offentliga sektorn inte kunde lsa ett antal problem (ocks sant, men det blev nnu tydligare under 80- och 90-talen d skimret kring Kina till strsta delen hade frsvunnit); att kapitalismen var i moraliskt och ekonomiskt frfall (i viss mening har kapitalismen alltid varit i frfall samtidigt som den i regel skapat ekonomisk utveckling och ofta maktbalans men frfallet p 30-, 80- eller 90-talen har nog varit vrre); att revolten handlade mer om mnniskans sjl n om pengarna (kanske det, men r det inte betnkligt att upphja tidsandan till sjl ett antal r senare drogs ju sjlen varken till Kina eller Albanien?); att det berodde p kampen om de sista kolonierna (men varfr just Portugals kolonialkrig men inte tidigare Englands eller Frankrikes frvandlade svenskar till marxist-leninister eller maoister fr vi inte veta). Visst, Vietnam! Men de unga i den amerikanska generation, som stoppade kriget med sina protester, blev i regel inte kommunister medan s mnga svenska demonstranter blev det.3 Varfr? Kanske kan Rosenberg hr hnvisa till Paul Hollanders allmnna teori om varfr mnniskor i demokratier blir medlpare. Frmlingskap infr vst gr det lttare att omfamna regimer som r vsts motsats (VoT s 258262). Kylan gentemot det egna r frutsttningen fr idealiseringen av det andra, menar ju Hollander. I s fall: varfr blev denna psykologiska mekanism just i slutet av 60-talet och brjan av 70-talet s stark att den brt ner de hmningar, som lrdomar av tidigare totalitra samhllen rimligen br ha lett till? r vr civilisatoriska fernissa s frfrande tunn? Om vi upptcker att en vsterlndsk demokrati begr frbrytelser i stor skala varfr kastar sig mnga i armarna p en totalitr stat, dr allting och alltid (strukturer, ledarskap, ekonomi, rttsvsen, utbildning och utrikespolitik) vilar p just frbrytelser?
3

Av Hkan Holmbergs avhandling Folkmakt, folkfront, folkdemokrati (1982) framgr att min beskrivning av medlemmar av t ex SKP och Clart r alltfr lskvrd. Dessa hyllade inte bara Maos tyranni i Kina; de ville ocks infra kommunistisk diktatur (folkdemokrati) i Sverige. I det hr kapitlet glider jag i huvudsak frbi den otrevligheten och resonerar frmst om svenska marxisters syn p demokratin i andra lnder.

78

Eller r det s som jag misstnker, att just de ren rkade en kombination av yttre hndelser, nationella stmningar, importerade idstrmningar, spektakulra personinsatser hr hemma och srdeles inkompetent nyhetsfrmedling mjliggra den olycka som brukar kallas maoismen i Sverige?

*
Gran Rosenberg svarar tyvrr inte p den typen av frgor utan tar skydd bakom en lngt farligare id som blir nsta led i frklaringen: vi maoister var egentligen idealister. De svenska revolutionrerna bar p drmmen om den sjlvstndiga mnniskan, frmgen att rda sitt eget de och bygga sitt eget samhlle. Ett sdant sjlvrttfrdigande besvarar ingen frga men leder till mnga fler och svrare sprsml. Om man drmmer om den sjlvstndiga mnniskan varfr d bli hngiven anhngare till en rrelse, som i bde teorin och praktiken utplnat just mnniskors sjlvstndighet? Maos rike byggde ju p total likriktning och gjorde ingen hemlighet av det. r hysterisk frfljelse av dem som misstnks fr att hysa ambitionen att rda sitt eget de och bygga sitt eget samhlle (Rosenbergs tjusiga ord om sig sjlv och kamraterna) bevis p att man omhuldar de vrden som man i praktiken jagar ut ur mnniskorna? Det hela blir alltmer besynnerligt. Stdde Kommunist-Kina just de vrden som regimen frstrde? Var allting tvrtom?4
Jag rekommenderar till lsning en kort, komprimerad och komplicerad text, troligen skriven av Gran Rosenberg (ledarstick i Moderna Tider, maj 1994): Vad Ahlmark drmed frtrnger ur bilden av 68-vnstern r inslaget av ungdom, sjlvrttfrdighet, uppriktigt rttspatos, lngtan (efter gemenskap och auktoritet) och skuld (ver att upptcka sig leva i verfld i en ndstlld vrld). Vad han drmed underskattar r kraften i historiens mest frfriska utopi (modernitet och gemenskap, frihet och ordning, jmlikhet och individualitet). Vad han drmed inte ser r ignoransens idealitet och idealitetens ignorans. Jag tror att Rosenberg hr lter fyra perspektiv g i varandra fr att dlja ett femte: 1. 68-vnstern var ungdomlig, sjlvgod, lngtande och knde rttspatos (det r kanske sant fr vissa, men bara en bit av sanningen).
4

79

Till slut meddelar Rosenberg att de ideal som han och vnstern bar p nr man tillbad Mao var min utgngspunkt d, och r min utgngspunkt nu. Lyckligtvis dementerar han det pstendet genom ett antal omtryckta artiklar i Da Capo al Fine. I flera av Rosenbergs klipp frn 80- och 90-talen talar en sansad, luttrad och insiktsfull demokrat. Frsvara Rosenberg mot honom sjlv! S skrev jag tidigare; det var en vnlig kommentar. Ty vad driver Rosenberg nr han frsker bygga en kontinuitet som inte finns? Vill han f oss att tro att samma ideal ena rtiondet leder till hurrarop fr mrdare och nsta rtionde driver honom till motstnd mot dem som med vld vill tvinga p oss sina utopier? Kan idealitet se ut hur som helst? Eller blir idealitet i Rosenbergs nuvarande tolkning s uttunnad att den knappast kan kallas ens utsmyckning? r den s vag att den kan anvndas livet igenom som motiv fr de mest skilda synstt? Ena gngen anser man att ett antal miljoner mnniskor kanske mste ddas fr att gra resten av befolkningen gladare. Nsta gng menar samma person att en ideologi, som krver att miljoner offras fr ett framtida lyckorike, drmed har dmt sig sjlv. r man d genomsyrad av samma ideal, eller idealitet?
2. Samma personer upptckte en tragedi som de inte kunde hantera och knde skuld infr det fanns nd och verfld i vrlden och skte ett samhlle som kunde frena gemenskap och auktoritet (bde upptckten och lngtan r visserligen banala men ofta upprivande och grundlggande fr helt olika samhlleliga skdningar). 3. De rkade drabbas av historiens mest frfriska utopi (nu brnns det, Rosenberg lter honnrsorden paradera nr han antyder utopin men tystnar infr varje bild av verkligheten). 4. Och 68-orna blir drmed exempel p ignoransens idealitet och idealitetens ignorans (ta inte sdana sofismer p allvar; vad Rosenberg menar r helt enkelt att 68-orna var bde idealistiska och okunniga). 4. Men det femte perspektivet, som Rosenberg till varje pris vill undvika, r det avgrande eftersom det frndrar allt som man ser i de fyra vriga. Maoisterna hr hemma var s extremt ignoranta, nonchalanta och oknsliga att nr de anade eller upptckte terrorn brydde de sig inte om den. En skuldknsla som inte ger utslag nr den misstnker massmord! Lngtan efter gemenskap som inte gr uppror vid systematiska utrensningar! En utopi som bygger p koncentrationslger, hjrntvtt och ddande! Idealitet som inte frvandlas till avsky nr den ser hur alla vackra ord slutar i frfran!

80

Urskten att vi var idealister ekar genom 1900-talet. Bolsjevikerna brjade visserligen massmrda genast de kom till makten, men samtidigt predikade de jmlikheten, broderskapet och kampen mot utsugningen. Och ngra r senare: nog hade fascisterna ideal om enhet, renhet, livskraft, handlingens sknhet samt nationens styrka och eggelse nr de tgade mot Rom, tog makten och drefter arresterade mngder av motstndare. Visst har nazister stndigt psttt att det var idealen som drev dem i armarna p Hitler. Man ville terupprtta ett Tyskland, som inte frtrdes av skam och arbetslshet. I stllet fr den splittring, som frlamade landet, ville de bygga en nationell gemenskap som skulle ge tyskar arbete, tro p framtiden och respekt i vrlden. Aldrig har idealen predikats med gllare rster n nr de skndats. Vi som vuxit upp i totalitarismens sekel borde ha frsttt att propagandan om de eviga vrdena har varit tyrannernas gemensamma metod att odla sjlvknsla hos de egna och urholka moralen hos motstndarna. Sg ett enda skl varfr maoisterna inte skulle ha lrt sig se detta skligen enkla trick frn Lenin, Stalin, Mussolini eller Hitler?

*
Richard Crossman, frfattaren och labourpolitikern i England, skrev efter andra vrldskriget om Koestler, Silone och ngra andra. Dessa blev kommunister, eller medlpare till kommunismen, sger Crossman, fr att de upplevde ett fruktansvrt hot mot allt som de trodde p: fascismen. Frstelsen fr Mussolini, de groteska eftergifterna fr Hitler, passiviteten under spanska inbrdeskriget de tappade tron p demokratiernas frmga att st det onda emot. Till slut blev de beredda tminstone under ngra r att offra friheten fr att besegra fascismen:
I sjlva verket hade deras omvndelse sin rot i frtvivlan de frtvivlade om de vsterlndska vrdena. Vid en terblick kan man ltt konstatera att denna besvikelse var hysterisk. (Ur Crossmans inledning till boken The God That Failed, 1949 p svenska: Vi trodde p kommunismen, 1950.)

81

Den frga som borde bekymra oss r varfr allt det som Vi trodde p kommunismen och hundra andra bcker lrde oss, inte fick vxa i Sverige till levande insikt och arv. Varfr skar s mnga bort ur sitt tnkande den viktigaste av 1900-talets lrdomar? Och varfr uppfattades vi, som stannade kvar i demokratins idvrld och bekmpade marxisternas frestllningar, som fga vertygande nr vi bemtte frestelsen att underkasta sig en tro som frutsatte terror? Eller rttare sagt: varfr kunde vi vinna val men inte respekt frn mnga intellektuella? I slutet av 1940-talet tycks Crossman ha utgtt frn att medlperiet som massrrelse inte skulle tervnda. Vsterlndsk demokrati r inte lngre s hrdhudad eller s materialistisk som under den dystra tiden mellan vrldskrigen, skrev han uppmuntrande. Det behvdes tv vrldskrig och tv totalitra revolutioner fr att begripa att framtskridandet inte fortsatte av sig sjlv utan att demokraterna mste skapa ett alternativ till vrldsrevolutionen genom att planera de fria folkens samarbete. Det rckte allts inte. Nr samma elnde dk upp igen i namn av Mao gick tiotusentals vsterlnningar, inte minst de som brukade lsa bcker, ner p kn fr tyranniet. Och ter fick vi hra, fr vi nnu hra, att de drevs av sina ideal. Men idealitet r inte frmst ett ord som vill ge rymd t ett frljuget jubileumstal. Uttalade och ngorlunda fasta ideal r en hllning som verlever kriser, tillflliga vindkast eller lngsiktiga opinionsfrskjutningar, ngot som br en mnniska genom privata och politiska tragedier, en vertygelse som integreras i personligheten, kort sagt: en avgrande del av en mnniskas karaktr.5 Ocks hr r Carl Hamilton helt illusionsls:
Det skrmmande hos alla de mnniskor som passerat genom vnstern r att s f varit intresserade av att gra ett personligt bokslut. Det r misstagen och verdrifterna man tar avstnd ifrn, inte de egna drmmar som gjorde vertrampen mjliga . . . Vi som tog vrvning i socialismens tjnst under 60- och 70-talen brukar hyllas
5

Mjligen r det en liknande syn p karaktr, som Albert Camus hade i tankarna nr han i sina Anteckningar 19421951 skrev ner: Hger och vnster eller universell definition av fascismen: eftersom de saknade karaktr skaffade de sig en doktrin.

82

 eller snarare, hylla varandra fr vr idealitet. Vi var verkligen uppfyllda av helig socialistisk ande. Men i ett avseende knnetecknades vi av en helt annan egenskap: tomhet . . . I sjlva verket hade alla de vnsteraktivister som lt sig sjlva uppfyllas av ett hgre ml, utan att lsa Lenin, exakt frsttt vad som utgjorde socialismens sjl, nmligen att den saknar sjl. Den saknar absoluta vrden. (Farvl till vnstern?, 1984)

De hr meningarna r inte bara vlskrivna; troligen ger de oss ocks en trffande beskrivning av falskheten i pstendet om marxisternas idealitet. Jag drevs och drivs av drmmen om den sjlvstndiga mnniskan, frskrar Rosenberg. Det var just drmmarna som gjorde vertrampen mjliga, sammanfattar Hamilton.6 68 rs vnster gick djupare n Marx, dess grundvalar var existentiella, pstr Rosenberg. Socialismens sjl r att den saknar sjl, svarade Hamilton tio r innan Rosenberg gav ut sin apologes. Medan Rosenberg vltaligt skildrar alla tnkbara ider och ideal som vnstern var uppfylld av, r Hamiltons krva budskap att det var en helt annan egenskap som dominerade: tomhet. Inte heller Gran Skytte gr det minsta frsk att frskna sitt frflutna som marxist. Han knner skuld och kallar det ett stort nederlag:
Jag var med. Under ngra r betecknade jag mig som revolutionr kommunist. Fr mig r det ett stort nederlag. Det fyller mig med skam och ckel att tnka p den tiden. Och jag kommer fljaktligen inte att delta i den vg av 60-talsnostalgi som nu kommer att svepa ver landet. (Aftonbladet 5/4 1996)
I sin kommentar till Annika Strm Melins artikel Pol Pot (m fl) lever (se s 84) pstr Gran Rosenberg att det i sjlva verket r drmmen som skapar den totalitra rrelsen (Moderna Tider september 1996). De som vet vad det goda livet r tillter inte sina motstndare ngonting, eftersom dessa bara begr sabotage och frrderi. Kanske tl det goda livet inte att vara en drm. Jag tror att Rosenberg hr blandar samman drm (som kan handla om vad som helst) och utopi (en totalbild, eller idealbild, av ett samhlle som mste men inte kan frverkligas). Jag har knt mnga liberalt sinnade som drmt om en vrld utan frtryck och fattigdom, eller ngot annat angenmt. De har aldrig utgjort det minsta hot mot demokratin; tvrtom gr de genom livet som beskyddare av frihetens vrden. Nr en drm dremot kopplas samman med ett antal jrnhrda regler fr hur ett samhlle enligt beslutad modell ska se ut br alla varningsklockor klmta.
6

83

Thomas Gr p Svenska Dagbladets ledaravdelning r lika tydlig. Hans frldrar, fdda i Turkiet, stod till vnster:
Det gjorde att jag tidigt blev kommunist, extremist. Det r en period jag skms fr. Det finns ingen urskt. Sdana r bara ljliga. Att jag var ung r mjligen en frklaring, men inget man kan anvnda som en bortfrklaring. (Sydsvenska Dagbladet 29/2 1996)

Frilansjournalisten Annika Strm Melin en gng aktiv i Vnskapsfreningen Sverige-Kampuchea medger nu att jag har gnat mina tonr t att stdja upprttandet av ett koncentrationslger. Dr satt studenterna i Uppsala och snodde sina skgg och talade om dominoteorin och utgick frn att jag frstod. Sedan fll jag pladask fr Planen, den vackra teorin. Nr hon nu lser de rda khmerernas elndiga konstitution upprrs hon ocks ver att de som hade mer kunskap, strre erfarenhet och mnsklig mognad n jag inte frstod att Pol Pot-staten i grunden var fel. r det hr ocks en bortfrklaring, frgar Annika Strm Melin i en artikel i Moderna Tider (september 1996), ett sista frsk att slippa ta personligt ansvar?
Men nog borde de skolade svenska studenterna, doktorerna och frfattarna i min omgivning ha insett och ftt mig att frst att de rda khmerernas plan ledde till frtryck . . . Efter Moskvarttegngar och Gulag och kulturrevolutioner borde det inte ha behvts fler bevis fr att Pol Pot och hans vnner ocks fljde ett historiskt mnster nr de sg potentiella fiender till staten verallt. S enastende unik var nd inte de rda khmerernas revolution det fanns frebilder fr nstan allt som hnde . . .

De rda khmerernas starka avstndstagande frn vstvrldens kultur och ideologi lever ju dessutom vidare p andra hll i vrlden, konstaterar Annika Strm Melin, i skepnad av bland annat islamisk fundamentalism.7
7 Tre fre detta kommunister (Hkan Arvidsson, Lennart Berntson och Lars Dencik) har sammanfattat sitt frflutna i Modernisering och vlfrd, (1994):

Sedan tidigt 60-tal har vi alla tre aktivt deltagit i samhllsdebatten. Vrt engagemang har varit grundat p en strvan efter rationalism, framsteg

84

*
Det viktiga r ofta inte vad en mnniska har trott p eller de misstag som hon har begtt. Avgrande kan vara vad hon lrt sig av dem. Arthur Koestler frblir naturligtvis idealet: frst analysen av den ideologi som under sju r hypnotiserade honom, och den kompromisslsa sjlvkritiken. Sedan kampen mot samma eller liknande lror under resten av livet. Sjlv har jag svrt att se hur man kan lita p dem som gullar med sitt frflutna i stllet fr att ta itu med det. Det gller bde frbrytarna sjlva, och de som i vst har lpt med frtryckarna. General Dmitri A Volkogonov var tidigare chef fr Sovjetunionens psykologiska krigfring. Efter pensioneringen blev han historiker och hade tillgng till hemliga arkiv. Han fick ocks uppleva Sovjets fall. Tre stora biografier ver Lenin, Stalin och Trotskij blev resultatet av hans forskning, som fick Volkogonov att helt omprva sitt liv och sina vertygelser. Dende i cancer sger han (International Herald Tribune 2/8 1995) att studierna i historia har lett honom till ett fullstndigt frnekande av allt som jag sttt fr i hela mitt liv. Han ser till slut

och social rttvisa. Fr den som hyllade dessa ideal under 60- och 70-talen fll det sig naturligt att ska sig till vnster i det politiska spektret (min kursivering). Drtill bidrog ocks den koloniala frigrelsen som gjorde befrielsen till politikens centrala problematik. Efterhand hamnade emellertid de socialistiska befrielseiderna i allt skarpare motsttning till moderniseringens viktigaste vrde, nmligen den individuella och politiska friheten. Varfr fll det sig naturligt att bli kommunist p 60- och 70-talen? P vilka stt stod Mao, Bresjnev eller Castro fr rationalism, framsteg och social rttvisa? De tre svenskarna sg inte frtrycket under ngra av tyranniernas vrsta r men blev kritiska till dem nr regimerna blev mindre mordiska r inte det besynnerligt? Arvidsson, Berntson och Dencik frsknar allts sina misstag. Andra med liknande bakgrund Hamilton, Skytte, Gr, Annika Strm Melin, Bo Kuritzn med flera r kloka nog att sga: jag skms.

85

kommunismen och sitt land som en av mnsklighetens strsta katastrofer:

Det enda jag kan vara stolt ver den strsta meriten i mitt liv r att jag kunnat ndra mina sikter fundamentalt Jag r mycket lycklig att jag i slutet av mitt liv har befriat mig sjlv frn denna frfrliga mardrm, denna primitivism.

86

HUR HYGGLIG VAR STALIN?

Kalla kriget och en svensk docent

TT GLATT OCH INTENSIVT skratt rullade ut i korridoren p 15:e v-

ningen i City University, Graduate Center p 42:a gatan i New York. Det var professor Arthur M Schlesinger J:r, en liberal legend i amerikansk historieforskning, som ftt hra ngot riktigt komiskt. Jag hade just det hr var september 1995 berttat fr honom att en revisionist samma r trtt fram i en svensk bok om kalla kriget. Men varfr just nu? undrade Schlesinger. Ingen expert p Sovjet har ju ngonsin varit revisionist, sade han, och ingen rysk historiker p 90-talet r det. Varfr i Sverige? Det kan man frga sig. Fr ett halvsekel sen brjade vstmakterna att forma motstndet mot Stalins vxande vlde. Drefter, i ungefr fyrtio r, pgick det kalla kriget tills steuropa befriade sig och Sovjet fll ihop. Den vstliga alliansen bevarade freden och hindrade Sovjet att ervra nya lnder i Europa. Den utvidgade och stabiliserade demokratin i Vst- och Sydeuropa. Utan militrt ingripande besegrades kommunismen i vr vrldsdel. Aldrig i historien har en skerhetspakt varit mer framgngsrik n Nato och tillbakahllandets politik. Friheten ocks i Sverige var direkt beroende av vstmakternas styrka och beslutsamhet. Att ett alliansfritt land inte ppet medger detta medan konflikten pgr r kanske begripligt. Men att frneka det efter att Sovjetunionen upplsts r uppseendevckande. Drmed bekrftar docent Alf W Johanssons bok Herbert Tingsten och det kalla kriget. Antikommunismen och liberalismen i Dagens Nyheter 19461952 (1995) tskilligt om ytligheten i svensk debatt. Ngra av de frgor som boken vill besvara handlar om bolsje89

vismens ml. Var Sovjet under de frsta sju ren efter andra vrldskriget en fara fr demokratierna i Europa och Nordamerika? Eller var Stalin inriktad p defensiva aktioner fr att trygga den egna nationens skerhet? Man kan sga att Johansson besvarar de frgorna i en anda som i Sverige formats av tre krafter: sten Undn, tredje stndpunkten och de illusioner om totalitra lror som prglat mycket av debatten efter 1968. P punkt efter punkt letar han efter perspektiv, som frminskar eller skymmer Stalins frbrytelser och maktpolitiska ambitioner. Samtidigt frvandlar han motstndets frmste fresprkare i Sverige, Herbert Tingsten, till en alarmist som missuppfattade skeendet och bedrev en brutal propaganda mot de motstndare, som sg klarare n han sjlv. nd gr det inte att frst efterkrigstidens politik utan att stndigt erinra sig hur Sovjetvldet utvidgades under 1940-talet. Med vapenmakt och politiska konspirationer ervrade Stalin steuropa och delar av Centraleuropa. Under och efter andra vrldskriget kom Sovjet att ockupera, eller p andra stt helt behrska, nio tidigare sjlvstndiga stater i Europa. Drfr vore det orimligt om Alf W Johanssons bok nu i Sverige framstr som en bekrftelse p att den revisionistiska historieskrivningen om det kalla kriget haft helt eller delvis rtt. Den risken r verhngande eftersom ett par generationer i vrt land inte har minnen och bara vaga bilder av vad som d hnde. Under ett antal r framt infaller 50-rsdagarna av en rad tragiska eller storartade beslut och hndelser, vilka har format vra liv. I stra Europa cementerades kommunismen. I vstra Europa byggdes frsvaret mot tyranniet upp. Vi fr hoppas att artiklar i Sverige om det kalla kriget under Stalins r blir en stndigt pgende historielektion infr en historiels nation. Om dremot Johansson och hans ideologiska vnner de r mnga i Sverige fr forma bilden av rsdagarna kommer det galna kvartsseklet att frlngas med nnu ett rtionde.

90

Vad den fria vrlden allts erfor och tvingades bygga sin politik p var den stegvisa frskjutningen av det sovjetiska imperiets grnser vsterut. Den genomfrdes frst i samverkan med Nazi-Tyskland, drefter genom att besegra Nazi-Tyskland och slutligen genom att krossa alla demokratiska alternativ i de hrtagna lnderna. Vad vstmakterna ocks sg var att de nya kommunistiska regimerna byggde upp totalitra system, som (utom i Jugoslavien och Albanien) i huvudsak fljde ledningen i Moskva. Efter Molotov-Ribbentroppakten 1939 annekterades Estland, Lettland och Litauen, liksom delar av Polen och Rumnien. Ocks Finland angreps men lyckades frsvara sig. Under andra vrldskriget och drefter ervrade Sovjet hela Polen och massakrerade polska, icke-kommunistiska trupper. Med militrt tryck, tillflliga koalitioner och frfalskade val kunde Stalin frvandla Polen till en Sovjetsatellit. I Rumnien, Ungern, Tjeckoslovakien och Bulgarien vertogs makten av folkfronter. Kommunistiska ministrar behrskade i regel inrikesdepartementen, dvs polismakten. Genom strre eller stegvisa kupper genomfrdes vergngen till bolsjevismen. Demokrater och andra motstndare till de nya hrskarna blev utrensade. USA, England och Frankrike, vilka ockuperade var sin zon i vstra Tyskland, hvdade att f d Tredje Riket nu borde omvandlas till en demokrati. Sovjet beslt d att utropa sin egen zon till en formellt sjlvstndig stat, packad av sovjetiska trupper, inhemska angivare och en lokal nomenklatura (DDR).

*
Hur beskriver Alf W Johansson detta skeende? Det intressanta r att han r s kortfattad. Han r fga intresserad av den rad av tragedier, som drabbade europerna i st. Dremot r han angelgen att visa att diktatorn i Kreml i sjlva verket var en frsiktig marskalk utan planer p det som Johansson envisas med att kalla vrldsherravlde. Sant r att Johansson bland annat tar upp Trumandoktrinen i mars 1947, som syftade till att rdda i frsta hand Grekland undan kommunistisk dominans. Han nmner ocks Pragkuppen och Ber91

linblockaden 1948. Vidare medger han att Stalin krvde kommunistisk kontroll ver Polen och talar om den sovjetiska skerhetszonen i stra och sydstra Europa. Men detta skeende redovisas s godtyckligt, vagt, odisponerat och nonchalant att den stora omvlvningen sjunker undan. I Johanssons framstllning fr dagens lsare knappast veta vad det sena 40-talets medborgare i Europa tvingades uthrda (i st) eller bevittna (i vst). Den frsta stora skevheten i Johanssons bok p 375 sidor r allts att han VGRAR ATT TYDLIGT BESKRIVA VAD VSTMAKTERNA FAKTISKT SG: en diktaturs militra och politiska ervring av nation efter nation i stra och centrala Europa. Frtrngningen av Stalins grningar och vrldsbild r i sjlva verket en frutsttning att f revisionistiska tolkningar av det kalla kriget att framst som rimliga. D kan ocks USA:s motaktioner tolkas p ett negativt stt. Genom det ensidiga urvalet av kllor frsker Johansson suggerera fram ett brett std fr sina egna teser. Samtidigt vgrar han i stort sett att redovisa perspektiv och slutsatser frn ledande historiker. Kanske vill Johansson frmst ge en motbild till Tingstens syn och rknar med att ett sdant projekt blir svrare att genomfra om han tydligt pminner om efterkrigstidens katastrofer. Det tycks mig att Johansson s systematiskt vantolkar fakta om den politiska utvecklingen att han troligen sjlv r medveten om att Herbert Tingsten och det kalla kriget rymmer en frvrngning av historien.

*
Martin Malias viktiga verk The Soviet Tragedy. A History of Socialism in Russia 19171991 (1994) kom ut ret fre Johanssons bok. Malia har lnge varit expert p revisionistiska teser om Sovjet. The Soviet Tragedy r frmst en studie i kontinuiteten i bolsjevismens utveckling (se s 6466). Dock sammanfattar Malia ocks hur man i dag kan se p det kalla kriget. Under Stalins sista r vann Sovjet kontroll ver enorma omrden utanfr landets gamla grnser. Hur lngt tnkte sig den ryske diktatorn att utvidga vldet efter 1945? Under de avgrande ren 194648 visste inte Stalin hur lngt 92

han skulle g, svarar Malia. Men det r ingen slump att expansionen kom att tcka stora delar av Europa. Och nr s skett var det kalla kriget ofrnkomligt:
Den grundlggande orsaken till det kalla kriget byggde inte p ngra missfrstnd frn endera sidan, utan, helt banalt, p den strukturella ofrenligheten mellan den kommunistiska styrelseformen och den konstitutionellt demokratiska. Det kalla kriget var ofrnkomligt p grund av sjlva Sovjetunionens existens och upphrde drfr automatiskt nr Sovjetunionen kollapsade. P liknande stt utlstes spnningen under de kalla krigsren inte av ngon inneboende rysk expansionism; Ryssland finns fortfarande dr men har krympt sitt territorium. I stllet utvecklades det kalla kriget ur de specifikt sovjetiska, socialistiska metoderna att organisera maktutvning och ur tillmpningen av dessa metoder p den internationella arenan.

Malia frnekar inte att de sovjetiska aggressionerna blev mer beslutsamma 194648 genom vstmakternas anstrngningar att hlla dem tillbaka. Stalin improviserade sina framsttar och kunde, nr han trodde att det passade hans syften, godta relativt milda avtal (t ex med Finland). Men det som Ungerns kommunistledare Rkosi kallade salami-taktiken att skra bort en skiva i taget frn icke-kommunisternas inflytande kom att tillmpas i nstan hela steuropa i vrigt. Samtidigt tolkades Marshallplanen av Stalin som frsk frn vst att strka sina egna positioner. Drfr hindrade han steuropa att ta emot stdet de lnderna skulle ju bli Moskvatrogna lydstater. Hotet frn Marshallplanen pskyndade kanske ngra av de kommunistiska maktvertagandena. Att den gamla antinazistiska alliansen mellan Sovjet och vst fll ihop berodde allts, enligt Malia,
p den inneboende ofrenligheten mellan de sovjetiska och vstliga modellerna att organisera ett samhlle. Det fanns helt enkelt ingen medelvg mellan de tv: den ena metoden krvde flerpartisystem och en fri marknad medan den andra modellen frutsatte enpartisystem och kommandoekonomi.

93

*
Alf W Johansson lanserar hr p varje punkt helt andra tankemodeller. Frst och frmst avvisar han totalitarismteorin, allts pstendet att frmst Stalins Sovjet och Hitlers Tyskland var diktaturer med ambitionen att upprtta en s total kontroll ver maktstrukturer, beslutsfattande, propaganda och tnkande som mjligt. Stalins diktatur var frverkligandet av alla tyranners drmmar: absolut kontroll ver mnniskors kroppar och sjlar, skriver Mikhail Heller och Aleksandr M Nekrich i sitt stora verk Utopia in Power (1986). Stalin frskte inte bara kontrollera medborgarna utan stpa dem i en ny form den sovjetiska mnniskan, Homo Sovjeticus. Detta kunde inte ske enbart genom terror, ven om terrorn var det primra verktyget fr skapandet av den nya vrlden. Det var ocks ndvndigt att genomfra stegvisa och omfattande utrensningar i det sovjetiska samhllet. HellerNekrich visar, liksom s mnga fre och efter dem, att den sovjetiska utopin i praktiken innebar att kommunistpartiet utrotade miljoner mnniskor, utlste svltkatastrofer i omrden dr stora folkgrupper skulle kuvas eller frintas, byggde en vrld av fngelser och koncentrationslger som ngra tiotals miljoner passerade (eller dog i). Begreppet totalitarism kom att spela en stor roll efter andra vrldskriget fr att beskriva makt och ml i historiens mest lngtgende diktaturer.1 Definitionerna p en totalitr stat har ofta kretsat kring ett antal egenskaper. En ideologi som tcker nstan alla viktiga omrden i samhllslivet. Ett enpartisystem som vanligen (men inte alltid) leds av en person. En fullt utvecklad hemlig polis. Partimonopol p massmedier, utbildning och vapenmakt. Och en centralt planerad ekonomi. Fljande beskrivning av den totalitra staten visar bde radikaliseringen i frhllande till tidigare regimer som vilat p frtryck,
1

Ngra av de centrala bckerna i mnet var Hannah Arendts The Origins of Totalitarianism (1951) och Carl Friedrichs and Zbigniew Brzezinskis Totalitarian Dictatorships and Autocracy (1957). Den som avvisar begreppet totalitarism mste givetvis redovisa och bemta dessa och ngra andra centrala frfattare; men ingen av dem nmns av Johansson.

94

och hur den nya modellen fr terror kunde framst som en eggelse. Arthur M Schlesinger J:r skrev de hr orden under det kalla krigets kanske viktigaste r:
Den totalitra staten . . . r det tjugonde rhundradets uppfinning. Den skiljer sig vsentligt frn gammaldags diktatur, som kunde vara blodig och tyrannisk men nd lta det mesta av samhllets struktur best. Totalitarismen, andra sidan, pulvriserade den sociala strukturen, malde ner alla oberoende grupper och skiftande lojaliteter i en enda formls massa. Den totalitra statens makt r obegrnsad. Just detta faktum bidrar till dess grundlggande lockelse. P det ekonomiska planet sker den ge svaret p motsgelserna och den ptagliga svrigheten att kontrollera industrisamhllet. P de politiska och psykologiska planen hller den fram hoppet att mildra en gnagande ngest; den erbjuder ett antal institutionaliserade utlopp fr sadistiska och masochistiska bjelser. . . Mot den totalitra sjlvskerheten kan det fria samhllet bara erbjuda den moderna mnniskan att uppslukas av alienation och hot om misslyckande. (Ur The Vital Center: The Politics of Freedom, 1949).

Kritiken mot bilderna av det totalitra samhllet fljde p Vietnamdebatten och avstaliniseringen av Sovjet; i USA var den starkast p 70-talet. P 80-talet hamnade revisionisterna p defensiven, ndrade sig ofta, flera tystnade. Det var s uppenbart att de kommunistiska och nazistiska systemen i flera avseenden skilde sig eller hade skilt sig frn andra diktaturer, och att likheterna mellan de bda ofta var pfallande. Walter Laqueur har beskrivit det intellektuella klimatets utveckling i bl a kapitlet Totalitarianism i The Dream That Failed. Reflexions on the Soviet Union (1994). Laqueurs slutsatser, liksom Abbot Gleasons utfrliga genomgng av debatten i boken Totalitarianism (1995), belyser olika slags revisionister och deras misstag. Men fr bedmningen av Alf W Johansson r det nd inte relevant hur forskare har betecknat det sovjetiska samhllet efter Stalin. Hans egen skrift handlar ju om 19461952, dvs om Stalins sista sju r.

95

Johansson tyngs knappast av ngra kunskaper om den hr debatten, vilket leder honom till nsta stora misstag. Han tycks avvisa idn om totalitarism, drfr att han tror att den ocks rymmer teorin om utrikespolitisk expansion:
Eftersom Hitlers utrikespolitik utmrktes av en grnsls expansionism gllde detta ven Stalins. Den kritik man kan rikta mot totalitarismteorin r att den har en godtycklig prgel. En sak bevisas utifrn en annan.

Analyserna av totalitra samhllen frutstter inte alls att dessa alltid br p en drift att utvidga sitt vlde geografiskt. Albanien var en totalitr diktatur, som mera prglades av isolering och repression n av ambitionen att frskjuta sina grnser. Nr Johansson skriver att uppenbart finns det ingenting som sger att alla diktaturer mste vara expansionistiska, slr han in ppna drrar.2 Forskarna har inte heller psttt att Hitlers och Stalins aggressioner var likvrdiga. Den sovjetiska expansionen var visserligen mycket lngtgende men mer realistisk och frsiktig n Hitlers. Stalin ville inte drabbas av nnu ett vrldskrig, denna gng mot atomvapenmakten USA. Vad parallellen HitlerStalin lrde vstmakterna var behovet att gra motstnd, och att eftergifter kan uppmuntra tyranner. Militr svaghet och brist p beslutsamhet frn demokratierna frestar diktaturer att prva nya framsttar. Nr vst vid 40-talets slut intensivt diskuterade hur Sovjet skulle hindras att utvidga sitt imperium var det formerna fr, och avsikten med, Stalins utrikespolitik som man studerade. Konsolideringen av vldet genom folkfronter, den militra nrvaron och den hemliga polisen, den stegvisa utrensningen av icke-kommunister, de frfalskade valen fr att lura omvrlden, den stndiga propagandan om fred och antifascistisk samling, m m sdana kon2

Visst r det farligt att vara grannland till en militrt mycket stark och totalitr stat. Nationer i nrheten av de tre totalitra imperierna under 1900-talet Sovjetunionen, Nazi-Tyskland och Kommunist-Kina kan vittna om det. Men lika tydligt r att man kan definiera och diskutera den totalitra maktstrukturen i en diktatur utan att gra bedmningar av dess sannolika utrikespolitik.

96

kreta iakttagelser mer n spekulationer om Stalins eventuella planer p vrldsherravlde formade vstmakternas antikommunistiska strategi. De distinktionerna intresserar inte Johansson. I stllet vill han frljliga statsmn och skribenter, som pekat p grundlggande ofrenligheter mellan vst och sovjetkommunismen s uppstod en manikeisk vrld av ljus och mrker. Omsvngningen i synen p Sovjet var i inte ringa utstrckning . . . resultatet av en centralt dirigerad propagandakampanj i frmst Frenta staterna. Infr dem, som efter Pragkuppen 1948 inte lngre trodde p samverkan mellan vst och Sovjet, undrar Johansson hur det kunde komma sig att vst och st kunde samarbeta under andra vrldskriget. Man frgar sig hr. . . om alliansen under kriget endast varit av taktisk natur. Man kan frga sig vad som helst ven om svaren r givna. Johansson har inte begripit att alliansen mellan vstdemokratierna och Sovjetdiktaturen under andra vrldskriget var en militr ndvndighet fr att besegra Hitler-Tyskland. Naturligtvis var den av taktisk natur om man med detta uttryck menar att den inte grundades p ideologisk vnskap eller annat djupgende frtroende.

*
Johansson bygger mer p insinuationer n p utfrd kritik. Att vsts politik endast var ett sjlvfrsvar och en reaktion p den sovjetiska politiken mste betraktas som en verdrift, menar Johansson. Han ppekar att Sovjet mellan vrldskrigen var minst lika hatat som det nazistiska Tyskland. Men hr glmmer han den enorma prestige som Sovjet fick av att tillhra segrarna i kampen mot Hitler. Han bortser frn det lngtgende hopp om fredlig samverkan, som USA vrdade under ett stort antal mnader ocks efter maj 1945. Illusionerna om Kremls avsikter vid den tiden var mer ptagliga n de antisovjetiska varningarna. I motsats till revisionisternas frestllningar var engelska diplomater och politiker under Trumans frsta presidentr mycket nervsa infr USA:s passivitet, vilket Arthur M Schlesinger J:r ofta ppekar. Det var frst nr vst insg den permanenta karaktren av Sov97

jets ockupationer av ett antal lnder i Europa, som krigstidens samarbete kom att ersttas av misstro och motsttningar. Men Johansson citerar i stllet med vlbehag ngra meningar av Walter Hixhon:
Revisionistiska historiker har raserat den ortodoxa bilden av Frenta staterna som den naivt oskuldsfulle som skte bemta den internationella kommunismens konspirationer. De har visat att amerikanerna grep det tillflle som segern i andra vrldskriget erbjd fr att skapa ett internationellt system uppbyggt kring den amerikanska dollarns dominans . . .

Det kalla kriget utlstes allts av den amerikanska dollarns dominans! Johansson blir allt djrvare i sin polemik. I en replik till den kloke sovjetforskaren Adam B Ulam frgar han p vad stt Sovjetunionen i sin strvan att utvidga sin maktsfr och inflytande skilde sig frn USA? Den svenske docenten har allts inte sett skillnaden mellan demokrati och diktatur, att den stora majoriteten av Natos medlemmar frivilligt och efter fria val anslt sig till den vstliga alliansen, att USA:s samverkan med Vsteuropa byggde p verenskommelser med sjlvstndiga nationer, att Nato bidrog till att strre delen av Tyskland, som ngra r tidigare hade behrskats av nazistiska gangsters, blev kontinentens kanske mest stabila demokrati bland de stora staterna och att ocks hela Sydeuropa styrdes genom fria val nr det kalla kriget gick mot sitt slut. Vad skilde Stalins maktsfr frn vsts? undrar allts Johansson. n en gng: denna frbryllande frga stlls i en bok som handlar om Stalins sista r, vilka prglades av frfljelsemani, Gulag, miljontals arresteringar och tiotusentals avrttningar, likriktning av steuropa och maningar till kommunistiska partier i den fria vrlden att sabotera vsts motstnd. Dock br vi inse att Johanssons frga har ett syfte. Han anstrnger sig stndigt att krympa betydelsen av konflikten demokratidiktatur fr att i stllet fra fram andra motsttningar, som ska frklara det kalla kriget:

98

Sovjetunionen stod fr ett omkullkastande av den ekonomiska och sociala ordning som vxt fram i vst sedan 1600-talet. Vsts svar var isolering av Sovjetunionen och repression i vissa fall med militra medel av kommunismen i de egna lnderna.

Det var allts inte uppbyggandet av historiens frsta totalitra stat som fick omvrlden att knna oro utan att Sovjet kastat omkull vsts ekonomiska och sociala ordning. Diskret undviker Johansson att nmna vad denna nya ordning innebar. Massddandet och den obevekliga terrorn mot i stort sett hela befolkningen var dess frmsta knnetecken. Att skriva om Sovjet utan att nmna Robert Conquests epokgrande bcker The Great Terror (som utkommit i en rad upplagor efter utgivningen 1968) eller The Harvest of Sorrow (1986) kan tyckas omjligt. Johansson gr det omjliga, nmner en rad (i jmfrelse med The Great Terror) skligen likgiltiga skribenter och bcker som i ngot avseende kan stdja hans egna teser. Men han utesluter nstan allt som publicerats i Conquests verk, nrmare ett 20-tal enbart om Sovjetunionen. Att vsts svar var repression i vissa fall med militra medel av kommunismen i de egna lnderna r en vldsam verdrift. I de europeiska demokratierna hade de kommunistiska partierna i regel rtt att i fria val ska frtroende fr sin politik. Kommunisterna ndde betydande framgngar i ngra av lnderna, frmst Italien och Frankrike. I andra nationer (bl a Sverige) blev de hrt straffade av vljarna fr sin nrhet till den sovjetledning som ervrat stra halvan av Europa.

*
Hr br vi stanna ett gonblick och stlla frgan: br man ge ut en bok om synen p det kalla kriget under Stalins r utan att studera Stalin? Hur vgar Johansson skriva om konflikten mellan blocken utan att ta del av forskningen om den sovjetiske diktatorn, som ocks rkar vara historiens strste massmrdare? Frgorna r inte retoriska men ofrnkomliga. I det hr kapitlet hnvisar jag till ngra av de frmsta knnarna av Stalin, Sovjetunionen och totalitarismen, och till deras verk. Men Johanssons 99

bok tar inte upp dem och nmner inte ens deras namn. Han tycks inte ha lst dem och har i flera fall skert inte ens hrt talas om dem. D handlar det inte om oknda historiker, utan om forskare som den serisa debatten stndigt terkommer till. Deras bcker fanns ltt tillgngliga nr Alf W Johansson satte ihop sin egen skrift. Sledes terfinns inte i Tingsten och det kalla kriget Martin Malia, Mikhail Heller och Aleksandr M Nekrich, Arthur M Schlesinger J:r, Walter Laqueur, Richard Pipes, Hannah Arendt, Carl Friedrich, Zbigniew Brzezinski, Robert Conquest, Michael Voslensky, Arkadij Vaksberg, Alan Bullock och Walter LaFeber. Johansson verkar ocks helt likgiltig infr nya fakta som grvts (eller grvs) fram i nyligen ppnade sovjetiska och andra arkiv. De stora projekt som jag sjlv hnvisar till lngre fram i den hr boken Cold War International History Project vid Wilson International Center for Scholars respektive den bokserie som brjat utges av Yale University Press under titeln Annals of Communism finns inte omnmnda ens som tnkbara kllor fr framtida och frdjupade kunskaper. Den hr nonchalansen r s sensationell att vi br underska den mer systematiskt. I Robert Conquests Stalin Breaker of Nations (1993) finns fyra sidor (s 328331) dr han kort sammanfattar och karakteriserar de viktigaste verken om Stalin.3 I denna del av sin bibliografi hnvisar Conquest till 43 frfattare. 42 av dem allts samtliga utom en saknas i Alf W Johanssons litteraturfrteckning! Eftersom Johansson behandlar Dagens Nyheter kan vi slutligen jmfra honom med DN:s frmste Sovjetknnare i dag, Staffan Skott. I Sovjet frn brjan till slutet (1992) nmner Skott ngra av de (enligt hans mening) frmsta verken om Sovjet, bcker av Mikhail Heller och Aleksandr M Nekrich, Robert Conquest, Richard Pipes, Hedrick Smith, Arkadij Vaksberg och Michael Voslensky. Ingen av dem, eller deras studier, nmns allts i Johanssons bok. Dessa experters namn eller bcker terfinns varken i texten, noter eller som bakgrundslitteratur.
Jag utesluter hr de bcker som Conquest bedmer som tmligen oanvndbara men tar med de verk som enbart berr en viss period. Jag tar inte heller upp frfattare som Conquest endast nmner i sina noter.
3

100

Jag r ledsen att ha frestat lsarnas tlamod med dessa upprkningar av namn. Men det r viktigt att notera att ocks Alf W Johanssons val av kllor eller rttare sagt: de kllor han valt bort visar att frfattaren inte vet vad han talar om.

*
Det r ytterst ovanligt att en forskare konsekvent undviker de viktigaste bckerna p sitt omrde. I stllet meddelar Johansson att den kanske bsta analysen av det kalla krigets uppkomst r Daniel Yergins Shattered Peace (1977). Yergin gr samma misstag som mnga andra revisionister. Han ser Stalins Sovjet som en traditionell stormakt inriktad p att utstrcka sin makt lngs historiska ryska ml, en nation som vertagit sederna frn den gamla diplomatin. Att Stalins maktvilja bde gentemot sin egen befolkning och omvrlden var en helt annan n tsartidens frstr han inte. Sovjet var 1945 ett ruinerat och frstrt land, skriver Yergin. Johansson instmmer. Visst, men under ren drefter fortsatte Sovjet att militarisera sin ekonomi och industri. I stor utstrckning bevarade man sina divisioner frn vrldskriget och frsg dem med nya och moderna vapen. Det var bevisligen fullt mjligt fr Stalin att ervra halva Europa. Att det skulle ha varit uteslutet fr hans trupper att g vidare vsterut, om demokratierna hade tilltit det, r en godtycklig gissning. Lyckligtvis hindrade Nato att den teorin prvades empiriskt. Att ryska historiker inte r revisionister r naturligt, sade Arthur Schlesinger till mig: de vet fr mycket om Sovjet. Revisionisterna i vst begrep aldrig att Sovjet inte var en traditionell nationalstat, skriver Schlesinger i The Cycles of American History (1986):
En revisionistisk bedrglighet har varit att behandla Stalin som nnu en realpolitisk statsman, ungefr som revisionisterna i synen p andra vrldskriget ser Hitler som nnu en Stresemann eller Bismarck. Men fakta gr det klart att till slut kunde ingenting tillfredsstlla Stalins paranoia. (Denna ess trycktes frsta gngen i Foreign Affairs, oktober 1967.)

101

President Jeltsin bekrftade sjlv i ett tal 1992 att hans syn p Sovjet liknade Ronald Reagans ord om det onda imperiet. Det skriver en av vrldens frmsta Sovjetforskare, Harvardprofessorn Richard Pipes, som ocks ppekar att flera ledande politiker och militrer frn Sovjettiden nu har bekrftat sitt lands aggressiva avsikter och frsk att manipulera opinionen i vst. De enda ryssar i dag, som pminner om vstliga revisionister, r (enligt Pipes) reaktionra nationalister i den rd-bruna koalitionen (Foreign Affairs, janfeb 1995). Ett mycket tidigt och sensationellt budskap till vst frbigs helt av Johansson. Maksim Litvinov hade varit utrikesminister i Sovjet 19311939. Han var sovjetisk ambassadr i USA 194143 och blev drefter bitrdande utrikesminister i Moskva. I november 1945 fick han frgan av USA:s ambassadr i Sovjet, Averell Harriman, vad vst kunde gra fr att tillfredsstlla Stalin. Ingenting, svarade Litvinov. I juni 1946 gick han lngre. Via en amerikansk journalist meddelade Litvinov vstmakterna att Stalin inte kunde blidkas genom eftergifter. Den grundlggande orsaken till de kade motsttningarna r, sade han, den ideologiska frestllning som hrskar hr att en konflikt mellan de kommunistiska och kapitalistiska vrldarna r ofrnkomlig. Amerikanen frgade d: Anta att vst pltsligt ger upp och godtar alla Moskvas krav! Skulle det leda till good will och att den nuvarande spnningen mildras? Litvinov svarade: Det skulle leda till att vst, efter en mer eller mindre kort tid, skulle stllas infr en serie nya krav. Det var allts en sovjetisk veteranpolitiker bland annat bolsjevikernas frste ambassadr i Storbritannien som med de orden varnade den fria vrlden. Litvinov stod i nra kontakt med Stalin. Han tog stora, personliga risker nr han frskte ge USA en mer realistisk bild av Sovjet fr att drmed skydda freden. Men alla i vst var nnu inte redo att se dessa fakta, skriver Robert Conquest nr han redovisar bda samtalen i sin biografi ver den sovjetiske sjlvhrskaren, Stalin. Breaker of Nations (1993). Och i Sverige 50 r senare finns det tskilliga som nnu inte har kunskap eller karaktr nog att bry sig om verkligheten.

102

*
Att ledande och briljanta historiker som Schlesinger, Pipes och Conquest frtigs av Johansson vet vi redan. Men r han lika ovillig att lsa kortare, journalistiska sammanfattningar, som vilar p vad forskningen har lrt oss? Han kan t ex g till tidskriften The New Republic (TNR) frn den 2 december 1985, vars ledare sammanfattar det kalla kriget. Det r en artikel infr Reagans och Gorbatjovs toppmte i Genve. Det kalla kriget kan beskrivas i amoraliska termer, menar TNR, som den ofrnkomliga motsttningen mellan de tv starkaste makterna i vrlden. Det kan ocks skildras i ett moraliskt perspektiv som den oundvikliga dragkampen mellan tv motsatta skdningar om mnniskans natur och samhlle. Frn den utgngspunkten noterar tidskriften att Stalins expansion inte enbart gick ut ver de fiender han besegrat i krigets slutskede utan ocks ver tidigare demokratier och/eller industrinationer, som tillhrde de frsta offren fr nazisternas aggression. Mycket tyder p att Sovjets ledare var frbluffade ver hur ltt det var efter kriget att f USA och England att godta den sovjetiska dominansen ver grannarna. Man br minnas, sger TNR, att i demokratierna fanns miljoner anhngare till Stalin. Deras propaganda skymde skillnaden mellan fria och totalitra samhllen. Vidare ska vi komma ihg att vsts ekonomiska std till Sovjet fortsatte lngt efter att Rysslands eget omrde hade befriats frn nazismen; denna generositet uppmuntrade Stalin att g vidare. Nr vstliga armer brjade demobiliseras 1945 frblev mnga av de sovjetiska p krigsfot. En mer avsljande kontrast r svr att tnka sig. Och i motsats till vissa populra frestllningar var USA berett att med Sovjet p vissa villkor dela kunskaperna om atombomben en ppenhet som var oknd i diplomatins historia. Men sdana framgngar och eftergifter mttade inte Sovjet utan kade aptiten. Det kalla kriget, skriver TNR, brjade
med Sovjets krav att hindra internationell kontroll av atombomben, nr man genom kombinationen av kompetent forskning och nnu mer kompetent spionage utvecklade sin egen nuklera kapa-

103

citet, medan man behll en hg beredskap fr de strsta konventionella stridskrafterna i vrlden.

Och om Johansson nd bestller fram detta nummer av The New Republic kan han dr ocks lsa Peter Reddaways recension av en av de mest skakande analyserna av det sovjetiska samhllet: Michael Voslenskys Nomenklatura. The Soviet Ruling Class (1984). Voslensky beskriver hr privilegier och egenskaper hos den styrande, sovjetiska, politiska klassen. Han ansg att den bestod av ca 750 000 mnniskor (med familjemedlemmar ungefr tre miljoner):
Den skaffade sig frmgenhet genom makt, inte makt genom frmgenhet . . . Dess bidrag till samhllet r noll, och dess envisa nskan om dominans i vrlden rymmer den stora faran fr vrldskrig.

Att maximera makt har fr nomenklaturan hgre prioritet n att maximera produktion, sger boken. Den ohlsosamma sidoeffekten av inkompetensen i ekonomiska frgor blir de ledandes ambition att styra andra lnder fr att exploatera deras vlstnd. Strvan till hegemoni i vrlden, som r ngot annat n vrldservring, dljs s mycket som mjligt fr vst, och med anmrkningsvrd framgng. Men Voslensky menar inte alls att vrldskrig drmed r ofrnkomligt. Nomenklaturan nskar inte krig. Den nskar seger. Den frsker skrmma till underkastelse men drar sig tillbaka nr den mter motstnd. Nomenklaturan angriper bara de svaga.

*
Det slr mig vid lsningen av Johansson att det ofta r tron p USA:s strvan under 40-talet att bli vrldspolis som formar hans skrivande.
Den militra maktposition som USA byggt upp under andra vrldskriget mste drfr bibehllas och vidgas, samtidigt som vrldens marknader mste ppnas fr amerikanskt kapital. USA mste omvandlas till en nation som ven i fredstid befann sig p

104

krigsfot. Detta krvde ett hot som kunde mobilisera befolkningen och pressa tillbaka de isolationistiska strmningarna. Med antikommunismens hjlp skapades den kalla-krigskonsensus som var frutsttningen fr USA:s vergng till ett globalt engagemang.

Det var allts inte Sovjets framsttar i Europa som gjorde att USA tvingades teruppbygga en del av sin militra styrka. Drivkraften var i stllet USA:s globala engagemang att ppna marknader fr amerikanskt kapital. Isolationisterna mste pressas tillbaka inte fr att de utgjorde ett hot mot USA:s frmga att stdja Vsteuropa utan fr att de frsvagade kapitalismens offensiv utomlands. Lt oss bortse frn att Johansson hr delvis faller fr en marxistisk tolkning av historien. Det r illa nog; men vrre r hans blindhet infr den europeiska tragedin. ter var halva vr vrldsdel besatt av en totalitr stat. Mnniskorna dr frvandlades till redskap fr nnu en sadistisk diktator. Vad de stora europeiska och amerikanska statsmnnen i brjan av det kalla kriget t ex Schuman, de Gaulle, Churchill, Attlee, Bevin, Adenauer, de Gasperi, Marshall, Acheson och frmst naturligtvis Harry Truman d frskte uppn var en sdan sammanhllning i den atlantiska alliansen att man kunde bevara friheten i Vsteuropa. Flera hundra miljoner europer kom att leva i skydd av beslut fattade av detta ledarskap, som genomdrev ett fortsatt amerikanskt engagemang fr Europa. Fr att f sina teorier att g ihop utelmnar Johansson stndigt otrevliga fakta. Han nmner Kominterns upplsning 1943 som ett bevis p Stalins frakt fr den internationella kommunismen, att denne var inriktad p att bygga kommunism i ett land. Dremot sger han inte ett ord om att en efterfljare till Komintern nmligen Kominform skapades 1947 med avsikt att samordna aktioner och propaganda mellan vrldens kommunistpartier. Om avskaffandet av Komintern under ett kritiskt krigsr, d Stalin behvde std av vst, r ett indicium p defensiva avsikter varfr blir d inte skapandet av Kominform mitt under kommunistiska maktvertaganden ett tecken p motsatsen?4 Det verraskande med Johanssons bok r allts att den frsker blsa liv i revisionismen samtidigt som frdjupad forskning gng p gng bekrftar att revisionisterna tog miste. nd bemttes Her105

bert Tingsten och det kalla kriget med stor respekt i en rad svenska tidningar, som inte brydde sig om att granska bokens teser om Sovjet och kalla kriget 194652. Men ngra andra recensioner och inlgg belyste flera av missfrstnden. Hans Bergstrm beskrev hotet frn stalinismen och visade hur viktigt Tingstens motstnd var fr svensk opinion. Det fanns hot och det fanns motstndare. Det behvdes en linje och en lidelse frn DN. (DN 19/5 1995) Per T Ohlsson pekade p hur Johanssons pstenden i dag smulats snder av ppnade sovjetiska arkiv (Sydsvenska Dagbladet 16/5 1995). Och Hkan Holmberg belyste i tre artiklar det primitiva i Jo-

Den som r intresserad av Komintern kan g till Arkadij Vaksbergs bok Herrar och lakejer. Ur Kominterns hemliga historia (1995). Om verkligheten bakom Kominterns nedlggning skriver han bl a fljande: Komintern hade naturligtvis inte alls lagts ned utan fortsatte att fungera under en annan skylt. Den administrativa apparaten skars ned vsentligt och sambandsavdelningens funktioner vertogs helt av folkkommissariatet fr statens skerhet, men Dimitrov och hans stab behll sina positioner och agerade nu under det sovjetiska bolsjevikpartiets egid. Nedlagd var inte heller den beryktade kaderavdelningen, som utsg broderpartiernas ledande organ, fljde deras verksamhet, gav rekommendationer om alla ommbleringar och om vilka som skulle delta eller inte delta i sina respektive lnders maktorgan. Om Lubjankas hemliga post tidigare hade snts till Kamrat Dimitrov, Kominterns exekutivkommitt var adressen numera endast Kamrat Dimitrov. I vrigt hade ingenting frndrats. Och nr Vaksberg tar upp Kominforms upprttande 1947 nmner han ocks sklet varfr Komintern avskaffades fyra r tidigare: Georgij Malenkov hade p Stalins uppdrag frt verlggningar med Roosevelts och Churchills representationer om nedlggning av Komintern d det stod klart att Rda armn skulle dyka upp i Vsteuropa; diktatorn i Kreml ville visa att Sovjetunionen bara var ute efter att krossa nazismen, inte gra vrldsrevolution. Stalin var sker p att behlla kontrollen ver samtliga utlndska kommunistpartier. Dessutom hade han aldrig haft ngra sympatier fr Komintern, som inte kommit till p hans initiativ. Nu behvde han inte schackra om saken . . . Att Alf W Johansson inte ser igenom detta spel, som varit s tydligt fr mnga fler n experterna, visar bara hur ltt han nnu p 1990-talet blir offer fr den enklaste Stalinpropagandan.

106

hanssons historiesyn, att denne till synes utan nrmare analys vertagit revisionisternas missuppfattningar. Det enda Johansson sjlv tycks st fr r den totala vrderelativismen. (Nu nr 22 1995, Upsala Nya Tidning 12/6 och 12/7 1995). Lennart Hirschfeldt avvisade i sin recension en rad av Johanssons teorier, och sammanfattade:
Tingsten fullgjorde en lika berttigad som ndvndig renhllningsuppgift nr han under en tid av instllsamhet mot segrarmakten i st och dess ideologi s ihrdigt och konsekvent drev tesen om en absolut motsttning mellan frihet och demokrati ena sidan och den andra Hitlers och Stalins totalitra diktaturer. (Upsala Nya Tidning 24/5 1995)

En formlig avrttning stod Ernst Klein fr (stgta-Correspondenten 18/5 1995). Johanssons bok r ett oavbrutet frsk att frminska fremlet fr studien (Tingsten), skrev Klein. Han jmfrde i stllet Tingstens kampanj mot Stalin med Churchills varningar fr Hitler p 30-talet: Jag hvdar att Tingstens klarsynthet frtjnar samma hga betyg som Churchills.

*
I kapitlet om Koreakriget r frtigandet nnu tydligare. Johansson frnekar inte att Nordkorea pltsligt angrep Sydkorea. Men vilken roll spelade Stalin?
Den utbredda frestllningen att det var Sovjetunionen som lg bakom den nordkoreanska attacken, en tes som knappast forskningen bekrftat (min kursivering), belyser hur frestllningen om Sovjetunionens expansionism ftt karaktren av sjlvuppfyllande profetia. Ngra egentliga belgg presenterades inte utan saken framstlldes som mer eller mindre sjlvklar.

Vad sger Sovjetforskarna sjlva? I Utopia in Power ppekar frfattarna att nr sovjetiska trupper 1945 drog sig tillbaka till Nordkorea, installerade de Kim Il Sungs lojala diktatur dr. Nr Nordkorea inledde kriget den 25 juni 1950 hade Kim Il Sung std av bde 107

Stalin och Mao. De hnvisar bl a till memoarerna av Chrustjev, som 1950 arbetade nra Stalin. I slutet av 1949 anlnde Kim Il Sung till Moskva och freslog ett angrepp p Sydkorea. Stalin tvekade frst eftersom han fruktade en amerikansk intervention. Men senare ndrade han sig. Naturligtvis, skriver Chrustjev
kunde Stalin inte motstta sig frslaget. Det tilltalade honom som kommunist . . . Nordkoreanerna ville ge en hjlpande hand till sina brder under Syngman Rhees klackar. . . Stalin frskte naturligtvis inte avrda honom (Kim Il Sung).

Chrustjev pstr ocks att ingen verklig kommunistledare kunde avrda Nordkorea frn att befria Sydkorea:
Att ha gjort det (avrda Kim Il Sung) skulle ha varit att frneka den kommunistiska synen p vrlden. Jag frdmer inte Stalin fr att han uppmuntrade Kim. Tvrtom, jag skulle ha fattat samma beslut.

Infr angreppet fick Nordkorea mngder av sovjetiska vapen. Ocks Alan Bullock frfattare till Hitler and Stalin. Parallell Lives (1991) ppekar att Stalin godknde angreppet och att nordkoreanska trupper var trnade av Sovjet. Det spelade en stor roll fr Kreml att USA inte ingripit fr att hindra kommunisternas seger i Kina; varfr skulle de d intervenera fr att hejda kommunismen i Korea? Bullocks bedmning r att ingen annan hndelse under rtiondet efter andra vrldskriget chockerade opinionen i vst s mycket som det ovntade krigsutbrottet i Korea. Efter Pragkuppen, blockaden mot Vstberlin, Maos seger i Kina och Stalins atombomb kom nu denna ppna aggression frn kommunisterna i Korea. Stalin var frustrerad, skriver Martin Malia i The Soviet Tragedy, ver vsts effektiva motstnd i Europa under Berlinblockadens mnader. Samtidigt kalkylerade han med att USA inte skulle ingripa i Korea. Drfr godtog han frslaget att utlsa angreppet p Sydkorea och snde moderna vapen till Kim Il Sungs arm. Tv avsikter hade Stalin nr han i praktiken utlste Nordkoreas anfall och utlovade vapenhjlp. Det hvdar Walter LaFeber i Ame108

rica, Russia and the Cold War 19451984 (1985, 5:e upplagan). Ett kort och framgngsrikt krig av ett Sovjetkontrollerat Nordkorea kunde avskrcka Japan samt motverka Maos anseende och bromsa dennes expansion, sammanfattar LaFeber efter att ha analyserat Stalins motiv. Ocks William Stueck visar i sitt stora verk The Korean War (1995) att den sovjetiske ledaren hr spelade en avgrande roll. Stalins oro infr och motstnd mot ett angrepp han fruktade tidigare att USA skulle ingripa militrt fr att skydda Sydkorea minskade gradvis under de frsta mnaderna 1950. I slutet av mars gav han det goahead som Kim Il Sung behvde och efterstrvade. Frutsttningen var att ocks Mao Tse-tung gav grnt ljus. Maos godknnande fick Nordkoreas diktator i mitten av maj. Stueck visar att Sovjet frsg Nordkorea med flygplan, tungt artilleri och stridsvagnar. Det bidrog ptagligt till att gra kommunisterna i Korea militrt verlgsna nr kriget inleddes. Men ocks Koreakriget blev en besvikelse fr Stalin. I brjan hade de kommunistiska divisionerna vldiga framgngar; drefter drev amerikanska trupper angriparna tillbaka. Stalins frsiktighet nr han mtte effektivt motstnd kan studeras hr. Det sovjetiska stdet kade inte, han satte inte in stridande sovjetiska frband, han lt Maos Kina st fr den militra interventionen, och han godtog den frnyade delningen av Korea vid 38:e breddgraden. Men Alf W Johansson frnekar allts att man vet ngot om sovjetisk inblandning i angreppet mot Sydkorea. Vad bygger han det p? Vilka kllor motsger Chrustjev och forskarna i vst? Tror Johansson att Kim Il Sung hade vgat starta storkrig p Koreahalvn mot Stalins vilja? Hur frklarar han i s fall de sovjetiska vapensndningarna till Nordkorea?

*
S kan man fortstta att stlla frgor om sida efter sida i Johanssons bok. Men vi fr inga svar av honom; det r en skojare som r ute och gr. Detta framgr ocks av frfattarens brist p ambitioner. Vad har man hittat i fre detta sovjetiska arkiv, som ppnats p 90-talet? Alf W Johanssons bok kom ut 1995. Delar av den skrevs allts, 109

eller fick sina slutgiltiga formuleringar, under 1994. tminstone kunde frfattaren d justera sina omdmen om nya fakta ndde honom. Och tskilliga amerikanska historikerprojekt satte igng nr Sovjetunionen fll samman. Lt oss ta ett exempel. Hur pverkar det vr syn p just Koreakrigets utbrott? Woodrow Wilson International Center for Scholars (i Washington D.C.) inledde 1991 en serie studier i Cold War International History Project (CWIHP). De bygger p dokument frn andra sidan, allts p vad man hittat i arkiv som blivit offentliga i fre detta kommunistlnder. Fr att snabbt f ut ny information har CWIHP publicerat ett antal arbetspapper (Working Paper Series). Som den ttonde rapporten kom i november 1993 historikern Kathryn Weathersbys arbetspapper Soviet Aims in Korea and the Origins of the Korean War, 19451959: New Evidence from Russian Archives. Den belyser dels Stalins motstnd mot att 194549 engagera sig i ett krig p koreanska halvn, dels hans snabbt frndrade hllning p vren 1950. Det var inte Stalin som frde fram frslaget att angripa Sydkorea. Men utan Stalins godknnande och inblandning hade Kim Il Sung inte kunnat inleda kriget. Det var skrningspunkten mellan Moskvas och Pyongyangs mlsttningar som ledde till kriget i juni 1950, sammanfattar Weathersby. Stalins avsikt var inte att testa USA; han godtog frslaget frst sedan han vertygats om att USA inte skulle ingripa. Det r tidigare ytterst hemliga dokument, som bevisar hndelsekedjan. Sammanfattningen r utarbetad av det sovjetiska utrikesministeriet 1966.5 Stalin krvde under marsapril av Kim Il Sung att ocks Mao Tse-tung skulle godknna krigsplanerna (vilket denne gjorde senare) och gav order om stora, sovjetiska vapenleveranser till den nordkoreanska krigsmakten.
5

De telegram, som denna tidigare hemliga sovjetiska sammanfattning frn 1966 bygger p, var inte offentliggjorda nr Weathersbys rapport publicerades. Men hon anser att citat och hnvisningar mste vara korrekta, eftersom den sekretessbelagda sammanfattningen radikalt skiljer sig frn den bild av Koreakrigets utbrott som Sovjet skte ge vid den tidpunkten. Fr rapportens frfattare hade det varit omjligt att hitta p telegram, som motbevisade den officiella versionen i en mycket viktig och knslig frga. Senare har Kathryn Weathersby terkommit med mer material om Koreakri-

110

Den ledande tjeckiske historikern Vojtech Mastny stter i The Cold War and Soviet Insecurity (1996) in resultaten frn frska arkivforskningar, inte minst om Koreakriget, i en mer vergripande studie av Stalin och det kalla kriget. Uppladdning och planering skedde enligt beslut fattade mellan Nordkoreas ledning och Sovjets militra rdgivare. Kathryn Weathersby slr fast att dokumentet bekrftar att Nordkoreas ledare vntade att utlsa attacken sderut tills han hade sovjetiskt std, och att detta std var betydande. Hur kan det hr misstaget av Johansson frklaras? I flera r arbetade han p Dagens Nyheters uppdrag med boken Herbert Tingsten och det kalla kriget. Han hade naturligtvis hrt talas om att vissa arkiv ppnats efter att Sovjetunionen upplstes. Men ingenting tyder p att han gnat tanke eller anstrngning t att f fram eventuella uppgifter, som tidigare varit hemliga och som kunde frdjupa bilden av ren 19461952. Var han orolig fr att nya dokument skulle sl snder de slutsatser han redan formulerat? Varfr denna envetna strvan att varken ta del av ett antal av de viktigaste bckerna om Sovjet eller underska om det fanns nytt arkivmaterial? Var han rdd att sakligt prva revisionisternas teser? Ju mer jag lser i Johanssons bok desto svrare blir det att sl undan en pinsam frga. Vad r det vergripande sklet till alla dessa svagheter? r frfattaren inte i god tro eller frstr frfattaren inte vad han skriver? Ngon tredje mjlighet r svr att se. nd tycks hans frmsta syfte knappast ha varit att bedriva antivstlig agitation i strsta allmnhet. En tydligare avsikt r att f Herbert Tingsten att framst som en propagandist, som i grunden missuppfattade den vrld han skrev om.

get. Cold War International History Project har gett ut en mycket omfattande skrift med dokument och analyser, The Cold War in Asia (nr 67, vintern 199596). Den bygger delvis p frislppt material ur det s k Presidentarkivet i Moskva. Bland mycket annat visar den att Stalin redan i januari 1950 (allts nstan ett halvr innan kriget brt ut) via sin ambassadr i Pyongyang meddelade Kim Il Sung att han avsg att stdja Nordkorea i frgor som rrde terfrenandet av Korea med militra medel.

111

Tingstens demoner, Johanssons diskurser

I svensk presshistoria finns bara en parallell till Herbert Tingstens varning fr Sovjet under det kalla kriget. Det r naturligtvis Torgny Segerstedts kampanj mot Hitlers rike. Bde Segerstedt och Tingsten fruktade den stat som de stndigt angrep i spalterna. Med den smrtfyllda intensitet, som rdsla, civilkurage och vertygelse i frening kan leda till, krvde de att motstndet mot nazismen och kommunismen skulle dominera den fria vrldens samarbete. Segerstedt och Tingsten fick rtt i den avgrande meningen: de hade rtt frn brjan, medan de skrev, nr tragedierna intrffade. Massmrdarna frdmdes frn Gteborg respektive Stockholm medan aggressionerna pgick. Med hjlp av kunskaper och frmga att skilja mellan viktigt och oviktigt sg de Hitler och Stalin klarare n nstan alla andra svenskar. De bars av tron p demokratins storhet i jmfrelse med alternativen. Det betyder inte att Segerstedt och Tingsten aldrig gjorde misstag. Inte visste de exakt hur man tnkte i Berlin och Moskva. Det hnde nog att de delvis kunde missfrst en utrikespolitisk kris. Men deras strvan var att tolka och motst den brottslighet och de ider, som lg till grund fr omvlvningar som Hitler och Stalin utlste. Segerstedt tvingades arbeta i krig nr tyska trupper stod vid vra grnser. Tingsten hade lyckan att se hur demokratierna till slut frenades av tillbakahllandets politik, som han sjlv var en passionerad anhngare av. Vi glmmer ltt den avsky som ofta omgav Torgny Segerstedt. Bde politiska ledare och folk med sympatier fr det nya Tysk112

land hade anledning att frukta honom. I dag bugar man snabbt nr Segerstedts namn kommer p tal. Efter befrielsen frn nazismen r det ltt att se honom som moralisk fyrbk i den svraste av tider. Tingsten var 20 r yngre n Segerstedt. Mycket av misstron mot honom ser vi nnu omkring oss. Ngra av de politiker, mbetsmn, journalister och frfattare som han angrep lever; tminstone lever deras rykte, lrjungar och vnner. In i 90-talet har den neutralism, som grnsar till frstelse fr kommunismen, drjt sig kvar i vrt land. Och de som fick sin skdning formad efter 1968 knner sig med rtta kritiserade eller skamsna nr Tingsten kommer p tal. Av Tingstens egna bcker och klippsamlingar framgr hans syn p Sovjet. Lttast tkomlig i dag r min egen Tingstenantologi Tyranniet begr frtroende (Ratio 1992), som kom i pocket 1995. Ungefr halva boken handlar om Sovjet och kommunismen. Frn den stund d Tingsten brjade skriva om totalitra stater frblev han en hrd kritiker av de frestllningar som bolsjevismen byggde p. Under ren efter andra vrldskriget frvandlades artiklarna till en strm av analyser och frbannelser av Stalins terrormaskin. Flera av de stora vetenskapliga verken om Sovjet, som utkommit de senaste rtiondena, bekrftar i stort sett den bild av det kommunistiska samhllet som Tingsten gav. Trots konkretionen och hettan i Tingstens avsky kan man mjligen sga att det sovjetiska elndet var nnu strre n vad DN-chefen trodde. Vi vet ju i dag mer n frr om detaljer och dokument, och vi har lyssnat till fler vittnesbrd frn dem som en gng levde i Stalins rike.

*
Avsljande r d att bevittna fientligheten i Alf W Johanssons sammanfattningar av Tingstens person och sikter. Han sker rttfrdiga det frmlingskap infr DN:s chefredaktr 194659, vilket nnu r ett ppet sr i svensk debatt. Boken frnekar inte Tingstens kunskaper, patos, briljans eller stilistiska frmga. Hr finns ett antal naturliga omdmen, som Johansson skert tror kan tjnstgra som alibin nr hans mer sensationella frdmanden kommer p tal. 113

Tidigt meddelas att Tingstens insatser innebar ett slags militarisering av den politiska debatten. Under det kalla kriget demoniseras hans Sovjetbild, som r endimensionell eftersom den bygger p totalitarismteorin. Tingsten nyttjade ett politiskt maktsprk, som var fyllt av hotelser och nedsttande omdmen om dem som inte underkastade sig. Han torgfrde uppskakande metaforer om Sovjet och nyttjade en skrckens retorik. Myten om Sovjets expansion blev fr Tingsten det heliga altare p vilken elden aldrig fick slockna. Det lste hans existentiella problem och fick honom att vervinna skepticismens vanmakt . . . Skeptikern sker det absoluta. Den befriade honom frn tvnget att kritiskt granska verkligheten. Han levde i en manikeisk vrld dr alla som inte tog stllning mot kommunismen var moraliskt frtappade. Med myten om Sovjetexpansionen kunde Tingsten upphva sin egen pessimism. Livets mening frloras och tervinns i en gest. Ur askan: en profet, Herbert Tingsten . . . Handlingsviljan fr upphva nihilismen. Det frrdiska i Tingstens framstllning var att antikommunismen blev en absolutifiering av en vrldsbild; det marxistiska arvet tabuiserades.
Genom att diskutera vrlden mer som id n som verklighet blev Tingsten profet snarare n en kritisk granskare av vrldspolitiken. Han blev den svenska kallakrigsopinionens alarmistiska centrum.

Frihetsmetaforen blev det centrala i Tingstens retorik, upptcker Johansson. Han blev metaforens versteprst och drmed tidens dagordningsskrivare. Tingstens beskrivning av det kommunistiska systemet faller tillbaka p en konservativ diskurs och blir rent apokalyptisk. Striden om tredje stndpunkten var inte en debatt p lika villkor. Det var ingen fri debatt i upplysningens anda utan snarare en intellektuell polisaktion mot oliktnkande . . . Och genom att frdma de svenska kommunisterna som femtekolonn fick han dem att framst som onda:

114

En sdan total frdmelse av motstndaren strider egentligen mot demokratins vsen. Demokratins innebrd r dialogen. Utan vilja till dialog frtingligas motstndaren. Denne blir ett objekt som fritt kan manipuleras eller frfljas.

*
S lyder ngra av Johanssons viktigaste sammanfattningar av Tingstens karaktr och opinionsbildning. De r frsteliga enbart om vi nrmar oss hans utgngspunkt.6 Sovjet var ingen expansiv stormakt behrskad av terror. Kalla kriget byggde i huvudsak p vstliga fantasier. Kommunismen var inte en katastrof fr 1900-talet. Talet om Sovjet som en totalitr stat var en missuppfattning. Sovjetvldet innebar aldrig en reell fara fr Sveriges demokrati. Med mera. Med en s ljus Sovjetbild blir alla dessa ironier och glpord om Tingsten begripliga. Ty lt oss anta att Stalins vlde visserligen var en diktatur men alls inte pminde om Hitlers. Kanske liknade det mera ett frstorat Franco-Spanien under perioden efter andra vrldskriget, auktoritrt och brutalt frvisso, men knappast lngre ngon fara fr resten av Europa. Och de lnder som Sovjet dominerade tjnstgjorde som skldar infr ett tnkbart angrepp frn vst. Ja, i s fall finns anledning att avvisa dem som gjorde kampen mot Sovjet till en livsuppgift och varnade fr hotet. Men s relativt ofarlig fr omvrlden var aldrig Sovjetkommunismen p Stalins tid. Det absurda i Johanssons bilder av Tingsten blir srskilt tydligt om vi i stllet tillmpar hans omdmen p Torgny Segerstedt. Anta att ngon i dag pstr att Segerstedt militariserade debatten, att hans syn p Tredje Riket var endimensionell, att hans bilder av Hitler var skrckens retorik, att antinazismen blev Se6

Kanske br man hr snarare sga att utgngspunkten har vuxit fram fr att gra slutsatsen mjlig, dvs Stalin var inte srskilt farlig, och fljaktligen hade Tingsten fel. Den logik, som Johansson tvingas till fr att kunna dma ut det viktigaste i Tingstens opinionsbildning, r allts att teckna en frbluffande optimistisk och frstende bild av den totalitra supermakten under ngra av dess vrsta r.

115

gerstedts heliga altare, att han bedrev en intellektuell polisaktion mot oliktnkande och att nazisterna drmed frtingligades p ett stt som strider mot demokratins vsen, etc. Jag avstr frn att stta politisk etikett p en skribent, som skulle behandla chefredaktren fr Gteborgs Handels- och Sjfartstidning med sdana glosor. Men med Tingsten gr det an, eftersom mnga i Sverige nnu inte begriper att det fanns lngtgende likheter mellan de bda totalitra imperierna under 1900-talets frsta hlft. Skillnaderna var stora, naturligtvis. Men massmrdandet, terrorn, enpartistaten med en dominerande diktator, militariseringen, massmedierna som regimens sprkrr, hotelserna mot de egna medborgarna och statens fiender samt underkuvandet av ett antal grannlnder de som hr INTE ser slktskapet begriper inte mycket av vr tid. Skrckens retorik, sger Johansson indignerat nr Tingsten talar om Sovjet som kommissarievlde. Men leddes inte hetsen dr av ett antal kommissarier? Johansson ironiserar ver att Tingstens existentiella nihilism kunde verg i idealistiskt frgade maningar till motstnd mot nazism och kommunism. Men just detta r vl mnga mnniskors villkor vi kan inte hantera tanken p vr egen dd samtidigt som vi blir politiska aktivister nr vi ser massmrdarna nrma sig. Det strider mot demokratins vsen att totalt frdma det svenska kommunistpartiet, klagar allts Johansson, demokratins innebrd r dialogen. Borde ocks kampen mot nazisterna i vrt land p 30-talet ha ersatts av en dialog med dem? Vilken privatdefinition p demokrati krver att vi talar vnligt med mnniskor som organiserar sig fr att utplna Sverige som fri nation? Demokrati r styrelse genom allmn och lika rstrtt under politisk frihet. Kommunisterna hade de rttigheterna och blev avvisade av ungefr 95 procent av svenska folket. Liksom i st- och Centraleuropa skulle naturligtvis ledande i det fljsamma kommunistpartiet hr hemma ha agerat quislingar om Rda Armn anlnt. Det var den envisa kampen mot kommunismen i Sverige frn alla demokratiska partier som fick vljarna att se det bedrvliga i Moskvafilialen, fr att anvnda det Tingstenord som nnu fr Johansson att grina illa. 116

I stllet borde man allts, enligt Johansson, ha prvat dialogen fr att f Hilding Hagberg & Co p trevligare tankar. Och om detta samtal inte hade lyckats skulle demokrater inte ha rtt att uttala total frdmelse av en rrelse dr mnga var beredda till landsfrrderi? Kan Johansson mjligen bertta fr oss vilket annat svek och brott som r mer vrt ett frdmande n politiker som r redo att g frmmande makts renden i hndelse av ockupation? I vilket avseende frtingligar vi en politisk extremist i en demokrati nr vi med opinionsbildning lyckas hindra mannen att n den maktstllning, som skulle ge honom chansen att bokstavligt behandla sina motstndare just som ting?

*
Till slut resonerar Johansson om antifascismens och antikommunismens betydelse fr tnkandet efter andra vrldskriget. Han kallar dem fr dystopiska ideologier: de var motideologier som uttryckte antiutopier, ngot man mste strva efter att undvika . . . Dessa bda skdningar tillsammans uppndde hegemoni i vstvrlden, och Tingsten blev en antifascistisk och antikommunistisk mstertnkare. S lngt r hans ord mjliga. Att folk blev antifascister och antinazister efter att ha sett Mussolinis och Hitlers regimer r inte konstigt. Att s mnga blev antikommunister nr de sg Stalins terror r lika frsteligt. I bda fallen handlade det om avskyn fr diktatur. En majoritet av medborgarna i de fria staterna fick bekrftat att demokratin inte kan ersttas av ngon annan styrelseform, om vi vill skydda de mnskliga fri- och rttigheterna. Johansson medger att antikommunismen r en reaktion p frtrycket i kommuniststaterna. Men han gr mycket lngre n s. Antikommunismen
. . . frlamade ocks vnsterfalangen inom socialdemokratin. Antifascismen hade karaktr av vnsterideologi, den tenderade skjuta vsterlandets ideologiska spektrum t vnster; antikommunismen dremot kan sgas ha varit en hgerideologi, som utvade ett konstant tryck p alla radikala strmningar. Det som Tingsten kallade ideologiernas dd kan i sjlva verket ses som en effekt av de bda dystopiska ideologiernas inverkan p det ideologiska fltet.

117

Antifascismen blev tabuiserande, gjorde vissa mnen frbjudna att ta upp, ledde till social ostracism, skriver Johansson. Han tnker d ocks p freteelser som i ngon mening kunde pminna om nazismen entusiasm, mobilisering och hngivenhet blev ideologiskt suspekta. Medan antifascismen 194346 hade haft en stark jmlikhetstendens blev antifascismen 194648 omdefinierad som antitotalitarism, fortstter boken. Drmed frvandlades den till en kraft riktad mot Sovjet och socialismen. De dystopiska ideologierna mrklgger delar av det ideologiska fltet, som d krymper. Motsttningen mellan demokrati-diktatur blev tidens paradigmatiska metafor. DN-chefen blev denna metafors versteprst, anser allts Johansson. Nr Tingsten pstod att en kommunistisk regim i Sverige kunde slita snder den nationella och andliga kulturen i vrt land, fll han tillbaka p en konservativ diskurs.

*
Visst kan man hoppa mellan banala och tvivelaktiga iakttagelser. Saken r i regel enklare n s. Under ett antal rtionden har demokratiskt vertygade mnniskor ur flera partier varit motstndare till diktaturens lror. Hgermn som hll p friheten blev antifascister. Socialister som avskydde terror blev antikommunister. Man var, som Tingsten ofta ppekade, i frsta hand demokrat, i andra hand konservativ, liberal eller socialdemokrat. Inte mste en socialdemokrat bli mindre entusiastisk fr idn om jmlikhet fr att han eller hon avvisade Sovjet, partielitismens landskap.7 Inte behvde konservativt folk avst frn tron p tradi-

Om inte Alf W Johansson misstrodde George Orwell s mycket kunde han lra sig ngot av denne store frfattare. 1946 sade Orwell att varje rad i mitt serisa arbete sedan 1936 r skriven, direkt eller indirekt, mot totalitarismen och fr den demokratiska socialismen ssom jag frstr den. Fr Orwell var det allts en helt frmmande tanke att antikommunismen kan sgas ha varit en hgerideologi, vilket Johansson pstr. Orwells antifascism och antikommunism utgick frn den inte srskilt komplicerade tanken att bda dessa motstndsideologier r ndvndiga om demokratin ska verleva.

118

tionernas vrden fr att de fruktade Tredje Riket, som slog snder Tysklands kulturarv. Och inte blev antifascismen omdefinierad strax efter andra vrldskriget. Fr de plitligt demokratiska allts inte opportunisterna var nazismen en fraktlig skdning nr kriget brjade och en fasa nr det slutade. Antitotalitarismen stod hela tiden i centrum fr avstndstagandet. Jag talar naturligtvis inte hr om kommunister som var antifascister fre och efter men inte under HitlerStalinpakten, eller om s k hgerextremister som i regel var antikommunister. Inte heller de mnga medlparna till skilda diktatursystem ryms i det hr resonemanget. Fr dem blev inte totalitra synstt tabuiserande, eftersom de var sympatisrer till ngot av dem. Men varfr skulle socialdemokratins vnsterfalang frlamas i frgor som gllde ekonomi och social rttvisa? Visst blev tidsandan svrare fr dem som hade illusioner om bolsjevismen, men d r det ter synen p demokratin som r avgrande. Nog krympte det ideologiska fltet men bara i den meningen att antidemokratiska skdningar blev komprometterade. Socialdemokrater kunde fullflja sitt arbete fr progressiv skatt och kad jmlikhet. De konservativa fortsatte att bekmpa ett kat skattetryck och att frorda ett fritt nringsliv. Liberaler hvdade fortfarande att ett program, som kan sammanfattas som sociala reformer utan socialism, var det bsta fr Sverige. Sant r att ngra frgor, dr demokrater kunde vara oeniga, hade anknytning till tidens katastrofala lror. Hgern hvdade som alltid att ett starkt militrt frsvar kunde avgra nationens skerhet. De konservativa fick hr goda argument under andra vrldskriget och det kalla kriget. Socialdemokratin ansg att social utjmning strkte demokratins frankring och frsvrade kommunistisk agitation; det hade man skert rtt i. Liberaler fann nya skl fr det legala och konstitutionella skyddet av ett antal fri- och rttigheter. Hr krymptes knappast debatten dremot fick den ett tillskott av argument och perspektiv som utgick frn Europas tragedier. Naturligtvis tog striden om planhushllning och frstatligande ibland frg av diktaturdebatten. Den totalt centraliserade ekonomin var ju integrerad med kommunismen. Men att man diskute119

rade det ekonomiska systemets samband med demokratins krav p maktbalans och insyn r naturligt. Ocks socialdemokrater pverkades hr starkt av de bittra erfarenheterna frn lnder dr bolsjevismen hrskade. Konstigt r dremot att pst att Tingstens bilder av sovjetiskt styrda samhllen var del av en konservativ diskurs. Skulle inte socialdemokrater kunna hlla med om att grymheterna vid en kommunistisk ockupation allvarligt och lngsiktigt skulle skada den svenska nationen och tiotusentals medborgare? Blev inte mnga av dem som fostrades av en totalitr regim deformerade av lgnerna? Var d antikommunismen i Sverige en avgrande pdrivare i borgerlig riktning? Socialdemokratin bevarade regeringsmakten 1948 efter Pragkuppen och annan sovjetisk aggression. De enda tv tillfllen efter andra vrldskriget d partiet fick ver 50 procent av rsterna var 1962 (ret efter Berlinmurens upprttande) och 1968 (just efter Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien). De borgerliga partierna vertog regeringsmakten frst i mitten av 70-talet, avspnningens r. Och hgern gjorde fr vrigt usla val under kalla krigets vrsta period p 40-talet, nr Stalin var det stora hotet. Den konservativa diskursen tycks inte ha hjlpt det konservativa partiet. Jag hvdar inte motsatt tes, pstr bara att Johanssons pstenden r godtyckliga. Inte heller det ideologiska klimatet i landet kan frklaras med att antikommunismen krympte den tilltna debatten och frlamade socialdemokratins vnsterflygel. Socialdemokratiska anhngare av tredje stndpunkten blev ju srskilt aktiva just efter att kommunisterna gtt till angrepp i Korea. Det galna kvartsseklet, med alla dessa omfamningar av kommunistiska sjlvhrskare, brjade ungefr nr Bresjnev beordrat sina armer att stta stopp fr Pragvren 1968. Gng p gng ser vi samma mnster i boken: Johansson avvisar de mest naturliga frklaringarna fr att krngla sig fram till samband som knappast finns. Antifascismen och antikommunismen var och frblir bda uttryck fr tron p demokratin. Men Johansson knner tvnget att pressa in de bda skdningarna p en mer konventionell hger-vnsterskala. Det var inte Sovjets expansion som satte fart p det kalla kriget: skulden brs av den amerikan120

ska dollarns dominans, menar Johansson. Stalin hade inget ansvar fr Koreakriget. Och Tingstens kampanj mot diktaturanhngarna i Sverige stred egentligen mot demokratins vsen. Etc. Allt r allts ngot annat n det synes vara. Den tanken kan vara en god utgngspunkt i poesin, metafysiken och vanliga deckare. Men den drivs in i det absurda nr den tillmpas p stora historiska skeenden och p 1900-talets avgrande dragkamp mellan frihet och frtryck.

*
Att Alf W Johansson r en man utan inre kompass har han sjlv markerat 1995, samma r som Herbert Tingsten och det kalla kriget kom ut. Johansson har ju tidigare skrivit tskilligt om Sverige under andra vrldskriget; av genersa kolleger och kamrater har han ibland kallats expert p mnet. Han har tecknat en positiv och frstende bild av krigsrens statsminister Per Albin Hansson. Men vid en historikerkonferens i augusti 1995 tog han pltsligt avstnd frn sin tidigare bok Per Albin och kriget. Samlingsregeringen och utrikespolitiken under andra vrldskriget (1984). Den var skriven, sade han, inom ramen fr det smstatsrealistiska paradigmet och sledes apologetisk i sin grundton. I dag frdmer Johansson en sdan hllning. I stllet fr att prisa den svenske statsministern under naziren menar han nu att
. . . neutralitetspolitiken och enighetsparollerna anvndes som instrument fr att pressa tillbaka den antifascistiska opinionen i Sverige. Per Albin Hansson . . . bidrog till att frlama varje frsk till mobilisering av en motstndsopinion . . . Tryckfrihetspolitiken blev ett instrument som saknade inre fasthet. Per Albin Hanssons inriktning p att i varje lge skapa handlingsutrymme beredde sledes marken fr eftergifter. I stllet fr att ska std och inspiration frn den breda antifascistiska opinion som lg latent gick Per Albin Hansson konsekvent in fr att hlla denna opinion undertryckt. De som ppet manade till antifascistisk mobilisering betraktade han som skadegrare.

Detta r en ytterst lngtgende kritik av samlingsregeringen och dess chef. De som bidrog till antifascistisk mobilisering sgs 121

allts av Per Albin som skadegrare etc. Numera prisar Johansson i stllet Torgny Segerstedts insatser under krigsren; denne utsattes fr regelrtt repression. Maria-Pia Bothius stridsskrift Heder och samvete. Sverige under andra vrldskriget (1991) bde sammanfattar det svenska stdet till Tredje Riket och frbannar det. Johansson bermmer i dag Boethius skrift och medger att det finns anledning att skmmas ver vrt lands politik under kriget. Detta Johanssontal beskrev Olof Santesson som ett Geijerskt avfall infr uppenbart hpna kolleger (DN 24/8 1995). Man kan ocks se det som en uppvisning i politisk schizofreni. Hur kan en forskare under ett och samma r rerdda Torgny Segerstedts motstnd mot nazismen och frljliga Herbert Tingstens motstnd mot stalinismen? Hur kan man srja ver att Per Albin skte frlama varje frsk till mobilisering av en motstndsopinion mot Hitler och samtidigt ge ut en pamflett riktad mot just den publicist som ngra r senare skte mobilisera en motstndsopinion mot Stalin? Johanssons nya perspektiv p Per Albin r principiellt och fundamentalt. Han utgr frn demokratins vrden och stdjer dem som strker det folkliga motstndet mot frstelse fr, eller eftergifter till, en totalitr stormakt i vr nrhet. Ser inte Johansson att just detta var Tingstens lidelse och insats? Liksom Tingsten fre och under andra vrldskriget hade manat till motstnd mot nazismen gjorde han det senare till en livsuppgift att vcka opinionen om Sovjets frbrytelser. Johansson tog allts avstnd frn sin egen studie om Per Albin Hansson elva r efter att den kom ut. Logiken borde ha drivit honom att samtidigt, fem mnader efter att hans egen Tingstenbok slpptes, frpassa ocks den nya skriften till glmskan. Men Johansson fortstter att vrja sig mot kunskapen om vissa avgrande likheter mellan Hitlers och Stalins imperier. Troligen anar han att en realistisk syn p den sovjetiske diktatorn totalt skulle frndra hans bild av Tingsten; och det fr ju inte ske. I stllet letar han efter nedsttande fraser om den forne DN-chefen. Det hrdaste omdme som Johansson till slut tror sig hitta p r nog att Tingstens bild av Sovjet var orwellsk. 1948 sg han 1984, pstr boken. Teorin om den totalitra staten blockerade varje mera nyanserad eller historisk bedmning. Tingsten bortsg frn verkligheten och beskrev Sovjet som en ro122

man av George Orwell, upprepar han. Det var inte Sovjetunionens faktiska politik utan avskyn och hatet mot kommunismen som formade denna hotbild. Den djrva enfalden i den hr kritiken r mindre viktig. Att Tingsten inte sg Sovjetunionens faktiska politik r verraskande, eftersom han stndigt fljde, beskrev, analyserade och varnade fr denna politik. Det r nstan roande att en bok, som systematiskt dljer verkligheten, frdmer andra fr samma synd. Tingsten hade inget facit att g efter; hans klarsyn r nd uppenbar. Johansson har tillgng till en stor och vxande litteratur och mnga ppnade arkiv, han har sett Sovjet implodera men han pratar som om han varken kan se eller lsa. George Orwell var en av seklets stora frfattare: antifascist och antikommunist med en empati som r ytterst ovanlig. I romaner, esser och reportage drivs han av intensiv medknsla bde med den underklass som slogs av fattigdom och med de frtryckta som pinades av den totalitra staten. Bland europeiska frfattare i vrt sekel r han den kanske mest inflytelserike demokraten. Det r frvisso inte bara Alf W Johansson som irriterats p Orwell. Medlpare har ofta utslungat hans namn som ett glpord. Drfr br vi lta 1900-talets viktigaste Sovjetforskare hr f sista ordet. Hur vrderar Robert Conquest det som Orwell har lrt oss? Nr Sovjetunionen var p vg att upplsas skrev Conquest fljande (i Times Literary Supplement, 20/9 1991; citerat efter Staffan Skotts bok Sovjet frn brjan till slutet):
Mnga i vst hade vant sig vid Sovjetunionens existens och behandlade den som om den var en normal bestndsdel av vrldsscenen, eller tminstone ett godtagbart arrangemang fr Ryssland och de andra republikerna, nr den i sjlva verket var en fruktansvrd abnormitet som vanstllt historien under strre delen av vrt rhundrade. Man kan i Ryssland ofta hra den missnjda frgan: Hur kan det komma sig att Orwell frstod vrt system och att s mnga sovjetexperter i vst inte gjorde det? Svaret r att det fr mnga vsterlnningar krvdes en stor inlevelse fr att frst en i grunden frmmande politisk rrelse och det i motsvarande grad frmmande politiska och sociala system som den skapade. Orwell hade inlevelsen; experterna inte.

123

I detta perspektiv blir Alf W Johansson nrmast en karikatyr p mnniskor utan inlevelse. Fr att gra sina nedsttande ord om Tingsten begripliga mste han dlja Sovjets grymheter och maktvilja. Medan man i andra lnder ger ut briljanta sammanfattningar av Sovjetepoken tar en svensk docent avspark i missuppfattningar som forskningen redan vederlagt. Fr att kunna smutskasta Tingsten r Johansson tvungen att sknmla Stalin.

124

STRMSTEDT OCH SUBSTANSEN

BO STRMSTEDTS memoarer kom ut (Lpsedeln och insidan, 1994) rkade jag se ngra sidor ur boken. De rymde bisarra urskter fr medlperi samtidigt som Bo gjorde nerslag i mitt liv, bilder som skulle frklara min s kallade ofrsonlighet. Jag bestmde mig: detta vill jag varken lsa eller kommentera. Bo r min vn. Jag vill fortstta att se honom som vn, ven om knslan inte r msesidig. I flera r stod vi varandra nra, det tror jag fortfarande. Vi hade goda och glada samtal. Han var nra till skmt och gav allvarliga rd nr jag bad om dem. Jag var mer ppen med Bo n med nstan alla andra vnner. Naturligtvis insg jag att han sjlv var ovanligt sluten och att vra politiska vrderingar ofta gick isr. I inrikespolitiken var han mer intresserad av formen n av innehllet. Hans kunskaper om idhistoria och internationella konflikter var obetydliga. Men det strde mig inte mycket, eftersom jag samtidigt knde en vrme och nrhet som jag trodde p. Jag kunde ocks lita p hans uppmuntran och lojalitet i de frgor som betydde mest fr mig: kampen mot den nygamla antisemitismen och fr Israels rtt att leva. Strmstedts avsky fr nazismen r intensiv. Hade han illusioner om Sovjetvldet sg jag dem inte. Hans motvilja mot kommunismen i steuropa var ptaglig. Bos std nr jag var sjuk, eller hade andra problem, var utan frbehll. Nr han sjlv lg p sjukhus slogs jag av hans behrskning och vrdighet. I motsats till mig tycktes Bo aldrig nrma sig den panik, som kan kallas ddsskrck.
UST INNAN

127

Ocks annars hjlpte han mig ofta. Med ngra viktiga ppekanden och uppmaningar att frska igen frde han mig in i Transtrmers vrld; snt kan aldrig glmmas. Och utan Strmstedts std och godknnande hade jag knappast vgat publicera min frsta diktsamling. Nr hans speciella stilistik passade fr mnet det var ofta fallet beundrade jag den. Som chefredaktr vrdade han i regel den fria debatten. Hans engagemang fr pressens villkor och skyddet av yttrandefriheten sviktade inte. En gng snde jag tidningen en artikel med stark kritik av Anders Ehnmarks Machiavellibok. Bo ringde mig och sade: Jag gillar inte alls ditt inlgg, och vi publicerar det i morgon. Ordet och definierar pluralismen. Jag gladdes ver att vara medarbetare i Expressen i s mnga r. En morgon 1978 berttade jag fr Bo att jag ngra dar senare skulle avg som partiledare. Ngra av mina rdgivare i Kanslihuset ansg med all rtt att den ppenheten var lttsinnig. Men fr mig var den helt naturlig. Och att senare, p 80-talet, vandra upp till Bo och Margareta p Tantogatan fr att verlmna en ny bok, innan den utkommit, kndes som ett privilegium. Bo brukade sen ringa och gratulera till goda recensioner eller fann (som bde Gerard Bonnier och senare Hans Isaksson) ngot positivt ocks i negativa anmlningar. Ja, jag tyckte mycket om honom, gr s n i dag, trots att vi inte lngre mts. Nej, jag ville inte stra min knsla fr Bo Strmstedt genom att bemta hans apologes fr det galna kvartsseklet. Men snart kom boken med posten. Dedikationen frn Bo ld: Till Per med stor tillgivenhet, med vissa frgor och med tack fr mnga r. Orden med vissa frgor befriade mig. Tanken med frgor r ju att f svar. Offentligt framstllda frgor br rimligen f offentligt redovisade svar. Lt mig ge dem hr.

128

Om konsten att fly sitt mne

Det r vlknt att Bo Strmstedt r starkt beroende av Anders Ehnmark och P O Enquist. Att hans vnskap med dem leder till ovilja mot den som utfrligt kritiserar deras sikter och karaktr har vi ocks sett. Och eftersom Ehnmark-Enquist r tv av Sveriges mest skamlsa medlpare gnade jag dem var sitt kapitel i Vnstern och tyranniet. Strmstedts avsky fr boken r drmed given liksom tidigare fr min Tingstenantologi Tyranniet begr frtroende. Ty nrheten till frmst Ehnmark har, tror jag, ofta frgat Strmstedts vrldsbild ungefr som min egen knsla fr Tingsten och Hedenius har pverkat min. Den ideologiska klyftan mellan oss bda r allts ofrnkomlig. Det hr r alls inte mrkligt, vi vljer alla vra frebilder och mentorer. verraskande r dock att frvandla en klar motsttning i ider och konkreta sikter till oklara reflexioner om sprk och psykologi. Men just s gr Strmstedt. Han ger ngra starkt subjektiva bilder ur mitt liv fr att frklara frndringar i mitt stt att skriva och motiven bakom den polemik han ogillar. Eller kallar han mina inlgg fr en gta. Det beklagliga r dock att Strmstedt aldrig tar upp innehllet i flera av mina skrifter: MASSMORDET. Han redovisar inte vad jag faktiskt sger om det politiska ddandet under 1900-talet eller om tidsandan i Sverige ren efter 1968. I stllet dljer han vad debatten handlar om genom att ta lsaren p utflykter till minnen och anekdoter. nd frsker Strmstedt leva sig in i sklen till att jag lmnade 129

politiken. Han hnvisar till ett uttryck frn Sven Lidman: berttelsen om den frlorade sonen som i frmmande land dissipavit substantiam suam, frfor sin substans. Per Ahlmarks upplevelse var att han frfor sin substans. P ngra plan har han rtt i det, och jag har mer n ngon annan fre detta politiker i Sverige sjlv beskrivit knslan av (eller hotet om) att urholkas. Dremot hade mitt avhopp frn partipolitiken inte det minsta att gra med den avsky och fruktan fr diktaturer, som redan d (1978) hade prglat massor av tal, motioner, bokkapitel och artiklar under de tidigare tjugo ren. Tvrtom, nr jag i december 1977 gick igenom sklen fr och emot att ret efter lmna regering, riksdag och partiledarskap var synen p de totalitra staterna det starka argumentet fr att stanna kvar. Jag visste ju hur mycket lttare svensk utrikespolitik kan glida in i frstelse fr tyranner om ingen vid regeringsbordet (eller i viktiga riksdagsdebatter) reser envist motstnd. Jag misstnkte ocks att folkpartiet relativt snabbt efter min avgng skulle glida bort frn de utrikespolitiska ideal som br bra upp ett liberalt parti. Strmstedt tycks inte frst att en mnniskas substans ocks rymmer de vertygelser, som ingen kan rubba och som fljer en genom livet. Dit hr i mitt fall smrtan ver att se (eller inse) det vld som terrorstaterna utvar, mot sin egen befolkning och andra. Ingen frga tycks mig viktigare: diktaturerna hotar inte bara miljoner mnniskor med skrck, och dd i kval, utan ocks vrlden med nukler utplning. Strmstedt meddelar nu att han upplevt mina senaste bcker som en besvikelse. Man kunde tnka sig att han skulle ha ngon synpunkt p de katastrofer och problem som de belyser; men s r det inte. Han avvisar vad jag skriver med en iver som r ovanlig men utan att ta upp det jag sger. Han skriker hgt om ting, som inte r srskilt viktiga, fr att hindra lsarna att upptcka att han tiger om huvudsaken.

*
Strmstedts styrka som skribent r ocks hans svaghet. Ofta kastar han snabbt och nstan omrkligt mellan tankar p helt skilda plan. Inte sllan avstr han frn att argumentera fr en slutsats, 130

men suggererar fram den. Suvernt frbiser Bo att ett infall, som han kan gra stilistiskt givande, redan r utfrligt bemtt av den han kritiserar. Han gr sm medgivanden fr att snabbt erstta dem med stora anklagelser. Gng p gng upprepar han ett visst ord, till exempel frakt, som han dels krymper fr att gra ptagligt osympatiskt, dels vidgar fr att ge intryck av att huvudfrgan r just synen p fraktet. Nr Strmstedt kommer nra centrum av ett meningsutbyte viker han grna av med en roande minnesanteckning eller en snabb frga, dr svaret r antytt men inte underbyggt. Han r en mstare p att finna stickspr. Allt detta gr tskilliga av Bo Strmstedts inlgg i idfrgor lttlsta, insmickrande och frbluffande ointressanta. De inbjuder att dela en upplevelse men ocks att dela flykten bort frn mnet. Ibland i memoarerna hamnar han i intimiteter (om andra, naturligtvis) som str det enkla skvallret nra. Nr boken dremot snuddar vid seklets tragedier tycks han diskutera alla frgor samtidigt, vilket betyder att han underlter att behandla ngon enda frga s att den blir begriplig. Hr vgrar Bo konsekvent att stanna upp i en tankegng, ty d skulle han tvingas till den klarhet han skyr, och till frdjupning. Detta stt att skriva kan ge lysande resultat nr impressioner fr mla en person eller en knsla. Men metoden r omjlig nr han gr in i iddebatten. En ideologi eller en regim kan inte analyseras som vore den en frg, ett tonfall, en diktrad eller en aria. Det som ofta gr Strmstedt till en storartad introduktr av poesi gr samtidigt ett antal av hans politiska inlgg s svaga. Bo knner sig hemma i texter dr klarhet skulle skada en ndvndig mngtydighet. Men nr brist p klarhet r sabotage av debatten hamnar han i en frmmande vrld. Och naturligtvis blandar han grna stort och smtt det blir lttare att utfra hans typ av dialektiska vningar om ingenting r srskilt viktigt eller oviktigt. Nr Strmstedt tar stllning i politiken r det ofta gesten och symbolen som visar honom vgen. Avgrande kan vara det han upplever som ordets och gats kyla eller vrme. Det r inga dliga utgngspunkter, men de br kontrolleras med hjlp av fakta (nr det r mjligt). Just hr och jag talar om sjlvbiografin sviker Strmstedt. 131

En enstaka briljant formulering fr pstende A fr honom lttare p fall n en vldokumenterad bok, som vertygande visar att pstende A r ett missfrstnd. Det kan bero p att han ogrna lser fackbcker om politik. Stora studier frn skilda lnder, som klargjort att hans vnners hllning frmst bekrftar deras extremism och brist p omdme, tar han sllan del av. Strmstedts intuition leder honom ofta rtt, men nr intuitionen erstts med antiliberala profeter blir politiken hans olycka. Att bemta Bo Strmstedts memoarfrsvar fr medlpare blir drmed som att lyfta en ronmanet med hnderna. Den brnns inte men glider bort mellan fingrarna.

*
Dock finns i Lpsedeln och insidan en tanke som jag tror att jag frstr. Genom att p 90-talet ta upp Tingsten, tyrannerna och dem som svikit demokratin har jag, Ahlmark, tervnt till det maktsprk, som jag p 70- och 80-talen brt mig ur med hjlp av poesin och den lyriska eller skande prosan. Jag hade tidigare knt mig fngen i min egen retorik, menar Strmstedt, men prvade ett annat sprk: mer ppet, med strre personligt risktagande. Nr jag p 90-talet blev redaktr fr en Tingstenbok tergick jag, fortstter han, till en frutbestmd retorik, opinionsmssigt betydelsefull men prglad av fantasilshet. Det var, skriver Strmstedt, som frrdde han i dessa polemiker sig sjlv. Jag svek ett nytt sprk, tycks han mena, och svek drmed ocks mitt nya liv. Ja, hr finns en splittring som jag inte frskt dlja. Infr de frgor som vi lite vagt och hgtidligt kallar existentiella, knner jag ofta att den argumenterande prosan sviker bde mig och andra. Fnster ut mot dden, rdslan, ledan, Gud och krleken kan ppnas bara med sprk som utsger ngot men lngt ifrn allt, med frgor som inte krver svar, genom bilder och aningar vilka gr det mjligt att leva med den molande oskerhet, som r ngestens frrum. Att jag inte kan hantera dden p mitt gamla sprk r uppenbart och hur ofta kan man hantera frsvinnandet med hjlp av ngot som helst sprk? Men om jag str vilsen och frskrckt ver 132

min egen och de nras dd s har jag desto mer bestmda sikter om ddandet, och frmst massddandet. Fr att hr vcka till motstnd tror jag att vi mste anvnda alla sprkets, retorikens, skriets och tystnadens mjligheter. Men skyddet mot massmordet r inte bara eller frmst en sprkfrga. Minst lika viktiga r kunskap, logik, moral och (inte minst) tydlighet. Avgrande till slut kan nd vara makten nmligen politisk, ekonomisk och militr styrka hos de nationer som str mrdarna emot. De svenska politiker och skribenter, som genom sin blindhet eller hrdhet har rosat de landskap som r tyrannernas vilket sprk anvnder vi fr dem? Poesins eller politikens? En utredning eller en metafor? Retoriken eller den frsynta frgan? Och hur minskar vi deras inflytande? Genom torra, frskrckande fakta eller med frbannelser utslungade i sorg? Genom att citera dem eller lta dem str dr med skammen? Eller med analys av deras bevekelsegrunder? Med varningar? Kanske genom att lta sprket vandra mellan olika niver nr fakta, vrderingar och politiska slutsatser fogas samman. Men klart r att den egna, naturliga dden respektive ddandet av andra r freteelser av s olika beskaffenhet att det mesta ord, aktioner, krav och nstan allt gr skilda vgar. Poesin r, bland mycket annat, att vga visa sin svaghet. Politik riktad mot tyranner r, bland mycket annat, att se till att vi mter mrdarna med styrka. Drfr r poesins och politikens sprkvrldar s olika. Varfr tror Bo Strmstedt att dessa kan frenas av ngon som frsker pendla mellan dikten och domen ver ddandet?

*
Olof Lagercrantz var allts hnfrd ver Kinas kulturrevolution och prisade dess ider och ledare. Han vallades omkring bland de Potemkinkulisser, som det r journalistens uppdrag att lyfta undan. Visst lt han sig frfras, medger Strmstedt nu, men sklet var att hans lynne stndigt frde honom i protest mot dem som aldrig ville se. Och han hade en drm om en vrld i frndring. 133

Kan en urskt lta vackrare och vara falskare? Hetsen mot flera hundra miljoner mnniskor, makten till rdgardister utrustade med knivar, knlpkar och pistoler, de intellektuella som frtrampas och ekonomin som gr i st eller sls i bitar, mnga tiotals miljoner familjer som splittras och ett par miljoner som avrttas har inte Lagercrantz och Strmstedt hr frvxlat drm och mardrm? DN-chefen revolterade allts mot dem som aldrig ville se. Vad ville de aldrig se, och vilka syftar Strmstedt p? P hgern eller kapitalisterna eller USA? Eller talar han om de liberaler som alltid sett med skepsis p ursinne i socialismens namn? Det fr vi inte veta, ty Bos formuleringar faller snder om de preciseras. Strmstedt har varit gstprofessor i journalistik. Nmnde han ngonsin fr sina elever att vissa krav p objektivitet br man stlla p de ledande i en tidning? Eller fr man (fr att anknyta till Bos teori om Lagercrantz) frfra sig sjlv, och drmed sina lsare, hur grovt som helst om man anser sig lurad av andra? P den tiden fanns ocks andra falska drmmar, till exempel bomberna ver Vietnam, replikerar Strmstedt. Den som d gick i demonstration var inte Per Ahlmark utan Olof Palme. Min egen syn p Vietnam under 60-talet framgr av tal i bland annat riksdagen (VoT s 193195) dr jag beskrev ngra av de mnskliga, moraliska, maktpolitiska och militra elnden som r en fljd av kriget i Vietnam. Jag frdmde USA:s krigfring, det utdragna lidandet fr stora delar av civilbefolkningen, risken fr att konflikten skulle vidgas till t ex Laos och Kambodja, stdet till den korrumperade regimen i Sydvietnam och de tragiska fljderna av att verdriva Vietnams politiskt/strategiska betydelse fr USA (krigets omfattning blir krigets motivering). Men jag gick naturligtvis aldrig i demonstrationstg tillsammans med Nordvietnams ambassadr i Moskva. Han fretrdde en totalitr regim, som av ideologiska skl och i icke-krigssituationer hade mrdat mnga hundratusen politiska motstndare bland sina egna medborgare. I riksdagstalet ovan 1968 tog jag ocks avstnd frn bde illusionerna om FNL:s avsikter och idealiseringen av den hrda diktaturen i Nordvietnam. Jag tror mig aldrig ha demonstrerat och marscherat samman med officiella fretrdare fr tyranner. r det omjligt fr Strm134

stedt att hlla tv tankar i huvet samtidigt att USA:s krig var en moralisk och politisk katastrof och att Nordvietnams regering byggde p terror mot de egna? Diskutera grna med Lagercrantz, skriver Bo generst, ocks med brutalitet:
Men att p Ahlmarks stt, som en Gud, slutgiltigt skilja rk och eld, fr och getter?

Som en Gud? Utfrligt har jag citerat ur Lagercrantz sexton (16) lnga Kinaartiklar, ocks visat hur han i allmnna ordalag prisade vad kommunismen uppndde i Sovjet och samtidigt i apokalyptiska termer frdmde Frenta staterna. Jag har dokumenterat hur han hnat vr beundran fr Raoul Wallenberg och frsvarat Ahmed Rami. Av detta och annat har jag dragit ngra slutsatser. Lagercrantz ser inte motsttningen demokratidiktatur som srskilt viktig i vrldspolitiken, eftersom han ofta angriper demokratin och hyllar diktaturen (och hr syftar jag sjlvfallet inte p Vietnamkriget). I politiska frgor saknar han helt den frmga till inlevelse som lyser upp hans litteraturkritik han frstod ju ingenting av de frfrligheter i Maos rike som tog vid, dr de politiska turisternas utstakade stigar bjde av. Och att bde avvisa Wallenbergkulten och skydda den nynazistiska Radio Islam r ett ovanligt stt att ta lrdom av Tredje Riket. Mina invndningar r, naturligtvis, en helt legitim (och troligen ndvndig) analys fr att frst medlperiets mekanismer. Jag frsker beskriva skillnaderna mellan dem som ser tyranniet och dem som luras av det. Nr Strmstedt kallar det fr att skilja mellan fr och getter r det ter ett frsk att dlja vad debatten handlar om: massmorden och deras ursktare i vst. Upptrder jag drmed som en Gud? Jag bortser frn det ovrdiga eller slngiga i sdana ord, vars avsikt r att teckna en dmande fanatiker. Men metaforen Gud har relevans p ett helt annat stt n Strmstedt tror. I de lnder som ngra av hans vnner tytt sig till till exempel Kambodja, Nordkorea eller Kina har hrskarna upptrtt med bud och allmakt, som annars bara frknippas med frestllningar om 135

Gud. Den slutgiltiga domen, utan appell. Makten att ta liv ett eller tusen eller hundratusen med ngra ord eller en gest. Ansprket att beordra bygget av en vrld, dr villkoren formas av Den Hgste och inte av mnniskorna sjlva. Miljoner understar som frutstts buga nr hrskaren glider frbi, eller nr Namnet uttalas. Straffen nr ngon bryter mot stentavlornas pbud. Frbudet att ifrgastta tesernas helighet. Dessa profana Gudsstater med sina barbariska utopier, dr Mao, Kim Il Sung eller Pol Pot frvandlat mnniskornas liv till helveten! S har ett antal ider och samhllen pinat vr tid. Och Strmstedt rycker nu ut fr att romantisera ngra av deras svenska propagandister som han str nra. Knner Strmstedt skuld ver att han inte gjorde mer fr att motst det ideologiska klimat, som vxte fram under de r han sjlv var kulturchef eller chefredaktr fr Sveriges d strsta tidning? Det vet jag inte; dock var pluralismen p Expressen ofantligt mycket strre p Bos tid n under Mnssons och Jutterstrms r. Men eftersom ngra av hans vnner s ofta har lpt med tyranner tycks den hr debatten ha blivit ett ppet sr ocks fr honom. Mjligen frklarar det varfr anklagelsen att leka Gud riktas mot en person, som ingen makt har annat n den eventuella kraften och sanningen i hans ord. Jag gissar att Bo Strmstedts utbrott stiger ur det tcken dr oron vistas.

*
Jag led, beknner Strmstedt, av Ahlmarks ofrsonliga retorik i Tingstendebatten. Jag led ocks av att de som applderade honom var de frstockade. De frstockade! Lt oss bortse frn den mngd av brev jag ftt frn mnniskor som knt intensiv olust under den epok d frstelsen fr marxismen blev som vrst. Jag har aldrig ftt fler bekrftelser p att kritiska ord rrt vid ngot stort och sjukt n efter utgivningen av Vnstern och tyranniet. Mnga har ocks offentligt uttalat uppskattning av boken, eller delar av den. Deras namn r inga hemligheter. Frstockade r sledes, bland andra, Lars Gyllensten, Knut Ahnlund, Magnus Eriksson, Lars Gustafsson, Clas G Johnson, Hkan Hagwall, Mats Tu136

nehag, Hagge Geigert, Allan Sandstrm, Ahto Uisk, ke Ortmark, Niklavs Lapukins, Staffan Thorsell, Anders Wettergren, Hans Holm, Carl Bildt, Fredrik Malmberg, Bjrn Kumm, Jackie Jakubowski, Harald Wigforss, Jrgen Ullenhag, Henrik Stangerup, Henrik Hagtvet, Suzanne Frank, Kay Glans, Torbjrn Vallinder, Lars Westerberg, Olle Wstberg, Gunnar Andersson, Salomo Berlinger, Hkan Holmberg, Georg Klein, Gabriel Romanus, Kristian Gerner, Erik Kristow, Matti Hggstrm, Hans Lindquist, Henric Borgstrm, Nils-Eric Sandberg, Staffan Stolpe, Staffan Heimerson, Staffan Skott med flera fr att blddra bland tidningsklipp om boken. Jag gissar att Strmstedt automatiskt betecknar moderater som frstockade; fr dem behver han vl ingen individuell granskning? Men andra? P vilka grunder betecknar han plitliga socialliberaler eller socialdemokrater som frstockade? Strmstedt har ofta beskrmat sig ver att Tingsten och Hedenius uttalat frakt fr de ivrigaste (och namngivna) medlparna till nazism och kommunism. Nu tycker han allts det r rimligt att kollektivt (utan att namnge) beteckna ett antal kmpande demokrater som frstockade. Kan Strmstedt frst den bild han ger av sig sjlv genom att klistra en slutgiltigt nedsttande etikett p mnga av dem, som ser frihetens villkor lngt tydligare n han sjlv? Jag r inte bara omsvrmad av de frstockade utan ocks offer fr manipulatrer som exploaterar hans gamla ideal fr nya, egna ndaml, avgr denne domare. Fr jag be om strsta mjliga klarsprk! Vem exploaterar mig? Och fr vilka ndaml, som inte r mina? Troligen svarar han Timbro. Det ordet har blivit en besvrjelse fr folk, som inte kan diskutera en bok efter dess innehll utan mste avvisa den genom frlagsnamnet. I s fall kan jag bara svara att fr tyrannibckerna p Ratio och Timbro frlag har jag mtt samma frihet och frstelse som vid utgivningen av litterra verk eller brevvxlingar p Albert Bonniers frlag. Troligen rymmer mina senaste bcker ocks sidor, som ngra p Timbro knappast jublar ver. Men jag har aldrig lagt mrke till protester eller det minsta frsk till censur. Det avsljande med denna typ av misstnkliggrande fr137

stockade, manipulatrer r inte att de r ljevckande, eller berttar om Strmstedts aggressioner, eller sger ngot om hans svrighet att resonera i sak. Det vemodiga hr r att han faktiskt inte vill se att debatten handlar om vr civilisations verlevnad. Bde Vnstern och tyranniet och den hr boken resonerar kring tskilliga hot mot mnskligheten, frmst mot det politiska system som vgrar ge mnniskor utrymme fr ett vrdigt liv. Men i Strmstedts memoarer hittar jag hr inga egna tolkningar, bilder, rdslor. Han resonerar inte kring framtidens faror, diskuterar inget tyranni i dag eller i det frflutna (utom Sydafrika), har inga ord om samspelet mellan frtryckande id och frtryckande verklighet, sger knappast ngot om kapitalismens mjligheter och begrnsningar eller om lrdomar av kommunismens makt och fall. Bo nmner inte spridningen av krnvapen, r i stort sett tyst om etniska konflikter (utom i Sydafrika) eller om fundamentalistiska regimer som utfr massakrer och diskuterar framfr allt inte hur ddandet av i alla avseenden oskyldiga mnniskor under 1900-talet blivit en vana fr ett antal hrskare. Jag letar efter Hitler och Stalin i bokens massiva personregister. Dr hnvisas till sidan 291, fr bda. Jag slr upp och ser att de tv tyrannerna enbart nmns i frbigende, i referat av ett inlgg av mig! Inte tyngs dessa memoarer av tankar om vad seklets vrsta illgrningar kan lra oss.1 De 500 sidorna i Lpsedeln och insidan r nstan tomma p synpunkter vad gller konflikten demokratidiktatur; Sydafrika r ter undantaget. I stllet tar boken skydd bakom ngra sjlvklarheter om att mnniskor som har fel nd har ett vrde:

Dock hittar jag i andra frska inlgg av Bo Strmstedt ord av strre medvetenhet n memoarernas. I en av hans tre slutartiklar som chefredaktr str fljande: Diktaturer har jag avskytt sedan jag 1939, 10 r gammal, brjade lsa Ture Nermans Trots allt. Diktaturens teori har varit en annan i Sydafrika n i Sovjet och Rumnien men praktiken har varit densamma. (Expressen 24/7 1991) Eller se hans hn av kommunistiska kappvndare nr Sovjet fll. Hilding Hagberg, var r du? Finns det ngon annan i Sverige just nu som alls har varit kommunist, ngonsin? Feghet rder. . . Och medan Leninstatyerna rivs i Sovjet fortstter Strmstedt samma artikel

138

Demokratin tar sig inte i frsta hand uttryck i demokratins idolbilder utan i demokratins handlande. Demokrati r att vara beredd till samtal, borta och hemma, ocks beredskap att inte frkasta mnniskor som tnkt fel, eller handlat fel. Tanken kan man frkasta, och handlingen, men inte mnniskan. Den som omkring sig ser bara hjltar och skurkar r kvar i en pojkboksvrld.

Och efter ett citat frn Sonnevi (Vi r inte skit) meddelar Strmstedt:
Den som genast r beredd att underknna andras strvan, mnskliga vrde och vrdighet, till frmn fr sin egen paroll blir till sist ensam med parollen. Den vrmer dligt, och den hjlper inget.

Det hr r ltsasdistinktioner, smyckade med honnrsord. Vem har antytt att demokratin r idolbilder men inte handlande? Fr egen del har jag ofta kritiserat demokratiers agerande och varnat fr deras brcklighet och kortsiktighet. Vad debatten i stllet gller r ju diktaturernas egenskaper och handlande. Inte heller dr hller jag mig med demonbilder utan med empiri. Jag frsker beskriva hur de totalitra staterna faktiskt och ofta har agerat hur de i praktiken utplnat eller stympat mnniskors liv, hur de ltit fattigdom, hunger och miljplundring breda ut sig, hur de drivit korruptionen och militariseringen s lngt att de kan kallas strukturer, hur vackra fraser om jmlikhet varit kulisser som dolt nomenklaturans allmakt och privilegier.

med ngra meningar som kunde vara motto fr min egen bok, med substans och allt: Ingen kan, med identiteten i behll, amputera sitt frflutna. Man kan korrigera sin tanke: jag tnkte fel. Man kan ngra sin handling: jag gjorde fel. Man kan dra lrdom av sitt misstag: jag skall inte upprepa det, jag mste frska frst varfr det som jag trodde var rtt blev fel. Men man kan inte radera ut vad man, i flock eller fr sig, tnkt, gjort eller arbetat fr. D frlorar man inte bara respekten, sjlvrespekten, andras respekt, utan ocks sin egen substans. (Expressen 28/8 1991) Det r kloka och viktiga ord. Men nr Strmstedt sen ska frsvara socialistiska vnner blir han som frbytt.

139

Inte uppstr en pojkboksvrld av att skildra sdant. Om historiker och fredsforskare visar oss att demokratier aldrig gtt i krig med varandra r det en viktig iakttagelse eller ser vi d bara hjltar och skurkar omkring oss nr vi berttar om saken? Om jag redovisar siffror om hur mnga oskyldiga civila som troligen ddats i icke-krigssituationer av repressiva regimer r den sortens analys ngot abstrakt (som Strmstedt antyder) eller r den tvrtom helt avgrande: diktaturen ssom utlsare av massmord, demokratin som (ofta men inte alltid) ett skydd mot massmord? Demokratin r ett stt att regera ett land: styrelse genom val med allmn och lika rstrtt under politisk frihet (fr att gra definitionen mycket kort). Strmstedt vljer att ge begreppet en mer svrfngad och instllsam karaktr: demokrati r att vara beredd till samtal, borta och hemma, ocks beredskap att inte frkasta mnniskor som tnkt fel, eller handlat fel. Som partiledare har jag vl frt politiska samtal med mnga gnger fler mnniskor n Strmstedt. Naturligtvis trffade jag frmst demokrater. Med dem som p olika stt stllt sig i mrdarnas tjnst har jag sllan frt vnskapliga diskussioner. Har jag drmed frkastat mnniskor som tnkt fel, eller handlat fel? Det beror naturligtvis p hur de orden definieras. Om Per Engdahl och Hilding Hagberg har jag avgivit omdmen, som frkastar bde deras sikter och karaktr s mycket att jag hoppas att det framsttt som en olycka om de skulle f ngot som helst inflytande p svenskt samhllsliv. Visst har jag avskytt dem, gr s fortfarande (oavsett om de lever eller dtt). Har jag drmed underknt deras mnskliga vrde och vrdighet p annat stt n att jag pstr att de som gjort sig beredda att agera quisling under Hitler eller Stalin sjlva har urholkat sin egen vrdighet? Och, lyckligtvis, inte ens under de mest frdomsfulla ren i Sverige har ngon av oss kmpande demokrater sttt ensam med parollen. Ocks i massmedier, som starkt kom att prglas av marxister, fanns det tskilliga klara demokrater, ven om de flesta var alltfr tysta medan de vntade in bttre tider. Men just de ren kom parollerna om demokratins omistlighet att fr hundratusentals mnniskor knnas srskilt vrmande allts motsatsen till vad Strmstedt pstr eftersom sdana inlgg d var lngt mindre vanliga n frr. 140

S hr tvingas man bena upp texter fr att svara Bo Strmstedt. Den semantik han gnar sig t i boken r inte alls avsedd att skapa klarhet. Dess syfte r att frskna ett frfall. Det berttar ngot om Strmstedt att han blir srskilt demagogisk och engagerad i sin polemik nr han ska frsvara medlpare och angripa deras kritiker.

141

Om Ehnmark som barometer

Om historiens strsta totalitra imperium, och dagens farligaste hot mot fred och frihet, fr vi bara veta att Strmstedt inte varit i Kina. Men en kinesisk erfarenhet och gtfullhet eggar mig ocks snabbt, i TV, i mnniskornas ansikten och ord. Jaha, och sen d? Nr Bo har stngt av TV:n och kinesiska rster och ansikten tonat bort hur eggas han d av Kinas roll och framtid? Ja, Anders Ehnmark har i bcker klarlagt hur hos Mao Tsetung och andra frsken till befrielse inte ledde till frihet. Lt oss hr bortse frn att Mao aldrig hade ngon avsikt att infra frihet i sitt land. Han ville upprtta ett slags leninistisk-stalinistisk diktatur, som hlls samman av Partiets terror, vilket han frvisso lyckades med. Det intressanta i Strmstedts hnvisning r hur en banalitet att befrielse frn en frtryckande regim ofta leder till en ny frtryckande regim s ptagligt livar upp honom. Denna tragiska trivialitet har gng p gng lanserats av Ehnmark som vore den en nyupptckt. Hans andktiga supportrar har prisat visdomen. Fr liberaler har den hr vgrrelsen lnge varit uppenbar. En stor del av det senaste seklets litteratur om kampen fr frihet och folkstyrelse handlar ju om att befrielse frn ett tyranni ofta frt till ett annat slags tyranni. Frn franska revolutionen och framt har denna iakttagelse varit utgngspunkten fr stora delar av vsterlandets politiska och ideologiska tnkande. Hur bryter man den trstlsa vandringen frn ett gammalt slaveri till ett nytt? Rda Armn befriade frst halva Europa frn nazismen och frtryckte sen sjlv samma hlft av Europa, fr att ta ett av mnga viktiga och slitna exempel. 142

Det sger en del om obildningen under det galna kvartsseklet att ett antal journalister hr lgger pannan i vrdnadsfulla veck och hnvisar till Ehnmarks analys. En fre detta kommunist som Ehnmark bakar in ngra liberala sjlvklarheter i sitt pendlande mellan berm och kritik av marxistiska diktaturer. Socialister tycker vl att han d frnyar lran; liberaler knner sig hemma i tillskotten. Ekumeniken attraherar medan den serisa diskussionen om demokratins problem och betydelse arbetar sig miltals bort frn de mer triviala missfrstnden. Viktigt r dock att se Bo Strmstedts starka beroende av Anders Ehnmark. Det r omjligt att frklara frsvaret fr medlperiet i Lpsedeln och insidan utan att nrma sig frfattarens vnskap med denne socialist. Mer n s, det r ndvndigt att beskriva ngra av Ehnmarks tankemodeller respektive tystnader fr att vi ska frst hur Strmstedts bild av vrlden har pverkats under avgrande rtionden. Fr att f en bild av Strmstedt mste vi allts gra en skiss av Ehnmark.

*
Att Per Ahlmark inte ser friheten i hans (Ehnmarks) tanke r en gta, sger Strmstedts memoarer. Knappast en gta, eftersom jag frst i Expressen under Bos tid som chefredaktr och sen i Vnstern och tyranniet utvecklat kritiken. nnu 1986 i Maktens hemligheter frvnas Ehnmark ver den demokratiska rrelsen i Polen,
ngot s frbluffande som en autentisk arbetarrevolution framvxande under socialismen, mot socialismen och s smningom ven krossad av socialismen.

Vad var frbluffande? Jag var sjutton r under Ungernrevolten 1956: en allmn folkresning men ocks en autentisk arbetarrevolution. Den formade mycket av min vrldsbild. Ehnmark var sjutton r under Pragkuppen 1948; den tycks inte ha berrt honom. Frn spd till mogen lder kunde sen Ehnmark, r frn r, flja t ex Slanskyprocessen 1952, resningen i stberlin 1953, upproren i bde Budapest och Poznan 1956, Berlinmurens upprttande 1961, ocku143

pationen av Tjeckoslovakien 1968 men aldrig sg han ngon autentisk arbetarrevolution framvxande under socialismen etc. Tvrtom, i brjan av 70-talet tog han anstllning p Norrskensflamman, en Moskvatrogen tidning som nnu beundrade Stalin. Sen skrev han in sig som medlem i vnsterpartiet kommunisterna, omkring 1980 om man fr tro Strmstedt. Frst i mitten av 80-talet, nr Solidaritets utveckling och protester pgtt flera r i Polen, brjade han ana bolsjevismens elnde.2 Vad han sannolikt knde var att kommunismens sammanbrott nrmade sig, tminstone i steuropa. Och Ehnmark r ett geni p att notera klimatomslag. Han r inte ngon ordinr opportunist, som anpassar sig frst nr nya vrderingar redan har etablerats. Ofta anar han i frvg hur vindens riktning ska frskjutas och anpassar sitt skrivande till det som r p gng. Han liknar mer en barometer n en vindfljel: knacka p hans texter och ni fr veta vdret i morgon.3

Nr Ehnmark p sommaren 1995 fick en egen kolumn i Expressen beskrevs han av tidningen ssom bermd fr att i rtionden ha gett vnstern ett ansikte och aldrig funderat p en plastikope2

Sin blindhet infr kommunismen under de r, som ofta formar en mnniska, har Anders Ehnmark sjlv belyst i en brevbok med Gran Therborn, Samtal om Socialismen (utgiven 1988). Det politiska engagemanget brjar med Algerietfrgan under sent 50-tal, berttar Ehnmark. S var det nog fr mnga i min generation, att Algeriet var brjan. Vrldskriget var inte riktigt p allvar, mera p Spitfireplanet, drfr att vi var fr sm, men de efterfljande kolonialkrigen var p allvar. Mellan 1945 och 1958 hnde allts inget annat som kunde locka fram ett politiskt engagemang hos Ehnmark. Stalins ervring av steuropa, Koreakriget, utrensningarna och terrorn, frsken till befrielse i den del av Europa som frslavades av kommunismen de nmns inte. Frst 40 r efter Spitfire upptckte Ehnmark att de frtryckta arbetarna i steuropa inte gillade sina frtryckare. Ett smakprov p Ehnmarks stil och instllning ret innan Solidaritet bildas fr vi i vnsterpartiet kommunisternas tidning Ny Dag (23/11 1979). Ett snrigt inlgg om Gahrton, Jrn Svensson, skolan, narkotikan och arbetarrrelsen avslutar han med denna sammanfattning: Socialismen krver ett klart frstnd, kapitalismen motsatsen. Kanske r det ett skmt, troligen r det lika besynnerligt tnkt som det r skrivet.

144

ration (Expressen 4/7 1995). Det var inte snllt sagt, eftersom Ehnmarks utveckling har rymt s mnga ideologiska ansiktslyftningar att de mest pmint om ett maskspel: kommunisten upptrder pltsligt som liberal, svartvit-teckningens fiende angriper nyanserarna, principryttaren blir pragmatiker, han som frstr tyranner vgrar nsta dag att frlta dem tyranniet, mannen som nonchalerar demokratin upphjer ovntat demokratin till mnsklighetens skyddsnt.4 Men Bo Strmstedt tycks inte se svngarna, eller hnger med i dem. Genom tre rtionden har Anders sedan undervisat oss, skriver han. Undertexten hr sger dels att Anders har undervisat Bo sen 60-talet, dels att Strmstedt inte haft kraft och kunskaper nog att se falskheterna. (Men flera anti-totalitra Expresseninlgg under ren visar lyckligtvis att Strmstedt ocks har varit en olydig elev). Det problematiska med Ehnmark, frutom opportunismen, r hans frmga att f lsare att tro att de frstr ett skeende nr de i stllet blir bedragna. Nr jag sjlv lser ett Ehnmarkreportage frn ngot afrikanskt land, som jag vet fga om, tror jag ofta att han lr mig ngot (och kanske gr han det emellant). Men nstan varje gng jag r ngorlunda plst om de nationer eller idsystem som han beskriver, s ser jag att han lurar oss. I 1986 rs bok (om Machiavelli) har allts Ehnmark upptckt att frihet och befrielse r tv skilda problem. Eftersom befrielse ltt le3

Men nnu i frordet till en samlingsvolym 1994, som han kallat Tre esser om befrielse och frihet, skriver Ehnmark att Kuba en gng stod och vgde mellan en demokratisk ordning ena sidan, och den sovjetiska modellen, redan starkt synlig, allts upplyst despoti andra sidan. Vad var upplyst i den sovjetiska despotin? P vilket omrde frutom utvecklingen av vapensystem, propagandan mot omvrlden och terrorn mot befolkningen var Sovjetunionen framgngsrikt? Bertta fr oss okunniga: var inom hlsovrden, utbildningen, miljn, ekonomin, jordbruket, vetenskapen eller kulturpolitiken var Lenins, Stalins eller Bresjnevs diktatur prglad av upplysta tankegngar?

Ibland verkar det som om Anders Ehnmark anstrnger sig att belysa det allmngiltiga i Hkan Hagwalls iakttagelse: Det r lttare att sluta vara kommunist eller nazist eller antisemit n att sluta vara opportunist (Svenska Dagbladet 4/2 1994).

145

der till nytt frtryck klassamhllet skjuter rygg tvingas folket till nnu ett uppror. Drmmen om frihet r glntor i historien, d krafterna ligger i balans och ett gonblick av frihet r mjligt. Hur Strmstedt som liberal kan falla fr denna marxistiska villfarelse en variant p idn om den stndiga revolutionen r svrt att frst. Ty det senaste seklet har ju lrt oss att det demokratiska styrelseskicket bde kan bevara friheten och befrielsens vrden utan ngon ny revolution. I mngder av lnder har demokratin visat hur man under rtionden i fredliga former kan byta regering, ndra politiken, ka (eller minska) jmlikheten och hindra maktansamling. Eftersom Ehnmark blivit demokrat (tminstone fr tillfllet) frst p gamla dar (nr demokratin brutit igenom i nstan hela Europa) frstr han inte hur naivt det r att pst att drmmen om frihet bara r glntor i historien d ett gonblick av frihet r mjligt. Hans tanke lter sig inte kommenderas, frskrar Strmstedt. Bertta d vad eller vem som kommenderat honom att t ex hylla Nordkorea. I boken Arvskifte (1983) om ett besk i landet nmner Ehnmark med olust frtrycket och nepotismen dr men nr nd slutsatsen att

. . . Nordkorea r en vn i vrlden, en modig liten nation som bjuder sina mktiga grannar spetsen, en ostasiatisk igelkott som vi har mycket gemensamt med, nd, som hvdar sin sjlvstndighet . . . med kraft och konsekvens och dessutom utvecklar sitt land p ett hpnadsvckande stt.

Frgorna om den stndiga revolutionen respektive synen p Nordkorea r inga detaljer. Den frsta visar om man verhuvud har begripit vad demokrati innebr, den andra om man br p det minimum av knslighet som kan avslja ett av de farligaste och mest slutna tyrannierna i modern historia. Vad har vi gemensamt med det befsta fattighus, som hotar att exportera krnvapen till andra fanatiska och totalitra stater? r det en vn som hller sin egen befolkning i skrck och hunger? Vad r s modigt med en regim, som byggt sitt eget Gu146

lag och en gng verraskande inledde de vldiga drabbningar, dr USA och FN frst efter ngra rs krig med hundratusentals ddade kunde rdda Sydkorea, ett land som senare blivit en av stra Asiens f demokratier? P vilket stt har Kim Il Sung utvecklat sitt land frutom att alla resurser gr till rustningar, stende armer, hemliga poliser? Ehnmark r beredd att revidera sina sikter efter att ha lst nnu en hyllmeter, pstr Strmstedt, fr mig r det frisinne, fritt sinne. Behver man trnga igenom nnu en hyllmeter fr att begripa att Nordkorea r en slavstat? Varfr lste han inte de bckerna innan han blev dess propagandist?5 I mitten av 90-talet har Ehnmark gng p gng undervisat sin omgivning om behovet av demokratisk moral, bland annat genom att ta avstnd frn dubbelheten i neutralitetens politiska kultur (Expressen 5/12 1995). I angrepp (p andra, naturligtvis), har han rkat skildra ocks sitt eget elnde: att vgra ta stllning till de vidrigaste regimer. Det r inte alltid bra att vara nyanserad, har han nu upptckt:
Det r ibland bra, men det kommer en punkt d det slutar vara det. Det kommer ett den tillrckliga sanningens gonblick, d man mste ta stllning, och om man inte gr det utan fortstter att sga att det inte r ens fel att tv trter, allt r s komplicerat, och vad vet vi, vergr dygden i cynism. Ansvarsbefrielse genom nyansering nmligen.

Numera r allts nyansering av ruggigheter uttryck fr cynism; i frgan om Bosnien talar han med all rtt om nyanseringens rIbland undrar jag varfr man s ofta gullar med gamla kommunister, medan de flesta behandlar gamla nazister med avsmak; (undantag finns, se s 000). Berndt hman har p Dagens Nyheters ledarsida stllt samma frga: Varfr behandlas gamla kommunister och fascister s olika? En frklaring kan vara att segrarna skriver historien. Anders Ehnmark har frskt ge en annan frklaring: kommunismen var principiellt god men inte fascismen. Fascismen hade med andra ord ondskan i sitt idprogram, medan kommunismen bara hade den i sitt handlingsprogram. Frgan r om de miljontals dda i Sovjet och Kina hann uppfatta skillnaden. (DN 13/6 1994)
5

147

het (Expressen 25/7 1995). Vad kallar han d sitt eget, nstan panegyriska prisande av Nordkorea drygt tio r tidigare?6 Svante Nycander, som ibland varit geners i sina omdmen om medlpare, sg hr pltsligt en viktig mekanism i delar av den svenska debatten:
En person med dialektisk talang kan hitta p en sinnrik apologi, medan han skenbart gnar sig t ngot helt annat. Nr jag lser skribenter som Anders Ehnmark, P O Enquist, Sven Lindqvist och Jan Myrdal r jag p min vakt. Vjer de fr frgor som skulle pminna om deras tidigare misstag? Vad r en rlig analys, vad r rkrider eller advokatyr? (DN 15/2 1994)

Bo Strmstedt kan skert svara med nnu en tjusig formulering om sin lrare. Men att utnmna Ehnmarks ovanliga blandning av intelligens, oplitlighet, anpassning och dogmatism till frisinne r att hna ordet.

*
Han lser alltid, upprepar Bo om Anders, det finns en bild dr han str och lser med ftterna i vattnet. Det lter trevligt, men vad lser han och hur mycket har han begripit? Den sovjetiska tragedin inleddes 1917; frst tv tredjedels sekel drefter brjade Ehnmark knna p sig att kommunismen hade varit det tjugonde rhundradets strsta katastrof. Eftersom
Jag har tidigare visat hur Ehnmark drivit med i tidens strm (VoT s 209218). I Arvskifte, som utkom sex r fre revolutionerna i steuropa, meddelar Ehnmark vilka faktorer man ska ta hnsyn till vid bedmningen av ett land eller en internationell konflikt. Till slut fann han att begreppet demokrati r alltfr besvrligt, hr r fiktionerna s mnga; det r bttre att demokratin lmnas utanfr. . . Drefter hyllar han Nordkorea. Dremot i Resan till Kilimanjaro (1993), som kom fyra r efter frihetsvgen, prisar han till och med den dliga demokratins livrddande frmga: Denna demokrati har en negativ potential, som fullndningens anhngare frbiser, nmligen att genom en aldrig s ofullkomlig maktdelning, men dremot ett utrymme fr kritik, en aldrig s formell mjlighet att utkrva ansvar, dock gra fursten rdd. Det r det lilla, som egentligen r ngot stort.
6

148

han alltid lser borde han vl tidigare ha lagt mrke till att kommunisterna byggde den totalitra staten frn sina frsta mnader vid makten och att terrorn och massmordet var deras metoder redan p Lenins tid. Ramlade Ehnmark aldrig p ngra bcker i det mnet? Knde han inte till att Sovjet under ngra f r p 30-talet troligen tog livet av lngt mer n 10 miljoner mnniskor genom utsvltning av hela regioner och nationer (frmst Ukraina)? Lste aldrig Ehnmark Robert Conquest om den stora terrorn de falska rttegngarna, deportationerna av miljontals mnniskor, ddandet i Gulag, tortyren och nackskotten, en supermakt som stndigt injagade skrck i sina medborgare? Strmstedt frskrar oss att nr Ehnmark skriver om ett mne lser han allt: ur kunskapen och ur hans samlade erfarenhet, vxer hans tanke. Om han allts lst allt, eller tminstone ngot, om den sovjetiska historien hur vxte d hans tanke till beslutet att ta anstllning p Norrskensflamman och drefter bli medlem av vnsterpartiet kommunisterna? Strmstedts hngivna ord om Ehnmark ger oss bilder av ett snille i arbete, men inte av att snillet regelbundet tagit fel i avgrande frgor. Och fr att avsluta skissen av Ehnmark: ser inte heller Bo hans krkta rygg infr Ledningen? Nr Ulf Nilson 1995 i praktiken sparkades frn Expressen stod Ehnmark genast beredd att hna den avsatte. Ehnmark r sjlv angripen i Nilsons Expressens nedgng och frfall (1995). Detta frtiger han, det hindrar inte heller Ehnmark att recensera boken. Krnan i Ulf Nilsons anklagelse r det han beskriver och tolkar som en brutal maktvilja hos chefredaktr Jutterstrm och hur hon rensar ut en antisocialistisk kolumnist. Inte ett ord i Ehnmarks artikel om de sakerna, dremot ett slags karaktrsmord p den person som i 30 r skrivit mer fr Expressen n ngon annan. Nilson har sjlv bidragit till Expressens frfall, fr vi veta, bara en strng chefredaktr som Strmstedt kunde gra honom lsbar, nu har kolerikern frn tropikerna tagit ver, etc. Under Bo Strmstedts tid p Expressen gavs frvisso aldrig sdana torpeduppdrag fr att skydda Chefen. Men knner inte Bo avsmak infr karaktrslsheten hos den som r beredd att utfra dem? 149

Om mnniskans splittring

Till slut, men p ett lite annat stt: mnniskans splittring. Strmstedt hvdar i sin bok, i polemik mot mig, att Karl Vennbergs tvesyn r densamma i hans lyrik som i hans ideologiska kommentarer. Drfr kan man inte (som jag) beundra hans poesi och avsky hans politik. Inte heller kan man ge tv bilder av Olof Lagercrantz: den oknslige lakejskribenten som blir lurad av en slavstat, den knslige och inlevande kritikern som lrt oss s mycket om andras dikt. Den personlighetsklyvningen r omjlig, kungr Bo. Nu har jag ett kapitel som resonerar om just den hr frgan, Om Tvivlet och en skvader (VoT s 180185). Strmstedt tar inte upp ngon enda synpunkt ur det. Varfr, undrade Georg Klein frvnat nr jag inte hittade ngra skrningspunkter mellan Herbert von Karajans tolkningar av Beethoven och hans elndiga naziflirt, varfr skulle en stor konstnr inte kunna vara en politisk bedragare? Sant r att det hos ett antal lysande frfattare t ex Hjalmar Sderberg, Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg, Czeslaw Milosz, Vclav Havel, Gyrgy Konrad, Ivan Klima, Andr Brink, Nadine Gordimer, J M Coetzee, George Orwell, Francois Mauriac, Albert Camus, Arnulf verland, Mario Vargas Llosa och mnga fler finns en tydlig linje mellan deras sknlitterra frfattarskap och politiska debattinlgg. Deras dikt kastar ofta ljus ver frihetens villkor, hos en mnniska och i ett samhlle; s gr ocks deras polemik. Det kan man knappast sga om de frfattare som drogs till fascismen (W B Yeats, Ezra Pound, T S Eliot, Jean Cocteau, Luigi Pirandello och tskilliga andra) eller om de konstnrer som sg lju150

set komma frn Kreml (Le Courbusier, George Bernard Shaw, Romain Rolland, Theodore Dreiser, Arnold Zweig, Heinrich Mann, Louis Aragon, Anatole France, Bertolt Brecht, Erwin Piscator, JeanPaul Sartre, Julian Huxley och Isadora Duncan fr att ta ngra f namn i en mycket stor frsamling). Visst kan man fngas av Pirandellos pjser och Pounds dikter och samtidigt avsky fascism och landsfrrderi. Nog kommer Hamsuns romaner att leva lngt in i nsta rtusende utan att lsningen behver stras av hans std till Hitler. Nerudas lyrik tillhr oss alla i dag, och alla framtida generationer, utan tanke p hans barnsliga fjsk fr Stalin. Skulle vi lta bli att lsa Tusen r av ensamhet fr att Gabriel Garca Mrquez har lpt med Castro? Vi som ser T S Eliot som seklets mrkligaste poetiske nydanare ska vi ndra sikt nr vi upptcker antisemitismen i ett antal av hans brev och dikter? Kan vi driva Picasso ur vrt medvetande fr att han var propagandist fr bolsjevikerna? Strmstedt fr ligga i om han ska visa 1) att de hr mnniskornas konst och sikter r integrerade, och 2) att deras gldjerop ver frtryckare (eller ursktare av dem) mste godtas om vi ska kunna uppleva deras bcker och tavlor. Skulle jag allts inte ha rtt att gripa efter diktsamlingar av Karl Vennberg och dr hitta ord som ger rst och trst t min egen oskerhet, inte ha rtt till det fr att jag har bekmpat det hngel med frst nazismen och sen kommunismen som Vennberg ofta gnade sig t? Skulle Vennbergs tvesyn infr nazismen en snygg omskrivning av att han hnade antinazisterna bli rimligare av hans tvesyn infr krleken och ldrandet? Och varfr mste jag nonchalera Olof Lagercrantz antidemokratiska utsvvningar fr att jag stndigt terkommer till hans bcker om Dante, Dagerman och Joyce? Strmstedts frsk att gra ett antal diktare helgjutna i ngon sorts ideologisk, existentiell, stilistisk eller knslomssig mening r helt godtyckliga. Hans ambition att skapa ordning och reda nr komplicerade och kluvna karaktrer ska sammanfattas r naivt och lite scoutartat, den pminner alls inte om de nyanserade personportrtt som Strmstedt gett oss i andra sammanhang. Georg Klein, dremot, har sett fr mycket i sitt liv fr att ens fres151

tas frneka att stor dikt och politiska tarvligheter kan frenas i en mnniska. Drfr tackar jag fr att Bo Strmstedt inte vill koppla ett liknande grepp p mig. Tvrtom sker han hr belysa splittringen. Han frgar alltid, sger Bo om vra samtal varfr lter d hans polemik som om allt var besvarat? Strmstedt talar om min blandning av skygghet och pstelighet, av kamratlig rst vid sjuksngen . . . och obnhrlig rst i talarstolen nej, Bo kan inte frst mig. Men vad Strmstedt faktiskt har gjort hr r att antyda en skiss av en mnniska som vill frst ngot om sitt liv. Frgar alltid hur ska vi annars lra oss mer om existensens absurda villkor? En obnhrlig rst om vi inte fr frbanna tyrannerna, nr ska vi d bli obnhrliga? De som aldrig r skra p ngonting, s tycker jag sjlv, r olidliga i sin kroniska ofrmga att ta stllning. De som alltid r skra p allting r odrgliga i sin sjlvgodhet. r det inte kasten mellan den skygga frgan och det raka pstendet som gr det mjligt fr en mnniska att leva med sin oro?

152

PALME SOM MYT

Mordet, hatet och den fria debatten

Olof Palme skts till dds hade Aftonbladet (29/2 1996) ett mittuppslag frn mordplatsen. Man sjng Internationalen. Dyrkande brev tckte marken, skrev tidningen. Ett av dem ld: Jag nskar du hade en fallskrm och kunde komma till oss och stlla allt till rtta p jorden. Chocken under mordnatten knde nstan alla demokrater i vrt land. Att i en fri nation dda en vald statsminister r alltid ett angrepp p demokratin. Kulorna p Sveavgen oavsett vem som hll i pistolen och vilka motiv han hade slog snder ngot mer n offret. De ddade resultatet av den process med fria val och fri debatt, som hade gjort Palme till regeringschef i Sverige. Ytterst var drfr mordet ett angrepp p alla oss som ser folkstyret som civilisationens viktigaste ervring. Om vi var anhngare eller motstndare till Palme r hr likgiltigt. Ocks om Palme hade varit oppositionsledare, eller framtrdande medlem av ngot annat politiskt parti, skulle mordet p honom ha varit frfrande. Varje frsk att med vld ndra p villkoren fr den politiska debatten i ett land r en frbrytelse, som gr lngt utver den konkreta handlingen och det lagrum som definierar straffet. terigen, sklet att mrdaren hjde sin revolver r inte det viktiga, om han ens hade ngot skl som gr att formulera. Avgrande r resultatet: att en inflytelserik politiker ligger dr och dr. Fr det parti som drabbas gr naturligtvis frlamningen lngt djupare. En person som gett ord och kraft t det egna programmet kommer med ndvndighet att srjas och hyllas i ratal eftert, ocks om eftertrdarna lever upp till rrelsens frvntningar.
IO R EFTER ATT

155

Vi som i politiken bekmpade Olof Palme br drfr knna respekt fr socialdemokratin, nr den utan att frfalska historien terkallar bilder av en fallen ledare. Dessutom vet de flesta att vid varje mord strmmar avsky genom oss ocks nr vi inte knner eller hrt talas om offret. Denna oerhrda frhvelse att ta en annan mnniskas liv! Det heligaste av budord lr oss att inte dda, annat n i sjlvfrsvar. Nr budet krnks blir vi ofta stumma under en tid, eller en stund. Det tysta allvaret hr kan ses som motstnd mot barbariet och liknar alls inte familjens och vnnernas sorg och frtvivlan. Men motstndet finns dr efter varje ddande, och det utgr kittet som hindrar ett samhlle att brytas snder.

*
Reaktionerna p skotten p Sveavgen har drfr mnga dimensioner. Jag kan frst dem som knner olust infr en ppen debatt om de vrden som den mrdade beknde sig till, eller svek. Men Olof Palmes grningar kan inte vila i tysthet, eller diskuteras enbart med diskretionens ordval. Den dde r del av vr historia, och historien mste f granskas. Srskilt nr de ideal (eller brist p ideal) som Palme stod fr fortstter att prgla nutida debatt, blir tystnad om dem orimlig. Den fria nationen r viktigare n dem som lett den. Politiker, publicister och frfattare kan inte vara fredade mot kritik efter sin dd, inte ens om dden slog dem p det mest avskyvrda stt. Deras anhngare i dag br inte heller tro att bara de sjlva har moralisk rtt att bedma en karaktr och en livsgrning. Den rtten har vi alla. Ibland blir den till frpliktelse nmligen nr vi fr den iddebatt som format landets frflutna och kan avgra dess framtid. Var och en som deltar i den ppna diskussionen mste rkna med att hans eller hennes ord kan bli analyserade och kritiserade lngre fram, ocks nr upphovsmannen inte r i livet. Vi deltar alla levande och dda i ett stndigt pgende offentligt samtal som frs vidare till nya generationer. Minst av allt kan debatten om demokrati-diktatur avstanna fr att en av dess mest kontroversiella rster har tystats. 156

Att skriva kritiskt om Palme r allts p intet stt uttryck fr hat. Mina egna slutsatser innebr tvrtom motstnd just mot regimer som vilar p hat. Pierre Schori pstr att det hans (Palmes) kritiker inte klarade av under Olof Palmes levnad, frsker de nu vinna efter hans dd. De ider som Det ppna sret utvecklar r argument som jag tytt mig till hela mitt vuxna liv, naturligtvis ven under de r d jag drev dem i polemik mot partiledaren Olof Palme. Det sgs ofta av Palmes partivnner att aversionen mot honom byggde p att han, en yngling ur verklassen, lmnade sin sociala milj fr att stdja andra grupper. Inget tycks mig mer absurt n att lta den sociala bakgrunden hos politiska motstndare frga vrderingen av deras insatser. Dremot menar jag att Palmes livsverk r av sdant slag att det ofta frt till konflikter som r fundamentala och drmed tidlsa. Ett antal av hans aktioner och uttalanden r s uppseendevckande och betnkliga att tystnad om dem i dag vore nnu ett svek mot demokratin. Just hr ligger min egen kritik mot delar av Palmes verk.

*
Under veckorna fre och efter tiorsdagen av mordet fick vi stndigt hra att Palme var strst som internationalist, att han stod fr frihetens ider infr hela vrlden. Hr fanns ett litet land i vst med en regeringschef som frstod de hr fattiga och frtryckta mnniskorna och som tog deras parti. Det var mycket mrkvrdigt, frklarade Carl Lidbom. verallt mttes han (Palme) med respekt och beundran. Maj-Britt Theorin menade att Palme talade fr tredje vrldens mnniskor . . . med bde kropp och sjl, ngot liknande finns inte i dag. I utrikespolitiken har vi aldrig haft ngon som Olof Palme, pstod Anders Thunborg. (Intervjucitat ur boken Berttelser om Palme, 1996, som bygger p ett av flera ytliga och okritiska TV-program om Palme, detta gjort av Tom Alandh och Birgitta Zachrisson). Palme var visionr hans utrikespolitik handlar om rttvisa och demokrati, och han hade mer n global vidsyn, frskrade 157

Pierre Schori i Olof Palme. Den grnslse reformisten (1996). Schori bekrftar hr det som Bjrn Elmbrant skriver i sin bok Palme (1989): hur Partiet vid begravningar helgonfrklarar sina ledare, som blir objekt fr kanonisering:
I ett nstan totalt avkristnat Sverige fyllde de socialdemokratiska begravningarna en viktig uppgift att, liksom den heliga allmnneliga kyrkan, ge ett intryck av orubblig kontinuitet t vad som i sjlva verket var ett pragmatiskt hantverk.1

Men ocks fre avkristningen kunde kulten av socialdemokratiska ledare bli extatisk. Partiets frste ordfrande, Hjalmar Branting, prisades som fltherren; man tilltalade honom med kre hvding! P 50-rsdagen (1910) tecknade man hans fasthet i karaktr och skdning, hans personliga offer sjlsaristokratens hat mot rhet och frsimpling, en helgjuten personlighet av fulldig, hrdad metall, rrelsen frkroppsligad, fostraren. P 60-rsdagen fick Sverige veta att Branting alltid varit huvudet hgre n allt folket, en kungagestalt, andligen som kroppsligen. Han jmfrdes med Alexander den store, Julius Caesar, Simon Petrus, Bebel, Adler och Jaurs med rtta erknd som en av vrldspolitikens mest betydande frgrundsfigurer. Efter hans dd 1925 pstods att det personliga r det hgsta i historien. Nu bar Branting drag av de mytiska gestalterna Moses, Prometeus, Engelbrekt, Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Den svenska arbetarrrelsen blev genom honom (Branting) en vrlds-

Elmbrant visar sjlv hur man gr. I bokens utrikespolitiska avsnitt betonar han kontinuiteten hos Palme i stllet fr att belysa kluvenheten: Hatet mot Palme hngde allts ihop med hans briljans, att han var snabb i tanken, att han kunde mycket, att han jmt hade ett svar, att han med ett frtjust flin rev bort sljan frn borgerliga illusioner. . . Srskilt i utrikespolitiken blev Jantelagen som en rddningsplanka fr hans motstndare undan kunskap och insikt i sakfrgorna; vem tror han att han r egentligen. Infr denna typ av kanonisering (fr att anvnda Elmbrants egen fras) ser vi tydligt det vldiga avstndet i kunskap, stil och analytisk verblick mellan en ordinr svensk Palmebok och de goda anglosaxiska, politiska biografierna.

158

makt. Hjltedyrkan, som lever p djupet av folksjlen, r spegeln fr vad vi lska betrakta som vrt folks utmrkande dygder och bsta egenskaper. P tiorsdagen av hvdingens bortgng, 1935, meddelade statsministern, Per Albin Hansson, att Branting i partiet ingjutit sin anda samtidigt som han i sig sjlv uppsugit rrelsens sjl. (Se professor Kurt Johannessons kapitel Hvdingen r fallen! i boken Makten, medierna och myterna, 1996, redigerad av Erik sard.) Hr mter vi perspektiv, som panegyriken kring Palme nnu inte har nrmat sig. Dremot har huvudmyten om Palme smittat skribenter ocks utanfr socialdemokratin. Expressens politiske redaktr Niklas Ekdal formulerar tanken s hr:
Lilla Sverige var neutralt i andra vrldskrigets kraftmtning mellan diktatur och demokrati, men utvecklades sedan till en moralisk stormakt. Olof Palme symboliserar hjdpunkten. Nr vi srjer honom srjer vi ocks en frlorad sjlvbild. (Expressen 23/2 1996)

Ngon mnad senare vlkomnade Expressen svensk regeringskritik mot bristen p medborgerliga fri- och rttigheter i Kina: Ett frdmande i stil med de bsta delarna av Olof Palmes utrikespolitiska arv, i dag nr diktaturens kreatur fortfarande huserar i Peking. Att Palme veterligt aldrig frdmde Kina, trots att mrdandet p Maos tid var lngt mer omfattande n p 90-talet, ndrar ingenting fr Expressen. Det handlar ju hr om att rutinmssigt anknyta till en myt. Vnner, partikamrater, TV och tskilliga tidningar ven utanfr Rrelsen lt sig tio r efter mordet mobiliseras i en utstrckning, som vi sllan sett i Sverige. Det var inte lngre frga om att minnas en man som ddats. Det hela frvandlades i praktiken till en politisk kampanj, som skte spika tesen om Palmes lidelse fr frihet. Det massiva stdet i nstan alla medier drnkte ovlkomna fakta. Harry Schein sammanfattade hyllningslinjen i fljande ord:
Jag har lnge menat att han visade oss att det fanns en vrld, den tredje vrlden, utanfr Verona. Och visst var han den som mest engagerat talade fr solidaritet med undertryckta folk. P detta omrde gick han lngre n ngon annan ledande politiker i vstvrlden. (DN 21/2 1996)

159

Visst fanns de som inte teg om hur det frhll sig i verkligheten.2 Men de flesta som frblivit starkt kritiska till Palmes agerande och vrderingar dmpade tonfallen till antydningar. De letade i stllet efter perspektiv dr man kunde se den mrdades insatser i ett ljusare eller tminstone frsonande perspektiv.

*
Den intensiva mytbildningen i brjan av 1996 gav stort utrymme fr de socialister, som ofta sett positiva egenskaper hos de uslaste av regimer. Nr Anders Ehnmark skriver br man lyssna, ty d r den lokala Tidsandan ute och promenerar. I ngra artiklar i Expressen (8/1, 23/1 och 27/2 1996) gav han rst t frestllningar som dominerade tiorsminnet av Palmes dd. Det var hatet som tog livet av Palme och utgjorde motstndet mot statsministern medan han levde, r tanken. Det bsta som sagts om mordet, menar Ehnmark, publicerades redan tv dagar efter det (2/3 1986), nmligen i artiklar av P O Enquist och Olof Lagercrantz. Deras inlgg var helt uttmmande. Ngot av strre intresse blev sedermera inte tillagt. Expressens kultursida tryckte d om delar av Enquists artikel (28/2 1996), som handlar om det brinnande Palmehatet:
Jag tror att pistolen hjdes fr ganska lng tid sedan, kanske fr mer n hundra r sedan, jo, det tror jag.

Ja, s str det. Utan att ha en aning om vem mrdaren var, om denne hade politiska motiv eller inte, om mrdaren var en stolle eller en politisk extremist (eller bdadera), om mrdaren var
Ernst Klein, chefredaktr fr stgta-Correspondenten, beskrev till exempel sin splittring infr Palme utan att alls anpassa sig till det politiskt korrekta: Fr min del handlar det om en blandning av beundran och ngot som liknar frakt . . . Om han (Palme) nu var bde socialist och demokrat, varfr hade han s svrt fr Israel, hur kunde han jmfra invasionen i Libanon med nazismens vrsta illdd? Varfr slt han sdana som Fidel Castro och Yassir Arafat i sina armar? Varfr sg han inte det kommunistiska tyranniet bekom Nordvietnams kamp mot USA? De irriterande frgorna bubblar upp. Jag vill ju s grna beundra Olof Palme, men jag kan inte. (stgta-Correspondenten 24/2 1996)
2

160

svensk eller utlnning, om mrdaren var ensam, lejd eller del av en konspiration kort sagt: utan att veta ngot alls om bakgrunden till brottet pstr allts Enquist att pistolen hjdes fr lnge sen kanske fr mer n 100 r sedan! och att ursinnet bakom mordet r allt det hat och all den skit som vrkts ver arbetarrrelsens ledare i rtionden, etc. Det frsta ledet i resonemanget r att hatet utlste mordet. Andra ledet r att hrd och beslutsam kritik av Olof Palme hans sikter, ordval och agerande r del av detta hat; hela tiden ett frsande som vxer fram mot skottet (Ehnmark). Palmes utrikespolitik framstlls dels som huvudsklet till att skumma krafter kom att hata honom, dels som det tydligaste exemplet p Palmes briljans och den verblick han skaffat sig av vrldens affrer, s som Olof Lagercrantz formulerade det (DN 2/3 1986). Samma artikel pstr att hatet mot Palme var en del av det strre hatet, ur vilket en dag det tredje vrldskriget det universella mordet kommer att springa fram. Palme hade en nstan oskuldsfull moralisk bedmning av frtryck, gjorde ingen skillnad p frmlingar och grannar, meddelar Anders Ehnmark. Nr Palmeeran brts upphr ocks ett ganska civiliserat gonblick av inre och yttre solidaritet (Expressen 8/1 1996). Att Palmes egna omdmen om flera av sina politiska motstndare i regel var lngt brutalare och mer krnkande n samma motstndares omdmen om Palme, spelar ingen roll.3 Palme-hatet r fienden och miljn, br ansvaret fr brottet och gr kritik av
3 Att Palme hatades av vissa mindre grupper till hger och vnster r sant. Detta frtal var och frblir motbjudande. Men att i efterhand ge ofantligt verdrivna bilder av de hr gruppernas eller individernas antal och inflytande r att ska frfalska debattklimatet under tidigare r. Det r till exempel svrt eller omjligt att bland ledande borgerliga politiker, eller bland namnkunniga personer i nringslivet, finna motsvarigheter till Palmes egna utfall mot moderatledaren Ulf Adelsohns pajaskonster och h h och hep hep i riksdagen; eller till Palmes anklagelse att alla broar rivits vad gller skerhetspolitiken och att de borgerliga partierna r en allvarlig fara fr Sveriges fred (efter frslaget till misstroendefrklaring mot Lennart Bodstrm); eller att Svenska Arbetsgivarefreningen upptrder som hatets och illviljans kolportrer och att en knd fretagare i landet r en i biblisk mening ondsint mnniska, etc.

161

statsministern till ngot misstnkt, dolskt, smaklst och extremt. Analys av Palmes ider och beslut kan drefter avvisas som utslag av just hat; mindre klipska socialister kommer skert att rikta samma anklagelse mot det hr kapitlet. Sjlva motivet bakom den vldsamma verexponeringen av hatet r just att avskrcka frn kritik mot Palme i dag. Ty ingen vill hra att han r en hatare och frbunden med stmningar som ledde till ett statsministermord. Panegyriken kring Palmes kamp fr friheten r i sak, enligt min mening, felaktig eller grovt missvisande. De kommande sidorna visar det. Som koncentrerad bild av hur svenska medlpare kan hlla samman r flera av de artiklar jag hnvisat till ovan inte dliga. Ehnmark (som prisat Nordkorea) frklarar att just Enquist (som vlkomnade Pol Pots deportationer) och Lagercrantz (som frgyllde Kinas kulturrevolution) snabbt hade uttalat de frlsande orden om frihetslidelsen hos Palme (som hyllade bl a Castro).

162

Vi sysslar inte med antisovjetism

Snart r tid fr omvrderingar. Den stmning kring Palme, som liknar brjan p 1996, kan nog inte piskas upp en gng till. Ty fr dem som fljt Palmes offentliga verksamhet r det uppenbart att han just i frgor om den politiska friheten i andra lnder var djupt kluven och ofta svek demokratins sak. Ett antal fakta om vad han uttalade respektive teg om framgr av Vnstern och tyranniet (s 1721, 87, 96, 157164, 166168). Men det finns mnga fler citat och aktioner. Analysen av den vrldsbild som de vilar p, br fras mycket lngre n vad jag tidigare gjort. Gng p gng attackerade Olof Palme borgerliga politiker, som uttalat hrd kritik mot Sovjetunionen. Teckna inte djvulsbilder, sade han, bedriv inte hets mot Sovjet. Vi sysslar inte med antisovjetism, meddelade Palme sin partikongress 1984. Nr hans utrikespolitiska tal tog avstnd frn kommunismen var han oftast kortfattad; nr samma tal frdmde icke-kommunistiska lnder var han oftast utfrlig. Inte sllan jmstllde han fenomen i st och vst: vi vill varken ha antiamerikanism eller antisovjetism. Eller: Kommunism eller kapitalism representerar inte lngre ngon drm om frihet fr Europas folk. Etc. Riksdagen fick 1983 hra att moderaterna hemfaller t den korstgsanda i syfte att befria steuropa som hrskade p konservativt hll i vst under det kalla kriget. Vi ska inte ntra ngot slags korstg av den typ som reaktionens krafter alltid str redo att organisera. Fraser av det slaget terkom ofta i Palmes anfranden, inte minst nr han p 1980-talet polemiserade mot Carl Bildt. Eftersom Palme s ofta gjorde utrikespolitiska exposer finner man naturligtvis olika betoningar i skilda anfranden. Men det 163

vanliga var uttalanden av den typ som citeras ovan, eller attityder som pminner om dem. Den ideologiska innebrden kan sammanfattas i fyra punkter. 1. Den borgerliga kritiken mot Sovjetunionen r vldsamt verdriven och bygger inte p fakta (djvulsbilder, etc). F anklagelser kan vara mer missvisande. Den som i dag gr igenom hur ett antal borgerliga partiledare har bedmt Sovjet frvnas ofta ver de frsiktiga tonfallen infr det frfrande. Beskrivningar av Sovjetsamhllet byggde mer p understatements n p genuin inlevelse i hur hrt och blint terrorn kunde sl mot avvikande rster. Kritiken mot miljkatastrofer eller frfallet inom ekonomi och hlsovrd r obefintlig eller mild i frhllande till vad som borde ha sagts. Militariseringen av det sovjetiska samhllet fr sllan skarpa konturer. Och s vidare. Att folkpartiet och moderaterna i regel sg Sovjet mycket klarare n andra partier r lika uppenbart. Flera politiker ur deras led kan g tillbaka till gamla tal, bcker och artiklar utan att skmmas. Men det nstan systematiska i fiaskon och frtrycksstrukturer inom Sovjetvldet framgr sllan. Den enda serisa kritik, som man i dag kan rikta mot borgerlighetens Sovjetsyn, r att varningarna ofta var alltfr vaga och uttalades alltfr sllan. Drmed framstr Olof Palmes ord om borgerliga djvulsbilder ssom missvisande p grnsen till det absurda. Sovjetvldet har varit Europas strsta katastrof efter andra vrldskriget. Infr detta imperium valde Palme gng p gng att ta strid mot de svenskar som anade vad som skedde bakom kulisserna. I stllet fr att befsta eller strka den antisovjetiska opinionen i vrt land fredrog han att ska urholka den. Vi sysslar inte med antisovjetism, frklarade allts Palme. Vad menade han med sdana ord? Den som r antikommunist r rimligen ocks antisovjetisk. Sovjetunionen var ju kommunismens frsta och starkaste fste, som dessutom hade ockuperat fler lnder n ngon annan marxistisk regim. Och Sovjet hade under sin existens mrdat fler mnniskor n ngon annan stat under 1900-talet. Ocks det kalla kriget var en fljd av Sovjetunionens politik och styrka. Nr Sovjet fll ihop avstannade det kalla kriget. Vidare var det Sovjets militra styrkor, inte minst i Baltikum och det hrtagna 164

sttyskland, som i rtionden utgjorde den enda faran fr Sveriges skerhet och som vi de facto rustade oss emot. Nr det militra hotet frn Ryssland under 90-talet har minskat ser vi hur Sverige har nedrustat. Vad menas d med vi sysslar inte med antisovjetism? Att Sverige inte skulle ge sig in i Nato? Det var ju sjlvklart fr nstan alla; inget parti frordade intrde i Atlantpakten. Att med alliansfriheten fljde att opinionsbildningen mot Sovjet skulle upphra eller dmpas? Ocks socialdemokrater har ibland medgett att vr utrikeslinje inte innebar ideologisk neutralitet. Att syssla med antisovjetism var i sak lika viktigt som att syssla med antifascism, antinazism, antikolonialism och antiapartheid. Det var en ofrnkomlig slutsats av en demokratisk skdning.4 2. Kritik mot Sovjet br balanseras av kritik mot vst (kommunism eller kapitalism duger inte, etc). Denna tanke har en stark tradition i Sverige. Mnga har trott att alliansfrihet br leda till att offentlig kritik mot ena sidan vgs upp av liknande kritik mot den andra. Men klsuparteorin har ftt sin nring inte bara av neutralitetspolitiken. Tredje stndpunkten, och senare formuleringar och kampanjer som fr tanken till just den debatten i 50-talets brjan, r rotade i vrt lands lnga fred och knsla av moralisk verlgsenhet ven infr nationer som rddat oss frn nazism och kommunism. Palme antydde att han tog avstnd frn bda sidor lika mycket,

Socialdemokrater undviker i dag att kommentera Palmes ord om antisovjetism, och liknande uttalanden. Han (Palme) som historiskt varit och frblivit en ideologisk antikommunist var aldrig mjuk mot Sovjet, skriver i stllet Bjrn Elmbrant i boken Palme (1989). Men hrda angrepp p svenska opponenter fr deras antisovjetism innebar naturligtvis, och mste ha uppfattats s i Moskva, att statsministern frskte dmpa borgerlig kritik av Sovjet. Eller, med andra ord, att han var mjuk mot Sovjet och nskade att ocks andra skulle vara det. Nr Elmbrant sger att Palme var ideologisk antikommunist r det sant i meningen att han avskydde tanken att kommunismen skulle ka sin popularitet i Sverige eller ta makten i till exempel Portugal. Men inte sg man mycket av Palmes antikommunism nr han p plats mtte kommunistiska tyranner som t ex Honecker och Castro (se s 174175, 190193).

165

eller tminstone samtidigt, och att denna balans br vara en utgngspunkt fr utrikespolitiska stllningstaganden. Men han gjorde det med ett s genomtnkt slarvigt ordval att hans agitation i sak r meningsls. Vad menas till exempel med att steuroperna inte lngre drmmer om kommunism eller kapitalism? Kommunismen r bde ett politiskt och ekonomiskt system, som frutstter diktatur och kamp mot oliktnkande. Kapitalism r enbart ett ekonomiskt system, som kan frenas tminstone i vissa lnder och p halvlng sikt med nstan vilket annat styrelseskick som helst. Demokratiska lnder kan allts vara kapitalistiska; ocks militrregimer som fr en hgerextrem politik kan vara det. Antikommunister tar i regel avstnd bde frn diktaturen och planekonomin; men ocks socialister som knner avsmak infr kapitalismen kan avsky kommunistiskt frtryck. De som polemiserar mot kapitalismen kritiserar allts en viss metod att organisera marknad, kapitalbildning och gandestruktur. Palmes ord frsker suggerera fram bilden att idkampen under det kalla kriget stod mellan tv ekonomiska system, dr Sveriges blandekonomi r ngon sorts tredje vg. Men dragkampen mellan st och vst gllde frst och frmst styrelseskicket. Ja eller nej till styrelse genom fri debatt och fria val? Med demagogiska uttalanden frdunklade Palme de ideologiska alternativen, vilket naturligtvis var avsikten. Och fr ordningens skull: visst drmde de flesta europer, som var ockuperade av kommunisterna, bde om demokrati och ett mer kapitalistiskt system. Nr steuropa tre-fyra r efter Palmes dd befriade sig var ju ngra av de frsta reformerna att avskaffa kommandoekonomin och infra just kapitalistiska metoder fr att p sikt bryta stagnationen och fattigdomen. Ocks hr misstog sig den svenske statsministern. 3. Hrd kritik av Sovjet uppmuntrar till konfrontation och kanske till krig (korstgsanda i syfte att befria steuropa, etc) Hr gr Palme mycket lngre n att varna fr djvulsbilder av Sovjet. Hrd kritik av kommunismen mste fljas, tycks han ha menat, av frslag att i handling driva bort Europas bolsjevikregimer; och detta r ofrenligt med Europas skerhet. Ungefr s kan Palme tolkas om man tar hans uttalanden p allvar. 166

Sjlvfallet visste Palme att ingen politiker, eller ngon annan ledande opinionsbildare i vrt land, hade den minsta tanke p korstg, allts ngot slags militrt angrepp p Warszawapakten fr att befria steuropa. Fr det svenska frsvaret vore ett sdant uppdrag bde omjligt och ljevckande. Om Nato hade frskt skulle krnvapenkrig och troligen Europas frstrelse ha blivit fljden. Under det kalla kriget var just den insikten en utgngspunkt fr nstan all diskussion om kommunism och skerhetspolitik. Det svenska frsvaret syftade enbart till att skydda vrt eget territorium. Natos krigsmakt hade motsvarande ml fr Natoomrdet: att avskrcka Sovjet frn att anfalla ngon europeisk nation, som inte redan lg inom den sovjetiska sfren. Det r svrt att frestlla sig att Palme hr trodde p sin frkunnelse. Han visste att svensk utrikesdebatt inte alls rymde frhoppningar att ntra ngot slags korstg av den typ som reaktionens krafter alltid str redo att organisera. Ingen kraft reaktionr eller ej stod redo att organisera en sdan katastrof. Det belyser grovheten ocks i nutida panegyrik om Palme, att vi n i dag mste bde pminna om och bemta den typen av barnsligheter. Talar Palme hr i metaforer? Menar han med ntra ett korstg och befria steuropa att borgerliga politiker genom opinionsbildning ville ge de frtryckta i Europa en sdan knsla av std att dessa i en oviss framtid sjlva kunde resa sig mot diktaturen? Kanske det. Mjligen inbillade han sig, och fruktade, att vstlig information till de ockuperade folken kunde leda till revolt. Svenska antikommunister, som deltog i en sdan kampanj, gjorde sig drmed skyldiga till frsk att befria. Den tolkningen av Palmes fraser frvandlar i s fall upphovsmannen frn demagog till cyniker. Ty vad som hnde 1989 var just att de frtryckta vgrade att ge upp, dels fr att de knappast uthrdade terrorn och hopplsheten, dels fr att de (genom Radio Free Europe och annan demokratisk nyhetsfrmedling) visste att det i vstliga grannlnder fanns ett annat och vrdigare liv n frtryckets, dels fr att Sovjetimperiets ekonomiska kris frsvagade ocks tyrannernas positioner, dels fr att USA:s och Natos beslutsamhet att strka vsts militra beredskap drivit Sovjetledarna in i en tervndsgrnd, dels fr att det ideologiska sjlvfrtroendet hos ledarna i Kreml och deras underhuggare i satelliterna blev s ur167

grpt av Gorbatjovs perestrojka att det pltsligt tycktes mjligt fr vanligt folk att resa motstnd. Ingen kunde fre den befrielse som vxte fram i slutet av 80-talet, veta hur och nr kommunismen i Europa skulle avvecklas utan risk fr vrldskrig, eller om det ens var mjligt. Men kunskapen om den fria vrldens moraliska std var en viktig faktor i 1989 rs revolutioner. Borgerliga debattrer, som gav uttryck fr den typen av frstelse infr repressionens offer, ville Palme tysta genom brnnmrkning av skilda slag. Korstgsbeskyllningen var en av metoderna. 4. Ppekandena om sambandet mellan fred och demokrati r felaktiga och troligen farliga. Palme knde inte till den vg av forskning, som visat att demokratier aldrig har gtt i krig mot varandra. Drfr vore det orttvist mot honom att nyttja den samstmmiga slutsats som en rad bcker har kommit fram till: att fria stater skapar en fredszon (se kapitlet Galilei r dd!, s 2138). Dock har liberaler anat detta samband under lng tid. tskilliga vetenskapliga och politiska verk anknt till tanken i ratal fre 1986. Bara genom att fundera ngra minuter ver krig som man lst om r det ltt att ge kontur t sin intuition att det frhller sig ungefr s som Wright, Babst, Rummel, Russett, Doyle, Ray, Levy och mnga andra har bevisat. Denna intuition saknade Palme. Tvrtom, nr han talade om fred mellan lnder utelmnade han i regel frihetsdimensionen. Drmed frstrkte Palme knslan av att dessa bda begrepp skulle diskuteras var fr sig. Pstenden om ett direkt samband mellan fred och frihet borde till och med avvisas. Palmes oknslighet hr var ett av hans avgrande ideologiska misstag. Det ledde ocks till tskilliga konfrontationer med moderata och liberala debattrer. Den sista diskussionen i just den frgan medan Palme levde frdes i januari 1986. Bengt Westerberg hvdade i ett tal (4/1 1986) att fr freden i vrlden r en kad utbredning av demokratin det viktigaste av allt och att ingenting skulle mer gagna en varaktig fred n om kommunistregimen i Sovjetunionen ersattes av en demokratisk regim. Westerberg r inte knd fr utrikespolitiska utspel; i sjlva verket var hans passivitet i frgor som rrde internationella konflik168

ter slende. Men ocks fr honom var det allts sjlvklart att ett demokratiskt Sovjet p ett dramatiskt stt skulle frmja freden i vrlden. Vi lr aldrig f veta om Sverker strm gick till angrepp mot Westerberg p direkt uppmaning av Palme, eller om han enbart knde i luften att hr skulle regeringschefen uppskatta ett frdmande. Som tidsandans servile tjnare inom utrikespolitiken r strm oslagbar, tminstone under Undn- och Palmeepokerna.5 I en lng artikel angrep han allts Westerberg fr detta tal, som han kallade extremt och emotionellt bakgrundsbrus (Svenska Dagbladet 20/1 1986). Sveriges intressen r inte betjnta av en tvlan mellan partier och politiker om vem som ska sklla hgst p diktaturerna, meddelade strm. Westerbergs inlgg gr knappast att frena med nskemlet om korrekta frbindelser med Sovjet, inte heller med Helsingforsavtalet 1975. Fp-ledaren borde tnka p att bifall p sjlva mtet inte rcker, mstrade strm, han borde ocks frska uppfattas som en seris person, etc. Sdant var det politiska klimatet p Palmes tid. Att uttala en sjlvklarhet om sovjetisk demokratisering utlste beskftiga protester frn dem som ville f en stjrna i statsministerns betygsbok. Att det gick illa fr strm i debatten avhll vl Palme frn att ingripa den hr gngen; det fick rcka med att kabinettssekreterare Schori backade upp sin UD-kollega.6 Incidenten kastar ljus ver en av de stora frgorna under frmst slutfasen av det kalla kriget. Var det tyrannerna eller de frtryckta som borde uppmuntras av en fri nation?

Tidigare har jag analyserat en rad inlgg av Sverker strm. De visar gng p gng vart vrderelativism i frening med opportunism kan fra (VoT s 18, 131, 139142, 221). Bengt Westerbergs tal 4/1 1986 rymde ocks denna mening: Jag kan inte erinra mig ngot exempel p att tv demokratiska stater gtt i krig med varandra. Det sger ngot om Palmeperioden att ett s fundamentalt ppekande inte ledde till kommentar bekrftelse eller frnekande frn regeringschefen eller ngon av hans drabanter. Det hade blivit doktrin att vgra se sambandet mellan demokrati och fred.

169

Kommissionen som teg

Nr rapporten frn Palmekommissionen kom ut p svenska gavs uppdraget att skriva frord till Alva Myrdal.7 Hennes hyllning till den r skriven i hnryckning. Rapporten r unik (kursiveringen r Myrdals), den r en handbok . . . fr att styra vrldshndelserna och visar hur vi kan dra oss ur nuets skrckinjagande situation. Fr frsta gngen har vi alla individer, stater, regeringar och FN ftt uppdrag i handlingstermer. Myrdal r srskilt frtjust i att omdefiniera begreppet frsvar:
Det fr inte utstrckas till frsvar fr alla slags oheliga intressen. Men detta r vad som nu skett stora makter vertar ansvaret frn andra att frsvara dem, kanske med hrar och bombplan i lngt fjrran belgna lnder.

r detta frtckt polemik mot Nato? Dess amerikanska styrkor har frvisso lovat skydd t Europas demokratier, ocks frn baser i lngt fjrran belgna lnder. Var det allts fel av Vsteuropa och USA att planera ett sdant kollektivt frsvar? Och kan man beteckna vrnet av de fria staterna i vr vrldsdel som oheliga intressen? Eller r kritiken vnd mot Warszawapakten? I s fall, varfr r hon inte mer konkret? Sdana frgor blir meningslsa infr en text av Alva Myrdal. Hela pongen r ju att tala allmnt, att inte gra skillnad mellan en
Hela titeln p skriften r: Gemensam skerhet. Ett program fr nedrustning. Rapporten frn den oberoende kommissionen fr nedrustnings- och skerhetsfrgor (1982).
7

170

ptvingad frening av diktaturer och en frivillig allians av demokratier. Dremot r hon desto mer exakt nr hon kommer in p Sveriges roll: . . . alla svenskar borde av pur stolthet knna sig kallade att backa upp denna rapport. Sverige har i rtionden varit ledande att bryta ner stormakternas falska argument, som skyler deras brist p bde vilja och frmga att tjna fredens och gemenskapens sak, frskrar Alva Myrdal. Mer n s: hos oss har
. . . kunnat utbildas framstende experter som faktiskt med sitt sanningssgande skrmmer de dryga, halvljugande stormaktsrepresentanterna.

Lyckligtvis har kommissionen med Olof Palme i spetsen nu visat hur man rddar framtiden och sjlva livet fr vra unga. Sprkbruk och pretentioner hr naturligtvis uppmuntrade eller tminstone godknda av Olof Palme r komiska. Sverige skrmmer halvlgnaktiga stormakter med vra sanningar men vi r inte modiga nog att ens bertta vem eller vilka vi syftar p! Morrar Myrdal hr om Sovjets eller USA:s dryghet och falska argument, eller om bda? Frst av kommissionens frslag framgr att hon morrar i antivstlig riktning.

*
rjan Berner blev 1989 svensk ambassadr i Moskva. Fyra r tidigare gav han ut boken Sovjet och Norden (1985). S hr lyder en sammanfattning:
I sjlva verket har det varit s att Stockholms utrikespolitiska linje p fr Moskva viktiga omrden, det vill sga rustningsfrgor i Norden och i Europa, sllan lpt s parallellt med de sovjetiska stndpunkterna som under 80-talet.

Han syftar givetvis p Palmekommissionen. Dess skerhetspolitiska filosofi blev ocks den svenska socialdemokratins. Rapporten freslog bland annat en korridor, fri frn slagfltskrnvapen. Den skulle upprttas p ett omrde av 15 mil p respektive sida av jrn171

ridn. Korridoren skulle strcka sig frn stersjn och sderut, p bda sidor om blockgrnsen i Centraleuropa. Hade idn frverkligats skulle den ha frsvrat Natodoktrinen om flexible response vid den viktiga grnsen mellan de tv tyska staterna. Frsvaret av Europa byggde p nukler avskrckning, eftersom vsts konventionella vapen och armer inte kunde balansera Warszawapaktens. Atomvapenfria korridorer i delar av Europa (eller liknande frslag) skulle, enligt Nato, minska trovrdigheten i demokratiernas militra planering. Vsts frmga att motst ett sovjetiskt angrepp kunde riskera att urholkas, menade man, och drmed ocks frmgan att avskrcka frn angrepp och bevara freden. Vstmakterna avvisade allts kommissionens tankegng. Sovjetunionen applderade dremot Palmekommissionen. De kommunistiska lnderna utvidgade frslaget till 25 mil breda korridorer, p bda sidor om grnsen. En sdan zon skulle tcka nstan hela Vsttyskland. Risken var uppenbar att den senare kunde leda till att USA, England och Frankrike avlgsnade sina trupper drifrn, eller tminstone nedrustade dem. Vsts strategiska lge i Europa skulle dramatiskt frsmras.8
8

Ingemar Drfer ppekar i sin bok Nollpunkten: Sverige i det andra kalla kriget 19791986 (1991) att Kremls avsikter sammanfll vl med Palmekommissionens rapport. Sovjet drev kampanj mot de robotar, som Nato ville placera ut i Vsteuropa som svar p de sovjetiska SS 20-missilerna. Syftet frn Moskva var naturligtvis att skada Natos styrka och trovrdighet. Drfer har i samma bok sammanfattat Sveriges skerhetspolitiska dagordning 1984 i fljande tio punkter: Sverige erbjuder den tredje vgen mellan kommunism och r kapitalism. Den demokratiska socialismen r framtidsvgen fr jordens folk. Vrldslget i allmnhet och det skerhetspolitiska lget i Europa i synnerhet kan inte bedmas utifrn enbart vstliga informationskllor. En negativ bild av Sovjetunionen r en djvulsbild och hindrar en framgngsrik dialog och korrekta relationer med detta land. Fredsforskning r en fruktbar metod att komma frbi dessa traditionella djvulsbilder. Tal om verkliga styrkefrhllanden i Europa r ett militariserande av tnkandet och frhindrar fortsatt avspnning. Inga amerikanska euromissiler br baseras i Europa fr att motverka den sovjetiska SS 20-uppbyggnaden. Krav p fred och frihet ocks i steuropa r korstgsanda och frhindrar fortsatt avspnning. Den europeiska situationen kommer att frbli lst och frstelnad.

172

Klyftan mellan vstmakternas och Palmekommissionens syn p skerhetspolitiken var omjlig att verbrygga. Palme ville ka frtroendet mellan blocken genom diverse militrpolitiska konstruktioner; de krnvapenfria korridorerna var ett av frslagen. Kommissionen talade om gemensam skerhet frtroendefull samverkan i avgrande frgor mellan totalitra och demokratiska nationer. Det vill sga, rapporten nmnde aldrig ngot om totalitarism eller demokrati. Jag kan inte se att de orden terfinns ngonstans i kommissionens uttalanden. Varje antydan om sdana skillnader skulle naturligtvis Georgij Arbatov frn Sovjet omedelbart ha inlagt veto mot. Nr rapporten skriver att kommissionens medlemmar inbjds av ordfranden att delta i egenskap av privatpersoner och utan anvisningar frn sina respektive regeringar r det ett vackert exempel p Palmes illusioner eller falskhet. Tanken att Arbatov, som bland annat var medlem av det sovjetiska kommunistiska partiets centralkommitt och deputerad i Hgsta Sovjet, p den tiden kunde agera som privatperson framstr som ett skmt. Naturligtvis granskade Kreml kommissionens utkast till frslag och
Det r vapnen och rustningsdynamiken som skapar spnningar och krigsrisker, inte de reella politiska motsttningarna mellan staterna. Krnvapenavskrckning r av ondo som frsvarsdoktrin. Kapprustningen r farlig och kan leda till krnvapenkrig. Reaganadministrationen rr sig i riktning mot en warfighting strategy och frsker dessutom begrnsa ett kommande krnvapenkrig till Europa. Natos doktrin br i frsta hand frndras till icke frsta anvndning av krnvapen. Genom sin upprustning str Reaganadministrationen jmvikten och innebr egentligen det strre hotet mot freden. Gemensam skerhet r det stora alternativet till krnvapenavskrckning. Ett krnvapenfritt Europa r nskvrt. Ett steg p vgen r krnvapenfria zoner i Norden men ocks i Centraleuropa. Krnvapenfrysning, helst i FN-regi, r en metod att bryta den onda rustningsspiralen. Det r viktigt att tala om rustningslget i allmnhet och dess allmnna hot mot freden, inte det svenska lget med ubtskrnkningar i synnerhet med det specifika hotet mot den svenska freden. Tal om specifika hot mot Sverige mste tonas ned eftersom det ifrgastter klsuparteorin, frsmrar Sveriges frhllande till den ena sidan och hotar Sveriges roll som fredsmklare.

173

skrivningar. Arbatov visste bde vart han skulle strva och hur lngt i eftergifter han kunde strcka sig. Natos strategi utgick dremot frn djup misstro mot Sovjets avsikter. Lften frn en grupp diktaturer, vilka nr som helst kunde kasta om sin politik, var ingen god grund fr den fria vrldens verlevnad. Vsts vertygelse var att Nato ocks i fortsttningen mste kunna avskrcka Sovjet frn ventyrligheter. Frutsttningen var att alliansens medlemmar hll samman och visade politisk och militr styrka. Kreml frskte ofta under det kalla kriget att splittra Atlantpakten genom kampanjer, propaganda i nyckellnder och frestande utspel. Nato hade sen slutet av 40-talet i regel lyckats avvrja en sdan upplsning av sammanhllningen. Det r frmst i ett sdant perspektiv, som man br betrakta Palmekommissionens ider och inse hur populra de blev i stblocket. Hr fanns chansen att bryta upp opinionen i frmst Vsttyskland och drmed skapa betydande oskerhet inom Natos knsligaste omrden.

*
Mitt i sommaren 1984 fick sttysklands medborgare ta del av Olof Palmes middagstal till partichefen Erich Honecker. Mnga av dem mste ha trott den 29 juni att kritiken mot DDR har vl tidningen, kommunistorganet Neues Deutschland, censurerat bort. Anfrandet hlls allts vid ett officiellt besk av Sveriges demokratiskt valde statsminister. Men, som sagt, det verkliga talet lt skert annorlunda n den tryckta DDR-versionen. Dr fanns vl ngra ord om Berlinmuren och de politiska fngarna, tminstone antydda? Men mellan det tal som Neues Deutschland publicerade och det som Palme hll fanns, svitt jag kunnat kontrollera, inga skillnader. Det innehll ingen som helst kritik av det jttelika fngelse, som var sttyskland. Om muren teg Palme, liksom om hans partivnner och andra demokrater som hade kastats i fngelse. Dissidenter som trakasserades p andra stt fick inga ord av sympati. Sveriges regeringschef uttalade ingen stolthet ver Sveriges styrelseskick. Han nmnde inte ens att de politiska systemen i Sverige 174

respektive sttyskland var helt olika och att vi, svenskarna, naturligtvis hll fast vid vr frihet. I Palmes tal marscherade i stllet alla de sttliga orden upp: fred, avrustning, avspnning och frsoning; ocks frstelse, frtroende och till och med vnskap. Ett enda honnrsord saknas: FRIHET. Hela besket frlpte p samma stt. Man mttes i Stralsund i stllet fr i Berlin. Drmed blev det enklare att undvika pinsamma frgor om ddsskjutningar vid muren och mineringar vid den tyska jrnridn. Samtalet med Honecker dominerades av undvikanden och lskvrdheter. Samtalen har frlpt mycket bra, sade statsministern. En spark mot Reagan kan alltid frsvaras, tnkte vl Palme och understrk fr Svenska Dagbladet (30/6 1984) att behovet av avspnning ser annorlunda ut frn tysk horisont n frn Texas eller Kalifornien. Ingenting i dialogen med den sttyske diktatorn tycks ha pmint om den avsky fr DDR som svenska demokrater knt i rtionden. En quislingregim som beredde plats fr mngder av sovjetiska divisioner; angiveriet och den hemliga polisens nrvaro verallt men inte ett kritiskt ord frn Sveriges statsminister. Palme hyllad som fredshjlte, var Aftonbladets korrekta rubrik frn Stralsund (30/6 1984). Detta var mallen fr Palmebesk i vnsterdiktaturer: prisar du mig, bermmer jag dig.9
9

Palmes tystnad om terrorn ptalades av tskilliga svenska tidningar, bland annat p DN:s ledarsida (3/7 1984) av Per Jnsson: Och Palme gav inte massmedierna ngot intryck av att han fljt sin franske socialistkollega Mitterrands utmrka exempel att under steuropabesk rejlt lxa upp vrdarna fr deras vergrepp mot mnskliga rttigheter enligt Helsingforsavtalet. P ledarplats skrev Svenska Dagbladet (2/7 1984): Palme sviker sin plikt som fretrdare fr en demokratisk nation om han inte vid ett tillflle som detta i otvetydiga ordalag klargr vad vi i Sverige anser om politiska fngar, siktsfrtryck och polisvlde. Och i Expressen frgade Per T Ohlsson (1/7 1984) varfr Palme verhuvud reste till DDR. Nr Honecker kallar sitt agerande fr fredspolitik r det en av vr tids stora lgner. . . Vad kan Olof Palme lra sig om fred av tyranner som riktar vapnen mot sitt eget folk? Nr statsminister Ingvar Carlsson i januari 1989 allts bara ett halvr innan kommunistregimen slogs omkull gjorde officiellt besk i stberlin noterade han dock (i sitt middagstal 23/1 1989) Europas delning, som i denna stad r s tydlig. Alltid ngot: man fick nja sig med det lilla p den tiden.

175

*
Nr 1989 rs revolutioner brt upp kommunistvldet i Europa kunde det ses som en vervldigande framgng ocks fr Natos strategi. Tillbakahllandets politik blev mer framgngsrik n ngon hade vgat tro. Den politiska och militra ordning, som vxer fram nu p 90-talet, kan i stllet bygga p demokratiers frtroende fr varandra. Begrnsningen ligger i oskerheten om Rysslands (och ngra andra forna Sovjetrepublikers) framtid; liksom om forna Jugoslavien. Diktatur i Ryssland skulle ter leda till stark spnning och krigsrisker, tminstone i det omrde som Moskva har kallat nra utlandet (frmst Baltikum). kad stabilitet i Ryssland och fortsatt demokratisering dr leder dremot till frdjupad frstelse. I det lget har svenska socialdemokrater gng p gng psttt att Palmekommissionens ider slutligen har segrat. Som vanligt var det Pierre Schori som inledde frvrngningen: I dag talar bde Bush och Gorbatjov som Palme och har slagit in p den gemensamma skerhetens vg, Palmekommissionens kungstanke (DN 11/12 1989). Nordal kerman visade omedelbart (DN 20/12 1989) att detta r ett frbluffande frsk att frfalska nutidshistorien. De svenska frslagen i brjan p 80-talet gllde ju ett helt annat politiskt lge. Gorbatjovs nrmaste medarbetare har frklarat att all sovjetisk utrikespolitik fre 1985 inte bara var felaktig utan kriminell. kerman sammanfattade skillnaden:
Palmegruppens avsky fr antikommunismen belyser i stllet farorna nr man frhandlar med gangsterregimer. Om man anvnder Gorbatjovs ptagliga fredsvilja till att motivera sin egen godtrogenhet gentemot Brezjnevregimens propagandautspel, innebr det att man ltsas tro att ingenting har intrffat i Sovjet de senaste ren.

Men Ingvar Carlsson tycktes som partiledare ha bestmt sig fr att frvandla just den schoriska historiefrfalskningen till partidoktrin. Det var Palmekommissionens rapport och effekter som, pstod Carlsson, ledde till att 176

hotbilden ersattes av idn om gemensam skerhet. Vem tror att de demokratiska revolutionerna i steuropa 1989 och sovjetmaktens upplsning 1991 hade kunnat ga rum utan den frskjutningen? (DN 15/11 1993)

De flesta vet i dag att andra faktorer se bland annat sidorna 167168 och 384385 i den hr boken ledde fram till revolutionerna mot kommunismen. Palme trodde dremot att tystnad, eller tminstone diskretion, om diktaturens elnden skulle fra till skrare fred i Europa. Vstmakterna, och tskilliga politiker och opinionsbildare i Sverige, ansg att frst med frihetens utbredning kunde freden skras och frankras bland medborgarna. Visst tvingades rustningarna fram av misstron. Men misstron mot Sovjetunionen var i de flesta avseenden berttigad. De teorier om gemensam skerhet, som Palme talade om p 80-talet, utgick som en sjlvklarhet frn att maktblocken och Sovjetimperiet skulle finnas kvar. Det som nu kan byggas vilar tvrtom p insikten att kommunismen inte dominerar ngon viktig del av Europa (tminstone inte utanfr vissa republiker i forna Sovjet). Pierre Schori har gjort ett nytt frsk i boken Olof Palme. Den grnslse reformisten (1996) att befsta myten om att Palmekommissionen blev avgrande fr steuropas befrielse. Han medger visserligen att Sovjetunionen inte hade rd att hnga med i en stndigt accelererad hgteknologisk upprustning. Men om inte ngon ppning hade skymtat i vst hade nog Moskva nd knt sig tvingat att prioritera rustningarna, menar Schori. Medan Reaganadministrationen tidvis splittrade och frlamade vstalliansen kunde Willy Brandt och Olof Palme fra in avspnningsmomentet. Man skulle kunna sga, att de tv socialdemokraternas stpolitik bddade fr Gorbatjovs vstpolitik. Ocks som anstrngd efterhandskonstruktion r Schoris hypotes en ren advokatyr. Fr Sovjet och satelliterna var det tvrtom tydligt att USA p 80-talet strkte Nato, inte frlamade alliansen. Men fr Schori r det definitionsmssigt s att nr socialdemokrater inte leder Europa blir det frlamning. Om SPD i Vsttyskland ogillar Reagans och Kohls linje uppstr splittring. Demokratierna kan i sjlva verket tacka de tyska vljarna fr att 177

de under 80-talet hll illusionister som Egon Bahr och Oskar Lafontaine utanfr regeringsmakten i Bonn. Det frhindrade en allvarlig frsvagning av Nato och ingav inte Kreml ngot hopp om att traditionella propagandaoffensiver kunde stoppa den militra frnyelsen i vst. Sovjetunionen var drfr tvungen att finna andra lsningar. Gorbatjov valde att frhandla med den mest antikommunistiska administrationen i USA p fyrtio r. Reaganregeringen svarade med konstruktiva frslag, som senare underlttade en befrielse av Europa utan blodbad.10 Schori hnvisar hr till den engelska frfattaren, journalisten och historikern Timothy Garton Ash. Han syftar med skerhet p boken In Europes Name. Germany and the Divided Continent (1993). Schori ser allts slutsatserna dr som auktoritativa omdmen om Palmekommissionens ider och den roll de spelade i frmst tysk politik. Lt mig drfr redovisa Garton Ashs analys, eftersom Schori av uppenbara skl vgrar gra det. Viktigt hr r kapitlet A Second Ostpolitik, som diskuterar de vrderingar vilka vgledde de tyska socialdemokraterna p 1980talet. Genom Egon Bahr medlem av och drivande kraft i kommissionen pverkade tyskarna frst p ett avgrande stt Palmerapporten och anslt sig senare till den. Nu kan vi ocks nrma oss svaret p den frga jag redan stllt: var det frmst tyrannerna eller de frtryckta som kom att uppmuntras?

*
10

En lng rad bedmare anser i dag att 80-talets upprustning i USA (och drmed kade ekonomiska tryck p Moskva) bidrog till upplsningen av Sovjetunionen och befrielsen av steuropa. Men det r intressant att se hur fraktfulla Palmes supportrar har varit mot ledande politiker i Reaganadministrationen ocks efter Palmes dd. Elmbrant skriver i sin bok 1989 att en av de svagaste utrikesministrarna i USA efter andra vrldskriget, Cyrus Vance (medlem av Palmekommissionen), var en upplyst person, fjrran frn de hkar som drefter tagit kommandot i den amerikanska administrationen. Och Pierre Schori kallar nnu 1996 en av arkitekterna fr 80-talets amerikanska strategi gentemot Sovjet, Richard Perle, fr Mrkrets furste.

178

Vi mste skilja mellan den frsta och den andra stpolitiken. Den frsta var frmst Willy Brandt-regeringens nrmande till kommuniststaterna 19691972. Den genomdrevs av en socialliberal koalition, dr Brandt var kansler och Walter Scheel utrikesminister. I frsta stpolitiken ingick mngder av frhandlingar infr tskilliga avtal med stlnder och vilket Garton Ash betonar det sega arbetet att f dessa verenskommelser godtagna av frbundsdagen och den vsttyska opinionen. Den rymde ven valet i november 1972, som blev ett slags folkomrstning om Brandts stpolitik; regeringen vann. Hr ligger ocks frbundskanslerns frsta officiella besk i sttyskland 1970 och den normaliseringspolitik, som utgick frn diplomatiska erknnanden av de steuropeiska nationerna och deras grnser. Det viktigaste beslutet blev kanske godtagandet av DDR som statsbildning. Den gripande symbolen fr frsta stpolitiken var Willy Brandts knfall i Polen vid monumentet till minne av de judar som i Warszawas getto gjorde uppror mot nazisterna. Den andra stpolitiken var det utrikespolitiska projekt som socialdemokraterna lanserade frmst i opposition, frn hsten 1982 till revolutionerna p hsten 1989. Dess frmste inspiratr och talesman var allts Egon Bahr. Iderna skrevs in i det vsttyska partiets (SPD) programskrifter. Till och med den ldrade Brandt kom att medverka, dock utan att spela en huvudroll. Projektet blev ett fiasko. Nederlaget fr andra stpolitiken gick inte att dlja, nr de frtryckta i DDR och resten av stblocket fllde de kommunistiska regimer som SPD kurtiserat. I dag skms tskilliga tyska socialdemokrater fr 80-talets misstag, ven om man valt en av de mest inblandade, Oskar Lafontaine, till partiordfrande. Tankarna bakom denna utrikeslinje var ungefr desamma som Palmekommissionens. Bahr frklarade ter att skerheten r nyckeln till allting. Skerhet kan bara uppns tillsammans. Man frordade en krnvapenfri korridor i Centraleuropa. Den gemensamma skerheten skulle erstta avskrckningen, etc. Nr tysk socialdemokrati tvingades i opposition i oktober 1982 fanns allts konturerna till ett nytt program. Partiets nya maktlshet bddade fr fortsttningen. I Vsttyskland var Karsten Voigt, Oskar Lafontaine, Andreas von Blow, Herman Scheer, Peter Ben179

der med flera ngra av de frmsta anhngarna av programmet, frutom Bahr. Lafontaine hade skrivit en egen bok om rdslan fr vnnerna (han syftade frmst p amerikanerna), och Scheer gav ut en skrift om befrielse frn Bomben. Bender riktade en protest mot ideologiernas totalitarism, med vilket han menade skdningar som stod i vgen fr avspnning. Och s vidare. Den vergripande tanken var hela tiden: ingenting r viktigare n fred. Socialdemokraterna krvde en avideologisering av st vstrelationerna. Innebrden var att de principer och vrden som skilde st- och vststaterna t mnskliga rttigheter, rttsskerhet, frihet mste underordnas de tgrder som freden krvde. I socialdemokratiska uttalanden antyddes att klyftan mellan kommunism och demokrati pminde om skillnaderna mellan katolicism och protestantism. Ordet frihet frekom inte ofta i socialdemokratiska dokument p den tiden, skriver Garton Ash i sin stora studie. Partikongressen i november 1983 sade med vervldigande majoritet nej till den utplacering av Pershingrobotar i Vsteuropa, som regeringen Kohl stdde. Helmut Schmidts skerhetspolitiska avvgning var nu slutgiltigt avvisad av hans eget parti. I stllet antog SPD de nya strategier, som Egon Bahr arbetat fram. Europerna i st och vst kan bara verleva i gemensamt samarbete, meddelade kongressen. Hur de redan hade verlevt i 40 r utan sdan gemenskap frblev ett mysterium, kommenterar Garton Ash syrligt. Och i det regeringsprogram, som socialdemokraterna aldrig fick frverkliga under sin tnkte frbundskansler Johannes Rau, ingick bde retoriken om rustningarnas frbannelse och kravet p avskaffande av krnvapen. Om ngot hade frlamat Nato fr att anvnda Schoris fras hade det varit en ny SPD-regering. Men socialdemokraterna i Vsttyskland frlorade valet (i motsats till sina svenska partivnner). Den skuggpolitik, som SPD bedrev under den andra stpolitiken, ledde nd till samtal p hg niv mellan partiets ledande fretrdare, Sovjets hrskare, DDRregimen och andra kommunistpartier i steuropa. Man tillsatte gemensamma arbetsgrupper och antog dokument tillsammans med tyrannerna i st. Motstndet frn SPD att uttala kritik mot diktaturerna var lika 180

tydligt som gldjen att f verlgga med Honecker och hans medfrbrytare i sttyskland. Dessa ledde ett marxistisk-leninistiskt parti som 1946 med vld hade drivit fram en sammanslagning mellan kommunister och socialdemokrater, dvs frbjudit socialdemokratin att verka i DDR. Garton Ash frvnas ver den nya vrmen infr det s k Socialistiska Enhetspartiet (SED) i sttyskland:
Mycket av den vstliga, demokratiska identiteten hos Frbundsrepublikens socialdemokrater, frn Kurt Schumacher och Ernst Reuter till den unge Willy Brandt, hade formats i opposition inte bara mot kommunismen i allmnhet, utan mot detta parti (SED) i synnerhet.

Det sttyska kommunistpartiet respektive de vsttyska socialdemokraterna lade till och med fram ett gemensamt program som hette Det ideologiska argumentet och gemensam skerhet. Det publicerades i bde Neues Deutschland och vsttysk press. Skillnaderna i styrelseskick mellan de bda tyska staterna sminkades ver. I stllet betonade programmet att ingen sida kan frneka den andra sidans rtt att existera. Bda sidor betraktar varandra ssom kapabla att reformera och kapabla till fred. Innan man kritiserar varandra ska man frst tnka sig in i logiken p den andra sidan. Det versltande i det hr programmet utlste hrd kritik i vst. Man menade att SPD utan reservationer hade legitimerat bde kommunismen och Honeckers parti p ett stt som stred mot tidigare socialdemokratiska uttalanden. Visst fanns opposition ocks bland framtrdande SPD-medlemmar. Gesine Schwan frgade hur man kunde g i god fr DDR:s frmga att bevara den yttre freden nr kommunisterna inte ens kan skapa en inre fred. Menade socialdemokratin nufrtiden att en diktatur r lika kapabel till fred som en demokrati? Ska man verkligen slutgiltigt godta det kommunistiska enpartivldets rtt att existera fr att Sovjetunionen har atombomber? Men den minoritet i SPD, som Gesine Schwan fretrdde, hade det inte ltt. Frst efter revolutionernas r 1989 kunde tysk socialdemokrati ta sig samman och sjlvkritiskt underska den kurs man slagit in p under 80-talet. 181

Trots de speciella relationerna mellan tyska partier i tv tyska stater sls man som svensk av ett mnster som vi knner igen. Avvisandet av en avskrckning som delvis mste bygga p krnvapen. Illusionerna om kommunistpartiets ledningar. Det stndiga pratet om gemensam skerhet. Stdet till ngra viktiga sovjetiska utspel. Frsken att spela ner de demokratiska idealen. Vrderelativismen p alla plan utom nr fred kommer p tal. Oviljan att anvnda ordet frihet. Gldjen att beska totalitra stater och dr frhandla med diktatorn eller dennes hantlangare. Tystnaden om trakasserier, fngslanden och avrttningar som r tyranniet. Sparkarna mot USA och Nato, och s vidare. S fortsatte Palme och hans efterfljare i Sverige, liksom Bahr och andra i SPD, fram till de dagar d folken i st sjlva reste sig och till frbluffade socialdemokrater i vst stllde frgan: varfr har ni inte uppmuntrat oss i oppositionen utan enbart vra frtryckare?

*
Bitterheten bland dissidenter i steuropa var naturlig. De hade upplevt hur ledande socialdemokrater frde en intensiv dialog med de hrskande kommunistpartierna, frmst i DDR. Nr Palme mtte Honecker 1984 sg vi, i miniatyr, samma bild som nr vsttyska socialdemokrater gng p gng reste till diktatorn: tystnaden om frtrycket; de instllsamma fraserna om gemenskap; eftergifterna. In Europes Name menar att socialdemokraterna hoppades ka sin trovrdighet genom att visa upp sig med hrskarna i st. Makten lg ju hos kommunisterna s frndringarna kunde bara komma frn dem. Och detta var mlet med andra stpolitiken, menar Garton Ash: den strvade efter reformering, till varje pris. Han gr igenom de st- och vsttyska protokoll ver gemensamma mten som offentliggjorts efter revolutionerna. Skillnader och likheter mellan de bda versionerna analyseras. Efter kllkritisk granskning stller de hr dokumenten allvarliga frgor om upptrdandet frn tminstone ngra representanter fr ett av Europas stora demokratiska partier, allts SPD. Ocks med vlvillig tolkning kan man inte undvika att se den principlsa partipolitiska opportunismen (Garton Ash). 182

Men ocks om man bortser frn denna moraliska dimension: den andra stpolitiken fungerade inte. Man kan inte p allvar hvda att freden bevarades genom dialogen mellan SPD och SED, sger boken. Och de reformer, som skulle lockas fram, intrffade inte. Ty andra stpolitiken vilade p tv misstag. Fr det frsta var det inte s som Bahr och Palme trodde, att skerheten r nyckeln till allting. Vclav Havel och andra har visat, att det var de politiska frndringarna, bde uppifrn och nerifrn i Sovjet och steuropa, som banade vg fr upplsningen av blocken, inte tvrtom. I brjan av 1990 fick Bahr frgan varfr han hade frvntat sig allting frn regeringen (allts DDR:s) och mycket lite frn folket. Bahr medgav att beskrivningen var korrekt. Han hade trott att om man frst tar sig an skerhetsfrgorna s fljer de sociala och politiska frndringarna av sig sjlva. Men det blev precis tvrtom. Tv r senare upprepade Egon Bahr sitt medgivande:
Mitt verkliga misstag, som jag ser det nu, var att jag under de senaste 35 ren har trott: eftersom huvudsaken r skerhetsfrgan . . . mste man gra klart att krig inte lngre r mjliga. Sen fljer politiken och allt annat . . . inklusive den tyska enigheten, inklusive upphvandet av den st-vstliga splittringen i Europa. Det var fel. Politiken har krt frbi skerhetsfrgan.

Den drivande kraften i Palmekommissionen, Egon Bahr, har allts p 90-talet erknt att hans grundlggande tankegng var felaktig. Men socialdemokraterna i Sverige tycks inte berras av sdan sjlvinsikt. I stllet prisar de misstaget och fortstter att bermma kommissionens ordfrande. Fr det andra var hypotesen fr 80-talets stpolitik att frndringarna i steuropa enbart kunde komma frn dem som redan satt vid makten. Felsynen fullfljdes trots att 70-talet hade demonstrerat begrnsningarna i reformering uppifrn och trots att man sett Solidaritets inflytande p den polska utvecklingen. nnu den 8 oktober 1989, dagen fre demonstranternas framgngar i Leipzig och en mnad innan Berlinmuren brjade rivas, frskte Bahr offentligt frsvara DDR: dr har varit, om man s vill, reformer. Garton Ashs frga r frdande: om man beskriver 183

det som hnde i sttyskland p 80-talet som reform, vilka ord ska man d anvnda om hndelserna i Ungern under samma period? Vrre r nd relativiseringen av det som en tidigare vsttysk, socialdemokratisk generation genom bittra erfarenheter hade lrt sig att kalla de grundlggande vrdena i vst. De unga, skrev den vlknde SPD-experten p utrikespolitik Rickard Lwenthal, har tappat frstelsen fr att konflikten med Sovjetunionen inte bara r en konflikt mellan tv stormakter och deras allierade men ocks en konflikt mellan frihet och tyranni. Och Garton Ash berttar till slut att en av grundarna av det nya, fria socialdemokratiska partiet i forna DDR (Martin Gutzeit) p sommaren 1989 hade vdjat till sina partivnner i vst:
. . . allt vi ber om r att ni fr oss ska begra samma rttigheter och friheter som ni sjlva tnjuter. . . hur kan ni vara s principlsa?11

Just den anklagelsen br riktas ocks mot svensk socialdemokrati. Fr en gngs skull frskte Sveriges statsminister spela en pdrivande roll i europeisk politik, och det hela utvecklades till ett svek mot de plgade folken p halva kontinenten. Frgan r allts: ni hyllade diktatorn och nonchalerade oppositionen. Hur kunde ni vara s principlsa?

11

Nr Olle Svenning i Aftonbladet (17/11 1993) recenserade Timothy Garton Ashs bok In Europes Name: Germany and the Divided Continent noterade han det moraliska frfallet: SPD-politiken under oppositionsren kom i praktiken att tjna som skydd fr hrskarna i DDR och som hot mot medborgarrttsrrelserna i steuropa. Samma omdme mste han naturligtvis avge om Palmekommissionen, eftersom dess ider var identiska med Egon Bahrs.

184

Den selektiva diktaturkritiken

Det sgs ofta i nutida romantisering av Olof Palme att han konsekvent kmpade fr mnskliga rttigheter och frdmde diktaturer. Att den frestllningen inte r sann har redan framgtt. Men hur falsk den r terstr att belysa. Sverige har konsekvent kritiserat fem diktaturer: Tjeckoslovakien (diktaturens kreatur), Franco-Spanien (satans mrdare), grekjuntan, apartheid i Sydafrika och Pinochetregimen i Chile. Alla dessa frtryckarregimer har nu fallit. Att vrt land frbannade dem och skte motverka deras terror var (och r) utmrkt och sjlvklart. Socialdemokratin hade hr std av en stark eller vervldigande opinion lngt utanfr sitt eget parti. Efter kommunisternas kupp 1948 var regimen i Tjeckoslovakien avskydd av alla demokratiska partier i Sverige. Motviljan mot Franco hade starka traditioner i arbetarrrelsen och, inom borgerligheten, frmst bland liberalerna. Kampanjen frn Sverige mot apartheid inleddes av tv liberala chefredaktrer, Herbert Tingsten i Dagens Nyheter och Ivar Harrie i Expressen. Den fullfljdes i bred partipolitisk enighet, utom vad gller sanktionspolitiken dr moderaterna var skeptiska. De sju ren med militrregim i Grekland upplevdes av svenska demokrater oavsett partitillhrighet som en frnedring fr landet och Balkan. Pinochets regering i Chile utlste mycket starka protester frn svenska regeringar, oavsett om de var socialdemokratiska eller borgerliga. Moderaterna var frvisso mer dmpade i sin kritik.12 Det finns inga som helst skl att bestrida Palmes personliga roll 185

i kritiken mot de fem regimerna. Bde som statsminister och oppositionsledare var han hr en envis och skicklig talesman fr vra frdmanden av terrorn, kuppmakarna och rasismen. Att mnga av oss stndigt uttalade likartade protester och vrderingar r visserligen sant. Men det rubbar inte slutsatsen att den socialdemokratiske partiledarens betydelse fr opinionsbildningen mot de fem regeringarna, inte minst mot apartheid, var av stor betydelse. Vad legenderna efter Palmes dd har stadkommit r dock ngot helt annat. Diktaturens kreatur, sger myten, just s sg Palme p kommunismen. Satans mrdare med sdana ord beskrev han diktatorerna i vrlden, pstr man. S var det tyvrr inte. Mnga hundra miljoner mnniskor frnedrades av kommunisterna. Bara hrskarna i Prag mttes av hrda omdmen frn Palme, och av konsekvent avstndstagande. Utanfr den marxistiska vrlden fanns mngder av andra frtryckare. Men bara Franco, som under sina sista r inte ens var en av de grymmaste hrskarna i vrlden, kallades fr satans mrdare. Vad hnde med andra kreatur och mrdare? I Palmes vrld tonade de i regel bort, eller nmndes utan vrdeord och stllningstaganden. Mnga nonchalerades totalt, eller mttes av leenden och vnliga ord, eller fick s mycket svenskt berm att frtryckarna sjlva mste ha hpnat. Nr blodet flt p torg och gator och nr vstliga TV-kameror lyckades ge bilder av mrdandet uttalade Stockholm ngra tillflliga protester. Dessa tystnade i regel nr ter12

Samtliga dessa fem fall gllde allts etablerade diktaturer som Sverige (och Palme) ofta frdmde och motarbetade under flera eller mnga r, konsekvent och med olika metoder. Vid sidan av de lnderna br noteras ngra stllningstaganden av likartad eller delvis annan karaktr. Efter Sovjets verfall p Afganistan frdmde Palme i flera tal angriparen, allts regimen i Moskva. Nr de tv diktaturerna p Pyreneiska halvn hade brjat liberaliseras stdde Palme energiskt socialisterna i Spanien och Portugal mot ngra av dessa partiers motstndare till hger och vnster. De anstrngningarna frn Socialistinternationalen bidrog till att strka den nya demokratin i bda lnderna. Och innan Portugals kolonier gjorde sig fria tog Palme naturligtvis stllning fr deras sjlvstndighet. Palme kritiserade ocks den regim i Turkiet, som 1980 upphvde demokratiska fri- och rttigheter i landet.

186

rorn ter lyckats likrikta landet. Lennart Bodstrm blev Palmes utrikesminister 1982. Avsikten var naturligtvis att statsministern sjlv skulle dominera utrikespolitiken. Bodstrm lanserade d en teori, som han utgick frn skulle tillfredsstlla chefen. I Expressen dpte jag tankarna till Bodstrmdoktrinen. Den gjorde skillnad mellan ett lands politiska konstruktion, som vi inte br kritisera, och enskilda hndelser, som vi har rtt att frdma. Problemen i sak med den tanken r tv. Fr det frsta r enskilda hndelser i diktaturer som nr man skjuter ner folk fr att skingra en demonstration eller massavrttar dem offentligt nstan alltid en fljd av regimens politiska konstruktion. Fr det andra: nr ett land inte tillter insyn kan det bakom kulisserna dr frekomma lngt vrre ddande och plgande n brutala hndelser som dokumenteras i internationella massmedier. Enligt Bodstrms ider skulle sdana regimer, som ofta r de vrsta, nstan alltid g fria frn kritik. Drfr blev Bodstrmdoktrinen i praktiken en sorts principiell motivering varfr Sverige ska tiga om en stndigt pgende terror i totalitra stater. Oturligt nog fr Bodstrm kom denna urskt fr tigandet att frknippas med dvarande utrikesministern. Det var ju Olof Palme som var doktrinens arkitekt, men utan att formulera den. Bodstrm var hr en amatr, som trodde att han ppet skulle definiera den faktiskt frda svenska utrikespolitiken, t ex i fljande uttalande (Svenska Dagbladet 7/11 1982):
Sverige br inte kritisera andra lnder p grund av deras politiska konstruktion. Vi har att uppfatta staterna sdana som de r. Det mste vara deras sak att bestmma sina egna frhllanden. Ngon allmn vrdering av andra stater br Sverige inte gra.

Varje ord hr kunde ha tnkts av Palme, eftersom de beskriver riktlinjerna fr dvarande regeringens utrikespolitik. Men statsministern var rutinerad nog att dlja sina principer med retorik om andra ting. Han uttalade sig tydligt i ngra frgor fr att dlja att han var desto tystare p mnga fler omrden. Samma teknik har kopierats av partivnnerna efter statsministerns dd, nr de ska hylla dennes politik. Man talar om det som Palme ville tala om. Man ti187

ger om det som Palme nstan alltid teg om. Man analyserar sllan hur Palme drog grnsen mellan tal och tigande. I sjlva verket var Bodstrmdoktrinen en Palmeprincip. Den tillmpades allts inte fr Tjeckoslovakien, Grekland, Spanien, Sydafrika och Chile. Fr synen p resten av vrlden blev den desto viktigare. S sg den selektiva diktaturkritiken ut under de r d Olof Palme bestmde det strsta partiets agerande. Motiven bakom urvalet av diktaturer gr att frklara. Tjeckoslovakiens regim var, ocks med kommunistiska mtt mtt, ett ovanligt uppenbart fiasko. Men det r svrt att se logiken i att stndigt ta avstnd frn regimen i Prag och ofta vnslas med hrskarna i stberlin. Kanske lg DDR med sin lnga stersjgrns lite fr nra Sverige. Honeckers stat var dessutom vrdland fr alltfr mnga sovjetiska divisioner. Infr sttyskland och andra centra fr europeisk bolsjevism bortsg Palme frn terrorn. I stllet prioriterade han de skerhetspolitiska utspel, som visserligen nonchalerade de frtryckta men som i Sverige kunde putsas upp till statsmannaskap. Kanske var det ocks Palmes egna minnen av terrorn i Prag p 40-talet som fick pverka hans attityd till Tjeckoslovakien under resten av livet. Men varfr i s fall den nstan kompakta tystnaden om Baltikum frn en statsminister som tillbringade sin barndoms somrar i Lettland? Svaret r troligen att Estland, Lettland och Litauen var lnder som hade annekterats av Sovjet. Dem borde man tiga om, eftersom hrskarna i Kreml inte fick irriteras alltfr mycket.13
13 Pierre Schori pstr i sin bok att Palme var ideologisk antikommunist, men frklarar inte varfr Palme i s fall stndigt nyttjade begreppen antikommunism och antisovjetism som skllsord. Han brnde inte heller broar utan nskade dialog med Kreml och satellitstaterna, fortstter Schori. Men varfr blev dialogen s ofta ett gullande dr man undvek de kontroversiella frgorna? Boken medger att ett undantag . . . var Tjeckoslovakien som en fljd av Palmes personliga knslor. Med Schoris fljsamhet blir allt Palme gjorde lika genomtnkt. Kritiserade han en diktatur var det uttryck fr politiskt mod och mnskliga knslor. Lt han bli att kritisera en frtryckarstat berodde det p hans ambitioner att strka skerheten i vrlden. Schori gr inte den minsta anstrngning att analysera komplikationerna med den selektiva diktaturkritiken, och dess fiasko under 80-talet.

188

De vriga fyra diktaturerna, utvalda att officiellt frbannas, betraktades p olika stt som illegala eller frlegade regimer som borde isoleras. Sydafrikas apartheid blev i nstan hela vrlden en synonym fr ondska. Grekjuntan sgs som en tillfllig krnkning av Grekland, och verstarna i Aten blev allmnt fraktade. Franco gav bilden av en sorts gammaldags fascism som borde ha frsvunnit med andra vrldskriget; frtrycket dr gick mot sin upplsning genom diktatorns ptagliga ldrande. Pinochet var p liknande stt symbol fr reaktionrt militrvlde och brutal hgerextremism. Kort sagt: de diktaturer som Sverige angrep hade f vnner. Palme tog inga som helst risker i svensk opinion eller p den internationella scenen nr han frdmde dem. Lget var ett annat vid mtet med Castro. Lt oss flja Palme till Havanna.

189

Castros frestelser

Den 29 juni 1975 tycks Palme ha sett som en av sina stora dagar. D fick han tala p spanska till en miljonpublik i Santiago de Cuba, tillsammans med Fidel Castro. Landets diktator hade gett order om att transportera mnga hundratusen mnniskor till mtet. Dr gavs Palme ett naturligt tillflle att beskriva vad demokrati innebr. Att den ger rtten att opponera mot regeringen (i stllet fr att fngslas och misshandlas), att tidningarna kan skriva vad de vill (inte bara beundra regimen), att valen mste tillta konkurrens mellan partier (inte bara bekrfta diktatorns allmakt) och att ett land styrs genom sina lagar (och inte genom infall och paranoia frn ledarna). Enbart en kort och tydlig sammanfattning av Sveriges styrelseskick hade gett en dramatisk kontrast till det kubanska samhlle som den vldiga publiken knde alltfr vl. Palme hade inte behvt rikta kritik mot vrdarna fr att budskapet skulle g hem. Detta kunde ha blivit ett viktigt gonblick i svensk utrikespolitik: att direkt tala till en sjundedel av befolkningen i ett korrumperat och frslavat land. Som vi vet svek Palme p alla punkter, i alla avseenden. Han ropade till miljonpubliken att Kuba har lrt oss att frtryckarna till slut strtas, att folkets krav ej kan frkvvas. Men han syftade enbart p Batista, inte p Castro. Han meddelade att en socialistisk revolution r en lngvarig nydaningsprocess men glmde bertta att den processen mste ske under politisk frihet och efter hederliga val. Han anpassade sig till Kubas officiella retorik. Vi vill lgga be190

slutandertten ver produktionen och dess frdelning i hela folkets hnder och frigra medborgarna frn beroende av varje slags maktgrupper utanfr dess kontroll, sade Palme. S brukar det lta nr marxismens kreatur talar till sina understar; s borde det aldrig lta nr en svensk statsminister kommer p besk. Och han avslutade med tre leven: Leve vnskapen mellan Sverige och Kuba! Leve solidariteten mellan folken! Leve det sjlvstndiga och oberoende Kuba! Man skrek s p den tiden. Troligen satt d ungefr var 500:e kuban i fngelse av politiska skl, omkring 15 000. Mnga av dem var socialdemokrater, som hade tagit del i kampen mot Batista. nd studsade komplimangerna mellan Castro och Palme. Bda betygade varandra sin vnskap. Detta framgick tydligt av den gemensamma kommunikn dagen efter massmtet. Samtalen hade prglats av stor sympati och msesidig frstelse och att siktsverensstmmelse i de frgor som behandlats rdde, frskrade Castro och Palme. Sveriges statsminister hade allts inte en enda gng tagit upp Kubas krnkningar av mnskliga fri- och rttigheter; i s fall mste siktsverensstmmelsen rimligen ha brutits.

*
Varfr upptrdde Palme p detta stt? Hans rdgivare i Kubafrgor, Pierre Schori, spelade troligen en roll med sin extatiska beundran fr Castro.14 Frestelsen att f ovationer och kamratliga omfamningar av vrdarna var mycket stor. Men lg det i den demokratiska socialismens eller i Sveriges intresse att p detta stt grovhngla med en tyrann?
Har ngon blivande minister i en demokrati beskrivit en diktator p ett s hnryckt sprk som Schori? Han r en av de strsta i samtidshistorien. Ngon har sagt att han r fr stor fr sin . Castro ser allt i ett mycket lngt perspektiv. Han r en encyklopedist och har nrmast en renssansfurstes drag. (Pierre Schori i Sydsvenska Dagbladet 20/7 1986.) Troligen frstr Schori att sdan beundran fr Kubas diktator framstr som snurrig i mitten av 90-talet. I sin lnga uppsats om Palme (i boken Olof Palme. Den grnslse demokraten) diskuterar han inte alls Kuba, ej heller Mellersta stern, Pol Pot och sttyskland.
14

191

Svaret p frgan blir nnu mer problematiskt av kommunikn i Havanna. Jag tnker inte frmst p den passus i det gemensamma uttalandet, som pstr att de bda lnderna var eniga om att verka fr fred och skerhet i vrlden. Att en svensk statsminister gr i god fr Castros fredsvilja r frvnande. 1962 hade ju Kuba varit ytterst nra att kasta in vrlden i ett nuklert inferno genom att placera sovjetiska krnvapenrobotar p Kuba. Nr Chrustjev drog tillbaka dem protesterade Castro och frordade en lngt mer aggressiv linje, som sannolikt hade lett till storkrig. Vrre r dock avsnittet om Kambodja. De tv ledarna uttalade sin gldje ver att frihetskampen fr de vietnamesiska och kambodjanska folken . . . hade krnts med seger. P sommaren 1975 hade Pol Pot utrymt de stora stderna, deporterat ungefr halva landets befolkning och inlett folkmordet. Redan under frsta hlften av maj det ret visste man att ngot lngt mer frfrande n det tidigare kriget hade inletts i Kambodja. En nstan enig svensk press, inte minst de socialdemokratiska tidningarna, hade i mitten av maj brnnmrkt folkomflyttningarna och massmorden. De rster i Sverige som helhjrtat frsvarade Pol Pot var den stalinistiska Norrskensflamman, P O Enquist, Jan Myrdal och Birgitta Dahl (VoT s 203208). I slutet av juni 1975 hade farhgorna frn brjan av maj bekrftats i mngder av rapporter av journalister, diplomater och flyktingar. Det snabbaste och relativt sett mest omfattande folkmordet efter andra vrldskriget pgick med full kraft. I det lget accepterar Palme att beskriva Kambodjas utveckling som en stor seger fr folkets rtt att bestmma sitt eget de. Menade han verkligen att Pol Pot gav uttryck fr folkviljan i Kambodja? Den typen av marxistisk dialektik kan knappast ha fresvvat honom. Var han okunnig om Pol Pots mrdande? Vilken tidningslsare som helst knde till att ngot fasansfullt pgick; Palme kan inte ha undgtt det ven om hans skygglappar var breda. Krvde Castro att f in detta avsnitt i kommunikn? Kanske, men i s fall kunde Palme ha sagt nej. Varje part har ju veto nr gemensamma uttalanden ska gras. Han kunde ocks ha begrt att Sveriges oro och avsky infr slakten i Kambodja skulle ha noterats i kommunikn utan att Castro behvde instmma. Att gra s r inte helt ovanligt i internatio192

nella uttalanden. Han kunde tminstone ha krvt att hnvisningen just till Kambodja hade uteslutits ur texten. Olof Palme gjorde ingenting alls fr att distansera sig frn Pol Pot. Han satte Sveriges stmpel p ett uttalande, som mste ses som ett godknnande av den regimen. S kan den ocks ha tolkats av hrskarna i Pnom Penh (om de verhuvud tog del av omvrldens reaktioner). Sjlv ser jag kommunikn i Havanna av den 30 juni 1975 som ett av de mrkaste inslagen i svensk utrikespolitik under 1900-talet.15

15

Den officiella historieskrivningen i Stockholm tycks inte tillta ngra som helst medgivanden om svenska svek mot Kubas demokrater. Nr utrikesminister Lena Hjelm-Walln (TV 4/10 1994) fick frgan varfr socialdemokratin lt sttta en kommunistdiktatur svarade hon: Men det har inte varit s, att vi har sttt ngon kommunistisk diktatur, utan vad vi har gjort, det r det att vi har haft kontakter med den kubanska oppositionen och ven med Castro, men fr att prata demokrati, fr att frska f en frndring till stnd . . . och det r klart att det r ju lttare att sitta vid sidan av och sga fy och usch n att faktiskt vara med och arbeta aktivt fr att f en frndring till stnd och det har vi gjort frn socialdemokratisk sida. Detta r att blneka. Som framgr av de hr boksidorna om Kuba strider HjelmWallns pstende mot tidigare svenska uttalanden, tal, kommuniker och intervjuer.

193

Israel blir paria

Infr 1 maj 1982 fick vi lra oss att svenska socialdemokrater inte ville demonstrera tillsammans med israeliska partivnner. Med vxlande motiveringar gav oppositionsledaren Olof Palme och partisekreteraren Sten Andersson terbud till broderpartiets huvudkontor i Tel Aviv. Sklet till skandalen var enkelt och tarvligt. Palme vgrade att marschera med israeler eftersom han ville bli sedd med Sergio Ramirez Mercado, en av medlemmarna i den sandinistiska juntan i Nicaragua. Han skyllde lite vagt p sin medling mellan Irak och Iran den skulle naturligtvis p intet stt pverkas av ett frstamajtg i Stockholm. Den svenska socialdemokratins ordfrande fredrog allts att vandra med en icke-demokrat frn Nicaragua n med demokratiska socialister frn den enda fria nationen i Mellersta stern. Att Israels Arbetarparti reagerade med ursinne r frsteligt. Men den israeliska fackfreningsrrelsen Histadrut snde en delegation till Stockholm. LO hade ocks bjudit in och begrep inte alls varfr israelerna skulle stngas ute. Sen mer n tio r knde jag d Bjrn Dworsky, som ledde Histradrutgruppen. Han var jude frn Norge och flydde 1942 undan tyskarna. Han visste hur det knns att vara jude nr judar frfljs. Med Einsteins ord: som i en buffelhjord med risk att varje gonblick bli nertrampad. Dworsky bodde i Sverige under resten av kriget. Sen flyttade han till Israel och arbetade lnge i Histadruts internationella avdelning. Han dog i juli 1996. Med ironi och vrede berttade Dworsky fr mig om sitt mte 194

med Sten Andersson fre 1 maj. Andersson kritiserade honom fr att splittra partiet infr valet och angrep Shimon Peres fr att ett brev frn Peres till Palme hade blivit offentligt. Han begrde att israelerna skulle undvika Stockholm och i stllet ka till Gteborg! Dworsky, som frr var vlkommen till svensk socialdemokrati, fann nu att partiet skte frysa ut honom. Men svenska LO vidhll: israelerna r vlkomna i frstamajtget. Vid sjlva demonstrationen vgrade Palme att hlsa p den israeliska LO-delegationen. Dvarande oppositionsledaren ville hindra ngon att fotografera honom tillsammans med de pestsmittade frn den judiska nationen. Ingen ska tro att denna svenska aggressivitet var en fljd av Libanonkriget; det brt ut mnaden drefter. Att motviljan mot Beginregeringen d blev stor r begripligt. Men hr var det oppositionen, Begins motstndare, som svensk socialdemokrati krnkte genom sitt terbud.

*
Det hade inte alltid varit s. Svensk socialdemokrati stod lnge nra Israels regering. Hr byggdes den enda demokratin i Mellersta stern, under stndiga hot om krig och utplning. Detta sade statsminister Tage Erlander p TCO-kongressen den 8 juni 1967, tredje dagen av sexdagarskriget:
. . . jag vill grna gra den beknnelsen att mndagen och tisdagen tillhr de mrka dagarna i vrt liv, eftersom vi hade en knsla av att det som hll p att byggas upp och som gav s rika lften fr framtiden i den israeliska staten var hotat av undergng . . . De tv dagarna mndag och tisdag denna vecka har vl gjort att stmningen har lttats upp. Frhllandena har blivit gynnsammare tack vare Israels egen frmga . . .

Denna hllning brts snabbt snder nr Olof Palme blev partiledare. Vi borde inte ha blivit verraskade. SSU sg upp de antiisraeliska klyschorna, gjorde dem till sina och gick aktivt in fr att frndra ocks partiets instllning. Ungdomsfrbundets tidning Frihet bermde Staffan Beckmans bcker, som anslt sig till de mest extrema och marxistiska av de palestinska rrelserna. Beck195

man frnekade Israels rtt att existera och spetsade anrttningen med antisemitiska formuleringar. Aftonbladet brjade samla p skribenter som stndigt attackerade Israel. Och vid partikongressen 1969 stllde sig i praktiken SAP, p frslag av utrikesminister Torsten Nilsson, neutralt i konflikten. Den nya hllningen motiverade han med Gunnar Jarrings FN-uppdrag i konflikten.16 Kombinationen av Israels seger i sexdagarskriget som gjorde landet till ockupationsmakt, den marxistiska vg som slog in ver flera lnder, Palmes val till partiledare och oljekrisen i brjan av 70talet ledde till en radikal urgrpning av den svenska socialdemokratins traditionella vnskap med den judiska nationen. Man kan jmfra Erlanders ord och oro p tredje dagen av sexdagarskriget 1967 med utrikesminister Wickmans uttalande p femte dagen av oktoberkriget 1973. Israel utsattes d fr vldsamma verraskningsangrepp i norr och sder frn Egypten och Syrien samtidigt, p Yom Kippur den 6 oktober 1973. Arabstaterna noterade frst stora segrar, och Israels verlevnad stod p spel. Regeringen Palme vgrade d att uttrycka ngon som helst sympati med en hotad, fri nation. Men den 11 oktober i FN gjorde Krister Wickman uttalanden som flera journalister kom att tolka som kritik av Israel. Problemen i Mellersta stern lter sig, sade Wickman, inte lsas genom att den ena eller andra parten demonstrerar sin militra verlgsenhet. Hos Wickman fanns inte ett ord av kritik mot ett av de mest uppenbara fallen av militr aggression som Mellersta stern skdat. Hr saknades varje antydan om vem som startade kriget. Tv diktaturers stende yrkesarmer lyckades verrumpla en demokrati, vars frsvar (liksom Sveriges) bygger p vrnplikt och mobilisering. Den svenska kylan mot den angripna staten var uppenbar fr alla.
Fr exempel p och dokumentation av antiisraeliska argument de bda ren efter sexdagarskriget hnvisar jag till boken Det hatade Israel (1970) av Thomas Hammarberg, Ernst Klein och mig. I kapitlet Partierna om Israel visar jag hur snabbt socialdemokratin frskt sin hllning i slutet av 60-talet men kunde naturligtvis inte ana hur lngt den antiisraeliska agitationen skulle strcka sig under frmst 70- och 80-talen.
16

196

Om Israel frlorat kriget hade den judiska staten upphrt att existera. Om Egypten och Syrien frlorade skulle deras lnder finnas kvar och kunde om de s nskade brja planera fr nsta attack. Handelstidningens fre detta huvudredaktr Harald Wigforss noterade utrikesministerns hyckleri nr denne mstrar Israel fr dess frmenta militra verlgsenhet i ett gonblick d han sjlv mste hoppas att landet skall lyckas vrja sig mot en ddlig fara. (DN 16/10 1973)

*
Det skulle bli mycket vrre efter ytterligare ngra r. Den 1 juli 1982 gjorde Olof Palme, som tre mnader senare skulle terkomma som regeringschef, ett vldsamt utspel p TCO-kongressen:
De som tillhr min generation och som nr vi var vldigt unga sg bilderna av de judiska barnen i koncentrationslgren och gettona och insg den oerhrda frbrytelse som begtts mot dem som drav liksom fick en smrta som fljer oss genom livet vi knner oss naturligtvis utom oss av samma smrta nr vi ser bilderna av de palestinska barnen, precis p samma stt frfljda (min kursivering). Men denna gng r det Israel som str bakom dden. (Utskrivet efter bandupptagning.)

Ett par dagar senare satt jag i Knessets cafeteria, den bsta platsen i Israel om man en och samma eftermiddag vill trffa ledande politiker ur olika partier. Oppositionens Shimon Peres verkade trtt och tyngd nr jag drack kaffe med honom. Arbetarpartiet var starkt kritiskt till belgringen av Beirut och hade uttalat sig mot en stormning av staden. Nr jag nmnde Olof Palmes namn mrknade han fr gott och sg p mig med en sorts avsky som om jag hade ngonting gemensamt med den svenska politiken. Sammanbitet gjorde Peres sin kommentar till Palmes uttalande. I den bandspelare jag lagt p bordet fr en intervju i Expressen dikterade han detta:
Jag blev chockerad nr jag lste att Palme jmfrt vr behandling av palestinska barn med nazisternas slakt p judar. Hans pstende r idiotiskt, otroligt. Har Israel frt ngot enda barn till koncentra-

197

tionslger? Eller ddat dem fr att de varit arabiska barn? Eller byggt gaskamrar?

Peres sade till mig att han tnkte ta upp Palmes grovheter i Socialistinternationalen. Men det knns ovrdigt till och med att kommentera en sdan frvrngning som Olof Palmes. Dock r det ndvndigt att kommentera den. Vad Palme hr gjorde var inte enbart att jmfra Israel och Nazi-Tyskland, han jmstllde dem. De palestinska barnen i Libanon och de judiska barnen under Frintelsen var ju precis p samma stt frfljda. Nu var det Israel som str bakom dden. Parallellen mellan nazister och israeler var ett dominerande tema i Sovjets antisemitiska kampanjer under trettio r. Tidningar i Moskva tryckte karikatyrer som visade hur Hitler och Golda Meir, eller Hitler och Dayan, eller Hitler och Begin tog varandra i hand stende p olika likhgar. Med kriget i Libanon spreds parallellen till ett antal av Vsteuropas tidningar och politiker. Israels kritiker perverterade sprket genom att nyttja just de termer och fasor, som var frknippade med Frintelsen. Frst hnade man judarna genom att sknda minnet av deras strsta katastrof. Sen frdmde man Israel fr att de r sina mrdares efterfljare. Infr svensk opinion legitimerade drmed Palme pstendet att Israel upptrder som nazister. Den typen av agitation har ofta analyserats i studier av den moderna antisemitismen. Nr Syriens diktator Assad ddade tiotusentals sunnimuslimer i sitt eget land jmfrde ingen med nazisterna, inte heller nr han systematiskt torterat politiska motstndare. Nr nnu fler araber ddats av andra araber i inbrdeskrigets Libanon anknt inget ordval till HitlerTyskland. Med Tredje Riket jmfrde ingen nr en miljon mnniskor hade stupat i kriget IrakIran. Det r allts tydligt att detta sovjetiska sprkbruk nyttjats enbart fr att smutsa judarna och deras stat. Detta har varit en viktig del av den agitation, dr antisionism och antisemitism gr samman. Jag tror att beltenheten ver att exploatera parallellen ofta fds i en skuldknsla, som sllan redovisas. P kontinenten vet man att mnga landsmn hjlpte tyskarna p olika stt (som angivare, hjlppoliser och andra insatser av quislingnatur). I ngra lnder, som Sverige, kan skuldknslan bottna i insikten om att vi inte alls 198

deltog i kampen mot nazismen. Genom att likstlla mrdare och offer rentvr vi oss i efterhand. Nu har ju judarna bevisat att de sjlva r lika bestialiska som sina forna frtryckare! Nu har offren, eller offrens barn, gjort mot andra vad som en gng gjordes mot dem! Nu r vi kvitt.

*
Nr Olof Palme 1982 jmstllde Israel med Nazi-Tyskland var det inte frsta gngen han kastade fram Hitler-parallellen. Den 23 december 1972 liknade han bomberna ver Hanoi med Tredje Rikets vidrigaste massmord:
Man br kalla saker och ting vid deras rtta namn. Det som nu pgr i Vietnam r en form av tortyr. Drfr r bombningarna ett illdd. Drav finns mnga i modern historia. De frbinds ofta med namn Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Vldet har triumferat. Men eftervrldens dom har fallit hrd ver dem som burit ansvaret. Nu finns nnu ett namn att foga till raden Hanoi julen 1972.

Av de sju namn Palme rknade upp var fyra massakrer utfrda av nazister. Han jmfrde allts inte med bombningarna mot stder under andra vrldskriget, t ex tyskarnas frstrelse av Coventry, den engelska eldstormen ver Dresden eller med USA:s frsk att tvinga Japan att kapitulera genom atombomberna ver Hiroshima och Nagasaki. I stllet tog han upp Treblinka, det kanske mest fasansfulla utplningslger som mnskligheten ngonsin sett. Sjlv menar jag att USA:s krig i Indokina var en frening av missfrstnd, politisk tragedi och frbrytelse (se s 134135, 209 210). Att protestera mot det var ndvndigt. Men att likstlla det med Tredje Rikets antisemitiska raseri r absurt. Hitlerregimens avsikt var att utplna alla judar oberoende av lder, kn, hlsotillstnd, utbildning, sikt, agerande, medborgarskap och annan bakgrund. Praktiskt taget samtliga som sndes till Treblinka mrdades dr; frn det lgret fanns bara f verlevande. ven om detta ddande, liksom bomberna ver Hanoi, bda faller inom Rummels definition p democide r de alls inte identiska. 199

Bombandet av Hanoi var ett ohyggligt och misslyckat frsk att pressa Nordvietnam till eftergifter. Men de syftade inte alls till att dda alla vietnameser, eller ngot liknande. Gasandet, avrttningarna och utsvltningen i Treblinka var dremot led i en faststlld utplning av ett helt folk p stt som aldrig tidigare frekommit i historien. Tredje Riket satte in alla sina resurser fr att mrda samtliga mn, kvinnor och barn av judisk bakgrund, vilka kunde jagas fram i det av tyskarna ockuperade Europa. Att jmstlla bomberna ver Nordvietnams huvudstad med gaskamrarna i Treblinka var drfr en falsk parallell (hur kritisk man n r, och var, mot USA:s krigfring). Den bidrog samtidigt till att trivialisera Frintelsen. Om allt ddande r detsamma som Hitlers, dljer man det unika i nazisternas folkmord. Vi br allts notera att Olof Palme under sin partiledartid tv gnger gjorde uttalanden, dr han jmstllde lnder med NaziTyskland. En av de staterna var byggd av det folk, som var Hitlers frmsta offer. Den andra var den nation som kom att avgra de fria lndernas seger ver nazismen i andra vrldskriget. Och bda Israel och USA var och r demokratier.

*
Oberoende av om Arbetarpartiet eller Likud satt i regering tycktes Olof Palme avsky deras land. Om arabiska ledare gjorde han inte sllan smickrande kommentarer. Min vn Jalloud kallade han till exempel regeringschefen i Libyen, en stat som hade specialiserat sig p internationell terrorism. Men infr den enda demokratin i regionen var han kritisk eller hnfull. Orden min vn Golda Meir eller min vn Yitzak Rabin fick vi aldrig hra frn Palme. Det r knt att Meir avskydde honom; den knslan var skert besvarad. Och Palmes motvilja mot israeliska ledare hll i sig livet ut. Vid svenska mten med arabstater utfrdades lskvrda och gemensamma kommuniker. I brjan av 70-talet gjordes sdana uttalanden ihop med Libyen, Saudiarabien och Algeriet. Man krvde att det palestinska folkets legitima rttigheter skulle tillgodoses. Det var ett uttryck som fr arabstaterna p den tiden betydde att Israel mste frsvinna. Sverige menade naturligtvis ngot annat. 200

Uppseendevckande var d att Sverige inte begrde att kommunikerna ocks skulle rymma en mening om Israels rtt att leva inom skra och erknda grnser. Jag tror inte att Palme (eller Wickman) ens freslog en sdan formulering. Hade de gjort det skulle naturligtvis motparten ha sagt nej. I det lget kunde Palme antagligen ha avsttt frn en officiell kommunik eller krvt att Sveriges mening p denna punkt ppet skulle noteras. I stllet sg vi samma mnster som p Kuba och i sttyskland: Palme lade sig platt.17 Arafats mten med Palme gav oss liknande bilder. I november
17 Just detta krav reste jag i riksdagen nr Palme hade tervnt hem frn en av sina kommuniker, denna gng Alger:

Vrre r dock att statsministern och utrikesministern ingen enda gng sett till att kommunikerna ocks rymmer en mening om israelernas legitima nationella rttigheter. Det skulle skert varken premirminister Jalloud eller president Boumdienne ha gtt med p. Men d br naturligtvis den svenske statsministern sjlv i kommunikn markera att han och Sverige anser att Israels rtt att existera r en frutsttning fr en fredlig lsning. Ett sdant tillgg fr egen del borde Sverige ha krvt vid de hr tillfllena, eftersom krnfrgan ju r om Israel skall finnas eller ej. Om Libyen, Saudiarabien och Algeriet d vgrat g med p ett sdant tillgg borde ver huvud inget gemensamt uttalande ha gjorts om konflikten i Mellersta stern. Nr Sverige inte begrt ett sdant tilllgg och inte offentligt gjort den preciseringen i t ex bankettalet i Alger, har man gng p gng missat mjligheter att infr arabstaterna sl fast en avgrande frutsttning fr en fredlig lsning. (Riksdagens protokoll den 22/11 1974.) Olof Palmes svar i samma debatt belyser en av hans metoder vid mten med tyranner: Hr har frekommit ett vldigt exercerande av vad som skall st eller inte st i en kommunik. I allmnhet har man en minsta gemensam nmnare, nr man inte har identiska uppfattningar i frgor. Ur min synpunkt r Algerkommunikn helt tillfredsstllande av det sklet att det finns en klar hnvisning till FN:s roll och ansvar i omrdet. Dri lgger jag att FN br ansvaret fr bildandet av staten Israel (min kursivering). Avgrande hr r att Boumdienne och Palme tolkade FN-meningen p helt olika stt. Sveriges statsminister anvnde det enbart som en alibiformulering, som kunde vridas till fr att hemma skydda sig mot kritik. Genom att leta efter formler, som kan lsas p skilda stt, undvek han att infr arabvrlden klart markera Sveriges sikt om Israels rtt att leva. Det var viktigare fr Palme att bevara en trivsam stmning vid frhandlingsbordet n att stlla krav p militanta diktaturer.

201

1974 trffades de frsta gngen, i Algeriet. Palme meddelade den svenska pressen att han efter ett par minuters samtal med PLO-ledaren ftt intrycket att han (Arafat) inte ville vidta ngra extrema tgrder. S naivt eller frljuget uttalade sig allts statsministern nr han mtte ledaren fr PLO, som p den tiden inte hade gjort den minsta antydan om andra lsningar p konflikten n Israels frsvinnande. Bara ngra r tidigare 1968 hade Arafats paraplyorganisation antagit sitt program, som man fljde bokstavligt (s lngt det var mjligt): Palestina r en del av den arabiska nationen och har samma grnser som under den engelska mandattiden (ingen plats fr Israel); judar som kom till Mellersta stern fre 1917 skulle betraktas som palestinier (det vervldigande antalet hade kommit efter 1917 och mste allts frsvinna); bara vpnad kamp kan befria Palestina, och fedayinaktioner (allts terror) r krnan i befrielsekriget; FN-beslutet om delning av Palestina r ogiltigt, och sionismen r en olaglig rrelse fr att nmna ngra av paragraferna.18 Inte uttalade Palme sitt ogillande av detta program nr han mtte Arafat. I stllet gav han allts intryck av att PLO-ledaren inte tnkte vidta ngra extrema tgrder. Dagen efter detta samtal begrde Arafat i FN att Israel skulle frsvinna! nnu ett par dar senare kom nsta terrorattack frn PLO mot en israelisk stad!
Frsvaret fr Palme hr brukar lyda: statsministern sg betydelsen av den palestinska nationalismen, medan Israels vnner i Sverige motsatte sig en palestinsk stat. Men det var snarast tvrtom. Det hatade Israel r den frsta bok i Sverige som, svitt jag vet, utfrligt frordar en palestinsk statsbildning, bredvid Israel och i fred med Israel. Thomas Hammarberg, Ernst Klein och jag skrev den 1969; den utkom 1970. Vi betonade vikten av att ta palestinsk nationalism p allvar. Det r ltt att underskatta kraften i en nationell rrelse, skrev jag i ett kapitel som kritiserade Golda Meirs avvisande av palestiniernas nationella knslor. Mnga israeler hoppas att utvecklingen i de ockuperade omrdena en dag ska kunna leda fram till just en palestinsk nation i nra samverkan med Israel . . . Palestiniernas hat dmpas kanske inte frrn de har en nation . . . I samma bok analyserade Ernst Klein de krav som mste stllas p en fredlig lsning. Dessa kan uppfyllas genom att en palestinsk stat upprttas inom de ockuperade omrdena, t ex West Bank och Gaza, mjligen p ngot stt frenad med Jordanien . . . Han noterade ocks att al Fatah inte godtog en sdan id
18

202

I samma anda fullfljde Palme sina kontakter med Arafat. I april 1983 gav han PLO-ledaren ett sttligt mottagande i Stockholm. I stllet fr att gra viktiga ndringar av PLO:s politik och strategi till villkor fr det std som Sverige gav organisationen fick Arafat all strlglans utan motprestation. Det var motbjudande att bevittna hur ministrar, utlndska partiledare och inte minst journalister d frtrollades av denne terroristledare, vars organisation i ratal hade frgiftat frhllandet mellan israeler och palestinier. I nstan varje konflikt i vrlden hade Arafat tagit tyrannernas parti, eller gjorde s under ren som fljde. Han prisade Ceausescus styre, stdde och fick std av Honecker, hyllade Husak, Bresjnev och Mao, och s vidare. Sdant dmpade inte Palmes entusiasm fr Arafat.19 Statsministern upplyste naturligtvis PLO-ledaren om att Sverige stod bakom Israels rtt att leva inom skra och erknda grnser. Men vilka skl hade Arafat att ta intryck av sdana synpunkter nr han fick vervldigande std av ngra demokratier, frmst Sverige (men ocks sterrike och Grekland), utan att alls ndra PLO:s inriktning? Statsministern anpassade sig i stllet till Arafat och meddelade pressen:

men det r omjligt att se hur fred skulle kunna uppns utan en lsning i denna riktning. Ambassadr Ingmar Karlsson har skrivit frfrliga saker om Israel, vilket jag visade i Vnstern och tyranniet (s 109111). Han svarade d att mina (Karlssons) argument fr en palestinsk stat har varit s starka att jag skulle skrmmas till tystnad (Svenska Dagbladet 15/2 1994). Ahlmark r mot en palestinsk stat, det r tanken. Men i sin egen skrift De orttfrdigas frhinder (1987) bermde han den formulering om en palestinsk stat som lever i fred vid sidan av Israel, som sedan 1976 ingr i alla svenska regeringsfrklaringar om Mellanstern och som dvarande vicestatsministern Per Ahlmark stod fadder till . . .
19

I boken Med egna ord (1977) rekommenderar Palme fljande metod nr man tar stllning till en politisk rrelse. Det finns ett antal stt att bedma uppriktigheten hos en befrielserrelse eller en revolutionr regim. Det r att studera hur deras internationella frbindelser ser ut. Den synpunkten bortsg allts Sveriges statsminister helt frn nr han bedmde uppriktigheten i Arafats och PLO:s mlsttning p 70- och 80-talen.

203

Arafat ansluter sig till Fezplanen som ju sger att alla stater i omrdet skall f leva i skerhet. Det rcker fr oss.

Israel nmndes verhuvud inte i Fezplanen. PLO och arabstaterna (utom Egypten) hvdade vid den tiden att Israel inte var ngon stat utan den sionistiska enheten. Att Fezuttalandet inte var en fredsplan framgick ocks av att Irak under Saddam Hussein stdde den. Hnvisningen till Fez var allts bara en Palmefint fr att dlja att han vgrade stlla krav p PLO-ledaren (se ocks Olle Wstbergs artikel i Svenska Dagbladet 20/4 1983).20 Palmepolitiken gentemot Israel blev nnu tydligare mnaden drp. I maj 1983 fyllde Raoul Wallenberg 70 r och hyllades intensivt av Israel. Knesset hll extrasession. Talare frn flera partier betygade svensken sin vrdnad. Parker och gator dptes om efter Wallenberg. President, ministrar och de stora stdernas borgmstare gav mottagningar och hll tal om den beundrade svensken. Ett frimrke med hans bild gavs ut. Ingen svensk har ngonsin, ngonstans, blivit s hyllad som Wallenberg under den mnaden. Men Sverige vgrade att snda ngon officiell representant frn Stockholm. Inget statsrd, ingen talman och ingen grupp riksdagsmn infann sig fr att visa att ocks Sverige insg Wallenbergs storhet. Aldrig har jag skmts fr mitt eget land som i Israel de dagarna. Vi fick hra frn Stockholm att en officiell representation frn regering eller riksdag vore omjlig eller olycklig, ty Sverige och Wallenberg kunde d kopplas till Israel som stat. Ett socialdemokratiskt brev nmnde Vstbanken, Golan och Folke Bernadotte som skl fr frnvaron. Kunde allts inte Sverige vara kritiskt mot den dtida israeliska regeringen och samtidigt betyga sin aktning fr en svensk som gett
Men nr Olof Palme ungefr samtidigt blev intervjuad av Hirsch Goodman i Jerusalem Post var publiken en annan; fljaktligen sade Palme d helt andra saker. Goodman var plst och pminde om Palmes olika uttalanden statsministern duckade, frnekade, omtolkade. Som vrd fr Arafat hade Palme utmlat sin gst som medgrlig, fredsvillig. Infr israelerna, som knner fakta, pstod han motsatsen. Arafat intar en mycket enfaldig hllning nr han inte erknner Israel, medgav han nu, detta strker hkarna i Israel. Det r en fullstndigt meningsls position att inte erknna Israel.
20

204

livet ter till tusentals judar, varav mnga lever (eller levde) i Israel? Nr Arafat, ansvarig fr mord i 30 lnder och fr en katastrofal ofrsonlighet, kom p besk stllde den svenska regeringen upp och kramade honom. Nr Mellersta sterns enda demokrati hyllade vr tids strste svensk vnde samma mnniskor ryggen t evenemanget. S sg Palmepolitiken ut.

*
Frst tv och ett halvt r efter Palmes dd gick PLO in i ett mer intressant skede. Dess Algermte i november 1988 gav vissa ppningar till frhandlingar nr man bland annat anknt till FN-resolutionerna 242 och 338. Sjlv ansg jag att Israel d borde ha prvat Arafats avsikter genom direkta samtal med PLO. Det kunde ha varit naturligt fr de israeler, vars liv och framtid konflikten gllde, att sjlva stlla de avgrande frgorna till PLO-ledningen. Det vgrade Likudregeringen. Drmed verlt man till utlndska amatrer som Sten Andersson att misskta frhandlingarna. Men PLO fortsatte med terrorn och tvingade USA att avbryta sina frska, officiella kontakter med organisationen. Och nr Irak 1990 ockuperade Kuwait fick Bagdadregimen std av Arafat. Nr Saddam Hussein ret efter snde ett 30-tal Scudraketer mot israeliska stder jublade palestinska ledare. Paradoxalt nog bidrog Gulfkriget till att mildra PLO:s extremism och krigshets. Arafat hade nu undergrvt sin egen politiska position bde i Mellersta stern och ute i vrlden. Penningfldet frn flera arablnder sinade; PLO gick mot konkurs. Samtidigt hade befrielsen av steuropa och Sovjetunionens upplsning bervat bde PLO och Syrien ett avgrande politiskt och militrt std. Det var ocks uppenbart att Israels militra styrka gjorde PLO:s ml nnu mer orealistiskt. Dessa tre faktorer Gulfkriget, Sovjetvldets fall och Israels styrka tvingade fram ett dramatiskt omtnkande inom PLO. Ungefr samtidigt fick Israel en socialdemokratisk regering, som tog fasta p amerikanska och norska initiativ. Rabin, Peres och andra i regeringens nrhet bidrog konstruktivt till dialogen med palestinska ledare. 205

ter ser vi det samband som Palme och hans efterfljare aldrig begrep: bara en kraftig press p PLO kunde tvinga fram den kursndring, som tidigare kurtis med Arafat troligen hade frsvrat.

*
P Palmes tid fanns ett tjugotal diktaturer i arabvrlden, men han kritiserade dem nstan aldrig. Det var i regel omjligt att f majoritet ocks i borgerliga regeringar att ndra den politiken. Socialdemokratins hegemoni i vissa utrikespolitiska frgor de hr ren fick sitt mest pinsamma exempel i Telubaffren, dr icke-socialistiska statsrd godtog militr utbildning av libyska soldater p svensk mark (se Ingvar Hedlunds skrift Ska Sverige utbilda terrorister?, 1980, med efterskrift av Olle Wstberg och frord av mig). Nr Assadregimen i Syrien under ngra dar 1982 skt ihjl ungefr 20 000 egna medborgare i staden Hama var det ingen svensk ledare som utbrast satans mrdare. Men samma r var det Israel som av Palme jmstlldes med Nazi-Tyskland! I sjlva verket har Mellersta sterns politiska landskap under flera rtionden varit mer dominerat av barbari och krigshets n kanske ngon annan del i vrlden utanfr vissa kommunistiska regioner. Men frn svensk sida har det varit den enda fria nationen i omrdet som under ett kvarts sekel mtts med frmaningar, frdmanden och total brist p frstelse, oavsett om landet letts av Labour eller Likud. Den selektiva diktaturkritiken har i Mellersta stern utvecklats s att om tyrannierna r man diskret, infr demokratin formulerar man sina avstndstaganden. Socialdemokratiska ledare p Palmes tid och senare har varit frbluffande veka infr och okunniga om diktaturerna i den muslimska vrlden. I ett insmickrande brev till Saddam Hussein 1990 underlt Ingvar Carlsson att kritisera Iraks ockupation av Kuwait. Dr pstod han i stllet att den grundlggande konflikten i regionen r den palestinska frgan. Det var en bisarr, svensk teori att Irak annekterade Kuwait och hotade andra Gulfstater fr att ge std t palestinierna. Infr och under Gulfkriget ret efter markerade Carlsson sin ovilja mot USA och de FN-allierade. Han talade om parterna som om de vore likvrdiga. Sverige kom att framst som Europas 206

mest kritiska demokrati infr det motstnd som bland annat hindrade Saddam Hussein att skaffa krnvapen. Carlssons upptrdande under Gulfkriget ger en bild av det utrikespolitiska arv som Olof Palme hr lmnade efter sig. Nr Palme sjlv beskte regionen innan han blev FN-medlare dr frklarade han p en svensk presskonferens om Iran den 27 maj 1980 att Khomeinis land med pedantisk noggrannhet frsker bygga upp sina demokratiska institutioner. S kunde det lta om en regim som med pedantisk noggrannhet slog snder varje strvan att bygga en demokrati. Palme mste ha vetat att denna islamistiska stat fngslade, torterade och avrttade politiska motstndare. Men han fredrog att se t annat hll.

207

Omvnd rasism

Under alla Palmes r i politiken behrskades Kina av Mao Tse-tung och dennes eftertrdare. De slog snder landets ekonomiska och sociala struktur och byggde i stllet historiens strsta totalitra stat. Kommunisterna dr mrdade fler mnniskor i democide n ngon annan regim efter andra vrldskriget (se s 5366, 225248). Terrorvgorna gick ver Kina frn ungefr den tid d Palme brjade arbeta i Kanslihuset och fortsatte under hans r som partiledare. Det har slagit mig att jag aldrig sett ngon utfrd och utfrlig kritik frn Palme av t ex svlten och den ekonomiska katastrofen under Det Stora Sprnget, terrorn mot opponenter och intellektuella under kulturrevolutionen, eller Laogai (det kinesiska Gulag). Jag har lst mngder av utrikestal och artiklar av Palme, tskilliga samlade i bcker av honom sjlv eller hans supportrar. Hr finns inga tydliga pminnelser om eller varningar infr det ofantliga lidandet och frtrycket i Kommunist-Kina. Kanske har jag missat ngot. Men om Palme ville ha genomslag fr ett frdmande s visste han hur det skulle g till: en uppseendevckande formulering, ett viktigt forum (t ex partikongress eller riksdag), upprepning av synpunkten i nnu ngra anfranden. Varfr var han s tyst om Kina? Var Palme fascinerad av det vldiga experimentet i st, dr han trodde att ett land, frtt av inbrdeskrig, frskte f igng en ekonomisk utveckling med helt nya och oknda metoder?21 Eller ogillade han maoisternas fanatism men utan att vga bortse frn mjligheten att det kanske i bsta fall, p lite sikt, med en smula tur kunde komma ngot gott ur den sociala omdaning som Mao ledde? 208

Eller var det frmst tidsandan som pverkade honom? Sg han framfr sig politiska risker och mngder av fientliga artiklar i Sverige om han direkt hade utmanat Maos lrjungar hr? Var Palme, som s ofta annars, pverkad av den frstelse, som okunnighet i frening med vrderelativism kan leda till? Eller r en delfrklaring lngt mer trivial (och i dag i mnga lnder nstan normal): man retar inte regeringen i vrldens strsta potentiella marknad? Min gissning r att Palme inte sg ngra mjligheter att ta politiska pong i Sverige p att kritisera Kinakommunismen. Under den frsta perioden som statsminister ville han fokusera sina omdmen om stra Asien p USA:s krig i Indokina. Och nr USA dragit sig ur Vietnam var de kinesiska omvlvningarna inte lika spektakulra som tidigare. Det var oklart hur landet skulle utvecklas efter Mao.22

*
Dremot r det tydligt att Olof Palme blev offer fr en viss typ av frdomar, som blomstrade under mnga r efter 1968. De kan kallas fr omvnd rasism. Fri- och rttigheter, som vi anser sjlvklara fr Sverige, Vsteuropa och Nordamerika, krver vi inte fr natioChefredaktren fr den socialdemokratiska tidningen Nya Norrland, Per hlstrm, har p ledarplats gett en egen formulering av det ppna sr, som r ofrmgan att frst diktaturens innebrd och mekanismer. I samband med Perssonaffren under Kinaresan i november 1996 gjorde hlstrm fljande kommentar: Statsrden och f d kommunalrden Persson och Sundstrm har varit i Kina. Det har resulterat i uttalanden som avsljar brister i de senaste rtiondenas ideologiska skolning inom socialdemokratin. Varken Persson eller Sundstrm tycks ha riktig klm p den demokratiska krnan i den socialdemokratiska ideologin. Det r pinsamt. (Nya Norrland 16/11 1996.) Debatten om Vietnamkriget ses allmnt som en hjdpunkt i Palmes utrikespolitiska opinionsbildning. Hans frdmanden av kriget kom tidigt. Palme bars hr av en stark vertygelse, som var mycket uthllig. ver en stor del av vrlden blev han knd fr sitt motstnd mot den amerikanska krigsinsatsen. Palme hade helt rtt i att USA:s krigfring var frfrande. Den ledde till utdraget lidande fr befolkningen och innebar std t en korrumperad, icke-demokratisk regim i Sydvietnam. Frenta staterna verdrev vldsamt den strategiska betydelsen av Vietnam. (Min egen syn p Vietnamkriget medan det pgick fram22 21

209

ner och folk i Tredje vrlden nr de trakasseras eller terroriseras av sina egna. Nr araber massddar andra araber blir det sllan protester. Nr kineser skjuter kineser med nackskott r det vad man kan vnta av det folket. Nr kubaner kastar andra kubaner i fngelse har de skert skl, som fr dem r tillrckliga. Det r intressant att flja ett antal svenska intellektuella, som stndigt skriver p upprop fr att skydda det fria ordet hr hemma. De tycks ofta ha sett nertrampandet av det fria ordet i Tredje vrlden som ngot naturligt, tminstone om frtryckarna var progressiva. Deras frstelse innebr ett pstende: demokratins rttigheter r inte srskilt viktiga fr u-lndernas folk. Det finns en cynism hr som pminner om kolonialtidens ider. Demokrati passar inte alla, ansg kolonialmakterna p 1800-talet, ty infdingarna r alltfr primitiva. De r nnu inte mogna fr frihet. P liknande stt har mngder av vsterlndska socialister efter 1968 sett det som naturligt att vnsterregimer i Tredje vrlden bygger p enpartisystem, eller auktoritrt styre i annan form. Skillnaden r naturligtvis att de europeiska makter, som hade kolonier i andra vrldsdelar, frr ansg det givet att de sjlva skulle fylla fostrarens och frtryckarens roll. Massor av marxister och socialister har under senare rtionden sett diktatur som ett rimligt tillstnd om nmligen det frtryckande partiet har sina rtter i den stat som frtrycks.
gr bland annat av ett tal i riksdagens frsta kammare 21/3 1968; se VoT s 195 och s 134135 i den hr boken.) Samtidigt var det tydligt att just den serisa, amerikanska kritiken mot kriget i sak var verlgsen den svenska. Konflikten var inte en imperialistisk reaktion p en folklig resning. Illusionerna om FNL:s avsikter och sjlvstndighet dominerade stora delar av diskussionen i Sverige. Idealiseringen av den hrda diktaturen i Nordvietnam var ptaglig. Men den typen av distinktioner var Olof Palme inte intresserad av. ven en vlvillig observatr som Bjrn Elmbrant har i sin bok noterat att Palme gjorde en helt felaktig bedmning i ett par av huvudfrgorna. Den borgerliga kritiken i Sverige skymde sikten fr ngot som Palme med betydligt strre fog kunde kritiseras fr, hans alltfr starka tilltro . . . till FNL som en sjlvstndig politisk kraft i Vietnam. Vad vi i dag vet r att FNL efter befrielsen inte kom att betyda ngonting. Det var det nordvietnamesiska kommunistpartiet och militren som tog ver i sder.

210

Men grundtanken har frblivit densamma: vissa underutvecklade nationer kan (eller br) inte styras demokratiskt. Vsterlndsk parlamentarism passar inte dem. Deras idvrld eller utvecklingsniv gr upplyst despoti ndvndig. S har tyrannerna i ett antal u-lnder ftt massor av medlpare i den fria vrlden. Den omvnda rasismen innebr allts att man ltsas frst frmmande kulturer medan man i sjlva verket sprider vidskepliga frestllningar om dem. Man inbillar sig uttalat eller underfrsttt att deras politiska system br respekteras i den meningen att det frtrycksmnster som de vant sig vid br godtas. Ofta grs forna kolonialmakter eller kapitalismen ansvariga fr den korruption och frnedring, dr dagens inhemska frtryckare r de frmst skyldiga. Nr P O Enquist skulle motivera varfr han jublade s mycket efter att Pol Pot deporterat befolkningen i Kambodjas stder, skrev han detta:
Det finns en viss typ av fast, obnhrlig moralism som bara r ett utslag av kulturimperialism; vi direktverstter vra vrderingar till andra kulturer och finner att de andra r mindervrdiga om de inte varit lraktiga och anpassat sig till vrt stt att se. (Expressen 9/6 1975)

Underfrsttt hr r att lidandet r mindre nr kambodjaner massddar andra kambodjaner n nr liknande massakrer sker i Europa. Allts br vi inte protestera; kritik r ju kulturimperialism. Det som har hnt, pstr Enquist i samma artikel, lr oss kanske till sist vikten av att inte alltid anvnda vra mttstockar, lr oss vikten att frska lyssna, frska frst. Det r en god beskrivning av den vrderelativism, som socialister ofta praktiserat infr fattiga lnder. Enligt min mening r det motsatsen som vi borde ha lrt oss: att tillmpa ungefr samma mttstockar. Varfr ska asiater, latinamerikaner och afrikaner behva leva i skrck? Knns piskans slag mindre p deras ryggar? r deras ngest nr pistolen pressas mot bakhuvudet mer uthrdlig n nr europer mrdas p samma stt? Plgas inte kubaner eller kambodjaner nr de skiljs frn sina familjer, eller ser sina kra bli misshandlade? 211

Ngon kan tycka att de frgorna r demagogiska. Jag ser dem tvrtom som problemets krna. Just konkretionen i dem visar elndet i den omvnda rasismen.23 Inte var Olof Palme lika otckt tydlig i sin vrdeskala infr till exempel Kuba som P O Enquist var infr Pol Pot. Men Palme kunde ha frgat sig och frgat Castro om ett nytt frtryck verkligen var det enda alternativet till Batistas. Var Kuba av historien, naturen, ekonomin eller Gud dmt till diktatur medan grannen Costa Rica i mnga r hade praktiserat demokrati? Det bsta sttet att pverka dessa rrelser r antagligen det vi valt att hjlpa dem p deras egna villkor, pstod Palme i Med egna ord (1977). P deras egna villkor! Denna tanklsa klyscha, som stndigt skanderades under det galna kvartsseklet, glmmer alltid att frga: p vems villkor? Eller rttare sagt: vilka har faststllt villkoren? Har vietnameserna, kineserna, syrierna eller kubanerna sjlva valt att bli frtryckta? Eller har Partiet och Ledaren valt fr dem? Palme skulle aldrig p Husaks tid ha sagt att vi ska stdja Tjeckoslovakien p deras egna villkor. Dr stdde han de frtryckta tjeckerna och slovakerna p demokratins villkor. Men nr det gllde folken i ett antal auktoritrt styrda u-lnder var hans attityd en helt annan. Jag r allts vertygad om att den omvnda rasismen starkt bidrog till Palmes likgiltighet infr den kinesiska katastrofen. Uppenbart r att den totalitra hetsen och massornas lidanden i Kina
23

Den polske filosofen Leszek Kolakowski har 1986 formulerat ungefr samma tanke p fljande stt: Vi r vana vid att med en axelryckning avfrda mnga fasor i vr vrld genom att tala om kulturell skillnad. Vi har vra vrderingar, de har sina r ett uttryck som vi ofta hr nr vi kommer in p grymheterna i totalitarismen och andra former av despotism . . . Nr vi utvidgar vrt genersa godtagande av kulturell mngfald till att omfatta alla det godas och det ondas normer, nr vi till exempel bedyrar, att idn om de mnskliga rttigheterna r en europeisk frestllning, som inte passar fr eller kan frsts av samhllen som har andra traditioner, menar vi d att amerikaner ogillar srskilt mycket att bli torterade och packas ihop i koncentrationslger medan vietnameser, iranier och albaner inte bryr sig om det . . .? Och om det r s, vad r d felet med raslagarna i Sydafrika . . .? (The New Republic 16/6 1986).

212

knappast engagerade honom. Ngra avskyvrda avrttningar i Spanien lyfte han fram med en vldsam protest; ngra tiotal miljoner mnniskor, som Kina ddade av politiska skl, var han tyst om. Ocks s kunde den selektiva diktaturkritiken te sig.

*
Det finns ett annat stt att formulera Palmes tystnad om Kina, och Olof Ruin antyder det i Berttelser om Palme (1986). Ruin pstr visserligen att Palme ngonstans var mycket pro-vst; men diskuterar inte de mnga tal som ger ett helt annat intryck. Med sin bakgrund i Baltikum hyste Palme djup misstro mot det systemet (Sovjets), pstr Ruin. Men han noterar inte att Palme som statsminister aldrig uttalade sig tydligt fr de baltiska staterna. Till och med en s devot iakttagare som Olof Ruin menar dock att Palmes syn p kommunismen i Tredje vrlden var oroande:
Samtidigt kan man sga som en kritik att han var alltfr bengen att nd acceptera ngon form av kommunistisk ideologi som en lsning fr u-lnder. . .

Detta frklarar bland annat en del av hans fascination infr Fidel Castro. Man fr inte glmma att den (Castros regering) gjort slut p den skriande fattigdomen (i Palmes bok Med egna ord, 1977). Som statsminister eller oppositionsledare var Palme aldrig intresserad av fakta om Kubas ekonomiska misslyckanden. ven om brjan av 70-talet tillhrde de r, d den kommunistiska regimen dr blev som mest frsknad i svensk debatt, fanns tskilliga kunniga och avvikande rster. Lennart Stridsberg belyste t ex i en rad artiklar det snabba fiaskot p jordbrukets omrde (se bl a Sydsvenska Dagbladet 9/8 1971 samt 5/1, 14/1 och 4/2 1972). Men sdana fakta brydde sig allts Palme inte om. Under besket p Kuba och i kommentarer eftert verkade han nrmast hypnotiserad av diktatorn i Havanna i stllet fr att underska vad Castros regim i sjlva verket hade utrttat.24 Kanske kan ocks Palmes tystnad om vrldens strsta diktatur frklaras av Ruins iakttagelse. Troligen menade den svenske stats213

ministern att planekonomi och auktoritrt styre var ndvndiga fr att f fart p ekonomisk och social utveckling i ett jttelikt och fattigt land som Kina. I brjan av 50-talet hade han rest till Indien. Elmbrant pstr att Palme sagt att det landet avgjorde hans levnadsinstllning. P vilket stt? Kom han att misstro demokratin som styrelseform i ett gigantiskt u-land? Bidrog en sdan instllning till hans tystnad om mrdandet i Kina? I s fall missfrstod han p nnu ett plan avgrande samband i Tredje vrlden. Ocks p Palmes tid visste mnga att Kinas ekonomi slagits i spillror av Mao. r det verkligen s, frgar professor Amartya Sen, att ekonomiska behov och mnskliga rttigheter str i motsttning till varandra? Han svarar att frgan r felstlld. I sjlva verket kan politiska fri- och rttigheter p flera stt och i flera lnder bidra till att reducera ekonomiska umbranden. Man vet nnu mer om samspelet mellan svltkatastrofer och politiskt system. Jag beskriver ett avgrande samband i kapitlet Det ppna sret (s 315318) genom att redovisa professor Sens slutsatser. I den frfrande historien om stora svltkatastrofer, skriver han, har inget sdant fall intrffat i ett land med en demokratiskt vald regering och med en relativt fri press. Inte nog med att den omvnda rasismen sger oss att frihet inte r s viktig fr u-lndernas folk. Den utstter dem dessutom fr ett av de stora hoten i den fattiga vrlden: att svlta ihjl.

24 Fr att belysa Palmes attityd vid mten med marxister i Tredje vrlden kan man citera ytterligare ngra meningar ur Med egna ord (1977):

Jag har tillbringat tre, fyra dagar i rad i diskussioner med Fidel Castro. Den del av hans personlighet som mest fngade mitt intresse var inte revolutionren, det var reformisten. Castro knde vl till de problem som hnger samman med jordbruk, boskapsuppfdning, utbildning. Han kan prata i timmar om den elementra undervisningen, sockerskrden eller mjlkkornas avkastning. Det r s det borde g till verallt: sedan revolutionen vl genomfrts, mste revolutionren frvandla sig till en ansvarsfull reformist. Ytligheten i den reflexionen r slende. Problemet med kommunister har ju i regel varit att de inte frvandlats till reformister efter revolutionen. I stllet har de, liksom Castro, d byggt upp en egen terrorapparat fr att inte frlora den makt, som de ervrade genom revolution.

214

Fr liten fr sitt land

Ytterst lite i Palmes tal och texter sger att han frstod ngot om samband mellan fattigdom och svlt i Tredje vrlden ena sidan, frihet respektive tyranni den andra. I stllet ingick i hans skdning glorifierandet av tskilliga progressiva diktatorer i u-lnder. nnu ngra r efter kriget i Indokina fick vi veta av honom att Vietnams premirminister Pham Van Dong var en vis och enkel man, som frenar det bsta i den asiatiska kulturen med det bsta i den franska kulturen (Med egna ord, 1977). Det politiska ddandet i Vietnam och koncentrationslgren fr dissidenter tillts inte pverka denna gedigna kulturanalys. Varfr blev det s hr? Under frsta hlften av 80-talet skrev Lars Gustafsson och jag brev till varandra (de trycktes som bok, Frihet och fruktan, 1985). Som frklaring till ngra av Palmes frlpningar antydde jag dr (i ett brev 1982) att han vet att varje nrhet till Israel r djupt komprometterande inom det FN, dr han av allt att dma hoppas p en framtid. Tanken avvisades med harm av socialdemokrater. Men jag fick p 80-talet en stark knsla att det knappast r svenska intressen som Palme fretrder nr han hyllar Castro och glmmer de demokrater som Castro fngslat, eller nr han bermmer Honecker utan att ta avstnd frn terrorn i DDR, eller nr Israel blir syndabock fr det mesta som gr snett i Mellersta stern medan det stndigt ska krusas fr arabiska diktatorer. Visst kan man spekulera om Sveriges beroende av oljestaterna men ett land som Holland, som inte frnedrade sig, klarade oljeimporten lika vl som vi. 215

Min knsla var: Palme har en dagordning som inte redovisas. Infr Tredje vrlden ville han framst som dess talesman i industrilnderna. Infr kommuniststaterna skte han verka positiv till ngra av Sovjets skerhetspolitiska ider i Europa. Och han var allts ptagligt frstende infr marxistiska regimer i fattiga lnder. Kina med dess vetortt i FN:s skerhetsrd var han i stort sett tyst om. I FN var tv stater isolerade och frbannade som parianationer: Sydafrika (med all rtt) och Israel (den lnga kampanjen om sionism r rasism och om Israels skuld i de flesta sammanhang r det mest elndiga kapitlet i FN:s historia). Men Palme hade uppfattat signalerna och angrep bda lnderna, gng p gng, med ovanlig energi. Drfr frvnade det inte nr frre FN-ambassadren och frsvarsministern Anders Thunborg bekrftade misstankarna. Palme hade p 80-talet frgat honom om han kunde bli vald till FN:s generalsekreterare. Det trodde inte Thunborg. Statsministern undrade d om han tminstone kunde utses till FN:s flyktingkommissarie. (Se intervjun med Thunborg i boken Berttelser om Palme, 1996, av Tom Alandh och Birgitta Zachrisson). Jag skulle tro att Palme efter Vietnamkriget formade sin utrikespolitik under tskilliga gonkast p den vrldsorganisation, dr han hoppades att spela en viktig roll. Vrdekorruptionen och stadgebrotten i FN och dess fackorgan vad gller demokrati och mnskliga rttigheter blev ovanligt ptagliga frn mitten av 70-talet (inte minst efter frsta oljekrisen) till andra hlften av 80-talet (d Sovjet brjade falla snder). Men svenskt motstnd mot FN:s frnedring kunde sllan sknjas.

*
Vad r d svenska intressen? Den som p 80-talet trodde att en mycket bred, krnvapenfri korridor vid jrnridn skulle minska krigsriskerna i Europa menade kanske att det kravet strkte ocks Sveriges skerhet; bermmande ord om sttysklands hrskare sg de som ett rimligt pris att betala fr det. Var man vertygad om att Kinas terror enbart kan luckras upp genom handel och vnskapliga kontakter blev det lttare att inte ppeka Pekings brott mot mnskliga rttigheter. De 216

som menade att neutralitetspolitiken frutstter stark terhllsamhet i kritik mot en militariserad supermakt i vr nrhet trodde sig kanske ha skl att varna fr antisovjetism. Vi kan allts prva extremt och orimligt vnliga tolkningar av diverse utspel respektive tystnader frn Palme. D kan slutsatsen bli att han frmjade Sveriges intressen ocks p ett par av de omrden, som jag har kritiskt belyst i det hr kapitlet. Ett brett kontaktnt, ven med tyranner, kan kanske i vissa lgen nyttjas fr att gynna Sveriges kommersiella intressen och politiska ider. Till en viss grns r det mjligt att argumentera s, ven om tanken r amoralisk och ytterligt anstrngd. En annan linje i frsvaret fr Palmes utrikespolitik brukar vara att det finns ngot fredsbevarande och konfliktdmpande i personliga kontakter. Genom att ha frbindelser med lnder som stormakterna av olika skl ville frysa ut . . . kunde Sverige frmedla budskap och hva misstro. De citaten r frn Elmbrants bokpldering, som hnvisar till bl a Kuba och PLO. Tanken skulle ha haft ngon brkraft om Palme nyttjat sina kontakter med t ex Castro och Arafat till att inte enbart vnslas med dem utan ocks resa bestmda krav, bde ppet och vid personliga mten. I stllet uttalade han som vi sett mngder av vnligheter om Kubas och PLO:s politik men praktiskt taget aldrig ngon kritik. Nr Palme lmnat Havanna kunde Castro utan svenska protester fortstta att fngsla opponenter och plga dem. Efter att Arafat mottagits i Stockholm som vore han en statschef frn en stormakt kunde han tervnda till Tunis, fortstta att frbanna den judiska statens existens och beordra nya terrorattacker i och utanfr Israel. Vilka budskap frmedlade Palmes jubelresa till Castro? Vilken misstro i Mellersta stern kunde Palme dmpa genom att stndigt gra sig till advokat fr PLO och nstan lika ofta angripa Israel? vertron p personliga kontakter mellan demokratiska och icke-demokratiska ledare har vi sett avskrckande exempel p i vrt rhundrade. Icke-demokraterna ndrar inte politik fr att demokrater kramar dem och upptrder instllsamt. Tyranner och terrorister sniffar andras svaghet och uppmuntras av den; d tror de sig kunna n sina ml utan att gra eftergifter. Respekt fr bara de 217

demokratiska politiker, som ocks p den internationella scenen respekterar sitt eget lands grundlggande vrderingar. nnu ett exempel ur Bjrn Elmbrants bok Palme (1989):
Vanligen oombedd och inte utan risktagande drev Palme olika internationella stndpunkter som senare visade sig vara frutseende: USA gjorde ett gigantiskt misstag i Vietnam, PLO:s medverkan var ndvndig fr en lsning p den palestinska frgan, gemensam skerhet var den vg stormakterna mste vlja fr att n avspnning. Fr tortyroffer i Latinamerika, svarta oppositionella i Sydafrika och palestinska intellektuella var Olof Palme ibland en kultfigur, den siste hederlige europn.

Bortsett frn orden om Sydafrika r allting i texten ovan snedvridet genom utelmnanden. Sant r att USA:s misstag i Vietnam var gigantiskt. Men angreppen p de amerikanska insatserna i detta elndiga krig kunde ha gjorts (vilket Elmbrant sjlv ppekar p annan plats i boken) utan att frskna eller frneka diktaturen i Nordvietnam eller ltsas att FNL var en sjlvstndig politisk kraft. Att se gemensam skerhet som vgen till avspnning var, som mnga visat, ett stort missfrstnd i brjan av 80-talet. Den enda vgen till verklig avspnning var Sovjetimperiets snderfall. Att Sverige blev std fr mnga plgade i Chile r lika klart som att offren fr tortyren p Kuba med bitterhet sg hur Palme kurtiserade sjlvhrskaren dr. Om palestinska intellektuella betraktade Sveriges statsminister som den siste hederliga europn berodde det p att han delvis delade deras frdomar och sllan skte lra dem ngot om sionismens innebrd eller om Israel som demokrati. Visst blev PLO:s medverkan ndvndig fr att lsa den palestinska frgan. Men en frutsttning fr en verenskommelse var ju att PLO ndrade nstan allting i sin hllning till den judiska staten, ngot som Palme frvisso inte bidrog till utan sannolikt frsenade.

*
Utrikespolitik r framfr allt att definiera de lngsiktiga och vergripande intressen som ett land har och drefter ska frmja dem, tminstone inte skada dem. 218

De som hotat Sveriges sjlvstndighet under 1900-talet har varit totalitra stater och ider. Kommunismen och nazismen blev ddliga faror ocks fr svensk frihet. Demokratiernas motstnd mot de regimerna rddade oss. P senare r, inte minst genom krnvapnens spridning och de kemiska och biologiska arsenalerna, r vi nnu mer beroende av demokratins globala framgngar. Vi vet i dag att demokratier aldrig gr i krig mot varandra. De angriper allts inte heller Sverige. Vi knner ocks till att demokratier ytterst sllan begr massmord av politiska skl. P omvnt stt har erfarenhet och vetenskap lrt oss att diktaturernas propaganda ofta sker lura oss, att frtryckarnas lften ltt kan brytas. Solidaritet mellan demokratier vrlden runt strker drmed ocks vrt land, ofta direkt och alltid indirekt. Fr europeiska politiker borde den insikten ha blivit del av bde samhllsskdning och livssyn. S ofta som fria nationer har skyddat oss borde det vara omjligt fr ledande politiker i Europa att irriterat vifta bort de minnena. Respekt fr andras medborgerliga friheter, i vr nrhet eller p mer avlgsna kontinenter, blir ett stt att vrna samma rttigheter hos oss sjlva. Ocks nr vi i en akut frga har en annan sikt eller andra intressen n en viss demokrati och ppet sger s br vi veta att p lngre sikt kommer vi troligen att stdja likartade vrden och vara beroende av varandra. Om vi kortsiktigt anser att ett frslag frn en totalitr stat har frdelar och medger det offentligt br vi samtidigt pminna om att totalitarismen sllan fr ngot gott med sig p sikt. Nr demokrater kastas i fngelser i Havanna, eller placeras i arbetslger i Moskvas eller Pekings nrhet, eller stts p svarta listor hos Stasi i stberlin innebar/innebr det ett hot ven mot oss. Ty det brutaliserar regimer som r redo att begrnsa ocks Sveriges frihet, eller uppmuntrar lnder vilka utgr ett mer direkt hot mot oss. Nr diktaturerna blir starkare frsvagas samtidigt de krafter, partier, individer och ider, som p olika stt skulle stdja Sverige om vi utsattes fr fara. Vad den hr boken frsker visa r allts att omsorgen om de219

mokratins vitalitet, styrka och utbredning br ses som ett vergripande ml fr Sveriges utrikespolitik. Det r ibland oklart vilka praktiska slutsatser en sdan hllning leder till. Men tydligt r att vi br UNDVIKA att stndigt och fientligt kritisera en hotad demokrati; att ge systematiskt std t en militant diktatur; att gng p gng uppmuntra och bermma en grupp diktaturer som knappast visar fredsvilja; att beslutsamt tiga om regimer som massddar och massplgar mnniskor; att stndigt frska dmpa kritiken hr hemma mot sdana tyrannier; att hemfalla t s intensiva vnskapsbetygelser gentemot frtryckare att dessa rimligen kan tolka de varma orden som frstelse fr deras handlingar, avsikter och styrelseform; att visa ptaglig likgiltighet infr dissidenter i en diktatur och lika uppenbar lskvrdhet mot tyrannen dr; och att upptrda som om demokrati och fri- och rttigheter inte spelar ngon strre roll fr mnniskor och lnder i Tredje vrlden. Olof Palme brt mot alla de hr grundreglerna fr en utrikespolitik i demokratins tjnst. Drmed avlgsnade han sig ocks frn den utveckling som prglat de flesta fria stater i vrt rhundrade: att stegvis, mer och mer, se demokratisk solidaritet som ngot naturligt och som en ofrnkomlig slutsats av seklets fasor. Det r sant att Palmes retorik om mnskliga fri- och rttigheter var mer ptaglig n ngon tidigare eller senare svensk statsminister. Men hans praktiska agerande gick ofta i motsatt riktning. Han verkade totalt pragmatisk i urvalet av demokratier som kom att prisas respektive kritiseras, eller av diktaturer som skulle frbannas, frltas eller frhrligas. Med denna principlshet tog han flera steg tillbaka i svensk utrikespolitisk tradition. sten Undn kan visserligen sgas konkurrera med Palme i t ex frstelsen fr Sovjetunionen. Men Palme uttalade sig om mnga fler lnder n Undn och med tydligare och mer frggranna formuleringar. Hans sympatier fr tskilliga frtryckare blev uppenbar, dels drfr att han anvnde laddade ord, dels drfr att hans vltaliga antipatier infr ngra andra tyrannier utgjorde en s tydlig kontrast. 220

Efter den lika och allmnna rstrttens genomfrande i vrt land, dvs efter frsta vrldskriget, har ingen svensk regeringschef i fredstid varit s pigg att ta avstnd frn vissa demokratier som Palme, och s ivrig att betona gemenskap med ett antal diktaturer. Man kan ocks sga att ingen statsminister i vrt land under 1900talet gett s pregnanta eller knsloladdade uttryck fr avsky, oberoende av om det gllt en fri eller ofri nation. Ofta var Palme ovillig att medge att ett land som han prisade byggde p terror, eller att en nation han frdmt var en folkstyrelse. Visst ska en demokrati kritiseras hrt nr den till exempel bedriver upprrande krigfring fr ohllbara ml; synen p USA i Vietnam belyser det. Men en svensk politiker frnekar grundlggande lrdomar om han eller hon inte medger att dimensionen demokratidiktatur oftast r den viktigaste vid bedmningen av ett land eller en konflikt. Romantiseringen av totalitra stater, inte minst vertron p marxistiska regimer i Tredje vrlden, r frmst uttryck fr historielshet. Den som vgrar lra sig hur mycket som kommunism, fascism och nazism har slitit snder str i regel rdvill infr konfrontationer i vr tid. Han tar stora steg tillbaka frn de insikter som 1900talet borde ha tvingat p oss alla. I den meningen, och med tanke p den roll som den omvnda rasismen spelade i hans politiska skdning, ser jag Olof Palme som en ofta reaktionr utrikespolitiker.

*
Palmepanegyrikindustrin har andra avsikter, vrderingar och bilder av verkligheten. Sllan blir de redovisade annat n i svepande sammanfattningar. Fr sknmlarna handlar det mer om att etablera en myt n att ska sanningen. Det gller frmst att befsta tron att socialdemokratin alltid vetat bst hur utrikespolitik i Sverige ska bedrivas. Inte ens uppenbara fiaskon frn Palmes tid eller senare kallsinnet infr Baltikum fre befrielsen, fascinationen infr Castros Kuba, nrmast hatfyllda formuleringar om Israel och positiva omdmen om demokratin i Khomeinis rike, de bugande orden infr Saddam Hussein och de kyliga orden om FN-alliansen, vnligheterna om Honecker etc 221

har partiets ledande mn och kvinnor velat erknna. Fasaden fr inte rmna. Frn kapitlets inledning upprepar jag att det r begripligt och rimligt att ett parti vrdar minnet av en mrdad ledare. Omvrderingar av Olof Palmes grning de r oundvikliga kommer drfr inte att uppmuntras av Palmes efterfljare. Men vi andra har inga skl att undvika analys av Sveriges viktigaste utrikespolitiker efter andra vrldskriget. Det mktigaste partiet har satt sin stmpel p ngot som liknar systematisk historiefrfalskning av Palmes internationella insatser och ftt std av mngder av okritiska journalister. Fr liberalt sinnade i Sverige jag syftar hr p en ideologisk vertygelse, inte p partitillhrighet r det allts ndvndigt att distansera sig frn Palmes utrikessyn. Fr oss r vrnet om demokratin viktigare n allt annat, inte minst i utrikespolitiken. Det ppna sret motiverar utfrligt en sdan hllning. Den utmanades och krnktes av Olof Palme. Man kan skylla p tidsandan nr man frsvarar honom. Men politiska ledare mste kunna st emot stormbyar av frdomar, ocks om de pgr i ratal. Olof Palme var del av tidens vind i stllet fr att ge skydd mot den. Han formade tidsandan lika mycket som han formades av den. Palmes egentliga bild av Sovjetunionen och Kina de tv vldiga massmrdarna under det senaste halvseklet kan vi diskutera i ratal. Att han vgrade bidra till mobilisering av opinionen mot tv av seklets tre katastrofer r dremot uppenbart. Angreppen p antisovjetismen och tystnaden infr Kina r bevis p det. Det ger en varning: viktigare r att granska Palme n att prisa honom. I dag vilar oron ver Rysslands framtid ter ver oss. Samtidigt hotar Kommunist-Kina den demokratisering i stra Asien, som redan gett ngra storartade resultat. Idn att auktoritrt styre r naturligt fr u-lnder, eller fre detta u-lnder, blir allt oftare ifrgasatt och avsljad. P ingen av de hr punkterna har Olof Palme ngot att lra oss. nd har hans eftertrdare, Ingvar Carlsson, meddelat att Palme var s nra man kan komma den fullndade politikern (Berttelser om Palme, 1996). Det r ett nytt stt att formulera den 222

tanke som ofta terkommer i panegyriken, att Palme var fr stor fr sitt land. Sjlv anser jag allts att mnga av Palmes utspel gjorde narr av den visdom som seklets tragedier verlmnat till oss. Jag talar inte om smsaker men om den stora, omvlvande insikten: att vi r frbundna med demokratin som id, styrelseskick och fungerande statsbildningar. Sverige r s lyckligt lottat med lnga perioder av fred, frihet och vlstnd. Det privilegiet borde ha format plikten att bli en av demokratins mest envisa rster i vr vrld. Det frstod inte Palme. Han krympte perspektiven samtidigt som han breddade den arena dr Sverige upptrdde. Drmed blev han, menar jag, fr liten fr sitt land.

223

LAOGAI, TAIWAN OCH ASIENS VRDEN

ILKEN POLITISK FRNDRING skulle betyda mest fr vrlden? Det

r inte svrt att svara. Lt mig antyda vad som kan hnda om Kina blir ett demokratiskt land. Frst och frmst: ytterligare 1 200 miljoner mnniskor kommer d att leva i en nation frbundsstat eller statsfrbund som bygger p fria val och fri debatt. I dag bor ungefr 40 procent av vrldens befolkning i diktaturer (se s 281282). Skulle Kina skaka av sig tyranniet kommer siffran genast att minska till under 20 procent. D terfr troligen Tibet delar av sin sjlvstndighet. Hongkong behver inte lngre frukta det kinesiska maktvertagandet. Hotet mot Taiwan frsvinner landet kan vlja att bli en egen stat eller (mjligen) en delstat i en kinesisk federation. De grannlnder, som i dag bygger p olika slags frtryck, kommer att pressas till demokratiska reformer. Den nuvarande regimen i Nordkorea faller snabbt och terfrenas med Sydkorea (ungefr enligt tyskt mnster). Det betyder ocks att Nordkoreas vapenexport och planer p krnvapen inte lngre hotar resten av vrlden. Kinas exempel och tryck kommer troligen p lngre sikt ocks att liberalisera Vietnam. ven Singapore, Indonesien och Malaysia fr allt svrare att motivera sina mnga inskrnkningar i den politiska friheten. Kanske kommer militrjuntan i Burma att falla. Jordens strsta land kan inte lngre anvndas som frebild, uppmuntran och std fr frtryckare i Asien och Afrika. En demokratisk omvlvning (eller utveckling) i Kina kan fra till dramatiska frndringar i stora delar av den Tredje vrlden. Med kommunister vid makten i Peking r risken stor att Kina 227

sjlvt kommer att slja krnvapen (eller, som redan skett i ngra fall, teknologi som kan leda till krnvapen). Blir det Kina som till slut ser till att Iran och ngra andra fanatiska diktaturer i Mellersta stern frses med de vidrigaste vapnen (se s 253)? Med ett demokratiskt Kina kan USA i stllet f ett aktivt std i kampen mot spridning av vapen fr massfrstrelse (nuklera, kemiska och biologiska). Det innebr ocks en avgrande ptryckning fr nedrustning i stora delar av vrlden. I dag r Kina det enda totalitra imperiet. Om denna nations krafter stlls i demokratins tjnst innebr det allts en omvlvning av vrldspolitiken. ven om oskerheten kvarstr kring Rysslands framtid, fr vi d en sorts demokratisk stormaktsallians med vldigt inflytande: USA-EU-Kina-Japan (och eventuellt Ryssland). Ocks FN kan vitaliseras Kina r ju en av de permanenta medlemmarna (med vetortt) i skerhetsrdet. Kina ses redan som en framtida ekonomisk supermakt. Anta att landet systematiskt ppnas fr ider, insyn, samverkan, debatt, handel och mnniskornas fria initiativ och att det befrias frn envlde, diktaturens paranoia och annan vidskepelse som fljer med totalitarism. D kan Kina redan om ngra f r vara Asiens ledande industrination. Och naturligtvis kommer landet n mer n i dag att bli vrldens snabbast vxande marknad. Det betyder ett genombrott fr Kinas mjligheter att utrota fattigdomen inom ett omrde som rymmer en femtedel av jordens befolkning, dvs det egna landet. Befolkningstillvxten kan hejdas med stigande vlstnd och familjernas frivilliga val i stllet fr med trakasserier och kvinnofrtryck. De i vst som hyllat Kinakommunismen str vid en demokratisering infr svra avsljanden. Hur mnga miljoner fngar kommer att befrias? Vilka bilder frn slavlgren fr vrlden skda nr journalisterna slpps in? Vad sger dokumenten och analyserna var det 30, 40 eller 50 miljoner mnniskor som dog i svlt under Maotiden? Hur kommer den framtida kinesiska litteraturen att skildra vanvettet under kulturrevolutionen, tortyren i det kinesiska Gulag och de mnga sorters terror som plgat mnniskorna i historiens strs228

ta diktatur? I ett nytt, fritt Kina kan medborgarna tala ppet om allt det hr. Det eggande med idn om Kina som demokrati r att den befriar ocks vr egen fantasi om den vrld som vra barn och barnbarn ska befolka. Naturligtvis inser jag att en demokratisk process i Kina om den sker kommer att bli lngt mer smrtsam och utdragen, fylld av bakslag och faror, kanske med en uppsplittring av landet som fljd. Men vi ska inte glmma att hoppet om Sovjetvldets fall var den politiska kraft som till slut utlste skreden 1989 och 1991. P liknande stt kan tanken p Kinas frihet fra oss nrmare tankens frverkligande om nmligen mnga miljoner kineser sjlva tror p mjligheten. Kina som demokrati kan rdda vrlden frn flera av de katastrofer som nu rycker nrmare. Kina som fortsatt diktatur kommer dremot att frstora farorna.

*
Harry Wu var fnge i Quinge Farm, ett av de stora arbetslgren i Kina, bland ungefr 5 000 andra. Han var fngslad hr i tv omgngar, 196162 och 196869. Infr offentligheten kallas den hr enheten i det kinesiska Gulag (versatt till engelska) fr State Operated Quinge Farm of Beijing. Det interna namnet r No 1 Labour Reform Camp Detachment of Beijing. Quinge Farm ligger ungefr 120 kilometer sydst om Peking. Den r 20 kilometer lng och 15 kilometer bred. De japanska ockupationstrupperna satte frst upp lgret som uppsamlingsplats fr kineser. Efter befrielsen frn Japan anvndes omrdet som fngelse fr ngra hundra fngar. Med kommunisternas kontroll ver landet och omrdet 1949 fljde en snabb utveckling fr Quinge Farm; den kan delas in i fyra faser: Den frsta perioden inleddes 1950 med att mnga tiotusen jordgare, officerare och tjnstemn frn Kuomintangs tid och administration frdes dit. De skulle dika ut, bygga vgar, hus och fngelser. Inom mindre n tio r hade de flesta av grundarna av lgret dtt. Nya grupper av politiska fngar frdes dit senare p 50talet. Vid den tiden var 8090 procent av dem kontrarevolutionrer, dvs politiska fngar. 229

Nsta period fick sin brjan 1957 med att Kinas kommunistparti lanserade den politik, som officiellt brukar beskrivas som omskolning genom arbete. Tusentals mnniskor arresterades i Pekingomrdet. Antalet fngar kade explosionsartat under Det Stora Sprnget. Mngder av mnniskor protesterade mot svlten (som kom att dda nrmare 30 miljoner kineser) och betecknades drfr som reaktionrer och aktiva kontrarevolutionrer. Detta var Quinge Farms storhetstid med ver hundratusen fngar. Den tredje fasen utlstes av kulturrevolutionen 1966, nr strre delen av det kinesiska samhllet pinades av rdgardister. Partiet satte upp en rad koncentrationslger, dr mnniskor kunde sprras in utan ngon som helst laglig prvning. Antalet fngar minskade respektive kade som fljd av skiftande direktiv frn Maoregeringen. Och den fjrde fasen kom nr Deng Xiaoping kom till makten 1978. Det blev Quinge Farms andra storhetstid. Antalet fngar och produktionen utvidgades med nya principer. Flera industrier skapades, de fngslade nrmade sig ter 100 000. Efter fyrtio r hade trskmarkerna blivit jordbruksomrden med kanaler, bevattning, vgar, blten av skog och fiskdammar. Tvngsarbetarna producerade varor frmst fr den kinesiska marknaden. Men tskilligt druvor, keramik och handarbeten gick p export. Varje del av det vldiga lgret omges nu av hga tegelmurar. Antalet polismn med familjer r mellan 15 000 och 20 000 mnniskor. I Laogai The Chinese Gulag (1992) har Hongda Harry Wu (i vst mest knd som Harry Wu) beskrivit det hr lgret mer i detalj, men analyserar framfr allt Kinas lgersystem under olika perioder. Det r en svrlst skrift, eftersom den innehller mngder av statistiskt material, frn vilket frfattaren gr sina sammanfattningar. Ibland r dispositionen svrbegriplig. Den rymmer ingenting av Solsjenitsyns episka bredd, litterra geni eller frmga att gestalta enskilda personers den. Den har desto mer av tabeller, siffror, fakta, bilagor, kartor och frsk att beskriva politiska frndringar. Bde Wu och Solsjenitsyn satt ratal i fngelser och lger i det imperium dr de rkade fdas. Bda riskerade livet genom opposition mot regimen. Bda fick lmna sitt hemland och kom till Fr230

enta staterna. Bda har tervnt, till Kina respektive Ryssland. Men Wu kom tillbaka till Kina i hemlighet under phittade namn, ofta frkldd fr att dokumentera slavlgren. Solsjenitsyn kom hem som legend till Ryssland, som skakat av sig frtrycket. Wu fddes i Shanghai 1937 och fick plats p college i Peking 1955. Under de hundra blommornas tid lockades han att kritisera regimen. Drmed fick han stmpeln hgeravvikare 1957. Det ledde till att han sjlv isolerades och familjen trakasserades. Mer definitivt sprrades Wu in i Laogai 1960 (23 r gammal) och fraktades mellan en rad olika arbetslger. Nitton r senare (vid 42 rs lder) slpptes han ut. 1985 lyckades han ta sig till USA och blev senare amerikansk medborgare. Men han tervnde allts frkldd fr att skildra de fngelser och lgertyper, som tillsammans brukar kallas lauogaidui, och som han sjlv bde frkortar till Laogai och frenklat anvnder fr att tcka hela Kinas vrld av poliscentra, fngelser samt koncentrations- och slavlger. Han smygfilmade fngelser och lger, gjorde reportage fr bde CBS och BBC. Ibland var han utkldd till amerikansk-kinesisk affrsman, ibland till turist. Under resor p hundratals mil inom Kina frskte han upptcka mer av denna vrld, som varit s oknd i vst, eller tminstone nonchalerad. Men nr han i juni 1995 frskte ta sig in i Kina frn Kazakstan, blev han avsljad vid grnsen, och fngslad. Mnaden efter dmdes han av en kinesisk domstol till 15 rs fngelse fr att ha spionerat och avsljat statshemligheter. Starka amerikanska ptryckningar ledde till att han kastades ut ur Kina i augusti 1995. Nu fortstter han att frn en professur i Kalifornien undervisa oss om vrldens strsta lger- och fngelsesystem fr bde politiska och andra fngar. Harry Wus mod och besatthet har hjlpt oss att frst mycket mer om Laogai. Fram till i dag, skrev Wu i brjan av 90-talet, hade han samlat information om 990 arbetslger. Det r mellan en fjrdedel och en sjttedel av det samlade antalet lger i Folkrepubliken Kina, enligt hans bedmning. Det skulle betyda att Kina kan ha omkring 5 000 arbetslger. Deras storlek varierar mycket, frn under 3 000 fngar till lngt ver 10 000. Man vet allts ytterst lite om ca 80 procent av Laogai, nnu mindre om det totala antalet fngar. 231

En av demokratirrelsens tidigare ledare i Kina, fysikern Fang Lizhi som numera bor i vst, understryker oskerheten i sitt frord till Wus bok. Han menar att bedmningar i ett litet antal lger i dag tyder p att omkring 10 procent av de fngslade dr numera betecknas som kontrarevolutionrer, det officiella ordet fr politiska fngar. Samtidigt r det oskert om det brott, som en mnniska har dmts fr, r den verkliga anledningen till varfr han eller hon har arresterats. Politiska brott kan f helt andra beteckningar. nd mste frgan stllas: hur mnga mnniskor har passerat lgren (eller dtt i dem) och hur mnga r insprrade dr i dag? Efter tio rs forskningar och genom egen erfarenhet kommer Wu fram till en frsiktig berkning. Under de senaste fyrtio ren har tminstone 50 miljoner mnniskor frts till lger. Han menar att kanske 3040 miljoner av dem blivit dmda av olika politiska skl. Fr nrvarande kan omkring 1620 miljoner mnniskor vara fngslade i Laogai. Andelen politiska fngar r i dag betydligt mindre n under Maotiden. Wu pstr ocks att hans underskningar visat att Laogai vad gller utbredning, grymheter och antalet fngslade br jmfras med det sovjetiska lgersystemet. Han menar att det knappast finns ngra lagar som drar upp grnser fr lgrens sktsel, uppdrag och regelsystem. Det material han beropar kommer bl a frn kinesiska tidningar, tidskrifter, officiella dokument och interna papper frn kommunistpartiet. Han avvisar pstenden att fngar i praktiken regelbundet kan ta emot besk frn andra i familjen. Bara en enda gng under nitton lgerr fick Wu sjlv ett besk. Laogai har blivit, betonar Wu, en mycket viktig del av den kinesiska produktionsordningen: hrt arbete fr obetydliga kostnader. Mngder av varor fr bde hemmamarknad och export kommer hrifrn; det r korrekt att kalla de fngslade fr slavarbetare.1 Detta r verkligheten bakom statsminister Gran Perssons hyll1

Harry Wu bermmer Volvo fr att man 1989 avvisade ett frslag frn det belgiska fretaget Chinter, som fretrdde Laogai i Europa och skte locka svenskarna att stta upp en bilfabrik dr. Brottslingar, vl utbildade och effektivt vaktade, skulle fr sm kostnader utfra arbetet, pstod offerten. Andra utlndska fretag har varit mindre nogrknade n Volvo infr sdana erbjudanden.

232

ning till Kina nr han beskte landet i november 1996. Fr mig r det oerhrt slende vad politisk stabilitet betyder fr ekonomisk utveckling nr man ser det kinesiska exemplet. Berm av politisk stabilitet i en diktatur uppfattas alltid som std t regimen dr. Denna stabilitet r i regel en chimr eftersom den snabbt kan urholkas efter en maktkamp i toppen. I ett totalitrt vlde r den dessutom brcklig eftersom varje frsvagning av Partiet och dess maktorgan kan leda till uppror och snderfall. Men viktigast hr att notera r att en omistlig del av den politiska stabiliteten i Kina i dag r just landets Gulag med miljoner fngar. Vad har drivit Wu nr han, med uppenbar fara fr eget liv, frskt kartlgga Laogai? Som fnge gav jag upp, svarar han, undertecknade falska beknnelser, blev som ett vilddjur, upphrde att vara mnniska. Du fr aldrig ta dig mtt. S du mste gra som djuren. Slit t dig maten, grna ngon annans ocks. Du slr en medfnge fr att ta hans matranson. Du bryr dig inte. Det r s du verlever, rent fysiskt. Slr ngon annan dig och tar din mat verlever du inte. Vad ska du gra? Diskutera moral? (Ur intervju med Harry Wu, gjord av Per Jnsson, i Dagens Nyheter 28/10 1995). Wu tycks drivas av skamknsla ver att ha verlevt sina nitton r i Laogai. Denna verlevnadsskam r vlknd frn tskilliga diktaturer: varfr fick jag leva men inte han, eller hon?2 Ngon bedmning av hur mnga som har avrttats i regel genom nackskott gr inte Wu, inte heller hur mnga som har dtt av svlt, sjukdomar, brutala straff eller hrt arbete. Ngon kvantifiering av tortyren gr inte att gra. Dremot ger han exempel p grymheter, som han sjlv bevittnat eller som dokumenterats p andra stt, t ex hur fngar sls ihjl och plgas. Vi kan vara skra p, bekrftar Wu, att det totala antalet mnniskor som ddats i Folkrepubliken Kina har varit det hgsta i vrlden under de senaste fyrtio ren. Lt oss aldrig glmma den kvinna, Zhang Zixin, som i provin2

Ingvar Oja ger i Dagens Nyheter 9/7 1995 en naturlig kommentar till denna skam. Den uttalas inte s ofta i Sverige och r drfr srskilt viktig. Skammen r dock inte Wus. Skammen borde finnas hos de mnga i vst som frblindades av propagandakulisserna under den tid d Wu kmpade fr verlevnad i lgersystemet.

233

sen Liaoning 1976 frklarades vara kontrarevolutionr och dmdes till dden. Men frst fick hon sitt struphuvud bortskuret fr att hon inte skulle kunna skrika antikommunistiska slagord just fre nackskottet.

*
Man diskuterar stndigt om USA ska hlla tillbaka Kina (containment) eller engagera Kina fr gemensamma intressen (engagement). Till en viss grns r den distinktionen rimlig. Att vrldens strsta land och vrldens rikaste och starkaste nation har goda frbindelser r naturligtvis nskvrt, bland annat fr att ka handeln. Fr USA:s kamp mot spridning av vapensystem fr massfrstrelse kan Vita huset dessutom vara berett att offra tskilligt, om Kina lovar (och hller sina lften) att inte exportera destruktiva kunskaper och komponenter p det nuklera omrdet. Ett hyggligt samtalsklimat kan ha andra goda fljder. Hot om regionala konflikter kan mildras om dr finns ett minimum av msesidigt frtroende mellan de tv stormakterna. Den ptagligt snabba tillvxten i Kina leder till en vxande medelklass, som troligen nskar fred och liberalisering. Och det omfattande fusket med t ex copyrightlagar, som ofta irriterat USA, kan bekmpas. Bind Kina till handel och gemensamma investeringar, det r allts den konventionella visdomen, s blir Kina lttare att tala och leva med. Det hr lter bra. nd tror jag att optimismen r orealistisk. Ledande tjnstemn inom Clintonadministrationen vgrar visserligen att diskutera sin politik i termer av hlla tillbaka eller engagera. Om vi behandlar Kina som vore landet en fiende, kommer Kina att bli en fiende, sger Joseph Nye i Pentagon, ett svar som undviker alla svra frgor. Men varfr skulle en vldig nation, som styrs totalitrt, bli god granne med fria och ofria stater, varav flera r militrt relativt svaga. Vrldens strsta stat och diktatur i historien, vars industriproduktion och krigsmakt kar snabbt varfr skulle den inte demonstrera sin kade makt p stt som skapar oro lngt utanfr grannskapet? Troligen blir i stllet konflikterna mellan Kina och ett antal de234

mokratier (och andra stater) en allt strre fara fr Asien och vrlden i vrigt. Den kinesiska marxismen eroderar frvisso, nr regimen godtar kapitalistiska principer och vanor. Men diktaturen finns kvar dr, inte byggd p klassisk ideologi men p r maktvilja. De messianska drmmarna, som skapade s mnga helveten p Maos tid, har frsvunnit. Men Partiet, som fruktar fri debatt och lskar sitt maktmonopol, r kvar. Tidskriften Economist (17/8 1996) har ppekat att tron p msesidig frstelse genom vidgad handel predikades flitigt i Europa i brjan av 1900-talet. nd brt frsta vrldskriget ut. Tyska militarister, som var misstnksamma mot resten av Europa, brydde sig varken om sitt eget folks krav p liberalisering eller hur pacifistiska dygder kunde frankras i europeiskt utbyte av varor. De sg sig i stllet inringade av fientliga makter; parallellen med Kina r tydlig och oroande. Att debatten vart gr Kina? frs verallt beror naturligtvis p landets storlek. Det utgr tv tredjedelar av den stasiatiska landmassan. Tv tredjedelar av regionens befolkning bor dr. Just Kinas vldighet gr det svrt att dra paralleller med andra asiatiska lnder som har snabb tillvxt. Storleken, den kommunistiska traditionen, den relativa fattigdomen i stora omrden av Kina i jmfrelse med andra tigerekonomier samt bristen p amerikanskt inflytande gr varje spdom om Pekingregimens politik och framtid osker. Drfr blir oron stor nr Kina begr handlingar, eller gr uttalanden eller inleder en politik som tycks hotande. Ingen glmmer 50-talets ockupation av Tibet fljd av rtionden med grymheter mot befolkningen och kinesisk kolonisering av landet. Fr Indien frblir den kinesiska aggressionen 1962 ett trauma. Kinas ytterst aktiva roll i Koreakriget tio r tidigare kan knappast glmmas av det Sydkorea, som d var ytterst nra att utplnas som sjlvstndig nation. Och Vietnam minns angreppet frn Kina 1979, och vet att ngot liknande kan hnda igen. P senare r har Kina exporterat materiel som hjlper Pakistan och Iran att producera krnvapen. Regimen i Peking krver suvernitet, och drmed vldiga ekonomiska zoner, ver ett antal av Spratleyarna i Sydkinesiska sjn p mycket stort avstnd frn Kinas fastland. Liknande ansprk har ett halvdussin andra nationer 235

i omrdet, men de upptrder lngt mer frsiktigt. Tror ngon att Peking hade vgat utmana regeringen i Manilla genom att uppfra byggnader p ngra klippar mycket nra Filippinerna, om de amerikanska flyg- och flottbaserna hade funnits kvar i nrheten? Och nu avvecklas de demokratiska ambitionerna och institutionerna i Hongkong i vntan p Kinas maktvertagande 1 juli 1997. ret drp tar Kina ver Macao. Maktkampen i kommunistpartiet gr det svrare fr moderata krafter att frorda frsiktighet. Nationalistiska slogans och militr uppbyggnad har strre gehr i partiet och armn. Anslagen till krigsmakten har kat kraftigt de senaste ren. Omvrlden kan rkna med bde modernisering av armn och flygvapen samt en kraftig utbyggnad av den kinesiska marinen. Och Kina har allts grnskonflikter med flera av sina grannar. Kinas ledare tycks inte heller oroa sig fr att ekonomiska bakslag kan flja p vldsamma utbrott av politiskt frtryck. De vet att den egna tillvxten inte dmpades efter massakern p Himmelska Fridens torg 1989. Kanske minns de ocks att den sydkoreanska regimen ddade flera tusen civila i Kwangju 1980 under 80-talet kade sen landets bruttonationalprodukt med 177 procent. 1976 ddades hundratals studenter av den thailndska armn; under de tjugo r som fljde vxte ekonomin med 235 procent. Ett par r efter massakern p Taiwan den 28 februari 1947 inleddes den extremt snabba och lngvariga tillvxten i landet. Nr The Economist noterar de siffrorna frsker man inte alls lansera en tragisk teori om att massddande leder till ekonomisk tillvxt. Dremot varnar tidskriften fr lttkpt optimism om Kinas framtid. Svrast av allt r naturligtvis det universum av lidande, som Kina har byggt inom sitt eget land. Med upp till 20 miljoner mnniskor i fngelser och arbetslger begr Kina varje dag de mest omfattande frbrytelserna i vrlden mot mnskliga fri- och rttigheter. Det tredje, totalitra imperiet under 1900-talet har levt upp till den brutalitet, som prglade de bda fregende. Det vore omoraliskt, kortsiktigt och politiskt frdande om demokratierna avstod frn att frdma slaveriet och pinande av medmnniskor i Kina i dag. Avtal med ett land, som bygger sin makt p hot om vld, kommer alltid att vara brckliga. En diktatur kan 236

snabbt kasta om sin politik. Genom bristen p inre opposition och en fri press kan den ljuga, bedra i handling och i hemlighet bygga upp framtida militra hot, beg avtalsbrott mot fria lnder och dlja farliga verenskommelser med diktaturer. Ngot grundlggande frtroende mellan Kina och demokratierna kan drfr knappast vxa fram utan en politisk liberalisering i Peking och en tydlig frndring av styrelseskick och utrikespolitik. Ocks drfr r det viktigt att visa solidaritet med de frtryckta. I steuropa och Sovjetunionen fick vi till slut lra oss att det knappast r politiska verenskommelser och inte ens militrt tryck som frvandlar en totalitr stat till demokrati. Den inre oppositionen r ofta avgrande. Dissidenterna behver veta att den fria vrlden inte har vergett Kinas fngar. De i vst som numera vill mildra protesterna har de redan glmt den roll som Sacharov, Solsjenitsyn, Scharansky och andra spelade nr den sovjetiska ledningens legitimitet blev urholkad?3 De som avvisar idealistiska argument av det slaget kan i stllet ta till sig ngra realistiska pminnelser. Tillbakahllandets politik gentemot Sovjetunionen blev framgngsrik bland annat drfr att den inleddes innan Vsteuropa hade gett upp eller blivit starkt nog att ta eget ansvar. Visst drjde vst fr lnge att proklamera motstnd. Men nr politiken vl inletts blev det allt svrare fr Stalin och senare ledare i Sovjet att inbilla sig att vstmakterna inte menade allvar. Trovrdigheten i containment bygger p att den inte som gentemot Hitler inleds alltfr sent.
3 Paul Hollander har i sin bok Political Pilgrims (1981) belyst hur medlpare i vst har varit mest entusiastiska i sin omfamning av en viss diktatur nr frtrycket dr har varit srskilt hrt. De har blivit betydligt mer skeptiska nr terrorn mildrats. Hollander ger exempel frn Sovjet och steuropa. Ingvar Oja visar i Dagens Nyheter (30/7 1994) ngot liknande om Kina, som under strre delen av sitt maktinnehav haft en fr diktaturer mrklig frmn: att inte bli dmd efter sina grningar. Oja noterar hur maoisternas jubel ver regimen tystnade efter Maos dd. Samtidigt fick de unga, kinesiska intellektuella, vilka ville demokratisera sitt land p 70- och 80-talen, obetydligt std frn Kinavnnerna, allts frn dem som frr htte med Maos lilla rda. Reflexioner om de vstintellektuellas agerande att vltaligt hylla Kina nr det var som mest totalitrt och tystna nr kineserna brjade krva demokrati och mnskliga rttigheter r ofrnkomliga nr man lser Merle Goldmans Sowing the Seeds of Democracy in China (1994), skriver Oja nr han recenserar boken.

237

Splittringen i Vita huset p 90-talet om Kinapolitiken, liksom i tidigare administrationer, gr att frklara. En rad amerikanska fretag str (eller tror sig st) infr en vldig ekonomisk expansion i Kina. Protester mot regeringen i Peking vid t ex fasansfulla brott mot mnskliga rttigheter, utlser ofta kinesisk, ekonomisk utpressning mot fretag i det land som r kritiskt. Kontrakt och stora inkp gr i stllet till europeiska fretag, som r mer n ivriga att erstta vad USA frlorar. EU-politikerna r mer beredda att sttta sin export n att pminna tyrannerna i Peking om att rttslshet r ett brott mot universella vrden. Kina spelar allts i dag ut regeringar och storfretag mot varandra p ett stt som frsvagar den offentliga kritiken och frdmjukar demokratierna. Frsken att samordna handelspolitiken gentemot Kina frn USA-EU-Japan kommer inte att n srskilt lngt. De flesta europeiska lnder fredrar en god affr framfr ett gott samvete. n en gng ser vi hur USA:s agerande blir avgrande nr den fria vrlden ter tvingas forma ngot slags policy of containment. Det kan bli de lnder, vilka historiskt sett ftt sin frihet infrd eller bevarad av USA (allts Vsteuropa och Japan), som undergrver motstndet mot Kina.

*
Ingenting har avsljat mer om Kinas brutalitet i utrikespolitiken n hetsen mot Taiwan. Under 1900-talet har denna under bara fyra r (19451949) varit del av Kina. Dessfrinnan var den en japansk koloni. Drefter blev den bas och nytt hem fr de kineser, som fljde Chiang Kai-shek i flykten frn fastlandet efter att kommunisterna segrat i inbrdeskriget. Under Chiang Kai-sheks tid som diktator p Taiwan gjorde n ansprk p att fretrda hela Kina, och befria fastlandet. Denna ambition var lika bisarr som dagens krav frn Peking att Taiwan ska terfrenas med Kina. Parallellen r dock lngtifrn fullstndig. Kinas befolkning r ungefr 60 gnger strre n Taiwans. Tanken att Kuomintang frn Taipei skulle kunna besegra kommunisterna i Peking var helt orealistisk. Dremot r det mjligt fr Kina att med militra medel an238

gripa och sl snder Taiwan om ingen utomstende makt eller allians avskrcker frn det blodbad som d skulle flja. En lika viktig skillnad r klyftan i legitimitet mellan de bda regimerna. Den har vuxit fram under de senaste tio ren. Kina har bevarat en maktstruktur, dr Partiet, Polisen och Armn fattar de viktiga besluten och drar upp grnserna fr 1 200 miljoner medborgares handlande. Ledarna i Taipei har ersatt sin auktoritra regim med ett styrelseskick, som ger 21 miljoner taiwaneser de frioch rttigheter som r demokratins. Taiwan r i dag de facto en sjlvstndig stat. Den har avskrivit alla ansprk p att utva makt ver det kinesiska fastlandet. Men bde The Peoples Republic of China (fastlandet) och The Republic of China (Taiwan) stder formellt politiken om ett Kina. Fr kommunisterna betyder det att terfreningen kan ske med vld. Mnga medger ppet att krig r den sannolika metoden. Kina har gng p gng offentligt frklarat att om Taiwan utropar sig till en sjlvstndig stat kommer Kina att reagera hftigt och troligen med militra attacker. Mnga bedmare i vst och p Taiwan anser att det hotet mste tas p allvar. Den nationalistiska vgen i kinesisk politik krver kraftfulla mottgrder om Taiwan bryter sig ut. Den kinesiske ledare, som skulle lta Taiwan bli sjlvstndigt, riskerar att snabbt avsttas av landets generaler. Kring one-China-policy har drmed uppsttt en hel litteratur av distinktioner, politiska och folkrttsliga subtiliteter och ltsasproklamationer. Nr Peking talar om ett Kina r det en hotelse med katastrofal innebrd. Fr Taiwan r det en formel som ger tillrcklig frist och oklarhet i syfte att undvika krig. Taiwan har officiellt sagt eller antytt att en frening med Kina kan godtas om den sker efter frhandlingar, p fredliga villkor, nr medborgarnas levnadsstandard blir mer likartad och efter att Kina demokratiserats. Ledarna p fastlandet frstr naturligtvis att sdana krav innebr att frst mste det kommunistiska systemet avlgsnas. Mycket av diskussionen om en framtida frening framstr fr utomstende som spetsfundigheter. Men fr Taiwan handlar det allts om att verleva i frihet. Denna har skapat historiens frsta kinesiska statsbildning, som styrs genom fria val under fri debatt. 239

De tnker inte riskera att bli en fraktad provins i ett totalitrt imperium, inte heller att tvingas g i krig mot en fiende som kan sl snder det som skapats. Drav balansgngen i frgan om sjlvstndighet. Och diplomatin syftar till att bygga upp en frstelse i omvrlden, som kar landets handlingsutrymme. I sjlva verket r Taiwan i dag en frening av tv mirakler. Mellan 1953 och 1989 kade ekonomin i genomsnitt med 8,9 procent per r. 1993 hade taiwaneserna den fjrde hgsta bruttonationalprodukten per capita i Asien efter Japan, Singapore och Hongkong. Taiwan har lyckats fullflja sin snabba utveckling i ungefr 40 r och r numera den tolfte strsta handelsnationen i vrlden. Det var frmst tusentals smfretag som drev fram expansionen. P senare tid har investeringarna i hgteknologiska branscher varit stora. P flera stt kan Taiwan vara ett fredme fr u-lnder som snabbt vill resa sig ur fattigdomen. Denna tillvxt har ocks lett till snabb breddning av de delar av befolkningen som har god eller avancerad utbildning. Den inre oppositionen mot frtrycket kom drmed att ka r frn r. Den organiserades i Democratic Progressive Party (DPP), som frst frbjds men numera r parlamentets nst strsta parti och medlem av Liberala Internationalen. Chiang Kai-sheks parti Kuomintang (KMT) fick allt svrare att motivera och bevara sin allmakt. Likriktning, censur och politiska fngar r frvisso ingenting ovanligt i regionen. Men diktaturen frsvagade naturligtvis Taiwans moraliska position ytterligare efter att USA i brjan av 70-talet hade ppnat de diplomatiska frbindelserna med Maos Kina och avbrutit motsvarande band med Taiwan. Nr president Chiang Ching-kuo (son till Chiang Kai-shek) avskaffade undantagslagarna 1987 inleddes processen mot demokrati. Han dog i januari 1988 och eftertrddes av vicepresidenten sedan 1985, Lee Teng-hui. Lee tillhrde inte de en och en halv miljoner flyktingar (inklusive Kuomintangledningen), som i slutet av 40-talet kom frn fastlandet och skulle dela n med sju miljoner infdda taiwaneser. Under drygt tta r som president har Lee nu genomfrt en rad reformer som ofta varit omstridda i hans eget parti: frihet fr pressen och politiska partier, rtten att hlla offentliga mten och kriti240

sera regimen. Man har hllit fria val till parlamentet och till regionala och kommunala frsamlingar, liksom till borgmstarposterna. Och som sista steg mot en fullvrdig demokrati: det frsta fria och direkta presidentvalet ngonsin i kinesisk historia, den 23 mars 1996. Det ekonomiska miraklet frenades drmed med ett demokratiskt. Det skedde inte med revolution utan steg fr steg. Det var inte upplopp p gatorna som drev fram reformerna, men starka ptryckningar frn DPP och tydliga maningar frn USA i kombination med frslag frn den nya KMT-ledningen, dr Lees personliga vertygelse tycks ha spelat en avgrande roll. P flera stt verkar Taiwan, vid sidan av Japan, nu bli den mest vitala demokratin i stra Asien. Maktkampen mellan KMT, DPP och New Party (en utbrytning ur KMT) frs i dag i demokratiska former. DPP har gtt fram i flera val (utom i senaste presidentvalet), och KMT:s majoritet i parlamentet har krympt till ett par mandat. Till borgmstare i Taipei har valts Chen Shui-bian, en av DPP:s ledare och tidigare fngslad av politiska skl. Drmed r alls inte sagt att Taiwans demokrati r utan brister. Regimens grepp om de tre nationella TV-nten (allts inte de mnga kabelkanalerna) minskar, men r nnu ptaglig. Kostnaderna fr valrrelserna r oerhrt stora, vilket liksom i Japan troligen leder till tskilliga korruptionsskandaler. KMT:s ekonomiska resurser r orimligt verlgsna de andra partiernas. Maffiagrupper har betydande makt p Taiwan och utgr ofta ett hot mot rttsskerheten. Och arbetsformerna i parlamentet i Taipei brister inte sllan i demokratisk kultur (vi har sett fotografier av slagsml i sessionssalen runt talmannen, etc). nd r det mitt intryck efter att p platsen ha frgat ett stort antal politiker, akademiker, tjnstemn och journalister: Taiwans demokrati r redan hyggligt stabil. Det r inte tal om att upphva reformerna utan att befsta dem. Vid ett par besk i Taipei har jag inte trffat en enda person, som tror att den nya friheten kan avskaffas annat n om Kina anfaller. Och en ung generation har redan tagit demokratin fr given. Kinas reaktion p demokratiseringen avsljar tskilligt. Det kommunistiska partiet p fastlandet har naturligtvis brjat frst 241

att reformerna p Taiwan, i frening med president Lees inofficiella resor till USA och flera lnder i regionen, strker ns stllning i omvrlden. Hnsynslsheten under den senaste valrrelsen var nd verraskande. Kina inledde pltsligt marina vningar strax utanfr Taiwan. Man genomfrde robotprov i vattnen nra Taipei. Armn drog ihop stora styrkor ett 20-tal mil frn n. Amfibiefarkoster p andra sidan sundet trnade landstigning. Avsikten var att skrmma vljarna p Taiwan och bland annat f dem att inte rsta p president Lee. Pekings okunnighet om hur mnniskor reagerar i ett fritt land hindrade dem att begripa att befolkningen i stllet skulle sluta upp bakom presidenten. Under valrrelsen kade sympatierna fr Lee Teng-hui som, i konkurrens med tre andra kandidater, blev omvald med 54 procent av rsterna. Ingen panik utbrt p Taiwan nr Kina demonstrerade sin militra vermakt. Inga begrnsningar gjordes i den fria debatten mellan partierna och kandidaterna. Den viktigaste reaktionen var kanske att president Clinton snde tv marina fartygsgrupper med var sitt hangarfartyg till Taiwans nrhet, den amerikanska flottans strsta uppladdning i omrdet efter Vietnamkriget. Den varningen fick Kina att trappa ner sina aktioner, lugnade opinionen p Taiwan och bekrftade fr asiatiska allierade att USA inte str passiv infr kommunistiska maktdemonstrationer. Kinas hotelser riktade sig denna gng frmst mot det demokratiska genombrottet p Taiwan. Pltsligt har kommunisterna upptckt att regeringen i Taipei nu har den legitimitet, som stora delar av vrlden ser som avgrande: folket har sjlvt, i fria val, utsett de styrande. Ledarna i Peking bygger dremot fortfarande sin makt p den skrck, som vapen och Laogai kan injaga i befolkningen. De fruktar knappast Taiwans militra resurser men dremot de nymodigheter om frihet som n nu sprider.

*
P en stor brllopsfest nyligen rknade ngon ihop det samlade antalet fngelser fr 500 inbjudna gster. Nstan alla av dem hade lnge varit aktiva i oppositionen p Taiwan. De flesta tillhr i dag DPP, som allts fick brja verka fritt i slutet av 80-talet. 242

 I den hr salen fretrder vi nstan tvtusen r i fngelse! sade vrden stolt p brllopet. Det r allts mindre n tio r sedan detta mste upprepas som diktaturens lagar brjade upphvas. Polisen luslste inte lngre partiernas program fr att se om deras mten kunde tillltas. Demokratiseringen av Taiwan skrpte drmed en ideologisk kamp i stra och sdra Asien. Kommer ekonomisk tillvxt att leda till liberalisering ocks av de politiska institutionerna? Ja, sger Japan, Sydkorea, Filippinerna, Taiwan och (allt oftare) Thailand. Nej, svarar Singapore, Malaysia, Indonesien, Burma och, naturligtvis, Kina. De asiatiska tigrarna frenas av att ha den sammanlagt snabbaste ekonomiska tillvxten i vrlden. Men synen p politiken blir en allt djupare klyfta mellan dem. Vsterlndska vrden, sger de auktoritra och totalitra staterna, innebr brottslighet och extrem individualism. Vstliga ider, svarar demokratierna, r frmst frihet och mnskliga rttigheter. Frgan, vars svar striden gller, r med andra ord: r demokratin ett vsterlndskt pfund som Asien br vara utan? Eller utgr demokratin det politiska system som alla lnder i vrlden br strva efter? Asiatiska vrden, sger tnkarna i lnder utan pressfrihet och fria val, innebr kollektivt ansvar, en stark familjeknsla, hrt arbete, utbildning och frkovran, samt motstnd mot slapphet, pornografi och ansvarslsa medier. Ofta beropar de sin egen kulturs historiska och religisa ikoner och traditioner. Konfucius som ideologisk ledare mot vsterlndska irrlror har ftt en renssans fr bde kapitalisterna i Singapore och kommunisterna i Peking. I Singapores skolor terinfr man nu studier av Konfucius fr att strka banden med det kinesiska kulturomrdet. D fr man p kpet, noterar ekonomen Kurt Wickman i skriften Singapore (1995), ocks den konfucianska maktmoralen: var och en tjnar samhllet p sin post utan att klaga ver sin lott. De underordnar sig sin fader, sina frfder och den sittande regeringen. Islams vrden predikas nr politiker i Indonesien och Malaysia frsker vertyga sin befolkning om att avst frn friheten. Mahathir Mohamad, premirminister i Malaysia sedan 1981, tycks 243

vara den mest vltalige anhngaren av asiatiska vrden bland regionens nuvarande ledare. Gng p gng klagar han ver vstvrldens moraliska frfall, att religionen dr har ersatts av hedonism samt att materialism, njutningslystnad och sjlviskhet r dominerande egenskaper. I mnga familjer i vst frodas incestust beteende, homosexualitet och obegrnsad girighet. Avvisandet av religionen har gjort mnniskor rotlsa . . . de driver likt drivved p havet. Vstlnder, dr religionen r en privatsak, har fullstndigt misslyckats med att vidmakthlla sanning, rttvisa och andra dygder. (De omdmena terfinns i ett inlgg av Mahathir Mohamad i antologin Asiatiska utmaningar, 1996, redigerad av Tomas Larsson). Vsterlandet prglas drfr av demokrati p vg t fel hll menar Malaysias regeringschef, demokratifanatiker r inte bttre n religisa fanatiker. Ett antal professorer i Taipei sade motsatsen nr jag mtte dem p vren 1996. Diktaturerna r dmda p sikt, menade de. Snabb ekonomisk tillvxt krver ett fritt flde av informationer ver grnserna. Detta gr inte att frena med censur, slutenhet och hrda straff mot oppositionen. De kommande fem ren i relationerna mellan Taiwan och Kina blir besvrliga, pstod en av dem. Men sen kommer den allt strre medelklassen i Kina att liberalisera kommunistvldet. Inom 1520 r tar demokratin ver, trodde han, liksom frtrycket i Singapore frsvinner med dess starke man Lee Kuan Yews dd. Sjlv knner jag mig lngt ifrn sker p att optimisterna har rtt. Pstendet att friheten med ngot slags automatik blir allt starkare har ofta skapat mer av illusioner n klarhet. Kanske kan islamistiskt, kommunistiskt eller militrt vlde under relativt lng tid frenas med kapitalism och vxande ekonomi. Det skulle inte frvna om diktaturernas medborgare utsatta fr en listig blandning av rdsla fr verheten och mortter att arbeta kan frms att godta sin regim om deras levnadsstandard kar snabbt. Vad gller politiken knner d alla grnserna; nr det handlar om ekonomin r tillvxten till synes utan grns. ven om en ny medelklass med strre sjlvfrtroende till slut jagar bort frtryckarna s hinner diktaturerna dessfrinnan stlla till med mnga elnden: krig, export av teknologi fr de vrsta vapnen, massmord. 244

Jag grips av optimismen om stra Asien bland mnga akademiker p Taiwan och hoppas naturligtvis att de fr rtt. Men som vanligt anar jag olyckan runt hrnet. Drfr kan jag inte dela en framtidstro, som snittar bort varje katastrofscenario. Dremot kan jag helt instmma i bedmningen att propagandan om asiatiska vrden r en omskrivning fr att regimen tnker behlla makten med vld. Hrskarna beropar sitt lands kultur, nr deras avsikt frmst r att kompromettera och kriminalisera oppositionen. Det finns universella och nationella vrden, sade Lee Teng-hui i maj 1996, ett par dagar innan han skulle installeras som landets frste demokratiskt valde president. En grupp skandinaver, som i januari det ret hade organiserat den s k Kpenhamnskonferensen till std fr Taiwans frihet, mtte Lee i presidentpalatset i Taipei. De universella vrdena r i korthet rttsskerhet, yttrandefrihet och fria val, sade Lee till oss. De nationella vrdena handlar om kultur och traditioner som skiljer sig frn land till land men de fr aldrig upphva demokratins ider. Nr Lee sger s har han strre trovrdighet n ngot annat statsverhuvud i vrlden just nu. Han har ju sjlv lett den genomgripande omvandlingen p Taiwan. P flera stt r han centralgestalten i motstndet mot agitationen om asiatiska vrden. Samtalet med presidenten blev ett ovanligt mte. Gng p gng gjorde Lee idhistoriska utblickar och gav oss skilda minnesbilder frn sin politiska karrir: allt var centrerat p friheten! Han angrep pltsligt Max Weber, som ansg att kineser inte kunde bygga demokrati. Weber hade fel, vi har visat det. Och varfr skulle inte kineser kunna ha frihet? Hur ska en man kunna styra 1,2 miljarder mnniskor? D blir det som under kulturrevolutionen: kaos, lidande, vld. Diktatur innebr alltid centralisering, upprepade Lee, maktanhopning kring beslut och strukturer. Snt r farligt. Lgg besluten mer p lokal niv, uppmanade han. Och nr presidenten vl var uppvrmd berttade han med ptaglig entusiasm och ngra stnk av bitterhet om hur vissa KMT-ledare i slutet av 80-talet frskte kringskra honom sen han blivit president frsta gngen, hur han fick manvrera fr att bli ordfrande i sitt parti, hur svrt det var att f igenom frslagen p 80-talet och hur flera frskte hindra ho245

nom att bli KMT:s kandidat i det indirekta presidentvalet 1990. Jag hade en plan p den tiden, medgav han nu: fr varje r skulle vi ta ett eller flera steg p vgen mot demokrati. Han visste d vad han ville uppn de kommande sex ren: nsta presidentval skulle bli direkt (och inte indirekt), konstitutionen borde frndras, de gamla maktspelarna frn fastlandet skulle bort genom att alla kandidater mste prvas i fria val p samtliga niver, etc. Han angrep tanken att kasta folk ur oppositionen i fngelse. Det enda de har gjort r att tycka annorlunda n jag, varfr skulle det vara brottsligt? Och s kom han ter tillbaka till de universella vrdena (frihet m m), som alltid mste sttas hgst. Ett knappt halvr tidigare hade jag i brev till norska Nobelkommittn freslagit Lee Teng-hui till Nobels fredspris. Motiveringen var att hans envisa ledarskap drivit fram det frsta folkstyret under tusentals r av kinesisk civilisation. Samtidigt nominerade jag Wei Jingshen, demokrat i Kina som redan tillbringat 16 r i fngelse. Wei hade just dmts till ytterligare 14 r i Laogai fr att han frordat fredlig dialog om den politiska frnyelsen. Wei Jingshen fr ingen i vst trffa i dag. Men nu satt jag allts dr med en 73-rig jordbruksekonom, som var s underskattad nr han pltsligt fick verta presidentskapet i sitt land. Det livade ptagligt upp Lee Teng-hui att polemisera mot motstndare till demokrati. Han dolde inte sin motvilja mot de auktoritra hrskare, som tjatar om asiatiska vrden fr att bevara egen makt. Kan Nobelkommittn i Oslo gra en mer kraftfull markering fr kinesisk frihet n att lta Presidenten och Fngen dela det viktigaste priset i vrlden?

*
Taiwan utstts i dag fr en av Kina ptvingad diplomatisk blockad frn de flesta lnder i vrlden. Frn en rad besk i Israel efter oktoberkriget 1973 minns jag att bara 72 stater i vrlden hade officiella frbindelser med den judiska nationen ret efter. Hoten frn Sovjet och ett antal oljelnder i frening fick mnga stater att dra tillbaka sina ambassader frn Tel Aviv. Trycket frn en fams resolution i FN:s generalfrsamling 1975 (sionism r rasism) bidrog till att upprtthlla den diplomatiska bojkotten. 246

Knslan av snabbt kad isolering var d ptaglig i Israel. nd hade man diplomatiska frbindelser med nstan alla demokratier (Indien var det stora undantaget). Relationerna till USA, som lnge varit Israels viktigaste allierade, var ofta frtrffliga. P sommaren 1996 hade Israel diplomatiska erknnanden frn 161 nationer. Ingen av oss visste tjugo r tidigare hur ett sdant genombrott skulle ske, eller nr. Men det kom. 1996 hade 30 lnder diplomatiska relationer med Taiwan, varav hlften betraktas som fria i den senaste rsrapporten frn Freedom House. De flesta av dem r sm stater i Latinamerika eller Afrika (Sydafrika r det enda stora landet och tycks 1997 dra tillbaka sin ambassad frn Taipei) eller lnder, frmst i Karibiska havet, men ocks i sdra Stilla havet. Nstan alla dessa stater fr ekonomiskt std av Taiwan. Ingen nation i Nordamerika, Mellersta stern, Asien eller Europa (utom Vatikanen) har ambassad i Taipei. Den stat som frsker skulle utsttas fr allvarliga ekonomiska och politiska repressalier frn vrldens strsta land. Samtliga nationer mste vlja i dag: den som vill ha officiella, politiska relationer med Taipei tvingas bland annat stnga sin ambassad i Peking. I stllet har mnga lnder handelskontor i Taipei, liksom Taiwan har s i en rad huvudstder vrlden runt. De tjnstgr delvis som ett slags ambassader. nd r det mste sgas den diplomatiska isoleringen en skam fr oss som deltar i den, och en frustration fr dem som utstts fr den. Trots att Taiwan r ett strre land n tre fjrdedelar av FN:s medlemsstater, frvgrar man regeringen i Taipei att bli medlem i generalfrsamlingen, eller i ngot av fackorganen. Kina har dessutom veto i skerhetsrdet. Ocks p lng sikt kommer en nation med 1 200 miljoner mnniskor att vara politiskt och ekonomiskt ofantligt mycket starkare n en stat med 21 miljoner medborgare. P vilket stt kommer det diplomatiska genombrottet att ske, och nr? Det vet vi inte. Men mnga av oss anar ngot annat och minst lika viktigt. Varje totalitrt imperium under 1900-talet tycks ha haft en granne, en fri stat eller stad, vars de blir till bild av vldets framtid. Nr det demokratiska Tjeckoslovakien offrades t Hitler 1938

247

blev det brjan p Tredje Rikets segertg, mrdarnas makt ver nstan hela den europeiska kontinenten. Men nr Vstberlin tio r senare rddades ur den sovjetiska blockaden av en flygbro gav det signal till stora delar av vrlden: nu reser vstmakterna motstnd, ntligen stter de grnser fr kommunismen. Jag tror att konflikten om Taiwan blir ett liknande drama; som symbol mktig som makten sjlv. Om landet med vld infogas i Kinas rike vet tminstone hela Asien att vst ter, sextio r efter Mnchen, blivit en papperstiger som f kan lita p. Men om den amerikanska flottan hindrar vrldens strsta stat att ervra historiens frsta kinesiska demokrati, blir budskapet det motsatta. Det finns ett samfrstnd mellan fria nationer, det lr vi oss d, band s hllfasta att inte ens den starkaste diktaturen p vr jord kan bryta dem. Kanske kan vi rentav tro att i just denna mening r det sant att sga: Taiwans sak r vr.

248

AYATOLLORNA OCH BOMBEN

Vem litar p Saddam?

PERSSONS frsta tal som partiledare (16/3 1996) rymde ngra viktiga markeringar. rtionden av socialdemokratiskt kallsinne infr Baltikum vndes i dess motsats, nr Persson beskrev mlet om allt nrmare samverkan mellan stersjns stater. Fr Estland, Lettland och Litauen r EU inget tvng, utan en befrielse. Pltsligt gr den blivande statsministern en sammanfattning av hotet frn krnvapnen:
RAN

Under brkdelen av en sekund kan vi i dag frgra livet sjlvt i en krnvapenexplosion. Frhoppningsvis kan vi nu lgga det hotet till handlingarna. Frhoppningsvis var de underjordiska sprngningarna i Polynesien slutpunkten i ett dystert kapitel i mnniskans historia.

Drefter lser jag Olof Ehrenkronas bok En ppen tid (1996). Den frenar moderat historieskrivning med intressanta tankar om modern, svensk konservatism. Sen ser jag att ocks Ehrenkrona snabbt avskriver det nuklera hotet:
Efterkrigstidens dominerande hotbild ett krnvapenkrig framstr efter Sovjetunionens sammanbrott som alltmer osannolik . . .

I tv utbrott av uppskruvad utvecklingsoptimism frenas allts hr den socialdemokratiske statsministern med den moderate iddebattren. Atomhotet kan lggas till handlingarna, det r Perssons budskap, krnvapnen r frhoppningsvis inte lngre ngon 251

fara. Med Sovjets upplsning frsvann risken fr atomkrig, pstr Ehrenkrona, och vandrar vidare till internationella gldjemnen. Jag ber till Gud, och till varje annat tnkbart maktcentrum, att Persson och Ehrenkrona ska f rtt. Jag tror att de har fel. Hotet om krig med vapen fr massfrstrelse rycker sannolikt allt nrmare.

*
P hsten 1995 mtte jag i Washington D.C. ett antal av USA:s frmsta, oberoende experter p krnvapenspridning i allmnhet och p Irans program fr atomvapen i synnerhet. Dem jag trffade en efter en, under ett par dagar var Kenneth Timmerman (framstende knnare av Iran, bl a redaktr fr nyhetsbrevet Iran Brief), David Kay (under en viktig tid efter Gulfkriget chef fr FNinspektrerna i Irak), Sven Kraemer (President i stiftelsen Global 2000), Steve Bryan (President i Delta Tech Corporation) och Frank Gaffney (chef fr Center for Security Policy). Lt mig helt kort sammanfatta sex slutsatser frn de mtena.1 1. Ingen av de fem tvivlade p Irans avsikt att skaffa krnvapen. Landet sitter p den tredje strsta gas- och oljereserven i vrlden bara Saudiarabien och Irak har strre framtida kapacitet. Iran har inget som helst behov av krnkraft. Dess oerhrda intresse fr nukler teknologi kan bara ha en militr frklaring. 2. Historien om Irans intresse fr det nuklera brjade 1959 nr shahregimen kpte en experimentreaktor frn USA under Eisen1

Ingen av de ovan nmnda r sjlvfallet ansvarig fr min summering. Jag har ocks kompletterat deras uppgifter med std av den utredning, Irans Nuclear Program: Energy of Weapons, som skrivits av David A Schwarzberg, och utgivits av Natural Resources Defense Council, Inc. (NRDC), Washington D.C. (i en reviderad upplaga den 7 september 1995). NRDC:s analyser av frgor, som rr spridning av vapen fr massfrstrelse, finansieras av flera, stora, sjlvstndiga och respekterade amerikanska stiftelser. Mina egna mten med experter p krnvapenspridning organiserades av Tom Neumann, chef fr Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA) i Washington. Vid sidan av de nmnda experterna mtte jag Anthony Cordesman (vid Center for Strategic and International Studies) fr att stlla frgor p ett mer begrnsat flt: Irans mjligheter att framstlla olika slags krnvapen.

252

howeradministrationen. Man skrev kontrakt med USA och Vsttyskland. Shahen snde ocks hundratals unga vetenskapsmn till vst fr studier i atomfysik. Det bevisar inte att Iran d hade ambitionen att skaffa krnvapen. Men andra avtal gjordes senare med Frankrike, Belgien, Spanien och Italien. 1976 skrev shahen kontrakt med Frankrike om att bygga flera reaktorer i Ahwaz, och med Tyskland (Siemens) att uppfra tv reaktorer vid Bushehr, en hamnstad vid Persiska viken. De hr verenskommelserna upphvdes och investeringarna avbrts nr Khomeini kom till makten 1979. Men de nya iranska ledarna omprvade sitt beslut p 80-talet och tycks ha inlett sitt krnvapenprogram ngon gng i mitten av rtiondet. De har samarbetat med Pakistan, Kina och Ryssland under 90-talet. Iran har ocks snt ut experter, som frskt kpa nuklert material i Kazakstan och andra forna Sovjetrepubliker. Frn fretag i frmst Tyskland har de importerat utrustning, som kan anvndas fr militrt betydelsefull anrikning av uran. Anstrngningarna att snabbt skaffa stora nuklera resurser intensifierades efter Gulfkriget 1991. Samarbetet med Kina och Pakistan utvidgades (liksom med Argentina). Iran frskte ocks f hjlp av Indien att skaffa en forskningsreaktor. Men den hittills mest knda och dramatiska verenskommelsen gjorde Iran i januari 1995 med Ryssland. I Bushehr ska Ryssland installera en, och senare troligen flera, reaktorer. Den investeringen innebr en rad frdelar fr det iranska krnvapenprogrammet. Det utbrnda brnslet kan omvandlas till militrt betydelsefull materia. Bushehrprojektet, som kommer att fljas av IAEA, blir alibi och skydd fr mngder av kontakter samt verfring av kunskap och komponenter. Ryssland kommer att snda flera tusen arbetare och experter till Bushehr. Omkring 7 000 ton utrustning ska, enligt uppgift, nu fras till Iran. Ryskt vetande kan n Iran p tminstone tre stt: verfring av teknologi, stlder eller olaglig hantering av nuklert materiel, insatser av missnjda fre detta sovjetiska vetenskapsmn ocks utanfr de officiella avtalen. Alla vet att fre detta sovjetiska experter p krnvapen i dag ofta r arbetslsa och/eller utfattiga. Iranska erbjudanden till dem kan ltt gras mycket frestande. 253

Eftersom bde plutonium och hganrikat uran r anvndbara fr produktion av atombomber har Iran, i ratal och i hemlighet, skt skaffa sig egen kapacitet att n dit. Anrikat uran anvndes av Sydafrika, som framstllde sex atombomber, liksom av Irak och Pakistan. Rapporter frn frmst USA visar att Iran gjort en mngd frsk att skaffa sig teknik, som behvs fr att bygga centrifuger fr urananrikning. Dessutom har Iran p 90-talet upptckt urantillgngar i sitt eget land, i provinsen Yazd. Hr ser vi sklet varfr president Clinton gjort s stora politiska och diplomatiska anstrngningar att vertyga president Jeltsin och den ryska ledningen att avtalet om Bushehr mste upphvas fr att minska risken fr spridning av krnvapen. Ptryckningar, genersa ekonomiska anbud och utfrlig argumentering ocks om det ryska egenintresset har nyttjats av amerikanska frhandlare. Nr detta skrivs verkar det som om USA hittills har misslyckats att stoppa det snabbt vxande samarbetet RysslandIran p det nuklera omrdet. 3. Uttalanden frn iranska ledare gr det relativt tydligt vart de syftar. Den dvarande presidenten Ali Khamenei sade t ex 1987: Vad gller atomenergi s behver vi det nu . . . Vr nation har alltid sttt under hot utifrn. Det minsta vi kan gra fr att mta den faran r att lta vra fiender veta att vi kan frsvara oss sjlva. ret drp sade den dvarande talmannen i Irans parlament, Hashemi Rafsanjani, till en grupp officerare: Vi br till fullo utrusta oss fr bde offensiv och defensiv anvndning av kemiska, bakteriologiska och radioaktiva vapen. 1991 frklarade en av landets tre vicepresidenter (Mohajerani) i en av Irans dagstidningar: Om Israel tillts ha nukler makt br ocks muslimska stater ha det (se Kenneth R Timmermans artikel Irans Nuclear Menace i The New Republic, 24/4 1995). 4. Hur mnga r kommer det att ta fr Iran att gra en atombomb? Ingen i vst tycks veta det, och experterna r ptagligt oeniga om svaret. Det kan hnda mycket, mycket snart, sger ett par av dem jag talade med. Det kan ocks ta upp till tio r, tillgger en annan. Det kan intrffa p 90-talet, svarar ngon. Det kommer att ta 254

mellan 5 och 8 r om inte ryssarna (eller andra) hjlper dem att pskynda programmet, r nnu en reaktion. Ngra r mer pessimistiska. Kanske har de redan kapacitet att tillverka krnvapen eller kommer de troligen att f det inom 35 r med hjlp av andra nationer och utlndska fretag, som i det frdolda frsker tjna pengar p den hr trafiken. Glm inte att ett hundratal tyska fretag fre Gulfkriget hjlpte Irak att frbttra sina Scudrobotar. Stormvarning vntar oss, sammanfattar en av mina kllor. En reservation var att produktion av stridsladdningar till robotar r mycket mer komplicerad n att gra en r, osofistikerad bomb. andra sidan kan en frvntad tidpunkt, d Iran blir krnvapenmakt, ligga betydligt nrmare i tiden om regimen r framgngsrik nr det gller att importera eller stjla viktiga komponenter frn utlandet. 5. Vad br d vara USA:s och vsts reaktion? Hur kan man stoppa det iranska krnvapenprogrammet? Det mste gras nu, under 90-talet, annars blir det troligen fr sent. En id r: gr det extremt svrt fr Iran att betala fr projekten. vertala lnder som Tyskland, Sverige, Japan och Sydafrika att inte importera olja frn Iran. Nr det r kparens marknad blir det svrt fr Iran att finna nya kunder. Det ger vrlden en period d man p ett ptagligt stt kan skada den del av Irans ekonomi, som r avgrande fr nuklera anstrngningar. Alla utom en av de experter som jag talade med menade att en amerikansk handelsbojkott p flera omrden mot Iran r angelgen. Men den r inte tillrcklig. Ocks USA:s allierade mste vertalas att delta, ven om det tycks mycket svrt att vcka den europeiska opinionen om farorna med iranska krnvapen. Ett annat frslag var: gr det mer riskabelt fr frmst tyska fretag att i hemlighet gra avtal med Iran vad gller komponenter fr och kunskap om krnvapen. Varfr inte upprepa en konfrontation med ngra ansvarslsa europeiska storfretag p stt som liknar striden mot Toshiba i Japan p 80-talet. Toshiba slde frbjuden materiel till Sovjet, hindrades drefter frn att exportera till USA och avbrt sin knsliga export till den kommunistiska supermakten. 255

Om Siemens, eller ngot annat storfretag som misstnks ljuga om sin export till Iran, finner att de ekonomiska konsekvenserna av det stdet kan bli mycket stora, kommer de troligen att omprva sin medverkan. Tysklands ansvariga myndigheter kommer inte att ingripa effektivt, det var bedmningen frn flera av de amerikanska experterna. Ngra reste ocks kravet att USA, EU och Japan mste samordna sina exportregler vad gller Iran. Ett annat perspektiv r den iranska regimens svaghet. Det r en tidsfrga innan den kollapsar, var en bedmning. Drfr br man, om mjligt, undvika att gra det alltfr ltt fr iranska ledare att skylla den ekonomiska krisen p USA, Den Store Satan. Samtidigt mste man ska isolera Iran s mycket som mjligt fr att hindra just kunskaper och resurser fr ett krnvapenprogram att n landet. Det hr r ett race, sade en av mina kllor, en kapplpning mellan den iranska regimens snderfall och den process som om den inte stoppas leder till atombomber. Ngra begrde mer uppriktighet och ppenhet frn USA. Publicera fakta och information! Se till att vlknda opinionsbildare varnar p stt som syns och hrs! Publicera namnen p de fretag som troligen sljer farliga produkter till Iran! Genera dem! Att dra fram en moraliskt klandervrd hantering i ljuset r ofta en effektiv metod, tminstone i fria lnder. Mjligen kan USA vara mer ppet vad gller att ge sina allierade tillgng till hemligstmplad information fr att vertyga fler n i dag om framtida faror och om att det r brttom. Stndigt upprepade man: allra viktigast just nu r att inte ge upp frsken att vertala Ryssland att upphva Bushehravtalet. Just den insatsen kan bli avgrande fr Teherans mjligheter att inom relativt kort tid bli en krnvapenmakt. Glm aldrig, upprepade flera, att lnder som vill lura oss i dag vet hur man bygger underjordiska fabriker, lngt nere under marken eller i insprngda rum i bergsomrden. Vid nsta konfrontation, nr en gangsterregim r nra att skaffa krnvapen, r det inte bara att bomba snder en reaktor mitt i knen, vilket Israel lyckades gra i Osirak utanfr Bagdad, sommaren 1981.

*
256

Nr Israel d lyckades frstra Osirakreaktorn var det inte mnga europer, som gng p gng, helhjrtat och ppet, frsvarade aktionen. Vi f som gjorde s i Sverige ndde den slutsatsen delvis som fljd av oroande informationer och misstankar om Saddam Husseins avsikter. Nstan lika viktig var nog vr intuition. Kombinationen av politisk fanatism, en nstan grnsls brutalitet, ett totalitrt system, massor av oljepengar, expansiva ambitioner i utrikespolitiken bde mot andra oljestater och mot Israel, en ptagligt antiamerikansk retorik och politik, och fakta i form av pusselbitar som tydde p nuklera ambitioner varfr annars bygga en krnreaktor i ett av vrldens rikaste oljelnder? ledde till slutsatsen: detta projekt mste stoppas. Och Israel gjorde det. Frdmandena haglade d ver den judiska staten, frn nstan hela vrlden. Knappt tio r senare var nstan hela vrlden tacksam ver beslutet i Jerusalem och det israeliska flygvapen som verkstllt det. Bombningen av Osirak frhindrade av allt att dma irakiska krnvapen under 1980-talet. Om den inte genomfrts hade ockupationen av Kuwait i augusti 1990 troligen kunnat ske i skydd av skrcken fr en irakisk atombomb. Tror ngon att George Bush skulle ha lyckats samla ett 30-tal nationer i en FN-allians mot Irak om alla hade vetat att stora militra styrkor i Saudiarabiens ken hade kunnat sls ut p ett par timmar i en irakisk krnvapenattack? Hade Bush sjlv velat och vgat snda ngra hundratusen amerikanska soldater till omrdet fr att befria ett korrumperat oljeland, om tusentals av dem hade riskerat snabb utplning? Efter Osirak 1981 brjade misstankarna ter att ta form: Irak fullfljer och intensifierar sitt program fr krnvapen. Nr jag sjlv p ett hotellrum i Jerusalem en natt i januari 1991 fick nyheten att FNalliansen ppnade frsvarskriget mot Irak, var min lttnad oerhrd. Det handlade mindre om Kuwait, desto mer om de fasor som irakiska krnvapen kunde ha utlst lngre fram. Nu det var frhoppningen ocks nr Scudrobotarna nsta natt brjade plga Israel och Saudiarabien nu kommer vl ntligen vst och USA:s krigsmakt att sl snder Saddam Husseins drm att leda en krnvapennation? I dag vet vi att Irak, nr Gulfkriget brjade, var ungefr 1218 257

mnader frn sin frsta atombomb. Varfr hade det FN-organ, vars uppgift var att underska och varna fr eventuell spridning av krnvapen, inte meddelat vrlden vad som var p gng? Vad gjorde IAEA (International Atomic Energy Agency) och dess chef Hans Blix? Den och liknande frgor stllde jag till amerikanska experter p hsten 1995. Den sista av de sex punkterna i min sammanfattning blir den hr: 6. Alla vet i dag att IAEA gjorde fiasko i sina bedmningar av Irak fre Gulfkriget. Trots mnga varningar gick organisationen i god fr Saddam Hussein. Man hade inte funnit spr av eller andra tecken p ngot krnvapenprogram dr. Medan oron infr oegentligheter vxte bland mnga bedmare i vst, upptrdde IAEA och dess chef Hans Blix (och hans ledningsgrupp) som om de vandrade i tjocka: misstnkte ingenting, inspekterade de byggnader som Saddam Husseins slaktare sjlva pekade ut, trodde p alla lgner. Kommer IAEA nu att gra samma misstag i Iran som tidigare i Irak? Troligen om det blir Blix som fr fortstta att leda verksamheten. Mina amerikanska kllor jmfrde ofta tv svenskar, som bda haft ett huvudansvar att frska hindra spridning av krnvapen, Blix och Rolf Ekus. Luften var full av kritik mot Blix, tskilliga beundrande ord flldes om Ekus. Blix r frfrlig, Ekus r briljant. Ett annat omdme var: IAEA har tv uppdrag. Det frsta r att underltta anvndning av fredlig krnkraft. Det andra r att kontrollera att atomenergi inte nyttjas militrt. Det betyder att IAEA frsvrar sin egen verksamhet. Man hjlper till att sprida fredlig krnkraft, och mnga i organisationen str krnkraftsindustrin nra. Men just fredliga reaktorer kan av regeringar, som vill fuska, hjlpa lagbrytarna att skaffa sig kunskap och materiel som kan nyttjas militrt. Det r, kort sagt, svrt eller omjligt att kombinera de tv uppdragen. Ett tredje perspektiv handlade om IAEA som en politisk organisation. Hans Blix tycks vara alltfr angelgen att tillfredsstlla dem som valt honom, ofta tvivelaktiga regeringar i bde i- och ulnder. 258

Det sades ocks att Blix om han hade mod och karaktr kunde vidta mycket mer kraftfulla tgrder och varna tidigare vid den typ av information som borde utlsa konkreta misstankar. andra sidan, sade en av mina kllor, mste IAEA hlla sig till sina regler. Dess uppgift r inte att tjnstgra som nukler polisman. Auktoriteten r begrnsad. Men ingen annan sammanfattning n denna r mjlig: vad gller Hans Blix personligen och IAEA som instrument fr att hindra spridning av krnvapen saknas frtroende bland de experter jag mtte. I Nordkorea slog han visserligen larm nr regimen vgrade visa upp de lokaler, som IAEA krvde att f inspektera. Blix frde d sina misstankar till FN:s skerhetsrd. Det gjorde det mjligt fr USA att agera, ven om det r oklart och omstritt hur effektiva Clintons tgrder blir. Men den beslutsamhet som Blix visade mot regimen i Pyonjang har han vgrat demonstrera i Mellersta stern.

*
Bilden r nnu mrkare, och David Kay har visat det. Efter Gulfkriget blev det Kays huvuduppgift att spra upp och frstra Saddam Husseins fabriker avsedda att producera vapen fr massfrstrelse. FN inrttade en srskild organisation fr det uppdraget. Kay fick bde Blix och Ekus som chefer. Kay tror att Irak fre kriget nyttjade mellan 50 och 75 miljarder kronor att bygga upp sitt krnvapenprogram. Efter att ha lmnat landet beskrev han sina problem i ett inlgg i The New Republic (15/3 1993). Artikeln r en rysare. Det var en slump tyrannens egen felbedmning som gjorde att Irak kunde stoppas den hr gngen. Hade Saddam Hussein vntat ett par r med att ockupera Kuwait hade vrlden tvingats mta ett Irak utrustat med atombomber. S nra infernot var vi; jag har redan noterat det. Men FN-inspektionens arbetsvillkor i Irak efter Gulfkriget var ocks frfrande, p flera stt. Man improviserade arbetet under ngra veckor. Resurserna var frst ljligt otillrckliga. FN hyrde ett risigt, rumnskt flygplan. Sex jeepar i dlig kondition skulle transportera inspektrerna. FN:s radiomeddelanden kunde ltt avlyssnas av bde Irak och CNN! 259

Hela tiden arbetade inspektrerna under hot. Nr som helst kunde irakiska soldater ppna eld mot FN-experterna. Det hr intrffade allts efter att Irak hade besegrats av alliansen! Under de frsta veckorna meddelade Kay kvllen innan vart han tnkte resa nsta dag. D nyttjade Irak ntterna till att transportera bort utrustning och dokument innan FN anlnde. Det r s IAEA brukar arbeta; drfr blir dess utsnda ofta bortkollrade. Sen ndrade Kay taktik. Kvllen innan gav han den irakiska militreskorten felaktiga uppgifter om nsta dags destination. P morgonen frde han FN-folket till en helt annan plats. Nr de d anlnde till militrbasen al-Falluja kunde de fotografera 80 bilar, som febrilt frskte fly undan med massor av utrustning. Irakiska soldater hindrade samtidigt inspektrerna frn att komma in genom att avlossa skottsalvor ver deras huvuden. Efter hrt tryck frn USA kunde Kay & Co mnaderna drefter lokalisera och frstra en del av Iraks resurser fr att tillverka krnladdningar. Men det var d (och r troligen fortfarande) oklart hur mycket som Saddam Hussein har lyckats gmma undan fr framtiden.2 Vid nnu ett samtal med David Kay har jag nu ftt fram flera oroande omstndigheter. Fre Gulfkriget riskerade alltfr tuffa inspektrer sin egen karrir inom IAEA; chefen gillade inte deras instllning. Blix sjlv var godtrogen och relativt okunnig om tekniska detaljer. Men, och det r sensationellt, inte ens efter Gulfkriget begrep Blix att hans motpart i Irak bestod av lgnare. Regimens tjnstemn fortsatte att frskra IAEA att de inte alls hade ngot program fr krnvapen. David Kay frklarade fr Blix att han inte alls litade p dem; han ansg att de ljg p uppdrag av diktatorn. Blix klandrade d Kay fr denna misstnksamhet. Man mste lita p officiella uppgifter, menade IAEA-chefen.
2

Vi vet i dag att Irak hade placerat stridsspetsar fr biologisk krigfring p ett antal av de Scudrobotar som stod beredda under Gulfkriget. Den kemiska arsenalen, som avsljades efter kriget, var ett mycket stort antal artillerigranater, samt stridsspetsar och bomber. Hur mycket som fortfarande finns kvar i de irakiska knarna nergrvt eller gmt p annat stt vet vi naturligtvis inte. I motsats till Hans Blix br vi dock utg frn att Saddam Husseins utsnda alltid frsker bedra oss nr det r mjligt.

260

En vndpunkt kom nr Kay beslt och lyckades genomfra ovntade inspektioner av misstnkta byggnader. Han hittade dr mngder av dokument, som bevisade att Irak varit just 12 r frn produktion av en eller flera atombomber. I snabbtget till Hiroshima frn Tokyo i december 1995 avsljade Kay fr mig att Hans Blix i motsats till Rolf Ekus som r av hrdare virke varit motstndare till denna razzia, som fick fram hundratals handlingar om Iraks krnvapenprogram. Den aktionen ledde till den knda konfrontationen p en parkeringsplats i Bagdad. FN:s bilar blev omringade av ungefr 200 irakiska soldater och av en mobb som diktatorn kommenderat ut. Under fyra dygn pgick belgringen. Kay och hans kolleger nyttjade den tiden att via satellittelefon i en av bilarna faxa ut avsljande dokument till vst! Naturligtvis befann sig FN-inspektrerna d i en ytterst farlig situation. I motsats till Blix ringde Ekus till Kay varje dag fr att uppmuntra sitt folk och hlla sig underrttad om utvecklingen. Kanske rddade Kay genom sin beslutsamhet vrlden frn irakiska krnvapen p 90-talet. Ett rimligt tack fr denna typ av mod och phittighet i fredens och demokratins tjnst kunde ha varit att gra honom till chef fr IAEA. I en parlamentarisk demokrati hade den frmst ansvarige fr IAEA:s nederlag i Irak fre Gulfkriget, Hans Blix, tvingats avg. S fungerar inte FN. Nr hans inkompetens blivit bevisad gr Blix tvrtom: han smutskastar David Kay och andra kritiker. I en debatt i Dagens Nyheter runt rsskiftet 199596 kallar han fakta om IAEA:s nederlag i Irak fre kriget fr sladder och obelagda pstenden. nd vet alla att IAEA d gav vrlden intryck att Irak hade redovisat allt det som fljer av att en stat r ansluten till icke-spridningsavtalet (NPT), och att FN-organet hade inspekterat alla oklarheter. De USA-experter, som jag har mtt och rapporterat om, r inte representativa, pstr Blix. Inte heller p 80talet ansg han att de som d varnade fr Iraks ambitioner var representativa. Men de hade bevisligen rtt.3
Debatten i Dagens Nyheter gde rum 4/12 1995 och 11/1 1996 (Per Ahlmark), 21/12 1995, 19/1 och 19/3 1996 (Hans Blix) samt 23/2 1996 (Kenneth Timmerman).
3

261

Dessutom hnar Blix numera Kay, som allts riskerade sitt eget liv fr att rdda hundratusentals andra. Det r en man som under en vecka blev vrldsbermd, ironiserar IAEA-chefen. Genom sin stddighet och bufflighet var Kay olmplig i hgre befattning inom IAEA. Blix glder sig t att denne nu sysslar med annat. Den svenske chefen tycks tro att hans uppdrag r att bli populr bland naiva, rddhgade eller gangsterartade regimer. David Kay har visat att de som vill rdda vrlden frn krnvapenkatastrof tvrtom mste vara inte bara stddiga och buffliga mot Irak och ibland mot alltfr veka chefer utan ocks kreativa och med frmga att fatta och genomdriva ovntade beslut. Blix frsvarar sig med att IAEA bara hade rtt att underska deklarerade anlggningar, dvs sdana som hrskarna valt ut. Men varfr krvde han inte att f se ocks andra byggnader? Varfr slog han inte larm p 80-talet och meddelade vrlden att IAEA omjligt kunde genomfra sitt uppdrag i Irak?4 nnu vrre: det verkar som om Blix nu i Iran tnker upprepa sina misstag frn Irak. Han pstr att Iran r ett mycket ppnare samhlle n vad Irak var fre Gulfkriget. S beskriver IAEA-chefen en av jordens vrsta terrorstater, som effektivt frhindrar insyn i fngelser, tortyranstalter och nuklera fabriker. Stolt pstod Blix i brjan av 1996 att IAEA tv gnger begrt och beskt icke-deklarerade anlggningar utan att finna ngot anmrkningsvrt. Han vgrar allts att lra sig lxan frn Irak: hur landets soldater fraktade bort komprometterande material innan
4 I bland annat Dagens Nyheter (23/2 1996) har en av vrldens frmsta experter p krnvapenspridning till Iran, Kenneth R Timmerman bekrftat att Blix efter Gulfkriget ville fortstta som fre kriget och blint lita p Iraks egna pstenden. Utan att dementera denna avgrande uppgift avvisar Blix i allmnna termer Timmermans inlgg som en frvirrad blandning av missuppfattningar, insinuationer, berm och orealistiska ider (DN 19/3 1996). Blix inlgg r allts lika svaga i sak som vulgra i form. Snt kan man frst om han hade kommit frn ett land med auktoritra traditioner. Men Blix r skolad i politik (fp), debatt och frvaltning i en demokrati med ovanlig ppenhet. Knner han sig s pressad efter Irakfiaskot att han tappar balansen nr kritiken dyker upp? Det r typiskt att nr Blix i DN diskuterar hur brott mot icke-spridningsavtalet kan avsljas gr han inte skillnad mellan debatten i fria respektive ofria lnder. Ord som demokrati och diktatur terfinns inte i hans artiklar.

262

inspektrerna anlnde. David Kays metod razzior utan frvarning r enda sttet att bevisa illegal verksamhet, vid sidan av de mjligheter att avslja fusk som den moderna tekniken ger.5 Vi kan frestlla oss hur Saddam Hussein och hans medbrottslingar fr ett antal r sen mste ha skrattat i sina palats t hur ltt det var att lura IAEA. Nu p 90-talet r det vl ayatollorna i Teheran som flinar t denna FN-organisation, vars chef i dag prisar Irans ppenhet.

Just modern teknik att spra nukler aktivitet r en av de f goda nyheterna hr. Genom analyser av luftprov, mikroskopiskt sm dammprov etc, tycks man nu lngt bttre n frr kunna avslja misstnkt verksamhet p atomomrdet.

263

En kontinent av krmare

I USA talar man om det nya hotet frn rogue states, skurkstater. Det r lnder med regimer, vilka inte fljer lagar, regler eller avtal, annat n om det passar dem. Hr ser vi regeringar, som p ett irrationellt stt kan utstta bde sig sjlva och andra fr katastrofer. Ledarna fr rogue states r nstan alltid obildade fanatiker, som inte besvras av ngra krav p frsiktighet eller barmhrtighet. Deras regimer r alltid totalitra. Demokratin fraktar de helhjrtat. De fyra skurkstater, vilka stndigt terkommer i debatten, r Nordkorea, Iran, Irak och Libyen. De r alla inblandade i internationell terrorism. Samtliga tycks vara besatta av viljan att frvrva vapen fr massfrstrelse. Nordkorea r troligen nra egna atombomber, oklart hur nra. Om Irak vet vi att det har varit s. Iran r p vg mot samma ml. Libyen har med skerhet inte nuklera resurser i dag men lr, enligt mnga uppgifter, koncentrera sig p omfattande produktion av kemiska vapen. Alla vill ocks skaffa robotar med allt lngre rckvidd och allt strre precision. Vad gller Irak har vrlden ftt en frist genom FNsanktionerna. I bsta fall kommer Nordkoreas usla ekonomi att frlama detta lands frnyelse av sina missiler. Men kanske ser man avancerade robotar som en s viktig del av exporten att Nordkorea anstrnger sig att hlla den vapenutvecklingen igng. Under det kalla kriget fanns en viss disciplin. Sovjetunionen hade inte rd att lta klientstater ta vilka risker som helst. De kunde dra in den kommunistiska supermakten i en konflikt, som vore svr att hantera. I dag, det r den nya hotbilden, finns ingen sdan begrnsning 264

av handlingsfriheten. Sovjet skulle knappast ha riskerat att Iran brjar gra egna krnvapen. Det delvis liberaliserade Ryssland har inga sdana skrupler, eller tycks berett att av ekonomiska skl ta strre lngsiktiga risker. (Ocks ngra andra lnder, t ex Syrien och Sudan, r vl meriterade att kallas skurkstater.)6 De flesta av de lnder som ofta betecknas som rogue states, r muslimska, ngra r fundamentalistiska. Alla avskyr eller hatar Frenta staterna (och naturligtvis Israel). Regimernas existens bygger p kontroll av krigsmakten, p stndig vldsutvning mot det egna folket samt hot om vld mot grannar. Deras ekonomiska inkompetens r ofta ptaglig. Det sista omrde som hrskarna drar in p r vapen, soldater och en lojal officerskr. Men av de fyra ledande skurkstaterna sitter tre p vldiga oljereserver Iran, Irak och Libyen. Det ger dem rikedomar utan industri eller lngsiktiga investeringar. I den fjrde (Nordkorea) tvingas folket ta grs. Vi ser allts hr en unikt otrevlig kombination av egenskaper och utvecklingsfaktorer. 1. Det blir allt lttare att producera nuklera, kemiska och biologiska vapen. 2. Vi ser en snabb utveckling av lngtgende robotar. 3. Sdana vapen hotar att spridas till ett antal av jordens ruggigaste regimer.
Drmed r alls inte sagt att den internationella ordningen generellt sett var mer plitlig under det kalla kriget, eller att hotet om krnvapenkrig kunde nonchaleras p den tiden. Tvrtom var Sovjetvldet d en stndig klla till oro, tnkbara stridshandlingar, misstankar om angrepp, ljugande och frtryck i gigantisk skala, liksom massmrdande, upprustning och hot om utplning av delar av vrlden. Kanske syftar Gran Persson och Olof Ehrenkrona (se s 251252) p skrcken infr det globala krnvapenkriget: en konflikt med de vrsta vapnen, ver flera kontinenter, med fruktansvrda konsekvenser fr hela vrlden. I s fall har de nog rtt i att risken minskat radikalt. Min invndning handlar om att gldjen ver det kalla krigets slut har ftt mnga att bagatellisera de nya hoten: regionala krig eller terrorangrepp med de farligaste vapnen. Hmningslsa och mer oberoende diktaturer i en era av snabb teknologisk utveckling, som ocks gr allt hemskare vapen allt billigare, kan leda till en oerhrd frdelse lngre fram. Det vore lttsinnigt att inte diskutera de farorna, och hur de br mtas.
6

265

4. Dessa regimer r totalitra stater, som ofta inte r srskilt stora, men dremot relativt sjlvstndiga och ovanligt ansvarslsa och brutala. 5. De har barbariska ledare, ofta hatade av stora delar av sin egen befolkning, och delvis drivna av en fanatisk vrldslig eller religis skdning. 6. De knner stark lockelse till kampmetoder inom ramen fr internationell terrorism. 7. Deras inkompetens i ekonomiska frgor r ptaglig, men de r ofta oljerika. 8. Det finns ingen stormakt som dessa lnder knner en ptaglig nrhet till och som kan disciplinera dem. Visst kan vi ha tur. Nordkorea kanske faller ihop i sin ekonomiska kris utan att d starta krig mot Sydkorea eller USA. Regimerna i Iran och/eller Libyen kan besegras i ngon sorts folkresning utan att ersttas av lika farliga ledare. Saddam Hussein dr och en ny regim bestmmer sig fr att inte bygga sin legitimitet p de mest katastrofala vapnen. Kina brjar inse att riskerna, nr man stdjer de mest ansvarslsa skurkstaterna, blir fr stora. S kan det g. Men kan vi utg frn det, bygga politik och debatt p att det frfrliga viker undan just nr det kommer oss nra? Eller ska vi lsa de tta faktorerna ovan en gng till och se vilka bilder av vr framtid som avtecknar sig d? Min utgngspunkt i det hr kapitlet r att inte dlja det vrsta som kan intrffa om vi r passiva, men som kan frhindras om demokratierna r aktiva. Snart ligger ocks Europa inom rckhll fr robotar som innehas av skurkstater och r utrustade med mycket farliga stridsladdningar. Terrorgrupper kan bevpnas med bomber s kraftfulla att de skulle kunna delgga stora delar av en vrldsstad, t ex Paris, London, Berlin, Moskva, Buenos Aires, New Delhi, Kairo, Tokyo, Bangkok, San Francisco eller New York utan att vi vet vilken regering som gett terroristerna uppdraget. Kanske r de utrustade med vapen, som slr ut miljoner mnniskor i epidemier som inte kan stoppas, eller ge kemiska skador som vi inte heller kan skydda oss mot. Det hr r inte science fiction, men tnkbara scenarion fr en 266

vrld dr ett antal fasansfulla trender inte har brutits. Har demokratierna rtt att ta sdana risker?

*
Lt oss anta att en terrorist hyr ett litet, privat flygplan. Han tar med sig ungefr 100 kg av sporer av mjltbrandsbakterier (anthrax spores), som r relativt ltta att framstlla och hemska att drabbas av. Han flyger sedan till synes oskyldigt ver Washington D.C. i nordsydlig riktning. Planet lmnar efter sig en osynlig dimma av de extremt farliga bakterierna. Om vinden r ganska ltt den dagen kommer den att utlsa en epidemi som ddar ungefr en miljon mnniskor. Skulle piloten dremot gna sin terrorverksamhet t kemisk krigfring och sprida tio gnger mer sarin, skulle han troligen dda omkring 600 mnniskor i Washington eller, under en blsigare dag, kanske 6 000. Om sarin vore vapnet skulle piloten dessutom knappast undg upptckt, eftersom mnniskor drabbas genast de kommer i kontakt med giftet. Om han anvnder mjltbrandssporer tar det dremot dagar tills sjukdomen bryter ut. Innan ngon upptcker vad som r p gng hinner terroristen, som d troligen r vaccinerad mot sjukdomen, stta sig i skerhet var som helst p jorden.7 Eller om vi vill hlla oss p marken kan vi skaffa en gul taxibil i New York och se till att en tank med mjltbrandssporer lngsamt slpper ut sitt innehll medan bilen kr omkring ett par timmar p Manhattan och andra platser. Hur mnga hundratusen mnniskor insjuknar sen chauffren har lmnat Amerika? Skulle han dremot slppa ut nervgas kommer de mnniskor, som vrider sig i plgor och ngest efter taxins frdvg, att visa polisen var terroristen finns om inte hans gasmask redan har avsljat honom! (Detta exempel har Kyle Olson p Chemical and Biological Arms Control Institute gett oss att fundera ver.) Den internationella konvention, som ska motverka spridning
Det hr exemplet och ett antal synpunkter r sammanfattade i Robert Wrights utomordentliga artikel Be Very Afraid i The New Republic 1/5 1995; jag utgr delvis frn den p s 267269 i den hr boken.
7

267

och produktion av kemiska vapen, Chemical Weapons Convention (CWC), har nr detta skrivs i november 1996 ratificerats av ett stort antal lnder, dock nnu inte av USA och Ryssland. Den trder i kraft april/maj 1997 och r mycket mer lngtgende n de regler som IAEA har att flja vad gller nuklera mnen. Konventionen rymmer mngder av frbud mot frsljning av ett antal kemiska mnen, sanktioner mot bde sljare, kpare och distributrer samt ger den internationella tillsynsmyndigheten rtt att gra blixtrazzior p platser och i byggnader, som man misstnker. Nationer som vgrar underteckna avtalet fr inte heller kpa ett stort antal kemikalier, som kan anvndas fr bde civil och militr verksamhet. Den goda nyheten r att CWC visar hur mycket lngre en internationell verenskommelse kan strcka sig om den politiska viljan finns att hindra eller frsvra spridning av vapen fr massfrstrelse. Dock r kemiska vapen lngt mindre farliga fr mnskligheten n krnvapen och biologiska vapen. ven om reglerna, som syftar till att hindra produktion av atombomber, r otillrckliga och bevakas av en inkompetent institution, r lget fr biologiska vapen nnu vrre. Dr finns ingen som helst kraftfull internationell konvention, som backas upp av vrldssamfundet, inspektrer och sanktioner. Biological Weapons Convention frn 1975, som tvingar lnder som undertecknat den att avst frn biologiska vapen, r s tandls att den fr icke-spridningsavtalet fr krnvapen att likna en stlflla (Robert Wright). Biologiska vapen r oerhrt billiga att framstlla. De r lngt svrare att upptcka n produktion av nuklera vapen. Mngder av lokaler skulle i princip kunna misstnkas: sm rum i anslutning till laboratorier, biotekniska fabriker, sjukhus eller liknande. Och vid inspektion r det svrt eller omjligt att skert veta om ngot olagligt pgr. Om dr finns just mjltbrandssporer kan det frklaras av att de anvnds fr att framstlla mnen fr vaccination just mot mjltbrand. En liten kvantitet av de ddliga bakterierna kan skurkstater och terrorister snabbt lta vxa till vldiga volymer, klara att nyttja fr krigfring bara veckor efter en eventuell inspektion. Robert Wrights sammanfattning blir drfr att ju mer frfrligt 268

och hotfullt ett vapen r, desto mindre gr vi t saken. Om ngon skulle stlla en central frga vilken teknologi blir den frsta att dda till exempel 100 000 amerikaner eller europer i en attack frn terrorister? blir nog svaret: biologiska vapen.

*
Visst har felaktiga prognoser gjorts frr nr det gller spridningen av vapen fr massfrstrelse. President Kennedy spdde 1963 att femton till tjugo nationer skulle ha atombomber inom ett dussin r. Han tog lyckligtvis fel. Krnvapen innehas i dag av de fem godknda lnderna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina), troligen ocks av Ukraina och Kazakstan, sannolikt av Indien och Israel och mjligen av Pakistan (eller r det landet mycket nra att bli en krnvapenmakt). Sydafrika uppges dremot ha frstrt sina sex laddningar. Hur lngt ifrn tre skurkstater Nordkorea, Iran och Irak r sin frsta bomb har jag redan diskuterat; det r allts svrt att veta ngot skert om bde Nordkoreas och Irans tidtabeller. Vad jag antytt i det hr kapitlet r att vi nu gr in i en epok d hot om krig eller terrorangrepp med de ruskigaste vapnen blir allt mer realistiska. Det finns bara ett land som kan leda vrlden bort frn sdana katastrofer och samordna demokratiernas motstnd. Om USA inte ingriper mot spridningen av de farligaste vapnen vem ska d gra det? Kan vi lita p Japan med dess halvsekellnga tradition av att stlla sig utanfr den hr typen av kriser? Eller ligger lsningen hos EU-lnderna med deras oenighet och ofrmga att ta ledningen utanfr det egna omrdet och dr debaclet i Bosnien avsljade unionens cynismer och splittring? De frgorna r retoriska. Bara USA, i nra samverkan med europeiska allierade och Japan, kan resa systematiskt motstnd mot spridning av vapen fr massfrstrelse. I stllet ser vi brjan p ett haveri fr det atlantiska samarbetet p ett avgrande omrde. USA frbjd allts 1996 sina egna fretag att i vissa former stdja Irans oljeproduktion. Avsikten var att begrnsa intkterna fr den regim, som anvnder pengarna bde till terrorism och planering av produktion av krnvapen. Europa lt d sina egna fretag g in 269

och ta ver USA:s uppgifter, investera i Iran och ka landets oljeutvinning. Detta kan bara beskrivas som sabotage av tv av vr tids viktigaste uppdrag: att gra det svrare fr rogue states att betala fr bde nuklera program och internationell terrorism. Trots anstrngningar frn Clintonadministrationen att hindra EU-lnder att ta ver de marknadsandelar som USA vergett, har EU fortsatt att investera i Irans oljeindustri. Det var drfr naturligt fr Frenta staterna att i brjan av augusti 1996 planera fr sanktioner ocks mot europeiska bolag, som genom investeringar p mer n 40 miljoner dollar stder Irans och Libyens oljeutvinning. USA siktar helt enkelt till att hindra sdana fretag att exportera till USA. EU:s reaktion p dessa nya lagar belyser en hpnadsvckande nonchalans. I stllet fr att g in i samtal om atlantisk samordning av kampen mot krnvapenspridningen och terrorn har man frdmt bde USA:s ml och medel. Under hsten 1996 har det hela utvecklats till en sorglig rra. EU lagstiftar om att frbjuda sina egna fretag att underkasta sig den amerikanska bojkotten av Iran. Samtidigt anmler man USA fr brott mot vrldshandelsorganisationen WTO:s regler. Hr str vi skuldra vid skuldra mot USA, frklarade den svenske handelsministern Bjrn von Sydow i brjan av oktober. Naturligtvis hade han inte ett ord att sga om faran fr iranska krnvapen. Det hr r utslag av supermaktens arrogans var dessfrinnan Aftonbladets ryggmrgskommentar till USA:s kommande lagar. Handelspolitik mot statsterrorism r dessutom ett verkningslst vapen (AB 6/8 1996). Men bojkotter av helt skilda slag har gett hyggliga resultat i apartheids Sydafrika och i Irak efter Gulfkriget. Samtidigt har polemiken mellan EU och USA blivit bittrare. Ett utomordentligt farligt prejudikat, klagar utrikesministeriet i Paris. Europerna fredrar att sitta tillbakalutade och hoppas p att Iran blir ett snllt land, svarar State Department i Washington. Den engelske utrikesministern Malcolm Rifkind skrev tidigare p 90-talet in sig i historien genom sin extrema oknslighet och passivitet infr folkmordet i Bosnien (VoT s 231). Ett par r senare jmstller han i en artikel den amerikanska bojkotten av fretag som handlar med Iran och Libyen, med den tidigare arabiska bojkotten 270

mot dem som investerade i Israel! (International Herald Tribune 30/5 1996). Kolumnisten Jim Hoagland i Washington Post anklagar de ledande EU-staterna, frmst Frankrike, fr att bortse frn Irans, Iraks och Libyens avsikter fr att i stllet tjna pengar p handel med dem. Snt lttsinne kan inte USA unna sig, menar han. Vi mste ta Irans hotelser p ddligt allvar (International Herald Tribune 1011/8 1996). President Clinton har varit uppseendevckande svag nr han motiverat lagarna. Han har inte tydligt, ofta och kraftfullt redovisat fr det amerikanska folket (och Europa/Japan) hur skurkstaternas ambitioner att skaffa nuklera, kemiska och biologiska vapen troligen hotar vrlden med katastrofer inom ngra r. Ambassadrer i Clintons administration har visserligen frskrat mig att kampen mot krnvapenspridningen har hgsta prioritet fr USA i dag. Varken amerikaner eller europer har lagt mrke till det under 1996. Dessutom har man p ett olyckligt stt blandat samman Helms Burtonlagen mot Kuba (som innebr en skrpning av den omstridda USA-bojkotten mot Castro och som jag misstnker frmst var en eftergift infr de amerikanska novembervalen 1996) med den s k DAmatolagen mot Iran och Libyen (som direkt handlar om demokratiernas skerhet). Starka krafter i USA har slutligen p hsten 1996 krvt en ndring av politiken. Bttre n att isolera Iran r att gra landet till en motvikt mot Irak, menar de. Amerikanska presidenter i det frflutna har frskt spela ut Irak mot Iran, eller Iran mot Irak; de har alltid misslyckats. Vi br inse att inget av dessa tyrannier lter sig charmas eller vertygas av uppmuntran och eftergifter frn fria stater. Europas ideologiska verbyggnad r att EU fredrar en kritisk dialog med Iran framfr konfrontation. Ingenting tyder p att dessa EU-Iransamtal p ngot stt har pverkat ayatollorna frn att avst frn nuklera vapen eller finansiering av terrorgrupper i och utanfr Mellersta stern, eller annan kriminell aktivitet. Gng p gng ser vi hur Europas nuvarande ledare fredrar att gra kortsiktiga affrer med Iran och Libyen framfr att bekmpa lngsiktiga hot mot mnskligheten. De upptrder som agenter fr 271

sina oljebolag och rknar med frtjusning in sina nya handelspengar. I Frankrike skrev oljebolaget Total 1995 ett stort kontrakt med Teheran om att utveckla oljeflten i Iran. Italiens Agip planerar en gasledning fr Libyen. Och Spaniens Resol, Belgiens Petrofina, sterrikes OMW och Tysklands Veba gr alla affrer med det ena eller andra landet. Deras beltenhet att numera slippa konkurrens frn USA r ptaglig.8 Sverige spelar visserligen ingen viktig roll hr, men vrt lands slapphet i motstndet mot Iran r maximal. Utrikesminister Lena Hjelm-Walln frklarade till exempel i riksdagen (3/6 1996) att Frbindelser mellan Iran och dessa organisationer (Hamas och Hizbollah) r dock inte liktydigt med bevis fr officiellt iranskt engagemang i terrordd. I andra sammanhang bermmer hon hejdlst EU:s resultatlsa frsk att tala Iran till rtta. Sverige delar EU:s syn att en rttfram och kritisk dialog r att fredra framfr en isolering, med tfljande risk fr kade motsttningar (riksdagen 10/4 1996). Gran Persson, som allts nr han valdes till partiledare pstod att man kunde lgga hotet (om krnvapenkrig) till handlingarna lr dessutom under sina f minuter i Vita huset p sommaren 1996 ha frskt uppfostra Clinton om EU:s visdom i de hr frgorna. Presidenten mste ha blivit imponerad av den svenske statsmannens kunskaper vad gller riskerna fr krnvapenspridning till skurkstater.9 Nu r det dags fr europeiska regeringar att sjlva lra sig att vr egen vrldsdel redan kring sekelskiftet kan st infr nya och
I augusti 1996 gjorde Turkiets nye islamistiske premirminister Necmettin Erbakan ett avtal med Iran om gas och pipelines, enligt uppgift vrt omkring 150 miljarder kronor! Att Turkiet fr svrt att genomfra en s vldig verenskommelse r lika uppenbart som att investeringen, om den blir verklighet, skulle vara en dramatisk ekonomisk och politisk stimulans fr Irans regim. Under ett antal r skrev jag inte sllan Expressenkrnikor som varnade fr farorna med bl a irakiska och iranska atombomber. Aldrig har ngot som jag publicerat mottagits med strre likgiltighet. Lnge har det varit tydligt att svenska massmedier inte velat intressera sig fr riskerna med spridning av krnvapen. Information frn utlandet frs inte vidare till svenska lsare. En del tror nog att USA och Israel har hittat p hoten av politiska skl.
9 8

272

stora faror. Presidenter, ministrar och oppositionsledare i lnder, som USA en gng befriade frn nazismen och drefter skyddade mot kommunismen, borde ha historisk knsla nog att ocks denna gng ta amerikanska farhgor p strsta allvar. Hur mycket har EU:s medlemmar lrt av sitt frflutna? Ska Europa trots frihet, relativt vlstnd och vxande inre samverkan fortstta att upptrda s utrikespolitiskt omoget att man hellre urholkar n underlttar amerikanska frsk att skydda oss alla mot spridning av vapen fr massfrstrelse? Om EU fullfljer sin blandning av girighet och ansvarslshet r det frestande att gra en brutal sammanfattning av Europas utveckling under 1900-talet. Frn att ha varit en vrldsdel frdd av diktaturer har den nu brjat likna en kontinent av krmare.

273

DET PPNA SRET

Men de som sneglar avundsjukt p handlingens mn, de som innerst inne fraktar sig sjlva fr att de inte r mrdare de knner inte igen sig hr. Och de mnga som kper och sljer mnniskor och tror att alla kan kpas, de knner inte igen sig hr. Tomas Transtrmer i dikten Schubertiana ur Sanningsbarriren (1978).

Kommunismen kan ses i tv perspektiv: vld och bedrgeri. Allmnt talat, de lnder som man ervrade blev vldtagna. De vsterlnningar som stdde det var frfrda. Bda erfarenheterna har lmnat sina spr. Robert Conquest i Times Literary Supplement 2/6 1995

Vi har mjligtvis verlevt kommunismen, men vi har inte kommit ver den. Slavenka Drakulic i Hur vi lyckades verleva kommunismen med ett leende p lpparna (1995).

277

1. Freedom House

Det mesta jag skrivit om friheten i vrlden har en pessimistisk grundton. Tragedin r nra. Vi mste arbeta hrt fr att hindra demokratins fiender att ta ver. F goda ml uppns automatiskt. Tro aldrig att en positiv tendens fortstter av sig sjlv. Olyckan vntar runt hrnet olyckan kan ocks frhindras. Jag r klar ver att denna livssyn har sina rtter i en existentiell oro, som ligger bortom politiken. Det ledsamma r att den ofta har bekrftats just i politiken. 1900-talet inbjuder knappast till kcka utrop om desbestmda framgngar. Vrt sekel r ju bde totalitarismens och demokratins. I grov sammanfattning har jag alltid trott att saker gr t helvete om vi inte sliter hrt fr att hindra det. Finare uttryckt, freningen av pessimism och aktivism r en del av mitt temperament. Detta ngot dystra faktum medger jag allts utan blygsel eller beltenhet. Men jag hvdar samtidigt att sdana instinkter r ndvndiga utgngspunkter om man ska bedma framtiden fr friheten. Med risk att vara banal hnvisar jag till den vgrrelse, som knappast kan frsts utan knsla fr bde pessimismen och aktivismen. Tre gnger i vrt rhundrade har vgor av frigrelse gtt ver vrlden. Under och efter frsta vrldskriget segrade de fria staterna. Kungavldena fll. Mnga trodde att detta var demokratins slutgiltiga genombrott. Men sen kom bolsjevikernas statskupp 1917. Fascismen segrade i Italien och nazismen i Tyskland. Efter demokratins seger kom demokratins kris, sammanfattade Tingsten i sin stora bok frn 1933 (Demokratins seger och kris). 278

Drefter, med andra vrldskriget, besegrades Hitler, Mussolini och Japan. Vsteuropa befriades allts frn fascismen och nazismen, Japan frn det diktatoriska kejsardmet. Avkoloniseringen kunde brja. Den befolkningsmssigt strsta demokratin ngonsin, Indien, trdde fram p vrldsscenen. Men terigen: med demokratins seger fljde nya katastrofer. Stalin cementerade sin makt ver steuropa. Maos seger i Kina 1949 gav kommunismen nnu ett vldigt genombrott. Nya frtryckare dk upp p andra hll i Tredje vrlden. Och s den tredje demokrativgen: liberaliseringen av flera lnder i Vsteuropa (Spanien, Portugal och Grekland), Latinamerika och Afrika. En demokratisk gryning p flera hll i stra Asien. Och till slut det oerhrda: sammanbrottet fr det vldiga, korrumperade, terroriserade och ekonomiskt vansktta imperium, som Moskva skte styra. Bakslagen p 1900-talet tvingar oss nu fr tredje gngen under seklet att stlla frgan: ser vi ter demokratins kris? I en bisarr uppsats talade den amerikanske professorn Francis Fukuyama om historiens slut nr Sovjetvldet fll. Vi kan i stllet tala om historiens terkomst i de delar av Europa som blev nedfrysta frst av nazismen och sen av kommunismen. Nr historien tinas upp r det inte bara frihetens vrden som mter oss utan ocks en intolerant och ibland aggressiv nationalism. Hur ska vi tolka utvecklingen och mta riskerna?

*
Ett stt r att g till Freedom House. Det r en oberoende och aktad institution i New York. Dess 600-sidiga rsbok, som kommer varje r (Freedom in the World), anger graden av frihet fr varje nation p jorden. Mnga anser att rapporten r den viktigaste mtaren i vrlden av politiska rttigheter respektive medborgerliga friheter, de tv begrepp som bedms fr varje enskilt land. De politiska rttigheterna avgr om mnniskor fr bestmma till exempel vilka som bildar regering, allts frmst de fria valen. Medborgerliga friheter r bland annat rttsskerhet och freningsfrihet: mjligheten att utveckla sikter, institutioner och personlig autonomi utanfr statsmakten. 279

Efter att ha gtt igenom lnga frgelistor p bda omrdena pongstter Freedom House tv gnger varje land frn 1 till 7. 1 r strst frihet (som i t ex Sverige och nstan alla Vsteuropas lnder) och 7 minst frihet, dvs de totalitra staterna (t ex Irak, Sudan och Nordkorea). Drefter tar man fram genomsnittet fr politiska respektive medborgerliga fri- och rttigheter i varje land. De som fr 12,5 pong kallas fria. De med 35,5 r delvis fria. Stater med 5,57 r inte fria. (Fr lnder som fr 5,5 pong i snitt grs en mer detaljerad underskning innan de frs till en av de tv sista kategorierna). Det lter pedantiskt. Men metoden har stora frdelar: r efter r mter man med samma mtt. Drfr kan vi jmfra skilda perioder, lnder och regioner. Underlaget r ppet redovisat och kan drmed kritiseras. Och bakom mnga av dessa siffror anar vi fasorna nr mnniskor frvandlas till bdlar eller offer. Rapporten 1994 frn Freedom House var hr djupt oroande. Antalet mnniskor, som frvgras grundlggande friheter, steg ret innan med mnga hundra miljoner. Bara en p fem av jordens befolkning bodde i lnder som man bedmt som fria. Under 1993 kade ter det politiska vldet, frtrycket och statskontrollen ver individerna. Fr frsta gngen p fem r steg antalet stater som krnker mnskliga fri- och rttigheter. 72 nationer var fria, enligt rapporten 1994 (som allts gllde fr ret 1993). 63 var delvis fria. Antalet inte fria stater steg p ett r frn 38 till 55. Ett annat skl till pessimism var utvecklingen i bl a Indien, Pakistan och Turkiet med mer n en miljard mnniskor. De r lnder dr man kan byta regering genom fria val. Men samtidigt begrnsades viktiga medborgerliga rttigheter. Medan 19 nationer i vrlden kade sin frihet minskade den i 42 stater. Lnder som 1993 blev diktaturer (inte fria) var Azerbajdzjan, Burundi, Egypten, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien, Guinea, Indonesien, Jugoslavien, Kenya, Mozambique, Nigeria, Swaziland, Tanzania och Tunisien. Bortsett frn Swaziland var de alla antingen etniskt splittrade utan en stark majoritetsgrupp som leder nationen, eller muslimska lnder som ofta hotas av fundamentalister. 280

Chefen fr Freedom House, Adrian Karatnycky, sg srskilt dramatiska frndringar i afrikanska lnder sder om Sahara. I nio av dem vidgades friheten 1993, i arton kade frtrycket. Han prvade teorin att de tidigare konflikterna stvst (p Sovjets tid) och nordsyd (fattigdomsgrnsen) blev ersatta p 90-talet med en polarisering mellan fria stater och diktaturer. Frtryckarna samverkar antingen direkt (t ex KinaIran) eller uppmuntrar varandra genom msesidiga ambitioner och framgngar. Nr rsboken 1994 kom ut skrev flera av oss att historikerna kanske kommer att pst att 1900-talet brjade och slutade i Sarajevo. 80 r tidigare hade Europas maktbalans fallit snder med skotten i Bosnien. Sarajevos de i brjan av 90-talet lrde oss att vst hade glmt att folkmord mste stoppas. Jag misstnker att ingenting under 90-talets frsta hlft uppmuntrade tyrannerna i vrlden mer n demokratiernas frlamning infr blodbadet i Bosnien. Det gav signalen att massmord kan lna sig, att friheten ter kan besegras.

*
Frsmringen fortsatte inte under 1994, skrev rapporten frn Freedom House 1995, men frbttringarna var mycket sm. (76 lnder i vrlden r fria, enligt definitionen, 61 stater delvis fria, 54 stater inte fria). Men lnder r ju olika stora. Ser man p befolkningen i vrlden r den frdelning vi haft p senare r: 20 procent av mnniskorna lever i fria lnder, 40 procent i delvis fria, 40 procent bor i diktaturer, allts i inte fria stater. Av de 54 diktaturerna prglas 49, sade rapporten det ret, av en eller i regel flera av fljande tre egenskaper: De har antingen en majoritet av muslimer och konfronteras regelbundet med fundamentalistiska grupper; och/eller prglas de av flera folkgrupper, dr makten inte innehas av majoriteten; och/eller r de nykommunistiska eller postkommunistiska samhllen i omvandling.

281

De goda nyheterna pstr den (nr detta skrivs) senaste rapporten (1996 rs bok om 1995) r tecknen p kad stabilitet bland de nyfria staterna, srskilt i Centraleuropa och Latinamerika. Mitt i 90-talet ser man en tydligare uppdelning n frr bland de lnder som liberaliserats i rtiondets brjan, i dels fria samhllen som prglas av demokratiskt valda regeringar, dels inte fria samhllen som karakteriseras av despotiskt styre. De viktigaste hindren fr en fortsatt utvidgning av frihet och demokrati r, enligt Freedom House, a) ideologier som stimulerar marknadsreformer men bevarar ett auktoritrt styrelseskick, mest tydligt i stra Asien; b) rdbruna allianser mellan kommunister och ekonomisk nomenklatura p den ena sidan och ultranationalistiska och nyfascistiska grupper p den andra; frmst i Ryssland; och c) den radikala islamismen. Antalet fria stater var 1995 detsamma som ret innan (76). De delvis fria kade frn 61 till 62 och de inte fria minskade frn 54 till 53 allts en ptaglig stabilitet i just denna del av statistiken. Det gller ocks den grova sammanfattningen (204040) mellan antalet mnniskor som lever i fria, delvis fria och inte fria lnder. Vrldens mest repressiva stater, som fr 7 pong vad gller bde politiska rttigheter och medborgerliga friheter, r Irak, Nordkorea och Sudan. I samma grupp hamnar Afganistan, Bhutan, Burma, Kina, Kuba, Ekvatorialguinea, Libyen, Saudiarabien, Somalia, Syrien, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Nigeria och Vietnam. Ett problem med de definitioner, som Freedom House anvnder, r att begreppet demokrati inte r detsamma som att ett land betecknas som fritt. Demokrati r, menar de, ett politiskt system dr folket fritt har valt sina officiella ledare bland konkurrerande grupper och individer, som inte var utsedda av regeringen. Det r en mer begrnsad definition n vad som vanligen nyttjas. Enligt Freedom in the World behver en demokrati inte ndvndigtvis vara fri, eftersom dess politiska rttigheter och medborgerliga friheter inte alltid r tillrckligt utvecklade fr att f landet att leva upp till kriterierna i rsboken. Det innebr ocks att antalet demokratier har stigit ptagligt under 1990-talet. I den senaste rapporten r de 117, dvs drygt 60 procent av vrldens 191 lnder. Tio r tidigare var demokratierna (en282

ligt dessa definitioner) drygt 40 procent av alla lnder. Eller uttryckt i befolkningssiffror: 1995 levde 3,1 miljarder av 5,7 miljarder mnniskor i vrlden i demokratier. I Vsteuropa r alla 24 lnderna demokratiska. Afrika r motsatt ytterlighet med 18 demokratier av 53 stater.1 Jag upprepar: fr Freedom House r demokrati inte identiskt med frihet. Av de 117 demokratierna r 76 fria och 40 bara delvis fria. P ett stt blir drfr den hr statistiken ngot frvirrande. P ett annat stt blir den mer nyanserad, eftersom den mter, grupperar och sammanfattar mnga egenskaper och d finner att faktorerna kan samspela p olika stt. Kanske r detta rapportens mest gldjande slutsats, som Adrian Karatnycky sjlv kallar fr ett genombrott. 61 procent av alla lnder och nstan 55 procent av vrldens befolkning lever under regeringar och parlament, som utsetts genom allmnt fria och rttvisa politiska processer. En majoritet av jordens befolkning kan nu hlla sin regering ansvarig fr dess handlingar.

*
Siffrorna ovan ser uppmuntrande ut, men tro inte att min pessimism blser bort med dem. Ngra av de strsta hoten har jag skisserat i tidigare kapitel (eller senare i det hr kapitlet): Kinas kade styrka; svrigheten fr demokratin att bryta igenom i muslimska lnder; risken fr spridning av kemiska, biologiska och nuklera vapen till ett antal av de ruggigaste diktaturerna (och terroristerna). Sommaren 1996 offentliggjordes en studie, American National Interests, skriven av en rad tidigare hga tjnstemn och experter frn de bda stora partierna i USA. Frenta staterna mste koncentrera sina resurser till de omrden, som r vitala intressen fr landet, sger de. Rapporten menar att fem utrikespolitiska utma1

Att alla Vsteuropas lnder i dag r demokratiska betyder naturligtvis inte att dr saknas hot mot folkstyret. Nationella Frontens framgngar i Frankrike, det s k Frihetspartiets valsegrar i sterrike och fascisternas kade inflytande i Italien visar alla att demokratins vrden snabbt kan utsttas fr allvarliga kriser ocks i vr del av vrlden.

283

ningar kan avgra Amerikas verlevnad: frmgan att klara (cope with) Kina; frhindrandet av spridning av vapen fr massfrstrelse; bevarandet av strategiska band till Japan och de allierade i Europa; stdet till Ryssland fr att undvika inbrdeskrig och auktoritrt styre; samt upprtthllandet av tillrcklig amerikansk, militr styrka fr att skydda de hr vitala intressena (International Herald Tribune, 18/7 1996). Om USA skulle misslyckas p ngot (eller ett par) av dessa fem omrden, kan framtiden fr demokratin i vrlden bli prekr. Om Kina snabbt kar bde sin ekonomiska och militra styrka och samtidigt bevarar en totalitr regim med klart aggressiva mlsttningar. Om anden tar sig ut ur de flesta flaskor och de vrsta vapnen sprider sig bland u- och i-lnder. Om de demokratiska staternas allianser i ngra viktiga avseenden bryts snder. Om Ryssland blir en diktatur igen. Eller om USA:s militra resurser blir s urgrpta att landet inte kan ingripa i de kriser, som i frlngningen hotar vsts styrka och vrden om till exempel en konflikt som liknar Gulfkriget skulle bli omjlig att hantera. Anta att ngot av dessa om blev verklighet hur mnga demokratier kan d skydda sin frihet och skerhet? Utgngen av vrt sekels tredje vg av demokratisering r drfr inte given. Nya bakslag kan bli s allvarliga att hela det demokratiska projektet terigen stts i frga. Det tycks mig drfr som om kampen mellan demokrati och diktatur frblir den strsta frgan in i nsta sekel. Ska Sverige spela samma begrnsade, ofta passiva och ibland destruktiva roll som vid flera tillfllen hittills? Det avgr vi sjlva. Eller rttare sagt: avgrande blir nog om vi lr av tidigare moraliska och intellektuella sammanbrott. Under sextio r har vi gng p gng sett svensk anpassning till eller romantisering av tyrannier, eller likgiltighet infr de frtryckta. Frn 30-talets kallsinne nr Europas judar var hotade vi lt 3 000 komma in i Sverige, kunde ha rddat femtio eller hundra gnger fler till Gran Perssons hyllning av den politiska stabiliteten i Kommunist-Kina. Och dremellan har vi tvingats bevittna eller avlyssna ett par tjog liknande skandaler. Kan det mnstret brytas?

284

2. r Sverige fr litet?

Intressant r att jmfra innehllet i och mottagandet av tv svenska bcker utgivna p 1990-talet. Tillsammans tar de upp brottsligheter i de bda totalitra vlden som drabbat Europa. Sven Lindqvists Utrota varenda jvel (1992) pstr att nazisterna ddade judarna av ekonomiska skl; ordet antisemitism nmns verhuvud inte i bokens frsta upplaga (VoT s 6379). Alf W Johansson skriver om Stalins sju sista r, nr kommunismens makt ver ungefr halva Europa utvidgades och konsoliderades. Som vi sett i Det ppna sret (s 87124) lgger Johansson skulden fr det kalla kriget frmst p Frenta staterna. Han hnar bde motstndet mot Sovjet och dem som varnade hr hemma. Lindqvist r en av den socialistiska vnsterns ikoner och fick fljaktligen storartade recensioner (utom av Leif Zern i Expressen, den ende recensent som bde upptckte att bokens bild av Frintelsen var en systematisk frfalskning och ansg saken viktig). Johansson r historiker och fick p de flesta hll goda eller utmrkta anmlningar, trots att hans frvrngning av kllor, skeenden, fakta och slutsatser r bde metodiska och ltta att upptcka. Bda frfattarna r revisionister. Lindqvist rensar bort judehatet som nazisternas frmsta drivkraft nr de beordrade, planerade och genomfrde Frintelsen av Europas judar. Johansson nmner inte (och har troligen inte ens lst) de stora verken om Stalin och Sovjet. Eftersom mannen r docent och gr ansprk p att skriva vetenskap kan hans bok ocks betecknas som en akademisk skandal. Skulle ngot av dessa verk ha givits ut i ett stort land med mnga kompetenta recensenter och en rad skrivkunniga akademiker p 285

de respektive omrdena, skulle Utrota varenda jvel och Herbert Tingsten och det kalla kriget antingen ha nonchalerats som ett par av dessa charlatanprodukter som dyker upp hr och dr. Eller hade de utsatts fr ett antal avrttningar i tidningar och tidskrifter, eftersom frfattarna gr skoj av tv avgrande katastrofer i vsterlandets utveckling. r Sverige fr litet fr att rymma denna typ av kunskap? r konkurrensen mellan skribenter med expertkompetens alltfr begrnsad? Eller r flera s prglade av ideologiska frdomar och vnskapskorruption att de inte ens vnder sig till den kunskap som nd finns? De som leder ett antal redaktioner i viktiga massmedier i Sverige hur ofta ser de sin roll mer som att driva teser och skydda sina egna n att energiskt strva efter att hja egen och lsarnas kunskapsniv? Visst kan usla bcker f goda recensioner ocks i viktiga amerikanska tidningar. Men i Frenta staterna finns en pluralism, som gr att verk av Lindqvists eller Johanssons typ sllan verlever en recensionsomgng. Det r en av skillnaderna mellan ett mycket stort land som USA och en liten nation som Sverige. Bland bcker med pretention att lra oss ngot sorteras struntet ut i Amerika, inte med repression utan genom debattens bredd och djup. I Sverige lever struntet vidare.

*
Men synpunkter p landets storlek tror jag bara duger som delfrklaring. P sidorna 294297 jmfr jag politisk hllning hos mnga svenska frfattare med deras mest knda kolleger frn ett nnu mindre land, Israel. Jmfrelsen r inte uppmuntrande fr oss. Huvudfrklaringen till varfr struntet ofta har dominerat i Sverige r nog en annan. Hans Bergstrm har i en uppsats (Med medierna mot 2000-talet en orttvis betraktelse i boken Nerikes Allehanda 150 r, 1993; VoT s 233234) visat hur snabbt och dramatiskt en ny generation slog sig fram i svenska massmedier efter 1968. Samma r som kommunismen fll ihop i steuropa, 1989, uppgav ungefr en fjrdedel av Sveriges journalister att de stdjer kommunistpartiet hr 286

hemma! Inom journalisthgskolegenerationen var siffran 30 procent. nnu 1968 var totalsiffran bara 3 procent, det vill sga ungefr den andel som partiet fick i samma rs val. Frklaringen till kommunismens popularitet bland journalister lg helt och hllet i rekryteringen till journalistyrket under 70- och 80-tal, skriver Bergstrm. Han undrar ocks hur perspektiv och information om de stora frgorna pverkas av en journalistkr med s massiv vervikt fr ett samhllsperspektiv i nra anknytning till kommunister och miljpartister. Utan att knna till de hr siffrorna missar vi det perspektiv, som frklarar mycket av det galna kvartsseklet. Skulle journalister, som var plsta p nazismens ider, ha den minsta frstelse fr en skrift som tror att ekonomiska vervganden drev fram Frintelsen? Hade en bok, som vgrar beskriva Stalins ansvar fr det kalla krigets uppkomst, haft ngon som helst chans att gra intryck i en medievrld, dr skribenter har lst sin nutidshistoria? Rosandet av Lindqvists och Johanssons verk lr oss ytterst lite om de mnen de ltsas behandla, men mycket om den tidningsvrld som tar emot bckerna. Men nu nr Sovjetkommunismen i huvudsak har frsvunnit, steuropakommunismen r besegrad, Kinakommunismen inte lngre attraherar som frr och Castro verkar mer fossil n idol r det inte svrt att d frlnga det galna kvartsseklet? Det r inte skert, eftersom stora delar av de grupper som bar upp 68-rrelsen nu lever ganska skyddade. De finns i massmedier och administrationer, i vissa partier, inom tskilliga yrken och p mnga lroanstalter, inte minst p universiteten. Dr kan de fortstta och frmja uttunnade versioner av sina gamla skdningar, eller tminstone frhindra uppgrelser med det som passerat.2
Det fabulsa med maoisterna, skriver Mrten Palme i Dagens Politik 17/10 1996, r att s mnga av dem klarat sig mycket bra, kanske till en del p grund av den hrda, och som det frefaller, disciplinra intellektuella trning de genomgick inom SKP. Efter det kalla krigets slut har de flesta bytt politisk grundsyn, mnga har blivit framstende opinionsbildare, fackfreningsledare, vissa direktrer i mediebolag. Nr jag ser dem framtrda i fina kostymer i ngon av alla dessa TV-soffor, tnker jag p vad Groucho Marx en gng sa: I knew her before she became a virgin.
2

287

En nation med tragisk historia lever farligt om den inte gr upp med sitt frflutna; sterrike visar riskerna. Men inte heller ett land, dr extremisterna aldrig hotade friheten men dremot hyllade dem som krossade demokratin i andra lnder, gr oanfrtt genom en sdan period. Den frblir ett ppet sr i stora delar av den offentliga debatten. Lennart Berntson var sjlv marxist p den tiden och ger i dag en nnu mer pessimistisk bild av de bestende skadorna av siktsfrskjutningen efter 1968. I Svenska Dagbladet (30/4 1995) hnvisar han till den tyske forskaren Roland Ingelhart, som menar att postmateriella grundvrderingar tog ver p 1970-talet. Deras vrldsbild och kulturmnster har ett romantiskt och utopiskt drag snarare n ett nyttoinriktat och sakligt. Det kom att pminna om hur frsta vrldskriget drnkte 1800-talets och det tidiga 1900-talets komfortabla rationella och optimistiska vrld i floder av blod. Berntsons parallell menar att segern ver nazismen i andra vrldskriget terskapade det liberala projektets och de demokratiska institutionernas legitimitet. Men Vietnamkriget ett kvartssekel senare blev trauma fr den liberal-demokratiska ideologin, fortstter han. Detta krig gav marxismen en ny historisk chans. Visst var det bara en mindre del av den unga generationen som drogs till dessa nygamla ider. Men den minoriteten terfanns fretrdesvis vid universiteten, inom massmedia och i kulturlivet. Berntson stller den viktiga frgan hur det kunde komma sig att denna grupp av vnsteraktivister, vilken knappast ndde ver vattenytan nr den stllde upp i de allmnna valen, kunde utveckla ngot av en massrrelse som vid sin hjdpunkt kring 197374 rknade tiotusentals anhngare ver hela landet. Hans svar handlar om att vnstern gav rst t just postmateriella vrden. Revolten mot auktoriteter och kommersiella intressen spetsades till av de kollektivistiska och utopiska dragen i kritiken mot det existerande samhllet:
Precis som frsta vrldskriget utlste Vietnam en vg av antiliberalism, om n inte av samma dimensioner och intensitet som under mellankrigstiden.

288

Indirekt blev denna rrelse av srskilt stor betydelse. Pragmatismen och de ideologiskt terhllsamma krafterna, som i vrt land behrskat fackfreningsrrelsen sen 1930-talet, kom stegvis att ersttas av den nya tidens anda . . . ideologisk principfasthet och politisk kampvilja. Antikapitalistiska kampanjer terupplivades och Saltsjbadsandan upphvdes. Folkhemmet skulle nu fullndas med nya regler och offentliga institutioner, skriver Berntson, den svenska modellen (skulle) drivas till perfektion. Det srprglade fr Sverige var att de iderna ocks omsattes i konkret regeringspolitik och pverkade samhllsutvecklingen i stort. Det antiliberala credot slog igenom i socialdemokratin. Och ven om vnsterns betydelse har klingat av, s har den lmnat ett arv efter sig:
De postmateriella och antiliberala vrderingarna, med den speciella frgning som Vietnamrrelsen och vnstergrupperna en gng gav dem, r fortfarande en levande realitet i svensk politik. Frbindelsen med de ursprungliga rtterna r emellertid sedan lnge bruten, vilket inte minskat utan snarare strkt deras utbredning. Fastn den inriktning moderniseringen sedan ett drygt rtionde tagit underknt dem pverkar de fortfarande politikens utformning; framfr allt tycks de blockera fr en mer grundlggande omprvning. Hri ligger en viktig ledtrd till frklaringen av nuvarande svenska krisen.

Drmed nrmar sig Berntson socialisternas ansvar ocks fr det ekonomiska och sociala frfallet i Sverige. Av ngon anledning r han mer diskret om utrikespolitiken, dr det direkta inflytandet r lttare att se och dr motkrafterna verkar vara svagare n i den ekonomiska debatten. Trots att jag p andra omrden har en helt annan syn n Berntson (se s 331337) tycks vra slutsatser sammanfalla i tv avseenden. Fr det frsta spelar den vnster, som vxte fram i slutet av 60-talet, fortfarande en viktig och ptaglig roll fr debatt och politik i Sverige. Fr det andra r dess ider i grunden antiliberala. Dessa skador, delvis omtbara, pverkar vra liv i ratal framt.

289

3. . . . lg p deras axlar

Ett par notiser. Den frsta tar upp reflexioner i tv amerikanska versikter frn mitten av 1990-talet. Abbot Gleason gav 1995 ut boken Totalitarianism. Han beskriver i frordet hur frmmande han en gng knde sig infr sin fars sikter. Denne var formad av hoten frn Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet. Fr fadern var den totalitra staten den vergripande och srskiljande idn. Abbot menade d att Vietnamkriget hade bevisat ngot helt annat. Gott och ont var jmnt frdelade ver vrlden, delade inte upp vrlden i tv block. Pappans ider var helt enkelt frldrade. Jag hade fel, skriver Abbot Gleason i sin bok. Faderns vrdnad infr det amerikanska samhllet hade sonen ansett antikverad. Men med
. . . dess idealism, engagemang, storslagenhet, sjlvrttfrdighet, stelhet, undanglidande, majesttiska mod och grundlggande anstndighet var min fars attityd oupplsligt frenad med en hel generations vertygelse att vrldens de lg p deras axlar.

Och troligen, i viss mening, lg vrldens de just dr. Sedan termen totalitarism brjade anvndas 1923 s har den, menar Gleason, hjlpt till att fokusera den offentliga debatten i Tyskland, England, Frankrike och Frenta staterna p de mest centrala frgorna i vrt sekel: frihetens natur, rttvisan och revolutionen. Och nr Richard Gid Powers samma r snde ut Not Without Honor: the History of American Anticommunism (1995) avslutade han det stora verket med en personlig reflexion: 290

Att skriva den hr boken har radikalt frndrat min bild av amerikansk antikommunism. Nr jag brjade utgick jag frn idn att antikommunismen visade upp det vrsta Amerika stod fr. Senare har jag i antikommunismen kommit att se Amerika nr det r som bst.3

Vad Powers visar r en avgrande frskjutning av perspektivet. Frn att betrakta antikommunismen som en reaktionr stmning i McCarthys anda kom hans forskning att se den som en ndvndig hllning fr att fullgra ett historiskt uppdrag: skydda friheten i vrlden.

*
Den andra notisen granskar ngra rader ur svenska texter mitt i 90talet. Det r intressant att se hur en enda mening pltsligt kan trivialisera ett avgrande historiskt skeende s att varken katastrofen eller rddningen knns igen. Glm aldrig: bakom den typen av formuleringar finns alltid en avsikt. I sin bok Nr tiden vnder (1994) letar Carl Tham efter ett perspektiv, som kan terknyta till den neutralism som varit s viktig i socialdemokratin, hans nya parti. steuropa r befriat, Sovjet har frsvunnit. Tham skriver:
Med kommunismen faller ocks antikommunismen, dess ideologiska tvillingsyster, som haft ett s starkt grepp ver politik och mentalitet under hela efterkrigstiden.

Vad menar Tham med tvillingsyster? Tvillingar brukar hlla sams, oftast r de mycket nra vnner. De r fdda p samma dag. De tillhr samma familj. Ibland r de s lika till utseendet att utomstende har svrt att skilja dem t.
Bokens titel anspelar p Matteusevangeliet, 13:57: And they were offended in him. But Jesus said unto them: A prophet is not without honor, save in his own country, and in his own house. I Bibelkommissionens versttning 1981: S blev han en sttesten fr dem. Men Jesus sade till dem: En profet blir ringaktad bara i sin hemstad och i sitt hem.
3

291

r detta en bra liknelse fr kommunism och antikommunism? (Tham upprepar formuleringen i sin bok och lyfter fram den p baksidan; han mtte gilla tanken.) Duger metaforen ocks fr nazismen och antinazismen? Ideologiska tvillingsystrar? Fr ordningens skull: antikommunismen har inte fallit, den har segrat. Det vill sga, den har varit sensationellt framgngsrik i frmst Europa. Den frblir troligen en viktig kraft i stra Asien, om Kina sker nyttja sin vxande makt fr hot och aggressioner mot grannarna, dr demokratierna tycks bli fler. Som ideologiskt motstndscentrum r den i dag mer oomstridd n ngonsin, eftersom befrielsen av mngder av kommunistiska stater har avsljat nnu mer om deras brott. Antikommunismen vxte ju fram som en reaktion mot hemskheterna i bolsjevismen och den frsta totalitra staten. Visst kan man sga att antikommunismens uppdrag i Europa har fallit, eftersom kommunismen i vr vrldsdel r s svag i dag. Men antikommunismen, liksom antinazismen och antifascismen, finns dr vilande infr nya hot och br vara integrerade i fria staters ideologiska sjlvfrsvar. Kommunismen fll allts frmst p grund av sina elnden. Antikommunismen i Europa frlorade sin centrala betydelse fr tnkandet drfr att den fick rtt, liksom den hade rtt nr motstndaren hade makt att mrda. Frenklat kan man sga att antikommunismens frhoppning har varit att dess betydelse skulle tunnas ut genom att motstndaren frsvann. Det r vl ungefr vad som skett i vrt nromrde. Infr de starka och svaga kommunistiska regimer som finns kvar i dag p andra hll, fortstter naturligtvis antikommunismen att mana till motstnd (nr s behvs) och till liberalisering (fr att mildra det lidande, som r kommunismens eviga fljeslagare). Thams formuleringar ltsas allts att de bda begreppen liknar varandra och faller med varandra, nu r det dags att avfra bda. Semantiken r mindre aggressiv n frr (om Tham, USA och 80-talet, se s 381386), men frestelsen att leka tredje-stndpunktare tycks frbli oemotstndlig. Maria Carlshamre gr ett liknande frsk att stlla sig vid sidan av. Hon recenserar en uppsats om marxismen av Svante Nordin (i hans bok Det pessimistiska frnuftet, 1996), 292

dr Nordin varken hamnar i den devota idealiseringen, s populr fr ngra r sedan, eller i den motsatta Gulagreduktionen, som fortfarande har sina proselyter. (Dagens Nyheter 14/8 1996)

Gulagreduktionen! Visst kan man analysera marxismen som ett knippe teoretiska frestllningar utan att resonera om vart marxismen i praktiken har frt vrlden. Men man kan aldrig vifta bort dem som ocks vill redovisa empirin. Varje gng marxismen blivit statsbrande ideologi har massddande eller massfngslanden genomfrts. Ingen organiserad id har varit mer mrdande n kommunismen. Som framgr av kapitlet Kommunisterna och dden (s 5366) tycks marxistiska regimer ha tagit livet av ungefr 110 miljoner mnniskor i icke-krigssituationer under 1900-talet. Av det politiska ddandet i vrt sekel str kommunisterna fr nrmare tv tredjedelar. Marxismen har i sjlva verket utlst den strsta katastrofen i mnsklighetens historia. De som koncentrerar sin kritik av marxismen p vad denna ideologi lett till br aldrig beskrivas med nedsttande ord typ Gulagreduktionen som fortfarande har sina proselyter som om synsttet r lite insnat. Reduktion r frminskning av perspektivet. De som sker beskriva de fasor som marxismen frt till (bl a Gulag) vidgar perspektivet. Fr Carlshamre tycks det dremot finnas tv extrema synstt. Dels den devota idealiseringen (allts kommunisterna sjlva och medlparna), dels det motsatta: fokuseringen p marxismen som en vrld av vld. Maria Carlshamre verkar jmstlla dem som idealiserat bolsjevism och maoism med dem som varnat vrlden fr deras massddande. Oerhrt r att detta fortfarande mste sgas i Sverige: minnet av hundra miljoner mrdade mnniskor r aldrig en reduktion.

293

4. Frfattare: Stockholm och Jerusalem

Ibland fr jag hra: ta inte saken s allvarligt. En hrd vind har gtt ver landet. Den drog med sig bde kloka och dumbommar. De flesta mnniskor kan inte st emot tidsandan, r det s konstigt? Det r inte ltt att st upprtt i hrd medvind, tror jag att Aksel Larsen fr sga i P O Enquists pjs. Men de flesta mnniskor stod emot tidsandan, det visade valen i Sverige. De inte bara stdde demokratiska partier. Svenska folket frvandlade ocks de flesta av 70-talets r till de starkaste p mycket lnge fr icke-socialistiska partier. Fr frsta gngen p 44 r frlorade socialdemokratin makten i Sverige. Samtidigt gav oss medierna, kulturdebatten, en helt annan bild av landet. Det var tv vindar, minst, som blste ver Sverige. De gick allts i helt olika riktning. Medan vanligt folk tycktes bli alltmer borgerligt sinnade var hundratals journalister, frfattare och andra intellektuella mer frstende fr marxistiska vldsvlden n ngonsin frr. Jmfr alla val efter 1928 fram till kommande sekelskifte. En enda gng (1976) har de tre traditionella borgerliga partierna centern, folkpartiet och moderaterna haft egen majoritet i bde valmanskren och riksdagen. Nr detta skrivs tyder ingenting p att de tre kan n en liknande siffra frrn mjligen i nsta rhundrade. 1976 blir i s fall den tidpunkt d borgerligheten har sttt starkast under en period p tminstone mer n 70 r. G sedan till mottagaren av Vilhelm Moberg-priset. Moberg r allts en av de mest obevekliga och ordda kmparna fr demokrati som vrt sekel sett. Han frkroppsligade tskilligt, inte minst antinazism och antikommunism. Vem fick priset 1976, tre r efter 294

Mobergs dd? Jan Myrdal! just d ivrigt upptagen att frsvara Pol Pots folkmord (se i vrigt s 357358). Juryn var Arbetarens redaktion sammansttningen av redaktionen har varierat genom ren, skrev ngon till mig nyligen, ett fint understatement. Under tiden i gymnasiet p 50-talet prenumererade jag p Arbetaren. D kom den ut varje dag. P denna syndikalisttidning var knslan fr friheten nstan lika stor som Vilhelm Mobergs. Sen kom vnstervgen, folk blev som galna, anstllde likasinnade och Jan Myrdal fick priset.

*
I andra lnder finns frfattare som r fredmen kanske fyrbkar i svra tider, ofta samveten, inte sllan de bsta att formulera insikter som vi helst br bevara. Jag har p nra hll sett den roll som ett antal frfattare spelar i Israel. Det r ingen slump att s mnga beskare ber att f trffa till exempel Amos Oz, David Grossman, Aharon Appelfelt, Yoram Kaniuk, Yehuda Amichai eller A B Yehoshua fr att f veta hur nyhetsfloden ska tolkas, i ett lngre eller djupare perspektiv. De hr nmnda har alla blivit mina vnner. Jag knner mig rdvill utan att d och d tala med dem. Minst av allt r dessa israeliska diktare en enhetlig grupp de tycker olika och polemiserar ibland offentligt mot varandra. Framfr allt tnker de sjlvstndigt. Alla r lysande frfattare och ofta skickliga analytiker av politiska skeenden. Om vilka svenskar kan man sga det? Jag fr ibland frgan av ngon gst frn annat land: bland de stora frfattarna i Stockholm vem har ngot viktigt, vergripande och sjlvstndigt att sga om Sverige? Om politiken, iderna och framtiden? Vem ska jag ska upp? Det r svrt att svara; jag brukar nmna Lars Gyllensten och ett par till. Men i Hjalmar Sderbergs, Hjalmar Gullbergs, Eyvind Johnsons, Vilhelm Mobergs, Stig Dagermans och Sven Delblancs nation har vi i dag f diktare att snda dem till. Be dremot liberalt sinnade i vrt land att ge exempel p nyttiga idioter (Lenins ord), allts folk som ltit sig luras av kommunisterna och gjort drngtjnst t dem. Listan kommer att toppas av 295

frfattare. Sven Delblanc visste det, och skrev s hr i Slutord (1991):

Hur ska diktare kunna verka p sin samtid om man inte tar deras ord p allvar? Men i dag skulle det bli glest p parnassen om vi utkrvde ansvar av alla som hyllat folkmord och slavlger. Medlparna kommer att leva lnge nnu.

Delblancs frsta mening hr ger kanske frklaringen. Sant r att f utanfr socialisternas krets tar ett antal svenska frfattares politiska omdmen p allvar. Vi har sett alltfr mnga tokerier uttalas av dem. Men en viktigare frga r kanske: tar de sjlva sina ord p allvar? Nr de ftt ihop en artikel om ngon av tidens stora frgor till exempel om Mao, den kubanska revolutionen, Nato eller Gulfkriget har de ngonsin lrt sig sitt mne? Vilka bcker eller ledande internationella tidskrifter har de lst? Eller har de bara utgtt frn ngot TT-telegram eller ett inslag i TV-Rapport, slngt upp hela handen vt fr att knna vinden i sin egen krets och sen slarvat till ett lagom lngt inlgg? Vad har de egentligen knt till om Kinas folkkommuner p 60talet, om Kubas politiska fngar p 70-talet, om Natos utplacering av Pershingrobotar p 80-talet eller om Saddam Husseins frsk att dominera Arabiska halvn p 90-talet? Och har ngon av de hr frgorna varit viktig fr dem? Jag misstnker att fr mngder av svenska skribenter r debatter i sdana mnen mest en sorts lek eller konversation, kanske en skrivvning, eller en bekrftelse infr kamraterna p att de stllt sig p rtt sida men inte slutsatser som vuxit ur kunskap, ansvar och svra avvgningar. Varfr skulle de sjlva ta sina ord p allvar nr andra i regel inte gr det? Ibland nr jag skrivit den hr boken, och den frra, knns det som om jag r den ende i Sverige som verkligen bryr mig om Ehnmarks, Enquists, Fredrikssons, Myrdals, Lagercrantz, Vennberg och Lindqvists och hundra andras politiska uttalanden. Ilskan bland de drabbade beror kanske p att det anses ojuste att g tillbaka till deras texter, gamla och frska, och begrunda dem.4 296

Den svenska debatten spelar ju nd knappast ngon roll fr de lnder som skulle berras. Att mnga israeliska frfattare gr ett s begvat intryck nr de talar om Mellersta stern beror troligen p att deras land ofta hamnar i existentiella val. De talar om liv och dd fr sig sjlva, fr familjen och fr resten av nationen, och vet att debatten faktiskt ofta avgr utgngen. Gtan i vrt land r naturligtvis varfr ett antal av just de mnniskor, fr vilka inlevelse r del av yrket, saknar denna egenskap nr de skriver om politik. De kan i en roman gestalta en enskild, av dem sjlva skapad, mnniskas pina men r ofrmgna att frst ngot om miljoner mnniskors pina i de lnder dr befolkningen hundra gnger varje dag pminns om sin rttslshet. Nr sen gamla vertygelser faller snder omkring dem under den offentliga obduktionen av kommunismen, drabbas de antingen av trots eller av tystnad. Ngra av de uthlliga ursktar sig med svrbegripliga fraser och hittar sen nya formuleringar om nygamla problem. Andra slickar sren och drar sig tillbaka, fr alltid eller fr en tid. Nstan alla har knt sitt sjlvfrtroende grpas ur men drar helt olika slutsatser av det. Och hr talar jag inte bara om frfattare utan ocks om andra, som fll fr den totalitra frestelsen: mngder av journalister, tskilliga som tysta glidit in i frvaltningar av olika slag, numera halvgamla fre detta bolsjeviker, trotskister, leninist-marxister eller maoister som bara kring ett middagsbord med Alte Kameraden knner sig trygga nog att skmta om sitt brokiga frflutna. Ty hur frljugna tskilliga av dem nd r: djupt dr inne molar nog insikten att de i ratal faktiskt tog miste i ett antal av de frgor som avgjort mnsklighetens framtid. Eftersom de i regel sjlva inte vill tala om det kan sret inte lka. Det rivs upp vid varje nytt avsljande om vad som egentligen hnde i de sorgens landskap, som de en gng mlade till ett politiskt Srgrden.
4

Ibland manas jag att visa diskretion om mnniskor som gjort stor politisk skada. Jag medger att jag inte alltid fljer det rdet. Dremot uppskattar jag torrhumorn hos ngra av dem som r mer terhllsamma. Nr Storbritanniens utrikesminister A J Balfour kom tillbaka frn Versailleskonferensen efter frsta vrldskriget fick han frgan vad han tnkte om den tyska delegationens uppsyn vid undertecknandet av fredsavtalet. Balfour svarade: Jag vet inte. Jag stirrar aldrig p gentlemn i betryck.

297

5. Kontinenten isolerad

Ett brev anlnder i november 1994. Madeleine Majorenko, som jag aldrig har trffat, berttar om sin familj. Farfar var den ende i slkten som verlevde ryska revolutionen och kunde fly frn Ukraina. Hans nya liv i Tjeckoslovakien slogs snder nr nazisterna ockuperade landet 1938. Familjen lyckades undg deportation. Nr kommunisterna tog makten tio r senare, fick de en timme p sig att lmna allt de gde. Hennes far, d ung pojke, flydde Tjeckoslovakien och hamnade till slut i Landskrona. Madeleine Majorenko, som sedan 1996 arbetar i EU-kommissionen i Bryssel, skriver bland annat:
Jag r fdd 1964 och har allts vxt upp med det politiska vanvett som har prglat det kvartssekel du beskriver. Det var inte ltt att uthrda vrngbilderna av den vsterlndska demokratin samt USA och Israel, som skljde ver oss under historie- och samhllskunskapslektionerna i skolan. Jag anser mig nu vara en vlutbildad, relativt allmnbildad person med ett intellektuellt utmanande arbete. Inte en gng under mina 30 r har jag emellertid sttt p Herbert Tingstens namn annat n i frbigende eller som en fotnot. Detta beror naturligtvis delvis p att jag inte sjlv har skt aktivt efter den kunskap hans livsverk hade kunnat frmedla. Det r emellertid upprrande och ofrltligt att jag under fyra rs universitetsstudier med statsvetenskap som huvudmne inte hade Tingstens verk p litteraturlistan i ngon kurs. Jag skulle vilja pst att detta sger mer om Lunds universitet n om mig och min passivitet. Jag har under de senaste tio ren knt mig som en politisk frmling i mitt eget land, och det r enbart i kontakter med andra europer som jag har knt en grundlggande vrdegemenskap. Den

298

svenska sjlvgodheten ver att vi frskonades frn tv vrldskrig, inte genom en slump utan genom vr egen frtrffliga (eftergifts)politik, r kvvande och har uppenbarligen haft en frdummande effekt. Man tycks allmnt i Sverige tro att demokratin och friheten inte behver frsvaras, varje minut, varje dag. Medlperiet r ocks ett hn mot alla dem som lever i vrt land som har flytt frn olika diktaturer. Fga anade de vl att de skulle hamna i ett land dr den fria tanken endast r fri s lnge den hller sig inom den fr gonblicket frhrskande officiella retoriken. Annars riskerar man ju att stmplas som ngon sorts landsfrrdare och/eller kapitalistlakej . . . Min slkts historia har skapat ett gldande engagemang mot alla sorters frtryck och fr individens okrnkbarhet. Att hra det officiella Sverige tala sig varmt fr den ene diktatorn efter den andre har varit ett lidande . . .

Det hr brevet talar allts helt ppet om en ideologisk hemlshet i Sverige jag har knt mig som en politisk frmling i mitt eget land. Utan att ha en familjebakgrund som liknar Madeleine Majorenkos tror jag mig frst vad hon menar. Fr kompromisslsa demokrater, som r starkt intresserade av utrikespolitik, kan det vara svrt att i Sverige skydda sig frn knslan att leva i exil. Ty vrt r landet som undgick nazisterna genom en unik blandning av geografi, eftergifter och tur. Detta stllde oss utanfr den europeiska erfarenhet, som format beslutsamhet och illusionslshet hos s mnga demokrater i flera andra lnder. Vi bevarade utanfrskapet genom den neutralism, som hr hemma tolkades som uttryck fr hgre moral men som i sjlva verket var den privilegierades brist p sjlvinsikt. Att Sverige inte tillhrde vrlden bekrftades under det galna kvartsseklet av alla dem vilka hnade USA (som skyddade friheten t oss) och hyllade ett antal diktatorer (som mste ha flinat t svenska socialisters naiva syn p vrlden). Ett viktigt inlgg p samma tema har gjorts av Jrgen Westersthl (DN 11/10 1995). Han menar att formlerna om alliansfriheten tidigt fick karaktren av besvrjelse. De kom att frvnda synen p folk. Genom sina faktiska handlingar bde under och efter andra vrldskriget visade dremot ett antal politiker att de inte sjlva tog retoriken kring neutralitetspolitiken alltfr allvarligt. 299

Dremot fortsatte de att bedriva en officiell och systematisk desinformation om vr omvrld. Det starka motivet fr alliansfrihet (hnsynen till Finlands lge) frtrngde man. I stllet ersattes detta avgrande skl med teorin om att bda blocken var ungefr lika goda eller onda. Svensk isolering ledde drmed, enligt professor Westersthl, till en uppskruvad frestllning om den egna frtrffligheten. Sverige har rtt i ett slags objektiv mening de stater som inte begriper det r dumma eller onda. Sverige blev en gratiskare i Atlantpakten. Landet kom att frskingra tskilligt av andligt kapital, nr man avstod frn att frklara fr medborgarna varfr frbund mellan demokratiska stater var ndvndiga fr skerhet och fred. Men nu har straffet kommit, avslutar Westersthl, genom att de flesta svenskar str s ofrberedda infr EU:
Man mste brja frn grunden och lra ut elementa om Europa och internationellt samarbete mellan demokratier. Spren av den isolationistiska doktrinen mste frsvinna.

Vad Jrgen Westersthl hr berttar fr oss r ungefr detsamma som Madeleine Majorenko sger i sitt brev. Jag frstr vl de knslor av frmlingskap infr Sverige, som bda ger ord t. I sina memoarer pstr Bo Strmstedt att jag, Ahlmark, som fljd av mina 90-talsbcker, blivit ganska ensam. Sant r att jag umgs med frre svenskar n frr; samtidigt har jag ftt desto fler vnner och bekanta i tskilliga andra lnder. Men utlnningar rknas vl inte. S lter, p strmstedtska, den ursvenska versionen av hur engelsmannen lser tidningens rapport om det elndiga vdret och utbrister: Tjock dimma i Kanalen. Kontinenten isolerad.

300

6. Extremister mot EU

EU-valet och opinionsunderskningar senare r bekrftelser p Jrgen Westersthls varningar. Straffet har kommit, skrev han allts, de flesta svenskar str ofrberedda infr EU som fljd av ingrodd neutralism. Vi mste brja frn grunden och lra ut elementa om Europa och internationellt samarbete mellan demokratier. Varfr var ja-sidan s frsynt infr folkomrstningen 1994, nr nej-sidans ledande propagandister frklarade att vi borde undvika EU fr demokratins skull? Kanske trodde de att huvudidn om EU att bli vr vrldsdels mest ambitisa projekt ngonsin fr att vrna demokratin och skydda oss mot krig inte skulle gra intryck p marginalvljare i ett land, som lrt sig att isolering r bsta sttet att undvika olyckor. De provokationer som Sveriges demokrater utsattes fr var annars inga bagateller. EU r ett kalla-krigs-projekt, pstod Per Gahrton, den urholkar demokratin. EU r ett stenldersprojekt fr gubbar, preciserade han med sedvanlig elegans och kallade EU fr Festung Europa, allts Hitler-Tysklands ord om regimens militra styrka. Och Gahrton hade lagt grunden fr den parallellen i fljande utbrott. EU blir
. . . en supermakt. Men de som resignerat faller p kn fr den starka . . . agerar i princip inte annorlunda n Quisling och Laval (Alternativet nr 31, 33 och 34 1990).

301

Quisling och Laval var allts landsfrrdare, bda redskap fr nazisterna, bda avrttade efter kriget. Den Gahrton, som i brjan av 90-talet hissade varningsflagg fr nazism nr han frdmde EU, r samme man, som ett par r tidigare bedrev kampanj fr den nynazistiska och antisemitiska Radio Islam. Denna radiostation i Stockholm flldes flera gnger av svenska domstolar fr hets mot folkgrupp. Men Per Gahrton pstod p 80-talet att det var vi, motstndarna till Ahmed Rami och hans hatpropaganda, som bedrev frsmutsning av debatten (VoT s 8486 och 100). Ordet smuts terkommer ofta nr Gahrton ska beskriva vertygade demokrater. Ja-kampanjen infr folkomrstningen sade han d, blir den smutsigaste som ngonsin bedrivits i Sverige. Lt oss lyssna p en annan extremist, som haft djrvheten att i mitten av 90-talet undervisa oss om demokrati. Frre riksdagsmannen fr vpk, Jrn Svensson, meddelade i en debatt infr folkomrstningen att de som vill ha ett demokratisk folkstyre ska rsta nej. Jrn Svensson skrev en gng boken Du skall ta ledningen och makten (1977). I det socialistiska Sverige, sade han, ska det
vara olagligt att vcka frgan om inskrnkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersttande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former.

Med andra ord: anhngare av blandekonomi och liberalism skulle i Svenssons samhlle frbjudas att yttra sig och verka. Detta r en helt naturlig stndpunkt fr en kommunist. En agitator med hans bakgrund vgade allts pst att omtanken om den demokrati, som han sjlv velat avskaffa, borde leda till en nejrst den 13 november 1994. Sverige fr inte bli en lydstat under EU, varnade Gudrun Schyman i Dagens Nyheter (15/10 1994). Hon r frvisso expert p lydstater: uppvuxen i kommunistpartiet, en gng medlem av Marxist-Leninistiska Kampfrbundet (MLK), som krvde vpnad revolution och proletariatets diktatur. Men Schyman bet huvudet av den skammen p hsten 1994. Infr riksdagsvalet i september frklarade vnsterledaren i en TV302

intervju att hon aldrig varit kommunist! Eftersom hon varit riksdagsledamot fr ett kommunistiskt parti borde hon rimligen ha skrattats ut ur debatten. I stllet gjorde hon ett segerval. Och i DN-artikelns fortsttning fre folkomrstningen dmde hon ut praktiskt taget vartenda socialdemokratiskt parti i Vsteuropa ssom odugligt fr Sverige att samarbeta med. De befinner sig i kris eller landsflykt, pstod hon, socialdemokraterna r i fngelse eller i koalition med borgerliga (vilket fr Schyman tycktes vara ungefr lika betnkligt). De skr ner sociala rttigheter eller motverkar inte arbetslsheten eller r uttalat nyliberala, etc. Varje socialdemokratiskt parti, som Schyman granskade, var misslyckat, oplitligt eller korrumperat. En gng kallades socialdemokraterna fr socialfascister av kommunisterna. Just det ordet nyttjar vnsterns ledare inte i dag. Men hon demonstrerar sitt tydliga frakt fr de europeiska socialdemokrater som i en rad lnder har ingtt i kampen fr demokrati och mot Schymans partivnner.5 Vad var det d fr fel p Sovjetunionen? frgade P O Enquist redan i rubriken i ett av sina mnga angrepp p EU (Expressen 31/10 1994). Han pstod att han inte likstllde EU med Hitlers och Stalins unionsprojekt. Men i praktiken nyttjade han de totalitra imperierna fr att smutskasta dagens samverkan mellan europeiska demokratier.
Och man frgar sig sjlvkritiskt varfr vi fr femtio sextio r sedan inte valde att g med i den Sovjetiska Unionen, och som ocks var ett stort fredsprojekt, srskilt i festtalen, och en process, och med en utopisk drm om ett slutligt tredje stadium dr lejon och lamm m m skulle beta vid varandras sida; dr visserligen allt just d var t helvete, och fr vrigt skulle bli vrre, men att det, just drfr, var viktigt att g in och pverka och frndra.
Jag r allts frbluffad ver att de demokratiska partierna i Sverige lt Gudrun Schyman pst att hon aldrig varit kommunist dvs ljuga om sitt frflutna utan att tydligt visa vad en sdan osanning berttar om hennes omdme och karaktr. Gran Skytte tycks dela frvningen: Jag sjlv lmnade vnstern 1973. Sedan dess har jag helt andra vrderingar. Sledes avskyr jag dem som nu ljuger om sin bakgrund. Jag mr illa nr regeringen och LO flirtar med Gudrun Schyman. Och jag kommer aldrig mer att g i demonstrationstg dr man skrnar slagord (Aftonbladet 30/4 1995).
5

303

Kanske hoppades Enquist att ironin hr skulle dlja insinuationens tarvlighet. Men gng p gng ser vi samma mnster: debattrer som tidigare svikit demokratin frsker nu vinna rster p att hnvisa till den. Visst rymde nej-sidan mngder av plitliga demokrater. Och nog finns starka skl att ofta stlla sig skeptisk till EU:s beslut: kraftlsheten i Bosnienfrgan, de eftergifter fr Iran som EU-lnder kallar kritisk dialog nr de i sjlva verket vill gra affrer med ayatollorna i stllet fr att i samverkan med USA motverka spridningen av krnvapen, vissa beskftiga frsk att likrikta politiken i frgor dr nationerna br f bestmma sjlva, bristen p offentlighet inom delar av byrkratin, etc. Men avsljande var att de fyra demagoger, som jag hr nmnt, ocks var de fyra ledande nej-sgarna i Sverige: en fre detta sympatisr till Radio Islam, en fre detta fresprkare fr kommunistisk diktatur, en fre detta anhngare av vpnad revolution och en fre detta frsvarare av Pol Pot. Varfr ska vi ha ngot som helst frtroende fr snt folk?6 Och, n en gng, hur ska det frklaras att ja-sidan inte nyttjade det faktum att nej-sidans agitation leddes av mnniskor som bevisat sin egen misstro mot demokratin? Troligen av samma skl som att Jrn Svensson och Per Gahrton personligen fick hga rstetal i EU-valet 1995, att deras partier d noterade stora valframgngar och att halva den svenska EU-delegationen kom att best av personer som inte tror p den organisation de har satts att pverka. Detta r, fr att tala med Westersthl, straffet fr det galna kvartsseklet. Vljarnas olust infr antidemokrater har blivit s uttunnad att demokraterna inte lngre kan stdja sig p den.

Den ledande EU-motstndaren inom socialdemokratin var ordfranden i Handels, Kenth Pettersson. Expressen frgade honom om han tar avstnd frn ngra av vnsterpartiets krav: Jag kan inte nmna ngon frga dr jag har en annan uppfattning n vnsterpartiet, svarade Pettersson (Expressen 21/2 1996).

304

7. Vnstervgen och liberalerna

Vnstervgens inledande engagemang var demokratin, vilket mnga i dag glmmer. Studentvnstern i Sverige som i andra vsteuropeiska lnder kritiserade den dubbelmoral hos de gamla kolonialmakterna som sa att demokratin gller hr, men inte dr, i Europa men inte i Afrika eller Sydostasien; Atlantchartans ord om alla folks rtt att bestmma sitt eget de, inklusive att bestmma det fel, gller oss, inte dom. Detta var den stora frgan. Solidaritetsrrelsen r det typiska uttrycket fr denna 60-talsvnster, som hyser en stark tilltro till politiken. I en senare fas, d det gtt illa i mnga av de nya staterna och befrielsen lett till ett nytt frtryck, i stllet fr till frihet, gr det illa ocks fr delar av den nya vnstern i Vsteuropa. Ur felslagna frhoppningar och nsketnkande vxer sm konstiga partier, som repeterar in sig i olika delar av den kommunistiska traditionen, och i ngra lnder terrorism. 60-talsvnstern brjar bra och slutar dligt. I det offentliga rummet lmnar den efter sig ett engagemang fr de fattiga lnderna som alltjmt lever, om n svagt. Ur Den dda vinkeln (1994) av Anders Ehnmark.

*
Orden ovan gr en p flera stt intressant text. Ehnmark ger sin kortversion av det galna kvartsseklet. Frfattarens frmga att dlja avgrande samband r lika stor som hans nskan att gra det. Till synes analyserar han en utveckling. I sjlva verket hittar han p ett skeende som aldrig intrffade. Avsikten r uppenbar. Han vill ge sken av att vnstern p 60-talet och framt (allts nr Ehnmark var med dr) kom att frdjupa debatten om demokratin och d upptckte paradoxer som andra inte berrde. Men lngt senare (dvs nr Ehnmark delvis lmnat r305

relsen) frdummades vnstern, menar han, splittrades upp i sekter och blev ibland terroristisk. Att tv av vnsterns strsta stollar och antidemokrater, Jan Myrdal och Gran Palm, dominerade den frn brjan bekymrar honom inte alls. Av mnga exempel (i den hr boken och i Vnstern och tyranniet) framgr att socialisterna svek demokratins sak frn sitt genombrott omkring 1968, och fortsatte att gra s. I sin underskning Rebeller i takt med tiden (1996) visar Kim Salomon hur snabbt FNL-rrelsen i Sverige kom att domineras av anhngare till totalitra system. Han talar om dess janusansikte: frdmanden av Vietnamkriget var framsidan; baksidan var marxism-leninism och tron p Mao. Nr FNL-grupperna kopplade samman utvecklingen i Vietnam och Sverige utgjorde marxism-leninismen . . . det sammanbindande kittet. FNL-rrelsen sgs som en frontorganisation. Den skulle mobilisera sympatisrer och gra dem ideologiskt medvetna, vilket med en viss automatik skulle leda till medlemskap i KFML. Salomon skriver att frvisso var lngtifrn alla som deltog i DFFG:s (De Frenade FNL-Gruppernas) aktiviteter marxister. Men marxism-leninismen utgjorde frbundets politiska ledstjrna. Av de organisationer, som protesterade mot Vietnamkriget, var FNL-rrelsen den mest aktiva och hrda. Det gr inte att tnka bort den nr man beskriver hur den svenska vnstervgen startade under andra hlften av 60-talet. Ehnmark frskrar oss allts att denna vgs inledande engagemang var demokratin. Kim Salomon sammanfattar organisationen p ett helt annat stt:
FNL-rrelsens program och aktiviteter genomsyrades av marxism-leninismen. Den ortodoxa ideologin segrade ver ungdomliga antibyrkratiska strmningar. Traditionell marxistisk retorik garnerad med Mao- och Lenincitat gav rrelsen politisk legitimitet. Kommunistiska traditioner och den centralistiska principen blev rdande. Politisk spontanitet och knslor frekom i lokalgrupper men bortdefinierades p central niv. Konceptet var politisk korrekthet.

I sin recension av Kim Salomons bok bekrftar Tommy Hammarstrm den bilden (Expressen 18/9 1996). Det maoistiska greppet om FNL-grupperna kom av sig sjlvt eftersom det var samma per306

soner verallt. Hammarstrm berttar hur en Clartresa till kulturrevolutionen i Kina 1966 kom att inspirera FNL-rrelsen, dr han sjlv var aktiv. Idn om enhetsfronten var en Maostrategi frn kriget mot Japan. I Vietnamagitationens Sverige skulle den fungera, skriver Hammarstrm, som en hvstng fr den maoistiska rrelsens lngsiktiga ml det var janusansiktet som kall berkning:
Och under en viss period, ngra r i slutet p 60-talet, var det mnga gnger bokstavligen s att Maos citatsamling ntte i bakfickan samtidigt som vi viftade med Vietnambulletinen.

Just nr jag skriver om maoismen ovan dimper ett brev ned med en gammal sida ur Gaudeamus (nr 2 1971). Tidningen refererar med hnfrelse ett mte p Stockholms studentkr den 2 februari 1971. Olof Lagercrantz talar och svarar p frgor. Sen krhusockupationen har stora salen inte varit s sprngfylld, sger tidningen stolt. DN-chefen berttar om sin resa till Kina under kulturrevolutionen. Finns det personkult i Kina? frgar ngon. Det finns ett abstrakt drag hos Mao Tse-tung som motverkar det, svarar Lagercrantz. Dessutom r han (Mao) ju en vettig, en mogen karl. de Gaulle framstr som en pomps tomtunna, Churchill som en tolvrig scoutledare i jmfrelse med honom. Det hr svaret r inget skmt. Mnga talade och tnkte s p den tiden. Glm inte verkligheten! Mao, som av politiska skl ddade omkring 35 miljoner kineser, r en vettig, en mogen karl. Churchill, som hindrade Hitler att ervra hela Europa, var en tolvrig scoutledare.7
Vissa dumheter ska man vara rdd om, brukar frre danske utbildningsministern Bertel Haarder sga mig nr vi mter en extremt enfaldig, antidemokratisk formulering. Haarder r i dag medlem av danska folketinget och EU-parlamentet. Han och hans parti, Venstre, pminner i tidningar och tal oftare n ngon annan skandinavisk politisk gruppering, om hur ledande medlpare har rosat diktaturer under r som gtt. Sdana citat kan vara lika lrorika som varningar, menar Haarder, de r varningar.
7

307

*
Vilka politiska ideal frskte d vnstern rja undan? Vad gnade sig liberalt sinnade t i utrikespolitiken under ngra r p 50- och 60-talen? Var solidaritetsrrelsen ett srmrke fr socialister? Kolonialmakternas dubbelmoral var den deras upptckt? Ur bokhyllan drar jag fram ett par dussin skrifter, som unga liberaler i Sverige skrev och debatterade i ratal innan vnstern ndde en sorts hegemoni p mnga redaktioner. Frsummade de demokratin? Nonchalerades Tredje vrlden? Struntade vi i de terstende kolonialkrigen? Folkpartiets ungdomsfrbund krvde p 50-talet att Sverige ppet och i FN skulle stdja Algeriets sjlvstndighet. Frn min frsta tid i FPU minns jag upprepade attacker p sten Undn: varfr var han tyst om Frankrikes vergrepp? (Sveriges politik ndrades 1959.) nnu viktigare fr FPU var u-hjlpen, som unga liberaler krvde skulle flerdubblas. Gng p gng skrev man bokkapitel, programskrifter och artiklar, som diskuterade stdets former, omfattning och problem. Borde det g direkt frn Sverige till mottagarlandet, eller via FN och andra internationella organisationer? Vilka demokratikrav mste resas? Stdja de fattigaste eller de ngot mer avancerade u-lnderna? Hur stabilisera rvarupriserna? Hur hindrar vi att ett dominerande utlndskt fretag i ett u-land ocks blir politiskt alltfr mktigt? Kan man bekmpa protektionismen mot u-lnder? Stdet till familjeplanering: i vilka former? Vilka u-lnder kan godta det? Hur viktigt r katastrofbistndet i frhllande till den lngsiktiga uppbyggnaden? Hur prioriterar man std till undervisning i jmfrelse med grundlggande jordbruksstd? Hur angelgen r, i u-hjlpens form, verfring av kapital, teknologi eller utbildning i frhllande till fri handel mellan lnderna? Inga politiska organisationer i Sverige gnade mer tid och huvudbry t den typen av frgor n de liberala. Ngot av det som skrevs d verkar nsketnkande i dag sedan vi sett misstagen. Ngra krav var troligen mindre lyckade andra borde ha ftt pverka u-hjlpen mer n vad som senare skedde. Men hur kan en betraktare sga att u-vrlden nonchalerades? 308

Var vi tysta om kolonialkrigen utanfr Algeriet? Den kamp, som d ofta dominerade, var Portugals grymheter i frmst Angola och Moambique. I ratal begrde vi att Sverige genom EFTA skulle utva ptryckningar p Portugal bda lnderna var ju med i denna frihandelsorganisation. Jag minns inte lngre hur mnga interpellationsdebatter i riksdagen jag senare hade mot handelsministrar och andra fr att f Sverige att ta initiativ till aktioner, som skulle minska Salazar- och Caetanoregimernas resurser att fra krig mot afrikaner. Stdet till motstndsrrelser diskuterade vi srskilt ivrigt. Folkpartiet tvingades till slut att gra en utredning, som godtogs av landsmtet. Vilka partier/organisationer i vilka lnder borde f svenskt std? I vilka former? Vilka hinder stllde den internationella rtten upp mot sdan inblandning? Hur kunde ett land som Sverige trassla sig frbi den juridiken? Vad skulle krvas av demokratisk frankring fr att ge oppositionen i en icke-demokrati std i olika former? Vi startade insamlingar till Kenneth Kaundas parti, frbannade den vita verheten i Syd- och Nordrhodesia, deltog i en hela tiden stegrad kampanj mot apartheid, angrep USA:s allians med korrumperade regimer i Sydvietnam och diskuterade intensivt om FNL var en sjlvstndig rrelse eller bara ett redskap fr Nordvietnam. Hur skulle Vietnamhjlpen se ut den dag d kriget var slut och amerikanerna gett sig av? Slutkapitlet Mot ofrihet var ofrihet n frekommer i FPU:s internationella programskrift Sverige i vrlden (1961) slr fast den politiska frihetens primat. Regimer som frtrycker ska bekmpas, den svenska utrikespolitiken br strka demokratins sak:
Det r lika sjlvklart fr en liberal att markera sin avsky fr terrorn i och krigshotet frn det ryska blocket som sitt frakt fr rasfrtryckarna i Sydafrika. Deportationerna i Baltikum, ddsdomarna i Ungern, kolonialkriget i Angola, polisvldet i Spanien, apartheid i Sydafrika, masslikriktningen i Kina, enpartivldet i Ghana, kejsardespotin i Etiopien, revolutionsvldet p Kuba, armdiktaturen i Paraguay alla dessa former av frtryck och ofrihet r vi som liberaler tvingade att knna sorg infr och strva att bryta.

309

Och, naturligtvis, krvde det tidiga 60-talets liberaler, i bde ungdoms- och studentfrbunden, att Sverige skulle bli fullvrdig medlem i EEC (som det hette d). ppenheten infr det europeiska samarbetet var lika ptaglig som vr antikommunism och antifascism. En av programmets att-satser sger att ett frsta steg i det politiska samarbetet br bli inrttandet av ett vsteuropeiskt parlament med till en brjan begrnsade befogenheter. Vnstervgens inledande engagemang var demokratin, vilket mnga i dag glmmer, pstr allts Ehnmark numera. Att mnga glmmer det beror p att det r osant. Motsttningen mellan demokrati och diktatur var inte viktig fr vnstern, eftersom den ofta gillade diktaturer (som kunde kallas socialistiska) och nnu oftare ogillade demokratier (om de var kapitalistiska). Vilka vergripande ider hade d socialisterna att tillfra? Att privata investeringar i regel var exploateringar, att revolution var ndvndig i bde liberalt och auktoritrt styrda lnder (svida inte staterna redan var socialistiska, ty d kallades de progressiva), att marxismen gav svaret p de flesta frgor, att kapitalismen var en bedrvelse och socialismen en befrielse, att demokratisk samverkan ofta syftade till ngot slags imperialism, att USA var en destruktiv kraft inte enbart i Vietnam och delar av Latinamerika men i stort sett verallt dr Frenta staterna hade allierade och strategiska intressen och, naturligtvis, att Mao och/eller Castro var vr tids genier, hopp och frebilder.8 60-talsvnstern brjar bra och slutar dligt, frskrar Ehnmark. Rimligare r att sga att 60-talsvnstern brjar med att sabotera icke-socialistiskt, internationellt engagemang. Ett i huvudsak liberalt skede i utrikesdebatten erstts av en i huvudsak marxistiskt inspirerad dominans.
Den omvnda rasismen att demokrati inte r viktig eller nskvrd i stater som kallas socialistiska var hela tiden nrvarande i vnsterns tankevrld (se s 208 214). Hr fanns och finns en djup klyfta till liberala debattrer. Jan Sderqvist har i Expressen (3/3 1993) formulerat saken s hr: I tredje vrlden kan de gott ha diktatur, har man tyckt, som om marxistiskt testuggande i mellanamerikanska djungler vore ngot annat n eurocentrism i dess prydno. Att det sedan visar sig, som till exempel vid valet i Nicaragua, att folket inte var s trakterat av att marschera omkring i bondebrigader r oerhrt frustrerande.
8

310

Vnstern slutar med att frneka vad man stllde till med och de ider som man d omhuldade. De socialister som hllit fast vid de ursprungliga teserna r marginaliserade (sm konstiga partier). Och de som vergett sina sikter tror att de mste omtolka avhoppen fr att bevara en brcklig trovrdighet. Vnsterns gamla hovreportrar blir revisionister, nr de skriver sin egen historia. Inte nog med att de under ett par rtionden blockerade tnkandet fr tiotusentals anhngare i Sverige. Nu vill de dlja det frflutna fr nnu en ung generation. I likhet med andra stora lgner gr de drmed samhllet srbart fr nya vidskepelser.9

Hr har jag frmst tagit upp vrderingar i utrikesdebatten. Vad vnstern genom sin dogmatism frstrde i kulturlivet r en annan, men delvis liknande, historia som andra kommer att skriva. Kritikern Torsten Ekbom p Dagens Nyheter sammanfattade sin bild i en intervju (DN 30/5 1996, artikeln skriven av Roy Blomberg): Torsten Ekbom r en kritiker med lngt perspektiv och en viss strnghet (det sista enligt honom sjlv, fast det r ltt att instmma): Sjuttiotalet, sger han, var ett svart hl, d det gllde att vervintra. Ekboms sjuttiotal brjade redan under sextiotalets sista tv r med den vxande politiseringen av kulturlivet. Nittiotalet pminner dremot en del om det tidiga sextiotalet. Det finns en ppenhet och tolerans i alla riktningar.

311

8. Lappalainen-teoremet

Tomas Lappalainen r socialist och har sjlv medgett att han inte vet srskilt mycket om den svenska utrikesdebatten p 60- och 70talen. Men i sin anmlan i Aftonbladet (11/2 1994) av Vnstern och tyranniet kom han p en pigg tanke. Han menar med rtta att min idformel lyder: demokrati mot diktatur. Men, fortstter han, Ahlmarks stt att hantera den r djupt antiintellektuellt:
Han konstruerar en fiktiv fiende, bestende av ett kollektiv av skribenter och politiker, vars medlemmar faktiskt har vldigt lite med varandra att gra. En kan ha sagt ngot positivt om Kina, men frdmt Sovjet, en annan sagt ngot positivt om Sovjet med frdmt Kina. Bdas skuld kar genom att den andre finns. Hr uppstr en guilt by association-process som stegras exponentiellt ju lngre man kommer i boken. Alla diktaturanhngare r inkopplade p varandras skuldkonton.

Lt oss bortse frn det urskuldande i formuleringarna ngot positivt om Kina str ofta fr ett frhrligande av Kina under Mao. Men det viktiga r idn. Vissa har lpt med Kina men inte med Sovjet; andra har gjort tvrtom. Drfr kan de inte diskuteras i klump, menar Lappalainen. Fortsttningen av resonemanget tycks vara att de ej heller br kallas medlpare, eftersom flera faktiskt tagit avstnd frn vissa diktaturer ven om de hyllat andra. Oavsett om jag rtt uppfattat Lappalainen (vilket inte r skert) br tanken diskuteras, eftersom den har spritt sig. Den r delvis bemtt i analysen av den selektiva diktaturkritiken (Det ppna sret s 185189). De som vgrade ta avstnd frn Honecker kan ju 312

knappast hnvisa till att de i stllet rasade mot Franco. Inte heller inom gruppen av kommunistregimer kan man skaffa sig alibi genom att uttala kritik mot ngot av dess tyrannier. Ytterst f har ju omfamnat alla marxistiska diktaturer. Mnga av debattrerna tillhr (eller tillhrde, eller har haft sympatier fr) ngon av vnsterns sekter. Clart och SKP var fr Stalins Sovjet, mot Bresjnevs styre och fr Maos Kina. Trotskisterna var anhngare av Lenins bolsjevism men inte Stalins. Tredje stndpunktare hade ofta sympati fr Titos variant av marxism. De som prisade Hoxha gjorde s fr att de gillade Mao och tyckte illa om Bresjnev, etc. Det har ett visst underhllningsvrde att sitta en kvll med fre detta medlemmar av de hr grupperna. De energiska och utfrliga ideologiska ansatserna nr de gr sina distinktioner skr mot den tidigare likgiltigheten fr den frihet, som samtliga regimer frkvvde. Samma invndning gller de skribenter, som utan att vara sektbundna knde att Sovjet hade frvandlats till ett byrkratiskt monster medan Kina trdde fram p vrldsscenen med en ny och eggande vision. Bdas skuld kar genom att den andra finns . . . alla diktaturanhngare r inkopplade p varandras skuldkonton, hvdar Aftonbladets recensent. Men inte kar maoistens skuld fr att sovjetanhngaren bor i samma stad. Dremot kar den samlade diktaturfrstelsen i landet ju fler som stolt trder fram med sin lsklingstyrann. Jag har varit noga med att skligen exakt visa hur olika svenska socialister frdelat gracerna. Inte har jag psttt att Gunnar Fredriksson beundrar Bresjnev fr att han intensivt frsvarat Castro. Vad Lagercrantz anser om Hoxha har jag ingen aning om; vad han ansg om Mao vet vi alltfr vl. Krnfrgan hr tycks vara: mste man hlla p ALLA diktaturer fr att ses som medlpare? Lt oss anta att Lappalainen-teoremet nyttjas fr att bedma andra vergrepp. Mannen som vldtagit en ung kvinna anfr d: Jag har hr en lista p fem andra unga kvinnor i grannskapet som jag inte har vldtagit. Ett sdant frsvar skulle knappast pverka oss. Br d dess politiska variant gra intryck? Kan maoister verkligen urskta sig med att de inte gladdes ver det sovjetiska Gulag? I bcker om medlperiet r det ytterst ovanligt att man mter 313

ngon som lovprisar alla massmrdare. De som frklarar att Stalin var folkens store vgvisare frdmde i regel nazismen (tminstone fram till Molotov-Ribbentrop-pakten i slutet av augusti 1939). De som menade att Mussolini eller Hitler (eller bda) betydde en ny storhetstid fr Europa ansg ofta att bolsjevismen var alla folks fiende (utom just under tiden frn augusti 1939 till juni 1941, d man hll tyst i saken). Studera bermda vsterlndska vnner till ngon diktatur i vrt sekel de flesta hade sina favoritdespoter att antingen frbanna eller svnga rkelsekaren kring. Lappalainen-teoremet innebr helt enkelt att eftersom ingen lper med samtliga tyranner finns det inga medlpare. Det r en bekvm slutsats fr mnga socialister, och tskilliga andra. Debatten upplser sig sjlv.

314

9. Amartya Sen och svlten

r det s, frgar en bermd forskare vid Harvard, att ekonomiska behov och demokratiska friheter str i motsttning till varandra? I avsnittet om omvnd rasism (i kapitlet Palme som myt, s 214) noterar jag ngra viktiga samband. Professor Amartya Sen menar att frgan ovan bygger p en missuppfattning. Ett land med mnskliga fri- och rttigheter kan p flera stt bidra till att minska ekonomiska umbranden. Sen medger naturligtvis (i The New Republic, 1017/1 1994) att ngra icke-demokratiska stater som Singapore, Sydkorea under militrregimen, Taiwan fre demokratiseringen och delar av Kina p senare tid har haft snabbare ekonomisk utveckling n ngra andra och lngt mindre auktoritra lnder (som t ex Indien, Costa Rica och Jamaica). Men han sger ocks att den samlade bilden r mycket mer sammansatt. Forskare som Partha Dasgupta, Abbas Pourgerami och Surjit Bhalla har visat att politiska fri- och rttigheter har en positiv effekt p ekonomin. En viktig jmfrelse kan gras mellan Sydkorea, som stegvis liberaliserats, och misren i Nordkorea, som med all kraft slr ner p oppositionen. Sen anser att vi i dag vet mycket om grunderna fr den snabba sydkoreanska tillvxten ingenting antyder att ekonomins framsteg hr skulle vara ofrenliga med frdjupad demokrati. Man kan ocks studera ekonomiska fiaskon hos en rad diktaturer, t ex Zaire, Sudan, Etiopien eller Kambodja (under Pol Pot). Breda empiriska versikter ger knappast std t dem som tror att politiskt frtryck r en frutsttning fr ekonomiska framsteg. Amartya Sens huvudtes handlar om nr, hur och varfr regeringar svarar p stora akuta behov frn och intensivt lidande hos 315

delar av den egna befolkningen. De styrandes reaktion kan mycket vl avgras av hur stort tryck de utstts fr. Detta tryck kan i sin tur bero p utvandet av politiska fri- och rttigheter ssom rstrtt, ppen kritik, protester, och s vidare. Han belyser det sambandet med att frga vilka regeringar som effektivt motverkar hungersnd, och vilka som inte gr det. Hans slutsats r att
. . . det gr mycket lttare att undvika sdana ekonomiska katastrofer som hungersnd genom existensen och utvandet av olika friheter och politiska rttigheter, dribland yttrandefrihet. I sjlva verket r det ett mrkligt faktum i den frfrande historien om stora svltkatastrofer att inget omfattande sdant fall har intrffat i ett land med en demokratiskt vald regering och med en relativt fri press. Hungersnd har intrffat i antika kungadmen och i vr tids auktoritra stater, i primitiva stamsamhllen och i moderna teknokratiska diktaturer, i koloniala ekonomier, som regerats av imperialister frn norr, och i nyblivna sjlvstndiga lnder i sder, vilka styrts av nationella despoter eller av intoleranta enpartiregimer. Men hungersnd har aldrig drabbat ngot land som r oberoende, dr befolkningen regelbundet gr till fria val, dr oppositionspartier kan uttrycka kritik, dr tidningar tillts att fritt rapportera och utan omfattande censur ifrgastta regeringspolitikens visdom.

Att vlbrgade demokratier inte pinas av hungersnd r fga mrkligt. Men detsamma gller fattiga demokratier ssom Indien och Botswana, skriver Sen. Indien hade till exempel ofta haft omfattande svlt fram till sjlvstndigheten 1947. Den sista, och en av de strsta av katastroferna, var den bengaliska svlten 1943, dr mellan 2 och 3 miljoner mnniskor dog (allts under den engelska kolonialtiden). Men efter upprttandet av ett demokratiskt flerpartisystem har Indien inte slagits av ngon omfattande hungersnd, trots att svr matbrist och skrdefiaskon har intrffat flera gnger (1968, 1973, 1979 och 1987). Varfr drabbas inte demokratier av hungersnd? Den frgan r ltt att besvara, menar Sen: hungersnd ddar miljoner mnniskor i olika lnder i vrlden men ddar aldrig hrskarna. De styrande politikerna, byrkraterna, de militra ledarna och bossarna svlter inte. I diktaturerna behver de heller inte drabbas av politiskt an316

svarsutkrvande. Demokratin sprider dremot straffet fr hungersnd till de hrskande grupperna och till det politiska ledarskapet. Hr r informationen avgrande. En fri press i ett demokratiskt samhlle bidrar p ett storartat stt att fra ut kunskapen om de tidiga effekterna av t ex torka och versvmningar. I ett land hotat av hungersnd finns inget bttre tidigt varningssystem (early warning system) n fria tidningar och en aktiv politisk opposition. Trots att Kina hade en snabbare ekonomisk utveckling n Indien, kunde Maoregimen inte frebygga den matbrist som 19581961 ddade nrmare 30 miljoner mnniskor. (Detta var allts tio gnger fler offer n till och med den gigantiska svltkatastrofen i Indien under engelskt styre 1943.) Det Stora Sprnget i Kina var ett massivt misslyckande. Men den kinesiska regeringen vgrade att medge det och fullfljde under flera r samma tragiska politik. Det r svrt att tro, skriver Sen, att ngot liknande hade kunnat ske i ett land med en oberoende press och dr mnniskorna regelbundet hade ftt rsta fritt. I Kina fanns inga tidningar som kunde utva tryck p hrskarna. Dr var oppositionspartier frbjudna. Till och med regeringen missleddes av sin egen propaganda. Lgnaktiga rapporter frn lokala partifunktionrer blev trodda av de styrande i Peking. Afrika ger andra exempel. Enligt Sen kan de mnga fallen av hungersnd dr inte enbart frklaras av klimat och natur. Den ickedemokratiska karaktren av regimerna spelar ocks en stor roll. ven om regeringarna i t ex Kap Verde och Tanzania gjort stora insatser fr att undvika svlt har bristen p opposition och fria tidningar ofta gjort regeringarna i delar av Afrika immuna mot social kritik. Att hungersnd intrffar har inte sllan tagits fr givet. Sudan, Etiopien, Uganda, Tchad och flera andra lnder ger tydliga exempel p hur illa det kan g utan den disciplin som fria partier och massmedier tvingar fram. ven om det r misslyckade skrdar som leder till hungersnd, kan ett demokratiskt system frst motverka sdana bakslag och senare tvinga fram en effektiv distribution av de matlager som nd finns. P 70- och 80-talen drabbades bde Botswana och Zimbabwe av 317

kraftigt frsmrade skrderesultat men lyckades nd undvika hungersnd. Sudan och Etiopien drabbades dremot av omfattande svlt som fljd av mindre minskningar av sin jordbruksproduktion. Om regeringarna i Botswana och Zimbabwe hade misslyckats skulle detta ha fljts av allvarlig kritik frn den politiska oppositionen, medan hrskarna i Sudan och Etiopien inte behvde rkna med demokratins obekvmligheter. Professor Sen vill dock inte generalisera utifrn vra kunskaper om hungersnd. Demokratier r srskilt framgngsrika i att frebygga olyckor som r ltta att frst. tskilliga andra svra problem r inte lika tkomliga fr demokratisk handling och opinionsbildning, till exempel att begrnsa undernringen, minska analfabetismen eller mildra ojmlikheter mellan knen. Medan svltkatastrofer snabbt kan politiseras fordrar tskilligt annat socialt elnde bde djupare analys och ett bredare folkligt deltagande i den demokratiska processen. ven om hungersnd bara i ovanliga fall berr mer n 5 procent av befolkningen (eller som allra mest omkring 10 procent) kan debatten om den snabbt leda till aktiv solidaritet med den hotade minoriteten. Dremot r demokratier i regel mindre frstende och handlingskraftiga vad gller skyddet fr vissa andra minoriteter, t ex separatistgrupper; Indiens agerande i Kashmir ger tskilliga exempel. I uppsatsens slutord ser Amartya Sen en avgrande mjlighet fr samhllen som bygger p politiska fri- och rttigheter; dessa r viktiga inte bara fr att tillgodose behov utan ocks fr att formulera behoven. Demokratin gr det lttare att frst vad som r ndvndigt eller angelget fr andra mnniskor. Vad det till slut handlar om r hur vi ser varandra.

318

10. Paul Hollander, Amerika och livets mening

En sndag i april 1995, nr frosten nnu hngde i ekarna, tog Paul Hollander (d 62 r) med mig i bilen och visade smbyar, forsar och nerlagda kvarnar i vstra Massachusetts. Han gav mig orternas historia och egenheter som om hans familj hade bott hr i flera generationer. Men han r fdd i Budapest, dr han i tur och ordning tvingades leva under tre diktaturer: Horthyregimen, Nazi-Tyskland och stalinismen. Det slr mig ofta nr jag reser i USA att invandrarna r mina mest hngivna guider. Troligen r de srskilt stolta ver Amerika, eftersom de aldrig glmmer ungdomens elnde i ngon annan vrldsdel. Hollander r nu professor i sociologi i Amherst, lskvrd och lgmld, kanotist och miljaktivist. Men minnena har blivit en besatthet, som lett till en rad bcker. Hans tema och frga r hela tiden: hur kan det komma sig att intellektuella i vst s ofta har hyllat kommunistiska terrorlnder? I frmst Political Pilgrims (1981) det troligen viktigaste verket om 1900-talets medlpare ger han hundratals exempel och prvar en rad frklaringar (VoT s 209210, 256262). Jag frgar Hollander, som r jude, varfr han aldrig skriver om nazismen. Han och frldrarna verlevde i Ungern genom tur och falska identitetspapper. Vilket gonblick som helst kunde hans familj ha avsljats av pilkorsare eller tyskar, och d blivit skjutna p platsen. Frgan om nazismen r fr lnge sedan avgjord i bde moralisk och historisk mening, svarar han. Ingen frisk och intelligent 319

mnniska har ngot gott att sga om Tredje Riket. Alla vet att nazismen var ond, vidskeplig och sadistisk, ett gissel fr vrt sekel. Med kommunismen r det helt annorlunda, fortstter han. Tusentals framstende medborgare i vst har prisat marxistiska vlden, som frt till skrck och ekonomiska sammanbrott. Jag skriver, sger Hollander, fr att frst medlparnas drivkrafter, och fr att minska deras inflytande. Jag anar att han nnu lever i efterskalvet av en chock. I brjan av 50-talet sndes Hollander till en by som han aldrig hade rtt att lmna, 15 mil frn Budapest. Han frbjds att studera och tvingades senare till soldattjnst. Han deltog i den ungerska revolutionen p hsten 1956. Nr den krossades lyckades han fly till England via sterrike. I vst fick han ntligen mta friheten, men ocks dem som hnade den. P London School of Economics kunde han ntligen brja studera. Hollander frbluffades av romantiseringen av det system, som han sjlv upplevt inifrn. I bok efter bok bearbetar han sin frvning. I New York trffar jag ngra dar senare Elie Wiesel, just nr hans samtalsbok med Mitterrand kommer ut i Frankrike. Dr frgar Wiesel den franske presidenten: hur kunde du i ratal efter kriget umgs med krigsfrbrytaren Ren Bousquet? Mitterrand hade svarat att han inte ngrar sina middagar med massmrdaren. Wiesel r djupt besviken. Den hand som han hlsade mig med till lunch bekrftade kanske vid middagen samma dag vnskapen med en nazistisk krigsfrbrytare, sger han bittert. Medan Paul Hollander lyckades gmma sig i Budapest blev Wiesels familj deporterad till Auschwitz, dr modern och systern gasades ihjl; hans far dog senare i Buchenwald. Wiesel delar inte Hollanders sikt att synen p nazismen r avgjord. 50-rsjubilerna blir de sista stora minnesmtena, misstnker han. 1900-talet r Auschwitz-seklet men snart r 2000-talet hr. D kan Frintelsen tona bort som en episod i det frflutna. Och med glmskan kar risken att en naziliknande och ursinnigt rasistisk skdning vxer fram igen. Ocks Polens president den vren gjorde Wiesel (d 66 r) mer pessimistisk n jag sett honom p lng tid. Under minnesmtena i 320

Auschwitz 1995 ville Walesa inte ens notera att de flesta som mrdades i lgret var judar. Wiesel protesterade genom att utebli frn en av ceremonierna. Sjlv var jag med i januari 1988 nr de bda fredspristagarna trffades frsta gngen. Walesa vgade inte lmna Polen, eftersom kommunisterna d kunde hindra honom att tervnda. Allts reste i stllet Wiesel till Krakow fr att dr mta Solidaritetsledaren. Med armarna runt varandra gick Walesa och Wiesel in i Auschwitz den gngen. D lovade jag, sger Wiesel, att vara Walesas rst i vst. Han lovade mig att i Polen tala fr det judiska folket. Och s frgiftar han nu mtet i Auschwitz genom att vgra medge slakten p en miljon judar dr! Nr Wiesel, leende och oerhrt allvarlig, fljer mig ut till hissen sger han gng p gng: kunskapen om nazismen ska fras vidare. Ddandet i Hitlerriket mste ing i det kollektiva medvetandet ocks nr de verlevande har frsvunnit. Minnet fr inte frsvinna med sekelskiftet.

*
Vad gller nazismen och glmskan delar jag helt Elie Wiesels farhgor. Nazismens och fascismens renssans de senaste ren i delar av Europa har bekrftat hans fruktan. Hollander, dremot, tycks mig ha rtt i sin huvudtes, kring vilken hans livsverk kretsar: mnga i vst har p ett maniskt stt frnekat och angripit de demokratiska samhllen som varit kommunismens motsats. I vsterlandet finns psykologiska mekanismer, som fr vissa mnniskor att blint frneka vad andra ser s tydligt, eller sjlva erfarit: kommunismens grymheter.10
Paul Hollander skiljer mellan fellow travellers (icke partianslutna sympatisrer till Sovjet och kommunismen p frmst 30- och 40-talen) och political pilgrims (ett bredare begrepp som rymmer vstliga, okritiska resenrer i en lng rad totalitra stater). Jag r inte vertygad om vrdet av denna distinktion utan anvnder i bde Vnstern och tyranniet och Det ppna sret de bda termerna i stort sett synonymt. Det svenska ordet medlpare ser jag som ett samlingsbegrepp. Det kan definieras p fljande stt: MEDLPARE r mnniskor som efter eget, fritt val bestmt sig fr att hylla el10

321

Om Political Pilgrims r Hollanders viktigaste verk, frdjupar Anti-Americanism: Critiques at home and abroad 19651990 (1992) bilden av en av medlperiets tyngsta frklaringar. Antiamerikanismen r intressant drfr att den r p samma gng irrationell, till vissa delar frstelig, destruktiv och stark inom nstan hela den fria vrlden, fr att inte tala om delar av den ofria. Dock medger jag att den europeiska antiamerikanismen fr mig alltid har varit en gta. Vi ser ett stort land, som flera gnger bokstavligt talat rddat Europa. USA blev troligen avgrande i frsta vrldskriget, dr segern ver Tyskland ocks var demokratins genombrott i vr vrldsdel (tminstone fr en tid). I andra vrldskriget kunde den amerikanska krigsmakten se till att stora delar av Europa kom att befrias av demokratier, och drmed kunde bevara eller terstlla sin frihet. Drefter var det USA som genom Nato och placering av bde truppstyrkor och krnvapen i Vsteuropa skyddade ett stort antal lnder frn stalinistisk likriktning. USA drev p demokratiseringen av de tv nationer som dragit katastrofer ver Europa: Vsttyskland och Italien. Samtidigt lyckades Marshallplanen stimulera ekonomins terfdelse i halva Europa (den andra hlften frbjds av Stalin att ha ngot med Marshallhjlpen att gra). Alla demokratier i Europa levde i rtionden under amerikanskt beskydd. Utan det stdet hade kommunismen aldrig upplsts 19891991; befrielsen av hela Europa r svr att tnka sig utan USA:s styrka och envishet. Drefter var det Frenta staterna som sg till att Saddam Husseins tyranni varken kunde lgga beslag p huvuddelen av vrldens oljereserver eller (hittills) bli en krnvapenmakt. Om allts USA varit avgrande fr demokratins framgngar i frsta vrldskriget, andra vrldskriget, kalla kriget och Gulfkriget varfr har d USA s ofta blivit bespottat, ocks i Europa? r det fel att, som jag och miljoner andra europer, uppleva antiamerikanismen hr som uttryck fr historisk obildning, fundamental
ler urskta diktaturer, eller lror som fr till diktatur, eller som frfalskat och frsknat sdana lror; eller som konsekvent tigit om frtryckarregimer medan de energiskt frdmt demokratier; eller som aktivt frsvarat dem som gtt totalitra staters, rrelsers eller iders renden.

322

otacksamhet och livsfarliga illusioner om kontinentens framtid?11 Naturligtvis begriper jag att Vietnamkrigets tragedier fr mnga blev en traumatisk besvikelse ver att Amerikas idealism tycktes lsas upp i bombningar av civila och tom retorik. Ocks andra ingripanden under det kalla kriget, och ibland brist p ingripanden, kunde ltt ses som likgiltighet infr demokratins vrden. I antikommunismens namn blev flera tyranner allierade med USA. Delar av den politiken var frsteliga som inslag i en lngvarig, oerhrt krvande och mycket farlig maktkamp med Sovjetunionen och andra kommunistiska regimer. Andra beslut tydde p att vissa amerikanska ledare inte alls insg hur medlen kunde kompromettera mlet. Men vad Paul Hollander resonerar om i sin bok r inte frmst vilka delar av den amerikanska utrikespolitiken som varit beundransvrda eller motbjudande. Han betraktar inte antiamerikanismen som en slutsats av kritisk granskning, utan mer som en irrationell och fientlig besatthet. Hollander avvisar uttryckligt tanken att kritik mot USA automatiskt kan kallas antiamerikanism. Snarare anvnder jag, skriver han i frordet, den termen fr att
beteckna ett speciellt stt att tnka (mindset), en attityd av avsmak, motvilja eller intensiv fientlighet, vars rtter kan skas i frhllanden som saknar samband med det amerikanska samhllets faktiska egenskaper eller med USA:s utrikespolitik. I korthet: antiamerikanismen anvnds hr fr att beskriva mot-

11

Riksdagsman Viola Furubjelke (s), ordfrande i svenska FN-frbundet och i riksdagens utrikesutskott, mlar en annan bild: Att ge Frankrike, Kina, f d Sovjetunionen, Storbritannien och USA ansvar fr vrldsfreden var som att be en tjuv vakta kronjuvelerna. (Dagens Nyheter 19/10 1996) Viola Furubjelke r fdd 1946. Under hela hennes liv har allts friheten i det land hon bor vaktats av frmst Frenta staterna genom dess styrka och tagande att skydda demokratier i vr vrldsdel. Hon kanske inte r en kronjuvel men del av ngot mycket strre: det mnskliga landskap som brukas kallas Vsteuropa. nd vljer Furubjelke att i en neutralistisk formulering likstlla USA:s insats fr vrldsfreden med t ex Kina.

323

taglighet infr det negativa, ett slags ensidighet som i varierande grad r ogrundad. Jag ser den som en attityd, vilken liknar dess lngt mer noggrant utredda motsvarigheter. . . ssom rasism, sexism eller antisemitism.

Drfr ses antiamerikanismen av Hollander som en allmn och instinktiv motvilja mot Frenta staterna dess regering, institutioner, utrikespolitik, grundlggande vrden, kultur och folk. Den uppstr ofta som en syndabocksimpuls, gdd av mngahanda frustrationer och missnjen. Drmed har den en del gemensamt med den typ av chauvinistisk nationalism, som frsker sttta upp den kollektiva sjlvknslan genom att svrta ner andra stater. Den irrationella fientligheten mot frhllanden som kan knytas till USA pminner allts, menar Hollander, om frdomar som liknar skillnader i ras, kn, etnisk tillhrighet eller sexuellt beteende. I den analysen r Hollander inte ensam. Till exempel den franske filosofen Andr Glucksman jmfr ocks antiamerikanism och antisemitism:
. . . osedd makt; mrka och vldsamma krafter utanfr all kontroll. Klandret r detsamma Einstein, Freud, Rotschild. Bara namnen r olika. De r verallt. De ligger bakom allting.

Dock vill jag notera en av skillnaderna hr. USA har stor makt. De judar som angripits genom tiderna har sllan haft det. ven om amerikanskt inflytande ofta verdrivs och demoniseras, finns (lyckligtvis) en reell bakgrund: Amerika r en supermakt. Hetsen mot judarna r enbart en fantasi i hatets tecken.

*
Antiamerikanismen kommer ofta frn Amerika. Europer och folk i Tredje vrlden har frn USA importerat negativa frestllningar om USA och anpassat kritiken till lokala eller regionala frhllanden. Det mesta i Hollanders bok handlar ocks om antiamerikanismen i Frenta staterna. Troligen har det aldrig tidigare hnt i historien att s mnga mnniskor, som levt komfortabelt p olika stt, 324

kommit till slutsatsen att deras samhlle r allvarligt skadat och i grunden omoraliskt. Alienation r vanlig i mnga lnder bland grupper som levt p marginalen, i olika slags politisk och social oskerhet. Men antiamerikanismen i USA r allts srskilt stark bland mnga som r privilegierade och vl integrerade i samhllet. Hollander hvdar att antiamerikanismen i USA gller fyra knippen av frestllningar. Han visar utfrligt med mngder av citat, resonemang, nyanseringar och distinktioner vad kritiken handlar om. De fyra omrdena kan grovt sammanfattas p stt som naturligtvis blir starkt generaliserande. Olika kritiker koncentrerar sig p skilda aspekter, f hyser alla de sikter som hr noteras. tskilliga pstenden r logiskt ofrenliga dels fr att mnga kritiker hr frs samman, dels fr att antiamerikanismen med Hollanders definition r starkt irrationell. 1. Det amerikanska samhllet saknar kthet. Dess industriprodukter r syntetiska. Personliga relationer blir ytliga. Politiken r manipulerad, liksom sttet att locka konsumenten. Samhllet r genomsyrat av falskhet, hyckleri och svepskl. Ingenting r genuint, originellt eller trovrdigt. 2. Kapitalismen frstr USA. Den leder till exploatering, sociala orttvisor och irrationella produktionsprocesser. Girigheten underminerar personliga relationer. Kvinnor och minoriteter behandlas srskilt illa. Ofta blir begreppet kapitalism en sorts metafor fr nnu bredare perspektiv, en sammanfattning av olika slags ondska och sjukligheter i ett samhlle. Konsumismen, miljfrstringen, den osunda tvlingsandan, den globala ojmlikheten, deformationen av individen samt urgrpningen av andlighet, humanitet och tillfredsstllelse i arbetet kapitalismen fr till mnga elnden. 3. USA str fr repression hemma och aggression mot utlandet. Man exploaterar Tredje vrlden och brutaliserar dess lnder. Rasismen, sexismen och hetsen mot homosexuella genomsyrar det amerikanska samhllet och hrleds ibland frn kapitalismen, 325

ibland frn den amerikanska kulturen (som i sin tur domineras av kapitalistiska synstt). Denna kultur leder till kad kriminalitet i hemlandet och till militra ventyr gentemot andra stater, ssom Vietnam. Amerikansk imperialism och frtryckarmekanismerna hemma blir en fara fr en stor del av vrlden USA r den globala terroristen (Noam Chomsky). 4. Knslan av frstelse fr livets mening har tunnats ut i USA. Excesserna i individualism blir deformation av mnniskor. Fokuseringen p individens framgng leder till sjlviska, materialistiska och knslokalla attityder. Solidaritet och gemenskap trycks ner i ett sdant samhlle. Samtidigt sgs att amerikaner inte har tillrcklig kontroll ver sina liv, att samhllet r alltfr homogent, frtrycker individen, frhindrar hans eller hennes vxt och r likgiltigt fr individens sanna behov. Drav bristen p kthet. Mnniskorna strvar efter ytlig popularitet, att synas, gnar sig t imagebyggande. De vill bli celebriteter.

*
I Europa 19651990 var antiamerikanismen i stort sett begrnsad till kontinentens vstra halva. Mnniskor i kommunistlnderna hade i rtionden utsatts fr propaganda riktad mot kapitalismen. De hade funnit att det tvrtom var socialismen som ledde till fattigdom och olycka. steuroper behvde inte heller USA som syndabock Sovjets skuld fr de egna lndernas frljugenhet och frfall var s uppenbar. USA sgs som hopp och ofta frebild. Men i Vsteuropa har antiamerikanismen i flera lnder varit stark och uthllig samtidigt som de stora lnderna (och Benelux) intimt samverkat med USA fr att skydda sin frihet. Motviljan mot Frenta staterna har ofta byggt p avund ver dess makt, frakt fr dess kultur och ngslan infr amerikansk militr styrka. Liksom i USA har antiamerikanismen ofta utgtt frn de intellektuella. P ett globalt plan kan kapitalismen hllas ansvarig fr mnsklighetens mera skndliga missfrhllanden, frklarade Greklands premirminister Andreas Papandreou 1987; 326

han hade d tillbringat ett par rtionden som professor i USA. P 80-talet gick antikrnvapenrrelsen och antiamerikanismen samman i Vsteuropa. I Storbritannien kom bermdheter som Bertrand Russell och Graham Greene att personifiera avskyn fr USA. Russell frklarade att Frenta staternas politik var folkmordsartad dess polisvsen pminde om Auschwitz. Greene meddelade att om han hade att vlja mellan att leva i Sovjet eller USA skulle han med skerhet bostta sig i Sovjetunionen. I varje epok tycks ett antal vrldsbermda intellektuella ocks ha varit ledande propagandister fr det tyranni som var mest attraktivt fr dagen. George Bernard Shaw hyllade Stalin. Edgar Snow gjorde propaganda fr Mao. Sartre var hngiven Castro. Och Gnter Grass var entusiastisk ver Toms Borge, Nicaraguas frsvarsminister under sandinisttiden. Samtidigt var de ledande medlparna naturligtvis fientliga mot det Amerika, som motverkade deras idoler. I Vsttyskland var antiamerikanismen bde mer utbredd och mer komplex. Den var delvis en reaktion mot nrvaron av ngra hundratusen amerikanska soldater. Tyskarna visste att ett krig i Centraleuropa troligen skulle komma att drabba frmst deras eget land. Den s kallade fredsrrelsen i Vsttyskland blev drfr starkare n p andra hll, liksom det Grna partiet. Mnga tyskars knsla av skuld infr landets frflutna under nazismen kom indirekt att leda till antiamerikanska demonstrationer, nr USA p 60- och 70-talen blev symbol fr ondskan i vr egen tid. Skuldknsla tycks gng p gng leda till vgor av kritik nr man omfamnat pstdda offer fr vsterlndsk imperialism: den tredje vrlden i allmnhet, marxistiska gerillarrelser i Latinamerika, palestinierna. Men i Vsttyskland finns ocks, menar Hollander, ett samband mellan vissa aspekter p nazism respektive antiamerikanism. Rdslan fr den nya tiden bidrog fre andra vrldskriget till tysk antisemitism judarna sgs som agenter fr bde modernitet och kapitalism. Ngra decennier senare, nu p vnstersidan, kom mnga tyskar att se med motvilja p de sociala krafter som USA representerade. En annan frklaring till tysk antiamerikanism r fruktan: Sovjetunionen var farlig, drfr mste man upptrda frsiktigt i sin 327

kritik av Moskva. USA, dremot, kan man smda nstan hur mycket som helst utan obehagliga fljder. P 80-talet i tysk socialdemokrati blev det populrt att klistra nedsttande etiketter p USA (se ocks s 179184). Oskar Lafontaine, som nu blivit ordfrande i SPD, kallade frr USA fr en angriparnation. Rudolf Hartnung, ordfrande i socialdemokraternas ungdomsfrbund, anklagade Frenta staterna fr att bedriva ett ideologiskt inspirerat folkmord i Centralamerika. Och nr Sovjet invaderade Afganistan frklarade Gnter Grass att USA hade diskvalificerat sig frn att gra ngra som helst moraliska bedmningar. Han knde motvilja mot sitt eget land, framfr allt att det blev alltmer likt Amerika: materialistiskt, girigt, oandligt. Drav hans mnga antiamerikanska utfall, anser Hollander. I Frankrike minskade dremot kritiken mot USA p 80-talet. Tidigare hade den inspirerats av det starka kommunistpartiet och de mnga intellektuella p vnsterkanten. Men det militra samarbetet mellan Frankrike och Amerika var begrnsat. USA hade varken baser eller krnvapen p franskt territorium. Antiamerikansk agitation hade drmed svrare att f fste. Den utvecklades i stllet frmst till motvilja mot USA:s framgngar inom kulturliv och underhllning. Amerikanska popskivor, filmer och TV-serier r ett enormt imperium byggt p profit, ansg kulturministern Jack Lang. Skyddet bde fr franska sprket och fr den franska filmvrlden krvde ingrepp mot amerikansk dominans. Hollander noterar att man hr br skilja mellan tv slags antiamerikanism. Den frsta har inget intresse av att skydda vstliga vrden och institutioner. Tvrtom avvisar man dem, prisar deras motsvarigheter i diktaturer och frdmer frmst USA:s inflytande. Den andra tendensen r att skilja mellan det egna landets vrden till exempel den franska kulturens omistlighet och USA:s aktiviteter vilka upplevs som utmaning eller provokation. Av det sklet mste USA:s makt begrnsas. Ett frbryllande perspektiv p Vsteuropa, enligt Hollander, r att de bda stora katolska lnderna Frankrike och Italien har varit klart mindre antiamerikanska n nstan alla protestantiska nationer. 328

Antiamerikanismen som nationalism, som antikapitalism och som protest mot moderniteten r tre olika aspekter p avsky fr USA. Den sista formen av antiamerikanism protesten mot moderniteten ser Hollander som en kris fr meningen med det hela. Man kunde tnka sig att kommunistregimernas fall i Europa skulle mildra antiamerikanismen. Det blev ju s tydligt att the American way of life var verlgsen den viktigaste motstndaren, som lmnade samhllen i upplsning efter sig. Men antiamerikanismen r inte i frsta hand en produkt av kommunistisk propaganda. Den upplsning av traditionella vrden som modernisering i olika former lett till (och USA frknippats med) kommer inte att klinga av. Frn det ppekandet gr Hollander vidare och diskuterar vsterlandets ofrmga att frsvara och motivera sina egna vrderingar. Han terknyter till ett huvudtema i Political Pilgrims. Intellektuella har tenderat att vara hrda eller ofrsonliga mot bristerna i det egna landet och samtidigt frbluffande genersa och oinformerade om andra samhllen. Medlpare har en mrklig frmga att pendla mellan moralisk indignation och absolutism (gentemot det egna) och moralisk relativism (infr det andra, ofta totalitra stater). Kolumnisten George Will har skrivit om den obegrnsade toleransen i form av urskillningsls medknsla. Kardinal OConnor i New York beslt beska bde offret fr en hnsynsls gruppvldtkt i Central Park, och vldtktsmnnen. Han motiverade det med jmlikhet, att man i sina frsk att frst inte ska diskriminera ngon, med mera. Infr den iranska fatwan mot Salman Rushdie frklarade frre presidenten Jimmy Carter att man mste frska frst dem som krver Rushdies dd, vi mste vara lyhrda infr de bekymmer och den vrede som rder ocks bland mer moderata muslimer. Infr en sdan moralisk relativism r det begripligt att kommunistlndernas kollaps inte kom att definitivt kompromettera dem som stndigt romantiserat realsocialismen. I stllet uttalade mnga inom vnstern sina bekymmer ver att kommunismens fall kanske skulle leda till kad frstelse fr kapitalismen! Den engelske statsvetaren Kenneth Minogue noterade 1990 att

329

det har varit en av mrkvrdigheterna under de tv senaste rtiondena att de radikaler som har frlorat den ena frledande utopin efter den andra frn Sovjetunionen till Kuba har blivit alltmer vildsint intoleranta gentemot det samhlle dr de faktiskt lever.

Indignationen hos Amerikas mest dogmatiska kritiker i bde USA och andra lnder fr stndigt ny nring av deras frustration i frsken att finna mening i livet, avslutar Hollander sin bok. Antiamerikanismen som en crisis of meaning kommer inte att frsvinna.

330

11. Det var Hedenius fel!

Var 68-rrelsen en fljd av att vissa radikala liberaler gjort rent hus med Gud, kyrkan, ordensvsendet, monarkin, sexuella tabun och firandet av fdelsedagar? Frgan kan tyckas lustig, men debattrer med olika bakgrund har besvarat den jakande. Vi ser hr en ovanlig allians mellan Lennart Berntson (fre detta kommunist som senare gjort begvade uppgrelser med marxismen), Claes G Ryn (konservativ professor vid ett katolskt universitet i USA) och Alf W Johansson (en socialdemokrat som tror att USA br frmsta ansvaret fr kalla kriget). Deras gemensamma tanke r att opinionsbildare av typ Ingemar Hedenius och Herbert Tingsten rev ner flera traditioner, ifrgasatte mnga hierarkier i landet och utsatte borgerliga vrden fr sdan erodering att det svenska samhllet blev frsvarslst nr det dk upp en generation med stark politisk tro och beslutsamhet. I och med att det traditionella samhllet bervades legitimitet och fstpunkter bereddes vgen fr den jmlikhetsvg som ftt namn av ret 1968, skriver Johansson med en sedvanlig eufemism (i boken Herbert Tingsten och det kalla kriget, 1995). Det var ju inte jmlikheten utan svrmeriet fr vissa diktaturer som frmst prglade 68rrelsen. Tingstens rationalism i kampen mot totalitra stater blev farlig genom att den var abstrakt, pstr Claes G Ryn. DN-chefen frstod inte att det krvs mer n att folk hller vissa ider i huvudet (Svenska Dagbladet 22/3 1994). Nr Ryn frvnar oss med att kalla Tingsten fr vrderelativist tycks tanken vara att denne var kritisk mot religionen och drfr inte frstod ondskan natur331

ligtvis avfrdade han (Tingsten) den kristna tron p arvssynden, klagar Ryn. Lennart Berntson tar ett strre grepp (Svenska Dagbladet 31/7 1996). En rad av oss liberaler, som var aktiva ocks fre 1968, utstts fr direkt eller indirekt kritik fr att vi frkastat varje form av trngsinne och frmyndaransprk. Dessutom r Ulf Linde delansvarig fr det kommande elndet genom sin radikala vrdesubjektivism. Kristina Ahlmark-Michanek skt snder frlegade auktoriteter i sexuella frgor och plderade i stllet fr den enskildes behov och vrderingar; det var inte riktigt bra. Eva Moberg hvdade i kvinnofrgan individens rtt till friast mjliga utveckling drmed underlttade hon det blivande frfallet. Ty nr kulturradikalism och socialliberalism drivit sina frihetsoch jmlikhetsfrgor hade de berett vgen fr den nya vnstern. Marxisterna sg den tomhet som brett ut sig efter kulturkampen, ungefr s tolkar jag Berntson, och ersatte den med idn om att ekonomiska intressen bestmmer samhllets utveckling, att friheten r mjlig bara om massorna sprngde det borgerliga samhllets bojor.

*
Lt oss se vad de hr synpunkterna frmst handlar om. Sekulariseringen och demokratiseringen av vra samhllen har ofta gtt samman. Religionsfriheten ingr ju i de demokratiska friheterna. Det r inte konstigt att de allmnna valen och den fria debatten kom att utmana och urholka Svenska Kyrkans makt, liksom den fria tanken i en rad lnder blev motvikt mot andra traditionella auktoriteter. I Sverige kom en rad partier, organisationer och fria kristna samfund att skapa det pluralistiska samhlle, som engagerat miljoner mnniskor i ideologiers och intressens kamp eller dialog. Den processen ersatte diktat frn gamla maktcentra. De demokratiska iderna och organisationerna kom allts att vxa fram p bekostnad av statskyrkan, kungen, den gamla mbetsmannakren och maktgrupper som delvis rvt sitt inflytande. Mnniskor kunde nu i frihet ge mandat till regeringar och parlament att, bland annat, motverka barbarerna i tiden. S fick motstndet mot nazismen 332

en folklig frankring, som annars aldrig hade intrffat. Och demokratins entusiaster inspirerades av den fria pressen, den breddade utbildningen och en allt mer varierad bokutgivning. Drmed r inte alls sagt att demokratin blir starkare nr religionen blir svagare. De fria kristna samfunden i Sverige kom att spela en ofantligt stor roll fr bde religionsfrihet och andra friheter, liksom fr sociala reformer och opposition mot totalitra lror. I det politiska parti jag knner vl gick liberala ateister och agnostiker (kulturradikaler) samman med kristna frisinnade. I bde konkurrens och samverkan med arbetarrrelsen banade de vg fr folkstyret och flera av seklets stora reformverk. Nu beklagar man frmst de skrivande kulturradikalernas framgngar efter andra vrldskriget. Slet de snder vrden som kunde ha hindrat det galna kvartsseklet? Det r inte ltt att faststlla entydiga samband mellan religionens och demokratins stllning i skilda lnder. Kyrkorna var ofta ytterst samarbetsvilliga infr nazismen och tysk ockupation. Samtidigt var mnga motstndskmpar mot Hitlervldet beknnande kristna, ibland ledande i sina frsamlingar. I kampen mot kommunismen spelade kyrkorna i regel en strre roll i vissa lnder. Det r svrt att tro att Polen kunde ha blivit pdrivande fr steuropas frigrelse utan den katolska kyrkan dr. De polska katolikernas roll i motstndet mot marxismen r lika hedrande fr dem som pven Pius XII:s frstelse eller tystnad infr Hitler var en skam fr Vatikanen. Efterkrigstidens ledande kulturradikaler i Sverige har ofta ocks varit ledande demokratiska ideologer. Nr Hedenius i debatten gjorde slarvsylta av ngra svenska biskopar i vilket avseende krattade han d manegen fr framtida marxister? Hedenius r en av vr tids stora svenska demokrater. I flera esser har han analyserat det ohllbara i tidens onda lror, bland annat bolsjevismen, samtidigt som han gng p gng angripit tyrannerna dr borta och medlparna hr hemma. Minst lika svra att frst blir insinuationerna om att Herbert Tingsten beredde vg fr de kommunister som han stndigt angrep. Denne vetenskapsman, frfattare och journalist var seklets frmste analytiker och gisslare av totalitra ider och regimer. Ryn pstr att Tingsten trodde att det abstrakta frnuftet skapar fri333

heten, medan han bortsg frn vrden och institutioner av moralisk karaktr. Torbjrn Vallinders replik hr (Svenska Dagbladet 6/4 1994) r frdande. Han visar att Tingsten tvrtom var en moralist, som stndigt kom tillbaka till de vrden som kan bygga stabila demokratier och goda samhllen. Vallinder pminner om det bermda tal till Stockholms studenter p hsten 1940 Europas kanske svraste gonblick i vrt sekel d Tingsten manade sina hrare att samlas kring hoppet om frihet samtidigt som han distanserade sig frn en lttkpt optimism infr hotet frn Hitler. Vi tror inte p ngon Gud som belnar uppoffringen, sade han, inte heller p att de tankar, som vi finner goda, kommer att likt delstenar samlas i ngon dold skattkammare:
Jag tror likvl, att ven fr oss en fast hllning utifrn en vald stndpunkt r mjlig. Vi stdjas av en stark nationell tradition, p vars framtid vi frtrsta. Vi stdjas av en intellektuell och moralisk tradition, vars personliga betydelse ingen skepsis kan utplna. D jag talar om vrt ml och vr hllning, r det likvl inte som en person i lugn sjlvfrtrstan utan som en kamrat bland kamrater i en svr tid. Men det r i denna mening, i denna riktning, som jag tillnskar er, unga svenska studenter, att vervinna vrlden.

Sexton r senare, efter att Ungernrevolten slagits ner 1956, talade Tingsten ter till Stockholms studenter. Han manade dem att samlas kring de stora idstrmningar, som Sovjet skndar:
Konservatismen har mer n ngon annan riktning i vrt land appellerat till den nationella knslan, sett nationens frihet och sjlvstndighet som det omistliga vrdet; det r fr sitt nationella oberoende som Ungern kmpar. Liberalismens stora paroll har varit folkstyrelsen och den fria tanken; de iderna r ocks det stridande Ungerns. Socialdemokratin har med strre kraft n andra skdningar verkat fr utjmning och social rttfrdighet; den vet att det r dessa vrden som nu i socialismens helgade namn frtrampas av de ryska armerna. (Dessa bda tal, och ytterligare tv, terfinns i min Tingstenantologi Tyranniet begr frtroende, i pocket 1995.)

Vallinder belyser ocks den beundran som Tingsten visade de kristna som stod emot frtrycket, t ex vissa missionrer i Sydafri334

ka; respekten var besvarad. Han visar att ider och opinionsbildning inte r ngot abstrakt utan strker de vrden som formar ett samhlle. Infr Ryns tal om att Tingsten nedltande avfrdade . . . traditionell moralisk fostran hnvisar Vallinder till Tingstens krav att skolorna mer n tidigare mste ge eleverna stabila kunskaper om de stora politiska brytningarna i vr tid och lra sig att sjlvstndigt bedma dem. Mot Ryns tal om att Tingsten var likgiltig fr ondskan har flera visat att han tvrtom var fascinerad av ondskans problem. I sina mnga inlgg om romaner av de stora ryssarna (frmst Dostojevskij och Tolstoj) och av ett antal katoliker (Francois Mauriac, Graham Greene, Julien Green, Georges Bernanos och flera andra) drogs Tingsten stndigt till dessa frfattares gestaltning av fundamentala och tidlsa frgor. Inte minst terkom han i sina artiklar och recensioner till begrepp som frid, frltelse, nd och frlsning jag hade en lggning, en disposition, som kan kallas religis, skrev Tingsten i sina memoarer. Men ocks om Tingsten inte intresserat sig fr religisa frgor hade Ryns synpunkter hr varit ohllbara. Jag knner tskilliga politiker och skribenter, som ytterst sllan nrmar sig metafysiska perspektiv p tillvaron; samtidigt har de alltid varit plitliga demokrater. Opinionsbildning i antifascistisk och antikommunistisk anda har fr dem varit sjlvklar. Nr Ryn misstnkliggr deras frmga att vrna friheten fr att de inte tror p arvssynden gr han sig ljlig. De skribenter, som nu klandrar ledande liberaler fr att de inte frsttt liberalismen, blandar stort och smtt p ett ovanligt stt. Alf W Johansson ojar ver att Tingsten i en ledare 1949 drev med offentliga fdelsedagshyllningar och jubileumstal. Och Lennart Berntson tycks allts tro att Kristina Ahlmark-Michanek och Eva Moberg blev demokratins ddgrvare utan att frst det. Arma kusin Kristina, som inte begrep att hennes pldering fr en friare sexualmoral skulle ka sympatierna fr den Maoregim som med trakasserier och straff skte styra Kinas sexualmoral uppifrn. Stackars Eva Moberg, som aldrig anade att mer jmstlldhet mellan mn och kvinnor i Sverige skulle driva oss in i den bolsjevism dr ocks knsfrdomarna ofta kom att cementeras. Nr Hedenius skojade om ffngan kring kraschaner, storkors och me335

daljer begrep han allts inte att detta kade frstelsen fr de till julgranar utspkade despoter, som brukade vinka till massorna p Rda Torget i Moskva. Och Herbert borde ha frsttt liksom Strindberg fre honom att tonar man ner jubileumsfesterna s sliter man snder en fstpunkt i motstndet mot tyranniet.12 Som vetenskapsman noterade Herbert Tingsten ofta den vxlande roll som kristendomen spelat under skilda perioder i konservativt tnkande. I sin bok De konservativa iderna (1939; som pocket i Aldusserien 1966) har han i praktiken sjlv bemtt Claes G Ryns synpunkter genom att belysa den tradition som dessa formats av. Pfallande r, skriver Tingsten om ren under andra hlften av 1800-talet och framt, att frsvaret fr religion och kyrka ofta fr en halvt pragmatisk utformning . . . inte sllan frklaras den religisa tron vara ett vrn mot samhllsomstrtande och verhuvud radikala tendenser:
Bismarck uttalade, att om staten inte grundas p religionen, blir det svrt att avvisa kommunisternas kritik av gandertten. Om dygden har ett vrde, skriver en engelsk konservativ, James Stephen, synes det mig klart att det ocks r av vrde att frmja tron p de grundlggande religisa lrorna, ty jag r vertygad om att t12

Lennart Berntsons artikel br rubriken Socialliberalismen beredde vg fr nya vnstern. Han anser att den av Hans Hederberg p 60-talet redigerade Tribunserien (Bonniers) speglar det jordskred i vrderingar och perspektiv som fregrep 1968 rs vnstervg. Drefter nmner han boken Unga liberaler (1961) med bl a Per Ahlmark, Eva Moberg, Ola Ullsten och Hadar Cars. Dess undertext har p ngot stt rjt vg fr marxisterna, fr vi veta. En enkel kontroll visar att tv av de fyra nmnda Ola Ullsten och Hadar Cars verhuvud inte medverkade i Unga liberaler. Mitt bidrag r en helt och hllet antikommunistisk uppsats, som varnar fr Sovjetunionen och avvisar tron att FN kan motverka aggression frn Warszawapakten. Vr tids viktigaste fredsfrbund heter inte Frenta Nationerna utan Atlantpakten. Hur en hyllning till Nato kan spegla en kommande marxistvg r inte ltt att begripa. Bokens enda banbrytande uppsats, Eva Mobergs Kvinnans villkorliga frigivning, handlar om knsrollerna. Den undrar varfr det sgs vara en biologisk funktion fr kvinnan inte bara att fda och amma ett barn utan ocks att tvtta dess klder, fostra det, skura golv, tvtta fnster, g i mjlkaffren och polera mbler. Eva Moberg anser allts att mannen ska ta ett kat ansvar i hemarbetet. Upptckten att undertexten hr r antidemokratisk (och kanske kommunistisk) belyser Lennart Berntsons skarpsinne nr han tar itu med socialliberalismen.

336

minstone i Europa dygd och religion mste st eller falla tillsammans.

Gemensamt fr Johansson-Ryn-Berntson tycks allts vara att skylla kommunismens genombrott i svensk debatt fr trettio r sen p ett antal av dem som bekmpade denna farsot. Inte ens Berntson, som ibland gr klarsynta inlgg, tycks frst att han hr angriper ett nervcentrum i demokratisk skdning. Ty det r en klassisk tradition i ett fritt land att ska visa att vissa andra traditioner r frlegade, hycklande och skadliga. Och n viktigare: det r vsterlandets ra att det lnga och ibland hetsiga samtalet om Gud, religionen och kyrkans vrden kan fras vidare in i nya generationer. Friheten bde till och frn religion mste kunna upprtthllas utan att ena sidan insinuerar att andra sidan saboterar folkstyret. Tusentals kmpande demokrater i Europas lnder har varit uttalade ateister. Mngder av kristna har tillhrt frihetens lidelsefulla frsvarare. Lika uppenbart r att kristna ledare inte sllan blivit demokratins fiender, och att ett stort antal av seklets vrsta massmrdare har varit ateister. Varje frsk att lta sin egen hllning till religion ta monopol p de vrden som bevarar friheten, r osakliga och ovrdiga.13 Nog r dessa pstenden, skrivna av vlknda akademiker i mitten av 1990-talet, nnu ett tecken p hur srig debatten om 68rrelsen ofta blir. Till slut skyller man extremismen p dem som stndigt bekmpade den. Glm d inte att vissa debattrer hr har en helt annan dagordning. De vill kompromettera varje skdning som de sjlva ogillar genom att antyda att den leder till fanatism och upplsning. I bda fallen r faran med denna typ av slarv uppenbar: om alla r skyldiga r ingen skyldig.

13

Till detta kommer naturligtvis att det finns andra religioner n kristendomen, vilket ytterligare komplicerar generella slutsatser. Skare, som r oskra p sin egen hllning till religisa budskap, ryms inte heller i de fyrkantiga resonemang som frs av Johansson-Ryn-Berntson.

337

12. Martyrer fr Hitler

Vem i svensk litteratur har nyligen kallats fr fantasins martyr? Stig Dagerman eller Karin Boye? En av de unga dda, ngon som inte uthrdade eget eller andras lidande? Svar: omdmet gller Fredrik Bk. Tidpunkt: nr Bk lidelsefullt tog parti fr Nazi-Tyskland efter ockupationen av bl a Danmark och Norge. Motivering: Bk var ingalunda en frstndets man, hans stllningstagande var emotionellt. Vem beskriver honom d som fantasins martyr? Svante Nordin i sin bok Fredrik Bk. En levnadsteckning (1994). Nordin lter oss se en professor och frfattare med mycket stora inkomster, med dominerande stllning i svensk press och opinionsbildning, den ledande litteraturkritikern i landet. Bk r inte okunnig utan reser ofta i Tyskland och andra delar av Europa. Han lider inte brist p skriftliga vittnen Bk konsumerar bcker med betydande hastighet. Man han tar Tredje Rikets parti ju mer segerrik Hitler r, desto mer entusiastisk blir Bk. Bara England och Churchill gr motstnd. Med Sovjet har Tyskland ett r tidigare gtt i allians och styckat upp Polen och Baltikum. USA deltar inte i kriget. Bk hller d sina stora frsvarstal fr det vxande Tyskland, i bcker, artiklar och fredrag. Stndigt blir han varnad av andra (och flera av sina vnner): Hitler r inte en rddare av civilisationen utan ett hot mot den. Det Tyskland som du nu prisar r inte den kulturnation som du tror. Du hatar ju inte judarna, men nu ddas de. Gng p gng ges Fredrik Bk chansen att glida ut ur sitt frsvar fr nazismen. Men med de tyska framgngarna p slagflten 338

fljer alltmer storslagna och panegyriska formuleringar frn Bk. Han knyter, utan reservationer, sin prestige till Hitler. Ngra mnader efter att nazisterna kommit till makten var Bk vittne till studenternas bokbl vid Unter den Linden i Berlin. Ingen protest i Bks bok Hitlers Tyskland (1933):
Elden r ett renande element, och midnattsblet framfr universitetet fr utan tvivel mnga verkningar, som blott den frtorkade fackmannen, den bornerade estetiska specialisten kan vara hgad att beklaga.

Sju r senare str Hitlers trupper verallt omkring oss. Ocks rtten att lta tyska soldater ka tg genom Sverige till Norge och Finland har Berlin tvingat fram av regeringen i Stockholm. D talar Bk till studenterna i Lund. Vi ro alla vassrr, som vaja hit och dit fr stormen, och huvudena bjas utan tskillnad, sger denne mktige professor. Men vi ro tnkande vassrr. Som sdana skola vi tnka dmjukt, anstlla fromma, uppbyggliga betraktelser, som det anstr ett brckligt r. Denna ljevckande metafor utmynnar i fljande retoriska frga:
Knner vi inte djupare n ngonsin, att om vi tror p mnskligheten, s mste vi tro p stormens herre, s mste vi tro, att den vrldshistoriens stora process, som tnkare har kallat fr kvalfull, ocks r gudomlig?

Det gudomliga r allts kriget, de tyska soldaternas och stridsvagnarnas snabba genombrott i land efter land, ddandet av hundratusentals oskyldiga mnniskor. Nr en annan professor ngra dagar senare talar infr en annan studentkr (Stockholms) bemter han Lundatalet. Herbert Tingsten beskriver Bks historiefilosofi: Allt sker till det bsta. Den som segrar har rtt. Gud r stndigt med de starkaste bataljonerna. Sedan frgar han:
r det skeende, som fr samtiden synes fyllt av meningslsa lidanden, ur en hgre synpunkt endast ett steg framt? ro i grunden Attilas skvlingar, inkvisitionens tortyr, slagfltens offer, olyck-

339

ornas stympade, ur denna hgre synpunkt lika ndvndiga, lika vrdefulla som forskningens flit, hemmets lycka, det fredliga arbetet? . . . Den som fre omvlvningen, fre hndelsen pstr att hur n omvlvningen eller hndelsen blir beskaffad, skall den hlsas med gldje, frkunnar blott sin vilja till underkastelse infr makten.

Underkastelse infr makten? Var Tingstens bild av Bk den servile nazistvnnen korrekt? Nej, svarar Svante Nordin, att frsvara Tyskland i Sverige 1940 var en handling av trots, snarare n en anpassning. En opportunist skulle ha tillmpat politiken vnta och se. Nordin har rtt i att Bks gldje infr Hitlers ervringar gjorde honom isolerad i en stor del av svensk opinion. Men blev han frsatt i karantn som fljd av bristen p opportunism? Det var knappast den svenska pressens bifall som han skte. Som Svante Nordin sjlv ppekar: En tysk seger i kriget skulle visserligen ha rddat hans stllning. Detta r sant, och det var Tysklands seger som Bk satsade p.

*
I Tyskt vsen och svensk lsen (1940), den skrift dr Bk motiverar och utvecklar sitt Lundatal, ger han ett gldande frsvar fr det land som han anser att Hitler nu terupprttar. Endast det strsta, rikt begvade folket i Europas mitt frmenades det att f den tusenriga drmmen besannad, klagar Bk. Med Hitler kommer det tyska svaret. Endast en sjlls och fantasils filister tror att en sdan omvlvning kan ske utan att folken vrider sig i ngest. Ingen revolution har ngonsin prglats av harmls vlvilja. Nazismen frstr att sviker pansaret, r det (upprttandet av tysk ra) frlorat. I sjlva verket r, enligt Bk, Tysklands kamp dels en fljd av frnedringen i och efter frsta vrldskriget (vstmakternas ockupation av Ruhr krvde skaror av tyska kvinnor fr negerbordellerna) dels de liberala idernas stora vrldshistoriska bankrutt. Bk r vertydlig p de bda punkterna. Negertrupper vid Rhen var en frdmjukelse, upprepar Bk, liberalismen (dvs demokratin) har bara lett till kaos, slapphet, villrdighet. 340

Bk frvnar sig snarare ver att det tyska ansiktet, tyska tankar och knslor, inte har undergtt en nnu mycket starkare metamorfos. Det hade allts varit naturligt om nazisterna blivit nnu grymmare. Detta skrivs i ett lge nr ddandet av judar pgr, massarresteringar i flera nyligen ockuperade lnder tar sin brjan och terrorn breder ut sig ver nstan hela Europa. Ett tag p 30-talet var Bk kritisk mot Hitler. Nazismens framgngar blste bort hans skepsis. I likhet med alla andra kyliga iakttagare underskattade (jag) det politiska geniet hos Hitler:
Han frstod, att det krvs vldsamma affekter, masspsykoser, lidelser och hat; endast dessa knslor kan lsa ut den ndvndiga energin. I det avseendet skiljer sig inte mnskan frn djuren de mste hetsas.

Till och med angreppen p Europas judar brjar Bk nu att frsvara. I Sverige har vi ju inte varit underkastade ett vermktigt judiskt inflytande i finansen, pressen, litteraturen. De svenska judarna har varit goda svenska patrioter, och drfr har vi hittills inget bruk haft fr antisemitismen. Men det viktiga fr bedmningen av Bks opportunism r hans tillit till tysk beslutsamhet att besegra sina fiender:
Under Hitlers ledning gr det tyska folket nu den heroiska, den krigiska vgen mot detta ml, och de fromma nskningarna har inte lngre ngot att betyda.

Visserligen finns den teoretiska mjligheten att Hitler frlorar kriget. De katastrofer som d uppstr skulle f dagens nordiska ockupationer att te sig som en rosig idyll, en nd att stilla bedja om. Risk finns ocks fr en kompromiss mellan de kmpande en bedrvelse ven det: ovdret blir oundvikligt. Tydligt r att Bk tror p det tredje alternativet, en tysk seger:
Den betyder uppbyggandet av en mellanfolklig och ekonomisk ordning fr Europa, som kan sknka fred och trygghet. I den nya vrlden, som kommer att st under tysk ledning, vntar oss stora uppgifter I en gemensam europeisk framtid, under samarbete

341

och positiv strvan fr ordning och rtt, fr materiell vlfrd och andliga vrden, kommer tyskt och svenskt vsen, som under kriserna vuxit isr, ter att nrma sig till varandra.

Denna utgng av kriget framstr i Bks skrift p hsten 1940 som sannolik, och den hade, som Nordin ppekat, rddat hans stllning. Men Nordin antyder inte vad just de orden betyder. Tysk ockupation av Sverige hade pltsligt frvandlat Bk till segrare och profet, en auktoritet la Hamsun i nazismens tjnst som ftt fretrda svensk kultur infr omvrlden.14 Bks motstndare hade d omedelbart tystats med vld. Nr Herbert Tingsten i ratal angrep nazismen och gick till motattack mot Bk 1940 s visste han vad straffet hade blivit vid en tysk seger: tortyr och avrttning (martyr, fr att nyttja Nordins ord om Bk). Bks bcker och artiklar fr Tredje Riket skulle dremot ha frvandlat honom till en av Europas storheter och landsfrrdare.

*
Nordin tycks beklaga Bks politiska isolering under och efter andra vrldskriget. Visserligen publicerade han flera viktiga verk i
14

Tomas Forser, som skrev sin doktorsavhandling om Fredrik Bk, har helt rtt nr han (i BLM nr 2 1994) avvisar Nordins frsk att skriva Bks uppslutning bakom Tredje Riket hsten 1940 p civilkuragets konto: Det luktar advokatyr nr Nordin menar att en sdan lojalitetsfrklaring vid denna tid var inopportun och att Bk hade skl att redan d misstrsta om Tysklands seger. Men nnu var det ju lngt till Stalingrad och nr Bk strax drp gav ut Tyskt vsen och svensk lsen p Riksfreningens Sverige-Tyskland frlag, spekulerade han uppenbart i tysk seger i kriget.

Fr Bks kritiker under andra vrldskriget var det nnu tydligare hur han anpassade sig efter krigslyckans svngningar. I sin uppsats Bk och vrldslget sammanfattade Stig Ahlgren i augusti 1943 (omtryckt i boken Obehagliga stycken, 1944) den speciella form av opportunism som han hr ansg sig bevittna: Bks medfdda blindhet fr moraliska kvaliteter gr att man ska vara varsam vid utdelande av klander. Han r ingen kallblodig anpassling utan bara hljet fr en serie ideologiska och politiska knslorus som han sedan i efterhand snyggar upp och rationaliserar fr sig.

342

litterra mnen. Men politiskt var han ohjlpligt komprometterad, ven om han d och d tog till orda ocks om Europas affrer. Med nazismens nederlag kunde Tingsten g motsatt vg. I Dagens Nyheter avsljade han falskheten i nya politiska inlgg av Bk, belyste mannens karaktr och dennes frsk att dlja sin tidigare anpassning till den nazistiska makten. Nordins irritation ver den kritiken r tydlig inte bara Tingsten utan hela den kulturradikala grupp som omgav honom fortsatte att gra Bk till ett favoriserat freml fr angrepp. Genom sin verdrivna karaktr belyste DN:s kampanj hur Bk frverkat det moraliska frtroendekapital han tidigare haft.15 Det vittnar om moraliskt mod av Bk att fortstta och publicera bcker i politiska mnen, anser Nordin, som talar om myten om Bks opportunism. Tingsten jmfrde 1947 ett Bktal i Svenska Akademien med ett par andra ledande, skandinaviska nazisters inlgg Hamsuns och till och med Quislings frsvarstal verkar hederliga vid sidan av denna frljugna alibism. Nordin prvar d ett bittert skmt: Dagens Nyheters lsare mste nrmast ha vntat sig att Tingsten i nsta nummer skulle ha yrkat p arkebusering av Bk i linje med precedensfallet Quisling. Arkebusering! Just det de som hade vntat Tingsten vid en tysk seger vnds nu till en bisarr klagosng ver den Bk, som naturligtvis aldrig straffades fr sina hyllningar till massmrdare utan tvrtom kunde fortstta att publicera nstan allt han ville. Svante Nordins bok r p flera stt ett stort lsventyr, frmst i de avsnitt som rr Bks karrir som litteraturhistoriker och kritiker. Han r ocks hederlig nog att ge en rad exempel p hur Bks lngvariga krlek till Tyskland frvandlade honom till en propagandist fr Hitler. Det r tolkningen av Bks politiska karaktr, och Nordins motvilja mot Bks ideologiska motstndare, som jag finner beklmmande. Skadorna av pronazistisk frkunnelse underskattas grovt av Nordin, som sjlv en gng var kommunist. Inte sllan tycks det
15

Det r otur fr Svante Nordin att jag tog med tre inlgg riktade mot Fredrik Bk i Tingstenantologin Tyranniet begr frtroende (i pocket 1995). Var och en kan sjlv jmfra de protyska Bkcitat, som ryms bde i Nordins biografi och i den hr boken, med Tingstens svar och uppgrelser.

343

vara s att mnniskor med rtter i en viss totalitr lra har svrt att se elndet hos dem som tytt sig till en annan totalitr frkunnelse. Svante Nordin r inte ensam om att raskt ha frflyttat sig frn dogmatisk kommunism till hrdfr konservatism. I avsnittet Det var Hedenius fel! (s 331337) ser vi hur Lennart Berntson skyller 68-vgen p de kulturradikaler och liberaler, som skjutit snder frlegade auktoriteter och drmed berett vgen fr den nya vnstern. Bde Nordin och Berntson har i andra frgor ofta gjort intressanta inlgg. Vad r det som frenar deras tidigare och nuvarande politiska attityder? r det motviljan mot en starkt driven individualism, ofta frknippad med liberala vertygelser? r det elitismens lockelse, som hr har verlevt ocks en lng idresa? Knner de frmlingskap infr politiska skdningar i mitten, som ofta betonar vikten av avvgningar? Eller kan de inte motst dragningen till antiliberalism i politikens ytterkanter frn entusiasmen fr Mao, Castro eller Lenin till frstelse fr Bk och/eller Heidegger. Detta sr i svensk debatt fr vi i s fall leva med lngt in i nsta sekel. Nordin r till och med frvnad ver att den del av Bks verksamhet dr hans insats mste te sig mest tvivelaktig har tilldragit sig s mycket av eftervrldens uppmrksamhet. Bara den som vgrar leva sig in i det strsta sveket kan se saken s. En privilegierad svensk kulturgestalt blir talesman fr en regim, som pinar ihjl miljoner mnniskor och brnner snder kulturen i sitt eget land. En stor stilistiker nyttjar all sin metaforiska talang fr att mla brottslingar och barbarer till fredmen och framstegsmn. En kritiker, som hr hemma kunde dma bcker till fiaskon eller framgngar, kan nr han blickar ut ver Europa inte se skillnad p en obildad frbrytare och en genial statsman. Detta r bde frfrande och fascinerande. Att Nordin frvnas ver striden om Bk visar bara att han inte frstr de vrden som str p spel. I stllet trivialiserar han Bks politik som uttryck fr ensidighet. Nr Bk hamnar vilse beror det inte p okunnighet eller naivitet, utan p ett alltfr djupt engagemang, vilket utestnger alla perspektiv utom ett. nda fram till slutet av sitt liv lyckades Bk bekrfta bde sin opportunism och sin dragning till tyranniet. I ett brev 1961 tror Bk att enda rddningen undan atomkriget vore om ryssarna 344

lockades eller tvingade oss till kapitulation, skriver Nordin. Nu dras Bk till Sovjetunionen; frr var det viktigt att nazismen vann kriget fr att stoppa kommunismen. Och 1956 tvingas Svenska Dagbladet ter att refusera en politisk text av Bk fr att dess innehll r en hymn till en hrskare, som fretrdde diktaturiderna i en renodlad och avskyvrd form (Gunnar Brandell). Den hr gngen syftar inte tidningen p Hitler utan p Stalin. Vid ett besk i stberlin begrundar Bk innebrden i den dde bolsjevikiske sjlvhrskarens arkitektur:
Det r konturerna till ett nytt samhlle som avtecknar sig i Stalinallns vldiga propyler. Leder de, sakta stigande, hn mot framtidens tempel, s kommer inga smaktiga estetiska reservationer att f flcka eller beskugga Stalinallns tornade byggnadsmassor, de kommer att strla blndvita och heliga som Akropolis och Parthenons marmor, dyrbara minnesmrken frn den skapande visionens gryningstimma.

*
Ibland frvandlas fallet Bk till fallet Nordin. Nr ngon skriver kritiskt om Bk rycker Nordin ut till frsvar och nyansering. P sommaren 1996 kom Sverker Oredssons intressanta bok om nazism och antinazism vid Lunds universitet p 30- och 40-talen. (Lunds universitet under andra vrldskriget, 1996, heter skriften, som utgavs som rsbok fr Lunds Universitetshistoriska sllskap). Oredssons genomgng r noggrann och objektiv. Men Nordin kliver snabbt fram och klagar, gng p gng, ver att Oredsson r moraliserande (Svenska Dagbladet 12/8 1996). Den iakttagelsen r rimlig enbart om man menar att frfattarens egen motvilja infr nazismen framgr. Nordins irritation beror skert p att ocks Sverker Oredsson diskuterar Bks opportunism. Oredsson granskar Nordins ord om att Bk handlat av trots men inte anpassning:
Hr synes det inte mjligt att flja Nordin. Var det modigt att uttala sig fr den makt, som tillsammans med bundsfrvanter behrskade hela den europeiska kontinenten, en makt fr vilken anpassningen i Sverige syntes stor? ven applderna (efter Bks pro-

345

tyska hgtidstal vid Lunds universitet den 4 oktober 1940) syntes tala fr att Bk var i takt med tiden.

En sdan sjlvklar invndning rcker fr att f Nordin att dra igng nnu en frsknande redogrelse fr Bks hyllning till Tredje Riket. Bk var tyskvnlig trots, snarare n p grund av nazismen. Denna lskvrda tolkning br jmfras med mina citat ur Bks skrift Tyskt vsen och svensk lsen, (s 340342). Det verkar drfr som om Nordin har identifierat sig med fremlet fr sin biografi. Han upptrder numera som ngon sorts officis vktare av den korrekt frstende bilden av Bks politiska extremism. Det liknar P O Enquists syn p Knut Hamsun. I ngra artiklar i Svenska Dagbladet (21/4 och 17/5 1996) hvdar Peter Luthersson att Enquist ocks talar om sig sjlv i boken Hamsun. En filmberttelse (1996). Nr Enquist med stor frstelse frsker frklara Hamsuns anslutning till nazismen skildrar Enquist sina egna motiv fr att frsvara Pol Pot, menar Luthersson. Den som sjlv har gjort s stora misstag i politiska frgor som Enquist r naturligtvis intresserad bde av att tona ner skuldproblematik som sdan och att hitta frmildrande omstndigheter fr den som har trampat fel. (Om Enquist och Pol Pot, se VoT s 201208). ven om Enquist har frnekat sambandet har han lagt ut spr, som bekrftar Lutherssons iakttagelse. I boken Kartritarna (1992) ltsas Enquist analysera sin hyllning till Pol Pot. Han finner sina egna ord frn 1975 vrdefulla och p sitt stt tnkvrda:
Jag hade rtt, och fick fel. Jag lser ofta tankfullt om de hr raderna. Nr man fr fel ska man inte bara kasta bort det, d kan det ha stort vrde, d fr man tnka efter. Nr man gr fel p goda grunder gller det att frska bli klokare. Gr man fel av ren dumhet, r fallet inte s svrt. Men har man haft goda grunder, d fr man tnka efter.

Om Hamsun skriver nu Enquist: Han menar sig skert, eftert, ha gtt fel p goda grunder. . . Han r en intellektuell som r van att se lngt; att se kort r fraktligt. Detta br diskuteras, sger Enquist: 346

Inte fr att flla en dom, det r inte lngre ndvndigt, inte fr att urskulda, det r nnu mindre ndvndigt. Men fr vr egen skull, som eftertanke.

Enquists ord om sitt eget std till de rda khmererna r allts, sger han 1992, tnkvrda, man fr tnka efter nr man gr fel p goda grunder. Fyra r senare menar Enquist att Hamsun ansett sig ha gtt fel p goda grunder, den insikten br vi spara som eftertanke.

*
Lt oss underska nnu ett exempel p omtanke om uppburna humanister, som lt sig frvandlas till energiska nazister. Nr Hitler kom till makten skrev den bermde tyske filosofen Martin Heidegger in sig som medlem i nazistpartiet. Det var naturligtvis inte ndvndigt. Heidegger valde sjlv (av vertygelse och fr att underltta karriren) att gra s. Drefter frblev han medlem av partiet fram till 1945. Under resten av sitt liv vgrade han envist att uttala sig om nazismen; han teg ocks om Frintelsen. Belningen kom snabbt: 1933 blev han rektor vid Freiburgs universitet och ersatte den professor (von Mllendorf) som hade protesterat mot nazismen. Som rektor stdde Heidegger ppet och ivrigt den omvandling av Tyskland som Hitler genomdrev. Han slt upp bakom Hitler nr Tyskland drog sig ur Nationernas Frbund. Han gick i spetsen fr nazifieringen av tyska universitet och fick std av SA-klubbar vid studentkrerna. Judiska professorer rensades ut. Heidegger svek snabbt sina judiska kolleger bland filosoferna. Han avbrt till och med kontakterna med sin tidigare vn och lrare Edmund Husserl. I november 1933 frklarade Heidegger i ett stort tal:
Den nationalsocialistiska revolutionen innebr den totala omvlvningen i vr tyska existens. Fhrern sjlv, och bara han, r den nuvarande och framtida tyska verkligheten och dess lag . . . Den enskilde, vilken stllning han n har, betyder ingenting. Vrt folks de i vr stat betyder allt.

347

Nr Hitler 1934 krossade SA och ddade flera av dess ledare var Heidegger skeptisk men frblev allts medlem av partiet fram till det tyska nederlaget. Efter kriget uttalade han sig i flera politiska frgor, varnade till exempel fr en amerikansk-sovjetisk hegemoni. Men om Auschwitz och det systematiska mrdandet p order av det politiska parti han hade tillhrt i tolv r: inte ett enda tydligt ord av skam, frfran eller frklaring. George Steiner har i en ess om frmst Heideggers tystnad efter andra vrldskriget placerat honom som en i raden av stora filosofer, vilka grips av entusiasm infr vissa politiska frbrytare:
Det r en dligt bevarad hemlighet att vrldsfrnvnda intellektuella och mnniskor som lever sina liv instngda i ord och texter kan uppleva frfrelsen av vldsamma politiska frslag med en speciell intensitet, srskilt d det gller sdant vld som inte fysiskt rr dem sjlva. (Ord & Bild nr 4/5 1995)

I ett antal artiklar p senare r har Svante Nordin frskt kasta ett frsonande ljus ver det hr elndet. Nordin glds t att Heidegger nd inte var antisemit mnga av hans bsta lrjungar hade varit judar.16 Filosofens motiv mste anses mjliga att frst:
Heidegger sg i Hitlerrrelsen en frnyelse, ett brott med teknikens och maskinkulturens herravlde, en livsform, som han uppfattade som djupare och mer autentisk n den borgerliga individualismen. Han dmde fel, men det fanns knappast ngot demoniskt eller ondskefullt i hans frvillelse, bara kortsyn (Svenska Dagbladet 21/7 1993).

I boken Det pessimistiska frnuftet (1996) lgger Nordin till en smula opportunism som frklaring till Heideggers beteende. Det r en fin eufemism fr filosofens ra instllsamhet mot regimen nr han anstrngde sig att gra stor karrir i Tredje Riket.
16

Nordin tycks vara s oknslig i judiska frgor att han inte ens vet att den traditionella urskten efter Hitlertiden ngra av mina bsta vnner var/r judar numera bara orsakar lje. S sger ju nstan alla som en gng varit aktiva med antijudiska aktioner eller uttalanden.

348

Nordin har ocks undrat hur vi sjlva skulle ha stllt oss i Heideggers stlle. Efter att ha lst en av bckerna om honom
. . . mister man lusten att peka finger t Heidegger. Snarare stller man sig sjlv frgan: hur skulle du ha upptrtt om du varit tysk akademiker r 1933? Svaret frefaller ovissare n beltenheten ver att ha undgtt den sortens prvning (Svenska Dagbladet 30/1 1995).

En bermd filosof i Tyskland var alls inte tvingad att bli nazist 1933. Han hade kunna verleva Tredje Riket och fortstta sitt arbete s lnge som han inte direkt utmanade myndigheterna. Att bli partimedlem, lta nazisterna gra honom till universitetsrektor, rensa ut judar, hylla Hitler i tal och handling och drmed infr vrlden ge legitimitet t ett barbariskt styre inte var det ndvndigt. Inte ett gonblick fruktade Heidegger att hans liv var i fara om han avsttt frn att dra skam ver sitt namn.17 I en replik till Svante Nordin stller Mats Gellerfelt ngra avgrande frgor om Heidegger:
Var finns egentligen det personliga ansvaret? Nr r vi skyldiga att st till svars fr vra handlingar fr medlperi som i frlngningen kostat s mnga s mycket? r det mnne Nordins eget totalitra frflutna som spkar? (Finanstidningen 5/2 1995)

*
Jag tror allts att Fredrik Bk, vid en tysk ockupation av Sverige, hade ftt spela ungefr den roll som blev Knut Hamsuns i Norge. Och sannolikt hade Per Engdahl ledare fr Nysvenska rrelsen blivit vrt lands Vidkun Quisling. Vad de bda gjorde sig skyldiga
17

Peter Englund har i Brev frn nollpunkten (1996) sammanfattat en skillnad i terrorns utvande i Nazi-Tyskland respektive Sovjetunionen: Som renrasig, lydig och anpasslig tysk levde man tmligen trygg i 30-talets nazistiska system, medan ens judiska grannar var dmda till undergng. Samma tid i Sovjetunionen var ingen dmd till undergng, men ingen var heller riktigt trygg: vem som helst, ven de mest trogna, kunde fngas upp av skerhetsorganens vilt slende fngstarmar.

349

till i det demokratiska Sverige r naturligtvis motbjudande nog. Men bedmningen av deras ord, avsikter och grningar fr nnu en dimension om man ocks jmfr dem med, och tillmpar dem p, ett av nazisterna ockuperat grannland. Lt oss drfr g till ett par nekrologer efter att Engdahl avlidit 1994 vid 85 rs lder. Den dde, skriver Per Landin p DN:s kultursida (21/5 1994), hade en egendomlig frmga att locka fram intolerans ven i den demokratiska opinionen. Tanken tycks vara att kritiken mot den gamle nazisten hade varit verdriven och ondig. Landin beklagar att Engdahl utsatts fr en intellektuell utfrysning som, tminstone i efterhand, mste te sig fga smickrande. tminstone i efterhand? Menar Landin att p 90-talet ser vi nya kvaliteter hos Engdahl? Eller menar han att svenska journalister och politiker under och strax efter andra vrldskriget borde ha behandlat honom vnligare, och att vi frstr det bttre efter 50 r? Skulle vi kort sagt efter en tid ha bortsett frn att Engdahl vid en tysk seger troligen hade gjort sig till en landsfrrdare, som undertecknat ddsdomar mot Nazi-Tysklands svenska fiender? Nr Landin var ung hade han trffat Nysvenska rrelsens Fhrer det var svrt att inte imponeras av den godmodige Engdahls produktivitet och intelligens. Landin fick ett rekommendationsbrev av honom. Senare visade han brevet i fascisternas hgkvarter i Rom nstan alla drrar ppnades. Landin r fortfarande tacksam. Nr han senare trffade Engdahl var dennes hlsa bruten. Men en vilja som sttt pall fr kttarstmpeln i ett halvsekel ruckar man inte s ltt p. Klagotonen hos Landin gr inte att ta miste p, inte heller hans beundran. Samtidigt tyckte han sig ha hrt en viss uppgivenhet, ja vergivenhet mitt i retoriken, fortstter den medknnande nekrologen. Vad Landin hr talar om r allts en man som, om nazisterna tagit makten i Sverige, skulle ha verlagt med tyska ledare och hga SS-officerare om hur och nr razzior mot svenska judar borde ga rum, och vart judarna skulle deporteras, vilka motstndsmn som skulle skjutas fr att avskrcka andra frn sabotage mot Tyskland, hur tortyr skulle nyttjas mot svenskar fr att tvinga dem att frrda kamrater, hur demokratins politiker skulle behandlas efter makt350

vertagandet (pressa dem att bli kollaboratrer eller fngsla/avrtta dem fr att statuera exempel), hur radion och pressen skulle nyttjas fr att sprida protyska lgner, gratulationer till Hitler, etc.18 Kanske hade d ordet engdahl ftt samma klang ver vrlden som quisling. Om man hos den mannen finner en viss uppgivenhet, ja vergivenhet r det vl bde rimligt och gldjande. Men Landin vill f folk att tycka synd om honom. Nekrologen i Svenska Dagbladet skriven av frre chefredaktren Ola Gummesson (19/5 1994) bygger p liknande stmningar. Engdahl hade varit en inspirerande samtalspartner till bland andra Tage Erlander, fr vi hra, men efter kriget hade Engdahl (den skicklige skribenten) varit nstan totalt utfryst (utom i Kvllsposten). Han sg sig sjlv som en kttare i folkhemmet. Gummesson avslutar med ett extremt frljuget citat, dr Engdahl p gamla dar hyllar vr vsterlndska kultur och ett klasslst samhlle, nskar folklig sjlvstyrelse, varnar fr teknokratiskt verklassamhlle och plderar fr ett frenat Europa. S kan det lta nr nazister frsker bli rumsrena. Gummesson
Medan Frintelsen pgick sder, ster och vster om Sverige krvde Per Engdahl 1942 att judevldet skulle brytas ocks hr. ktenskap mellan judar och icke-judar ger upphov till bastarder och mste frbjudas. Den judiska blodsblandningen r ur raslig synpunkt ytterst tvivelaktig . . . Vi har intet behov av judisk arvsmassa i den svenska kromosomrckan. All vidare judisk invandring mste stoppas . . . Arbetarna knna instinktivt motvilja mot judarna . . . judarna mala snder den vsterlndska samhllsordningen. Och i vntan p den allmneuropeiska utvecklingen Engdahls omskrivning av den slutgiltiga lsningen p kontinenten mste Sverige lsa judefrgan inom vra egna grnser p ett ur svensk synpunkt tillfredsstllande stt: Judarna mste avlgsnas frn ledande poster inom statssamhlle och korporationer. Staten mste nr som helst kunna tillstta en svensk administrator i ett judiskt fretag . . . Judarna sammanfras till en srskild organisation, vars verksamhet kontrolleras av staten. Dess ledning ansvarar fr judarnas upptrdande i vrt land. Sdana tgrder innebr att man fullstndigt bryter deras (judarnas) makt i nringslivet och inom kulturlivet, sammanfattade Per Engdahl (i sin tidning Vgen Framt 23/5 1942; artikeln terfinns i Fascismen och nazismen i Sverige 19201940, 1970, av Eric Wrenstam.)
18

351

gr ingen kommentar till citatet. Om Engdahl sjlv skulle ha skrivit nekrologen kunde han knappast ha avslutat den p ett vnligare stt. Vad r drivkrafterna till den hr typen av artiklar? Oberoende av varandra traskar Landin och Gummesson p samma spr nr de sammanfattar Engdahls liv. De ord som Svante Nordin nyttjade om Bk och Tredje Riket fantasins martyr och moraliskt mod kunde ha dykt upp ocks i de bda portrtten av Engdahl; samma tanke finns dr. Har ren efter 1968 s radikalt grpt ur insikten vad medlperi r att till och med en Quislingfigur kan tecknas som en ofrstdd och undertryckt idealist? Eller handlar det om brist p inlevelse? Rttare sagt: har vissa skribenter lttare att leva sig in i knslolget hos en Hitlerbeundrare n att frestlla sig den katastrof som fljt om nazismen ftt makten i vrt land? Eller ska vi alla frsonas nr vi gr in i lderdomen om de dda ingenting annat n gott? rkebiskop Weman meddelade ju hrom ret att Hitler sitter i himlen, om han, Hitler allts, med uppriktigt hjrta skulle nrma sig Gud och be om frltelse (Expressen 12/12, 23/12 och 26/12 1992). Har Gud drefter slppt in ocks Per Engdahl? Frlt, men jag finner allt detta hyckleri vmjeligt. En svensk naziledare, som markerat sin illvilja men inte ftt chansen att utveckla den i handling, br beskrivas som den potentielle bdel han var.

352

13. Muslimska lnder, friheten, Said & Chomsky, Farrakhan, antisemitismen och Hjrpe

Man kan undra: om massddandet av bosnier frmst hade drabbat kristna grupper och inte muslimer hade EU och Nato drjt lika lnge med att ingripa? Att den frgan trnger sig p belyser en europeisk sjuka. ren av vstlig likgiltighet infr mrdandet i Bosnien frblir en skam ocks fr oss icke-muslimer, som protesterade och krvde motstnd. Frdomar mot muslimer i Europas lnder r utbredda och krnkande. Att belysa dem r lika viktigt som att diskutera stereotyper riktade mot andra minoriteter. nnu mer angelget r att resonera om demokratins stllning i muslimska lnder. Jag tar hr inte upp frgan om det finns traditioner i delar av den muslimska vrlden, som frsvrar en liberalisering. Inte ett gonblick antyder jag att det i stater, dr islam dominerar, skulle vara omjligt att upprtthlla respekt fr mnskliga fri- och rttigheter. Tvrtom r det denna boks utgngspunkt att det existerar vrden, som borde vara universella. Frihet och rttsskerhet r lika viktiga att vrna i Europa som att infra i till exempel diktaturer, dr hundratals miljoner muslimer r medborgare. Vissa fakta r ltta att sammanfatta, och Freedom House har gjort det i sin rapport 1996. Bland nationer med en majoritet muslimer, skriver rapporten, finns det en fri stat: Mali. 13 lnder r delvis fria. 29 r inte fria. Vad de slutsatserna bygger p framgr i detalj av rsrapporterna. Jag sammanfattar analysen och statistiken p sidorna 279 283 i Det ppna sret. Den granskning, som Freedom House gr av varje land i vrlden vad gller politiska rttigheter respektive 353

medborgerliga friheter, har hgt anseende bland serisa journalister och statsvetare. Ofta utnyttjas den som grundval fr vetenskaplig forskning. Dessutom: av de 18 diktaturer i vrlden, som enligt Freedom House r de mest repressiva, har 11 en muslimsk majoritet. Efter kommunismens fall (i Europa) dominerar muslimska lnder bland de ofria nationerna (vid sidan av Kina). Demokratins framtid i vrlden beror i stor utstrckning p om delar av den muslimska vrlden rr sig mot liberalism eller fundamentalism. I sjlva verket r detta en av huvudfrgorna i internationell politik. Demokratier gr sledes inte i krig med varandra. Fria lnder begr ytterst sllan democide; diktaturerna gr det ofta. Den strsta faran med spridningen av atombomber utgr de rogue states (skurkstater), dr irrationella och fanatiska diktatorer kan bli starkt frestade att anvnda vapen fr massfrstrelse i aggressiva syften. Av rogue states, som brukar nmnas som srskilt farliga, r alla (utom Nordkorea) muslimska lnder. Detta r en ytterst kort sammanfattning av flera kapitel i den hr boken. En mildring av frtryck och intolerans i den muslimska vrlden vore drfr av ofantlig betydelse fr att bevara freden, minska det politiska mrdandet och stabilisera demokratin p jorden. I Sverige brukar man inte sammanfatta lget s. P stt som pminner om forna samtal med vissa kommuniststater (se kapitlet Palme som myt) talar man stndigt om frstelse och dialog, sllan om frihet och demokrati. Nr folk frn svenska UD trffar ledande fretrdare fr diktaturer, dr muslimerna r mnga, r diskretionen ofta bedvande. Ett gott exempel hr r utrikesminister Lena Hjelm-Wallns inledningstal vid den Euro-Islam-konferens, som hlls i Stockholm i juni 1995. Mtet handlade bde om de muslimska minoriteternas svrigheter i Europa och om relationen mellan Europa och muslimska stater. Att hr finns mnga samband r uppenbart. Det r till exempel omjligt att frst muslimska flyktingar i vra lnder utan att knna till de samhllen som de har flytt frn. En rad inlgg vid konferensen inte minst i den arbetsgrupp som behandlade Religion, demokrati och samhlle en framtidsvision kom man in p styrelseskicket i muslimska stater, dock (om man fr dma av det tryckta protokollet) i ytterst undvikande formuleringar. 354

Hjelm-Wallns stora tal var fyllt av vlvilliga frhoppningar och frmaningar: vi ska ka dialogen och frstelsen, minska okunnigheten och rdslan, bekmpa msesidig misstnksamhet och inte utmla varandras tro som hot, etc. Nr islamiska fundamentalister beskriver sig sjlva som representativa r det lika falskt som att likstlla kristendomen med inkvisitionen, meddelade utrikesministern med en verraskande parallell. Lt oss i stllet ska de verkliga problemen, uppmanade hon. Konstigt nog hade Hjelm-Walln drefter ingenting att sga om demokratin (utom en enda kort och allmn mening). Inte ett ord om att de grundlggande fri- och rttigheterna dominerar alla lnder i Vsteuropa och numera de flesta stater i st- och Centraleuropa. I den muslimska vrlden, med ver 40 nationer och drygt en miljard medborgare, finns dremot ytterst f lnder med fri debatt, fria val och rttsskerhet. Sveriges utrikesminister var inte ens i nrheten av denna avgrande iakttagelse, trots att den utgr ett huvudproblem ocks fr frstelsen. Det undvikande i inledningstalet kom att prgla Stockholmsmtet. En rad inlgg dr (och i uppfljningskonferensen i Jordanien ett r senare) dominerades av retorik, frskningar och allmnna artigheter. Dialogen blir allts skev om man inte i klara ordalag ocks tar upp plgsamma insikter om diktaturernas antal och arrogans. Nr jag lser tal eller artiklar av svenska experter p dessa lnder pminns jag ofta om den omvnda rasism, som var s stark under det galna kvartsseklet. Mnskliga fri- och rttigheter, som r centrala i vst, r inte avgrande fr andra folk, menade man d. Marxismen var ju lngt viktigare. Ddande, arresteringar och hemska straff ursktades med att regimerna hade upphjda och lngsiktiga ml, eller att lnderna i Tredje vrlden har andra traditioner n Vsteuropa och Nordamerika, eller att vststater r skyldiga genom sina vergrepp under kolonialtiden och att de inte nu br pracka sina vrderingar p lnder som bygger p andra ideal, och s vidare.19 Det avgrande gled man frbi frr, och glider frbi i dag. Medborgare i muslimska lnder borde ha samma rtt som till exempel europer (och muslimer i Europa) att yttra sig fritt, organisera sig fritt, lsa fria tidningar och delta i fria val. Nigerianer, iranier, in355

doneser, sudaneser och egyptier lider lika mycket som vi av tortyr och rttslshet. Det duger inte med en uppsttning rttigheter fr oss sjlva och en helt annan fr muslimer. Det var populrt p 60- och 70-talen att ltsas att kineser egentligen var tacksamma fr att bli regerade av Mao och brottslingarna kring honom. Med Taiwans demokratisering ser vi att kineser har samma frmga till folkstyre som andra fria nationer. Det kommer en tid d ocks Syriens, Kuwaits, Iraks och Libyens folk fr gldje av att vi tillmpar samma vrderingar p dem. Det r inte konstigt att frelsare frn diktaturer r frsiktiga att i Stockholm frorda demokratins friheter. De ska ju tervnda till sina egna lnder. Hrskarna dr skulle inte uppskatta att utsttas fr direkt eller indirekt kritik vid ett internationellt mte, i Sverige eller Jordanien. Detta stller nnu strre krav p talare och konferensdeltagare frn en fri nation. De br bde offentligt och i slutna rum markera den avgrande betydelsen av demokratiska institutioner och friheter. Gjorde svenskarna det? En drivande kraft vid konferenserna var ambassadr Ingmar Karlsson. Han r knd fr sina frolmpningar av Mellersta sterns enda demokrati och sina urskter fr ngra av Israels diktatoriska grannar. (VoT s 109111).20 Bland delegaterna fanns ocks Sigrid Kahle. Under Gulfkriget drev hon en kampanj fr en frstende syn p Saddam Hussein (se

19 En av den omvnda rasismens frmsta ideologer i Sverige r Stefan Jonsson. I boken De andra (1993) romantiserar han kulturer som bygger p politiskt frtryck:

Allt sedan koloniseringen reser sig icke-europeiska folk och slr fast en antites: de hvdar att ocks deras kultur ger sin ande, sin egen glans; drfr har de rtt att leva som de sjlva finner bst . . . ven om denna reaktion mot eurocentrismens universella ansprk ytterst alstras av ojmlikheten mellan frsta och tredje vrlden, leder den bara undantagsvis till direkta konfrontationer mellan dessa bgge block. Kriget i Persiska viken var delvis ett sdant sllsynt exempel. Det drjer en stund innan det framgr vad Jonsson r ute efter: Saddam Husseins diktatur kallar han allts fr kultur med sin egen glans. Gulfkriget och FN-alliansen var vsts (och en rad arabstaters!) frsk att militrt sl vakt om eurocentrismen!

356

t ex Kahles inlgg i Svenska Dagbladet 17/1 och 10/4 1991 samt Lars Gustafssons och Robert Wolkoffs motinlgg den 18/1 respektive 21/1 1991). I ett svenskt TV2-program (26/10 1993) pstod Kahle att det finns demokratiska former ven i Iran, och att i Irak fanns det demokrati fre 1958. Fundamentalisterna vill ha ett modernt samhlle fundamentalismen r inte bara social rttvisa utan ocks modernism, frskrade Kahle. I samma TV-diskussion meddelade Marina Stagh, ocks svensk delegat vid konferensen, att Egypten var en demokrati fr 40 r sedan; landet har en gedigen demokratisk tradition. Tillsammans med Jan Guillou har Stagh skrivit en hyllningsbok till Irak under Saddam Hussein (VoT s 107109). Hon har suttit i redaktionen fr en tidning, vars huvudtes var att Israel som judisk stat mste frsvinna. Naturligtvis fanns ocks Jan Hjrpe p plats i en rttegng 1989 frsvarade han intensivt den nynazistiska radiostationen Radio Islam (vi terkommer till honom). Det r svrt att tro att sdana experter p vissa islamiska frgor i sina samtal och debattinlgg understrk att motsttningen mellan demokrati och diktatur frblir en avgrande faktor fr relationerna mellan vstlnder och den muslimska vrlden. Sensationell var en annan utnmning. Som den svenska regeringens delegat vid konferensen i Jordanien utsgs Jan Myrdal! I rtionden har Myrdal hyllat regimer som mrdat miljontals mnniskor, t ex stalinismen, maoismen och de rda khmererna. Gng p gng har Myrdal gjort olika antisemitiska uttalanden, gett ppet std till Robert Faurisson (som frnekar Frintelsen), uttalat sin frstelse fr Iran och fatwan mot Salman Rushdie, och mycket annat (VoT s 103104 och 149156). Hr fr allts en mytoman fretrda Sveriges regering. Varfr

Ingmar Karlssons tal i Mafraq i Jordanien var dremot en god genomgng av rttigheter och skyldigheter fr muslimska invandrare i Europa (jag bygger hr p Jordan Times 12/6 1996). Dremot undvek ocks han att notera hur fri- och rttigheter, som borde vara vrldsomfattande, systematiskt krnks i de flesta muslimska lnder. Att Karlsson r medveten om demokratins extremt svaga stllning i de staterna framgr dock av avsnittet Islam och demokrati i dag i boken Islam och Europa (1994).

20

357

skulle Jan Myrdal bli pdrivande fr de mnskliga fri- och rttigheter som han sjlv fraktar? Knappast skulle Lena Hjelm-Walln, Pierre Schori eller Ingmar Karlsson komma p tanken att lta Jan Myrdal fretrda nationen i ngot annat utrikespolitiskt sammanhang. Men till muslimer gr det an att snda en man, som frsvarat folkmord och fallit p kn fr olika slags tyranner. S bekrftar UD 1996 det frakt fr muslimer som retoriken kallar frstelse.21

*
Edward Said, professor i engelsk litteratur i New York, har ntt ett slags kultstatus bland mnga svenska intellektuella. Lt oss se vad denna kristne palestinier str fr p ett par viktiga omrden.22 Under 14 r (19771991) var Said medlem av Palestine National Council och medarbetare till Yassir Arafat. Denna viktiga position hade han under en tid d PLO satsade p terroraktioner mot civila i och utanfr Israel. Dess konstitution krvde i mngder av paragrafer att Israel skulle frgras, frklarade sionismen olaglig och ansg att en judisk stat inte fick finnas. Said beskrev d Arafat i hnryckta ordalag (fljande omdme r frn 1983):
Fr de flesta palestinier i dag har epoken Arafat som PLO-ledare utgjort den avgrande politiska och psykologiska faktorn i deras nationella identitet . . . Fr det frsta gjorde han PLO till en genuint representativ organisation. Fr det andra var han den frste uppburne palestinske ledaren som formulerade tanken att palestinaaraber och israeliska judar skulle - ja, mste - ska en framtid till21

En nyhetsartikel i Svenska Dagbladet (24/10 1996) kan f oss att fundera ver en kompletterande frklaring till Jan Myrdals status som svensk delegat. Regeringen tycks ha sett Euro-Islam-konferenserna ocks som ett forum att ervra rster infr valet i oktober 1996 om medlemskap i FN:s skerhetsrd. Tnkte UD d: prat om demokrati ger inget std hr, men Myrdals antivsterlndska extremism kan kanske verka attraktiv? I s fall blir cynismen nnu mer ptaglig. Jag avstr hr frn att diskutera Saids teser om orientalism, dels fr att jag sjlv inte r kompetent att flla omdmen i frgan, dels drfr att flera av vrldens frmsta experter i mnet har avvisat en lng rad av Saids fakta och pstenden. Se till exempel den oerhrt hrda kritiken mot Said i Bernard Lewis bok Islam and the West (1993).

22

358

sammans och i jmbrdighet p gemensamt territorium . . . Arafat har alltid varit ppen och personligen omutbar. Hans hngivenhet mot sitt folk och den palestinska saken r grnsls. (Citerat efter Per Jnsson i DN 18/7 1994.)

S beskrev allts Said terrorns och ofrsonlighetens Arafat, som dragit s mnga katastrofer frmst ver det palestinska folket men ocks ver resten av arabvrlden och Israel. Nr PLO-ledaren dremot gick in fr fred med Israel, erknde den judiska staten och lovade upphva de paragrafer i PLO:s stadga, som krvde utplning av Israel, knde Saids ursinne inga grnser. Med Osloavtalet har Arafat gett upp alla de principer som dittills vglett palestinierna, klagade han. Arafat r oplitlig, korrumperad samt gr Israels, USA:s och arabdiktatorers renden:
Jag knner Arafat. Han r ofrbtterlig, omjlig att pverka. Vi behver honom inte lngre. Hans tid r frbi . . . Vi (palestinierna) r ett sjukt folk. Vi r besatta. Och vi har betalt ett hgt pris ocks. (Ur Gabi Gleichmanns intervju med Said i Expressen 20/6 1995.)

Det finns mngder med artiklar av Said, som motiverar bde det frsta och det andra omdmet. Det r inte ndvndigt att resonera om vilka av hans ofrenliga ord, som ligger sanningen nrmast. Det avgrande r: nr Arafat krvde krig mot Israel stod Said vid hans sida. Sedan Arafat slutit fred med Israel har Said frbannat honom. Lika viktig som fredsprocessen mellan israeler och palestinier i Mellersta sterns moderna historia r troligen Gulfkriget. Hr r Said vagare. Saddam Husseins ockupation av Kuwait var olaglig, brukar han sga, och tar avstnd frn aggressionen. Samtidigt frdmer han som vanligt USA och det krig som befriade Kuwait. Vi fr sllan veta vilken politik Said sjlv frordar, i efterhand. Ibland lter det s hr: Det hade varit fullt mjligt att tvinga Saddam att hva ockupationen genom bojkott och diplomatisk utfrysning (Ordfront Magasin nr 7 1993). Det svaret r helt ohllbart. En bojkott hade inte blivit effektiv utan luckrats upp efter en tid. Samtidigt hade Saddam Hussein d ftt behlla sin krigsmakt intakt och i ratal kunnat fullflja ar359

betet p atomvapen samt bygga ut sina kemiska och biologiska arsenaler. Vilka lnder p till exempel Arabiska halvn hade vgat fullflja sanktioner eller diplomatisk utfrysning i ett lge d Iraks arm blivit formidabelt stark och farlig? Efter ett par r hade Kuwait de facto varit en irakisk provins. Saddam Hussein hade blivit ledare fr en krnvapenmakt, som nr som helst kunde anfalla vriga oljelnder i omrdet. r det blandningen av extremism och oklarhet hos Said som gjort honom s uppburen hos svenska intellektuella p vnsterkanten under 90-talet? Pminner hans aggressioner mot vstmakterna om rutinagitationen under den marxistiska vgen? Ser de hans perspektiv p orttvisorna i tredje vrlden som en sorts terupprttelse av egna trossatser? Medan den svenska vnstern hamnat i ohjlplig defensiv hr hemma trder en palestinier med obetvingligt sjlvfrtroende fram och upprepar gamla och delvis nya satser utan att till synes bry sig om att de redan r, eller snabbt blir, snderkritiserade. Eller ligger lockelsen hos Said som person och siktsproducent i hans frmga att frena frn kritik mot Frenta staterna med stndiga frdmanden av staten Israel? Han angriper oavbrutet USA:s imperialism. Att hans antiamerikanism starkt pminner om Hollanders definition av ordet (t ex om det irrationella, se s 321326) r lika tydligt som att den judiska staten, oavsett vilken politik den fr, avvisas av Said. Israel r nmligen ett rasistiskt land, fr vi veta, och Said gr paralleller mellan Frintelsen av Europas judar och Israels behandling av araberna p Vstbanken och i Gaza. Det r viktigt att resa motstnd i en tid d tarvliga ledare som Yitzak Rabin, kanoniserad efter dden, skrdar internationellt bifall, har han skrivit i Dagens Nyheter (20/1 1996). Eller handlar attraktionen hos Said mer om hans stndiga generaliseringar, gester och frmga att lta sjlvbermmet flda i tidlsa scenerier? Boken Den intellektuelles ansvar (p svenska 1995) fick entusiastiska recensioner i vrt land. Det r en skrift packad med sjlvklara, oklara eller nyckfulla pstenden, dr avsikten hela tiden tycks vara att f frfattaren sjlv att framst som gigant och hjlte. Gng p gng kan vi lsa att intellektuella prglas av att de r kritiska mot Israel, knner solida360

ritet med palestinierna och avsmak infr den USA-ledda alliansen i Gulf-kriget. Detta tycks vara den grundlggande siktsbilden hos en modern intellektuell. Samtidigt staplar han honnrsorden: intellektuella r sjlvstndiga, sjlvironiska, raka, ofta landsflyktiga i geografisk eller metafysisk mening, befinner sig i konflikt med status quo, str utanfr, r polemiska och ofta otrevliga, engagerade och risktagande, hngivna bde rationella underskningar och moraliska omdmen, grver fram det bortglmda, gr kopplingar som man inte vill hra talas om, str p de svagas och orepresenterades sida, br p motvilja mot enkla formler, avvisar lojalitet med makthavare, kan vara lyckliga ocks ver tanken p sin olycka, glder sig t att bli verraskade, befinner sig i marginalen, reagerar p det djrva vgstycket, br hellre vara amatr n professionell och frdmer vergrepp ven frn de egna. Den intellektuelles rst r ensam men lierar sig med ett folks frhoppningar. Han tror inte p politiska gudar men str fr emancipation och upplysning. Han r den ende som kan aktivt framstlla sanningen medan han utmanar dogm och ideologi. Det parodiska med Saids upprkning av alla dessa beundransvrda eller profilerande egenskaper r att de naturligtvis utgr ett frsk till sjlvportrtt. Sedan frvandlar han sin sjlvbild till prototypen fr intellektuell. Said tycks inte frst att hans urval av sikter och karaktrsdrag ofta r helt godtyckligt. En person som varken knner sig landsflyktig eller befinner sig i marginalen, grna upptrder som professionell men knappast lierar sig med ngot srskilt folk, samt anser att Israel har samma rtt att leva och frsvara sig som andra lnder - han/hon skulle allts inte kunna beskrivas som intellektuell! Kanske kan man isolera ngra av de andra egenskaperna i den flod av definitioner, som Said lter sin bok drnkas i, och hvda att hr finns ngot grundlggande i intellektuellas villkor inom ett fritt samhlle. Men hans frsk att upphja sig sjlv, sina frdomar, sikter och siktsfrnder till de sant intellektuella vore komiskt om det inte avsljade ngot obehagligt: ambitionen att monopolisera bilden av en fri tnkare. Vad vi ser och som jag tror att den svenska vnstern finner s 361

inbjudande hos Said r att han tjusat till deras egna ansprk och ftt dessa att n en gng verka allmngiltiga. De upptcker att han frsker bygga en hegemoni. Visserligen r Saids ord och gester lngt mer romantiska n vad socialisternas testuggande var och r under deras era av makt i vrt lands mediavrld. Men nd: hr finns en knsla av hegemoni som kan terge vnsterns mn och kvinnor en sorts nostalgi-gldje. Ty ven den har bervats dem av historien och debatten.

*
Den man, som i Den intellektuelles ansvar vid sidan av frfattaren sjlv trder fram som snille och samvete, r Noam Chomsky, amerikansk professor i lingvistik. Han r mer knd som politisk debattr, vars polemik kretsar kring de tv lnder som ocks han avskyr mer n ngra andra: Frenta staterna och Israel. Det r ingen slump att Chomsky nmns oftare i Saids bok n ngon annan. Hromret frklarade Said att Chomsky fr honom var den mest trovrdige amerikanen i frgor som rr politik (New Statesman & Society 21/1 1994). Chomskys siktsbild och fanatism r uppmuntrande ocks fr svenska extremister. Tor Wennerberg talar fr mnga, som drmmer sig tillbaka till den tid d socialister (med Lars Gustafssons ord) hade problemformuleringsprivilegiet:
Mer n kanske ngon annan nu levande intellektuell hr Chomsky hemma i den stora traditionen frn upplysningen: drfr frdmer han en vrldsordning utan annan styrande princip n den starkes rtt. (Aftonbladets kultursida 8/2 1995)

Lt oss drfr underska vad Chomsky bidragit med i debatten om 1900-talets mest frfrande folkmord: Frintelsen av Europas judar och Pol Pots utrotning av ett par miljoner kambodjaner. Skriver han om mord p helt oskyldiga mnniskor i den stora traditionen frn upplysningen? Frdmer Chomsky historiska skeenden, vars styrande princip r den starkes rtt? Robert Faurisson r allts den mest knde frnekaren av nazismens folkmord. Frintelsen har aldrig gt rum, pstr han. Gaskamrarna har inte existerat. Anne Franks dagbok r en frfalsk362

ning. Denna massiva lgn har frts fram frmst av amerikanska sionister. Det land som tjnar p ljugandet r Israel, som har uppmuntrat till detta enorma politiska och finansiella bedrgeri. De frmsta offren fr frfalskningen har varit de tyska och palestinska folken. Etc. Faurisson blev snabbt en av nynazismens frmsta propagandister. P mten frljligar han judar, som hvdar att deras familjer utplnats; och nazisterna sitter i salen och skrattar.23 I frmst Frankrike blev kritiken mot Faurisson oerhrt hrd. Dr bevisade man att han frfalskat citat, frvrngt fakta och omjligt kunde vara i god tro. Universitetet i Lyon en stad som drabbades hrt av tyskarnas ockupation och deportationer suspenderade honom. Genast stllde sig Noam Chomsky upp till Faurissons frsvar. Han har senare ltsats att det var yttrandefriheten han ville skydda. Men lser man hans skrifter och uttalanden fr man en helt annan bild. Chomsky signerade ett upprop, som beskrev Faurissons historiefrfalskning som upptckt (eller slutsats) och att den grundades p omfattande historisk forskning. Drmed gick han i god inte bara fr Faurissons rtt att frneka Frintelsen, en rtt som han enligt fransk lag inte har. Enligt Chomskys mening var detta frnekande alls inte en sjuklig eller hatisk fantasi utan resultatet av omfattande vetenskapligt arbete. Det blev vrre. Chomsky skrev en artikel, som placerades som frord till Faurissons nsta bok. I den upprepar Faurisson sina lgner om att Frintelsen och gaskamrarna r bedrgeri. I frordet ltsas Chomsky vara okunnig om saken jag knner inte till hans
Litteraturen om Faurisson och Chomsky r omfattande. Jag utgr hr frn den sammanfattning, som juristprofessorn och advokaten Alan M Dershowitz vid Harvard har gjort i sin bok Chutzpah (1991). Fler detaljer om Chomskys frbindelser med nynazister terfinns i The Hidden Alliances of Noam Chomsky (1988) av professor Werner Cohn. De kanske tv frmsta verken om frnekandet av Frintelsen r Deborah Lipstadts Denying the Holocaust (1993) och Pierre Vidal-Naquets Assassins of Memory (1992). Den frmsta sammanfattningen p svenska r Stphane Bruchfelds Frnekandet av Frintelsen. Nynazistisk historiefrfalskning efter Auschwitz (utgiven av Svenska Kommittn Mot Antisemitism, 1995; ny och reviderad upplaga 1996).
23

363

verk srskilt vl men intygar att Faurissons synpunkter inte r antisemitiska. Faurisson r varken antisemit eller nazist, frskrar han, snarare en sorts relativt opolitisk liberal. Senare har Chomsky replikerat att Faurisson r antisionist men inte antisemit, eftersom han frdmt sionistiska lgner. Frn semantisk, politisk och historisk synpunkt r det pstendet rent nonsens. Frintelsen r inte bara historiens bst dokumenterade folkmord; frnekandet av Frintelsen r numera krnan i nynazisternas frkunnelse. Genom att g i god fr Faurissons vetenskapliga meriter, anstndiga avsikter och att han inte r antisemit men en god demokrat (liberal!) har den bermde amerikanske debattren saboterat undervisningen om Frintelsen. Han har gett nazister och judehatare ver hela vrlden ammunition i deras kampanjer och ibland gjort dem respektabla. Chomskys framtrdanden hr r djupt motbjudande. Vad har d Chomsky skrivit om Pol Pot? Lt oss nrma oss svaret p frgan via en svensk sympatisr till honom. Gunnar Fredriksson har jmstllt Israels attityd till palestinierna med Frintelsen av Europas judar, betecknat Gulfkriget som hela djvla hyckleriet, nedvrderat Raoul Wallenbergs roll, ansett formell demokrati likgiltig fr kubaner och att de politiska fngarna dr var CIA-sympatisrer samt uttalat frakt fr dem som 1993 ville inskrida militrt fr att skydda Bosniens muslimer (VoT s 117, 130, 142, 160 och 226). I en recension av Chomskys bok Man kan inte mrda historien (1995) har Gunnar Fredriksson nu anslutit sig till Chomskys teser. Hans fakta r nog verlag obestridliga och hans uppfattning om vilka krafter som mest styr amerikansk utrikespolitik svra att vederlgga:
Naturligtvis har han (Chomsky) beskyllts fr att stdja Pol Pot men lser man hans texter fr man svart p vitt att det r lgn. Och varfr skulle han inte utsttas fr lgnpropaganda, det bekrftar ju bara hans teser. (Aftonbladet 27/1 1996)

Fr att f svart p vitt kan vi g till en artikel om Pol Pot, publicerad drygt tv r efter att folkmordet i Kambodja inleddes. I The 364

Nation den 25 juni 1977 skriver Noam Chomsky och Edward S Herman en gemensam artikel om frvrngningar i fjrde hand (Distortions at Fourth Hand). Hftigt och hnfullt avvisar Chomsky sagorna om kommunistiska illgrningar i landet. Han kritiserar en rad rapporter om det pgende folkmordet fr att i stllet hnvisa till hgt kvalificerade specialister (vilka han dock inte namnger av utrymmesskl, trots att artikeln rymmer ver 6 000 ord). De specialister som Chomsky och Herman litar p har studerat det samlade bevismaterialet. Dessa menar
att de avrttningar som genomfrts r hgst ngra tusental; att de frekom i omrden dr de rda khmererna hade begrnsat inflytande och missnjet frn bnderna var ovanligt starkt och dr brutalt revansch-ddande frvrrades av det hot om svlt som fljde p frstrelse och ddande frn amerikansk sida.

Andra kllor betecknas ssom extremt otillfrlitliga. Chomsky godtar Pol Pots officiella motivering fr utrymningen av Phnom Penh (bristen p mat) och angriper en bok av Francois Ponchaud, Cambodge Anne Zro (1977), som hvdat att utrymningen hade politiskt-ideologiska motiveringar. Ponchaud fr veta av sina kritiker att han r vrdsls genom sin vervldigande tilltro till flyktingrapporter:
Flyktingarna tenderar naturligtvis att rapportera vad de tror att deras samtalspartner nskar hra. ven nr man tar deras rapporter p allvar r noggrannhet och frsiktighet ndvndiga. Srskilt flyktingar som utfrgas av mnniskor frn vst eller frn Thailand har ett inbyggt intresse av att rapportera att kambodjanska revolutionrer begr massakrer. . .

Sdan snedvridning skulle ingen seris reporter lta bli att ta hnsyn till, mstrar Chomsky & Herman. Ponchauds bok spelar med lsliga citat och siffror och har en antikommunistisk tendens. Fr Chomsky blev det allts mycket viktigt att sl snder trovrdigheten i en skrift, som pstod att de rda khmererna var skyldiga till massmord. 365

Det finns ytterligare ett antal urskter fr Pol Pot i Chomskys och Hermans artikel. Men nr de rda khmererna tvingades avbryta folkmordet efter att vietnamesiska trupper intagit Kambodja fann man att ddandet varit nnu mer frfrande n vad mnga flyktingar och journalister trott. Ungefr tv av landets sju miljoner mnniskor hade mrdats under knappt fyra r. Jag antar att Gunnar Fredriksson, denne slarver, inte visste vad han talade om nr han betecknade pstendet att Chomsky frsvarat Pol Pot fr lgnpropaganda. Men artikeln frn The Nation i juni 1977 r inte svr att f fram. Den refereras utfrligt i alla upplagor av Paul Hollanders Political Pilgrims, dr personregistret gr det omjligt att missa vad Chomsky har skrivit. Sjlv har jag naturligtvis studerat hela artikeln, vilken bekrftar bde Fredrikssons nonchalans och Chomskys dragning till totalitra regimer. Hollander menar att Chomsky hr ger bilden av den moraliskt selektive intellektuelle, som inte kan balansera sina politiska engagemang, i det hr fallet ett djupt och emotionellt frkastande av Frenta staterna och allt som det landet str fr. Nr Edward Said vljer en sdan man till idol och mentor belyser han bde sitt dliga omdme och lockelsen att flja antiamerikanismen in i vilket mrker som helst.

*
Ett antal muslimska lnder r centra fr antijudisk propaganda. Angrepp p judar frekommer dr i bcker, tidningar, ledare, intervjuer, broschyrer och karikatyrer liksom i tal och predikningar. Hr finns det mesta frn det traditionella pratet om judarnas onda eller dliga egenskaper ver religist inspirerade smdelser mot judaismen till en frn politisk polemik dr antisionism och antisemitism gr samman. Frnekandet eller trivialiseringen av Frintelsen r populr ocks i flera muslimska stater.24
Fr dem som vill flja antisemitismens styrka, uttrycksformer och utveckling i ett stort antal lnder i vrlden hnvisar jag till Antisemitism. World Report 1995 (utgiven 1995 av The Institute of Jewish Affairs och The American Jewish Committe) samt Antisemitism Worldwide 1995/96 (utgiven 1996 av The Project for the Study of Antisemitism vid Tel Aviv-universitetet, Anti-Defamation League och World Jewish Congress).
24

366

De som i vst deltar i kampen mot antisemitismen strker friheten i sina egna lnder. De ger ocks kraft t kraven att muslimska stater avstr frn den typen av farlig och hatfylld indoktrinering. De som dremot i Europa och Nordamerika uppmuntrar eller ignorerar antijudiska uttalanden och handlingar urholkar ett tabu. Drmed frsvagar de demokratin i egna lnder och saboterar vra mjligheter att motverka antijudiska kampanjer i den muslimska vrlden. Eftersom antisemiter och deras frkunnelse inte knner ngra nationsgrnser br vi som bekmpar judehat inte heller gra det. Att inte resa motstnd mot muslimer, som sprider antisemitism, r i princip lika tanklst och frdomsfullt som att vgra bemta antijudiska tendenser i till exempel sterrike och Rumnien. I det perspektivet br vi belysa ocks svenskt judehat, eller hur man i Sverige beskriver judehat i andra lnder. Ett frskt exempel hr r Mattias Gardells doktorsavhandling Countdown to Armageddon. Minister Farrakhan and the Nation of Islam in the Latter Days (1995). Den sker analysera den afroamerikanske ledaren Louis Farrakhan och hans organisation Nation of Islam. Gardell utgr frn ett antivstligt perspektiv. Han pstr att muslimer numera har eftertrtt kommunister som symboler fr och bilder av ondskan. De civila offren i Gulfkriget blev enbart stereotyper. Dold bakom ideologiska idealbilder finns (i vst) en bakgrd av fattigdom, sexism, klassklyftor och totalitrt frnekande av folkens rtt till sjlvbestmmande. Islam, dremot, motstr den ohmmade materialismen genom andlighet, skriver Gardell, och frser oss med en alternativ modell fr demokrati. Nr Gardells allmnna slappheter grs mer konkreta ser vi riskerna. Bakgrunden r att Farrakhan och Nation of Islam str fr en svart nationalism med tydliga fascistiska och rasistiska drag. Frn flera synpunkter r svarta verlgsna vita, pstr man. De otckaste av de vita djvlarna r judarna, som frtrycker och exploaterar Amerikas svarta befolkning. Nr Farrakhan p massmten stllt frgan Vilka var Jesus fiender? har publiken ropat Judarna! Judarna! Judarna!. Gud ska stoppa judarna i ugnen, hotar Farrakhan. Nation of Islam sljer Sions Vises Protokoll den vrsta antisemitiska hatskriften under 1900-talet vid sidan av Mein Kampf och har 367

frsvarat Hitlers massmord p judarna. Farrakhan har upptrtt tillsammans med amerikanska nynazister. Ett huvudtema r att beskriva judarna ssom skyldiga till slaveriet i USA. Farrakhan vill ocks tydligt demonstrera att den antijudiska kampen br vara ett vrldsomspnnande projekt. Under 1995 och 1996 beskte han mngder av muslimska lnder i Asien och Afrika. Vid besken i Libyen, Irak, Iran, Sudan och Nigeria prisade han diktatorerna dr och angrep vstmakterna. Hans lojalitet med de mest brutala och aggressiva staterna tycks vara utan grns. Mattias Gardell, dremot, talar om Farrakhans pstdda antisemitism, menar att judarna startade polemiken genom angrepp p Farrakhan, att dennes ord har frvanskats genom det judiska inflytandet ver amerikanska medier och att Farrakhans antijudiska uttalanden enbart r svar p angreppen. Farrakhans antisemitism skulle sledes orsakas av judiska protester mot Farrakhans antisemitism, sammanfattar Henrik Bachner, som i tv klargrande artiklar (Svenska Dagbladet 18/3 och 11/4 1996) visar det ihliga i delar av Gardells avhandling.25 Som opponent vid disputationen p Stockholms universitet utsgs Jan Hjrpe, professor i islamologi vid Lunds universitet. Han har sedan (Svenska Dagbladet 13/7 1995) beskrivit boken som monumental och instmt i Gardells urskter fr Farrakhans upprepade antijudiska utbrott. Stndigt denne Hjrpe! Jag minns honom frn den frsta, lnga

Jag utgr hr bde frn Gardells egen bok och Henrik Bachners sammanfattningar ovan, ocks frn Leonard Dinnersteins Antisemitism in America (1994) och Robert A Rockaways The Jews Cannot Defeat me: the anti-Jewish Campaign of Louis Farrakhan and the Nation of Islam (1995). Lngre citat frn Farrakhan gr bilden av hans antisemitism nnu mer motbjudande n sammanfattningarna. Bachner har tryckt av (SvD 11/4 1996) ett utdrag ur ett tal den 5/3 1996: Judarna tycker inte om mig, de tyckte inte om Jesus . . judarna skickade romarna p Jesus, och sionisterna . . . drar i trdarna i Washington . . . Ni (judar) r ondskefulla och har bedragit det amerikanska folket. Ni har sugit deras blod . . . Ni r satans synagoga och har lindat era tentakler runt den amerikanska regeringen, och ni bedrar och skickar denna nation till helvetet. Men jag varnar er i Allahs namn . . . om ni vljer att korsfsta mig, skall ni vara medvetna om att Allah kommer att korsfsta er.

25

368

rttegngen mot Radio Islam, som enligt experter var den mest extrema antisemitiska och nynazistiska radiostationen i Vsteuropa efter andra vrldskriget (VoT s 100101, 248251). Nu var det hsten 1989. Stockholms tingsrtt hade just av en annan professor, Jan Bergman frn Uppsala, ftt hra att det r en mitsva (religis frpliktelse) fr judar att dda icke-judar. Denna mitsva tillmpas, pstod Bergman. Jan Bergman blev komprometterad av dessa lgner, liksom Uppsala universitets teologiska fakultet, som lnge frsvarade honom, och rektor Stig Strmholm, som i ratal vgrade att ingripa mot en professor som hade frvandlat vittnesstolen till megafon fr tv dagars antijudisk hatpropaganda. Medan Bergman var flbusen som fick personifiera modern, akademisk antisemitism var Hjrpe mer subtil i sin apologes, upptrdde verserat, hela tiden med en avvrjande hypotes p tungan. Eftersom han ofta av regering och medier nyttjas som expert p islam, ocks p antisemitism i islams namn, br vi veta hur han reagerar infr en r, nazistisk frkunnelse. Nej, att frneka att Frintelsen har gt rum r inte missaktning mot judarna, frskrade Hjrpe frn sin vittnesplats, det r ett stt att hindra Frintelsen att bli dogm. Hjrpe gick i god fr att Ahmed Ramis antisemitiska kampanj inte var hets mot folkgrupp. Sedan flldes Rami p 18 punkter av Stockholms tingsrtt just fr hets mot folkgrupp. Radio Islams propagandalinjer var dominerande teman ocks i nazismens viktigaste texter, Der Strmer och Mein Kampf. Likheterna r slende: judarna strvar efter vrldsherravlde, judarna dominerar massmedierna, judarna r egoister, judarna saknar kultur, judarna begr sexualbrott, judarna slaktar djur och mnniskor rituellt, etc. klagaren vid rttegngen lste hgt ur gamla artiklar av flera svenska nazister, som beropats av Radio Islam fr att belysa judarnas elnde. Innebrden mste ses i den kontext som texten str, svarade Hjrpe, som sedan prvade tanken att intentionen r att angripa staten Israel. Sexton (16) gnger fick Hjrpe frgan om Ramis pstende, att rabbinerna str och hetsar upp sig sexuellt nr de slaktar djur, mjligen r missaktning. Lika mnga gnger svngde sig Hjrpe: anstt r ju en subjektiv term och en kontroversiell frga vi 369

mste se det vergripande syftet . . . ett psykologiskt samband med vergrepp som ger rum p Vstbanken. Ramis ord att sexualbesattheten och perversioner r typiskt judiskt beskrev Hjrpe som ett inlgg om Israel: det frklarar krleken till jorden! Att Radio Islam betecknar ryska revolutionen som en judisk konspiration fr att tillfredsstlla judiskt hmndbegr bagatelliserade Hjrpe med att det r rtt lite i politisk debatt i Sverige som jag betraktar som uteslutande sakligt och vederhftigt. Och Ramis anklagelse att Frintelsen r en judisk lgn avsedd att lura icke-judar kommenterade Hjrpe med att Frintelsen verfrs till den mytologiska sfren om den inte diskuteras. Nr Jan Hjrpe slingrade sig fram i sitt vittnesml log han stndigt mot klagaren. Jag undrade vad professor Hjrpes hundratals leenden ville frmedla. Kanske frskte han sga klagaren: vi spelar ju alla roller. Ditt uppdrag r att motivera talet, mitt att hitta urskter fr judehatet. Drfr sitter vi bda hr. Eller ville leendet markera att vi egentligen tycker ungefr detsamma? Visst, Rami r en vulgr antisemit men sjlv mste jag behlla mina yrkesmssiga kontakter med Libyen och Iran. Inte slr jag igen drrar till den islamska vrlden genom att sga sanningen om en nrradiostation i Stockholm. Nr Hjrpe log: ville han beveka klagaren att sluta frga s envist? Var leendet ett stt att dlja att han faktiskt frsvarade ett hat, som mindre n ett halvsekel tidigare hade frvandlat Europa till en massgrav? Eller brukar Jan Hjrpe le nr andra pltsligt ser honom, upptcker att den mannen saknar heder?

370

14. ...en blandning av intelligens och mod...

I en intervju fick Albert Camus en gng frgan: vilken mnsklig egenskap vrderar Ni hgst? Hans svar:
Det r en blandning av intelligens och mod, som r ganska ovanlig och som jag tycker mycket om (tergivet i bl a Camusantologin Lyrical and Critical Essays, 1968, redigerad av Philip Thody).

Jag har tnkt p de orden ngra r nu och brjar tro att jag frstr ngot av dem. Det r inte enfalden som frstr ett samhlle. Brarna av den egenskapen saknar i regel kraften att frndra. Det r inte heller intelligensen som rddar ett samhlle. S mnga av de begvade seglar med vinden. De viktiga gonblicken, tror jag att Camus menar, r nr intelligenta mnniskor struntar i frhrskande opinioner och ppet redovisar vad de sjlva har tnkt. ven nr reaktionerna blir besvrande vidhller de sin vertygelse, och motiverar hur de ntt fram till den. Nr angreppen duggar eller om tystnaden brer ut sig runt dem, nr inkomster och stipendier sinar, spalter och talarstolar stngs, ocks nr vnner vnder dem ryggen och gamla allierade knyter nya band med rrelsen i tiden de mn och kvinnor som Camus hr syftar p finner det helt naturligt att ven d st fast vid sina egna sikter. Camus kallar det mod. Kanske br det ordet reserveras fr dissidenter i en diktatur. Ett annat begrepp som passar bttre r integritet. I sin strid om kommunismen med Sartre och andra belyste Camus i sitt eget liv vad han troligen menade. Numera tnker vi mest p hur uppburen denne frfattare har varit. Vi glm371

mer hur isolerad och attackerad Camus blev under de r d han brt med tidningar och intellektuella som frstod Sovjetunionen. I dag r det naturligtvis Camus som framstr som en frebild, medan Sartres anseende som politisk agitator och filosof har eroderat. Framfr allt fr de som ekade Sartres frdomar om bolsjevismen st dr med skammen. Ty de tnkte inte sjlva. De fljde profeten fr dagen ven nr denne svek de viktigaste av ideal. Jag inleder den hr boken (s 7) med ngra av Camus anteckningar frn r med tysk ockupation och brjan av det kalla kriget. . . . koncentrationslger ska kallas fr koncentrationslger ven om det rr sig om socialismen. P ett stt kommer jag aldrig mer att vara hvlig. I moraliska kriser r hvlighet en dygd som ltt verskattas, ibland r den destruktiv. Viktigare n att vara artig mot dem som lper med frihetens fiender r att avslja dem. Om vi stller den motsatta frgan vilken egenskap vrderar du lgst? s blir mitt svar en omkastning av Camus ord: blandningen av intelligens och hllningslshet, den tycker jag illa om. Naturligtvis jmfr jag d inte med de sjlvklara ruggigheterna total brist p medknsla, uppenbar grymhet, eller liknande. Jag tnker p den typ av karaktr, som kan locka folk att flockas kring tidsandans sadister dr borta, och deras advokater hr hemma, och drmed gr dessa nnu mktigare. Enfaldens mn och kvinnor kan vi nog st ut med ocks nr de gr sig breda. De kommer snart att avsljas och trka ut ocks sina vnner. Men begvade mnniskor, som samtidigt r karaktrslsa, r lngt farligare. De kan utfra konster som glder delar av publiken, medan de drar bort intresset frn den scen dr allting avgrs. Intelligenta som saknar mod r ofta duktiga p att dlja hur hariga de r. De tar grna en skenstrid, dr nstan alla hurrar, fr att slippa ge sig in i en verklig kamp p flt som r minerade. Ibland ltsas de frnya tidens lra i just det gonblick nr mnga brjar efterlysa en ofrarglig renovering.

*
372

Nr jag ter lser ett antal av Kay Glans artiklar frn 90-talet slr det mig att Camus ord ger en god bild ocks av denne kulturskribent. Nr han bedmer t ex Stefan Jonssons bok De andra (1993) lser han den mycket noggrant, sammanfattar struktur och grundlggande ider samt frilgger de vrden, eller frnvaro av vrden, som prglar boken. Han pekar p farorna med att nyttja dubbla mttstockar, att avvisa vsterlndska skdningar som kulturimperialism och definiera rasism s lst att de verkliga rasisterna blir osynliga. Glans visar att Jonssons avsikt r att ge vnstern en omstart, att frfattaren tycks helt omedveten om att vrt sekel har bevittnat katastrofala frsk att skapa alternativ till den liberala kapitalismen. Det mod som Glans visar i sina inlgg r inte srskilt komplicerat. Det berr honom knappast om hans sikter r populra eller ej. Sakskl och vrderingar r avgrande; i praktiken utmanar han gng p gng en stor del av landets s kallade kulturetablissemang. Sdana egenskaper hos ledande skribenter finner man d och d i de stora och ptagligt vitala demokratierna. I Sverige lever dremot Glans ltt upp till Camus ord om att hans karaktr r ganska ovanlig. Fljaktligen har vnstern och dess bisittare i ratal st smdelser och ironier ver honom. Detta manliga krringgnll, klagar Nils Schwartz, kan bara framkalla ett milt lje ver hans frmtenhet (Svenska Dagbladet 11/5 1994). Sven Lindqvist beskriver honom som litteraturpolitiskt renhllningshjon och slr fast att Glans r trkig (DN 12/8 1993). Maria Schottenius, som saknar all frmga att frst innebrden i vad Glans skriver, medger just detta: Vad str han fr egentligen? . . . Jag ser honom mstra andra, och komma med lnga invecklade anklagelser? (SvD 11/5 1994). Och Bo Strmstedt, som kallar Anders Ehnmark fr frisinnad, lter oss veta att Kay Glans liberalism rinner som sand mellan fingrarna (Expressen 29/7 1991). Mannen r okunnig och brister totalt i sofistikation, fr vi hra av Lars-Olof Franzn (DN 24/8 1991). Nr Glans skriver om vnsterns skuld gr (han) entr i efterhand, samt med krampaktigt grepp om facit. Strkkragen bgnar. Pekpinnen gr som en lrkvinge (Bjrn Nilsson i Expressen 19/9 och 9/10 1991). Glans mo373

raliserar dumt och inskrnkt, anser Gunder Andersson under rubriken Den hmndlystna hgern (AB 16/6 1991). Karl Vennberg slr fast att Glans r uppblst (AB 10/5 1991). Och Jan Myrdal, av alla, sammanfattar: Glans hller inte mttet (DN 29/8 1991). Mnga debattrer i Sverige dras ju till marxism, eller str av andra skl frmmande infr demokratins vrden, eller trttas av ndvndiga preciseringar eller av resonemang om skuld, eller sker vrja sina vnner, etc. De knner sig inte hemma i Glans analyser. Men trots mngder av invektiv har de inte lyckats definiera ut honom som trkmns eller fanatiker. Tvrtom har han blivit en av landets viktigaste, klokaste och mest sjlvstndiga rster i debatten om flera av tidens stora frgor. Detta r skert irriterande fr dem inom vnstern, som alltid frsker skydda sina egna. P O Enquist varnar fr glansificering av de svenska kultursidorna, med vilket han menar en grov hgervridning. Socialister av olika schatteringar har frverkat rtten till sina mbeten, allts sina samtalsrster. Den gamla nomenklaturan mste nu ersttas av en ny (Expressen 1/10 resp 19/6 1991). Enquist belyser hr vnsterns frmtenhet. Antingen har de sjlva hegemoni p mnga kultursidor (vilket de vant sig vid) eller r de p vg att jagas ner i katakomberna (dvs nr antisocialister fr gra sig hrda). De frstr inte att det finns en bred och viktig zon mellan hegemoniansprk och katakombkomplex. Den brukar kallas pluralism och r i regel illa sedd av socialister i Sverige. En dansk, som dremot frstr det omistliga i mngfalden, r frfattaren Henrik Stangerup. Under rubriken Sveket mot Zola har han (i Politiken i Kpenhamn 8/4 1994, versatt i Smedjan nr 2 1994) ngot angelget att sga oss om Lagercrantz, Mao och nedvrderingar av Raoul Wallenberg; om Enquist, Pol Pot och om lovorden om Sven Lindqvists frfalskning av Frintelsen; om Jan Myrdal, folkmorden och Faurisson. De r alla anti-Hjalmar-Sderberg, de har vergivit de vrden som min morfar stod fr, skriver Stangerup. De har svikit Ivar Harrie, Hjalmar Gullberg, Vilhelm Moberg och Eyvind Johnson, de har frrtt mile Zola och hans heroiska dreyfusarder. S talar denne danske romandiktare nr han lyfter fram en stor idtradition. 374

Stangerup varnar oss till slut: vi str infr ett nytt skrmmande mrker. Kanske har han rtt, ven om det r svrt att gissa tid och plats fr nnu en politisk istid. Men vi lr knappast trnga oss igenom en ny natt utan att frst: den enda revolution, som inte ter bde fiender och vnner, r frihetens.

375

15. Mnsson, Jutterstrm och den stora traditionen

Kanske r jag den ende som blivit avskedad av Expressen tv gnger under 90-talet. Chefredaktren Erik Mnsson blev p vren 1993 ptagligt nervs. Jag hade angripit Jan Myrdal, som i en bok frskt smutskasta Gran Rosenberg med antisemitiska anspelningar. Mnsson lyfte ut min krnika ur tidningen, eftersom det kunde bli brk om den. Jag insisterade p att den skulle infras. Efter att en mening hade strukits kom artikeln in i Expressen (27/3 1993). Men Mnsson tyckte saken var ytterst obehaglig. Snart var jag uppsagd. Motiveringen i chefredaktrens brev var att han och jag inte gr i takt. Sant frvisso, och en intressant formulering. Idn om Expressen som en exercished hade aldrig tidigare fresvvat mig. Kolumnisters uppdrag r att vara sjlvstndiga. Att g i takt vore tjnstefel. Expressen fddes 1944 fr att vara motvikt mot Aftonbladet och andra protyska publikationer. Den nya och snabbt vxande kvllstidningen blev i ratal ett plitligt vrn mot tidens elndigaste lror: nazism, kommunism, apartheid, och andra. Vi br minnas att detta en gng var Expressens stora tradition. Men fr Mnsson var det allts obehagligt att lta angripa en person (Jan Myrdal), som gjort sig knd fr att bermma nstan alla de totalitra regimer, vilka det varit Expressens uppdrag att bekmpa (VoT s 103104, 149156). Dessutom: att i en krnika avslja antijudiska insinuationer frn en vlknd och namngiven antisemit var allts fel. Rtt var det dremot att p affischer i en stor reklamkampanj vrida till den svenska flaggan s att den fick hak376

korsets form; Mnssons sista beslut innan han tvingades g. Drygt tv r senare var det dags igen. Olle Wstberg bad mig komma tillbaka till Expressen. Men efter ett nytt byte av chefredaktr blev det ter uppenbart att mina vertygelser inte var tidningens. Jag skrev kolumn p kolumn i mnen som belyste 1900-talets strsta drama: kampen mot diktaturen. Kinas eventuella demokratisering. De bilder av Sovjet som getts oss efter sammanbrottet. Hur Janis Lipke Lettlands Wallenberg rddade ett 50-tal judar i Riga under andra vrldskriget. Att Taiwan vxer fram som en vital demokrati. Etc. Inte en reaktion, skriftlig eller muntlig, frn Christina Jutterstrm. Brev besvarades inte, artiklar infrdes inte. Aldrig ett livstecken frn chefredaktren, som jag enligt kontrakt var direkt understlld. Till slut, efter 30 r p Expressen: avsked utan ett ord som motivering. Likheter mellan Mnsson och Jutterstrm finns dr. Bda r obildade och skriver som krattor. Men olikheterna r strre. Mnsson r en vek och rddhgad liberal utan sjlvfrtroende. Enligt min (p den hr punkten) omfattande erfarenhet r detta oroande egenskaper. Innehavare av dem vill ofta bevisa att deras liberalism inte hmmar deras ideologiska flexibilitet, att den allts saknar rtter. Hans Blix ger ett annat exempel p vart snt kan leda (se s 258263). Jutterstrm, dremot, r minst av allt vek, alls inte liberal och br p ett outtmligt sjlvfrtroende. Ocks detta r en ledsam kombination bde fr medarbetare, som mste krnkas nr hon vill markera handlingskraft, och fr lsarna, vilka inte fr uppleva den stimulans som en pluralistisk tidning kan ge. Dock frenas dessa bda redaktrer i olusten infr skribenter, vilka belyser ofriheten i vrlden som om den i varje gonblick berr dem. Infr sdana personer grips Mnsson av vantrivsel, eftersom han alltfr vl knner till de ider som han tnker svika. Jutterstrms frmlingskap beror p att hon fr sitt liv inte kan begripa vad som driver en skrivande mnniska, som hftigt engagerar sig fr ngot s abstrakt, avlgset och omstritt som tyranniets realiteter.

377

16. Pol Pot och en talman

Den svenska riksdagens frmsta fretrdare r en tidigare Pol Potanhngare. Nr folkmordet i Kambodja pgick var Birgitta Dahl riksdagsledamot och ordfrande i kommittn fr bl a Kambodja. Hon hade allts ett srskilt ansvar att avslja massakrer i det landet. 1994 blev hon talman skulle ngot liknande ha varit mjligt i ngon annan demokrati i vrlden? 1977 frklarade hon, efter tv rs folkmord, att varningarna var lgn eller spekulation, att det var ndvndigt fr Pol Pot att utrymma Pnom Penh och att livsmedelsproduktionen mste krva stora offer av befolkningen. D fanns det hundratals rapporter frn journalister, flyktingar och andra om de fasor som pgick (VoT 201208). Samtidigt frklarade Dahl att vi faktiskt inte har kunskaper, direkta vittnesbrd, fr att kunna avvisa de lgnaktiga pstendena om Kambodja. Dahl medger allts dels att hon var okunnig i saken, dels att samstmmiga dokument och vittnesbrd var lgnaktiga. Till slut erknde hon att Pol Pot hade vgrat ocks sina vnner att underska saken p platsen. Men ocks det avslaget romantiserade hon. Man mste frst, sade hon i svensk radio, att det kan vara svrt att ha tid och resurser att ta emot utlndska beskare. Mnad efter mnad stod Birgitta Dahl som garant fr att de rda khmererna inte var en arm av massmrdare (se t ex Vietnam Nu nr 2 1977 och OBS-Kulturkvarten i radion 10/11 1976). Det tillhr inte de mnskliga rttigheterna att bli, eller frbli, talman i Sveriges riksdag. Till det uppdraget formellt den hgsta positionen som ngon kan vljas till i landet utser man en person 378

med dokumenterat gott omdme och vars demokratiska vertygelse r oflckad. nd tror jag inte att ngon enda svensk tidning tog upp Pol Pot-skandalen nr socialdemokratin gjort Dahl till talman. Med skerhet hade det varit vrre fr henne att ha kt fast fr fortkrning eller ha glmt en mindre inkomst i sin deklaration. Mona Sahlin blev otnkbar som statsminister fr trassel med ett kontokort; Birgitta Dahl blev talman trots hngivet frsvar fr folkmord.26 Typiskt r ocks att till och med folkpartiet och moderaterna godtog detta val. Moderaterna inlade ngot slags veto mot Thage G Pettersson, som hade pratat strunt om Bildt. Sen sade de ja till Birgitta Dahl, som bara pratat strunt om tv miljoner mrdade. Vad folkpartiet kunde ha gjort vore att lansera en egen kandidat och frn riksdagens talarstol visa varfr Birgitta Dahl var ovrdig att inneha talmansposten. Nr det liberala namnet drefter hade rstats bort skulle folkpartisterna i protest ha lmnat kammaren och inte deltagit i valet. P det sttet hade Sveriges liberala parti, infr hela nationen, visat att ett envist frsvar fr pgende folkmord r s allvarligt att det inte kan nonchaleras ens tio eller tjugo r senare. Det finns ingen preskriptionstid i internationell rtt fr brott mot mnskligheten; den som hr hemma hejat p frbrytarna br heller aldrig kunna bli talman. Folkpartiet skulle drmed ha tvingat vljarna att ha en sikt om de politiska ider som hller vr civilisation samman. Det gjorde
26 Ngra mnader efter talmansvalet rkade jag delta i ett pratprogram i TV, dr mindre frgor blir jttelika och de fundamentala vrdena knappast fr nmnas. mnet var elitens moral, och man frfasade sig som vanligt ver fallskrmar och snt. Jag hll med om en del i kritiken men nmnde ocks att frsvar fr folkmord tycks mig vara en lngt viktigare moralfrga. Det r svrt att ta dem p allvar som ojar sig ver girighet hos vissa folkvalda eller direktrer men aldrig sger ett kritiskt ord om lovtal till en regim som ddat 2 av 7 miljoner mnniskor. Det blev tyst i studion. En s bisarr synpunkt hade de aldrig hrt frr. Ett par politiker stirrade p mig med blanka gon. En bestsellerfrfattare, som skrivit en hyllningsbok om Saddam Hussein, mumlade att man vl fr tycka vad man vill i politiska frgor (eller ngot liknande). Programledarna frskte kvickt som attan att fra debatten tillbaka till svenska moralproblem: att vissa lner r fr hga, etc. De lyckades gudskelov avfra folkmordet frn dagordningen. Men det var ett otckt tillbud.

379

Maria Leissner tv r senare, nr Gran Persson i Peking hade prisat stabiliteten i Kinas diktatur. S handlar liberaler vilka frstr att de inte r maktlsa s lnge de kan stlla svenska folket infr de vrden, som deras parti har ett uppdrag att frvalta.

380

17. hnberg tar lokaltget, Tham tar sig an USA

Tre av de svenska statsrden i regeringen Persson inledde sina karrirer i andra partier n socialdemokratin. Tv av dem var riksdagsledamter i vpk (Ylva Johansson och Annika hnberg). En ndde viktiga positioner i folkpartiet (Carl Tham var bl a partisekreterare och statsrd). Annika hnberg gick frst in i Frbundet Kommunist, blev senare (1982) medlem av vnsterpartiet kommunisterna och riksdagsman dr 1988. Hon lmnade vpk 1992 och dk ngra r senare upp som socialdemokrat och jordbruksminister. Hur har du klarat alla dessa hopp mellan partier och sikter? frgade Inga Lantz i en intervju (Svenska Dagbladet 11/7 1996), jag skulle ha varit alldeles trasig inombords. Lantz var sjlv under 15 r riksdagsledamot fr vpk innan hon lmnade politiken. r du politiskt trovrdig med alla dina partiresor, frgade hon hnberg, vars svar r intressant:
Jag ngrar varken Frbundet Kommunist eller vnsterpartiet kommunisterna. Bda dessa partier r en del av mitt liv och det jag str fr. Sen r partier som sdana inte s viktiga fr mig. Partier r redskap fr att kunna frndra samhllet politiskt i ngon riktning. Jag tycker jag r trovrdig och har varit det hela tiden. Jag gr det jag tror p. Jag r pstridig fr det jag tycker r rtt. Jag mste st fr det jag tycker annars spricker jag.

Fr hnberg r allts partier inte srskilt viktiga. Hon ser dem som redskap, och hon gr det jag tror p. Men vad, p djupet, tror hon p? Kommunistiska grupper och partier r marxistiska. De vilar p en ideologi som, milt talat, inte godtar demokratin. De hade 381

traditionella, ideologiska och ibland organisatoriska band till diktaturer i stblocket. P alla dessa punkter brs socialdemokratin av radikalt andra traditioner och vertygelser. Hur kritisk man n r infr diverse utrikespolitiska utspel frn Palme kan hans tro p demokratin som id och arbetsmetod hr hemma aldrig ifrgasttas. Stdde allts hnberg kommunismen p 70- och 80-talen och vergick till den demokratiska socialismen omkring 1990 (efter Berlinmurens fall)? Var inte denna idresa bde omvlvande och smrtsam? Nr hon ser tillbaka p sina r med marxismen beklagar hon dem inte. Betyder det att hon n i dag tycker det var rimligt att ge ngot slags moraliskt std t kommunismen medan den hll hela Sovjet och halva Europa i ett jrngrepp? Eller r hnberg, med orden frn en engelsk diplomat p 1640-talet, bara hndelsernas dmjuka tjnare? Eller var hon inte intresserad av de frgorna? ndrade hon sina vertygelser s stegvis att hon aldrig upplevde frndringen som avhopp? P 90-talet har hnberg gjort kloka inlgg om EU och demokratin. Hon omfattar i dag sikter som befinner sig miltals bort frn vad kommunismen stod fr. Att steuropas lnder med vld blev stalinistiska och inte genom val blev socialdemokratiska, liberala eller konservativa, r ju vr vrldsdels strsta tragedi under det senaste halvseklet. Men hnberg tar klivet ver den klyftan ltt som en pltt, ngrar ingenting, frklarar ingenting. I andra intervjuer har hon gjort ett intelligent och knsligt intryck. Knner hon inte att steget mellan diktaturens och demokratins idvrldar r vrt att motivera fr oss utsocknes, krver andra ord n den extrema pragmatismens? Carl Tham lmnade folkpartiet efter 1982 rs val. Jag arbetade ofta och nra ihop med honom frn mitten av 60-talet tills jag lmnade partipolitiken 1978. Aldrig lade jag mrke till att han i grunden avvisade de utrikespolitiska vrderingar som jag sjlv stod fr. Drfr tror jag att hans artiklar efter avhoppet till socialdemokratin r uttryck fr en helt annan idhllning n den jag sg nr han var folkpartist. Vad som slog mig sen Tham blev medlem av det socialdemokratiska partiet var hur snabbt han anpassade sig till Palmeretori382

ken. I flera inlgg p 80-talet r det frmst antiamerikanismen i Hollanders mening (se s 321326) som frvnar. Tham fr USA att framst som en minst lika stor fara fr vrldsfreden som Sovjetunionen. Ibland verkar Frenta staterna vara den aggressiva stormakten, medan Sovjetdiktaturen r mer frsonlig n Reaganadministrationen. 1986 meddelar Tham att den moraliska legitimiteten i dess (USA:s) internationella politik sedan lnge har frdunstat. Han varnar fr den frustrerade och aggressiva nationalism som prglar Frenta staterna, dr de tidigare internationalistiska idealen blivit fraktade och frhnade:
Den ideologiska besattheten tycks i dag mer utprglad i Washington n i Moskva, och de amerikanska ledarna har till och med tillgnat sig det aggressiva sprkbruk som brukade vara frbehllet den sovjetiska statskonsten. Bda supermakterna r lika ovilliga att tolerera ideologiska avvikelser hos sina grannar, lika bengna att utnyttja underkastelse och likriktning. (Expressen 16/4 1986)

Ett par mnader efter att han utmlat Washington som ett strre hot mot vrldsfreden n Sovjet krvde han, i Palmekommissionens anda, att krnvapnen skulle avskaffas i Europa. Att s inte skett berodde inte bara p Reagans fanatism. De konservativa regeringar som styr Europa sitter ocks fast i den paranoida vrldsbilden. Och ret efter meddelade Tham att lyckligtvis har vi ingen anledning att knna ngon solidaritet med vare sig ml eller medel i den amerikanska utrikespolitiken (Expressen 23/7 1987). Carl Tham blev senare en bitter och intensiv motstndare till USA:s och FN-alliansens frsvar mot Irak efter att Saddam Hussein ockuperat Kuwait. Att USA dikterade konfliktens tidtabell, frklarade Tham d, r ett nederlag fr integriteten i FN:s fredsbevarande arbete (DN 31/12 1990). Och efter kriget tryckte Tham bland annat fljande tirad fr att beskriva det som skett:
. . . Irakkriget har gett militarismen nytt liv. Det blev en formlig utlsning av vr tids alla destruktiva krafter; den upphetsade nationella frblindelsen, de ekonomiska och sociala konflikterna, likgiltigheten fr mnniskors lidande, den religisa fanatismen och fram-

383

fr allt naturligtvis, vld, vapen och militr frdelse i ofattbar skala. De hemvndande armerna hyllas med parader och Te Deum . .. (Arbetet 6/4 1991).

Inte ett ord frn Tham om att kriget befriade Kuwait frn irakisk ockupation och hindrade Saddam Hussein dels frn att dominera hela Arabiska halvn, dels frn att skaffa sig krnvapen fr att komplettera de kemiska och biologiska arsenaler som han redan brjat bygga upp. Tham tycks inte frst ngonting om den katastrof som Gulfkriget avvrjde. Ursinnet i hans stt att skriva om kriget skr mot hans massiva okunnighet om de fasor som kriget frhindrade. Sen Carl Tham blivit socialdemokrat slr denna egenskap ofta igenom i hans utrikespolitiska betraktelser: det krampaktigt emotionella. Avsnitt i vissa av hans inlgg berrde USA:s politik i Centralamerika. Jag delar Thams olust infr lgnerna, omoralen och det olagliga i Iran-contras-affren. Min misstro mot Reagan var dock allra strst nr han 1985, i Helmut Kohls sllskap och trots mngder av varningar frn bland andra Elie Wiesel, beskte och lade krans p Waffen-SS-gravarna i Bitburg. Att hedra nazistiska militrer, som ingick i en organisation som Nrnbergdomstolen frklarat vara kriminell, utgjorde ett hn inte minst mot de tiotusentals amerikaner som offrade sina liv i kampen mot Hitler-Tyskland. Men bilderna av USA i Thams artiklar r s generella, hnvisningarna till Europa s mnga och jmfrelserna med den sovjetiska diktaturen s sensationella att vad vi ser r ett nrmast totalt frdmande av den supermakt, som sen mitten av 1940-talet varit en garanti fr Vsteuropas frihet. Ett par r efter att Tham frbannat Reagan blev USA en avgrande kraft fr steuropas befrielse. I sjlva verket kom Reaganadministrationen troligen att bidra till Gorbatjovs insikt om att Sovjet inte lngre kunde bevara en militr jmvikt med vst utan i stllet mste frhandla om nedskrningar av rustningarna. Vita huset mtte Kremls inviter med konstruktiva frslag, som ledde till avtal om bde konventionell och nukler nedrustning i Europa. Och steuroperna befriade sig frn sina tyranner samma r som Reagan lmnade Vita huset. Den tacksamhet som frihetsrrelserna och deras ledare i steu384

ropa har visat Frenta staterna och Nato r motsatsen till Thams frdmanden. Det aggressiva sprkbruk mot Sovjet, som Tham liknade vid Stalins och Bresjnevs statskonst, syftar troligen p Reagans korrekta omdme om Sovjet som det onda imperiet och hans naturliga krav att Gorbatjov skulle riva Berlinmuren. Just de utspelen sg dissidenterna i kommunistvldet som ett moraliskt std infr framtiden. Att USA skulle vara lika berett att driva fram underkastelse och likriktning som Sovjet r pstenden som den demokratiska oppositionen inom Warszawapakten skulle ha mtt med hpnad om de hade knt till vad SIDA:s generaldirektr gnade sig t. Att de europeiska regeringar, som med balans och beslutsamhet underlttade steuropas befrielse, satt fast i den paranoida vrldsbilden r en nrmast parodisk felbedmning. Och s vidare.

*
Carl Tham r en av de mest bildade och belsta politiker jag trffat i Sverige. Vad r frklaringen till att han allt frnare kom att kritisera USA:s politik gentemot Sovjet och Europa just nr denna politik i praktiken kom allt nrmare det ml, som vi inte ens vgade drmma om: en demokratisering av hela Europa och Sovjetunionens fall, utan blodbad? Jag antar att partibytarens psykologi frestar att med verdriven lojalitet visa upp sin nya partitillhrighet, att upptrda som vore han heligare n pven. Efter tv rtionden i folkpartiets tjnst knde vl Tham behovet att infr sitt nya parti visa att han var plitlig ocks i utrikespolitiken. Hans absurda bilder av vst var de aggressioner som han lt trnga fram frst nr han var befriad frn liberalismen? Uttryckt p annat stt: utvecklades Tham under flera r i socialistisk riktning? Hll han tillbaka den processen p grund av sin stllning i folkpartiet men knde stor lttnad efter avhoppet d han fritt, glatt och ofta ilsket kunde f frbanna Frenta staterna? Jag tyckte alltid om Carl Tham; kanske frstod jag honom aldrig. Det som frst verkar vara ett antal opportunistiska artiklar, som ska inge frtroende i det parti han tidigare bekmpat, r mjligen tecken p att han under lng tid faktiskt inte knde sig hemma i 385

den liberala rrelse, dr hans inflytande under en period var stort och nsta period alltfr stort. Kanske ser vi hos Annika hnberg respektive Carl Tham tv stt att ta sig ur en politisk omgivning dr man brjat vantrivas. hnberg glider stegvis ut ur kommunismen och in i socialdemokratin utan att sjlv upptcka dramatiken i sin utveckling. Tham tar ett liknande steg men frn motsatt hll, han frstr avhoppets politiska innebrd och gr vad han kan fr att markera det. hnberg vergav kommunismen strax efter att denna rrelse blev definitivt komprometterad i Europa. Hon fick rtt men orimligt sent och utan att gra upp med sitt gamla liv. Tham kom att frdma antikommunismen i ett lge d denna idhllning stod infr sitt definitiva genombrott och slutliga seger. Han fick fel nnu en omvlvning i Europa blev en triumf fr den liberala utrikessyn som han ngra r tidigare hade vergivit. Var bda opportunister, eller ingen av dem? Skte de sig frmst till det makthavande partiet eller anstrngde de sig att vara sanna mot sin nya vertygelse? Det vet jag allts inte, men tror mig se faran att inte bottna i den ideologi man gjort till sin. Annika hnberg vgrar medge den frfrliga innebrden i sin tidigare politiska hemvist. Parti som parti, tycks hon tnka. Men nr hon lmnar kommunismen verger hon faktiskt den rrelse som mrdat lngt fler mnniskor under 1900talet n ngon annan organiserad id. Detta r mer genomgripande n det bermda geijerska avfallet. Men nr hnberg talar om sin partiresa verkar det som om hon steg p lokaltget. Tham vill heller inte frst det oerhrda i sin omkastning. Frn att ha sett Sovjet som ngot hotfullt och USA som en sorts trygghet fr Europa betraktar han pltsligt USA:s agerande som den strsta faran fr oss. Det Amerika, som gng p gng rddat vr vrldsdel, fr nu veta av Tham att det prglas av aggressiv nationalism, som kan driva vrlden till katastrof. Vrderelativism och historielshet i frening skapar ett skymningsland. De bda statsrden driver omkring i landskapet och tycks inte minnas varifrn de kom eller redovisa vart de r p vg. Nr jag om kvllen p sterlen vandrar mellan hagarna i Stenshuvuds nationalpark faller jag ofta fr frestelsen att rra mig aningslst i halvdimma. Dess politiska variant rymmer strre risker. 386

18. Skndningen!

Kritik med namns nmnande mts ofta av irritation. G inte p person! Lt oss resonera i sak men slippa grl om enskilda debattrer. nd vet vi att en nations ideologiska utveckling inte sker i tomrum utan bland mnniskor. Dominerande personligheter ndrar ett debattklimat, mindre viktiga aktrer kan spegla det. Bde de stora namnen och de som apar efter r delar av tidsandan. En del tankegngar skulle aldrig f genomslag om de inte omfamnats av ngra f inflytelserika politiker och publicister. Och vissa frdomar brt aldrig igenom, eftersom ett par envisa debattrer lyckades avslja deras torftighet. Ofta frbiser vi den avgrande roll som enskilda individer har spelat, inte minst i ett relativt litet land som Sverige. Eller annorlunda formulerat: de som formar tidsandan och de som formas av den bildar tillsammans de vrdemnster, som vi kan kalla fr ett lands ideologiska och moraliska klimat. Inte skulle jag bry mig om att ha synpunkter p Anders Ehnmark, Olof Palme eller Alf W Johansson om det inte vore fr tv saker. Fr det frsta ger de p olika stt bilder just av ett idklimat, som jag tror har gjort och gr oerhrt stor skada. Personer som Ehnmark, Palme, Johansson och mnga, mnga andra belyser det genom sina sikter och sin karaktr. Fr det andra och det r viktigare handlar denna debatt om det mest konkreta och frfrande som tnkas kan: MASSMORDET. Praktiskt taget allt p den hr bokens fyrahundra sidor diskuterar delar av 1900-talets katastrofer. Ingenting i Det ppna sret br lsas utan att de fakta och siffror, som till exempel terfinns i de tre 387

kapitlen om Rudolph J Rummels forskningar, ligger och mal i bakhuvudet. Demokratier har aldrig gtt i krig mot varandra. Ddandet av politiska motstndare, eller av frn ideologisk synpunkt icke nskvrda personer, r ungefr fyra gnger strre n antalet offer i krigssituationer. Omkring 170 miljoner mnniskor har i vrt sekel ddats, av politiska skl, inte p slagflt. Nstan tv tredjedelar av dem har mrdats av kommunistiska regimer och rrelser. De som avfrdar Det ppna sret mste allts till exempel visa att massmorden inte r s frfrliga eftersom vi alla ska d till slut; eller att de vetenskapsmn, som jag beropar, p ett groteskt stt har verdrivit ddandets och grymheternas omfattning; eller att dem jag kritiserar aldrig har sttt eller ursktat regimer som utfrt massddande; eller att frord fr ideologier r ngot abstrakt medan nackskott r konkret och att dremellan inte finns ngot samband; eller att USA ven i Europa var en mer aggressiv och ansvarsls stormakt n Sovjetunionen; eller att ansvar fr ord inte kan utkrvas i debatten ty d hotar man debattens frihet; eller att innebrden av apologes och sympatier fr tyranni upphvs om upphovsmannen har tjusiga ideal eller brs av idealitet; eller att marxismens olika varianter ursprungligen byggde p vackra ider i detta ljus br vi se dess anhngare; eller att starka vertygelser uppmuntrar till kraftfulla handlingar, vilka kan synas brutala om man inte lever sig in i idealen, eller ngot liknande. Bara cyniska eller sanslsa resonemang av det slaget kan ge skl att vifta bort temat i denna bok. Men trots det frskrckliga i de brott, som underskningar av medlperi mste utg frn, r jag frvnad ver energin och uthlligheten i min egen avsky. Till slut har jag frsttt mer om de knslorna, och vad de bygger p. Det handlar om frnekandet. Den vmjeligaste formen i nutida antisemitism har fr mig varit de betraktelser, som ltsas att Frintelsen inte har gt rum eller r vldsamt verdriven. Inte frmst fr att nynazistiska propagandister ljuger om det uppenbara: att inget folkmord i mnsklighetens historia r bttre och mer utfrligt dokumenterat n Tredje rikets utplning av ungefr sex miljoner judar i Europa. Inte heller fr att deras avsikt r att bereda vg fr nya attacker 388

p judarna. Nazisterna frnekar det som de vill upprepa. Utan drfr: detta r en krnkning av de dda. Frst tar man livet av judarna. Sedan bervar man dem ocks deras dd, det vill sga man frintar minnet av dem. Nu frstr jag att de som stter upp ett glatt, frstende eller ursktande ansikte infr kommunismen, eller infr olika sorters medlperi med kommunismen, drmed skndar dess offer. De frsker tiga om (eller p andra stt frminska, nonchalera eller frneka) hur hundra miljoner mnniskor kanske mnga fler gtt under i vrt sekel som fljd av marxistiska ider och regimer. Det r krnkningen av olyckliga mnniskor efter deras frsvinnande som tycks mig srskilt perverst. De dda kan inte vckas till liv, men vi kan minnas dem. Vi kan lra av deras de.

389

19. Om jag fortfarande ropar. . .

Till slut en chassidisk historia, som jag hrt Elie Wiesel bertta. Jag hittar den ocks som motto i hans roman The Testament (1981). En rttrdig man kom till Sodom besluten att rdda invnarna dr frn synd och straff. Dag och natt vandrade han omkring p gator och marknader, han protesterade mot girighet och stld, falskhet och likgiltighet. Till att brja med lyssnade mnniskorna, de log ironiskt. Sedan slutade de att lyssna; mannen roade dem inte lngre. Mrdarna fortsatte att mrda, de kloka fortsatte att vara tysta och det fanns ingen rttfrdig mnniska bland dem. En dag greps ett barn av medknsla med den olycklige varnaren, och nrmade sig honom med orden: Stackars frmling, du ropar, du skriker, ser du inte att det hela r hopplst? Jo, det ser jag, svarade mannen. Varfr fortstter du d? Det ska jag bertta fr dig. Till att brja med trodde jag att jag kunde frndra mnniskor. I dag vet jag att det inte gr. Om jag fortfarande ropar, om jag fortfarande skriker, r det fr att hindra de andra frn att till slut frndra mig.

390

BILAGOR

Bilaga 1

Rummels definition av democide

Democides necessary and sufficient meaning is the intentional government killing of an unarmed person or people. Unlike the concept of genocide, it is restricted to intentional killing of people and does not extend to attempts to eliminate cultures, races, or peoples by other means. Moreover, democide is not limited to the killing component of genocide, nor to politicide, mass murder, massacre, or terror. It includes them all and also what they exclude, as long as the killing is a purposive act, policy, process, or institution of government. In detail, democide is any action by government: 1) designed to kill or cause the death of people 1.1) because of their religion, race, language, ethnicity, national origin, class, politics, speech, actions construed as opposing the government or wrecking social policy, or by virtue of their relationship to such people; 1.2) in order to fulfill a quota or requisition system; 1.3) in furtherance of a system of forced labor or enslavement; 1.4) by massacre; 1.5) through imposition of lethal living conditions; or 1.6) by directly targeting noncombatants during a war or violent conflict, or 2) that causes death by virtue of an intentionally or knowingly reckless and depraved disregard for life (which constitutes practical intentionality), as in 2.1) deadly prison, concentration camp, forced labor, prisoner of war, or recruit camp conditions; 2.2) murderous medical or scientific experiments on humans; 2.3) torture or beatings;

393

2.4) encouraged or condoned murder, or rape, looting, and pillage during which people are killed; 2.5) a famine or epidemic during which government authorities withhold aid, or knowingly act in a way to make it more deadly; or 2.6) forced deportations and expulsions causing deaths. This definition has the following qualifications and clarifications. a) Government includes de facto governance as by the Communist Party of the Peoples Republic of China or by a rebel or warlord army over a region and population it has conquered as by the brief rule of Moslem Turks (East Turkistan Republic) over part of Sinkiang province (194446). b) Action by governments comprises official or authoritative action by government officials, including the police, military, or secret service; or nongovernmental action (e.g. by brigands, press-gangs, or secret societies) that has or is receiving government approval, aid or acceptance. c) Clause 1.1 includes, for example, directly targeting noncombattants during a war or violent conflict out of hatred or revenge, or to depopulate an enemy region, or to terrorize civilians into urging surrender. Concrete examples of such instances could include indiscriminate urban bombing or shelling, or blockades that cause mass starvation. d) Relationship to such people (clause 1.1) includes relatives, colleagues, coworkers, teachers, and students. e) Massacre (clause 1.4) includes the mass killing of prisoners of war and of captured rebels. f) Quota system (clause 1.3) includes randomly selecting people for execution in order to meet a quota; or arresting people according to a quota, some of whom are then executed. g) Requisition system (clause 1.3) includes taking from peasants or farmers all their food and produce, leaving them to starve to death. h) Excluded from the definition are: h.1) execution for what are intentionally considered capital crimes, such as murder, rape, spying, treason, and the like, so long as evidence does not exist that such allegations were invented by the government in order to execute the accused; h.2) actions taken against armed civilians during mob ac-

394

tion or riot (e.g., killing people with weapons in their hands is not democide); and h.3) the death of noncombatants killed during attacks on military targets, so long as the primary target is military (e.g., during bombing of enemy logistics). (ur Rudolph J Rummels bok Death by Government, 1994, s 3638).

395

Bilaga 2

Is democracy for everybody?

(Brief remarks which reflect some basic conclusions and values developed in Per Ahlmarks books An Open Sore, 1997, and Tyranny and the Left, 1994).

N THE LAST CENTURY, several European nations were often convinced of their almost divine mission to forcibly educate underdeveloped peoples. The colonial powers were superior through their achievements. It was for the inferior races to learn from their masters. By elevating the moral and intellectual standards of the colonised countries, the latter would gradually be given more say in the governance of their nations. That vague vision, however, did not interfere with the often extreme cruelty of colonial rule. One idea of imperialism was, basically: democracy is not for everybody, as everybody is not ready for it. Judging from Western rhetoric today, we think that every nation has a right to govern itself, in freedom. But how deeply rooted is that conviction? I have just published a book on the debate in my own country from about 1968 into the 90s.1 The ideas of that period in Sweden reflect similar attitudes in several Western nations. What I found was a surprising tolerance towards dictatorships. Take, for example, the regime of Mao Tse-tung. Important opinionmakers in my country were fascinated by and romanticised the Cultural Revolution at the end of the 60s and beginning of the 70s. This period in Chinese history was an orgy of violence. Hundreds of thousands were murdered, millions deported, tens of millions of families were divided. Chinese intellectuals everywhere were assaulted by the Red Guards.
1

Vnstern och tyranniet (Tyranny and the Left, Timbro, 1994).

397

Or China ten years before, between 1958 and 1961! Intellectuals in many Western countries expressed admiration for the Chinese experiment, which had overcome starvation and famine thanks to the wisdom and planning of the communist government. We now know that about 30 million Chinese people died from famine during those very years, dubbed by Mao The Great Leap Forward. A similar phenomenon could be seen in the 30s, when famous Western writers assured the world that the Soviet Union was building a brighter future which could create A New Man, a path to economic growth, an alternative to the unfairness and inefficiency of capitalism. Fellow travellers at the time happened to be particularly enthusiastic about Soviet achievements during the very same years when Stalins henchmen were creating more killing fields than ever before.2 Take the debate among those who endorsed the Castro regime! They were disregarding the fact of thousands of dissidents being thrown into Cuban prisons. Or East Germany we were told that Honecker had given his people stability and economic growth. When, for example, the Prime Minister of Sweden, Olof Palme, paid official visits to Cuba in 1975 and East Germany in 1984, there was not one word of criticism heard about the oppression, but hundreds of words about common goals, friendship and mutual struggle for peace and development. In other words, leading intellectuals in the fields of politics, the arts, journalism and authorship were praising totalitarian governments or condoning their most flagrant crimes. Why? During these years, anti-communism was regarded by many as a reactionary attitude or even as warmongering propaganda. It was dismissed as lack of understanding of progressive causes, or as dangerous demagoguery close to McCarthyism. Anti-anti-communism made many people, and not only those of the Left, accept, give praise or close their eyes when Communist atrocities were debated. However, I think there is another, still more important explanation. When discussing communism we were often told that we had to accept regimes on their own terms. Those countries had a tradition of harsh rule, they said, their cultures were based on different values from ours. To them the Western parliamentary system was bourgeois and unfair.
2

Paul Hollander, Political Pilgrims (1981) pp. 56 and 1112. See also the preface by professor Hollander to the 1989 edition.

398

Right here we find a parallel to colonial philosophies of the 19th century. In both cases one crucial notion is: those people are different, they are not ready for democracy. We must not measure others by our own yardsticks, a leading Swedish playwright/novelist wrote of Pol Pot in Cambodia when they began exterminating about a quarter of the population there. What he meant was that mass murder of Cambodians was not deplorable in the same sense as mass murder of Europeans. We have to be tolerant of their ideological creeds. In this way understanding has become neighbour to disastrous prejudice. When Chinese, Cambodian, Cuban, Arab or other leaders are killing thousands of their own citizens, we have to judge them on their terms and not on ours. I would call this inverted racism. It means that you pretend to respect other peoples when, in fact, you despise them. You lead people to believe that you have a deep sympathy for other values than your own, when you dismiss the fundamental rights of the individual in a large number of Third World countries. This tolerant attitude towards terror in the 60s and 70s was, of course, founded on different ideas from those of colonialism. But the two are related insofar as they both accept dictatorial rule in faraway countries. It is true that the European imperialists assumed that the rulers would belong to their own continent or culture. The Marxists usually took it for granted that the oppressors would belong to the people they oppressed. But they both refer to undemocratic traditions when excusing dictatorial regimes. They both reject the conviction that there are certain universal goals, among them the rule of law, respect for human life and the ambition of extending free elections and free speech to others. It is typical that those who praised Mao, Castro or Honecker seldom wanted to import their terror. Try to introduce the slightest limitation of free speech in any Western country and you will, quite rightly, meet with a storm of protest from those who have seldom championed free speech in Third World nations. Thus, oppression is an acceptable system for others, but not for yourself. Of course, I admit that there are countries, where tragic political circumstances have made the practice of democracy almost impossible. But their failure must never become an ideology or apology for others. Dictatorships always invite disaster. Finally, let me refer to research of recent years. How many innocent, unarmed human beings have been killed in cold blood by non-democratic regimes in the 20th century? One scholar tells us that during the

399

first 88 years of our century about 170 million people were murdered by deliberate actions of non-democratic regimes in non-war situations. This is about four times the number of casualties in war during the same period. The worst killers are, of course, the Soviet Union, Communist China and Nazi Germany.3 Or, to reverse the question: has there been any case of one democracy waging war against another democracy? Hundreds of wars during the last 200 years have been analysed. It is now common knowledge among historians that you cannot find one single example of one free country going to war against another free country.4 Or, if you believe that democracy is not important to Third World nations: is there any example of famine serious starvation causing mass death in any parliamentary democracy, anywhere? The economist Amartya Sen gives us this answer:5 . . . one of the remarkable facts in the terrible history of famine is that no substantial famine has ever occurred in a country with democratic form of government and relatively free press. They have occurred in ancient kingdoms and in contemporary authoritarian societies, in primitive tribal communities and in modern technocratic dictatorships, in colonial economies governed by imperialists from the north and in newly independent countries of the south run by despotic leaders or by intolerant single parties. But famines have never afflicted any country that is independent, that goes to elections regularly, that has opposition parties to voice criticism, that permits newspapers to report freely and to question the wisdom of government policies without extensive censorship. Thus, professor Sen at Harvard University has proved how crucial democracy could be for developing countries. When discussing the UniSee professor Rudolph J. Rummels own summary of some of his many books in Power, Genocide and Mass Murder, in Journal of Peace Research, Vol. 31, No. 1 1994, pp. 110. I also refer to his basic book Death by Government, 1994.
4 3

See Nils Petter Gleditschs summary in Democracy and Peace, Journal of peace Research, Vol. 29, No. 4 1992, pp. 369376.

Sen, Amartya, Freedom and Needs, The New Republic, January 10 & 17, 1994.

400

versal and the Particular we will probably agree that there are values which are particular; but human rights should not be among them. Democracy is for everybody. (These remarks were made at Academie Universelle des Cultures during its discussion on the Universal and the Particular in Paris, December 20, 1994. Per Ahlmark is the Swedish member of this international Academy, where Elie Wiesel is the President.)

401

PERSONREGISTER

Abdolali, Nasrin 30 Acheson, Dean 105 Adelsohn, Ulf 161 Adenauer, Konrad 105 Adler, Mats 27f Adler, Victor 158 Ahlgren, Stig 342 Ahlmark-Michanek, Kristina 332, 335 Ahnlund, Knut 136 Alandh, Tom 157, 216 Alcal, Jess 17f Alexander den store 158 Amichai, Yehuda 295 Amin, Idi 50 Andersson, Gunder 374 Andersson, Gunnar 137 Andersson, Sten 194f, 205 Appelfelt, Aharon 295 Arafat, Yassir 160, 201206, 217, 358f Aragon, Louis 151 Arbatov, Georgij 173f Arendt, Hannah 94, 100 Arvidsson, Hkan 84f Assad, Hafez 198, 206 Atatrk, Kemal 45, 49 Attlee, Clement 105 Babst, Dean 28f, 168 Bachner, Henrik 368

Bahr, Egon 178180, 182184 Balfour, A J 297 Batista, Fulgencio 190f, 212 Bebel, August 158 Beckman, Staffan 195f van Beethoven, Ludwig 150 Begin, Menachem 195, 198 Bender, Peter 179f Bergman, Jan 369 Bergstrm, Hans 106, 286f Berlinger, Salomo 137 Bernadotte, Folke 204 Bernanos, Georges 335 Berner, rjan 171 Berntson, Lennart 84f, 288f, 331f, 335337, 344 Bevin, Ernest 105 Bhalla, Surjit 315 Bildt, Carl 137, 163, 379 von Bismarck, Otto 101, 336 Blix, Hans 258262, 377 Blomberg, Roy 311 Bodstrm, Lennart 161, 187f Bothius, Maria-Pia 122 Bonnier, Gerard 128 Borge, Toms 327 Borgstrm, Henric 137 Boumdienne, Houari 201 Bousquet, Ren 320 Boye, Karin 338 Brandell, Gunnar 345

403

Brandt, Willy 177, 179, 181 Branting, Hjalmar 158f Brecht, Bertolt 151 Bremer, Stuart 30 Bresjnev, Leonid 85, 120, 145, 176, 203, 313, 385 Brink, Andr 150 Bruchfeld, Stphane 363 Bryan, Steve 252 Brzezinski, Zbigniew 94, 100 Bueno de Mesquita, Bruce 30 Bullock, Alan 100, 108 Bush, George 176, 257 von Blow, Andreas 179 Bk, Fredrik 338346, 349, 352 Caesar, Julius 158 Caetano, Marcelo 309 Camus, Albert 7, 82, 150, 371373 Carlshamre, Maria 292f Carlsson, Ingvar 175f, 206f, 222 Cars, Hadar 336 Carter, Jimmy 329 Castro, Fidel 70, 75, 85, 151, 160, 162, 165, 189193, 213215, 217, 221, 271, 287, 310, 313, 327, 344, 398f Ceausescu, Nicolae 75, 203 Charny, Israel W 47 Chen Shui-bian 241 Chiang Ching-kuo 240 Chiang Kai-shek 50, 60, 238, 240 Chomsky, Noam 326, 353, 362 366 Chou En-lai 61 Chrustjev, Nikita 108f, 192 Churchill, Winston 11, 1820, 105 107, 307, 338 Clinton, Bill 234, 242, 254, 259, 270f Cocteau, Jean 150

Coetzee, J M 150 Cohn, Werner 363 Cole, Timothy Michael 30 Conquest, Robert 19f, 99f, 102f, 123, 149, 277 Cordesman, Anthony 252 Crossman, Richard 81f Dagerman, Stig 151, 295, 338 Dahl, Birgitta 192, 378f Dante, Alighieri 151 Dasgupta, Partha 315 Dawidovicz, Lucy 19 Dayan, Moshe 198 de Gasperi, Alcide 105 de Gaulle, Charles 105, 307 Delblanc, Sven 295f Dencik, Lars 84f Deng Xiaoping 230 Deng Zihui 61 Dershowitz, Alan M 363 Dimitrov, Georgij 106 Dinnerstein, Leonard 368 Dostojevskij, Fjodor 335 Doyle, Michael 29, 168 Drakulic, Slavenka 277 Dreiser, Theodore 151 Duncan, Isadora 151 Dworsky, Bjrn 194f Drfer, Ingemar 172f Ehnmark, Anders 128f, 142149, 160162, 296, 305f, 310, 373, 387 Ehrenkrona, Olof 251f, 265 Einstein, Albert 194 Eisenhower, Dwight D 252f Ekbom, Torsten 311 Ekdal, Niklas 159 Ekus, Rolf 258f, 261 Eliot, T S 150f Elmbrant, Bjrn 158, 165, 178, 210,

404

214, 217f Elton, Rodney 20 Engdahl, Per 140, 349352 Engelbrekt 158 Englund, Peter 349 Enquist, P O 129, 148, 160162, 192, 211f, 294, 296, 303f, 346f, 374 Erbakan, Necmettin 272 Eriksson, Magnus 136 Erlander, Tage 195f, 351 Fang Lizhi 232 Farrakhan, Louis 353, 367f Faurisson, Robert 357, 362364, 374 Feltrinelli, Giangiacomo 16 Forser, Tomas 342 France, Anatole 151 Franco, Francisco 115, 185f, 189, 313 Frank, Anne 362 Frank, Suzanne 137 Franzn, Lars-Olof 373 Fredriksson, Gunnar 296, 313, 364, 366 Friedrich, Carl 94, 100 Fukuyama, Francis 279 Furubjelke, Viola 323 Gaffney, Frank 252 Gahrton, Per 144, 301f, 304 Galilei, Galileo 21, 25, 38, 168 Gardell, Mattias 367f Garton Ash, Timothy 178184 Geigert, Hagge 137 Gellerfelt, Mats 349 Gerner, Kristian 137 Glans, Kay 137, 373f Gleason, Abbot 95, 290 Gleditsch, Nils Petter 26f, 400

Gleichmann, Gabi 359 Glucksman, Andr 324 Goldman, Merle 237 Goodman, Hirsch 204 Gorbatjov, Michail 103, 168, 176 178, 384f Gordimer, Nadine 150 Grass, Gnter 327f Green, Julien 335 Greene, Graham 327, 335 Grossman, David 295 Guillou, Jan 357 Gullberg, Hjalmar 295, 374 Gummesson, Ola 351f Gustafsson, Lars 136, 215, 357, 362 Gustav Vasa 158 Gutzeit, Martin 184 Gyllensten, Lars 136, 295 Gr, Thomas 84f Haarder, Bertel 307 Hagberg, Hilding 117, 138, 140 Hagtvet, Henrik 137 Hagwall, Hkan 136, 145 Hallstrm, Per 51 Hamilton, Carl 76, 82f, 85 Hammarberg, Thomas 196, 202 Hammarstrm, Tommy 306f Hamsun, Knut 151, 342f, 346f, 349 Hansson, Per Albin 121f, 159 Harrie, Ivar 185, 374 Harriman, Averell 102 Hartnung, Rudolf 328 Havel, Vclav 150, 183 Hedenius, Ingemar 1517, 20, 129, 137, 331, 333, 335, 344 Hederberg, Hans 336 Hedlund, Ingvar 206 Heidegger, Martin 344, 347349 Heimerson, Staffan 137 Heller, Mikhail 94, 100

405

Herman, Edward S 365 Himmelfarb, Gertrude 19f Hirschfeldt, Lennart 107 Hitler, Adolf 15, 18f, 45, 50, 55, 81, 94, 96f, 101, 107f, 112, 115, 117, 119f, 122, 138, 140, 151, 198200, 237, 247, 279, 290, 301, 303, 307, 314, 321, 333f, 338341, 343, 345, 347349, 351f, 368, 384 Hixhon, Walter 98 Hjelm-Walln, Lena 193, 272, 354f, 358 Hjrpe, Jan 353, 357f, 368370 Hoagland, Jim 271 Hollander, Paul 78, 237, 319325, 327330, 360, 366, 383, 398 Holm, Hans 137 Holmberg, Hkan 78, 106, 137 Honecker, Erich 75, 165, 174f, 181f, 188, 203, 215, 221, 312f, 398f Horthy, Mikls 319 Hoxha, Enver 23, 313 Hus, Jan 7 Husak, Gustav 203, 212 Hussein, Saddam 204207, 221, 251, 257260, 263, 266, 296, 322, 356f, 359f, 379, 383f Husserl, Edmund 347 Huxley, Julian 151 Hggstrm, Matti 137 Ingelhart, Roland 288 Isaksson, Hans 128 Jakubowski, Jackie 137 Jalloud, Abd as-Salam 200f Jarring, Gunnar 196 Jaurs, Jean 158 Jederlund, Lars 27 Jeltsin, Boris 102, 254

Johannesson, Kurt 159 Johansson, Alf W 11, 17, 8992, 94107, 109, 111118, 120124, 285287, 331, 335, 337, 387 Johansson, Mats 75 Johansson, Ylva 381 Johnson, Clas G 136 Johnson, Eyvind 150, 295, 374 Jonsson, Stefan 356, 373 Joyce, James 151 Jutterstrm, Christina 136, 149, 376f Jnsson, Per 175, 233, 359 Kahle, Sigrid 356f Kahn, Yahya 50 Kaniuk, Yoram 295 Kant, Immanuel 27, 29, 33 von Karajan, Herbert 150 Karatnycky, Adrian 281, 283 Karlsson, Ingmar 203, 356358 Kaunda, Kenneth 309 Kay, David 252, 259263 Kennedy, John F 269 Kerenskij, Alexandr 45 Khamenei, Ali 254 Khomeini, Ruhollah 207, 221, 253 Kim Il Sung 70, 107111, 136, 147 Klein, Ernst 107, 160, 196, 202 Klein, Georg 137, 150f Klima, Ivan 150 Koestler, Arthur 81, 85 Kohl, Helmut 177, 180, 384 Kolakowski, Leszek 212 Konfucius 243 Konrad, Gyrgy 150 Koppel, Ted 26 Kraemer, Sven 252 Kristow, Erik 137 Kruzel, Joseph 24 Kumm, Bjrn 137

406

Kuritzn, Bo 85 LaFeber, Walter 100, 108f Lafontaine, Oskar 178180, 328 Lagercrantz, Olof 17, 133135, 150f, 160162, 296, 307, 313, 374 Lalman, David 30 Landin, Per 350352 Lang, Jack 328 Lantz, Inga 381 Lappalainen, Tomas 312314 Lapukins, Niklavs 137 Laqueur, Walter 95, 100 Larsson, Tomas 244 Larsen, Aksel 294 Laval, Pierre 302 Layne, Christopher 37 Le Courbusier 151 Lee Kuan Yew 244 Lee Teng-hui 240, 242, 245f Leissner, Maria 380 Lenin, Vladimir Illitj 50, 58, 81, 83, 85, 138, 145, 149, 295, 306, 313, 344 Lewis, Bernard 358 Levy, Jack 31, 168 Lidbom, Carl 157 Lidman, Sven 130 Lilius, Carl-Gustaf 59 Linde, Ulf 332 Lindquist, Hans 137 Lindqvist, Sven 148, 285287, 296, 373f Lipke, Janis 377 Lipstadt, Deborah 363 Litvinov, Maksim 102 Luthersson, Peter 346 Lynn-Jones, Sen M 36 Lwenthal, Rickard 184 Machiavelli, Nicol 145

Mahathir, Mohamad 243f Majorenko, Madeleine 298f Malenkov, Georgij 106 Malia, Martin 6466, 92f, 100, 108 Malmberg, Fredrik 137 Mann, Heinrich 151 Mansfield, Edward D 37 Mao Tse-tung 17, 44, 50, 59f, 70 75, 7780, 82, 85, 108110, 135f, 142, 159, 203, 208f, 214, 228, 230, 232, 235, 237, 240, 279, 296, 306f, 310, 312f, 317, 327, 335, 344, 356, 374, 397399 Maoz, Zeev 30 Mrques, Gabriel Garca 151 Marshall, George C 93, 105, 322 Marx, Karl 28 Marx, Groucho 287 Mastny, Vojtech 111 Mauriac, Francois 150, 335 McCarthy, Joseph 291, 398 Meir, Golda 198, 200, 202 Mengistu, Haile Mariam 75 Mercado, Sergio Ramirez 194 Mill, John Stuart 27 Milosz, Czeslaw 150 Minogue, Kenneth 329 Mitterrand, Francois 175, 320 Moberg, Eva 332, 335336 Moberg, Vilhelm 9, 150, 294f, 374 Molotov, Vjattjeslav 91, 314 Morgan, Clifton 30 Mussolini, Benito 81, 117, 279, 314 Myrdal, Alva 170f Myrdal, Jan 9, 148, 192, 295f, 306, 357f, 374, 376 Mnsson, Erik 136, 376f Nekrich, Aleksandr M 94, 100 Nerman, Ture 138 Neruda, Pablo 151

407

Neumann, Tom 252 Nilson, Ulf 149 Nilsson, Bjrn 373 Nilsson, Torsten 196 Nordin, Svante 292f, 338, 340, 342346, 348f, 352 Nycander, Svante 148 Nye, Joseph 234 OConnor, John 329 Ohlsson, Per T 106, 175 Oja, Ingvar 59, 233, 237 Olson, Kyle 267 Oredsson, Sverker 345 Ortmark, ke 137 Orwell, George 118, 123, 150 Oxenstierna, Axel 158 Oz, Amos 295 Paine, Thomas 27 Palm, Gran 306 Palme, Mrten 287 Palme, Olof 11, 134, 153, 155179, 182210, 212218, 220223, 315, 354, 382f, 387, 398 Papandreou, Andreas 326 Pasternak, Boris 16f Peres, Shimon 195, 197f, 205 Perle, Richard 178 Persson, Gran 11, 209, 232f, 251f, 265, 272, 284, 380 Pettersson, Kenth 304 Pettersson, Thage G 379 Pham Van Dong 215 Picasso, Pablo 151 Pinochet, Augusto 185, 189 Pipes, Richard 100, 102f Pirandello, Luigi 150f Piscator, Erwin 151 Pius XII 333 Pol Pot 44, 47, 49f, 56, 70, 83f, 136,

162, 191193, 211f, 295, 304, 315, 346, 362, 364366, 374, 378f, 399 Ponchaud, Francois 365 Pound, Ezra 150f Pourgerami, Abbas 315 Powers, Richard Gid 290f Quisling, Vidkun 301f, 343, 349, 352 Rabin, Yitzak 200, 205, 360 Rafsanjani, Hashemi 254 Rkosi, Mtys 93 Rami, Ahmed 135, 302, 369f Rau, Johannes 180 Ray, James Lee 31, 168 Reagan, Ronald 26, 30, 102f, 173, 175, 177f, 383385 Reddaway, Peter 104 Reuter, Ernst 181 Rhee, Syngman 108 von Ribbentrop, Joachim 91, 314 Rifkind, Malcolm 270 Rockaway, Robert A 368 Rolland, Romain 151 Romanus, Gabriel 137 Roosevelt, Franklin D 106 Rosenau, James N 29 Rosenberg, Gran 75, 7780, 83, 376 Ruin, Olof 213 Rummel, Rudolph J 9, 21, 2326, 29f, 3235, 39, 4153, 5560, 6264, 168, 199, 388, 393, 395, 400 Rushdie, Salman 329, 357 Russell, Bertrand 327 Russett, Bruce 30, 37f, 168 Ryn, Claes G 331333, 335337

408

Sacharov, Andrej 237 Sahlin, Mona 379 Said, Edward 353, 358362, 366 Salazar, Antonio de Oliveira 309 Salomon, Kim 306 Samrin, Heng 50, 56 Sandberg, Nils-Eric 137 Sandstrm, Allan 137 Santesson, Olof 122 Sartre, Jean-Paul 151, 327, 371f Scharansky, Natan 237 Scheel, Walter 179 Scheer, Herman 179f Schein, Harry 159 Schlesinger, Arthur M J:r 89, 95, 97, 100f, 103 Schmidt, Helmut 180 Schori, Pierre 157f, 169, 176178, 180, 188, 191, 358 Schottenius, Maria 373 Schumacher, Kurt 181 Schuman, Robert 105 Schwan, Gesine 181 Schwartz, Nils 373 Schwarzberg, David A 252 Schwebach, Valerie 30 Schweller, Randall 30 Schyman, Gudrun 302f Segerstedt, Torgny 19, 112f, 115, 122 Sen, Amartya 214, 315318, 400 Shakespeare, William 51 Shaw, George Bernard 151, 327 Silber, John 18 Silone, Ignazio 81 Skott, Staffan 100, 123, 137 Skytte, Gran 83, 85, 303 Slansky, Rudolf 143 Smith, Adam 27 Smith, Hedrick 100 Snow, Edgar 61, 327

Snyder, Jack 37 Solsjenitsyn, Alexander 230f, 237 Sonnevi, Gran 139 Stagh, Marina 357 Stalin, Joseph 10, 15, 17, 28, 50, 60, 65, 75, 81, 85, 87, 89103, 105 113, 115, 117, 119122, 124, 138, 140, 144f, 151, 237, 279, 285, 287, 290, 303, 313f, 322, 327, 342, 345, 385, 398 Stangerup, Henrik 137, 374f Steiner, George 348 Stephen, James 336 Stolpe, Staffan 137 Stresemann, Gustav 101 Stridsberg, Lennart 213 Strindberg, August 336 Strmholm, Stig 369 Strm Melin, Annika 8385 Strmstedt, Bo 11, 17, 125, 127 152, 300, 373 Strmstedt, Margareta 128 Stueck, William 109 Sun Yat-sen 60 Sundstrm, Anders 209 Svenning, Olle 184 Svensson, Jrn 144, 302, 304 von Sydow, Bjrn 270 Sderberg, Hjalmar 150, 295, 374 Sderqvist, Jan 310 Tham, Carl 291f, 381386 Theorin, Maj-Britt 157 Therborn, Gran 144 Thody, Philip 371 Thorsell, Staffan 137 Thunborg, Anders 157, 216 Timmerman, Kenneth R 252, 254, 261f Tingsten, Herbert 9, 1719, 89f, 92, 100, 106f, 111118, 120124, 129,

409

132, 136f, 185, 278, 286, 298, 331336, 339f, 342f Tito, Josip Broz 44, 50, 313 Tojo, Hideki 50 Tolstoj, Leo 335 Transtrmer, Tomas 128, 277 Trotskij, Lev 85 Truman, Harry 91, 97, 105 Tunehag, Mats 136 Uisk, Ahto 137 Ulam, Adam B 98 Ullenhag, Jrgen 137 Ullsten, Ola 336 Undn, sten 90, 169, 220, 308 Vaksberg, Arkadij 100, 106 Walesa, Lech 321 Wallenberg, Raoul 135, 204, 364, 374, 377 Vallinder, Torbjrn 137, 334f Vance, Cyrus 178 Vargas Llosa, Mario 25f, 150 Weathersby, Kathryn 110f Weber, Max 245 Weede, Eric 30 Wei Jingshen 246 Weman, Gunnar 352 Vennberg, Karl 150f, 296, 374 Wennerberg, Tor 362 Verwoerd, Hendrik 70 Westerberg, Bengt 168f Westerberg, Lars 137 Westersthl, Jrgen 299301, 304 Wettergren, Anders 137 Wickman, Krister 196, 201

Wickman, Kurt 243 Vidal-Naqut, Pierre 363 Wiesel, Elie 18, 25, 320f, 384, 390, 401 Wigforss, Harald 137, 197 Will, George 329 Wilson, Woodrow 28, 110 Voigt, Karsten 179 Wolkoff, Robert 357 Volkogonov, Dmitri A 85 Voslensky, Michael 100, 104 Wright, Quincy 28f, 168 Wright, Robert 267f Wu, Harry 229233 Wrenstam, Eric 351 Wstberg, Olle 137, 204, 206, 377 Yeats, William Butler 150 Yehoshua, A B 295 Yergin, Daniel 101 Zachrisson, Birgitta 157, 216 Zern, Leif 285 Zhang Zixin 233 Zheng Yi 59 Zola, mile 374 Zweig, Arnold 151 hlstrm, Per 209 hnberg, Annika 381f, 386 kerman, Nordal 176 sard, Erik 159 strm, Sverker 169 hman, Berndt 147 verland, Arnulf 150

410

Frfattaren

AHLMARK HAR i 40 r i tal, artiklar, debatter och bcker frdmt mnga slags diktaturer och extrema lror: kommunism, nazism och nynazism, militrstyren, kolonial- och feodalvsen, apartheid, enpartisystem och muslimska terrorregimer. 1992 samlade han Herbert Tingstens klassiska artiklar om totalitra stater och ider (Tyranniet begr frtroende, Ratio, pocket 1995) till en bok som ledde till frnyad diskussion om vnsterns skuld och till en renssans fr Tingsten. 1994 gav Ahlmark ut Vnstern och tyranniet. Det galna kvartsseklet (Timbro, pocket samma r). Boken belyste den svenska vnsterns hyllningar till diktaturer och deras lror, frn slutet av 60-talet till brjan av 90-talet. Den utlste rets mest intensiva politiska och ideologiska debatt i Sverige. Per Ahlmark (fdd 1939) har varit riksdagsman, partiledare, arbetsmarknadsminister och vice statsminister. Under drygt 30 r (19611995) var han medarbetare i Expressen. P senare r har han publicerat bl a tre diktsamlingar, en roman och tv brevvxlingar (med Lars Gustafsson respektive Georg Klein). 1983 grundade han Svenska Kommittn Mot Antisemitism. Under 90-talet har Ahlmark frelst vrlden ver om ider som leder till frtryck och terror.
ER

411